Herr talman! Till att börja med yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet. I propositionen föreslås att man som huvudregel inte ska åtalas för bokföringsbrott som är ringa, att möjligheten att bli godkänd revisor med revisorsexamen tas bort och att begreppet revisionsverksamhet ges en tydligare och lite bredare innebörd. Även revisorns skadeståndsskyldighet och oberoende behandlas. I propositionen föreslås också att jävsbestämmelserna i aktiebolagslagen bör lämnas oförändrade. Jag har tänkt tala lite mer ingående om förslaget rörande ringa bokföringsbrott. Efter en dom i Högsta domstolen år 2004 lagförs hundratals företagare för bokföringsbrott varje år därför att de vid något enstaka tillfälle har lämnat in sina årsredovisningar för sent. Det är inte proportionellt och sänder fel signaler, inte minst till småföretagare. Dessutom innebär det en misshushållning med rättsväsendets resurser och går stick i stäv med alliansregeringens strävan att uppmuntra företagande. Reglerna om bokföring och årsredovisning ska respekteras. Men vi föreslår att den företagare som har missat att lämna in sin årsredovisning i tid vid något enstaka tillfälle eller under en kortare tid inte längre ska åtalas för bokföringsbrott. Med de nya reglerna ska åklagare bara åtala om det finns särskilda skäl, och särskilda skäl kan exempelvis vara systematiska och upprepade förseningar. Enligt vår mening utgör den föreslagna ändringen en rimlig avvägning mellan å ena sidan förenklingsintresset och å andra sidan vikten av att bevara respekten för lagen. Syftet med kriminaliseringen handlar trots allt om att bereda skydd åt den bokföringsskyldiges fordringsägare. Årsredovisningen är också ett viktigt verktyg för ett bolags andra intressenter, och samhället har ett intresse av att bokföringsplikten fullgörs. Modellen är enligt vår mening både tydlig och förutsägbar samtidigt som den upprätthåller respekten för vårt regelverk. (Applåder)

Herr talman! Jag ska inte hålla något långt anförande i den här frågan. Eftersom jag har en motion i det här ärendet satte jag upp mig på talarlistan av bara farten. Jag konstaterar att jag har fått mitt förslag ganska väl behandlat, så jag är egentligen rätt nöjd. Jag tror att jag sade det även i utskottet, men av någon anledning blev det så här. Jag har alltså inget yrkande och ska därför inte argumentera.