Förändringar i kommunkontosystemet(prop. 2001/02:112)

Fru talman! Detta betänkande handlar om det kommunkontosystem som syftar till att utjämna de konkurrensojämlikheter som annars finns mellan verksamhet som utförs av privata entreprenörer åt kommuner och landsting i förhållande till sådan som utförs i egen regi av kommuner och landsting. I propositionen föreslås vissa tekniska justeringar av hur ersättningen för mervärdesskatt i icke skatte- pliktig verksamhet ska utbetalas till kommuner och landsting. I stället för att som i dagens separata sys- tem finansieras av kommunerna och landstingen föreslås att finansieringen i framtiden sker över stats- budgeten samtidigt som de generella statsbidragen sänks i motsvarande grad. Syftet med förslaget är att komma till rätta med vissa skevheter i systemet som gynnat respektive missgynnat vissa kommuner tidigare. Under utskottets behandling av ärendet framkom det dock att propositionens förslag skulle leda till att nya skevheter uppstod i framtiden och också förvär- ras vartefter tiden gick. Därför har utskottet gjort en justering av förslaget för att komma till rätta med detta. Vi tycker att det har varit en klok justering. Vi in- stämmer till fullo i det förslag som ligger men noterar att utskottsmajoriteten trots att utskottets förslag mar- kant skiljer sig från förslaget i propositionen valt att inte vilja ge detta regeringen till känna. Utskottet föreslår faktiskt ett bifall av propositionen men skri- ver någonting helt annat i texten i betänkandet. Detta är helt annat än logiskt men kanske någon av majoritetsföreträdarna kan reda ut tanken bakom att föreslå en sak i texten och samtidigt yrka bifall till förslaget i betänkandet. Det var väl någonting man kom överens om mellan majoritetspartierna någon sen natt när man förhandlade sig fram till detta. Vi får hoppas att regeringen hur som helst läser utskottsbetänkandet noggrant och ser skillnaden mellan det ursprungliga förslaget och det som nu föreligger. Värre är att de förslag som krävs för att komma till rätta med systemets kraftigt konkurrenssnedvri- dande effekter fortfarande saknas. De saknas trots att en tidigare utredning redan för tre år sedan lyfte fram problemet och trots att regeringen redan för två år sedan aviserade att man avsåg att analysera behovet av konkurrensneutralitet i systemet ytterligare och återkomma med förslag om detta. Fru talman! Jag undrar om Socialdemokraternas representant i denna debatt kan klargöra för oss i kammaren när regeringen har för avsikt att återkom- ma med dessa förslag som man har utlovat i flera års tid. Det är, enligt vår mening, oacceptabelt att den systematiska diskriminering som pågår av privata entreprenörer får fortgå. De privata entreprenörer som arbetar med välfärdstjänster på uppdrag av och i sam- arbete med kommuner och landsting bidrar i hög grad till valfrihet för medborgarna och en god hushållning med skattebetalarnas pengar. Det är därför viktigt att dessa entreprenörer inte diskrimineras utan får verka på samma villkor som gäller för offentliga tjänstepro- ducenter. Nuvarande regler snedvrider konkurrensen och gynnar ensidigt verksamheter som drivs i kommunal och landstingskommunal regi. T.ex. kan kommunalt drivna skolor, daghem och vårdgivare samt lands- tingets folktandvård via kommunkontosystemet få ersättning för den moms de betalar då de köper in varor och tjänster. Motsvarande privat drivna verk- samheter, i vissa fall på entreprenad åt kommuner och landsting, har inte samma möjlighet eftersom verk- samheten inte är skattepliktig. Därmed blir kostna- derna högre för de privata entreprenörerna. Inom Svenska Kommunförbundet är man orolig för hur kommunernas ekonomi kommer att utvecklas under de kommande åren. Utgifterna ökar snabbt, och inkomsterna väntas minska. Därmed räknar man med att kommunsektorn kommer att gå med kraftigt och ökande underskott under kommande år. Därför är det viktigt att kommunerna kan använda skattemedlen på ett så effektivt sätt som möjligt, t.ex. genom en väl fungerande konkurrensupphandling där både kommunala verksamheter och privata entrepre- nörer kan delta på lika villkor. Framväxten av fler företagare och entreprenörer inom välfärdssektorn är viktig eftersom den leder både till fler arbetstillfällen och till att de som arbetar inom t.ex. vård, skola och omsorg ges en större möj- lighet att välja arbetsgivare. Erfarenheterna visar att där det är möjligt för yrkesverksamma, inte minst kvinnor, att välja arbetsgivare inom välfärdssektorn förbättras både lönevillkor och andra anställningsför- hållanden. Detta är således ytterligare ett viktigt ar- gument för att skapa konkurrensneutralitet mellan olika tjänsteproducenter. Mångfald inom vård, skola och omsorg är även viktigt för att öka valfriheten för medborgarna. Ge- nom att man kan välja en vårdgivare man har förtro- ende för eller en skola med den pedagogik som man anser passar det egna barnet bäst ökar tryggheten och förbättras välfärden för alla. Det är därför orimligt att mångfalden och valfriheten motverkas genom dis- kriminerande regler. Vi föreslår därför tillsammans med de övriga borgerliga partierna att regeringen ges i uppdrag att utreda och återkomma med förslag till hur kommunkontosystemet verkligen ska lyckas uppnå full konkurrensneutralitet. Fru talman! Vi moderater står givetvis bakom bå- da de reservationer vi har undertecknat, men för att vinna tid yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Det kanske inte vinns så mycket tid. Jag tänkte nämligen yrka bifall till reservation nr 4, som är viktig. Det är förstås den andra också. Som vi har hört är syftet med kommunkontosys- temet att skapa konkurrensneutralitet i valet mellan extern verksamhet och egen regi inom icke momspliktiga verksamheter. Det handlar, fru talman, om att de gemensamma resurserna ska användas så effektivt och bra som möjligt. Här har i förarbetena specificerats två huvud- problem, och vi har hört om dem här nu. Det första är i och för sig ett allmänt problem, nämligen att det finns allmänt kontraproduktiva incitament för även momspliktig verksamhet att minimera ingående mer- värdesskatt. Man väljer alltså att producera tjänster i egen regi eller att använda entreprenörer som i sin tur gör det mesta i egen regi, och det är inte lyckligt. Huvudproblemet som kommunkontosystemet ska åtgärda är dock de särskilda negativa incitament som finns att minimera den ingående mervärdesskatten i tidigare led vad gäller sjukvård, tandvård, social om- sorg och utbildning. Det här skapar en liknande sned- vridning som den som finns i det allmänna kontra- produktiva systemet, dvs. en snedvridning av konkur- rensen vid upphandling av tjänsterna. I propositionen talas om en inlåsningseffekt för privata huvudentre- prenörer. Vi har fått exempel av Gunnar Axén tidiga- re, så jag kan korta av mitt anförande i den delen. Det finns, som vi har hört, en rätt till en schablo- niserad ersättning för den här dolda mervärdesskat- ten, men just för att den är en schablon slår det inte rätt utan snedvrider konkurrensen, som sagt. Det andra problemet, som vi också har hört talas om, är att systemet omfördelar resurser, och har så gjort sedan det kom till, inom kommunsektorn på grund av konstruktionen. Avgifter betalas in per in- vånare, men kompensation har utgått efter hur mycket man har upphandlat i extern regi. Nu ska jag ägna lite tid åt exegetik, dvs. se vad som faktiskt står i texterna. Regeringen har lagt fram sin proposition. Man vill åtgärda omfördelningseffekterna mellan kommuner och landsting genom att göra systemet statligt, från att ha varit inomkommunalt. Man vill liksom lyfta in hela systemet under statsbudgeten på inkomstsidan. Men i propositionen skriver regeringen att kommuner och landsting även fortsättningsvis ska bära kostna- den för mervärdesskatt i icke skattepliktig verksam- het. Det ska vägas in, skriver man också, i framtida bedömningar av nivån av det generella statsbidraget. Det här har naturligtvis Landstingsförbundet och Kommunförbundet uppmärksammat, och även - inte minst, får vi väl säga - Lars Bäckström, fru talman. När man jämför regeringens förslag med utskot- tets förslag finner man, som Gunnar Axén påpekade, att det i betänkandet står att utskottet - och därmed så småningom riksdagen, får man väl tänka, om det blir en majoritet - tillstyrker regeringens förslag. Man kan då fråga: Är detta verkligen regeringens förslag? På s. 8 i utskottets betänkande refereras det från propositionen: "Regeringen har i propositionen angi- vit att utgångspunkten för den föreslagna finansie- ringsmodellen är att kostnaderna för mervärdesskatt i icke skattepliktig verksamhet även i framtiden skall bäras av kommuner och landsting." Utgångspunkten för propositionen - det är tungt. På nästa sida säger utskottsmajoriteten, och där är vi för övrigt överens, att "det inte kan vara en ut- gångspunkt för fastställande av statsbidragen att detta inkomstbortfall skall finansieras av kommuner och landsting". I propositionen sägs alltså att det ska vara ut- gångspunkten, och i utskottsbetänkandet sägs att det inte kan vara utgångspunkten. I nästa stycke står det dessutom: "Utskottet vill i stället framhålla att huvudprincipen enligt propositio- nen" - det är ju fantastiskt - "är att det skall införas en statlig finansiering av kommunkontosystemet - - -." Javisst, vi ska ha en statlig finansiering av det befintliga systemet som det är här och nu. Men vem ska bära kostnaderna vid en framtida expansion? I fortsättningen upprepas i stort sett det som sagts i propositionen om att detta kommer att ske via en helhetsbedömning och regleras via statsbidragen. Det här gör, fru talman, att man kan ställa frågor till Carin Lundberg och Lars Bäckström. Vem är det egentligen som ska bära kostnaderna för en expansion av systemet? Är det staten eller kommunsektorn? Vad garanterar det som Lars Bäckström och Vänsterpartiet har fått majoriteten i det här fallet att ändra samtidigt som man ändå skriver att det är regeringens förslag? Vad garanterar det, Lars Bäckström? Nu blev det en direkt fråga, men det kan ju hända. Om utskottets utgångspunkt och huvudprincip inte är densamma som regeringens är den rimligtvis väsentligen annor- lunda - väsentligen! Då, vet jag att magister Bäck- ström förstår, är det inte samma förslag, utan då är det ett annat förslag. Det här är en semantisk övning som bara motiveras av att man på något sätt vill rädda regeringen. Samtidigt är det ändå ett töcken. Man vet inte var man hamnar i alla fall. Man kan också fråga varför kostnaderna för kon- trollen ska ligga på kommunsektorn, vilket Center- partiet har uppmärksammat. Det tycker jag är en viktig punkt. Slutligen kan man naturligtvis fråga varför inte regeringen gör något åt de konkurrenssnedvridande effekterna för företagen vid entreprenader. Det är ju det stora problemet när man vill effektivisera och förvalta de gemensamma medlen. Där gör inte rege- ringen någonting. Det måste vara svårt, för att inte säga pinsamt, att försvara regeringens proposition när en mycket viktig bit lämnas helt utan åtgärd.

Fru talman! Huvudproblemet med kommunkonto- systemet är enligt vår uppfattning att det inte åstad- kommer den konkurrensneutralitet som det syftar till och som var meningen med systemet. Exempel på detta är inlåsningseffekter för huvudentreprenörer som inte kan dra av mervärdesskatt som underentre- prenörer debiteras. Ett annat exempel är att de scha- blonersättningar som tillämpas i systemet inte alltid motsvarar den verkliga mervärdesskatten. Det är förstås oacceptabelt att privata entreprenör- er som arbetar med välfärdstjänster inte får verka på samma villkor som gäller offentliga tjänsteproducen- ter. Det strider också mot själva grundvalarna i och anledningen till att det här systemet finns. Snedvridningarna i konkurrensneutraliteten har konstaterats i statliga utredningar, bl.a. SOU 1999:133. Det är alltså väl känt för regeringen att de här problemen finns. Ändå har man inte före- slagit någonting för att åstadkomma en lösning på orättvisorna. Och det är självklart inte bra. Vidare anser jag att regeringen måste inleda ett arbete med att förenkla kontrollen av administratio- nen av kommunkontosystemet. Dessutom kommer de föreslagna förändringarna att medföra högre kostnader för både kommuner och landsting samt för skatteförvaltningen. Den ökade kontrollen ligger i statens intresse. Därför borde det vara staten och inte kommuner och landsting som ska stå för de ökade kostnaderna. Fru talman! Jag ställer mig givetvis bakom alla våra yrkanden men vill för tids vinnande ändå yrka bifall bara till reservation nr 4 om konkurrensneutra- litet.

Fru talman! Kommunkontosystemet tror jag är någonting som är ganska obekant för hemskt många människor. Men om man ser till de viktiga verksam- heterna ute i kommuner och landsting, vård, skola, förskola och annat, så har det oerhört stor betydelse. Faktiskt har ett sådant här system även väldigt stor betydelse för kvinnors möjlighet att bedriva verksam- heter, för jobb och företagande och för rättvisa villkor på arbetsmarknaden. Själva meningen med kommunkontosystemet, i varje fall ur Folkpartiet liberalernas utgångspunkt, är att det ska vara neutralt mellan stat och kommun när det gäller mervärdesskatt. Det ska inte påverkas av hur man organiserar verksamheter. Det ska också vara neutralt mellan olika kommu- ner så att en kommun som bedriver mycket verksam- het på entreprenad just ur momshänseende inte vare sig ska tjäna eller förlora jämfört med den kommun som driver mycket i egen regi. Det ska vara neutralt mellan att driva verksamheten i egen regi och på entreprenad, i varje fall vad beträffar momsen. Det måste dessutom vara neutralt mellan kommu- nalt driven verksamhet och privat driven när det gäl- ler sådant som vi brukar kalla för kundval, dvs. att brukarna faktiskt får välja själva. Det är en viktig skillnad här. Jag som boende i en kommun kan tycka att det är oerhört angeläget att min gata blir plogad om snön faller, särskilt när det faller så mycket snö som det gjorde den här vintern. Men jag kan inte välja att just min lilla gatstump utanför mitt hus ska bli plogad av den eller den me- dan grannens lilla gatstump ska bli plogad av någon annan. Vi får vackert hålla oss till en plogbil och så får kommunen bestämma vem som utför arbetet. Då ska det vara neutralt ur momshänseende om det är privat eller egen regi. Men det finns en massa andra tjänster, tjänster där huvudsakligen kvinnor är verksamma, där det faktiskt är av stor vikt för brukarna att vara den som själv avgör om det är det vårdhemmet eller den förskolan man vill välja, om det är den husläkaren eller den distriktssköterskan man vill ha. Systemet är i dag på intet sätt neutralt mellan å ena sidan entreprenadupphandling, där det fortfarande är kommunalpolitikerna som har hela makten gente- mot medborgaren, och å andra sidan det som vi ibland litet klumpigt kallar för kundvalssystem, mo- deller där det faktiskt är brukaren som får bestämma själv vilket av ett antal kommunalt finansierade verk- samheter som man väljer. Det tycker jag är en mycket allvarlig brist. Det här kan låta teoretiskt. Men systemet i sig dri- ver bort från att människor får bestämma själva, och politikerna behåller makten. Det här kanske låter som om det inte spelar någon roll. Men ute i den verkliga, jordnära, konkreta vardagen är det så att en förälder som jag själv, som har valt att ha mitt barn på ett föräldrakooperativt dagis, får mindre pengar till min barnomsorg av kommunen eftersom min kommun är som så många andra kommuner och ger mindre peng- ar per barn till dem som väljer ett sådant dagis fram- för ett kommunalt. Samma pengar ska också räcka till mer än om det hade varit ett kommunalt drivet dagis. För varje lunchportion som vi köper in på den kommunalt ägda men entreprenaddrivna restaurangen i porten bredvid går en fjärdedel av fakturan till sta- ten. En fjärdedel av de pengar vi har fått från kom- munen ska vi skicka till staten. Det säger sig självt att allt annat lika blir matportionerna mycket mindre på ett sådant dagis än på ett kommunalt, och statskassan större. Är det rimligt? För varje hundralapp som vi köper ritpapper och pennor åt våra ungar - det får vi göra själva eftersom det är ett föräldrakooperativ som får mindre pengar av kommunen - går 25 kr till staten. Är det rimligt? Folkpartiet liberalernas svar på den frågan är gi- vetvis nej. Det här handlar mycket om makt. Det handlar om makt för den enskilda människan, men det handlar också om makt för alla de kvinnor som vill bedriva verksamheter efter eget huvud och som vill göra det på ett sätt som lockar medborgarna, inte alltid så att det passar in i den här typen av inte ens fyrkantiga utan väldigt avlånga system. Genderperspektivet borde göra att man ändrar på det här systemet. Därför yrkar jag bifall till reserva- tion nr 4. Den andra delen gäller den förändring som fak- tiskt finns i propositionen. För vår del konstaterar jag att den kan man både ha och mista. Vad spelar det för roll om pengarna in i systemet kommer från en avgift per näsa eller genom en minskning av statsbidraget också per näsa. Det är något för Per Landgren som brukar hålla på med exegetik. Det är klart att det formellt är skillnad, men i sak är det exakt detsamma. Det vi kunde konstatera vid behandlingen var att det fanns en majoritet i utskottet som ville att det skulle bli ett entydigt beslut från denna kammare att den kvittning som görs nu skulle vara steget. Och om det i fortsättningen är så att ett antal kommuner ökar sin entreprenadupphandling ska det inte innebära att de andra kommunerna får nedskurna statsbidrag och alltså mindre pengar till sin verksamhet. De ska inte behöva gå över till entreprenadupphandling för att så att säga kunna sno åt sig av detta. De ska göra det av andra skäl om de tycker att det är bra. Vi ville ha ett tydligt beslut på detta. Det såg det ut att finnas en majoritet för. Men nu vet vi alla att det inte fungerar så i det mäktiga finansutskottet. Där går man in i ett slutet rum och gör upp om någonting helt annat. Sedan pratar man inte mer om saken över bordet utan en del sitter och skruvar på sig lite. Där- för finns det nu en minoritetsreservation som om den bifalls innebär att denna kammare fattar det beslut som det finns en majoritet för, nämligen att riksdagen bestämmer att i framtiden ska regeringen inte nalla på statsbidragen om kommunerna bedriver en större andel av verksamheten i entreprenadupphandling. Jag inviterar alla som tycker att det är ett bra beslut att också förena sig med oss och rösta för reservation nr 1.

Fru talman! När skattebasen breddades i samband med skattereformen 1991 fick kommunerna och landstingen en generell avdragsrätt för ingående mer- värdesskatt i det ordinarie mervärdesskattesystemet. Bakgrunden till det var en önskan att utjämna mer- värdesskattens konkurrenssnedvridande effekter vid valet mellan att utföra tjänster i egen regi och att upphandla dem externt. Förändringar har gjorts under åren. Det nuvarande kommunkontosystemet, som infördes 1996, bygger på kommunal självfinansiering. Avsikten var att sys- temet skulle vara stabilt och inte medföra ökade kost- nader för staten. Nu har det inte blivit så. Utbetalningarna från kommunkontosystemet ska finansieras med avgifter. Avgiften är nu 2 470 kr per innevånare för kommu- nerna och 1 050 kr per innevånare för landstingen. För år 2000 uppgick uttagen sammantaget till ca 28 miljarder kronor och prognostiseras till 29 miljarder kronor för år 2001. Under åren 1996-2000 ökade uttagen med 5,4 miljarder kronor. Detta förklaras med att utgifterna inom vård, skola och omsorg har ökat. Avgifterna fastställs utifrån en prognos över det kommande året, vilket medför att det är svårt att und- vika över- eller underskott. Vid utgången av år 2000 hade ett totalt underskott på 3,8 miljarder kronor ackumulerats i kommunkontosystemet. Staten skrev ned denna fordran per den 31 december 2000. Underskotten har varit en del av problemet i nuva- rande kommunkontosystem. Det är, som alla vet, svårt med prognoser. Men det har också varit svårt att planera eftersom besluten om avgifterna kommit i ett sent läge i kommunernas budgetprocesser. Omfördelningseffekterna mellan enskilda kom- muner och landsting har varit ett annat problem. Det är en följd av att det inte finns någon direkt koppling mellan den enskilda kommunens eller landstingets inbetalningar respektive uttag ur systemet. Om man t.ex. bygger ett stort sjukhus i Norrbottenskommunen Luleå märks detta naturligtvis också i kommunkonto- systemet. Avsikten med kommunkontosystemet var också att det skulle skapa konkurrensneutralitet. Så har det inte varit fullt ut, och regeringen avser att komma tillbaka i den frågan. Nu har jag uppehållit mig kring det nuvarande systemet och dess brister. Men här i dag ska vi be- sluta om en ny finansieringsmodell för kommunernas och landstingens mervärdesskatt för icke skattepliktig verksamhet. Nu ska i stället ersättningen för ingående moms på icke skattepliktig verksamhet redovisas på statsbudgetens inkomstsida, precis som inom det ordinarie momssystemet. Finansutskottet anser att förslagen leder till vä- sentliga förbättringar: Avgifterna försvinner, proble- men med sena besked i budgetarbetet försvinner, problemen med över- eller underskott likaså, precis som omfördelningseffekterna. I det nya systemet kommer en eventuell volymök- ning att leda till inkomstminskning för staten i stället för en avgiftsökning för kommunerna och landsting- en. Regeringen anser att utgångspunkten för den föreslagna finansieringsmodellen är att kostnaderna för den mervärdesskatt vi talar om även i framtiden ska bäras av kommuner och landsting. Regeringen har därför föreslagit att statsbidragen preliminärt ska räknas ned med 31 miljarder kronor för år 2003. Fi- nansutskottet ställer sig bakom den nedräkningen för år 2003. När det gäller inkomstbortfall för staten som beror på framtida ökningar av uttag ur systemet, anser ut- skottet att det inte kan vara en utgångspunkt för fast- ställande av statsbidragen att detta inkomstbortfall ska finansieras genom en reducering av statsbidragen. Utskottet vill i stället framhålla att huvudprincipen är att det ska införas en statlig finansiering, vilket inne- bär att uttagen från systemet sker över statsbudgetens inkomstsida. Men det är klart: Regeringen har ett berättigat in- tresse av att göra samlade bedömningar av det sam- hällsekonomiska utrymmet för den kommunala kon- sumtionen. Om uttagen ökar på grund av volymför- ändringar bör behovet av förändrade statsbidrag ses i ett större sammanhang och ingå som en del i en hel- hetsbedömning av kommunsektorns behov av statsbi- drag. Med denna precisering av principerna för framtida ökningar av uttagen ur kommunkontosystemet och genom att understryka att huvudprincipen är en statlig finansiering av detsamma, tillstyrker utskottet rege- ringens förslag till nya riktlinjer för finansieringen av kommunkontosystemet. Utskottet tillstyrker också förslagen om förbättra- de möjligheter till kontroll inom kommunkontosys- temet. Det är alltid viktigt för trovärdigheten att allt går rätt till. Det gäller också kommunkontosystemet. Kontrollen skulle också kunna visa på eventuella brister och skapa förutsättningar för en enhetligare tillämpning. För mig är det faktiskt förvånande att kontrollen har varit så pass begränsad när det trots allt handlar om över 30 miljarder. En utökad kontroll kostar förstås pengar. Hur kostnaden ska fördelas får övervägas i samband med budgetbehandlingen under hösten 2002. Utskottet avstyrker därmed Centerns motion Fi25, yrkande 2. I yrkande 3 i samma motion från Centern vill man ha en utredning om möjligheterna att dra av ingående moms i ett och samma statligt finansierade system. För att kunna göra en sådan förändring som motionä- rerna vill måste först EG:s sjätte mervärdesskattedi- rektiv ändras. Det torde inte vara möjligt inom en överskådlig framtid bedömde utskottet hösten 2000, men utskottet litar på att regeringen följer frågan. Utskottet säger samma sak i dag. Utskottet avstyrker även yrkande 3. Så kommer vi till konkurrensneutraliteten. Rege- ringen skriver att kommunkontosystemet löser mer- parten av de konkurrensneutralitetsproblem inom kommunsektorn som momsbestämmelserna skapar - merparten. Det är klart att det kan finnas problem t.ex. inom tandvården, där privat och offentlig verk- samhet konkurrerar inom ett verksamhetsområde som inte medför skattskyldighet. Regeringen har sagt att man ska återkomma i frågan, och utskottet har fullt förtroende för detta. I det sammanhanget får man väl överväga kd:s förslag i motionen Fi23 om uttagsbe- skattning. Jag har för min del svårt att jämföra fastig- hetsskötsel och äldreomsorg. När det gäller frågan om EG:s sjätte mervärdes- skattedirektiv vidhåller utskottet sitt tidigare ställ- ningstagande. Regeringen får fortsätta att bevaka möjligheterna till förändring. Regeringen har för avsikt att återkomma med en analys av effekterna. Utskottet avstyrker därför mo- tionerna i det avsnittet. Fru talman! Jag yrkar bifall till finansutskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Fru talman! Carin Lundberg nämnde själv det orimliga i att det ska vara dyrare att gå till en privat- tandläkare än till landstingets folktandvård. Jag kan inte tolka Carin Lundberg på något annat sätt än att hon faktiskt instämmer i att det orättvisa konkurrens- förhållande som finns mellan privattandläkare och landstingets folktandvård inte är rimligt och att det faktiskt drabbar patienterna. När kommer regeringen att återkomma med för- slag som rättar till dessa orättvisor? Det är två år sedan regeringen sade att man tänkte återkomma med förslag på den punkten. Det är tre år sedan en utred- ning pekade på de problem som finns. Jag tycker inte att vi kan nöja oss med att höra att regeringen ska återkomma med förslag. När tänker regeringen åter- komma med förslag?

Fru talman! Det här med konkurrens på lika vill- kor är svårt. Här har vi ett exempel på hur vi har ett system och också får ett system som i huvudsak är konkurrensneutralt. Regeringen har visat på vissa problem och har sagt att man ska återkomma. Vi får ge oss till tåls ytterligare en tid. Det är inte min sak att svara på när regeringen ämnar återkomma. När man pratar om detta verkar det vara lätt att glömma att hela syftet med kommunkontosystemet är att utjämna konkurrenssnedvridande effekter vid valet mellan att utföra tjänster i egen regi eller att upp- handla motsvarande tjänster från externa entreprenör- er. Det är fråga om drygt 30 miljarder kronor för att komma åt konkurrenssnedvridningen. Det måste väl ändå vara något att vara nöjd med. Frågan är hur överhängande detta problem är. Hur mycket bättre skulle det bli i Dikanäs där den nuva- rande tandvården i folktandvårdens regi har kunnat upprätthållas tack vare en s.k. kombinationssyssel- sättning? Kombinationssysselsättning är inte så ovanligt i våra glesbygder, men just den här kombi- nationen är det. Det är en deltidsarbetande tandläkare som är präst på andra halvtiden. Nu flyttar vederbö- rande tillbaka till Skåne, och dikanäsborna står helt utan tandläkare. När man pratar med någon på landstinget får man svaret att villkoren för etablering är desamma vare sig man är inom folktandvården eller är privattandläkare. Problemet är bristen på tandläkare. Detta är en del av konkurrensen vi sällan talar om, nämligen att vi har stora områden i vårt avlånga land som ingen vill konkurrera om. För mig är det ett större problem.

Fru talman! Bristen på tandläkare hänger nog ihop med någonting annat i sammanhanget. Förra året var det nästan lika många tandläkare som flyttade ut från landet som utexaminerades från tandläkarhögskolor- na. Frågan om vad som driver tandläkare och andra högutbildade ut från landet löser vi nog inte i den här debatten. Men en sak kan vi inte komma bort ifrån, och det är att det system som gäller i dag gör det dyrare för människor att gå till privattandläkare än till landstingets folktandvård. Jag hade hoppats att Carin Lundberg, som repre- senterar regeringspartiet, kunde ha gett besked om när man vill att denna orättvisa ska upphöra. Men efter- som Carin Lundberg uppenbarligen inte känner sig som en representant för regeringen undrar jag om hon åtminstone kan ta på sig uppgiften att till regeringen framföra det viktiga i att man återkommer med för- slag på den här punkten.

Fru talman! Villkoren för etablering av tandläkare är desamma vare sig man jobbar inom folktandvården eller man är privattandläkare. Vilka avgifter den enskilde ska betala för sin tandvård beslutas numera av landstingsfullmäktige. Inte heller där finns det någon skillnad. Problemet är bristen på tandläkare, särskilt i glesbygd. Vi ser över hela västvärlden att människor väljer att flytta till storstäder och kuster, och det är ett stort problem för oss. Det är ett mycket större problem än en del konkurrenssnedvridande effekter i kommun- kontosystemet.

Fru talman! Carin Lundberg har själv refererat till EG:s mervärdesskattedirektiv. Fördelen med s.k. uttagsbeskattning är just att den är EG-konform. Att försöka insinuera paralleller mellan äldreomsorg och fastighetsbeskattning är helt enkelt oseriöst. Låt mig ställa en rak fråga till Carin Lundberg: När avvägningen över det generella statsbidragssys- temet är gjord, vem är det till syvende och sist som bär kostnaderna för en expansion av det här nya sys- temet? Svara på den frågan! Vem blir det? Blir det regeringen eller blir det kommunsektorn?

Fru talman! Om vi ska diskutera vem som ska be- strida kostnaderna är mitt svar väldigt enkelt: Det är skattebetalarna. Sedan är det en fråga om fördelning och helhetssyn vem som ska stå för vilka kostnader. Det är precis det som vi skriver om i detta betänkan- de, att man måste se till helheten när man gör bedöm- ningar, om det skulle visa sig att ökade uttag ur kommunkontosystemet gör att man måste fundera på statsbidragen också. Dessutom vill jag säga att jag beklagar att Per Landgren anser mig vara oseriös när jag jämför fas- tighetsskötsel och äldreomsorg. Jag tycker att det är en stor skillnad. Fastigheter står på fast grund och kan inte flyttas, medan äldreomsorg kan utföras på många olika ställen i landet och i kommunerna.

Fru talman! Det har inte med själva uttagsbeskatt- ningen som sådan att göra. Det finns ju momsbelagd verksamhet som kanske har långt större skillnader än dem som Carin Lundberg nämnde nu. Det här är en ren formsak, som i och för sig kan vara viktig. Jag uppfattar jämförelsen som oseriös och på gränsen till infam - som om vi skulle jämföra äldreomsorg med fastighetsskötsel. Det är inte seriöst. Vem bär kostnaderna? Är det staten eller kom- munsektorn? Ja, det gör skattekollektivet, sade Carin Lundberg. Det är ett sätt att försöka smita undan. Jag tror inte att Kommunförbundet och Carin Lundbergs egna partikamrater nöjer sig med ett sådant svar. Men nu får vi det till protokollet, och då vet Kommunför- bundet och Landstingsförbundet m.fl. att det är skat- tekollektivet. Det är så Socialdemokraterna resonerar.

Fru talman! Jag tycker att det här förslaget, med förtydligandet från utskottet, är väl avvägt. Vi talar om att det inte är någon automatik åt något håll. Man skulle kunna jämföra kraven på finansiering med indexering, dvs. automatiska omräkningar. Vi har haft många sådana. Vi har också sett vad som inträffar vid ekonomiska kriser. Om vi skulle se på t.ex. pensionärernas krav på kompensation för de basbeloppshöjningar som de anser sig ha rätt till, skulle det innebära en ökning av pensionerna med ca 10 %, och kostnaden skulle vara ca 25 miljarder. Var skulle det tas? Vem skulle betala det? Jag vill ha politiska beslut framför automatiska uppräkningar. Jag vill inte heller ha några automatis- ka nedräkningar. Jag vill inte ha någon automatik åt något håll. I stället anser jag att regeringen i sina förslag när det gäller statsbidragen till kommunerna ska se på helheten och som vanligt använda sunt ekonomiskt förnuft. Detta är en väldigt viktig fråga, eftersom kommu- nerna och landstingen utgör en betydande del av samhällsekonomin. Kommunsektorns utgifter mot- svarar drygt 22 % av Sveriges BNP 2001. Ser man tillbaka en tid kan man konstatera att utvecklingen i fasta priser visar på en minskning under 90-talet, främst på grund av sämre skatteunderlagstillväxt, minskade statsbidrag och ökade socialbidragskostna- der. Under 2001 ökade konsumtionsavgifterna i fasta priser med 1,9 % och under 2000 med 2,6 %. Det är inte någon liten fråga vi talar om, utan en sektor som har stor betydelse för samhällsekonomin. Det innebär inte att jag inte tycker att kraven på finansiering på grund av uttag ur kommunkontosys- temet ska prövas välvilligt. Kommunernas och lands- tingens verksamheter är viktiga för vår välfärd.

Fru talman! År 1991 infördes ett system för gene- rell avdragsrätt för ingående mervärdesskatt för kommuner och landsting i det ordinarie mervärdes- skattesystemet. Det avskaffades vid EU-inträdet, och 1996 kom det kommunkontosystem som alla nu kämpar med. Att det system som vi har är konkurrenssnedvri- dande har konstaterats, både av utskottsmajoriteter under dessa år och av regeringen under dessa år. Att kostnaden för en privat utförd tjänst är högre än för den som kommunen står för är klart. Det är det som ger den konkurrenssnedvridande effekten. Att den är tydlig har konstaterats om och om igen. Regeringen sade år 2000 att man skulle analysera detta och återkomma med förslag i en proposition. I år har vi jobbat med ytterligare en proposition, och man säger att man kommer att analysera det här. Hade det inte varit bra, om utskottsmajoriteten nu tycker att det här är konkurrenssnedvridande, att begära att regeringen ska återkomma med detta för- slag? Nu har vi väntat efter två propositioner, och det har fortfarande inte kommit. Det finns ett område till där vi har väntat och det fortfarande inte har kommit någon handling. Ett EG- direktiv är inte någon gudomlig ordning som inte går att förändra. Vi har inte sett i något offentligt doku- ment sedan 1996 att regeringen har tagit initiativ för att förändra EG:s sjätte mervärdesskattedirektiv. Ändå säger utskottsmajoriteten fortfarande trosvisst att man utgår från att regeringen bevakar detta ärende - efter alla dessa år, 1996, 1997, 1998, 1999, 2000 och 2001, och fortfarande 2002. Är det inte dags att begära handling av regeringen?

Fru talman! Att det finns problem med konkur- rensneutraliteten har vi redan talat om flera gånger nu i kväll. Det är inte heller okänt för regeringen, som har sagt att man ska återkomma i frågan. Som repre- sentant för regeringspartiet litar jag helt på att man kommer att arbeta med de här frågorna, men jag kan inte ange någon tidsplan. Det är viktigt att komma ihåg att syftet med kommunkontosystemet är konkurrensneutralitet. Över 31 miljarder används i detta syfte. Under hela 90-talet har det skett en ökning av entreprenörer och köp av tjänster. Om jag fortsätter med exemplet äldreomsorg, var det 9,4 % av äldreomsorgstagarna som fick hjälp av privata vårdgivare under år 2000. Man kan se stora skillnader mellan olika delar av landet i äldreomsorgen i privat regi. Det är vanligast i storstäder, i förortskommuner och större städer. Det är av orsaker som jag tidigare tog upp med Gunnar Axén. Vi har olika problem i olika delar av landet. Men jag är helt övertygad om att regeringen kommer att återkomma till de här problemen och också kom- mer att göra sitt för att påverka EG:s sjätte momsdi- rektiv.

Fru talman! Carin Lundberg och jag är sådana som faktiskt gärna pratar regionalpolitik och tycker att det finns ett syfte med det. Det tragiska med kommunkontosystemet är att konkurrenssnedvrid- ningen blir ännu värre i kommuner där man har ont om pengar och där medborgarna har en låg me- delskattenivå därför att det finns mindre pengar att köpa tjänster för och betala avgifter för. Det innebär att valfriheten och mångfalden blir mindre i de här områdena. Då är det ännu mera förvånansvärt att utskottsmajoriteten inte kan begära att regeringen kommer med ett förslag. När det nu är så att kommunkontosystemet är till för att rätta till konkurrenssnedvridning och alla par- ter konstaterar att det fungerar konkurrenssnedvri- dande, vad är det då som gör att det inte kommer fram ett förslag som åstadkommer att kommunkonto- systemet fungerar som det är tänkt att det ska göra? Vad är det som gör att utskottsmajoriteten inte kan begära detta förslag av regeringen? Man skulle kunna ta hela steget och göra ett riktigt bra system, ungefär som det som vi hade en gång i världen, genom att bearbeta EU för att ändra sjätte mervärdesskattedi- rektiv. Det är ju inte omöjligt, men det krävs att det finns med i en förhandling som en första början. Det hade varit rimligt, för både Carin Lundberg och jag ser detta mervärdesskattedirektiv som ett hinder. Vi hade kunnat få en utskottsmajoritet som hade begärt en sådan handling från regeringens sida. Men en sådan handlingskraft går inte att spåra i något till- gängligt dokument i någon databas, tyvärr.

Fru talman! Lena Ek och jag är överens om det viktiga i regionalpolitik. Men vi ser lite olika på möj- ligheterna till valfrihet och särskilt valfrihet i de mindre kommunerna. Problemet är att man inte får valfrihet i alla kommuner. Det beror inte på kom- munkontosystemet och dess konkurrenssnedvridande effekter utan på andra saker. Det beror t.ex. på att marknaden, entreprenörerna, inte tycker att det är tillräckligt lönsamt eller intressant att bosätta sig i t.ex. Dikanäs och vara t.ex. tandläkare på halvtid. Kundunderlaget i Dikanäs är inte större än att det räcker med en deltidsarbetande tandläkare. Jag ser fram emot fler och större diskussioner om en verklig valfrihet i hela landet, också i de mindre kommunerna.

Fru talman! Det här betänkandet gör mig glad. Jag är glad för att det är ett bra beslut, glad för att vi poli- tiker är så eniga. Trots den debatt som vi för är vi eniga om mycket i det här betänkandet, och det gör mig glad. Fru talman! De beslut som vi nu fattar är värda att vara glad för. De beslut som vi kommer att fatta kommer att skapa bättre rättvisa mellan kommuner. Det kommer att öka kommunernas möjligheter till långsiktig planering. Jag tror, fru talman, att det med all sannolikhet också kommer att skapa ett större utrymme för kommunernas satsningar på vård, skola och omsorger i egen regi eller i annan form - det är en sannolikhetsbedömning som är mycket rimlig - men framför allt långsiktighet, förutsägbarhet och neutralitet mellan kommunerna. Det enda som gör mig fundersam just nu är varför vi inte tagit det här beslutet långt tidigare. Lena Ek sade att det infördes 1996. Vi skulle ha gjort det från början, Lena Ek. Då hade vi varit förståndiga. Eller vi skulle i alla fall ha gjort det några år tidigare. Men där har vi brustit här i kammaren i fråga om att motione- ra. Jag kan två mina händer, för vi har tagit upp det i förhandlingar och diskussioner med våra vänner i Miljöpartiet och Socialdemokraterna. Därför har vi inte motionerat, vi har haft den möjligheten att påver- ka. Till slut har vi nått den enighet som vi har nått i dag, och det är bra, mycket roligt. När det inte finns något negativt med de beslut som vi nu tar - det är nästan alltid så att gör man något bra finns det en baksida, det finns inget sådant som gratisluncher - finns ingen förlorare. Jag har suttit och funderat: Vem förlorar? Finns det inga förlorare borde vi ha gjort det här för länge sedan. Jag har kunnat hitta en enda förlorare på det vi gör i dag. Det är om det skulle finnas någon sådan individ som tyckte att vi ska ta ut något slags avgift för ingenting som gör att vi kan sänka statsbidragen så att vi sedan kan höja dem. Men någon sådan människa kan inte finnas, för det vore en meningslös åtgärd. Det finns ingen förlorare. Den enda tänkta motståndaren kan inte finnas. Det finns inga förlorare på det här, och det är bra. Tänk efter vad vi nu gör egentligen. Någon har nämnt siffran 31 miljarder. När systemet infördes höjdes statsbidragen med 23 miljarder. Men det finns en skillnad där emellan på 8 miljarder. Vem har fått betala de 8 miljarderna? Ja, det är de som betalar in kommunalskatt, för de har fått leverera in dessa 8 miljarder till staten. Vem som betalar är enkelt att se, det är de som har betalat in det till staten. Någon sade att man skulle räkna näsa för näsa, det var väl Karin Pilsäter. Det är så redan nu, Karin Pilsäter, att den avgift som har funnits har inte varit en avgift, utan det har varit en nedräkning av statsbidragen. Det är så det har varit. Kommunerna fick ökade statsbidrag med 23 mil- jarder, men så har man räknat ned dem så att de har förlorat 8 miljarder. Det är ett tydligt exempel. Jag ska berätta hur det är, fullt sanningsenligt utan att förtiga någonting. Under de gångna fyra åren har vi i riksdagen, på förslag av socialdemokrater, väns- terpartister och miljöpartister, höjt statsbidragen med hela 18 miljarder till Sveriges kommuner, en rejäl satsning. Men samtidigt har vi tagit ut en ökad momsavgift, som reducerat statsbidragen med 6 mil- jarder. Nettot med höjningen har varit bara 12 miljar- der. Det är vackert så, det har varit en förstärkning. Men 12 är mindre än 18. Man skulle ha anledning att vara stoltare över 18 än över 12, det förstår alla. Men jag är glad för 12. Skulle vi kunnat hade vi haft mer, men det är en annan sak. Varför är det som vi har gjort i dag så oerhört viktigt? Jo, det är att nu mäter vi tydligt med raka enkla mått, vi vet vad vi ger till kommunerna och vi har inga diskretionära finanspolitiska åtgärder som ingen människa begriper nästan hur det kan vara. Men det är helt enkelt om man uttrycker det enkelt. Kommunkontosystemet, Ludvikamomsen, har i verk- ligheten fungerat som en Ludvikareduktion. Det man så att säga har gett med vänsterhanden har man tagit tillbaka med högerhanden genom Ludvikareduktio- nen, förvandlat 18 till i realiteten 12. Det tar vi bort nu, och vi tar bort det systemet att kommun A har fått skicka pengar till kommun B. Så har det fungerat hittills i praktiken. Norbergs kommun som styrs av en vänsterpartist, Kent Persson heter han väl, har fått skicka pengar till av en moderat styrt Stockholm, Cederschiöld tror jag han heter. Det systemet försvin- ner nu, och det är utmärkt, jättebra. Att vi kan göra sådant här under en så stor enighet är oerhört betryg- gande. Per Landgren ställde en fråga: Hur ska det bli i framtiden? I framtiden ska det bli precis så som vi vill allesammans här i kammaren. Det är så trevligt! Så ska det bli när vi är så eniga, och det är så fantastiskt. Man kunde nästan tro att man var i Högsta sovjet. Enda skillnaden är att här gör vi det frivilligt, där gjorde man det under helt andra omständigheter. Men det här beslutet är fattat nu i enighet. Blir det ökade uttag ur systemet ska det vara konkurrens- neutralt. Då ska inte kommunerna få ökade avgifter eller minskade statsbidrag, för då är det per definition inte konkurrensneutralt. Det ökade uttaget ska ju kompenseras. Annars är det inte konkurrensneutralt, Per Landgren. Därför ska det bli såsom socialdemo- krater, miljöpartister, vänsterpartister, kristdemokra- ter, folkpartister, moderater och centerpartister vill att det ska bli, och såsom vi vill att det ska bli ska det vara. Det är det som är fantastiskt. Sedan är det också fantastiskt att de borgerliga partierna avger en reservation för att understryka sin enighet med Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Man skulle kunna säga som min mormor sade en gång: För den som gärna vill sjunga räcker det alltid till visor. Men jag tycker om er visa ändå. Jag är inte arg på den. Vi har inte suttit på nätter och diskuterat på nät- ter, utan vi har resonerat på dagtid lugnt och sansat. Jag måste säga att jag är lite skamsen över att vi inte skrev tydligare från början. Nu tror jag inte att någon försökte att lura mig medan jag råkade blunda till. Men om jag har missat och inte varit tydlig nog kan andra också ha rätt att missa och inte vara tydliga nog. Det är ju det vitsen med riksdagens beredning, att man ska studera och analysera propositionerna och se om regeringen missat något. Har regeringen varit otydlig? Är det som regeringen har sagt svårtolkat? Ja, sade vi i finansutskottet, men det är inget att skämmas över. Det är ju därför som vi har en riksdag. Om inte det vore riksdagens uppgift kunde vi avskaf- fa den. Det är oppositionens uppgift att nagelfara försla- gen. Om man inte har varit med under hela tiden som dessa åtgärder vidtogs och preciseringarna gjordes kanske man är lite misstänksam. Jag litar på social- demokrater och miljöpartister, men jag begär ju inte att alla ska ha samma förtroende som jag har för des- sa två partier. Ni har reserverat er, och skulle det bli en fnurra på tråden vet ju jag att jag har vänner i viken som har reserverat sig. Det känns tryggt att veta. Skulle det mot all förmodan bli så att det blev ett regeringsskifte och en borgerlig regering, skulle jag i alla fall på en punkt kunna sova lugnt, och det är att kommunkontosystemet kommer att fungera såsom jag vill att det ska fungera. Det gör mig också glad att veta det. Det känns oerhört tryggt att vi kan fatta det här beslutet. Ni har reserverat er och påtalat att det återstår konkurrensproblem. Ja, det vet vi väl. Det vet ju rege- ringen också. Det behöver man inte berätta för den. Men vad ni saknar i era reservationer är en ansats till lösning. Man behöver ju inte berätta för någon att det är soligt i dag eller att det regnar, om det nu gör det. Om man ska berätta för folk att det regnar bör man också berätta att man har ett paraply som kan använ- das som skydd. Men det är det som ni borgerliga inte har gjort. Ni har inte ens kommit med en antydan till lösning mer än - ursäkta mig Per Landgren, som är en hederlig människa - uttagsbeskattningen. Ursäkta mig, men det är ett riktigt stolpskott. Det skulle bety- da att man lade skatt på kommunerna för att de drev skolor, det är konsekvensen. Ni kan inte mena allvar. När det gäller vem som ska finansiera kontrollen skriver vi i betänkandet att det ska avgöras i samband med budgeten i höst. Det är ingen fara med det.

Fru talman! Jag vill först ge en eloge till Lars Bäckström. Det är tack vare hans skarpa iakttagelse- förmåga som vi kunde rätta till de problem i rege- ringens förslag till beslut som i framtiden annars skulle leda till nya skevheter och orättvisor mellan kommunerna. Jag förstår att Lars Bäckström är hjär- nan bakom den nya konstruktionen. Det är inte konstigt att oppositionen hyser en viss misstänksamhet mot förslagets konstruktion. Å ena sidan finns det ett nytt förslag till hur systemet ska utformas. Å andra sidan föreslår utskottsmajoriteten att man ska bifalla regeringens ursprungliga förslag till beslut. Det är inte konstigt att vi blir lite misstänk- samma, Lars Bäckström. Men med den skarpa hjärna som Lars Bäckström besitter kan han kanske utreda vari logiken ligger när man å ena sidan föreslår ett nytt system och å andra sidan föreslår att vi ska bifalla regeringens förslag till beslut. Skulle inte Lars Bäckström känna sig lite tryggare om han röstade för det nya systemets utformning så att det blir riksdagens beslut?

Fru talman! Jo, det skulle kännas lite tryggare, men jag är ingen trygghetsnarkoman. Jag litar på vännerna i Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Pacta sunt servanda, har jag lärt mig att det heter. Jag visste inte det så noga, men det betyder tydligen att avtal ska hållas. Jag räknar med det och det utgår jag ifrån. Men Moderaterna var inte med och tecknade kontraktet, så jag kan förstå dem. Jag tackar för be- römmet. Jag läste en sak i en gammal bok som jag skulle vilja säga till Axén: Giv åt Ståhl en penna också. Det är inte bara jag som ska ha beröm. Det finns goda krafter också i andra partier och särskilt hos Kommunförbundet och Landstingsförbundet som uppmärksammade utskottet på frågan genom ett brev som jag tror var daterat den 6 maj. Det var oerhört viktigt för utskottets beredning. Men visst är jag glad om jag har kunnat hjälpa till. Jag ska inte sätta något ljus under skäppan. Jag har försökt att dra mitt strå till stacken i den här frågan, och det har jag gjort under några år. Därför är jag glad över det. Men jag tror vi kan lita på det, Gunnar Axén. Skulle det hända någonting vet vi var har analogerna, så då hjälps vi åt. Men jag tror inte att det ska behö- vas. Avtal kommer att hållas. Sedan får jag erkänna att jag inte bara ska ha be- röm. Jag ska också ha kritik för att jag inte uppmärk- sammade de otydligheter som fanns i tid. I proposi- tionen står det både-och. På s. 20 står det som ut- skottet preciserar och på s. 21 står det lite annat som är svårtolkat. För att travestera mina vänner socialdemokraterna vill jag säga att jag inte är helt stolt över att vi missa- de i början, men jag är nöjd över att vi har gjort preci- seringar. Jag är inte stolt, men jag är nöjd med det handlandet.

Fru talman! Lars Bäckström sade tidigare att det har varit så här i praktiken hela tiden. Det var just det som jag sade. Skillnad blir det ju först om fortsatta förskjutningar mellan egen regi och entreprenadupp- handling inte ska medföra statsbidragsminskningar. Givet att kostnaderna i övrigt är lika höga handlar det om en förskjutning mellan stat och kommun, precis som Lars Bäckström sade. Skattebetalarna har fått betala kommunalskatt för att täcka upp moms. Det har staten tjänat på medan skattebetalarna har förlo- rat. Det är det som vi vill bort ifrån. Det är därför som vi tycker att det är viktigt att det beslutet blir tydligt. Nu tillstyrker majoriteten den oklarhet som Lars Bäckström själv säger finns i propositionen. Det är möjligt att Lars Bäckström tror på pacta sunt servan- da. Men de som har träffat pensionsöverenskommel- ser och uppgörelser om finansiell samordning vet nog med sig att det är bättre att man räknar fingrarna när man är färdig än att man litar för mycket på det här. Nu är tydligen Lars Bäckström lite hasardintresse- rad. Men för den kommunala verksamhetens, för- skollärarnas och sjukvårdsbiträdenas skull hade varit bra om han hade ägnat sig åt gambling vid något annat tillfälle. Fru talman! Jag vill fråga Lars Bäckström en helt annan sak, nämligen: Hur kan det komma sig att Vänsterpartiet är så oerhört lite intresserat av det som jag menar är den stora jämställdhetsfrågan, nämligen konkurrensneutralitet för grävmaskinister och snörö- jare, men inte konkurrensneutraliet för undersköter- skor och förskollärare?

Fru talman! Karin Pilsäter, vi har ju drivit på och varit mycket aktiva för att få till stånd den här refor- men. Jag måste påtala att Folkpartiet inte har motio- nerat - i alla fall inte vad jag kan påminna mig - i den riktningen om konkurrensneutralitet för kommun- sektorn som helhet. Folkpartiet har inte motionerat till den här propositionen. Man kan anklaga mig för att jag inte var nog uppmärksam när propositionen skrevs, men jag måste återgälda kritiken till Folkpartiet som inte ens väckte en motion. Det var andra krafter som fick påpeka nödvändigheten av dessa preciseringar. Sedan anslöt sig Folkpartiet, och det var alldeles utmärkt. Men det är ju inte så att Folkpartiet har behövt att dra med sig Vänsterpartiet, utan i den här beredningen var det snarare tvärtom. Sedan var Folkpartiet väldigt läraktigt och kom snabbt till samma slutsats som vi, så mycket att man t.o.m. ville reservera sig. Men då sade jag: Nej, vi behöver inte göra det när vi har en så tydlig skrivning i betänkandet. När det gäller det andra Karin Pilsäter tar upp vill jag säga att det finns ett verkligt stort problem som bör kunna hanteras, och det är tandläkarfrågan. Den tror jag kan hanteras. Den rimliga lösningen blir nog kanske i så fall att skattebelägga verksamheten. I övrigt har inte heller Folkpartiet presenterat någ- ra som helst idéer om hur man ska nå de mål som Folkpartiet vill. Det är inte möjligt att föra in frisko- lorna under det mervärdesskattepliktiga området. Det tillåter inte EU-reglerna. Det är kristallklart.

Fru talman! För att kunna göra en bra lösning krävs det att man först erkänner att det finns ett pro- blem. Finns det inget problem behöver ju inte pro- blemet lösas. Jag tycker att det är lite konstigt att man bara talar om detta med tandläkare - vilket det för övrigt tidiga- re var en ganska bisarr diskussion om - när det fak- tiskt är så som jag beskrev i mitt anförande, att för varje ask med kritor som ett föräldrakooperativ köper ska en fjärdedel av beloppet på kvittot skickas till staten, dvs. att samma anslag från kommunen ska räcka till högre utgifter. Man måste ju erkänna att det är ett problem innan man över huvud taget kan hitta en lösning. Jag gör inga anspråk på att ha varit den som har drivit fram den här förändringen från början. Men när vi nu gemensamt har blivit uppmärksammade på det första problemet, varför då inte också gemensamt hitta en tydlig och säker lösning? Det tycker jag är lite konstigt. När vi gemensamt har blivit uppmärk- sammade på ett problem och har ett gemensamt för- slag till lösning, varför kan vi inte då också fatta ett beslut om det? Det är min första fråga. Och i den andra delen: Om vi inte kan övertyga Lars Bäckström och Socialdemokraterna ens om att det finns ett problem, kanske vi måste släpa ut er på de shoppingronder som vi föräldrakooperatörer ägnar våra söndagar åt för att ni ska förstå detta. På friskoleområdet har man lagt till en regel som innebär att kommunerna måste förse även friskolorna med momskompensation, men det gör att det utifrån ett kommunalt perspektiv verkar dyrare med frisko- lor. Detta är tekniskt svårt att hitta en lösning på. Men varför kan vi inte först och främst gemensamt kon- statera att det är ett problem? Då kanske vi, i alla fall vi som vågar prata om saken så att andra hör, också kan hitta en lösning.

Fru talman! För att göra det tydligt, visst är detta ett problem för denna verksamhet. Det kan väl ingen förneka. Men poängen med politik är inte att bara peka på ett problem utan att också komma med en idé om hur det ska lösas. Jag välkomnar en motion från Folkpartiet - det kunde redan ha gjorts till denna proposition - med en grov skiss på en lösning av problemet, för det är mycket svårhanterat. Men det är ju snart allmän mo- tionstid. Det är bara några månader dit. Vi kan gärna, varhelst Karin Pilsäter vill, sätta oss ned och diskutera tekniken för att hantera det här problemet. Jag är jättevillig att göra det. Men jag vill också berätta för denna kammare att ingen i Vänster- partiet, mig veterligen, har en konkret lösning på problemet. Därför försöker vi inte gå ut och ge in- tryck av att vi har det. Jag försöker inte på en mark- nad säga: Titta vad jag har här. Alla ser då att det är tomt i händerna. Om jag som politiker säger att jag har en lösning men inte har någon lösning, kommer väljarna att vända sig med misstro mot mig som poli- tiker. Det går inte att lura väljarna. Har Folkpartiet konkreta lösningar, så låt oss dis- kutera dem. Om ni bara säger att ni skulle vilja ha en lösning, kan jag säga att det skulle jag också vilja ha. Men fram till den dagen jag har en lösning påstår jag inte att jag har det.

Fru talman! Några av bristerna i kommunkonto- systemet avhjälps, som Lars Bäckström har sagt, genom det här förslaget. Men kvar står ju neutralite- ten mellan olika driftsformer. Det är ett problem som har konstaterats om och om igen under väldigt många år. Regeringen har nu i två propositioner utlovat för- slag för att rätta till detta. Jag undrar varför Vänster- partiet och Lars Bäckström inte kunde vara med på att begära att regeringen lägger fram ett förslag efter de här åren. På samma sätt hindrar EU:s sjätte mervärdesskat- tedirektiv oss från att använda en lösning som vi vet fungerar rätt bra ändå. Vi har också sett att under åren 1996, 1997, 1998, 1999, 2000, 2001 och 2002 har det inte funnits någon ansats från regeringen att förändra direktivet. Då undrar jag: Varför kunde inte Vänster- partiet vara med på att begära att regeringen sätter i gång det här arbetet?

Fru talman! Varför? Jo, för jag begär inte att nå- gon annan ska klara vad jag inte tror att jag själv kan klara i politiken. Jag kan aldrig säga att Jan Bergqvist ska klara en lösning, om han sedan frågar mig om jag har någon lösning och jag svarar: Nej, jag har ingen lösning. Men ni socialdemokrater är väl klokare än vi vänsterpartister. Tror Lena Ek att vi vänsterpartister och socialde- mokrater ska klara det som Centern inte förmår? Jo, tack för berömmet, men så skickliga är inte ens vi. Vi har ingen lösning, men vi erkänner att vi sitter och funderar. Men vi går inte ut och låtsas att vi har det som inte finns. Har man inte det ska man inte luras. Lena Ek, presentera för kammaren Centerns för- slag! Kristdemokraterna säger att förslaget är uttags- beskattning. Tänk nu på svenska väljare som kan läsa detta protokoll - att ha en skatt för att kommunen har skola, en skatt för att kommunen har sjukvård. Tänk om Gunnar Axéns vänner hörde det här. Tala om rundgång när borgerliga bröder och systrar vill att kommuner ska betala skatt för att de har skolor och sedan ska ha statsbidrag för att få pengarna tillbaka. Det är rundgång i något slags extrem kubikform. Lena Ek, ni tar väl avstånd från den konstiga iden? Men vad är då ert förslag, att ändra EU:s regler och åka till Bryssel och göra revolution? Det är önskelis- tor, Lena Ek. Vad vill ni konkret göra? En motion, ett förslag - någon liten idé kan vi väl får höra.

Fru talman! Nu blir den här diskussionen närmast fånig. Vi har ju faktiskt redovisat en väg att gå som avstyrktes i majoritetens ställningstagande. Tidigare har också Vänsterpartiet varit med på att rätta till ett problem som vi väl ändå är överens om, nämligen att konkurrensneutraliteten brister. Däri ligger mervärdesskattedirektivet. Jag är inte det minsta rädd för att ge mig på Brys- sel för att försöka ändra ett direktiv. Det har hänt både en och två och hundratals gånger förut när regler inte har fungerat. Jag förstår inte varför Vänstern av alla partier tar ett direktiv från EU som en gudagiven sanning som inte går att ändra på. Varför kräver man inte av en förhandlare som faktiskt har makten i sin hand att använda makten och röja undan de stenar som finns på den här vägen? Jag tycker att det är väldigt förvånande med en sådan naivitet och passi- vitet när det gäller EU-frågor, särskilt från Vänster- partiet. Eftersom vi har anvisat en väg att gå som vi tyck- er är bra, har vi faktiskt valt bort t.ex. kd:s förslag.

Herr talman! Vi har anvisat en väg, säger Lena Ek. Berätta om den vägen! Min replik är alltså riktad till Lena Ek i Centern som sade: Vi i Centern har anvisat en väg. Då säger jag: Berätta om den vägen! Om man säger att man har en väg måste man i alla fall berätta hur den ser ut och vart den leder. Det här är ju en politisk debatt och inte någon metafysisk debatt. Vad innehåller Centerns lösning mer än att ta upp problemet med EU? Om jag ska vara lite mer långrandig: Varför är det krångligt att ändra det sjätte mervärdesskattedirekti- vet? Jo, därför att alla beslut om skattefrågor fattas med enhällighet i EU, alla har vetorätt, och mervär- desskatten är en ekonomisk bas för EU:s finansie- ringskällor. Detta är extremt svårt att ändra. Men, Lena Ek, berätta om er väg! Finns det ingen repliktid, går det att efteranmäla sig till talarlistan för att berätta om lösningen. Den finns ju inte, Lena Ek. Ni begär att andra ska klara vad ni inte förmår.

Herr talman! Detta var avsett som replik till Lars Bäckström men det blev ett anförande i stället. Lars Bäckström talade förut om Ludvikareduktionen, att man har givit med vänster hand och tagit tillbaka med höger. Jag kan väl bara en passant säga att det tycker jag kännetecknar den samlade vänsterns kommunpo- litik över huvud taget. Ni har givit med vänster och tagit tillbaka med höger - eller om ni gav med höger och tog tillbaka med vänster. Det är också det Land- stingsförbundet och Kommunförbundet kommer fram till netto. Det handlar inte heller om några 12 miljarder, som Lars Bäckström ändå var stolt och nöjd över. Lycklig och glad var Lars Bäckström. En sak är säker; han var inte lycklig och glad när han hade läst propositionen, eller i alla fall när han hade läst det brev från Kommun- och Landstingsförbundet som vi fick till finansutskottet. Då tycker jag, herr talman, att man ändå kan pres- sa Lars Bäckström på detta. Det är till syvende och sist en fråga om vad som är sant och riktigt här. Me- nar Lars Bäckström på fullt allvar att det ändå är regeringens förslag som han nu är så glad och lycklig över? Sedan har jag ytterligare en fråga. Jag hoppas att det går bra för Bäckström att hålla ordning på detta. Om nu framtida ökningar ska ses i ett större samman- hang, som utskottsmajoriteten tycker, och att det ska regleras via de generella statsbidragen, kan då inte denna helhetsbedömning bli i praktiken omfördelande mellan kommuner och mellan landsting? Det är pre- cis det som Karin Pilsäter skarpt, tycker jag, påpeka- de. Tidigare var det per näsa, eller per huvud, per capita, när man betalade in. Via det generella statsbi- draget blir det per capita igen. Sedan är det naturligtvis inget stolpskott, det här med uttagsbeskattning. Det är ett förslag, ett seriöst förslag. Jag vet inte om det höjer trovärdigheten att vi har fått det från riksdagens utredningstjänst. Det handlar om att i stället för fördelningsvärde skatta arbetskraft och kapital för att få en EU-konform be- skattning.

Herr talman! Jag ska börja att svara på en av frå- gorna. Jag sade att jag var glad, men jag är inte lyck- lig. Jag är glad över det här förslaget för att vi är så eniga i huvudprincipen. Regeringen och vi i Vänster- partiet sade två saker när vi skrev det här. Vi sade att genom att avgifterna tas bort försvinner också pro- blemet med att nya omfördelningseffekter uppstår och att staten ska ta hand om finansieringen. Sedan skrev vi längre fram hur vi skulle reglera statsbidragen, vilket kunde upplevas som otydligt. Det är det som jag nu preciserar. Det tycker jag är en rimlig bedömning. Jag kan inte heller säga att Krist- demokraternas bedömning är helt orimlig. Jag tycker att den kan vara rimlig från er utgångspunkt när ni vill ha ett tillkännagivande. Det är på samma sätt. Det viktiga är ändå att vi är överens om att om uttagen ökar betyder det att vi kanske har fått fler i entreprenad eller byggt fler sjukhus. Då ska inte det kosta kommunsektorn mindre statsbidrag. Det är det som vi är överens om; socialdemokrater som Jan Bergqvist, kristdemokrater som Landgren och väns- terpartister som Bäckström. Det är å så betryggande, och då tycker jag inte att vi behöver ha en sådan här oerhörd debatt i just den här formella frågan när vi är överens i sakfrågan. Jag hoppas att jag därigenom har försökt svara i alla fall. Sedan har vi det här med uttagsbeskattningen. Det är klart att ni har menat det som ett seriöst förslag. Alla som nu under fotbolls-VM skjuter på mål menar det som seriösa skott. Men vissa tar i stolpen. Vissa går helt utanför. Det var nog, om man ska vara helt ärlig, kanske lite för snällt att kalla det för stolpskott. Det var långt, tio meter, till höger eller vänster om målet, det här med uttagsbeskattning. Det skulle innebära, Per Landgren, att ni skulle ha skatt på att kommunerna driver skolor eller att landstingen skulle ha skatt på att de i egen regi har landsting, en särskild skatt för det. Så kan man åstadkomma konkurrensneutralitet, men det är ju bisarrt. Det skapar en extremt udda rundgång. Men det blir konkurrensneutralt i en tek- nisk mening.

Herr talman! För att ta det sista; det är klart att tanken är att det ska vara konkurrensneutralt. Sedan får det ju ske via finansieringsprincipen så att de inte betalar mer än tidigare så att det inte drabbar dem. Men egentligen är ju uttagsskatt i princip detsamma som mervärdesskatt. Det är mer en teknisk lösning som vi är ute efter. Sedan vet jag inte om det var stolpskott. Det kan ju stolpe in om man tittar på det och gör en seriös behandling. Det är det jag är ute efter. Sedan till det här med formfrågan, om det är rege- ringens förslag eller inte. Jag tycker att snus är snus om än i gyllene dosor. Rätt ska vara rätt. Är det rege- ringens förslag så ska det stå det. Här har vi sett att utgångspunkten är helt annorlunda. Huvudprincipen sägs vara annorlunda. Då känns det som att det handlar mer om att kanske gå regeringens ärenden än om att just säga vad det är. Det är min uppfattning.

Herr talman! Är det något som jag kan lova, och jag tror att den här kammaren tror mig, så är det att i denna fråga har jag inte direkt gått regeringens ären- den. Vad vi har gjort är att vi gemensamt har förtyd- ligat oss på en punkt där de borgerliga partierna inte ens skrev motioner. Det visar ju faktiskt hur på bettet socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister är att vi av egen kraft tar upp en fråga som inte ens oppositionen har tagit upp. Så skärpt och noggrant arbetar vi tillsammans med de gemensamma proposi- tioner vi har lagt fram. Så öppen och god anda har vi. Fråga är vad det betyder när vi nu har lagt fram det här. Jag hann inte med att svara på det förut. För att vara jättetydlig: Det här kan betyda att om uttagen ökar med 2 miljarder kronor kommer inte statsbidra- gen till kommunerna att minskas med 2 miljarder. I det tänkta läget kanske vi sedan höjer statsbidragen med 2 miljarder. I ett läge där vi hade haft det gamla systemet hade kanske någon sagt att vi inte bara ska öka statsbidragen med 2 miljarder utan med 3. Då hade det sett ut som om vi höjt dem med 3 när vi i verkligheten höjt dem med mycket mindre eftersom uttagen och avgifterna hade ökat med 2 miljarder. Jag kan inte garantera nivån på de framtida stats- bidragen, men jag kan garantera att de inte kommer att reduceras på grund av att vi upprätthåller konkur- rensneutralitet och jag kan garantera att statsbidragen inte kommer att blåsas upp så att det ser ut att vara större höjningar än vad det i själva verket är. Jag kommer dessutom att garantera att vi har skapat lång- siktighet och stabilitet åt kommunerna. Det är ju det som vi är överens om i kammaren. Politik handlar om strid, men politik handlar ock- så om att kunna erkänna: Vi är faktiskt överens. Så har vi några små skillnader, och på dem lever vi. Men i huvudsak är vi överens i denna fråga när det gäller vem som ska finansiera. Låt oss vara glada över det denna fina sommarafton. Så fortsätter vi striden och debatten om hur vi ska skapa konkurrensneutralitet på återstående områden. Det emotser jag när de borger- liga partierna kommer med konkreta förslag i stället för önskelistor till oss socialister.

Herr talman! Till att börja med, herr talman, vill jag säga att vi har ju läst samma brev. Det är klart att hade vi kunnat vara med i de här slutna rummen som Karin Pilsäter talade om förut hade vi självklart också uppmärksammat det här, samma brev från Kommun- förbundet och Landstingsförbundet. Sedan tycker jag att vi visst har anledning att vara glada. Vi är överens, som Lars Bäckström säger. Men uppenbarligen kan man vara mer överens. I det här fallet skulle Lars Bäckström med parti egentligen stå med på reservanternas sida, eller faktiskt ha skrivit majoritetstext med oppositionen. Det blir ju ändå ett problem med tolkningen när ni fortfarande säger att det är regeringens förslag ni tillstyrker. Regeringens förslag gick ju ut på att de här kostnaderna även i framtiden ska bäras av kommuner och landsting. Det är där tolkningsproblematiken kommer in. Jag är bara rädd för att det kan krypa in någonting via köksdörren och att Lars Bäckström kanske av taktiska skäl har öppnat för den möjligheten. Det vore inte bra.

Herr talman! Låt oss då gemensamt hålla vakt bå- de vid köksdörren och huvudingången. Jag tror att vi klarar det, för vi har enats nu om att ha ett system som är uthålligt, stabilt och rättvist mellan kommu- nerna. Norberg skickar inte längre pengar till Stock- holm. Det är utmärkt. Det är neutralt som helhet. Kommunsektorn förlorar inte på att det läggs ut ent- reprenader. Jag är ingen vän av entreprenader men det ska vara Stockholmsväljarna som bestämmer det. Kommunsektorn som helhet kommer inte att straffas om Cederschiöld eller Axén Olin fortsätter sin politik. Norberg ska inte betala för det. Vi är överens om detta, och vi har nått oerhört långt i denna fråga. Vad är Per Landgren orolig för? Han undrar: Är det propositionens text som gäller? Ja, det står i pro- positionen att det ska vara statlig finansiering och att vi ska ta bort problemet med att nya omfördelningsef- fekter uppstår. Ska man förhindra att nya omfördel- ningseffekter uppstår måste man säga att staten får ta hand om eventuella ökningar. Annars kommer med obönhörlig logik nya omfördelningseffekter att upp- stå, eller så uppstår med obönhörlig logik nackdelar för de kommuner som vill lägga ut på entreprenad. Vi har uppfyllt de här kriterierna. Det ska erkän- nas att vi tillsammans, vi socialdemokrater, vänster- partister och miljöpartister, uttryckte oss lite oklart när vi skrev detta. Det är ju det vi har rättat till. Jag är inte stolt över att vi hade de oklarheterna, men jag är nöjd med att vi har kommit så här långt och nått denna otroligt breda enighet i utskottet. Där- för säger jag återigen: Jag är nöjd men inte stolt.

Herr talman! Det kan låta betryggande, men det var den här formuleringen i ett större sammanhang med hänsyftning på de generella statsbidragen. Om Bäckström sitter i opposition efter valet gör vi ge- mensam sak då, så att köksdörren stängs igen.