Försvarsmaktens personal

Herr talman! Dagens och framtidens försvar står och faller med de människor som Försvarsmakten lyckas rekrytera och behålla. Owe Wiktorins, förre ÖB, självklara uttryck att människan är försvarets viktigaste resurs upprepas ständigt men kommer inte alltid till uttryck i praktisk handling. I dag debatterar vi tyvärr bara en del av personal- försörjningen. Plikt- och frivilligpersonal finns inte på dagordningen. Det är bara att beklaga att regering- en än en gång har valt att behandla personalfrågorna styckevis och delt i stället för i ett sammanhang där kloka värderingar och avvägningar kan göras samti- digt. När försvarspolitiken nu byter verksamhetsidé och det mobiliserande massförsvaret successivt ska er- sättas med en mer allsidig och flexibel organisation - så är det ju tänkt i alla fall - krävs omtanke på en mängd olika områden. Jag har tidigare här i kamma- ren redovisat min uppfattning, att inga stenar får ligga ovända om processen ska lyckas. Ett modernt försvar med en delvis helt annan inriktning än det kalla kri- gets ganska ensidiga fokus på ett sovjetryskt angrepp kräver naturligtvis helt andra lösningar än dem som byggde på förrådsställningens och hemförlovningens principer. Självklart kan ett värnpliktsutbildningssystem och ett värnpliktssystem från 1960 och en befälsordning från tidigt 70-tal inte uppfylla dagens krav. Många av systemen och principerna på personalområdet är byggda för en annan tid och för en annan försvarsidé. De här inledande konstaterandena kanske ger in- tryck av att jag tycker att regeringens proposition är urbota dålig. Så är inte fallet - tvärtom. I många av- seenden pekar den, på grundval av det gedigna arbete som har lagts ned av Personalförsörjningsutredning- en, tydligt framåt. Därmed uppfylls försvarsutskottets snart tio år gamla krav på en samlad redovisning av personalförsörjningssystemet, om man nu bortser från frågorna om de värnpliktiga och frivilliga som borde behandlats i sammanhanget. Propositionen innehåller en hel del intressanta idéer. Många innebär ett bejakande av krav som jag och mina moderata kolleger fört fram i tidigare riks- dagsbehandling av personalfrågorna. Till dem hör en omprövning av nuvarande befälsordning till förmån för ett flerkarriärsystem, direktrekrytering av yrkes- och reservofficerare och en genomgripande skolut- redning som ser över såväl röd tråd som innehåll och organisation av den militära skolverksamheten. Men det finns också en tydlig avsikt att reformera tidigare stela former för rekrytering, utveckling och befordran av både reservofficerare och yrkesofficerare. Införandet av ett flerkarriärsystem för yrkesoffice- rare är en nödvändighet men inte bara på de högre nivåerna, som i första hand föresvävat Personalför- sörjningsutredningen. Också karriärvägar som tidigt inriktas mot specialiserad trupp-, flyg- och sjötjänst borde möjliggöras. Kontinuiteten och kvaliteten i våra alltmer komplicerade förband kräver en ryggrad av genuint erfarna specialister, fackmän och utbilda- re. En karriär mer inriktad på fackmanna- och utbil- darbanan bör alltså införas parallellt med dagens helt generella inriktning. Införandet av ett fänriksår för reservofficersaspi- ranterna för att öka antalet "unga trupputbildare i förbandsproduktionen" löser kanske volymmässigt en del problem, men det är en riskfylld väg. Då införs bakvägen en pedagogiskt ofullständigt utbildad yr- kesgrupp, vilket tillsammans med den avsaknad av rutin och kontinuitet som finns redan i dag i en hel del av utbildningsarbetet riskerar att försämra utbild- ningssäkerheten och därmed ytterst drabba både ut- bildningens kvalitet och de värnpliktigas säkerhet. En grundläggande skolutredning, från ax till lim- pa, som nu tillsätts är ett bra första steg. Inte minst bör den försvarsmaktsgemensamma grundläggande officersutbildning som infördes 1999 omprövas. En utbredd oro vad gäller den nyligen införda utbild- ningsgången handlar om de unga officerarnas begrän- sade förmåga att föra befäl över och inom sina typ- förband i insatsorganisationen. En officers kärnkompetens, oavsett nivå, gäller förmågan att leda väpnad strid. Alla försök och för- slag som i praktiken urholkar den kompetensen måste avvisas och motarbetas. Helt avgörande är dessut- om att övningstillfällen ges i en helt annan omfattning än i dag och under de senaste åren. Om nuvarande utveckling fortsätter kommer det mycket snart att saknas erfarna befäl på kompani-, bataljons- och brigadnivå. Om ingen kan den väpnade stridens hant- verk finns det heller ingen möjlighet att ta tillbaka förlorad förmåga. Det man inte kan kan man nämli- gen inte återta. Jag vill dessutom redan nu höja ett varningens finger för en treårig grundläggande officersutbildning som kan riskera att urvattna det kanske bästa exemp- let på livslångt lärande, en återkommande växling mellan praktisk tjänstgöring och teoretiska studier som präglar officersutbildningen i de allra flesta län- der. Inte minst i en snabbt föränderlig värld är det tveksamt om man verkligen ska förlägga huvuddelen av officersutbildningen till karriärens början. Den prövning av studiemedelsfinansiering av officersut- bildningen som aviseras i propositionen är sannolikt heller ingen framkomlig väg. En statlig inomverksut- bildning med endast en tänkbar arbetsgivare - alla andra, t.ex. utländska, är t.o.m. lagligen förbjudna - bör även fortsättningsvis kunna finansieras med för- måner motsvarande värnpliktsersättningen. Utbild- ningen kommer ju genom pliktsystemets utformning staten till nytta alldeles oavsett hur länge individen stannar i aktiv tjänst. I en enda fråga står utskottsmajoriteten och mino- riteten direkt emot varandra, och det beklagar jag. Det finns nämligen ett uttalat behov av korttidsanställda soldater och sjömän såväl mot bakgrund av motiv som anges i propositionen - flygtidsproduktion, sä- kerhet i personalförsörjningen när det gäller interna- tionella insatser och förstärkning av utbildningsverk- samheten - som mot bakgrund av det övergripande behovet att utveckla kvalitet och beredskap i mer aktiva stående förband. Jag menar att vi utan ett övergivande av gamla förbandsutbildnings- och förbandsomsättningsprinci- per aldrig kommer ifrån att varje utbildningsår i de värnpliktsintensiva delarna av försvaret innebär att man uppfinner hjulet på nytt. Utvecklingen av taktik och stridsteknik, men också förbandens och office- rarnas förmåga, drabbas av det traditionella systemet för förbandsproduktion. Förbanden måste i framtiden finnas levande, bemannade och utbildade under läng- re tid än i dag för att de ska kunna utveckla verklig effekt. Rullande omsättning av värnpliktiga bör prö- vas i syfte att det i förbanden kontinuerligt ska finnas en ryggrad av människor som faktiskt kan sitt jobb. Korttidsanställda soldater och sjömän är en förut- sättning för denna idealbild av levande förband i verksamhet. Andelen anställda i våra förband måste därför öka. Också de internationella insatserna talar entydigt för det. När regeringen dessutom i proposi- tionen öppnar för en förkortad grundutbildning av värnpliktiga ter sig en komplettering av värnplikten med korttidsanställda soldater och sjömän än mer angelägen. Regeringens idé om beredskapssoldater löser ett helt annat problem. De behövs för att hålla hög be- redskap i förband med internationella uppgifter, men de är inte utbytbara mot kontinuerligt tjänstgörande soldater i den arbetande organisationen. Med kort- tidsanställda soldater och sjömän utnyttjar man den dyrbara utbildning de värnpliktiga får under sin grundutbildning, och utbildningen bidrar till organi- sationen under längre tid. En annan viktig fråga som diskuterats länge i ut- skottet är om officerarnas tjänstgöring i väpnad styrka utomlands ska likställas med tjänstgöring i det natio- nella försvaret. Debattens vågor har gått heta under de senaste åren, och regeringen har valt den något prosaiska och försiktiga vägen genom en successiv jämställning av tjänstgöringsskyldigheten, med den aviserade avsikten att införa denna skyldighet i nya anställningsavtal. Utskottet har i sitt betänkande valt att gå ett steg längre. I en situation där deltagande i internationella fredsfrämjande insatser varit en huvuduppgift för Försvarsmakten och totalförsvaret som helhet är det orimligt att enskilda anställda tvingas söka tjänstle- dighet från Försvarsmakten för att utöva en av yrkets viktigaste uppgifter. Nuvarande reglering är en kvarleva från ett för- gånget försvar och en passerad säkerhetspolitisk situ- ation. Det är försvarsutskottets enhälliga uppfattning att tjänstgöring också i fredsfrämjande insatser ut- omlands är en naturlig del och därmed en skyldighet för yrkesofficerarna, även om vi har lite olika syn- punkter på retroaktiviteten. Officersyrket kan lika lite som andra yrken utövas à la carte efter den enskildes önskemål om vilka ar- betsuppgifter han eller hon vill utföra. Det är heller inte rimligt att, som man gör genom dagens frivillig- het, lägga hela ansvaret för tjänstgöringen utomlands på den enskilde. Försvarsutskottet föreslår av olika skäl inte lagreglering av tjänstgöringsskyldigheten, men uttalar sin tydliga mening. Jag hoppas att det budskapet går fram till såväl officerskåren som För- svarsmakten och de fackliga organisationerna. Det ankommer nu främst på arbetsgivaren att genom arbetsledningsbeslut och kollektivavtal se till att det blir verklighet. För egen del tycker jag att det skulle kännas märkligt om de anställda efter denna tydliga me- ningsyttring inte accepterar och respekterar detta nya förhållningssätt. Lika självklart som detta är för mig, lika självklart borde det vara att en utökning av officerarnas tjänst- göringsskyldighet inte kan vara gratis. Förmåner och villkor - t.ex. hemresor - försäkringsskydd och fa- miljestöd är absolut nödvändiga förutsättningar för att ens börja andas om införandet av en tjänstgörings- skyldighet. Så länge officerarna söker tjänstledigt från försvaret för att jobba i utlandsstyrkan kommer heller aldrig något verkligt förhandlingstryck att ska- pas. Så lika villkor som möjligt bör gälla för övningar och umbäranden i Sverige och utomlands. Herr talman! Låt mig avslutningsvis ta upp en viktig men i det stora hela hittills ganska undanskymd fråga, nämligen den om tolerans och mångfald i För- svarsmakten. Förändring av attityder kan visserligen inte lagstiftas, men lagstiftaren kan sända en tydlig signal om att vissa attityder inte är förenliga med ett demokratiskt samhälle präglat av mångfald. Ett antal undersökningar de senaste åren har visat att Sveriges största statliga myndighet fortfarande har en lång bit kvar innan man blir vad som skulle kunna beskrivas som en arbetsplats präglad av mångfald och öppenhet. Försvarsmakten har emellertid inför ut- skottet redovisat det arbete som pågår inom myndig- heten för att förändra attityder i organisationen. ÖB deklarerade tydligt den 15 februari i år att han personligen kommer att engagera sig i varje fall av diskriminering som sker inom Försvarsmakten på grund av någons sexuella läggning. ÖB gjorde denna deklaration samtidigt som ett nätverk för homosexu- ella samt transpersoner i Försvarsmakten presentera- de sig. ÖB:s uttalande är välkommet men måste om- sättas i praktiken i hela Försvarsmakten. Det har tidigare visat sig, avseende målet att få in fler kvinn- liga officerare till försvaret, att det är mycket svårt att gå från ord, planer och program till verklig handling. Jag menar att Sverige och Försvarsmakten inte har råd med att det över huvud taget finns en tvekan bland unga kvinnor, invandrare och homosexuella inför att välja Försvarsmakten som arbetsgivare på grund av att det inom denna alltjämt finns förlegade attityder. Personalförsörjningsutredningen har också pekat på detta. Kampen om de allra mest lämpade och begåvade ungdomarna är en avgörande fråga för försvarets framtida kvalitet, samtidigt som frågan har stor sym- bolisk betydelse. En organisation vars främsta uppgift är att med vapen i hand försvara vårt öppna och de- mokratiska samhälle och dess värden måste också vara ett gott föredöme i egen praktisk handling. Herr talman! Jag står självfallet bakom alla de re- servationer som jag och mina partikamrater har på- tecknat men yrkar för tids vinnande bifall endast till reservation 4.

Herr talman! Det betänkande som vi behandlar i dag är inte stort till volymen. Det är ändå principiellt mycket viktigt. Om man läser den korta sammanfatt- ningen framgår det att det handlar om ett nytänkande på många plan och en förhöjd ambitionsnivå för För- svarsmaktens personalpolitik. Vid behandlingen av betänkandet har inte mindre än nio olika hemställanspunkter från Vänsterpartiet beretts. Men vi har endast en reservation, till vilken jag vill yrka bifall. Varför har vi då endast en reservation med tanke på de många hemställanspunkterna som vi fört fram? Beror det på att vi är nöjda med beredningen och att vi fått våra yrkanden tillgodosedda? Ja, så är det fak- tiskt. Jag vill tacka mina kolleger i utskottet för ett gott samarbete i dessa frågor. Jag vill bara kort nämna vad våra nio yrkanden handlat om. Det första handlar om att lösa de avtals- och för- säkringsfrågor som blir aktuella i samband med det civila försvarets förebyggande verksamhet internatio- nellt sett. Det andra yrkandet är ett förslag om hur freds- och konfliktforskning kan integreras inom det militä- ra utbildningssystemet. Det tredje yrkandet är ett förslag om hur kurser i arbetarskydd, arbetsmiljö och övriga preventiva åt- gärder kan ingå i officersutbildningen. Den fjärde hemställanspunkten är ett förslag om hur genusperspektiv kan integreras i officersutbild- ningen inom försvarets högskolor. Den femte punkten handlar om att utarbeta och in- föra ett nytt anmälningssystem för anställda som bryter mot organisationens jämställdhetspolicy och policy mot sexuella trakasserier för att öka möjlighe- terna att uppmärksamma diskriminering grundad på kön. En sjätte hemställanspunkt har varit att det som ett led i jämställdhetsarbetet ska upprättas en målsättning för hur stor andelen kvinnor av den totala personal- styrkan och bland de värnpliktiga ska vara varje år. Den sjunde handlar om att Försvarsmakten ska in- föra genuskunskap och jämställdhetsarbete som en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kri- terium för bedömning i nomineringsnämnderna. För det åttonde har vi velat att man ska integrera ett genusperspektiv i utbildningen för utlandstjänst på Swedint. Den nionde och sista hemställanspunkten är att ytterligare prioritera arbetet för jämställdhet mot diskriminering grundad på kön genom långsiktiga satsningar. Nu har vi inte fått igenom allt detta till punkt och pricka, och därför har vi lagt fram vår reservation där vi upprepar vissa saker. Men i stort sett tycker jag att vi har fått bra gehör för våra synpunkter. Mycket är på gång inom Försvarsmakten när det gäller att för- bättra skyddsfrågorna, försäkringarna, utbildningen, genusperspektivet, integreringsfrågorna m.m. Speciellt glädjande tycker vi det är, vilket även Henrik nämnde, att ÖB Johan Hederstedt gett sitt kraftfulla stöd till det fristående nätverket för homo- och bisexuella samt transpersoner i försvaret, HoF. Nätverket består i dagsläget av en styrelse med åtta ledamöter och ett trettiotal medlemmar. Vi tycker också att det är mycket bra att vi nu får en omvänd presumtion när det gäller utlandstjänstgö- ring, dvs. att det numera ska anses naturligt med utlandstjänst om inte särskilda skäl föreligger. Vi är slutligen också mycket nöjda med att ut- skottsmajoriteten avvisar förslaget om att bakvägen, om än i liten skala, försöka skapa ett embryo till yr- kesarmé. Herr talman! Jag vill avsluta med att åter yrka bi- fall till vår reservation. (forts. 13 §) Ajournering Kammaren beslutade kl. 16.53 på förslag av förste vice talmannen att ajournera förhandlingarna till kl. 17.00 då dagens votering skulle äga rum. Återupptagna förhandlingar Förhandlingarna återupptogs kl. 17.00.

Herr talman! I betänkandet behandlas Försvars- maktens viktigaste komponent och kompetensbärare, nämligen personalen. Övergången från ett invasions- försvar till ett insatsförsvar kräver nya förutsättningar för personalförsörjningen. Ett mindre försvar, de nya hoten och de fyra huvuduppgifterna ställer förändrade och högre krav på kvalitet, beredskap och anpass- ningsförmåga. Kunskap och färdighet som ingen eller få har eller har haft omöjliggör en långsiktig anpassning. Den nu rådande situationen med en försvarsmakt med låg verksamhetsnivå som får allt modernare materiel, men där officerare och värnpliktiga får allt sämre möjlighet att lära sig använda ny materiel är en ekva- tion som inte går ihop. I detta sammanhang vill jag särskilt betona en sak i det framtida militära skolsy- stemet: Officerarnas förmåga att föra befäl över sina typförband måste säkras. Förmågan till väpnad strid är ju en grundläggande förutsättning för att För- svarsmakten ska kunna hantera hela hotskalan. Det är därför ett tydligt krav från Kristdemokra- terna att utbildnings- och övningsverksamheten upp- rätthålls på en nivå som långsiktigt säkerställer en betryggande försvarsförmåga. Jag ska citera Personalförsörjningsutredningen. Man skriver: "Att skapa en fungerande insatsorgani- sation ställer krav på att samverka, samöva och sam- tänka." Vid ett hot behöver ett känsligt och högteknolo- giskt samhälle som Sverige en modern försvarsmakt med tillräcklig kapacitet i grundorganisationen och med god förmåga att behålla och inspirera kvalifice- rad personal. Herr talman! I utskottet råder stor enighet om att totalförsvarsplikten alltjämt bör vara grunden för personalförsörjningen. Vi bör ha en yrkesofficersut- bildning som tillgodoser kvaliteten, tydliga rekryte- ringsmål för att öka andelen kvinnliga officerare och ett behovsprövat och attraktivt reservofficerssystem utifrån en helhetsbedömning av den enskildes förut- sättningar. De civilanställdas kompetens ska också utnyttjas bättre. Den frivilliga försvarsverksamheten ska utformas med hänsyn till totalförsvarets omin- riktning. Herr talman! Kristdemokraterna anser att värn- plikten ska göras mer attraktiv så att fler kvinnor väljer att göra värnplikt. Det är oacceptabelt att näs- tan 50 % av kvinnorna i det militära säger att de är utsatta för kränkande behandling av sina manliga kamrater. Olika aktiviteter pågår för att öka andelen kvinnor både bland totalförsvarspliktiga som fullgör värnplikt och bland officerare. Stora insatser har gjorts, och görs, för att förbättra miljön också för kvinnliga värnpliktiga. Men fortfarande finns mycket att göra på det området. Framför allt måste synen på och atti- tyderna till kvinnan ändras. Det handlar om ett arbete som börjar redan i hem och förskola. Trakasserier på grund av könstillhörighet kan inte accepteras i ett land som säger sig vilja arbeta för mänskliga rättig- heter. Den självklara utgångspunkten är den männi- skosyn som värderar kvinnor och män lika. En förutsättning för en ändrad attityd till kvinnan är att kraftåtgärder vidtas för att få ett slut på sextra- kasserierna och att den sociala miljön liksom arbets- miljön präglas av hänsyn både till kvinnors och till mäns behov. Alla måste ges samma chans och inom försvaret användas efter sin förmåga. Herr talman! Dagens tillämpning av värnpliktsy- stemet gör att den dyra investering i utbildning som ca 16 000 värnpliktiga får inte ger Försvarsmakten valuta för pengarna. Vårt tidigare mobiliserande massförsvar med i huvudsak nationella uppgifter omformas nu till en allsidig och flexibel insatsorgani- sation med uppgift att utföra ett bredare spektrum av uppgifter. Det nuvarande värnpliktssystemet räcker därför inte längre till för att lösa de nya uppgifterna. Kvalitet och beredskap är alltmer komplexa, och tekniskt komplicerade förband kräver längre utbild- ning och tjänstgöring. För att kunna förbättra möjligheterna att personal- försörja de internationella insatserna, förbättra bered- skapen och höja kvaliteten i verksamheten anser vi att Försvarsmakten ska kunna anställa den som nyligen fullgjort värnplikt. Kristdemokraterna anser, liksom Personalförsörjningsutredningen, att ett system med visstidsanställning av soldater och sjömän bör införas som omfattar högst 1 000 personer som anställs på högst två år. Försvarshögskolans undersökning visade att en så pass hög andel som 64 % av de värnpliktiga hade intresse av att ta en visstidsanställning. Jag yrkar bifall till reservation 4. Herr talman! I ett särskilt yttrande kommenterar vi vår syn på tjänstgöringsskyldigheten för yrkesoffice- rare i internationell verksamhet. Regeringen menar att tjänstgöring i den freds- främjande verksamhet som Försvarsmakten bedriver utomlands bör betraktas som en naturlig del av de anställdas yrkesutövning och att yrkesofficerare som nyanställs bör vara skyldiga att tjänstgöra i utlands- styrkan. Redan anställda yrkesofficerare bör ges möj- lighet att göra ett sådant åtagande. Sedan 1996 har deltagande i internationell freds- främjande verksamhet varit en av Försvarsmaktens fyra huvuduppgifter. Enligt lagen om väpnad styrka för tjänstgöring utomlands ska den personal som deltar i fredsfrämjande operationer anställas särskilt och ingå i utlandsstyrkan. Den särskilda anställningen är en markering att utlandsstyrkan ska rekryteras på frivillig grund. Kristdemokraterna anser att för yrkesofficerare som nyanställs i fortsättningen bör anställningen innebära en skyldighet att tjänstgöra såväl inom som utanför Sverige i samtliga de uppgifter som För- svarsmakten har. Det får till följd att en yrkesofficer ska kunna tjänstgöra i utlandsstyrkan utan att vara tjänstledig från Försvarsmakten. De yrkesofficerare som är anställda i dag har in- gått ett anställningsavtal under andra förutsättningar än de som enligt förslaget kommer att anställas. Vi kristdemokrater avvisar därför vad utskottsmajorite- ten anför om att yrkesofficerarna ska ha skyldighet att delta i all den internationella verksamhet som kan komma i fråga, inklusive fredsbevarande och freds- framtvingande verksamhet. Ett åtagande i utlands- styrkan för redan anställda yrkesofficerare bör enligt vår mening vila på frivillighet. Redan anställda yr- kesofficerare bör ges möjlighet att göra ett sådant åtagande. Vi vill också betona att det är viktig att skapa så- dana förutsättningar som leder till att en utlands- tjänstgöring blir ett naturligt val. Det gäller därför att göra den viktiga och säkerhetspolitiskt angelägna internationella verksamheten intressant. Den personal som skickas ut i världen i fredsfrämjande missioner sänds ut på uppdrag av det svenska folket för att bidra till att skapa och upprätthålla den internationella freden och säkerheten. Kristdemokraterna anser där- för att ett heltäckande trygghets- och förmånssystem bör utarbetas i samverkan med de fackliga organisa- tionerna. Goda anställningsvillkor brukar ge snabba resultat! Tjänstgöring i internationell tjänst bör i första hand och i största möjliga utsträckning ske med fri- villigheten som grund och ske i nära samråd med den enskilde. Stor respekt måste t.ex. visas den enskilde när det gäller hänsyn till de egna familjeförhållande- na. Herr talman! Jag vill avslutningsvis beröra det förslag att reducera officersrekryteringen år 2003 och 2004 med 300 per år som Försvarsmakten framför i sitt budgetunderlag för nästa år. Insatsorganisationen behöver många välutbildade och välmotiverade unga officerare för att bl.a. få fart på en högkvalitativ för- bandsverksamhet. Rekrytering är ju en framtidsinve- stering i kompetens. Även om syftet med en minskad rekrytering är att få mer pengar till den kontinuerliga förbandsverksam- heten kan beslutet bli kontraproduktivt genom att det om några år fattas officerare som leder, planerar och utvecklar verksamheten. Jag vill därför uppmana regeringen att allvarligt överväga andra metoder att rationalisera Försvarsmaktens verksamhet för att skapa mer utrymme åt den dagliga verksamheten.

Herr talman! Jag vet inte om jag kan bli ett av- skräckande exempel för demokratin, men jag tänkte tala kort. Då kan jag kanske bli ett gott föredöme i kammaren. Under punkt 1 om karriär- och utvecklingsmöjlig- heter står jag för en gemensam reservation med ut- skottets ordförande Henrik Landerholm och Modera- terna och anser att han verkligen har lagt fram syn- punkterna här. Därför borde jag kanske tiga och samtycka. När det gäller punkt 2 är det desto värre i kamma- ren i dag. Det är den vi i Folkpartiet liberalerna vill trycka på lite speciellt. När man åker runt som leda- mot av försvarsutskottet och besöker det ena rege- mentet efter det andra får man klart för sig att situa- tionen för jämställdheten är urusel. Det är nästan skandal att se hur många som är kvinnor ute på våra regementen och andra militära plattformar. Vi i Folk- partiet är helt övertygade om att orsaken är rekryte- ringen och att ingen här i dag vågar ta steget och påstå att orsaken är att vi inte mönstrar alla lika och ger alla chansen att på samma villkor få prövas för att vara med och försvara landet. Det är en viktig frågan för Folkpartiet liberalerna både i jämställdhetspolitiken och i försvarspolitiken. En mönstring av alla för att ta ut de bästa, oavsett kön, måste bli försvarspolitiken för samtliga partier. Vi hoppas, tror och vet att det kommer bli så i framti- den. Det är den enda möjligheten att vrida snedre- kryteringen rätt. Det gäller också den sista punkten om trakasserier på grund av sexuell läggning. Jag tror att det också är grunden till problemen ute i regementena. Jag vill påpeka att den speciella reservation som Folkpartiet hade skrivit angående trakasserier på grund av sexuell läggning är nu inskriven i sin helhet, vilket också är ett tecken på den enighet som finns i försvarsutskottet i många frågor och inte minst i denna. Det tycker jag är viktigt. Jag vill ändå än en gång påpeka att dessa problem väsentligt skulle kunna ändras till det bättre genom en mönstring av alla för att ta ut de som är bäst, oavsett kön. Då skulle vi fler kvinnliga officerare och annan situation ute på våra militära plattformar. Till sist vill jag säga något om visstidsanställning- arna, konstapel- och kontraktsanställningarna. Dem har vi också hävdat i våra motioner de senaste åren. Jag vill för protokollet och för alla här närvarande än en gång understryka att vitsen med detta är att kunna ha en ordentlig, fin och bra möjlighet att delta i inter- nationell verksamhet. Det är på väg att bli den absolut viktigaste punkten som vi har. Vi har sett detta i Danmark. Vi vet att danskarna tar in ungefär hälften så många som vi till plikttjänstgöring, och de har ändå 1 000 eller 1 500 man ute på internationella missioner. Kontraktsanställningar och konstapelverk- samhet måste föras in och bli tillåtet i det svenska försvaret.

Herr talman! Betänkandet Fö7, Försvarsmaktens personal, omfattar personalavsnittet från propositio- nen Fortsatt förnyelse av totalförsvaret, följdmotio- ner till denna och motioner från allmänna motionsti- den 2000/2001 och 2001/2002. Det är en stor, viktig och mångsidig fråga. Självklart är det så när Sveriges största myndighet lägger om verksamheten. Personalen kan kanske ibland känna sig som fö- remål för omläggningen men är i själva verket förut- sättningen för all verksamhet och all omläggning. Därför välkomnar utskottet att regeringen nu har presenterat den helhetssyn på personalfrågorna som utskottet efterlyst. Fastän frågan är så omfattande, eller kanske just därför, råder det stor enighet i ut- skottet om huvuddrag och riktlinjer. Betänkandet har orsakat endast fyra reservationer och tre särskilda yttranden. I stor utsträckning ligger Personalförsörjningsut- redningens betänkande Personal för ett nytt försvar till grund för regeringens förslag i propositionen. På ett fåtal punkter skiljer sig regeringen från utredning- en. Det är för övrigt delvis samma punkter där det finns reservationer eller särskilda yttranden. En del grundläggande återstår att göra. Bl.a. ar- betar en utredning som ser över det militära skolsy- stemet som ska lägga fram sitt förslag senast den 1 juli nästa år. I samband med det behöver kanske vill- koren för de som utbildar sig också granskas. Det är spännande förslag som riksdagen nu in- bjuds att fatta beslut om. De rör breddad rekrytering, ändrad kompetens, ökad andel kvinnliga officerare, mer civilanställd personal, ändrad reservofficersut- bildning m.m., dvs. sådant som måste till för att För- svarsmaktens omställning från invasionsförsvar till insatsförsvar ska bli kvalitetssäkrad verklighet. För utskottets del kommer det att bli en viktig uppgift att följa och värdera det som kommer. Jag vill särskilt kommentera några sakfrågor som utskottet tar ställning till. För det första gäller det officerares tjänstgöring utomlands. Här menar utskottet, till skillnad från regeringen, att alla yrkesofficerare ska ha skyldighet att delta i all den internationella verksamhet som kan komma i fråga, inklusive fredsbevarande och freds- framtvingande verksamhet. Det ska ses mot bakgrund av att deltagande i internationell fredsfrämjande verk- samhet sedan 1996 är en av fyra huvuduppgifter för Försvarsmakten, att deltagande i internationell verk- samhet fått ökad vikt i Försvarsmakten och att detta deltagande är en viktig del i det vidgade säkerhetsbe- greppet. Vi stärker den egna säkerheten genom att vara med och vara förebyggande och aktiva interna- tionellt. Liksom regeringen, men till skillnad från Perso- nalförsörjningsutredningen, anser utskottet att skyl- digheten inte behöver lagregleras, utan att lagen om väpnad styrka utomlands bör ändras med innebörden att någon särskild anställning i utlandsstyrkan inte behövs för den som är yrkesofficer inom Försvars- makten. Kristdemokraterna har på denna punkt ett särskilt yttrande som faktiskt är mer i linje med propositio- nen, medan utskottet i övrigt inte riktigt ser det möj- ligt att göra skillnad mellan redan anställda och sedan anställda. För det andra anser utskottet, i likhet med reger- ingen och Försvarsberedningen, att kvinnliga office- rares andel inom Försvarsmakten bör öka. På den här punkten har en noggrann läsare av utskottsbetänkan- det - det finns sådana - gjort mig uppmärksam på att utskottet har en annan formulering än propositionen. Regeringen skriver "påtagligt öka" andelen kvinnor och utskottet skriver bara "öka". Ska detta tolkas så att utskottets ambitionsnivå är lägre än regeringens? Jag har tagit mig friheten att tolka utskottets inställ- ning i denna fråga så att regeringens förslag var så självklart för utskottet att utskottet för en gångs skull brast i observans vad gäller den exakta ordalydelsen, men att det inte på villkors vis får tas till intäkt för en lägre ambitionsnivå. Jag styrks i min tolkning av såväl reservationer som särskilda yttranden som vill driva på regeringen i denna fråga. Skulle någon parti- företrädare till äventyrs ha en annan uppfattning eller anse att det är en felaktig uttolkning finns det ju möj- lighet att säga det här och nu. Även på denna punkt har kd ett särskilt yttrande som i korthet går ut på att uppmuntra regeringen att vidta kraftåtgärder mot de sexuella trakasserierna inom totalförsvaret. Det är en viktig och riktig åtgärd om man vill ha fler kvinnor till Försvarsmakten, och det är vi alla överens om. Utskottet har särskilt upp- märksammat dessa frågor, bl.a. genom ett förtjänst- fullt initiativ från Folkpartiets Eva Flyborg. För egen del är jag övertygad om att andelen kvinnor i Försvarsmakten kommer att öka väsentligt först när villkoren för tillträde blir lika mellan kvin- nor och män. Det är också vad som sägs i Folkpartiets reservation. Men det är en fråga och en diskussion som hör till ett annat betänkande. För det tredje: Visstidsanställning av både office- rare och färdigutbildade värnpliktiga tas upp av Per- sonalförsörjningsutredningen som avvisar det förra, men bejakar det andra. Regeringen avvisar bådadera och får stöd för detta från en utskottsmajoritet. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet menar att 1 000 soldater och sjömän ska kunna an- ställas högst två år. Helt klart finns det problem att lösa vad gäller så- väl rekrytering som möjligheten att hålla kvar perso- nal. Utskottsmajoriteten menar att regeringen är på rätt väg med en rad förslag som svarar mot behovet av utbytbarhet, breddning av kompetens och mer lika villkor; till skillnad från reservationens förslag som vi uppfattar som innebärande ökad skiktning mellan personalkategorier och ökad skillnad mot resten av arbetsmarknaden. Jag tror dessutom att det är särskilt viktigt för alla, t.ex. för flertalet av riksdagspartierna som önskar behålla värnplikten som stommen i det svenska för- svaret, att hålla rågången fri mot både grå och svart arbetskraft och mellanformer som visstidsanställning. Slutligen vill jag säga att precis som när det gäller kvinnors situation och villkor i försvarsmakten tror jag att det är lång väg att gå när det gäller förhåll- ningssättet till homosexuella, bisexuella och trans- sexuella personer. Motioner som tar upp dessa frågor har inte bifal- lits av utskottet, men på förekommen anledning vill jag understryka att det inte betyder att utskottet finner att sakernas tillstånd är gott. Vi har valt att uttrycka uppmuntran för de ansträngningar - ganska nypå- komna, det medges - som görs inom försvarsmakten. Såväl ansvariga inom myndigheten som utskottets ledamöter är medvetna om att det är långt kvar till att det militära försvaret på alla nivåer och i alla funktio- ner ska vara öppet, välkomnande och tillgängligt på likvärdiga villkor för alla, för att använda betänkan- dets ord. Till personalförsörjningen hör i högsta grad total- försvarspliktiga och frivilligorganiserade och deras villkor. De kommer att behandlas i särskilda betän- kanden som debatteras senare i vår. Därför slutar jag här och yrkar bifall till betänkandet och avslag på reservationerna.

Herr talman! Jag har litet tid till godo, så eftersom jag glömde att yrka bifall till min egen förträffliga reservation om kvinnliga officerare kanske jag får chansen nu. Jag passar samtidigt på att än en gång fråga Tone Tingsgård om de ord som sades från talarstolen av Folkpartiet om en jämställd mönstring skulle betyda att officerskåren skulle öka. Är det också Socialde- mokraternas önskemål att den ska öka? Är vårt önskemål om en gemensam mönstring för alla den rätta vägen att ta ut de bästa?

Herr talman! Jag måste väl svara även om jag tycker att jag var ganska tydlig i mitt anförande. Jag anser att den frågan inte riktigt hör till det be- tänkande som vi diskuterar i dag. Den hör mer till frågan om totalförsvarsplikten. Runar Patriksson vet vilken ställning vi har tagit där. Vi anser inte att frågan är färdigberedd att föra fram. För min egen del anser jag att om man verkligen vill åstadkomma någon likaställning inom försvars- makten när det gäller officerarna är troligen en allmän värnplikt för både kvinnor och män den enda rätta vägen.

Herr talman! Det stämmer väl att det inte riktigt är det som propositionen handlar om. Men vi har fått lära oss att när Folkpartiet liberalerna driver sina frågor mot Socialdemokraternas uppfattning måste vi spotta på stenen länge. Vi passar på varje gång tillfälle ges att skriva nå- got om jämställdhet i försvaret, som jag tror är en väldigt viktig fråga. Jag tackar för Tone Tingsgårds uppriktiga tack till Folkpartiet för den hearing som Eva Flyborg en gång ordnade beträffande trakasserierna.

Herr talman! För tids vinning ska jag fatta mig mycket kort. Tillsammans med min kollega Hillevi Larsson har jag skrivit en enskild motion rörande de homosexu- ellas situation inom det svenska försvaret. Den grun- dar sig på ett par studier som kommit till resultatet att åtta av tio genom försvarsmaktens attityder upplever sig negativt bemötta. Många av dem känner att de har svårt att öppet stå för sin sexuella läggning. Det trycket känner många av de anställda med homosexualitet som sexuell läggning. Utskottet har nu gått nästan alla av oss till mötes. Inte så att man har beviljat motionerna, men det är processer på gång som kommer att titta på de här frågorna. Vi känner förtröstan i att utskottet kommer att bevaka frågor om diskriminering och trakasserier vad gäller homosexualitet, bisexualitet osv. inom försvaret, och att de här frågorna kommer att åtgärdas på ett kraftfullt sätt framgent. Jag vill därmed tacka utskottet för en välvillig be- handling.