EU-förslag om allmän uppgiftsskyddsförordning

Fru talman! Vi ska nu diskutera konstitutionsutskottets bedömning av EU-kommissionens förslag till allmän uppgiftsskyddsförordning. Det är ett ganska krångligt namn, men icke förty ska vi diskutera detta förslag. Det är ett enigt utskott som står bakom det motiverade yttrandet att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Man skulle på goda grunder kunna ställa sig frågan: Varför begär någon ordet? Fru talman! För min del känns det angeläget att markera och åtminstone för protokollet få uppmärksamma frågans principiella vikt. Om vi inte deltar i diskussionen kan frågan uppfattas som mindre viktig. Utskottets behandling av ärendet är inte en administrativ hantering utan handlar om maktfördelning och inflytande, vilket faktiskt är politikens livsnerv. Jag anser att riksdagens tillämpning av subsidiaritetsprincipen skulle kunna uttryckas som att det handlar både om mål och om medel. Det är ett mål att där det är delad befogenhet mellan unionen och medlemsstaterna, vilket ju är förutsättningen för en subsidiaritetsprövning, ska en åtgärd vidtas av unionen endast om målen med den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan vidtas av medlemsstaterna själva. Med andra ord skulle man kunna uttrycka det som att målet är att beslut ska tas så nära medborgarna som det är ändamålsenligt möjligt. Det är också ett medel att vi, det vill säga den svenska riksdagen, utnyttjar de möjligheter som Lissabonfördraget ger oss att antingen påverka innehållet i ett förslag eller till och med förhindra att förslaget behandlas ytterligare. De flesta av er känner till att detta förutsätter att vi tillsammans med andra medlemsstater har invändningar så att vi når de tröskelvärden som fördraget har satt upp för att vi ska kunna påverka ett av kommissionen lämnat förslag. Med andra ord finns det ett verktyg eller ett medel för riksdagen att agera på så sätt att målet med att beslut ska tas så nära medborgarna som möjligt kan uppnås. För mig handlar det här, fru talman, om politik och är viktiga aspekter både sakligt sett och för unionens legitimitet hos det svenska folket. Fru talman! Jag vill ge några korta kommentarer till de ställningstaganden som materiellt ingår i det här motiverade yttrandet som konstitutionsutskottet gjort i det aktuella ärendet. Först känner jag att det är angeläget att påpeka att det är viktigt att det finns regelverk, nationellt och på unionsnivå, som är garanter för personuppgifter som finns om enskilda individer. Det är också angeläget att de regler som finns i möjligaste mån också kan förbättras. Utgångspunkten när man tittar på det här regelverket måste vara att respekten för människors privatliv kan garanteras. Anledningen till att vi från utskottet funnit förslaget strida mot subsidiaritetsprincipen kan förenklat sägas vara kommissionens val av lagstiftningsinstrument. Förslaget om en förordning som är direkt tillämplig i medlemsstaterna är enligt min och utskottets mening att gå längre än vad som är nödvändigt för att nå de mål som man har satt upp. Ett direktiv däremot, i stället för en förordning, skulle ge oss möjlighet att ta hänsyn till specifika förutsättningar i respektive medlemsland. Detta ska ses mot bakgrund av att förslaget bland annat innehåller regler på detaljnivå om exempelvis tillsättning av ledamöter hos tillsynsmyndigheterna i respektive medlemsland. Det här kanske inte är den allra största invändningen. Personligen tycker jag att än mer allvarligt är att förslaget ger kommissionen möjlighet att anta delegerade akter. Med den exklusiva rätten för kommissionen kommer den att kunna påverka innehållet i förordningen i framtiden. Det innebär att vi som parlamentariker här i Sveriges riksdag inte kommer att ha inflytande och kontroll över den framtida utvecklingen inom området. Fru talman! Sammanfattningsvis delar jag utskottets slutsats att förslaget går längre än vad som är nödvändigt för att uppnå de uppsatta målen och därmed strider mot subsidiaritetsprincipen. Jag vill avsluta med att säga att jag yrkar bifall till utskottets förslag till motiverat yttrande. I detta anförande instämde Phia Andersson, Hans Ekström, Helene Petersson i Stockaryd och Sven-Erik Österberg (alla S).

Fru talman! Det är bra att EU-kommissionen nu genomför en översyn av reglerna för dataskydd. Det finns många frågor att ställa sig. Hur väl fungerar reglerna? Kan de förbättras? Krävs det mer samordning än i dag för att informationen ska kunna röra sig fritt över nationsgränserna utan onödigt mycket byråkratiskt krångel? Alltför ofta när regelverk utformas följer man inte upp i efterhand och tar reda på om syftet faktiskt har uppnåtts. Så är det på alla politiska nivåer. Möjligen borde mindre tid läggas på att stifta nya lagar och mer tid på att utvärdera och justera de lagar som finns, eller kanske ibland ta bort dem. I det avseendet är EU:s hantering av personuppgiftsskyddet ett föredöme. Med det sagt har vi i konstitutionsutskottet ett antal synpunkter på de förändringar som EU-kommissionen vill göra. För det första innebär förslaget att vi går från att reglera skyddet av personuppgifter i direktivform till att reglera skyddet av personuppgifter i förordningsform. På normal svenska betyder det att vi får mer detaljreglering och mindre utrymme för Sverige och andra medlemsländer att anpassa reglerna efter våra egna förhållanden. Den svenska personuppgiftslagen skulle med förslaget skrotas och ersättas av en heltäckande EU-reglering. För det andra inkräktar personuppgiftsskyddet ibland på yttrandefriheten. Därför är det särskilt viktigt för oss som har en annorlunda och långtgående yttrandefrihetslagstiftning att kunna utforma personuppgiftsskyddet på ett sätt som inte står i strid med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Vi hade av det skälet hellre sett att vi, på samma sätt som i dag, skulle ha ett direktiv som lämnar detaljerna åt de enskilda medlemsstaterna. I det förslag som EU-kommissionen lägger fram är det i stället EU-kommissionen själv som får ett brett mandat att bestämma hur detaljerna ska utformas. Om vi antar den föreslagna förordningen i nuvarande skick vet vi inte förrän senare vilka regler vi faktiskt binder oss till. Den ordningen är inte önskvärd. Varför lägger då EU-kommissionen fram ett sådant förslag? En anledning som anförts är att det skulle hjälpa företag genom att skapa ett enda sammanhållet regelverk. Därför är det värt att nämna att de företagarorganisationer som hört av sig till oss ledamöter i konstitutionsutskottet anser precis som vi att vi inte bör ha en alltför detaljerad reglering på EU-nivå. En företagarorganisation som bland annat företräder tidningsutgivare, tryckerier och näthandlare skriver att förslaget skulle sätta käppar i hjulet för deras verksamhet. Det skulle medföra nya administrativa kostnader och inskränka den yttrandefrihet som många företag är beroende av. Sammantaget blir slutsatsen att vi välkomnar utvärderingsarbetet, men vi anser att ett eventuellt nytt regelverk bör vara mindre långtgående. Gemensamma regler kan behövas, dock inte in i minsta detalj. Införandet av den sortens centralstyrning står inte i proportion till de eventuella förbättringar som förslaget kan medföra. Därför anser vi att riksdagen bör avge ett motiverat yttrande som säger att förslaget inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen. Jag yrkar bifall till utskottets eniga förslag. I detta anförande instämde Lars Elinderson och Ann-Britt Åsebol (båda M).