Fastighetsrätt

Herr talman! Min vana trogen börjar jag med reservationerna. För tids vinnande väljer jag att yrka bifall endast till reservation 4 under punkt 6, Expropriationsersättning m.m. Vi står bakom alla våra reservationer, men jag yrkar alltså bifall endast till reservation 4.

Det är flera ärenden som är uppe till debatt, herr talman, men jag tar i första hand upp dem vi har invändningar mot. Jag vill börja med störningsservitut.

Störningsservitut är någonting som vi anser skulle behövas på dagens utsatta bostadsmarknad. Störningar som inte är hälsoskadliga ska inte behöva vara hinder för att bygga ett hus eller en bostad, anser vi. Också i nästa led, när ett hus eller en bostad säljs, bör det vara möjligt att skriva in ett så kallat störningsservitut.

I betänkandet står det mycket om buller, men en störning kan mycket väl vara något annat än buller. Det kan till exempel vara lukt från lantbruk, ljusfenomen eller liknande.

Det finns många exempel runt om i vårt land. Det har till exempel byggts hus strax intill ett större lantbruk, oftast av någon med koppling till lantbruket. Sedan har huset av någon anledning sålts och gått över till en annan ägare, och då har det plötsligt kommit klagomål och krav på lantbruket att ändra sin gödselhantering eller djurhållning.

Den typen av problem skulle man kunna undvika genom att skriva ett störningsservitut, där det från början klart framgår vad som gäller. Då vet också köparen vad han har att förvänta sig, och vi slipper onödiga inskränkningar.

En annan fråga som är uppe till debatt, herr talman, är arrenden.

Lantbruk drivs i dag oftast på både ägd och arrenderad mark. Lantbruk är en företagsform som kräver lite längre planering än många andra, och det kan vara svårt att ställa om snabbt - särskilt med dagens system med EU-regler och EU-byråkrati, där man ska söka stöd som förväntas hålla i fem år eller i ett antal år.

Därför är det gynnsamt för näringen om tiden som marken arrenderas är mer än ett år. Ett visst besittningsskydd bör finnas även vid korta arrenden. Här finns dock ganska märkliga regler som behöver ändras. Att arrendeavtal längre än ett år har besittningsskydd gör att en del markägare väljer att skriva avtal på max ett år i taget eftersom dessa inte har besittningsskydd. Dessa korta kontrakt skapar osäkerhet för lantbrukaren. Mer rimligt vore om kontrakten har ett visst besittningsskydd även om de är korta.

Samtidigt som kontrakt som är kortare än ett år inte har besittningsskydd har man tydligen besittningsskydd om man sätter upp tältläger på någon annans mark. Visst är det märkligt?

Vi vill att reglerna bättre anpassas till hur lantbruket fungerar, utan tröskeleffekter som hindrar utvecklingen.

Herr talman! Jag går vidare till expropriationsersättning, alltså ersättning för intrång på fastighet. Det handlar ofta om intrång när det byggs nya elledningar eller nya master för mobilnätet. Dessa ersättningar tycker vi överlag är för låga även om de har höjts på senare tid.

Det behövs också bättre reglering av hur skador som uppstår på en fastighet efter ett ingrepp ska ersättas. I dag finns det till exempel ingen möjlighet att få ersättning för att det gjorts en ledningsgata som har gjort att skog har blåst ned, alltså att man har öppnat upp för vinden att påverka skogen på ett sätt som den inte skulle ha gjort om skogen hade varit orörd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Innan nya ledningsgator tas upp bör det också samrådas med markägaren om möjligheterna att dra ledningen eller göra någon annan form av ingrepp på ett sådant sätt att fastigheten skadas minimalt. Totalt sett ser vi ett behov av att detta utreds ordentligt. Det är också det vi föreslår.

Herr talman! Avslutningsvis vill jag gå in på ämnet friköp av historiska arrenden.

Det har förekommit att tidningar och liknande har missuppfattat SD:s syn på historiska arrenden. Jag har läst på olika ställen att Sverigedemokraterna förväntas stödja friköp av historiska arrenden. Detta stämmer inte.

De arrenden som finns där arrendet går i arv inom en släkt ägs ganska ofta av Svenska kyrkan. Inte sällan har egendomen från början testamenterats till Svenska kyrkan av troende personer som vill att deras egendom ska inbringa inkomster till kyrkan för all framtid.

Att inte respektera dessa människors sista vilja skulle jag aldrig ställa mig bakom. Självklart måste vi ha respekt för att människor har rätt att göra vad de vill med det de äger i sina testamenten - även om det i förlängningen får till följd att den nya ägaren, i detta fall Svenska kyrkan, väljer att arrendera ut till exempel en gård under väldigt lång tid eftersom Svenska kyrkan själv inte bedriver jordbruk. Det kan inte bli underlag för att tvingas sälja någonting som man äger. Det tycker vi att äganderätten bör stå över.

Med det tackar jag för mig, herr talman.

(Applåder)

I detta anförande instämde Anders Forsberg (SD).

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 4.

Det är angeläget att vi kan bygga ut det fasta och det mobila telenätet, att vi kan planera för infrastruktur som knyter landsändar närmare varandra och att möjligheten finns att, när det blir nödvändigt, mot en skälig ersättning ta mark i anspråk genom expropriering.

Det handlar om möjligheten att få ersättning för bortfallet av framtida intäkter för marken satt i förhållande till värdet av den nytta och vinst för exploatören som intrånget ger. Här menar vi från Centerpartiet att det inte är tillräckligt mycket som gjorts.

Det är heller inte klarlagt hur skogsmarkens förmåga till avkastning påverkas vid exempelvis grävning. Skogsmarkens koldioxidsänkande förmåga - vi brukar kalla det kolsänka - reduceras vid anläggning av ledningsgator, har vi fått veta.

Den här miljö- och klimatpåverkan är svår att beräkna. Det är alltid svårt att beräkna miljöpåverkan och hitta ersättningsmodeller för det. Det viktigaste är ändock att se till att markintrånget så ofta som möjligt blir så litet och skonsamt som det bara går och att man i första hand väljer att gräva i stället för att anlägga öppna gator.

En sådan gata har riksdagskollegorna för Centerpartiet Annika Qarlsson och Fredrik Christensson nämnt. Den planeras mellan Stenkullen i Lerums kommun och Skogsäter i Trollhättan, där man vill ha ytterligare en ledningsgata trots att det redan finns två.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Herr talman! Vi har ju talat om behovet att producera småskalig el i våra vattenkraftverk. Vi hoppas såklart att behovet av att transferera el långa sträckor inte ska växa utan snarare minska i framtiden. Det gäller att vi samplanerar det här på bästa möjliga sätt och att vi i så få fall som möjligt väljer att anlägga ledningsgator. Vi ska hellre gräva ned det eller ännu hellre producera elenergin lokalt.

Herr talman! Vi återkommer varje år med ett antal motioner om en konkret och väldigt efterfrågad regelförenkling för landets alla samfällda vägar. Det handlar om 43 000 mil av väginfrastruktur. Det är 23 000 väghållare, hundratusentals fastighetsägare, småföretag, skogsägare, lantbrukare, villaägare och andra privatpersoner som organiserar sig i samfällighetsföreningar för att förvalta en väg.

Många av de föreningarna saknar aktuella andelstal för sina medlemmar. Vi framför gång på gång att det finns behov av en regelförenkling som innebär att man inte vid vart och ett av dessa tillfällen måste ha en lantmätare som kommer ut för att göra en förrättning. Beslut om förändrade andelar i en sådan vägsamfällighet ska i stället kunna fattas av föreningens stämma och sedan registreras av Lantmäteriet.

Att andelstalen hålls aktuella och upplevs som rättvisa är grunden för att den här frivilliga formen av vägunderhåll kan hållas vid liv. Men jag ser, herr talman, lite positivt på hur den sittande regeringen ser på den här frågan i Morgan Johanssons svar på en skriftlig fråga tidigare i år, troligtvis från en centerpartist.

Jag inser att det inte heller denna gång är meningsfullt att söka en majoritet i riksdagen för att trycka på regeringen. Därför avstår jag från att yrka på det, men jag återkommer med denna för Centerpartiet och landsbygden så viktiga fråga till dess att den är löst.

Till slut vill jag uppmärksamma en fråga som är ny, åtminstone för mig. Det är förekomsten av fastighetsmålvakter. I civilutskottet har vi tidigare hört om och diskuterat bilmålvakter. Vi har äntligen en lagstiftning på plats som gör att man kan komma åt den person som i verkligheten äger och disponerar det fordon som är skrivet på en person vars tillgångar inte kan utmätas och som ofta står registrerad som ägare till hundratals eller kanske tusentals bilar.

Man kan överföra det här till fastigheter. Då har man en plats som kan användas för att dumpa skräp, ställa av skrotbilar, lagra kemikalier och handelsgödsel, som man tänker använda för bombtillverkning, och andra miljöfarliga ämnen. Jag och motionären anser att, i likhet med fenomenet bilmålvakter, problemet med fastighetsmålvakter och miljöbrott som sker på en fastighet som disponeras av någon annan än den som den är skriven på för att dumpa miljöskadliga ämnen och annat som kan upplevas som nedskräpande och farligt måste belysas, gärna med en utredning.

För tids vinnande yrkar jag inte heller på detta. Vi nöjer oss med frågan om en höjning av expropriationsersättning vid anspråkstagande av mark för ledningsgator, master och fast telefonnät. Därmed yrkar jag bifall till Centerpartiets reservation nr 5.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationerna 6 och 8.

Ska vi få fram det antal hem som behövs i Sverige i dag krävs politik. Marknaden klarar inte av att bygga tillräckligt mycket för ett pris eller en hyra som vanliga löntagare kan betala. Bra och rymliga hem med överkomliga hyror kräver politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Det är just kommunen och de förtroendevalda i kommunen som har bostadsförsörjningsansvar i Sverige. Det är ett uppdrag som man kan sköta olika bra beroende på vilka verktyg man har. Min åsikt är att vi behöver ge våra folkvalda i kommunerna alla de verktyg som finns för att de ska kunna uppfylla just det uppdraget: att bygga tillräckligt många hem åt alla. Politiken är också nödvändig om vi ska kunna bryta segregationen i våra städer. Segregationen kan bara byggas bort med politiskt medvetna beslut om att blanda upp villamattorna med hyresrätter och om att gå före i vissa bostadsområden och göra investeringar i infrastruktur, förskolor och upprustningar. Genom allmänna kommunala bostadsköer, många fler hyresrätter och en kommun och en allmännytta som går före kan vi bygga integrerade städer som inte slits upp i fattiga och rika.

Kommunal markberedskap och en aktiv markpolitik är grundläggande för att kommunerna ska kunna ta sitt bostadsförsörjningsansvar. De kommuner som lyckas bäst med sin planering för bostadsändamål kopplar tydligt samman översiktsplanering med riktlinjer för bostadsförsörjning, infrastrukturplanering och en aktiv markpolitik. Statens uppgift behöver vara att underlätta detta på olika sätt med regelverk och finansiering.

För att lyckas med en av den svenska modellens absolut viktigaste hörnpelare, rätten till en bostad, behöver demokratin och politiken ha ett tydligt handlingsutrymme. Det underlättas till exempel av ett offentligt markägande. Kommunalt markägande gör att vi kan påverka markanvändningen och bebyggelsen på ett lättare sätt, och kommuninvånarna kan tillgodogöra sig den markvärdestegring som sker i samband med samhällsbyggande. Det ger resurser som till exempel kan användas för att finansiera infrastruktur eller genomföra samhällsekonomiskt önskvärda åtgärder som saknar marknadsmässiga förutsättningar.

Det kan också skapa förutsättningar för en mångfald i stadsbyggandet genom att många byggherrar får tillgång till byggbar mark. Kommunalt markägande kan därför vara ett medel för att skapa konkurrens och möjliggöra för mindre och medelstora företag att bygga bostäder.

År 2010 skedde två förändringar av lagstiftningen som delvis förändrade förutsättningarna för kommunernas markförvärv. Förköpslagen, som gav kommunen laglig rätt att vid fastighetsaffärer genom förköp förvärva fastigheter, upphävdes. Vidare ändrades ersättningsreglerna i expropriationslagen, vilket gjorde det dyrare för kommunerna att införskaffa mark. Ersättningsreglerna har särskilt stor betydelse när kommunen ska förhandla om priset med olika markägare.

De nya ersättningsreglerna innebär att det ska göras ett påslag på ersättningen som motsvarar 25 procent av marknadsvärdet. Redan i den borgerliga regeringens proposition - det var den borgerliga regeringen som införde detta - betonades det att ändringen av ersättningsreglerna skulle minska incitamentet för långsiktig kommunal markpolitik. I exempelvis rollen som markförmedlare berörs kommunerna av det 25-procentiga påslaget. När kommunen säljer marken vidare - detta gäller även om kommunen har förvärvat marken för 120 procent av markvärdet - blir det kommuninvånarna som får betala den här mellanskillnaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Det gör att kommunerna, som vi borde göra allt för att riva hinder för, blir betydligt mindre benägna att genom aktiv markpolitik öka bostadsbyggandet. Det kostar kommuninvånarna, dig och mig, betydligt mer i dag att få fram mark i syfte att planera för och genomföra bostäder. Det är enligt mig inte rimligt i dagens läge, när vi behöver bygga fler bostäder, att alltid sträva efter att överkompensera fastighetsägare.

Planprocessutredningen frågade mark- och exploateringscheferna i de 35 största kommunerna om dessa lagändringar. Över hälften av dem menade att lagändringarna har påverkat kommunens markförvärvspolitik. De konstaterade att expropriationslagens påslag på 25 procent har lett till en fördyring och påverkat kommunens markförvärvsaktivitet.

De menade vidare att upphävandet av förköpslagen varit ett minst lika stort problem. Det minskade möjligheten att införskaffa attraktiv byggbar mark. Förköpslagen var också ett verktyg som förhindrade spekulation, gav kommunerna en bra inblick i vem som planerade att köpa mark och gav kommunerna möjlighet till en långsiktig samhälls- och bostadsplanering.

Kommunerna behöver också få större befogenheter att sätta press på byggherrar som ligger på mark utan att bygga. Bortförklaringen att marknadsförutsättningar saknas håller inte. Antingen bör man i dag, när behovet är så stort, bygga på byggklar mark för den befolkning som finns här och nu eller så får man ge ifrån sig marken så att någon annan får bygga.

Den prisstegring vi har sett på bostadsmarknaden gör att allt färre människor kan få en bostad. Det är helt enkelt något som alla politiker borde reagera på. Det ska inte krävas så mycket pengar bara för att man ska ha någonstans att bo. Därför hänger det inte heller ihop att byggbolag kan ligga i åratal på byggbar mark bara för att upprätthålla höga bostadspriser.

Samtidigt behöver allmännyttan bli en mycket starkare och mer ledande kraft på bostadsmarknaden. Det är gemensamt ägda bolag som kan sätta press nedåt på hyrorna och gå i bräschen för innovativa modeller som förbättrar bostadsstandarden. Även där krävs det att kommunen finns med, med en markpolitik som kan underlätta och understödja allmännyttans roll.

Vänsterpartiet menar också att kommunerna bör få ett extra stöd för att ta fram mark för just hyresrättsbyggande. Hyresrätten är den mest lättillgängliga upplåtelseformen vi har - den kräver inte att du har stoppat undan pengar under halva ungdomstiden eller att du har föräldrar med en tjock plånbok. Därför vill vi som komplement till den stora bostadspolitiska satsning som Vänsterpartiet gör tillsammans med regeringen stimulera markupplåtelse just till hyresrättsbyggande.

Vi tycker, i likhet med Planprocessutredningen, att det bör utredas vidare om vi bör införa ett statligt markförvärvsstöd till kommunerna. På så sätt kan vi tydligt belöna de kommuner som anstränger sig och har en aktiv markpolitik. Ett markförvärvsstöd som ställer krav på bostadsbyggande kan bli ett sätt att från riksnivå tydligt belöna byggande och ambitiösa kommuner.

Sammantaget skulle Vänsterpartiets förslag leda till ett kraftigt ökat byggande. I dessa tider när så många går bostadslösa har regeringen inte råd att säga nej till goda idéer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Herr talman! Betänkandet behandlar tomträttsinstitutet, och jag vill därför ta tillfället i akt att verkligen trycka på hur viktigt det är att komma fram till en lösning snarast.

Jag har ställt en fråga till såväl bostadsministern som justitieministern. Lagstiftningen ligger på Justitiedepartementet, men bostadsministern bör känna för denna fråga då den påverkar otroligt många människors boendesituation.

Tomträtterna härstammar från 1907 som en lösning för mindre bemedlade att kunna bygga hus även när pengar saknades för att köpa tomten där huset skulle stå. I dag är boende i tomträtt präglat av otrygghet och många gånger väldigt utmanande ekonomiska villkor.

Under allianstiden tillsatte vi en utredning om tomträttsavgäld och friköp som sedan presenterade ett antal förslag om hur man skulle kunna modernisera boendet i tomträtt. Bland annat fanns förslag om att avgälden fortsättningsvis skulle justeras varje år och att avgäldsperioderna ska göras ettåriga. För småhustomträtterna föreslogs värderingsintervallet bli tre år. Utredningen föreslog också att avgäldsräntan ska bestämmas till en generell ränta som utgår från den långsiktiga realräntan i stället för att variera, så som det är i dag.

Jag vill återigen trycka på att för att undvika ett läge där ca 50 000 hushåll drabbas hårt 2018 behövs det ett aktivt beredningsarbete som presenterar en lösning snarast. Jag hoppas därför att regeringen tar initiativ för att modernisera de regler som styr prisbilden för boende i tomträtt. Ofta blir prishöjningen väldigt stor på kort tid. Därför vore det bra om man som utredningen har föreslagit tittar på ett större och bättre intervall.

En annan fråga som lyfts upp i betänkandet är lagfartskapning. Alliansregeringen gjorde ett antal ändringar, som har fått effekt till viss del, men det är viktigt att verkligen följa upp detta. Kristdemokraterna efterfrågar rättssäkra övergångsprocesser när en fastighet byter ägare. Det skulle kännas tryggare för alla om det fanns en viss säkerhet inbyggd i lagfartssystemet. Förbättringar har som sagt gjorts, men mer behöver göras.

Även att skriva sig på en annan persons adress är i dag för enkelt. Utgångspunkten borde vara en kontroll med den som står på adressen innan man kan skriva sig där. Det talas mycket om integritet i den här kammaren, men detta är verkligen en integritetsfråga. Det är väldigt betungande när man får vetskap om att någon har skrivit sig på ens adress.

Enligt betänkandet pågår ett arbete inom Regeringskansliet. Jag vill understryka att det bör prioriteras med tanke på det besvär som dessa situationer medför för människor. Man kan bli chockad när man kommer tillbaka efter att ha varit bortrest på semester och det ligger en massa post till en annan person bland den egna posten hemma. Problemet har funnits länge, men det dags att vi kommer åt det.

Herr talman! Ärade åhörare och ledamöter! Jag vill börja med att yrka bifall till civilutskottets förslag i betänkandet 2015/16:CU15 Fastighetsrätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

För tids vinnande tar jag den korta versionen av mitt anförande. Jag vill inleda med ett citat från statsministerns regeringsförklaring: "Jag tror på ett Sverige som vi skapar tillsammans, som är något större än bara en sammanslutning av människor på en geografisk yta, som är en gemenskap där vi känner ansvar för varandra." Jag tycker att det säger mycket. När jag skulle läsa mitt anförande, herr talman, försökte jag få texten att låta skönare. Jag lyckades inte riktigt, men jag hoppas att det lät okej.

Vad gäller andelstal i vägsamfälligheter vill jag säga något kort om det. Ola har redan tagit upp det. Vägsamfällighet är en gemensam anläggning som används för flera fastigheter och som tillgodoser ändamål, till exempel vägar.

Vägföreningarnas arbete hamnar under anläggningslagen, och riksdagen beslutade våren 2015 om vissa ändringar och förenklingar i lagen som trädde i kraft i juli 2015. Syften med lagändringen är att förenkla handläggningen samt ge samfällighetsföreningar utökade möjligheter att företräda vissa delägare vid bland annat omprövning av förrättningsbeslut och överenskommelser om ändring av fastigheters andelstal.

Vidare vill jag påpeka att det för närvarande bereds ett förslag inom Regeringskansliet om att lagstiftningen ska ändras så att det blir möjligt för vägföreningar att själva ändra andelstalen för de fastigheter som ingår i föreningen. Det tycker jag är bra.

Herr talman! En annan fråga jag vill lyfta upp är expropriationsändamålen. Det är en viktig och intressant fråga apropå den rådande situation vi har i Sverige vad gäller bostadsbristen. Genom expropriation kan en fastighet tas i anspråk för att tillgodose olika samhällsnyttiga ändamål. Ianspråktagandet kan ske med äganderätt, nyttjanderätt eller servitutsrätt. Särskilda rättigheter kan upphävas eller begränsas.

Enligt lagen är kommunen berättigad att expropriera mark som ska användas för tätbebyggelse. Expropriation kan också ske för att tillgodose ändamål som avser kommunikationer, drivkraft, värme, vatten och avlopp, näringsverksamhet, skydds- och säkerhetsområden, försvar, kultur och friluftsliv. Utredningsbetänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet, och vi får försöka respektera det arbetet.

Herr talman! En annan fråga jag vill ta upp är förköpslagen. Andra ledamöter har redan tagit upp det, men jag vill bara säga något kort. Enligt förköpslagen hade en kommun förköpsrätt vid försäljning av vissa typer av fast egendom eller tomträtt. Det ursprungliga syftet med lagen var att stärka kommunernas möjligheter att förvärva mark som behövdes för ny exploatering eller vid mer genomgripande omvandling av äldre fastigheter eller bebyggelseområden.

Förköpslagen upphävdes, och det motiverades med att lagen hade spelat ut sin roll som ett medel för att tillgodose kommunernas behov av mark för tätbebyggelse. En gång hade förköpslagen en viktig funktion, men den tiden är förbi. Lagen upphörde 2010. Vi tror inte att det är lämpligt att återinföra lagen i samma form den hade när den upphävdes. Man kanske ska se över andra former; det kan jag inte säga i dag.

Vi anser att det är angeläget och viktigt att kommunernas behov av mark för tätbebyggelse kan tillgodoses, inte minst för att möjliggöra ett ökat bostadsbyggande. Vår ambition är att förbättra och förenkla regelverket.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Herr talman! Nu har jag tagit upp många punkter, men jag tycker också att det är angeläget att ta upp målvakter vid fastighetsaffärer.

Man har inte bara ett juridiskt ansvar, utan man har även ett moraliskt ansvar för att sköta sig och följa de regelverk som finns. Enligt 29 kap. 1 § miljöbalken, med straffbestämmelser om miljöbrott, döms den som med uppsåt eller av oaktsamhet "förvarar eller bortskaffar avfall eller annat ämne på ett sätt som kan medföra en förorening . ". Jag ska inte läsa hela texten utan hänvisar intresserade till att läsa den.

Det innebar att fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren i princip kan hållas straffrättsligt ansvarig om han eller hon har varit medveten om avfallet på fastigheten och inte vidtagit några åtgärder för att minska verkningarna av eventuella föroreningar. Bestämmelser om straffrättsligt ansvar för miljöbrott finns i miljöbalken, som jag hänvisade till tidigare. Därför finns det inget skäl att föreslå något initiativ.

Herr talman! Den sista del av betänkandet som jag vill ta upp handlar om friköp av historiska arrenden. Andra har nämnt det, men även jag vill nämna det. Med historiska arrenden avses sådana arrenden som innehafts av medlemmar i en och samma familj under flera generationer. Jordägare till historiska arrenden är främst institutioner av publikt slag, som staten och Svenska kyrkan.

Någon definition av begreppet "historiska arrenden" finns inte fastställd i lag. Det har gjorts en kartläggning av historiska arrenden, som har visat att antalet historiska arrenden har minskat kraftigt sedan 1980-talet och att en del av minskningen beror på att arrendatorerna har fått friköpa sina arrendeställen. Kartläggningen har inte visat på några nya omständigheter som skulle tala för att en friköpsrätt är förenlig med 2 kap. 15 § regeringsformen. Enligt regeringsformen och Europakonventionen är det inte är möjligt att tvinga fram friköp.

Avslutningsvis vill jag säga att de utredningar som har gjorts av både socialdemokratiska regeringar och borgerliga regeringar tidigare har pekat på att man inte kan påstå att det är av angeläget allmänt intresse, och därför har en sådan lag inte heller genomförts.

(Applåder)

Herr talman! Vi befinner oss i vår tids stora samhällsbygge. I det nya Sverige som nu växer fram behöver vi steg för steg modernisera fastighetsrätten. Intresset för det märks i de motioner som vi behandlar i dag.

När vi bygger upp det hållbara Sverige behöver vi tydliggöra hur vi förhåller oss till varandra när vi använder någons egendom för de gemensamma angelägenheter vi har, om det nu handlar om att bygga cykelväg eller vindkraftverk eller föra en del oväsen.

Det handlar om vad vi bygger var, om vi får försämra livsbetingelser för andra och hur relationen mellan olika fastigheter och fastighetsägare kan regleras. Det handlar på sätt och vis också om att reglera relationen mellan människor. Ni som delar trappuppgång eller häck med någon granne vet ju att det är bra med tydliga och enkla regler som man kan vara överens om. Det handlar också om att reglera våra gemensamma behov och våra enskilda behov som individer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

I det moderna, gröna samhället är det många behov som ska tillgodoses. Det har vi pratat om tidigare när vi har pratat om till exempel riksintressen. Det handlar om vårt välmående, de stora klimatutmaningarna och den livsmiljö runt omkring oss som påverkar hur vi mår och lever våra liv i vardagen.

Det innebär prioriteringar. Jag tror att de prioriteringarna till sist behöver göras av dem som berörs mest, det vill säga människor med lokalkännedom i kommuner och regioner. Men för att våra gemensamma behov också ska tillgodoses behöver vi balansera de lokala och regionala besluten mot nationella behov och en tydlig riktning.

I det moderna samhällsbygget är det en utmaning att bygga täta och hållbara städer för att hålla nere transportbehovet och samtidigt stimulera en hälsosam livsstil. Men det handlar också om att i mindre urbana miljöer binda samman samhällen med andra färdmedel än bil.

Det leder oss in på två av de många frågor som hanteras i motionerna i dag. Det handlar om buller, det vill säga oväsen, som det har kallats, och cykling.

Det finns många sätt att ta sig fram här i världen. Vissa är hållbarare och viktigare än andra. Vi vet allihop att det är nödvändigt att minska utsläppen från våra resor. Det är till och med så att det inte hjälper om bilarna går på solel, för de tar helt enkelt för mycket plats. Själva gatorna som de rullar på tar för mycket plats. Dessutom slits gatorna i rasande fart och kostar otroligt mycket i underhåll. Det låter också alldeles för mycket om flera av våra färdmedel.

Som ni vet har bullerreglerna ändrats under föregående år. De senaste ändringarna trädde i kraft så sent som vid årsskiftet. Låt oss därför vänta och se vilka effekter det blir innan vi gör ändringar som ökar risken för ohälsa.

Låt oss i stället se vad vi kan göra för att sänka bullernivåerna. När färre kör bil och när bilarna till exempel rullar saktare i vissa områden åtgärdar vi bullret vid källan. Som vid mycket förebyggande arbete är det där man ska sätta in åtgärderna.

Att skapa mer levande och myllrande stadsmiljöer där cykling och kollektivtrafik prioriteras går därför hand i hand med att mer mark blir tillgänglig för att bygga bostäder. Samma sak är det när vi flyttar eller stänger ned en citynära flygplats.

Cykling är ett tyst och bekvämt sätt att färdas i den täta staden. En nationell cykelstrategi är i antågande, och det är ett sätt att påverka framtiden. Vi vet att hälsan förbättras om vi cyklar, antingen hela vägen mellan A och B på vår resa eller fram till en bytespunkt där vi kan gå över till tåg eller buss.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fastighetsrätt

Vi vet också att miljön mår bra om människor cyklar oftare och lämnar bilen hemma när det fungerar. Här kommer ett samspel med markägare att behövas för att göra cykeln till en del av kollektivtrafiken. Jag tror att en tydlig ambition från staten blir ett bra stöd till regionerna, precis som de regionala cykelstrategier som tas fram runt om i landet hjälper till att knyta samman kommuner.

Herr talman! Visst ser du den nya, gröna, sköna världen framför dig: lugna bostäder nära kollektivtrafik, myllrande stadsmiljöer och cykelvägar som blir en del av kollektivtrafiken även utanför de täta, hållbara städerna. Jag ser det framför mig - och jag gillar det!

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)