Förbättrade möjligheter till licensiering av upphovsrätt

Fru talman! Vi lever i en tid där tekniken att dela kultur och information i olika former utvecklas snabbt. Vi lever också i en tid där vi på sätt som vi aldrig gjort tidigare interagerar med omvärlden. Frågor om upphovsrätt - det handlar om den rätt författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har till sina verk, hur de ska skydda sina verk, få betalt för andras nyttjande av dem och hur man kan underlätta för människor att ta del och glädjas av dem på ett enkelt och legalt sätt - behöver nya svar. Såväl rättighetshavare som användare för fram önskvärda nyttjanden som i dag inte kommer till stånd eftersom parterna saknar de regler som krävs för att licensiering ska kunna ske. I det betänkande som vi nu debatterar behandlas en proposition från regeringen som syftar till att skapa större möjligheter för användare av upphovsrättsligt skyddade verk att göra rätt för sig gentemot upphovsmän genom att myndigheter och företag ges möjlighet att ingå avtalslicens för digital kopiering och tillgängliggörande av verk som de behöver inom sin verksamhet. Bibliotek och arkiv ges samma rättigheter att få digitalisera och tillgängliggöra sina egna samlingar, och radio- och tv-företag får rätt att ingå avtal om att tillgängliggöra sina sändningar på nya sätt, till exempel via internet. Behovet av att använda verk förändras snabbt, och lagstiftningen är inte alltid i takt med de nya behoven. I betänkandet ställer sig därför utskottet också bakom en ny generell avtalslicens som kan användas i de fall det rör ett område som inte berörs i lagen. Allt det här tycker jag är bra. Fru talman! Betänkandet berör också införlivandet av ändringar i EU:s skyddsdirektiv i svensk lag, bland annat innebärande en förlängning av skyddstiden för musikaliska verk från 50 år till 70 år. När frågan om skyddstiden för vissa närstående rättigheter behandlades i Europaparlamentet röstade samtliga svenska parlamentariker emot förslaget till förlängning. Varken inom EU eller i propositionen kan jag finna något övertygande skäl till varför en förlängning av skyddstiden ska ske. Jag tycker därför att Sverige i EU ska driva att skyddstiderna generellt förkortas från 70 till 50 år inom det upphovsrättsliga området, liksom för de närstående rättigheterna. Betänkandet behandlar inte bara regeringens förslag utan även ett antal motioner som väckts i riksdagen kring upphovsrättsfrågor och andra frågor inom immaterialrätten. Jag föreslår bland annat i en av de behandlade motionerna, tillsammans med flera av mina gröna riksdagskolleger, att upphovsmännens position i relation till förlag och andra utgivare ska stärkas för att minska risken för att oskäliga avtalsvillkor skrivs in i avtalen mellan dem. Det skulle kunna ske genom att en förhandlingsordning skrivs in i upphovsrättslagen till förmån för representativa konstnärsorganisationer som företräder upphovsmän och utövande konstnärer inom olika områden och deras motparter. Ytterligare en åtgärd vi föreslår är att utöka möjligheterna till allmän rättshjälp. Detta skulle till vissa delar kunna kompensera för upphovsmännens sämre förutsättningar och mindre resurser att tillvarata sina rättigheter och skyldigheter i förhandlingssituationer och bristen på en fullt ut fungerande konkurrens inom området. Upphovsrättsutredningen, som lade fram sitt slutbetänkande i april 2011, hade ett uppdrag att ta ställning till om och i sådana fall hur upphovsmännens ställning kan stärkas. Riksdagen har tidigare också gett regeringen ett tillkännagivande om en översyn av rättshjälpssystemet i syfte att utöka vissa småföretagares möjlighet att få rättshjälp. Regeringen har dock inte tagit tillfället i akt att i sin proposition lägga fram några förslag kring detta. Allianspartierna i näringsutskottet tycks också vara nöjda med de avtalsskrivande parternas olika förutsättningar och avstyrker förslagen i vår motion. Avslutningsvis, fru talman! Utskottet har efter förenklad motionsberedning även avstyrkt flera andra motionsförslag. Det handlar om att underlätta spridning av grön teknik till utvecklingsländer, fildelning och den så kallade Ipredlagstiftningen. Vi i Miljöpartiet vidhåller förstås vår uppfattning som framförts i dessa motioner. Vi står förstås också bakom samtliga våra reservationer i betänkandet men yrkar för tids vinnande endast bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att ansluta mig till Miljöpartiets och Jonas Erikssons resonemang kring vårt gemensamma förslag om en ny förhandlingsordning och stöd till rättshjälp för småföretagare. Jag vill också referera till de motionsyrkanden som vi har lagt fram rörande till exempel fildelning och Ipred. Men jag skulle främst vilja tala om det som jag tycker är lite av en bortglömd fråga i det här ärendet. Det handlar om förlängningen av upphovsrätt för musik. I dag är det 50 år som gäller efter det att en låt eller ett album har spelats in. I det här förslaget föreslås det att den tiden utsträcks till 70 år, vilket skulle vara en anpassning till det nya EU-direktivet på området. Jag tycker att 50 år i sig är en ganska lång tid. Om du spelar in en låt i dag kan du alltså få ersättning för den ända fram till 2063. Det är en ganska lång tid. Det är bra och viktigt att de som producerar exempelvis musik ska kunna få ersättning för det. Men dess värre tillfaller en mycket stor del av de här intäkterna från upphovsrättsskyddat material inte artisterna utan de stora bolag som äger deras rättigheter. En förlängning av upphovsrätten för musik ligger alltså helt i linje med de stora skivbolagens intressen. Därför har de stora skivbolagen lobbat stenhårt i Europa för att upphovsrätten ska förlängas. Jag vet det. Jag satt själv i EU-parlamentet då det här förslaget var aktuellt, nämligen våren 2009. Den 23 april 2009 röstade en majoritet i EU-parlamentet för en förlängning av upphovsrätten från 50 år till 70 år. Märk väl: Alla svenska EU-parlamentariker röstade emot det här förslaget, från vänster till höger. Jag höll ett anförande i EU-parlamentet mot en förlängning av upphovsrätten tillsammans med Moderaternas Christofer Fjellner och Folkpartiets Olle Schmidt. Vi var alla tre lika stora motståndare till det här förslaget. Det var också den borgerliga regeringen och justitieminister Beatrice Ask. I Svenska Dagbladet den 23 april 2009 kommenterar Beatrice Ask förslaget om en förlängd upphovsrätt med följande ord: "Förslaget påstås syfta till att förbättra för de musikartister som har det sämst ställt. Vi tycker dock att förslaget missar målet och främst gynnar skivbolag och väletablerade artister." Beatrice Ask, jag kunde inte instämma mer. Vi i Vänsterpartiet och Miljöpartiet är medvetna om att det här är ett EU-direktiv som ska införas i svensk lagstiftning, men vi tycker att Sverige borde kämpa med näbbar och klor mot det orimliga i att förlänga upphovsrätten. Vi tycker att den svenska regeringen ska driva det här på EU-nivå. I betänkandet bemöts det förslaget av utskottsmajoriteten, och det gäller högerpartierna, Sverigedemokraterna och även Socialdemokraterna, med att det inte skulle "vara meningsfullt, och inte heller önskvärt", att driva förslaget på EU-nivå om att inte förlänga upphovsrätten. Jag skulle vilja fråga socialdemokrater, moderater, kristdemokrater, centerpartister, folkpartister och sverigedemokrater: Ni kanske inte tycker att det är meningsfullt att driva det här på EU-nivå, men varför är det inte önskvärt? Om alla era företrädare röstade emot det här förslaget på EU-nivå då det begav sig i EU-parlamentet borde ni väl åtminstone tycka att det är önskvärt att Sverige fortsätter att motsätta sig en förlängning av upphovsrätten? Fru talman! I år är det 50 år sedan The Beatles spelade in låten She Loves You . Sedan dessa har The Beatles och deras skivbolag kunnat tjäna rätt mycket pengar på intäkter från den och många andra låtar. Jag tror inte att de behöver mer pengar, och därför tror jag att det räcker med en upphovsrätt som sträcker sig till 50 år. Jag yrkar bifall till reservation 1. I detta anförande instämde Jonas Eriksson (MP).

Fru talman! I dag behandlar vi som sagt några förslag som syftar till att göra det möjligt för dem som använder upphovsrättsligt skyddade verk som musik, litteratur och bilder att ingå avtal med organisationer som företräder upphovsmän också för att använda verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen genom så kallade avtalslicenser. Myndigheter och företag får, som nämnts tidigare, möjlighet att ingå sådana avtal för digital kopiering och därmed göra dem tillgängliga för att tillgodose behoven inom verksamheten. Bibliotek och arkiv får samma möjligheter för de egna samlingarna, vilket är fantastiskt för allmänheten. Radio- och tv-företag får rätt att teckna avtal som gör det möjligt att erbjuda lyssnare och tittare att ta del av verk till exempel via internet. En generell avtalslicens föreslås för att göra det möjligt att teckna avtal även i andra fall än dem som särskilt anges i lagen. Dessutom föreslås en lagändring som innebär att upphovsmännens nationalitet inte längre ska spela någon som helst roll för att en organisation som förvaltar rättigheter ska ha rätt att ingå avtal med avtalslicensverkan. Det samma föreslås när det gäller en organisations rätt att ta emot upphovsrättsliga ersättningar, vilket är oerhört välkommet. Ett ytterligare förslag innebär att bibliotek och arkiv nu får möjligheter att fritt framföra offentliggjorda film- och sceniska verk. Sist och slutligen föreslås att EU-direktivet om en förlängd skyddstid från 50 år till 70 år ska implementeras i svensk lag. Fru talman! Förslaget innehåller även en förenklad hantering av motioner från den allmänna motionstiden 2012 om en rad immaterialrättsliga frågor. När det gäller motionerna från den allmänna motionstiden vill jag hänvisa till det särskilda yttrandet där vi redogör för att vi vidhåller våra ställningstaganden som vi framförde i debatten och i betänkandena 2010/11:NU11 och 2011/12:NU9. I dag avstår vi dock från att på nytt reservera oss till förmån för dessa ställningstaganden. I övrigt tillstyrker vi de förslag som läggs fram i betänkandet, vilka vi menar är en helt rimlig avvägning mellan parternas respektive intressen. Förslagen avseende avtalslicens innehåller ju också en restriktion genom att avtalslicensen inte kan gälla om upphovsmannen har meddelat ett förbud mot användning eller om det finns skäl att anta att upphovsmannen motsätter sig att verket används. Vi hade dock gärna sett att de förslag som presenterades i delbetänkandet SOU 2010:24, Avtalad upphovsrätt , som rör ett flertal nya bestämmelser i 3 kap. upphovsrättslagen också hade blivit föremål för behandling i den proposition vi behandlar i dag. Vi beklagar att så inte är fallet, för vi har som framgår av betänkandet framfört förslag om att riksdagen ska göra ett tillkännagivande om behovet av att stärka kulturskapares avtalsställning genom att utveckla 3 kap. upphovsrättslagen. Mot bakgrund av att denna fråga nu utreds och bereds i Regeringskansliet tillsammans med resten av det nämnda delbetänkandet om avtalad upphovsrätt väljer vi dock att avstå från att yrka bifall till vår egen motion i dag. Det är dock vår alldeles tydliga och bestämda uppfattning att regeringen inte kan dra den här frågan i långbänk. Jag tror också att vi är ganska eniga om det i utskottet. Vi har stor respekt och sympati för de synpunkter som bland annat Klys har fört fram att upphovsmännen som regel har en mycket svagare ställning som avtalspart eftersom de oftast är i beroendeställning till sina motparter. Vi förutsätter alltså att regeringen återkommer synnerligen skyndsamt med förslag på detta område. Med detta, fru talman, tillstyrker jag förslaget i betänkandet.

Fru talman! Vi har i dag att behandla ett betänkande med det spännande namnet Förbättrade möjligheter till licensiering av upphovsrätt . Det kan tyckas torrt och lite tråkigt, men det är ack så viktigt. För oss moderater och för Alliansen är upphovsrätten fundamental. Precis som patent utgör ett av de främsta affärsverktygen för en entreprenör eller uppfinnare utgör upphovsrätten ett affärsverktyg för den som skapar olika former av konstnärliga verk. Sverige betraktas i dag som ett av världens mest kreativa länder om inte till och med det mest kreativa. Det svenska musikundret har fått sällskap av det svenska dataspelsundret, det svenska deckarundret, det svenska modeundret det svenska designundret och så vidare. De skapande branscherna är en oerhört viktig del av det framväxande Sverige. Människor inom tjänstesektorn, musikindustrin, filmskapandet, spelutvecklandet och författandet ser till att vi växer som nation och att vi får inkomster och arbeten i vårt land. De bygger det nya Sverige. Det handlar om svenska entreprenörer, småföretagare, formgivare, musiker och författare, om hur man ska kunna förverkliga sina idéer och sin kreativitet och om hur man ska kunna omsätta dessa idéer i lönsamhet. Det handlar om hur svenska företag kan startas, växa och fortleva och om hur Sverige ska kunna hävda sig på en global konkurrensutsatt marknad. Fru talman! Man kan inte glädjas åt de svenska undren och inte samtidigt sätta ned en tydlig fot för upphovsrätten. En väl fungerande upphovsrätt gör det möjligt för ny konst att skapas och för verksamma inom de skapande branscherna att leva på sitt arbete. Detta ska balanseras mot allmänhetens möjligheter att lätt och lagligt kunna konsumera. Samhällsomvandlingen ställer oerhörda krav, och vi ligger ohjälpligt efter. Upphovsrätten måste ständigt utvecklas. Men det innebär inte att man för den sakens skull ska stå rättslös när det gäller att värna sin produkt och frukten av sina ansträngningar. I Sverige har vi sedan lång tid tillbaka ett system med avtalslicens. I korthet innebär det att den som vill använda många skyddade verk på en och samma gång har möjlighet att avtala med en organisation i stället för med varje enskild upphovsman. Det är ett smidigt sätt att underlätta tillgängliggörande av material till allmänheten och samtidigt se till att den som har skapat ett verk får betalt för sitt arbete. Genom avtalslicenssystemet kan massutnyttjanden av verk, till exempel i undervisningssammanhang, licensieras. Det skulle inte vara hanterbart att exempelvis varje skola skulle behöva söka tillstånd hos varje enskild rättighetshavare för att få kopiera ur böcker, tidningar, tidskrifter med mera. I stället gör lagen det möjligt för rättighetshavarnas organisationer att licensiera upphovsmännens, förlagens och utgivarnas rättigheter kollektivt. I den proposition som behandlas i betänkandet tas flera viktiga steg mot en förbättrad licensiering av upphovsrätten. Den nuvarande lagstiftningen har begränsningar. Den omfattar bara framställning av exemplar genom så kallat reprografiskt förfarande. Digital kopiering, till exempel genom att material laddas ned från internet, omfattas inte. Detta föreslår man nu ska ändras. Det innebär att det blir enklare för myndigheter och företag att ingå avtal för digital kopiering för att kunna tillgodose behovet av information inom verksamheten. Bibliotek och arkiv ges motsvarande möjlighet, så att man kan digitalisera och tillgängliggöra de egna samlingarna för allmänheten, till exempel via internet. Radio- och tv-företag får rätt att ingå avtal om tillgängliggörande på begäran - on demand. Allmänheten får därmed betydligt lättare att kunna konsumera när man vill och där man vill, samtidigt som upphovsmännen får betalt för sitt nedlagda arbete. I dag finns det krav på att en organisation ska företräda ett flertal svenska upphovsmän för att kunna träffa avtal med avtalslicensverkan. Det föreslår man nu ska ändras till att organisationen ska företräda ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk. Liknande förändringar har genomförts i våra nordiska grannländer. Slutligen föreslås införandet av en ny generell avtalslicens. Detta tar sikte på situationer där stora mängder av upphovsskyddade verk kan komma att användas och där det inte på förhand är möjligt för användare att avgöra exakt vilka verk som kommer att beröras. Nu införs möjligheten att genom avtalslicens, inom ett avgränsat användningsområde, få den generella rätten att framställa och tillgängliggöra offentliggjorda verk för allmänheten och att detta blir möjligt även om verkens upphovsmän inte företräds av den avtalsslutande organisationen. Detta förslag är något som särskilt välkomnats av Sveriges kulturskapare. Fru talman! Dessa förslag har sin grund i den utredning som regeringen har låtit göra om en översyn av vissa frågor om upphovsrätt. Utredningen lämnade i april 2010 delbetänkandet Avtalad upphovsrätt och 2011 slutbetänkandet En ny upphovsrättslag . Förslagen i slutbetänkandet behandlas inte i den här propositionen utan bereds fortfarande i Regeringskansliet. Vad gäller upphovsmannens ställning som avtalspart påtalar dock utskottet vikten av att detta beaktas i det fortsatta arbetet. Slutligen innehåller betänkandet även förslag om att Sverige ska implementera det EU-direktiv som antogs av Europaparlamentet och rådet i september 2011 om att skyddstiden för utövande konstnärers och framställares rätt till utgivna eller offentliggjorda ljudinspelningar förlängs från 50 år till 70 år. Syftet är att förbättra situationen för utövande konstnärer som i dag allt oftare lever längre än de 50 år som den nuvarande skyddstiden löper. Ljudupptagningar började produceras i stor skala på 1950-talet, och skulle inte direktivet genomföras skulle det innebära att de utövande konstnärerna nu successivt skulle förlora inkomsterna av det arbete de har lagt ned. Fru talman! Man kan säkert föra både långa och ändlösa diskussioner om vad som är den rimliga skyddstiden, men vi får konstatera att Europeiska unionen har antagit direktivet och att Sverige därmed har att genomföra det. Överläggningar har också hållits med övriga nordiska länder om hur direktivet bör genomföras. Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut. I detta anförande instämde Johan Johansson, Hans Rothenberg och Boriana Åberg (alla M) samt Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda (C).

Fru talman! Jag har några frågor till Olof Lavesson från Moderaterna. Min första fråga, Olof, är varför det inte är "önskvärt" att driva att upphovsrätten för musik ska vara 50 år och inte 70 år. Ni skriver på s. 19 i betänkandet att det inte är "önskvärt" att driva den frågan. Min andra fråga rör Sveriges agerande på EU-nivå i olika frågor. Man kan ju tro att bara för att ett direktiv eller en sak är klubbad på EU-nivå lägger man ned stridsyxan och accepterar det rakt av. Men så agerar ju inte den svenska regeringen. Den svenska regeringen tar rätt ofta strid för frågor. Det tycker jag är bra. Det tycker jag att man ska göra. Men jag tycker att det är viktigt att man tar strid i rätt frågor. Jag tycker till exempel att det är fel att Sverige tar strid för att man ska få jaga utrotningshotade djur som vargar. Jag tycker att det är fel att Sverige driver att man ska kunna få exportera snus till alla europeiska länder. Men förlängningen av upphovsrätten för musik tycker jag är en principiell fråga. Där har Sverige haft en väldigt bra linje. Där tycker jag att man borde ta strid. Tycker inte Moderaterna det? Min tredje fråga rör ett citat. Jag citerade ju justitieminister Beatrice Ask tidigare. Christofer Fjellner heter en annan moderat, som är ledamot av EU-parlamentet. Han sade då det begav sig i EU-parlamentet och man skulle rösta om den här förlängningen av upphovsrätten att "det här gynnar bara ett fåtal framgångsrika musiker som gjorde skivor för över 50 år sedan och ett antal skivbolag. Däremot rycker det undan frihet för en rad aktörer som Dramaten och Operan." Har Christofer Fjellner fel, Olof Lavesson?

Fru talman! Jag inledde med att berätta hur viktig upphovsrätten är för oss i Alliansen och för oss i Moderaterna. För oss är det fundamentalt att man kan styra över den produkt man faktiskt har skapat, att man kan få utkomst av sitt arbete och att man kan få det även om det används längre fram i ens liv. Jag tycker också att det är viktigt att det finns gemensamma regler på det här området och att det finns det i hela Europa. Vi eftersträvar fler gemensamma regler när det gäller upphovsrätt för att göra det enklare för våra skapare att exportera till och finnas på den europeiska marknaden. Man kan alltid diskutera om det ska vara 50 år eller om det ska vara 70 år. Det här riktar sig framför allt till dem som i dag är äldre, som annars inte längre skulle få ersättning för sina verk. Jag tycker att det är rimligt att de får det. Om det ska vara 50, 60 eller 70 år har jag faktiskt inte någon egen klar uppfattning om. Man kan diskutera om det är rimligt därför att vi lever längre. Ja, det kan man tycka. Då ska det också finnas möjlighet att styra sin produkt. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar också om att kunna styra hur produkten används. Vill man att den låt man har skrivit ska kunna användas i vilket reklamsammanhang som helst? Jag tycker att det är rimligt att man kan styra även över detta. Jag tror faktiskt inte att Jens Holm egentligen heller intresserar sig så mycket för huruvida det är 50 eller 70 år. Jag tror att det handlar om någonting helt annat. Det är ju så, fru talman, att gratis är gott. Både Jens Holm och Vänsterpartiet har utmärkt sig här i kammaren genom att rösta emot nästan varenda upphovsrättsreform vi har diskuterat. Så fort det handlar om skärpning av upphovsrätten står Jens Holm och Vänsterpartiet emot. Ni tycker inte att det här är kul. Ni har upphöjt gratisätandet till ideologi. Det tycker jag är gravt bekymmersamt. Jag undrar varför inte Vänsterpartiet någon gång kan ta ställning för dessa musiker, konstnärer och författare och se till att de får ersättning för sitt nedlagda arbete. (Applåder)

Fru talman! Jag vill påpeka att jag ställde tre frågor till Olof Lavesson. Jag fick noll svar. Det tycker jag är lite märkligt. Jag frågade varför det inte är "önskvärt" att driva att upphovsrätten ska vara 50 år och inte 70 år. Att det inte är "meningsfullt", som också sägs i betänkandet, kan jag förhålla mig till. Man kan tycka att vi inte har en chans att vinna den frågan på EU-nivå och därför tycker vi inte att det är "meningsfullt". Men varför, Olof Lavesson, är det inte "önskvärt"? Jag trodde i alla fall att Moderaterna var motståndare till en förlängning av upphovsrätten för musik. Min tredje fråga var citatet från Christofer Fjellner. Har han rätt eller har han fel? Jag tycker faktiskt att det är viktigt när vi fattar beslut i den här kammaren, där vi stiftar lagar, att det är välgrundade beslut, att man inte bara sveper bort svåra frågor och säger: Jag har ingen riktig egen uppfattning i den frågan. Det är precis som Olof Lavesson säger att vi i Vänsterpartiet är kritiska till att man låser in viktigt kulturellt material som musik i ytterligare 20 år. Vi tror nämligen att en del av den svenska kulturella framgången och musiksuccén är just att man använder sig av det som andra artister har gjort tidigare. Det är så rapmusiken fungerar. Man samplar, man plockar från olika låtar och skapar nya låtar. Det är fel att stänga in material. Jag tror precis som Christofer Fjellner från Moderaterna att det här drabbar institutioner som vill kunna använda sig av musik. Det blir svårare för våra bibliotek att digitalisera den musik som finns i dag, framför allt blir det dyrare. Det blir svårare för Dramaten, Operan och alla andra kulturinstitutioner här i landet. Jag tycker att Moderaterna är svaret skyldigt. Varför är det bra att förlänga till 70 år?

Fru talman! Det här är en väl beredd fråga. Jens Holm har själv berättat hur han har deltagit i långa processer i EU-parlamentet. Man har diskuterat frågan. Sverige driver en stark linje, men vi vill också ha gemensamma regler. När man kommer fram till ett beslut tycker vi inte att det är meningsfullt eller önskvärt att Sverige ska riva upp det beslutet. Det finns andra fajter att ta som är viktigare, Jens Holm. Jag vill återkomma till upphovsrätten, för jag tror att det är där skon klämmer. Jag tror att Jens Holm egentligen motarbetar detta för att det handlar om att stärka upphovsrätten, ingenting annat. Och jag blir bekymrad, för det är precis detta som skiljer oss åt. Jag pratade om en upphovsrätt som behöver utvecklas framöver, och när vi säger utveckla säger Vänsterpartiet avveckla. Om lagstiftningen inte uppfattas som legitim och man inte gillar den säger man: Avveckla den, stäng av den! De lidande blir de enskilda konstnärer, musiker och författare som får skapa sina verk för att Jens Holm och andra ska kunna konsumera dem gratis på nätet. Jag tycker inte att det är rimligt. Det handlar om frihet och ansvar, rätt och fel, mitt och ditt. Kan man inte göra den gränsdragningen som politiker tycker jag att man är ute på ett farligt sluttande plan.

Fru talman! Systemet med avtalslicenser har visat sig vara ett väl fungerande och praktiskt sätt att lösa frågor om rättighetsklarering i sådana situationer där utnyttjande av en stor mängd skyddade verk eller prestationer förekommer. Användarna får på ett enkelt sätt de rättigheter som krävs för det aktuella utnyttjandet, och rättighetshavarna kan förlita sig på att nödvändiga avtal ingås och att ersättning faktiskt betalas. Vi i utskottet ser positivt på de förändringar som nu föreslås, som bland annat ökar biblioteks och arkivs möjligheter att digitalisera och tillgängliggöra de egna samlingarna samt ger radio- och tv-företag rätt att ingå avtal om tillgängliggörande på begäran när det gäller offentliggjorda verk. Som kulturutskottet har påpekat ökar därmed möjligheterna att tillgängliggöra kulturen och hela vårt kulturarv. Vi välkomnar därför förslaget om att införa en ny generell avtalslicens. När det gäller förslagen till ändringar i upphovsrättslagen, som syftar till att genomföra direktivet om ändring av skyddstidsdirektivet, konstaterar vi att Sverige liksom övriga medlemsstater är skyldigt att genomföra direktivet, och att så ska ha skett senast november 2013, alltså i år. Fru talman! Genom framväxten av informationssamhället har upphovsrättens betydelse ökat. Antalet former för att utnyttja prestationer som skyddas av upphovsrätt och närstående rättigheter har på grund av den tekniska utvecklingen tilltagit mycket. Ett huvudsyfte med EU:s insatser inom upphovsrätten är att se till att lagstiftningen är så enhetlig att aktörerna i de olika medlemsstaterna arbetar utifrån likartade konkurrensvillkor. Dessutom kan skilda skyddsnivåer inom unionen verka handelshindrande och försvåra den fria rörligheten för varor och tjänster över nationsgränserna. Syftet med upphovsrätten är att ge ett effektivt skydd för upphovsmännen för att främja nyskapande och uppmuntra till investeringar: egen tid, egen energi, egen fantasi. Det är viktigt att de ensamrättigheter som upphovsrättslagen tillerkänner upphovsmännen också får genomslag i den praktiska tillämpningen. Om det inte finns rimliga möjligheter för upphovsmän att dra nytta av sina rättigheter riskerar upphovsrättens grundläggande funktion - att stimulera nytt skapande - att fullständigt urholkas. En sådan utveckling vore inte till nytta vare sig för aktörerna på marknaden eller för samhället i stort. En fråga som ingick i Upphovsrättsutredningens uppdrag var därför att ta ställning till om dagens möjligheter för upphovsmän att hävda sina rättigheter är tillräckliga eller om upphovsmännens ställning som avtalspart bör stärkas. Vi konstaterar att denna fråga inte behandlas i propositionen utan för närvarande bereds inom Regeringskansliet. Som redovisats har Domstolsverket utvärderat rättshjälpslagen och i en rapport lämnat förslag till ändringar i lagstiftningen, bland annat när det gäller småföretagares rätt till rättshjälp. Också den rapporten bereds inom Regeringskansliet. Vi väntar med spänning på vad de kommer fram till. Frågan om att förlänga upphovsrätten från dagens 50 till 70 år tycker jag inte är särskilt besvärlig. Någon har engagerat sig i att investera tid, energi, fantasi, kreativitet och en del av sitt liv i att göra ett verk av något slag. Då tycker jag faktiskt att det är rimligt att höja gränsen från 50 till 70 år. För mig är det ingen som helst dramatik i detta.

Fru talman! Vi kristdemokrater anser att äganderätten är en grundläggande rättighet. Därför värnar vi om rätten att få bestämma över och att få avkastning från sin idé, uppfinning eller egendom. Det innebär också att vi ser upphovsrätten som betydelsefull i vårt rättssamhälle. Upphovsrätten behövs för att ge upphovsmän ett effektivt skydd och för att uppmuntra och främja nyskapande och investeringar. Vi välkomnar därför det arbete som nu pågår inom Regeringskansliet att se över om dagens möjligheter för upphovsmän att hävda sina rättigheter är tillräckliga eller om de behöver stärkas ytterligare. Det är ett arbete som fortfarande bereds i Regeringskansliet och som vi har möjlighet att få ta ställning till i ett senare skede. Det personliga ägandet stärker drivkrafterna för ett gott förvaltarskap. Det leder till ett större mått av personligt ansvarstagande och större personlig frihet. Därför är det angeläget att det personliga ägandet uppmuntras. Kristdemokraterna anser att vi alla har en skyldighet att efter bästa förmåga förvalta det som lämnats till oss av tidigare generationer. Det handlar naturligtvis om att värna jordens materiella tillgångar och om att bevara arvet av tankar, värderingar och idéer. Det handlar om de kulturvärden som har lämnats oss av tidigare generationer och om de som tillkommer i vår egen tid. Här har arkiven, biblioteken och museerna ett särskilt ansvar för att bevara kulturarvet. Därför är det nödvändigt att de har tillräckliga resurser och goda förutsättningar att klara uppgiften. I dag talar vi om systemet med avtalslicenser. Det är ett system som har visat sig fungera bra för att på ett praktiskt sätt lösa rättighetsfrågor i situationer där det finns en stor mängd skyddade verk. Avtalet som ingås mellan användaren av ett upphovsrättsskyddat material och en organisation som företräder upphovsmän ger användaren enkelt de rättigheter som behövs för att använda materialet. Samtidigt kan rättighetsinnehavaren förlita sig på att avtal ingås och att ersättningar betalas. De ändringar som regeringen nu presenterar kommer bland annat att öka bibliotekens möjligheter att digitalisera och tillgängliggöra de egna samlingarna. Radio- och tv-företag kan också, om någon begär det, göra offentliggjorda litterära och musikaliska verk tillgängliga. För oss kristdemokrater är det angeläget att kulturarvet i olika former finns tillgängligt och kan föras vidare från generation till generation. Med den snabba utvecklingen av informationssamhället har upphovsrättens betydelse ökat. Samtidigt krävs nya former för att göra material tillgängligt med hjälp av ökad digitalisering. Därför är det nödvändigt att den upphovsrättsliga lagstiftningen anpassas till den tekniska utvecklingen. Med regeringens nya förslag om generell avtalslicens införs möjligheten att ingå avtal också på andra områden än de som anges i de särskilda avtalslicenserna i upphovsrättslagen. Det innebär en större flexibilitet för parterna. Det kommer till exempel att ha betydelse för att överföra och framföra verk i undervisningssyfte. Fru talman! Olika villkor i medlemsländerna riskerar att försvåra den fria rörligheten av varor och tjänster och hindra handel. Därför är det även ur den aspekten bra att EU:s förändringar av upphovsrätten syftar till att harmonisera lagstiftningen och till att ge upphovsmän inom EU en gemensam inre marknad med konkurrensneutralitet. I detta anförande instämde Anders Ahlgren och Helena Lindahl (båda C).