Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Herr talman! Socialförsäkringsutskottet har verkligen en rad olika intressanta ämnen på sitt bord. I dag är vi här för att debattera ett, eller egentligen fyra, av dem. Men vi börjar med detta. Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen heter det betänkande som också kallas för SfU12.

För ganska precis en vecka sedan fick vi i utskottet veta att det här utskottsinitiativet var på väg, och i förrgår fick vi veta att det skulle debatteras här i riksdagens kammare i dag. Det här kanske man inte tror, herr talman, ute i Sverige, eller för den delen ute i världen, men emellanåt är beslutsprocessen väldigt snabb och överraskande, vilket i sig kan vara överraskande.

Vi har en utskottsmajoritet som består av Miljöpartiet, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna i den här frågan, och det betyder alltså att jag som socialdemokrat står här för att yrka bifall till vår reservation. Jag vill också yrka avslag på utskottets förslag om tillkännagivande.

Riksdagen har i tillfälliga lagen gett regeringen ett bemyndigande att med stöd av den sjunde paragrafen i regeringsformens åttonde kapitel meddela närmare föreskrifter om försörjningsförmåga vid prövningen av rätten till permanent uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen.

Vi står bakom regeringens rätt att på ett snabbt och effektivt sätt mildra pandemins effekter för utsatta grupper genom att besluta om förordningsförändringar. Utbrottet av covid-19 har lett till ett skärpt arbetsmarknadsläge med stigande arbetslöshet som följd, inte minst inom hotell- och restaurangbranschen, där många nyanlända får sin första anställning.

Det kan därmed antas ha blivit väsentligt svårare än tidigare för de personer som omfattas av tillfälliga lagen att få en anställning, vilket innebär att fler utlänningar än under normala omständigheter kan komma att få avslag på sin ansökan om permanent uppehållstillstånd enligt just tillfälliga lagen.

För att mildra konsekvenserna av pandemin för denna grupp är det enligt vår mening angeläget att kravet på tidsbegränsade anställningars varaktighet vid prövningen av rätten till permanent uppehållstillstånd ändras. Med hänsyn till att riksdagen har gett regeringen det aktuella bemyndigandet är det naturligt att detta görs på förordningsnivå.

Mot denna bakgrund anser vi att riksdagen inte bör göra ett tillkännagivande vad gäller föreskrifter om försörjningsförmåga för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen.

Herr talman! Att skriva anföranden till debatter är inte det lättaste. Vad ska man ta med? Vad ska man utelämna? Medan jag skrev på detta funderade jag på att nämna något om alla de orimliga anställningsformer som finns på den svenska arbetsmarknaden och som i det här fallet blir så tydliga. Det blir tydligt att de är otrygga och inte rimliga i en välfärdsstat.

Men vi är inte här för att diskutera frågor som berör arbetsmarknaden direkt utan vad som är rimligt att vänta sig av just förordningsförändringar. Förordningsförändringen i just den här frågan handlar om vilken form av anställning som kan anses vara varaktig och i vilken mån en tillfällig anställning kan anses vara det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Jag lämnar dock den diskussionen därhän och nöjer mig med att konstatera att jag fortfarande, efter 3 minuter och 54 sekunder, håller med mitt parti samt Miljöpartiet och Vänsterpartiet och yrkar bifall till vår reservation samt avslag på utskottets förslag om tillkännagivande.

Herr talman! Sedan pandemin drabbade Sverige har breda politiska samarbeten ingåtts för att människor i vårt samhälle ska drabbas så lite som möjligt. Vår samhällsgemenskap behöver visa uthållighet och styrka i att skapa trygghet för dem av oss som behöver det oavsett om det gäller omvårdnad i det akuta insjuknandet, att hindra smittspridning eller att hantera de många ekonomiska och strukturella konsekvenser en pandemi leder till. Vi ska ta oss igenom detta tillsammans.

Vi har gjort ändringar i a-kassa och i sjukförsäkring, och vi har gett omfattande stöd till näringslivet. Det är därför helt rimligt att man även gör ändringar på migrationsområdet när människor drabbas av arbetslöshet och oförutsägbarhet i pandemins spår. Partier har under den här resans gång fått böja sig från sina invanda positioner.

Herr talman! Som alla kriser slår pandemin hårdast mot dem som redan är utsatta, de med små eller inga marginaler. En av dessa grupper är de som är nyanlända till Sverige, och då även de barn och unga som kommit till Sverige utan föräldrar för att söka skydd undan krig och förföljelse.

Herr talman! Vi kommer kanske här i kammaren att höra riksdagsledamöter kalla barn och unga som har sökt asyl i Sverige utan föräldrar för "vuxna män utan asylskäl". Att en lögn upprepas ofta gör den inte sann. Men tyvärr får den fäste. Vi hör detta allt oftare. Jag vill därför nu, en gång för alla, vända mig skarpt mot den beskrivningen.

Majoriteten av de ensamkommande kom till Sverige som barn och sökte skydd här undan krig, förföljelse och förtryck. När migrationspolitiken stramades åt lovade statsministern att barn skulle undantas.

Men så blev det inte. Det löftet bröts. Migrationsverket ändrade sin praxis med följden att 18-årsdagen betydde utvisning för många i gruppen. En dom från Migrationsöverdomstolen 2017 slog fast att en stor del av dem som var under 18 år skulle bedömas som alternativt skyddsbehövande och få uppehållstillstånd. Men de långa handläggningstiderna och de rättsosäkra åldersbedömningarna gjorde att många hann fylla 18 år innan beslutet fattades eller skrevs upp i ålder.

Cirkeln var sluten. Genom denna Kafkalika situation har barn de facto fråntagits sin asylrätt. Att de nu är vuxna gör inte denna orättvisa mindre allvarlig. Det finns ett politiskt ansvar i detta som väger tungt och som man inte kan komma undan genom att nu ständigt upprepa lögner om den grupp som utsatts för orättvisan.

Herr talman! Vänsterpartiet hade allra helst sett en helhetslösning med permanenta uppehållstillstånd för de ensamkommande. Det hade varit det bästa, enklaste och mest realistiska - både för de barn och unga som drabbats av de orimliga turer jag nu nämnt och även för vårt samhälle i stort. Inget blir bättre av att nya grupper barn och unga ständigt hamnar utanför samhällets skyddsnät. De blir lätta måltavlor för utnyttjande som billig arbetskraft eller för att dras in i kriminell verksamhet. Det borde även partier som ständigt pratar om skuggsamhället begripa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Tyvärr blev det inte en sådan helhetslösning som Vänsterpartiet hade önskat. I stället skulle en del av de unga få en ny möjlighet genom nya gymnasielagen. Lagen var dock så dåligt konstruerad att det var uppenbart att ovisshet och oro skulle kvarstå och att det dessutom fanns stor risk för utnyttjande och utsatthet i lagens spår. Vänsterpartiet såg bristerna och försökte åtgärda dem. Regeringen var tyvärr inte intresserad, och nu lever många unga med konsekvenserna.

Herr talman! När pandemin nu orsakat en omfattande ekonomisk kris riskerar de ensamkommande som klarat av att ta sig igenom gymnasielagens nålsöga återigen att drabbas. Efter avklarade gymnasiestudier har man sex månader på sig att skaffa jobb, ett jobb som dessutom ska ha en så kallad varaktighet på mer än två år. Även i vanliga fall är det extremt svårt. Trygga jobb att tyvärr inget att räkna med för unga på svensk arbetsmarknad i dag. I dessa tider, när pandemin slagit till, är det ännu värre.

Vänsterpartiet menar att möjligheten till uppehållstillstånd och rätten att leva med sin familj ska vara rättvis och förutsägbar. Det ska inte vara de skiftande konjunkturerna som bestämmer. Rätten att leva med sin familj ska inte heller vara en klassfråga.

Under våren kommer nu dessa frågor att avgöras. Vi kommer att diskutera dem när riksdagen ska ta ställning till hur framtidens migrationspolitik ska se ut när begränsningslagen upphör. Vi kommer att få diskutera det här mycket mer. Just nu, herr talman, har dock regering och riksdag ett ansvar att se till att även nyanlända med tillfälliga tillstånd inte drabbas orimligt av pandemins konsekvenser.

Särskilt de partier som stod bakom gymnasielagen har ett ansvar att se till att den faktiskt fungerar. Det är sorgligt och ärligt talat upprörande att nu konstatera att Centerpartiet - som stått bakom gymnasielagen och som under våren upprepade gånger pratat om den svåra situation unga med tillstånd enligt nya gymnasielagen befinner sig i - nu fullständigt har svängt. Man kan inte säga annat än att Centerpartiet sviker de unga som de tidigare har sagt sig värna.

Centerpartiets argumentation, att ändringar som nu görs inte skulle omfatta de unga vars tillstånd går ut nu i december, är märklig. För visst är detta ett problem. Vänsterpartiet har flera gånger frågat migrationsministern vad regeringen tänker göra för inte ännu en grupp ska hamna utanför. Det behöver vi lösa. Men i stället för att hitta och pressa på för sådana lösningar väljer Centerpartiet alltså att alla - alla - nyanlända med tillstånd enligt tillfälliga begränsningslagen eller nya gymnasielagen ska utsättas för pandemins grymma konsekvenser.

Mer cynisk än så kan man knappast bli. Och mer slösaktig med samhällets resurser kan man knappast vara. Dessa unga har investerat sin tid och kraft i att leva upp till kraven och bli en del av Sverige. Sverige har investerat i dem, deras utbildning och deras livsmöjligheter. Med sin kursändring, även om den är passiv, sällar Centerpartiet sig till det blåbruna gänget som tydligen har som högsta prioritet att utvisa unga som är undersköterskor, rörmokare och lagerarbetare.

Menar Centerpartiet verkligen allvar med sin oro för att nya grupper av unga ska hamna utanför borde de rimligen rösta för en helhetslösning med permanenta uppehållstillstånd för dem som kommit som ensamkommande. Vänsterpartiet kommer att ge Centerpartiet en sådan chans under våren. Då är det upp till bevis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Herr talman! Vi ser nu ett akut behov av att åtgärda några av bristerna i lapptäcket av lagar som drabbar människor, så att människor som alldeles nyss hade permanenta uppehållstillstånd inom räckhåll och kanske till och med möjlighet att efter flera år få krama sitt barn eller sin älskade nu inte fråntas den möjligheten i pandemins kölvatten.

Dagarna tickar. Tidsfristen bör pausas under den pågående krisen för att återupptas när pandemin är över. Perioden att hitta nytt jobb bör också förlängas till minst ett år. Även subventionerade anställningar och korttidsjobb bör räknas.

Den majoritet som stod bakom nya gymnasielagen måste ta ansvar att skapa trygghet så att nyanlända i allmänhet och ensamkommande i synnerhet inte återigen hamnar i kläm. Jag förutsätter att regeringen tar det ansvaret trots borgerlighetens totala ovilja. Att det ligger inom regeringens mandat - och dess skyldighet - att göra sådana ändringar för att på olika sätt skydda samhället och människor som lever i det från pandemins negativa konsekvenser är för mig självklart. En sådan ändring är den vi nu talar om när det gäller varaktig anställning. Vår samhällsgemenskap, herr talman, ska även vara på nyanländas sida.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen. Jag vill också göra kammaren uppmärksam på att vi har ett särskilt yttrande.

Herr talman! Tusentals ungdomars framtid står på spel. Frågan är: Ska de få fortsätta söka jobb, bli en del av vårt samhälle, börja betala av på studieskulder och skapa sig ett liv här? Eller ska de tvångsavvisas till ett av världens farligaste länder, Afghanistan?

År 2015 kom många ensamkommande barn till Sverige för att söka asyl. Många av dem hade sitt födelseursprung eller sina föräldrars ursprung i Afghanistan. Många hade dock vuxit upp i Iran. De sökte sig hit undan förtryck, undan risk att bli dödade, av rädsla för att bli förföljda.

Handläggningstiderna på Migrationsverket var olagligt långa. Åldersbedömningar gjordes rättsosäkert och godtyckligt. Det finns till och med exempel på ungdomar som fått sin ålder uppskriven med så lite som en dag, trots att metoderna kritiseras för grava felmarginaler som dessutom inte på något sätt tar hänsyn till barns oinskränkbara rättigheter. Det finns barn som har blivit behandlade som vuxna och blivit fråntagna sina rättigheter.

Det finns en grupp som Miljöpartiet genom en överenskommelse med Socialdemokraterna lyckades få att omfattas av det som kallas nya gymnasielagen. Nya gymnasielagen har med rätta kritiserats för att också lämna en del utanför. Jag vill ta det här tillfället i akt, herr talman, att verkligen säga att det inte beror på att vi inte ville att den skulle omfatta alla. Hade Miljöpartiet fått bestämma själva hade den här diskussionen om ytterligare ändringar i nya gymnasielagen inte behövts. Vi tycker att det rimliga hade varit att de ensamkommande som kom som barn, och som under alla normala omständigheter hade fått sin prövning som barn och med största sannolikhet fått skydd här, ska få stanna här.

Den 7 oktober förhandlade vi åter om en överenskommelse med Socialdemokraterna om en rad ändringar i den nya gymnasielagen. Efter månader med en pandemi som slagit ut vissa branscher totalt såg vi att de otroligt hårda krav som ställs i nya gymnasielagen på att få en varaktig anställning motsvarande minst två år från Migrationsverkets beslut var orimligt hårda. Vi såg hur ungdomar som stod med kontrakt i handen fick dem rivna när restaurangerna fick stänga ned och hotellen inte längre hade några gäster.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

På kort tid, rekordkort tid faktiskt, har regeringen rullat ut åtgärder för dem i kultursektorn som har drabbats av pandemin. Samma sak för idrottsrörelsen, människor som har förlorat arbetet och behöver gå på a-kassa och företag som behöver korttidspermittera personal eller få omställningsstöd för att klara sig genom den här krisen. Vi som har jobbat hemma får en skattesänkning för att klara av kostnader som är förenade med att göra om hemmet till en arbetsplats. Sjukvården får sina kostnader täckta. Kollektivtrafiken får bidrag. Skatteregler för gratisluncher har ändrats, och uppskov för att betala in skatt har medgivits. Miljarder har rullat ur statskassan för att mildra pandemins konsekvenser.

Vore det inte då rimligt att också överbrygga konsekvenserna för den här gruppen som är en av de grupper som redan har drabbats hårdast av den rättsosäkerhet som rått hos Migrationsverket sedan 2015? Skillnaden för den här gruppen var definitivt större än skillnaden för många av de andra grupper som vi har infört åtgärder för.

Länge såg det ut som att vi hade en stabil majoritet. Vänsterpartiet och Centerpartiet såg precis som regeringen de här behoven. Så sent som i april krävde Centerpartiet också en rad ändringar i nya gymnasielagen just till följd av pandemin. Men så i måndags hände något. Centerpartiet vände med 180 grader och bestämde sig för att de ska rösta nej till samma ändringar som de själva har krävt. Motiveringen är bland annat att ändringarna inte kommer att gälla dem som gick ut i somras.

Herr talman! Det för oss till det förslag som vi diskuterar i dag. Ändringen skulle ha trätt i kraft i dag och skulle ha omfattat dem som gick ut i somras. Den skulle ha gett dem möjlighet att stanna i Sverige och få ett permanent uppehållstillstånd om de skaffade sig ett arbete med ett års varaktighet från Migrationsverkets beslut.

Man skulle kunna tro att Centerpartiet med de argument som de framförde skulle vilja säkerställa den här angelägna förändringen som för vissa är skillnaden mellan tvångsavvisning och att få starta sitt liv och betala tillbaka till det svenska samhälle som har satsat och investerat. Det är inte bara samhället i form av beslutsfattande politiker som har satsat på utbildningar för de här ungdomarna. Det är också frivilliga familjehem, gode män, klasskamrater, lärare och vänner. De här ungdomarna är del av familjer i dag. De är bonusbarnbarn och storebrorsor.

Men nej, Centerpartiet väljer att hellre skapa en majoritet emot det här förslaget i dag än att låta förslaget gå igenom. Argumentet har varit, herr talman, att den här ändringen inte är tillräckligt betydelsefull. Att korta tiden från två år till ett år hjälper ingen, påstår man från Centerpartiet.

Jag har varit i kontakt med många ungdomar och vuxna som hjälper de här ungdomarna att hitta jobb. Under hela hösten har de sagt: Det här är kanske det viktigaste av allt. Det här måste komma på plats snabbt, för arbetsgivare vågar inte anställa på långa kontrakt i krisen - inte ens de som behöver arbetskraft. Kommunerna har anställningsstopp på långa anställningar, företag likaså. Skillnaden mellan att kräva ett år och att kräva två år kan faktiskt betyda allt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Herr talman! Människor har också börjat inrätta sig efter det här förslaget som regeringen skickade ut på remiss, och de söker nu arbeten som motsvarar det som föreslogs börja gälla från och med i dag.

Förtroendet för den offentliga förvaltningen skadas allvarligt av sådana här tvära ändringar och av att de kommer med kort varsel. Jag förstår faktiskt inte varför det krävdes flera veckor, nästan två månader, för de partier som vill stoppa den här ändringen att komma på det. För så lång tid har man känt till att den är på gång. I stället valde man att göra det när förslaget strax skulle träda i kraft.

Herr talman! De ungdomar som det gäller är en del av vårt samhälle. De har redan drabbats orimligt hårt av rättsosäkra åldersbedömningar, olagligt långa handläggningstider, ny praxis och nu coronapandemin. Miljöpartiet kommer att fortsätta kämpa för att de ska få bygga en framtid i vårt land och vara med och bygga det här samhället starkt.

Herr talman! Därför yrkar jag bifall till reservationen.

Herr talman! 70 miljoner. Så många människor är på flykt runt om i världen i dag. Bara en mycket liten andel av dem har råd och möjlighet att ta sig till Europa, ofta på rangliga båtar över Medelhavet och med livet som insats.

Behovet runt om i världen är enormt. Sverige kan inte hjälpa alla. Men vi ska ta vårt delansvar för människor på flykt i en trasig värld. När vi gör det är det vår skyldighet att hjälpa dem med absolut störst behov, alltså de som behöver skydd för sina liv.

Därför är det viktigt att vi har ett tydligt regelverk som innebär att ett ja är ett ja men också att ett nej verkligen är ett nej. Människor som har kommit hit för att stanna och som har behov av skydd ska också få en verklig chans och mötas av förväntningar om att bli en del av vårt samhälle på riktigt.

Men de som får ett nej, efter en prövning av Migrationsverket och ibland av domstol, ska också lämna landet. Ett nej ska vara ett nej.

I Sverige fungerar detta mycket illa. Ett ja är ofta inte ett ja på riktigt. Barn fastnar i föräldrars utanförskap. De får inte tillräckliga kunskaper och förvägras sedan den gemenskap som ett arbete för med sig. Många känner hopplöshet. Alldeles för många fastnar i kriminalitet, återigen med det egna men också andras liv som insats.

Men ett nej är inte heller ett nej. Bara hälften av de som borde lämna landet gör det frivilligt. Många blir en del av ett växande skuggsamhälle, också det präglat av hopplöshet. Ett nej blir inte heller ett nej när lagstiftningen gång på gång förmedlar ett kanske.

Herr talman! Det är en dyster bild jag målar upp. Men jag är övertygad om att vi kan vända utvecklingen, att människor som har kommit hit ska kunna få en mycket bättre start, att de ska kunna rustas med kunskaper och färdigheter och på riktigt vara med och bygga Sverige starkt. En förutsättning för att vi över huvud taget ska ha en chans att vända utvecklingen är att vi står upp för en reglerad invandring och att vi har en mycket låg invandring under lång tid framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Vi måste nu en gång för alla göra slut med en lagstiftningstradition som har präglats av ryckighet och amnestier. Vi kan inte fortsätta skilja oss från övriga Norden och Europa. Då kommer människor att fortsätta resa genom Europa för att söka sig till just Sverige. Då kan vi aldrig vända utveck-lingen.

Herr talman! Gymnasieregelverket är svensk invandringspolitik när den är som allra sämst. Den är djupt orättvis, och den är inhuman. Regelverket berör i huvudsak unga vuxna män som har fått en rättslig prövning där man bedömt att de saknar skyddsskäl. Det enda rätta vore då, om man tror på en reglerad och rättvis invandring, att de fick lämna landet. I stället tände man ett hopp hos dessa tusentals ensamkommande genom att ge dem en chans att stanna om de klarade gymnasiestudierna och skaffade sig ett varaktigt jobb.

Redan när lagförslaget kom var vi många som varnade. En del påtalade det inhumana i att det som var tänkt som en andra chans i praktiken kommer att förvandlas till en enda lång, utdragen, inhuman utvisning. Lagrådet sa att gränsen var nådd för vad som kan accepteras i svensk lagstiftning.

Det vilar ett blytungt ansvar på de partier som röstade igenom gymnasielagen. Det är ni som bär ansvar för att så många ensamkommande gång på gång har kastats mellan hopp och förtvivlan. Det är ni som bär ansvar för att samhället lägger sina resurser på personer som inte har skyddsskäl samtidigt som behovet i världen är enormt.

Som politiker behöver man prioritera även när det är svårt. Här har regeringen gång på gång valt att prioritera en grupp unga män utan skyddsskäl framför dem som verkligen behöver skydd. Det är inhumant, och det är orättvist.

Att regelverket är orimligt och ohållbart, som många påtalade redan från början, försöker nu Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna rätta till genom att fortsätta lappa och laga, genom att tända ett hopp hos några samtidigt som hoppet sedan länge har släckts för andra.

Sent en måndag eftermiddag skickade regeringen ut ett förslag på ny förordning som sänker kraven på den anställning man ska ha för att kunna få permanent uppehållstillstånd, enligt gymnasielagen. Remissinstanserna fick bara några dygn på sig att svara. Det strider inte bara mot sunt förnuft; det strider också mot Sveriges grundlag. Därför är jag nu mycket lättad över att en tydlig majoritet i den här kammaren har valt att ställa sig bakom Moderaternas förslag om att säga nej till denna förordning. Jag förväntar mig att regeringen lyssnar till riksdagsmajoriteten och drar tillbaka sitt förslag.

Men regeringen tycks inte vara färdig med sitt lapptäcke. Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är överens om att luckra upp gymnasieregelverket ytterligare genom två nya lagändringar som innebär att de som omfattas av gymnasielagen ska få längre tid på sig att skaffa jobb och att det ställs lägre krav på jobbens omfattning. Inte heller dessa förslag bör se dagens ljus. Det måste bli ett slut på lappandet och lagandet. Sverige behöver en ny, långsiktig politik för en lägre invandring, en rättvis politik där ett nej verkligen är ett nej och där ett ja är ett ja på riktigt.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag.

Revolutionen äter sina barn, brukar man säga. I förrgår läste jag i tidningen hur Miljöpartiets representant mellan raderna anklagade Centern för att dansa efter främlingsfientliga krafters pipa. Det var för att Centern med sedvanlig obeslutsamhet hade valt att lägga ned sina röster i frågan om ännu fler lättnader och kryphål för före detta ensamkommande unga män.

Det roliga i kråksången är att det är precis samma retorik som Centern i sin tur brukar använda när någon understår sig att ha en annan åsikt i migrationsfrågor. Allt som innebär rakryggat ansvarstagande inom migra-tionspolitiken stämplar man som främlingsfientlighet. Enligt både Centern och Miljöpartiet finns det alltså goda, och det finns onda. De som är goda är de som inte låtsas om sådant som konsekvensanalys, alternativkostnader och tråkiga saker som bortprioriteringar. De är helt enkelt emot ansvar och förnuft. Kanske ska vi för enkelhetens skull bara kalla dem ansvarsfientliga eller förnuftsfientliga i stället, herr talman.

I många år har i alla fall jag och mina partikamrater stått i den här kammaren och gång på gång tagit ställning för förnuftet och förespråkat ansvarstagande. Vi har hela tiden förklarat att halvmesyrer inte duger och att Sverige behöver en migrationslagstiftning på absolut miniminivå, en lagstiftning som är förutsägbar, långsiktig och konsekvent. Gång på gång har vi kritiserat både regeringen och andra partier i denna kammare för att de har varit villiga att göra nya undantag och skapa nya kryphål utan ansvar och utan förnuft.

Den så kallade gymnasielagen kommer, som redan har nämnts, för alltid att vara ökänd som en av de största farserna i svensk lagstiftning. Lagrådets bevingade ord löd: "Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas."

Tanken var att vi skulle komma bort från sådant genom att arbeta fram ett bättre system. I närmare ett års tid har därför jag och flera av mina kollegor i den här kammaren, från riksdagens samtliga partier, suttit i en migrationskommitté med uppdrag att fastställa en ordning som är långsiktigt hållbar. Den skulle minska behovet av tillfälliga lösningar och säkerställa en permanent ordning. Det ska ju vara ordning och reda i migrationspolitiken, som det brukar heta.

Ändå står vi här i dag och debatterar nya kryphål och nya undantag. Den här gången tar regeringen genvägen via en ändrad förordning för att slippa gå via kammaren. Hela fyra dagar fick remissinstanserna på sig för att komma med synpunkter.

Vad är det för förändringar som det är så bråttom att införa? Jo, herr talman, i fyra år har den tillfälliga lagen sagt att utlänningar som vill få permanent uppehållstillstånd ska ha kommit i varaktig försörjning under en längre tid. Migrationsverket, som har haft rätt att definiera detaljerna, har alltid haft samma hållning: minst två års anställning krävs. Det vill nu regeringen ändra på.

Redan i våras, när pandemin fortfarande var i sin linda, uppmärksammade vi i Sverigedemokraterna att förnuftsfientliga krafter ville använda pandemin som en hävstång inom migrationspolitiken. Covid-19 förändrade nämligen situationen på arbetsmarknaden, så att gymnasielagen helt plötsligt riskerade att inte få den amnestieffekt som de förnuftsfientliga krafterna ville se. Regeringen lierar sig nu med dessa krafter genom att försöka köra över Migrationsverkets praxis och rättsliga ställningstagande. Det ska räcka med ett års anställning så att fler ska få stanna, trots den ekonomiska kris som Sverige genomgår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Herr talman! Den här farsen måste få ett slut. Att fortsätta med det här lappandet och lagandet leder bara till förlorare. Låt mig här nämna inte bara sprickorna i samhällsbygget och det enorma berg av integrationsproblem som har byggts upp under hela 2010-talet. Utan låt mig även nämna dem som kanske har farit mest illa av allt hattande fram och tillbaka som de förnuftsfientliga partierna har ägnat sig åt, nämligen de unga män som i dag lever kvar i limbo i Sverige.

Dessa unga män fick vänta orimligt länge på sina negativa asylbeslut, eftersom migrationsliberala krafter inte förstod konsekvenserna av att låta gränsen stå vidöppen.

Dessa unga män lockades sedan att stanna kvar på osäkra premisser när de förnuftsfientliga partierna fick dåligt samvete och staplade nya tillfälliga lagar på varandra.

Dessa unga män saknar skyddsskäl och klarar inte de krav som gymnasielagen ställer: utbilda sig och skaffa sig ett jobb.

De unga män tycker sig ha fått ett löfte att stanna och är i dag med rätta besvikna och förbannade på de förnuftsfientliga partier som utställt dessa löften utan mandat från svenska folket.

Regeringen borde be dem som nu ska lämna Sverige om ursäkt på vägen till flygplatsen. De har slösat bort några av sina bästa år. Det är år som de hade kunnat använda till att bygga sitt liv och sin framtid i sitt hemland.

Herr talman! Låt mig knyta ihop säcken. När regeringen lanserade sin plan för att återigen underminera den tillfälliga lagen föreslog Sverige-demokraterna att utskottet skulle ställa sig bakom ett skarpt lagförslag. Det skulle fastslå att minst två års anställning ska krävas för att kunna anses som varaktigt, alltså dagens ordning. Det är förstås trist att vårt förslag inte vann majoritet i utskottet, men vi kan glädja oss åt att det verkar finnas en majoritet för att tillkännage för regeringen att den ska avstå från nya undantag och kryphål.

Ännu verkar det dock tyvärr högst oklart hur regeringen tänker ställa sig till detta. Förordningsändringen skulle egentligen ha trätt i kraft i dag, men regeringen har klädsamt valt att vänta tills denna debatt är avslutad. Däremot har regeringen inte lämnat klart besked om huruvida man tänker lyssna på riksdagsmajoriteten och avstå från förändringen. Jag ställde en fråga under dagens frågestund, men jag kunde inte få ett rakt svar på frågan.

Låt mig därför komma med ett förnyat löfte. Om regeringen ändå går vidare kommer Sverigedemokraterna att göra allt för att samla en majoritet bakom ett skarpt lagförslag i frågan.

Herr talman! År 2015 försattes Sverige och människor på flykt ifrån krig i en svår situation som krävde förändringar inom migrationspolitiken. Därför slöt vi tillsammans med flera andra partier en överenskommelse med brett stöd i riksdagen, den så kallade migrationsöverenskommelsen. Men inte långt efter att vi hade skakat hand valde regeringen att gå längre och införa den första mycket restriktiva tillfälliga asyllagen. Denna lag innebar att familjer som flytt från krig inte kunde återförenas i Sverige. Detta kunde vi inte ställa oss bakom. Därför röstade vi nej till den tillfälliga lagen som bland annat Miljöpartiet drev igenom.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

När vi gick med på att förlänga den tillfälliga lagen i januariavtalet var det självklart för oss att denna begränsning skulle tas bort och att familjer som flytt till Sverige skulle få möjligheten att återförenas. Vi i Centerpartiet delar uppfattningen att det under de senaste åren har funnits ett behov av förändringar i den svenska migrationspolitiken. Men att helt ta bort möjligheten för människor som splittrats på grund av krig att återförenas är något vi aldrig kan stå bakom.

År 2018 ställde sig Centerpartiet bakom gymnasielagen för att ge de unga som drabbats av den föränderliga migrationspolitiken en ny möjlighet till uppehållstillstånd. Vi är stolta över att vi gav de ensamkommande unga en andra chans. Men vi var kritiska mot lagens utformning, inte minst för att personer med samma förutsättningar hade olika möjlighet att omfattas av den.

Samma sak skulle ske nu om vi släppte igenom regeringens förslag om förändringar i gymnasielagen. Det skulle dessutom bli ännu mer orättvist. Vi kan inte ställa oss bakom det. Det innebär att de ungdomar vars tillstånd löper ut nu, som drabbats allra hårdast av pandemin och som varit snabbast med att göra klart sina studier kommer att kunna ha utvisats innan ändringarna är på plats. Det är inte rimligt att göra en från början dåligt utformad lagstiftning ännu mer orättvis för dem som har klarat studierna allra snabbast.

Regeringen har också presenterat en ny förordning som ska börja gälla från i morgon. Ändringen innebär att den som har en ettårig anställning och i övrigt når upp till kraven kan få permanent uppehållstillstånd. Efter-som det är en förordningsförändring är det upp till regeringen att besluta om den. Riksdagen beslutar om lagar, inte om förordningar. Därför kommer Centerpartiet att i enlighet med vårt särskilda yttrande avstå vid omröstningen.

Det som Sverige nu behöver är en långsiktig och hållbar migrations-politik, inte mer lappande och lagande. Därför kom vi och de andra januaripartierna överens om att vi skulle tillsätta en parlamentarisk kommitté. Denna kommitté har lämnat ett förslag om ny migrationspolitik till regeringen. Vi tror att detta betänkande är en bra grund för en varaktig, bred och human migrationspolitik i Sverige.

Herr talman! Jag hade tänkt avsluta här, men jag känner att jag skulle vilja säga något ytterligare.

Det betänkande som Migrationskommittén lade fram har goda förutsättningar att bli en stabil och stark lagstiftning, men den behöver justeras. Vi behöver på riktigt en ny bred, humanitär grund som gör att vi kan hjälpa de allra mest utsatta. Vi behöver en migrationspolitik som på riktigt kan hjälpa de människor som har störst skyddsbehov.

När man lyssnar på debatten i dag hör man att Miljöpartiet lägger stort ansvar på Centerpartiet. De säger att de absolut inte är nöjda med förslagen, men att det var det bästa som kunde åstadkommas i förhandlingarna. Och de tycker att vi andra ska rösta för detta och vara nöjda. Men vi kan inte göra en redan dåligt utformad lag ännu mer orättvis. Den är orättvis för alla dem som tog studenten i somras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Avslutningsvis vill jag säga att vi här i kammaren är rätt överens om en sak i migrationspolitiken, nämligen att det behövs en långsiktig migra-tionspolitik där det en gång för alla får vara slut med att man lagar och lappar. Vi har alla ett ansvar att kunna lösa detta till våren så att vi kan ersätta den tillfälliga lagstiftning som löper ut den 20 juli med något som är hållbart, långsiktigt och framför allt stabilt för människor som har flytt från krig.

Herr talman! När vi under våren befann oss i pandemins första våg fanns det fredagen den 17 april en nyhet på Ekot som handlade om att Centerpartiet ansåg att pandemins konsekvenser orimligt hårt drabbade de unga som hade uppehållstillstånd enligt den tillfälliga lagen. Jonny Cato citerades: "Nu ser vi väldigt många som börjar bli klara med sin utbildning, var lovade arbeten, arbeten som inte längre finns kvar, med tanke på den ekonomiska situation som landet befinner sig i." Centerpartiet krävde att regelverket skulle lättas upp.

Nu står vi här, herr talman, i pandemins andra våg. Arbetslösheten fördjupas. Vi vet hur branscherna ser ut. Min fråga till Jonny Cato är: Vad är det som har ändrats? Vad är det som gör att Jonny Cato inte längre tycker att vi bör göra nödvändiga ändringar för att denna grupp inte ska drabbas av de konsekvenser som han var väldigt orolig över den 17 april?

Herr talman! Jag tycker att vi återigen behöver påminnas om att regeringens två stora lagförändringar för gruppen inte ens är remitterade. De finns inte. Vi vet inte när de kommer på plats. Jag gissar att det blir någon gång om sex månader. Det innebär att de som tog studenten i somras får sex månader på sig att hitta ett arbete, inte tolv. Det innebär i sin tur att de inte får ett förändrat krav på försörjning.

Med andra ord: De som tog studenten i somras och som har drabbats av pandemin under hela hösten omfattas inte av regeringens lagförändringar. Det är alltså magstarkt att säga att det var det som Centerpartiet sa.

Jag tycker att detta är genuint svårt. Men jag har också väldigt svårt att ställa mig bakom någonting som innebär att de som har klarat de krav som vi satte upp - man skulle klara sig i svenska språket och klara sina gymnasiestudier, gärna så fort som möjligt - och har varit allra snabbast är de som ska få allra sämst förutsättningar för att stanna. Det är inte rättvist. Regeringens förslag är direkt orättvisa.

Herr talman! Jag kan konstatera att Jonny Cato inte kan förklara varför han den 17 april tyckte att människor drabbades orättvist av detta men i dag inte längre tycker att vi bör åtgärda det. Det som Centerpartiet hade som alternativ i stället för att bereda de blåbruna en möjlighet att stoppa små och rimliga förändringar var att pressa på tillsammans med bland annat Vänsterpartiet för att det skulle bli en bra retroaktiv lagstiftning. Vi ser ju att det finns en konflikt inom regeringen. Ni hade möjligheten att hjälpa till, så att detta skulle hamna rätt. I stället gör ni ingenting.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Oron för att nya grupper ska falla utanför delar jag. Jag tror att det hade varit betydligt bättre att vara rak och ärlig och ge permanenta uppehållstillstånd till hela gruppen från början. Det vi ser är inget annat än en katastrof för väldigt många, både för dem som enskilda personer och för samhället. Det är aldrig bra när människor hamnar utanför. Den argumentation som jag hör från Centerpartiet kan egentligen inte landa i så mycket annat än - vad ska man säga - en amnesti och permanenta uppehållstillstånd för gruppen. Jag ser också att Centerns ungdomsförbund nu pratar om detta. Då undrar jag naturligtvis: Är det så att ni äntligen kommer att rösta med oss när vi lägger fram vårt förslag under våren?

Herr talman! Jag tror att jag och Christina Höj Larsen kan vara överens om att detta var en dålig lagstiftning från första början. De konsekvenser som Centerpartiet redan då påpekade ser vi nu effekterna av. Även det bär regeringen ett ansvar för.

När Centerpartiet röstade för lagstiftningen sa vi att vi inte skulle göra några förändringar. Vi sa att det var sista gången vi ställde oss bakom lappande och lagande i svensk migrationspolitik. Vi sa också att det är viktigt att den här gruppen lär sig svenska språket, får arbete och kommer in i det svenska samhället. Det är många som har tagit den chansen, och jag tror fortfarande att det är många som kommer att ta chansen framöver. Vi får inte glömma att det inte är så att lagen försvinner, utan den finns fortfarande kvar. Det som händer är att vi inte gör några förändringar.

Herr talman! Det är genuint orättvist, säger Jonny Cato, att de som gick ut gymnasiet i våras inte omfattas. Varför har inte Jonny Cato sagt något om detta under något av alla de samtal som vi haft sedan de här ändringarna presenterades? Jag vet, precis som Jonny Cato, att Centerpartiets röster var avgörande för att få igenom de här förslagen. Varför försökte inte Centerpartiet då föra fram den här kritiken, förändra förslagen, skynda på och se till att de som man nu säger sig värna skulle omfattas? Och varför gör Centerpartiet nu precis tillräckligt för att de som gick ut gymnasiet i somras inte ska få den lättnad som den här förordningsändringen innebär? Varför lägger Centerpartiet ned rösterna, så att riksdagen röstar nej till lättnader för den grupp som Centerpartiet säger sig bry sig så mycket om att man för guds skull inte vill ge dem som tar studenten senare den orättvisa fördelen att inte behöva utvisas på grund av pandemin?

Herr talman! Det blir något märkligt när Centerpartiet får kritik för att vi kunde ha framfört det här mycket tidigare. Låt mig påminna om att vi ännu inte har fått se regeringens två förslag till lagändringar. De är ännu inte presenterade utan bara aviserade på en pressträff som jag själv såg på tv.

Jag undrar också om Annika Hirvonen tycker att det är rättvist att de som tog studenten i somras får sex månader på sig att hitta arbete, medan ni vill att de som tar studenten nästa sommar ska få tolv månader på sig. Är det rättvist att de som har klarat gymnasiestudierna allra snabbast ska få kortare tid på sig än de som tar studenten framöver?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Herr talman! Trots att Centerpartiet inte har sett förslagen har de bestämt sig. Centerpartiet vet trots allt redan vilka förslag det handlar om. Det är precis de förslag som Centerpartiet krävde i våras. Då sas det ingenting om vilka de skulle omfatta och när de skulle behöva träda i kraft.

Ärligt talat, herr talman, kunde jag inte föreställa mig att Centerpartiet skulle efterhandskonstruera en logik som innebär att man hellre låter alla tusentals ungdomar drabbas av pandemin och riskera utvisning till ett av världens farligaste länder för att arbetsmarknaden står still än att se till att de allra flesta skulle kunna få en chans.

Men med den logik som Centerpartiet nu har konstruerat går det ändå inte ihop, herr talman. Varför lägger man ned sina röster när det gäller det förslag som spelar roll för dem som gick ut allra snabbast? Det är fråga om en förordningsändring som skulle korta kraven på anställningens längd till det som just nu faktiskt erbjuds, nämligen ett år från Migrationsverkets beslut. Jag har fortfarande inte fått svar på varför Centerpartiet vill slänga de här ungdomarna under bussen.

Herr talman! Det blev väldigt magstarka ord på slutet. Jag tror att den som har följt den migrationspolitiska debatten de senaste åren vet var Centerpartiet står. Vi står för en medmänsklig migrationspolitik. Detta har vi kämpat för under hela det senaste året, och det gör vi fortfarande. Jag hoppas att Miljöpartiet också orkar göra det, så att det inte blir som 2015. Jag hoppas att ni orkar stå upp för en bred humanitär grund som kan hjälpa de allra mest utsatta.

Jag har fortfarande inte heller fått svar på mina frågor. Jag har inte fått svar på frågan varför de som tog studenten allra snabbast inte ska omfattas av de två lagförändringar som regeringen föreslår. För mig blir det djupt orättvist.

När man använder uttryck som i slutet av den förra repliken - jag vill inte ens ta det i min mun - känner jag att vi kanske ändå någonstans har gått lite för långt i den här debatten. Låt oss i stället enas och försöka hitta lösningar om en bred humanitär grund och om att alternativt skyddsbehövande och flyktingar ska ha samma tillståndslängd. Jag hoppas att Miljöpartiet kan stå för det i samtalen med Socialdemokraterna. Jag hoppas också att vi nu äntligen kan få på plats en bred långsiktig migrationspolitik, så att människor på flykt vet vad som gäller när de kommer till Sverige. Det vore bäst för Sverige, och framför allt vore det bäst för människor på flykt. Nu räcker det med lappandet och lagandet.

(Applåder)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag om ett tillkännagivande.

Låt mig först kommentera lite grann av den debatt som vi har fått lyssna till. Ansvaret för denna bristfälliga lag vilar helt och hållet på de partier som trots alla varningar och påpekanden valde att införa den. Det finns ingen annan lag, i alla fall ingen som jag känner till, som har fått så graverande kritik före beslutet men som ändå införts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Att orda om humanism samtidigt som man varit med och genomfört denna lag skorrar faktiskt lite illa i mina öron. Vilka är det egentligen som har svikit dessa personer? Hos vilka ligger ansvaret exempelvis för att lärare i princip tvingats agera domstol med vetskap om att deras betyg kan vara avgörande för en människas öde? Det är och förblir de partier som röstat igenom lagen.

Om den migrationspolitiska debatten brukar man säga att man gör väldigt bra i att försöka undvika målkonflikter, alltså där ett negativt besked i slutändan ändras till någonting positivt och där ett nej i slutändan alltså inte är ett nej. Det är någonting som vi kristdemokrater har tagit fasta på, och vi vill till varje pris undvika detta. Det är inte humant, det är inte rättvist och det är inte översättningsbart för den som säger sig sträva efter en tydlig och långsiktigt hållbar migrationspolitik.

Det är onekligen lite svårt att runda Miljöpartiets ansvar här i kväll. De har inte bara varit med och drivit igenom lagen. Miljöpartiet har dessutom suttit i regeringsställning i drygt sex år. Miljöpartiet har om och om igen gett dessa människor ett falskt hopp som ni därefter inte har infriat. Dessa unga vuxna som nu omfattas av gymnasielagen, trots att de saknar asylskäl, har ändå fått en ny möjlighet till uppehållstillstånd. Men med några få undantag leder denna lag bara till en utdragen utvisning. Att det kostar svenska skattebetalare en massa pengar behöver vi inte orda om. Men huruvida det är humant tycker jag att vi ska fundera över.

Vi kristdemokrater röstade nej till denna lag om att ge cirka 9 000 ensamkommande möjlighet att få uppehållstillstånd trots att de saknade skyddsskäl. Det är nämligen skyddsbehovet som är det absolut mest centrala. Det är inte handläggningstider eller för den delen gymnasietider som ska prövas utan skyddsbehovet.

Inte heller förekomsten av covid-19 ändrar på det faktum att vi talar om en grupp som saknar skyddsskäl och som därtill fått sin sak prövad i domstol.

Förra måndagen skickades detta förslag till förordningsförändring ut på remiss av Justitiedepartementet, och i fredags skulle svaren vara inne - fyra dagar. Förändringen är att det nu ska räcka med ett års anställning för att få permanent uppehållstillstånd. Det är en halvering jämfört med vad som har gällt tidigare.

Vi har representanter från regeringen här, socialdemokrater och miljöpartister. Min fråga till dem är: Hur kan ett års anställning över huvud taget anses uppfylla det krav som står i lagen, nämligen kravet på varaktig försörjning? Jag begriper det inte.

En remisstid på fyra dagar och med en konsekvensanalys - för alla er som inte har läst den - som är på en tredjedels A4-sida är givetvis inte acceptabelt. Konsekvensbeskrivningen, för alla er som inte har läst den, konstaterar bara att eventuella kostnadsökningar ska hanteras inom befintliga anslagsramar.

Hur kan man göra en remisslista och inte ha med SKR, Sveriges Kommuner och Regioner? Det är en oerhört relevant fråga. Det är den organisation som företräder alla kommuner som har försökt lösa uppgiften trots detta hafsverk till lag för att försöka rädda situationen på något sätt. De fanns inte med som remissinstans. Kanske beror det på att just SKR har uttalat sig tydligt kring denna lag. SKR har sagt att detta är en lag som har kortslutit sig själv. Man kanske ville undvika ett sådant remissvar. Jag har kallat detta tillvägagångssätt kuppartat och ogenomtänkt. Denna beskrivning och detta omdöme kvarstår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Den aktivism som Vänsterpartiet och Miljöpartiet ger uttryck för genom sina ageranden är en sak. Men vingligheten som utmärker Socialdemokraterna och Centerpartiet är också någonting att notera. Sverige behöver inte vare sig aktivism eller vinglighet just nu, utan den uppgift som står för dörren är att skapa en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Då är inte lättnader eller krav på amnestier för människor som saknar asylskäl rätt väg att gå.

Fru talman! Efter att jag har lyssnat på denna debatt tycker jag att det är helt uppenbart att Sverige verkligen behöver en ny regering, en regering som förutom att skapa en lagstiftning som bygger på att man faktiskt behandlar alla människor lika även förstår att man ska undvika otydligheter kring om ett nej verkligen är ett nej, en regering som förstår att uppgiften nu också är att forma en stram migrationspolitik för många år framöver så att vi kan lösa de integrationsproblem som har blivit uppenbara för oss alla, även för dem som inte såg problemen komma.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Hans Eklind talade om att det kostar pengar. Visst är det mycket som kostar pengar när barn ska bli vuxna, för att inte tala om den mödravård som behövs innan barn föds, BVC därefter och sedan förskola, grundskola, vård under barndomen och vaccinationer. De flesta vuxna i Sverige har kostat det svenska samhället pengar i drygt ett par decennier innan de börjar arbeta.

De ungdomar som vi talar om i dag har kostat det svenska samhället pengar i cirka fem år. Vi har gett dem en utbildning, tak över huvudet och försörjning. Nu var de redo att börja betala tillbaka, nu när pandemin slog till.

Det är få människor som integreras som grupp snabbare än dessa ensamkommande. Och jag har mött många av dem. Jag slås av det driv som dessa ungdomar har. Arbetsgivare som jag träffar och som har anställt dessa ungdomar är otroligt imponerade och nöjda.

Jag tror att om det inte hade varit för denna pandemi hade de blivit högt uppskattad arbetskraft, bland annat i restaurang- och hotellbranschen, alltså de branscher som nu ligger nere.

Hans Eklind, det som kommer att kosta detta samhälle mest pengar där vi står i dag är om vi i stället för att ge dessa ungdomar chansen att överbrygga pandemin ska chartra flygplan för att utvisa dem med tvång till ett av världens fattigaste och farligaste länder.

Fru talman! Jag tackar Annika Hirvonen för detta.

Det är så här: Det som har kostat pengar är att lagen över huvud taget kom till, att den infördes. Det är detta som har kostat pengar. Det är Miljöpartiet och de övriga partierna helt och hållet ansvariga för.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Jag tror inte ett ögonblick på ett det bara handlar om covid-19. Jag har uppmärksammat att vissa av partierna har försökt tala om amnesti i alla möjliga sammanhang, men inte bara under covid-19-pandemin. Det har hela tiden funnits skäl till att dessa partier tycker att man måste ändra på detta.

Kristdemokraterna är väldigt tydliga. De som har skyddsskäl ska få stanna i Sverige. Vi är också tydliga med att Sverige inte rimligen kan anses ha så mycket pengar, om vi nu blickar ut över de enorma behov som finns inte minst inom svensk sjukvård. Nu har man dessutom börjat tala om äldrevården som måste lyftas fram på en rad olika sätt för att undvika den situation som vi har genomlevt under det senaste året. Dessa pengar växer inte på hög. Det är inte så att vi har en egen sedelpress i källaren, i alla fall inte hos Kristdemokraterna, som vi kan använda oss av. Vi måste prioritera, för politik är att prioritera. Och det finns alltid alternativkostnader.

Då menar jag att om man anser att man har dessa pengar till en grupp som saknar asylskäl då får det stå för Miljöpartiet.

Men för Kristdemokraternas del är beskedet väldigt tydligt: Vi ska använda svenska skattebetalares pengar till att lösa situationen här hemma. Vi ska ha ett generöst och effektivt bistånd, men vi ska också koncentrera de resurser vi har till de människor som har asylskäl. Amnesti kommer att leda till ökat tryck på Sverige och ännu högre kostnader.

Fru talman! Nej, pengar växer inte på träd, utan de kommer in i statskassan när medborgarna arbetar. Och det är det dessa ungdomar vill göra nu: arbeta. Det förslag vi talar om i dag går ut på att de som får ett arbete på minst ett år ska få stanna och arbeta här och betala skatt - betala tillbaka för de fem år som det här samhället har investerat i dessa barn som kom 2015 och som nu är unga vuxna, som vi har gett en utbildning och som inte vill något annat än att just betala tillbaka. På så sätt får vården mer resurser, inte bara i form av skattepengar utan i många fall också konkret i form av de där händerna i äldreomsorgen, som gör att samhällets välfärd orkar hålla för fler.

Det vi står inför nu är valet mellan att antingen låta pandemin leda till att de i stället ska tvångsavvisas, vilket kostar pengar, eller att låta dem stanna och arbeta och betala skatt till det som vi vill lägga pengar på i svensk välfärd. Jag väljer det senare, Hans Eklind.

Fru talman! Jag noterar, och jag hoppas att alla andra också gjorde det, att ledamoten från Miljöpartiet inte svarar på den enda fråga jag ställde i mitt anförande, nämligen: Hur kan man anse att ett års anställning är liktydigt med eller en måluppfyllelse av det som lagen faktiskt säger om varaktig försörjning? Ett år är i min bok inte varaktig försörjning.

Det finns forskning att ta stöd av när man ser på detta, i stället för en massa tyckande om huruvida det kommer att gå bra eller inte. Det har gjorts flera utredningar om detta, och det är alldeles uppenbart: Sverige har haft en invandring som har varit positiv för svensk ekonomi ända fram till och med 70-talet. Det berodde på att de som kom till Sverige också började jobba. På 80-talet gick svensk invandring plus minus noll, och från 90-talet och framåt har den varit en kostnad för det svenska samhället, av det skälet att vi inte får ut dem som kommer till Sverige i arbete tillräckligt snabbt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Att lyfta ut just den här gruppen och göra en massa särlösningar för dem borde inte vara det mest primära för oss som tycker att vi ska ge skydd åt de människor som söker skydd och att vi måste få igång en integration som de facto fungerar. Vi ser utanförskap och parallellsamhällen växa här och nu i Sverige, där Annika Hirvonen Falks parti sitter i regeringsställning. Vi misslyckas kapitalt med att ge dem som de facto har skyddsskäl en bra start så att de blir en del av den samhällsgemenskap som jag som kristdemokrat slåss för och som ska gälla alla, inte bara vissa.

Jag noterar bara att svaret inte kom. För mig är detta förslag förödande. Ett års anställning är inte varaktig försörjning. Och själva tillvägagångssättet med en remisstid på fyra dagar - jag tror att vi alla egentligen är överens om att det inte är rimligt att man gör på det viset.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Liberalernas migrationspolitik är väldigt tydlig. Vi vill att Sverige ska ta sitt ansvar och ställa upp för människor som flyr på grund av krig och förtryck. Vi ska göra det även genom ett ambitiöst bistånd, humanitär hjälp och mycket annat, och vi gör det genom att vi ger människor uppehållstillstånd i Sverige.

Vi är också anhängare av en reglerad invandring. Det är något som Sverige har sedan mycket lång tid tillbaka. En reglerad invandring innebär att vi prövar att människor har tillräckligt starkt behov av skydd; då får man stanna i Sverige. Om man inte anses ha det enligt våra myndigheter kan man överklaga, ofta i två instanser. Om man därefter får en lagakraftvunnen dom som slår fast att man inte har tillräckligt starka skäl att få stanna i Sverige måste man vara beredd att lämna landet. Detta är den mest rimliga ordning en nationalstat kan ha för invandring till sitt land.

Det som hände efter 2015, när vi hade haft ett väldigt stort söktryck på Sverige och tiotusentals människor kommit under hösten, var att vi fick väldigt långa handläggningstider och annat. Men Migrationsverket har att pröva skyddsbehovet framåt i tiden, och när man då gjorde bedömningen att många av dem som sökte asyl inte hade tillräckligt starka asylskäl valde vänstersidan tillsammans med Centerpartiet att driva igenom den nya gymnasielagen. Den kom 2018.

Vi röstade nej till den från Liberalernas sida därför att vi menar att det inte är rimligt att en stor grupp personer, i det här fallet ungefär 9 000, som alla har fått avslag på sina asylansökningar ska få stanna kvar i Sverige i alla fall. Man gjorde ett mycket stort undantag för den gruppen.

Man gjorde först ett undantag vad gäller skyddsgrunden och sa att just dessa 9 000 personer inte behöver ha asylskäl - de får stanna kvar i alla fall. Därefter gjorde man också ett undantag vad gäller identitetskravet. Detta har att göra med att en majoritet av dessa 9 000 uppgivit en ålder som våra myndigheter inte anser är korrekt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Först gjordes alltså ett undantag gällande skyddsgrunden och sedan ett gällande identitetskraven. Det skrevs uttryckligen i lagstiftningen att man inte behöver visa för svenska myndigheter vem man är. Det är en något udda ordning i en rättsstat att ge uppehållstillstånd till personer som man inte vet vilka de är.

Därefter har det förts fram en rad olika förslag till andra undantag, och det är detta vi diskuterar just nu. Den nya gymnasielagen innebär att en person som gått färdigt gymnasiet har sex månader på sig att hitta ett jobb. Det jobb som man ska få ska ha en varaktighet som Migrationsverket i ett rättsligt ställningstagande 2017 har bestämt till minst två år. Det finns inkomstregler och en del annat.

Därefter har det förts fram en rad olika krav på att man ska tillåta subventionerade anställningar, trots att det i lagstiftningen tydliggörs att så inte kan ske. Det har förts fram krav på en längre tid för att hitta jobb; det är det som nu är ute på remiss. Det har förts fram krav på att man ska kunna kombinera bidrag med jobb, vilket sänker nivån för den inkomst som behövs. Och det har nu i ett nytt rättsligt ställningstagande från Migrationsverket slagits fast att det kan räcka med en provanställning för att få ett permanent uppehållstillstånd.

Att notera är att alla dessa krav som har förts fram om att göra lättnader i lagen har förts fram av samma partier som har skrivit lagen. Av de remissvar som skrevs när den nya gymnasielagen tillkom framgår att flera remissinstanser pekade på dessa saker redan då, men det struntade de ansvariga partierna i att bry sig om. Man struntade i de olika synpunkter som kom från remissinstanser, och framför allt struntade man i det som Lagrådet sa.

Vi står alltså här i en situation där dessa ungdomar slungas fram och tillbaka mellan olika besked och får falska förhoppningar. Det ansvaret ligger tyvärr på de partier som skrev den här lagen.

Vi menar från Liberalernas sida att det vi behöver i Sverige är en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Det innebär att vi måste värna det som är ryggraden i migrationspolitiken och asylpolitiken, nämligen att vi ska värna asylrätten. Har man tillräckligt starkt behov av skydd ska man kunna få stanna i Sverige och bygga ett nytt liv här.

Sedan kan vi bygga in olika typer av incitament och krav i systemet, till exempel att man behöver ha ett jobb och lära sig svenska för att ett tillfälligt uppehållstillstånd ska kunna bli ett permanent uppehållstillstånd. Är det så att man får avslag ska man ha rätt att överklaga detta i domstol, och det ska finnas någon sorts humanitär ventil för vissa specifika fall.

Detta är i bred mening en långsiktigt hållbar migrationspolitik där vi tar vårt ansvar och ställer upp men där vi också gör det på ett sätt som vårt samhälle klarar av och så att det inte blir så att basfunktionerna i det svenska samhället - till exempel socialtjänst, skola, rättsväsen, arbetsmarknad, bostadsförsörjning och så vidare - inte klarar av sina åtaganden.

Försörjningskravet för uppehållstillstånd enligt tillfälliga lagen

Vi behöver en migrationspolitik på en nivå som vårt samhälle klarar av. Det innebär att vi i slutändan också måste prioritera så att de personer som har starkast behov av skydd får stanna i Sverige.

Avslutningsvis, fru talman, tycker jag att det är väldigt viktigt att vi som politiker i den här kammaren när vi uttrycker oss inte använder extrema överord i debatten, som att påstå att en annan debattör vill kasta personer under bussen eller, vilket samma ledamot uttalade i Expressen, att det för de här personerna nu bara återstår att ta sina liv. Jag tycker inte att detta är ett bra sätt att hantera den migrationspolitiska debatten på.

(Applåder)

Fru talman! Flera ledamöter har anklagat Miljöpartiet och mig för att ge människor hopp. Jag hoppas att jag är skyldig. En säker utvisning till ett liv i livsfara är faktiskt inte bättre än hoppet om en framtid. Jag hoppas att det hoppet ska kunna fortsätta att leva.

Jag hoppas att många arbetsgivare nu ser potentialen i dessa ungdomar och vad de har möjlighet att ge vårt samhälle och deras företag. Jag hoppas att ni är många som erbjuder möjligheten till en varaktig anställning - möjligheten för dessa ungdomar att både börja betala tillbaka till det svenska samhället och få en permanent trygghet i vårt land. Den möjligheten hade inte funnits om de partier som önskar att vi inte gett ungdomarna hopp hade fått bestämma.

Fru talman! Hoppet sägs vara det sista som lämnar en människa. Jag tycket att det är en otroligt vacker komplimang från Maria Malmer Stenergard och Hans Eklind att de anklagar mig för att ge människor hopp.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 9 december.)

Förlängd ersättning till riskgrupper