Ett modernt och stärkt skydd för Sveriges säkerhet - ny säkerhetsskyddslag

Fru talman! Ingen har kunnat missa den stora it-skandalen som skedde på Transportstyrelsen. Ministrar har avgått, gd:n har dömts att betala skadestånd och ingen tar längre med lätthet på hur sårbart ett land är när det kommer till it-frågor, informationshantering och rikets säkerhet.

Sveriges myndigheter hanterar dagligen stora mängder information. Mycket av det som skapas och lagras är både viktigt och känsligt. Vissa uppgifter klassas som skyddsvärda, och en del rör även rikets säkerhet. Om informationen går förlorad, stjäls, manipuleras eller sprids till obehöriga kan det få allvarliga följder.

Både individer och samhällsstrukturer kräver stora mängder information för att vardagen ska fungera. Dagens informationshantering sker i stor utsträckning med hjälp av it-system.

Fru talman! Det var 2011 som Riksrevisionen uppmanande svenska myndigheter att köpa mer av sin it av extern leverantör för att man skulle spara pengar. År 2015 påbörjade Transportstyrelsen sin outsourcing av fordons- och körkortsregistret. 1 000 servrar samt datahallar och support outsourcades. Vi kan i dag krasst konstatera att det här var ett misstag och att det stopp som Säkerhetspolisen ville ha 2016 för denna outsourcing skulle ha skett redan där och då.

Nu i veckan kom nyheten att Transportstyrelsen inte kan avsluta avtalet som har gällt med det it-företag man har outsourcat till och att avtalet kommer att behöva förlängas – detta på grund av att myndigheterna i Sverige inte själva har möjlighet att bygga upp ett eget hanteringssystem på så pass kort tid. Ännu är alltså inte problemet löst, och Sveriges it-säkerhet är inte tryggad.

Därför föreslår Vänsterpartiet att outsourcing, eller utkontraktering, av skyddsvärda uppgifter inte ska kunna ske i den utsträckning som det sker i dag. Det är inte rimligt. Det är en fara för rikets säkerhet, och det är en fara för att dina och mina uppgifter sprids till personer som definitivt inte ska ha vetskap om dem.

Men sådana här beslut sker inte i ett vakuum. Det handlar om en politisk vilja att slimma myndigheter och spara pengar, och man låter detta gå före säkerhet, kvalitet och rimlighet. Vi ser detta inom många olika områden, där olika uppgifter läggs ut på privata företag till lägsta pris. Det som skedde på Transportstyrelsen är ett exempel på när det går riktigt, riktigt illa – särskilt eftersom det handlar om så pass känsligt material och särskilt i kombination med det underrättelsehot som finns mot Sverige. Då får man inte vara politiskt naiv.

Riksrevisionen har återkommande granskat våra myndigheters informationssäkerhetsarbete, och detta visar på ett flertal brister. Bland annat har myndigheternas förutsättningar för ett effektivt informationssäkerhetsarbete liksom uppföljningsarbete varit alltför dåliga.

Detsamma säger Säpo, som är den myndighet som kontrollerar att våra myndigheter sköter sig. Säpo menar att många myndigheter inte har tillräckligt god kunskap om säkerhetsskydd och om vilka hot som finns gentemot dem. Det saknas säkerhetsanalyser, det saknas kunskap om underrättelsehotet och det saknas kunskap vid själva outsourcingen.

Samtidigt vet vi att underrättelsehotet mot Sverige är stort och att säkerhetsskyddet inte är tillräckligt. Ur ett totalförsvarsperspektiv är det viktigt att flera myndigheter och företag kan samverka kring säkerhetsfrågor, framför allt när det gäller att skydda sig mot angrepp. Denna kunskap finns inte i dag.

Därför förvånar det mig lite att inte fler partier än Vänsterpartiet ser faran med outsourcing av it-uppgifter och att de inte förstår varför detta måste stoppas. Myndigheterna måste bygga upp en egen kunskap, en egen it-struktur och ett säkerhetsmedvetande. De måste ta hem den information som i dag har outsourcats.

En politisk vilja till ökad outsourcing av it-tjänster måste sättas i relation till vilka säkerhetsrisker detta kan medföra. När kortsiktig vinst blir en drivkraft för att upprätthålla fungerande it-system sätts långsiktigheten på undantag, och helheten går förlorad.

Fru talman! Transportstyrelsehändelsen får inte inträffa igen.

Jag yrkar bifall till reservationen.

Fru talman! Justitieutskottet föreslår i dag att riksdagen antar regeringens förslag till ny säkerhetsskyddslag.

Den nuvarande lagen är från 1996, och förutsättningarna för säkerhetsskyddet har under denna tid förändrats på många sätt. Det är hög tid att lagen ersätts.

Det är viktigt att uppgifter som är av betydelse för Sveriges säkerhet eller som skyddas av internationella åtaganden just skyddas och att kraven på åtgärder för att klara det är tydliga. Lagen gäller i både allmänna och enskilda verksamheter och tydliggör skyldigheten för den som bedriver säkerhetskänslig verksamhet.

Fru talman! Dagens säkerhetspolitiska hot är många gånger gränsöverskridande och icke-militära. Digitalisering och användning av informationsteknik har genomgått en betydande förändring, och samhällets ökade it-beroende gör att risken är stor för att samhällsviktiga system kan drabbas med allvarliga konsekvenser som följd.

Avreglering och konkurrensutsättning av samhällsviktig verksamhet har inneburit att en stor del av verksamheterna som är viktiga för att det svenska samhället ska fungera inte längre finns under direkt statligt inflytande. När verksamheten utkontrakteras, kanske till och med med utländskt ägande och inflytande, ställs säkerhetsskyddet inför särskilda utmaningar. Detta har inte minst händelserna vid Transportstyrelsen påvisat. Säkerhetspolisen har visat att ytterligare åtgärder utöver de som fanns i utredningen från 2015 behövs. Därför tillsatte regeringen i mars 2017 med tilläggsdirektiv i januari i år ytterligare en utredning som ska redovisas den 31 oktober 2018 för att kartlägga och föreslå åtgärder som motverkar att uppgifter som gäller Sveriges säkerhet och säkerhetskänslig verksamhet utsätts för risker i samband med utkontraktering, upplåtelse eller överlåtelse av sådan verksamhet. Utredningen ska också föreslå åtgärder, till exempel tillståndsprövning.

Utskottet vill poängtera, fru talman, att tillsynen är viktig och gör därför några medskick till regeringen om tillsynsmyndigheternas ansvar och befogenheter, organisation och resursfördelning.

Regeringen har redan uppmärksammat behovet, och i utredningens uppdrag ingår att föreslå hur en ändamålsenlig tillsyn ska vara utformad. Därför behandlas den frågan bara delvis i denna proposition och i detta betänkande. I avvaktan på utredningens förslag har regeringen beslutat att skärpa kraven på statliga myndigheter när de utkontrakterar säkerhetskänslig verksamhet. Enligt en ändring i säkerhetsskyddsförordningen som trädde i kraft den 1 april 2018 ska statliga myndigheter innan en utkontraktering inleds samråda med någon av tillsynsmyndigheterna Säkerhetspolisen eller Försvarsmakten. Säkerhetspolisen eller Försvarsmakten ska också ha möjlighet att besluta att ett sådant förfarande inte får genomföras. De har alltså möjlighet att lägga in sitt veto. Det känns både klokt och tryggt. Säger tillsynsmyndigheten nej ska det inte gå att runda det beslutet.

Det tredje tillkännagivandet i betänkandet rör i vilken omfattning Regeringskansliet ska omfattas av lagen. Om Regeringskansliet ska omfattas av samtliga bestämmelser kan det uppstå konstitutionella svårigheter. Det är inte helt självklart att en ordning där en eller flera statliga myndigheter skulle ha tillsyn över Regeringskansliet skulle stämma överens med bestämmelserna i regeringsformen. Regeringskansliet hanterar också känsliga uppgifter som knappast förekommer i annan offentlig verksamhet och som ställer särskilda krav på regelverk och organisation.

Konstitutionsutskottet, som vi i justitieutskottet bett yttra sig, konstaterar att det inte finns några formella hinder mot att det utreds i vilken utsträckning Regeringskansliet ska omfattas men säger också att den konstitutionella aspekten som konstitutionsutskottet framför i så fall bör beaktas. Det kan bli svårt rent konstitutionellt att ha en ordning där en myndighet som lyder under regeringen samtidigt ska utöva tillsyn över Regeringskansliet och sedan rapportera till regeringen. Men det får, enligt vad justitieutskottet anser, utredas.

Med det, fru talman, vill jag tillstyrka förslaget i utskottets betänkande.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

Det finns starka skäl för att Sverige behöver en ny säkerhetsskyddslag. Den nuvarande lagstiftningen är 20 år gammal, och behovet av säkerhetsskydd ser helt annorlunda ut i dag. Det finns åtminstone tre skäl till det.

För det första har digitaliseringen, globaliseringen och privatiseringen varit viktiga ledstjärnor för att skapa ett mer effektivt samhälle med ett större välstånd. Men de faktorerna ställer också helt nya och annorlunda krav när vi ska skydda Sverige mot spionage och påverkansförsök från främmande makt.

För det andra befinner sig Sverige sedan några år tillbaka i en väsentligt sämre säkerhetspolitisk situation. Vi vet att underrättelsehotet mot Sverige ökar i omfattning, och vi vet att vi inte kan utesluta risken för att Sverige utsätts för ett väpnat angrepp.

För det tredje har Säkerhetspolisen under flera år varnat för att det finns stora brister i säkerhetsskyddet på svenska myndigheter. Det handlar bland annat om svaga it-system och bristande säkerhetsanalyser. Men framför allt finns det enligt Säpo en bristande säkerhetskultur på många myndigheter. Det sistnämnda framkom ju med all önskvärd tydlighet under förra sommaren genom det haveri som hade ägt rum på Transportstyrelsen och det som sedan ägde rum när regeringen skulle hantera frågan.

Det går naturligtvis inte att separera frågan om en ny säkerhetsskyddslag från en av de allra största säkerhetskandalerna i svensk politisk historia. I grunden blir det så eftersom förtroendet för den här regeringen när det gäller att hantera de här frågorna är kraftigt försvagat på grund av frågan om Transportstyrelsen.

Fru talman! Den viktigaste frågan vi måste ställa oss när vi hanterar den här propositionen är om den kommer att bidra till att stärka Sveriges säkerhet. Det finns, precis som justitieutskottet noterar, betydande brister i förslaget. Jag vill lyfta fram två av de brister som jag tycker är mest allvarliga, nämligen problemen med tillsynen av lagen och undantagen för den nya lagens tillämpning på Regeringskansliet.

Först och främst: Att presentera en ny säkerhetsskyddslag utan att redovisa hur tillsynen ska stärkas är lite grann som att presentera nya lagar utan att ha tillgång till poliser. Lagarna blir då mer av önskningar som inte kan förverkligas i realiteten. Det är inte effektivt, och det är inte seriöst, för själva kärnan i säkerhetsskyddsarbetet ligger just i samspelet mellan tillsynsmyndigheterna och dem som bedriver säkerhetskänslig verksamhet. Det är de som ska se till att det blir verkstad av säkerhetsskyddet.

Vi vet att det redan i dag finns brister i samspelet mellan de här två aktörerna. Det kan bero på bristande kompetens på myndigheterna när de ska göra sina egna säkerhetsanalyser, men det kan också bero på att de anvisningar, föreskrifter och råd som kommer från tillsynsmyndigheterna faktiskt inte är tillräckligt bra för att ge konkret vägledning i säkerhetsanalysarbetet. Thomas Bulls utredning om Transportstyrelsen pekade på att Säpo har svårt att hinna med tillsynsverksamheten på säkerhetsskyddsområdet eftersom man också har många andra åtaganden. Det är naturligtvis lätt att förstå i ljuset av att vi lever i en allt osäkrare omvärld.

Fru talman! Den här situationen kommer till viss del att bli värre när den nya lagstiftningen kommer på plats, för då vidgas antalet aktörer som påverkas av säkerhetsskyddslagen. Det behövs därför en bredare översyn av tillsynsmyndigheternas resursfördelning, ansvar och organisation. Annars kommer inte den nya lagstiftningen att fungera. Det är därför mycket glädjande att utskottet i bred politisk enighet har ställt sig bakom detta förslag som kommer från Alliansen.

Fru talman! Med tanke på skandalen på Transsportstyrelsen tycker jag att det är minst sagt anmärkningsvärt att regeringen har presenterat en proposition som ska stärka och vidga säkerhetsskyddet för alla i samhället utom för sig själv. I stället gör man ett undantag i tillämpningen för säkerhetsskyddslagen för det egna regeringskansliet utan att lämna någon motivering. Detta har lett till kritik från remissinstanserna, inte minst från Försvarsmakten, som jag tycker att det finns starka skäl att ta på största allvar.

Det finns flera exempel på när Regeringskansliet tidigare har misslyckats med att hemlighålla viktig information. Men det är inte första gången som regeringen agerar på det här sättet. I höstas presenterade regeringen en ny informations- och cybersäkerhetsstrategi, och vi såg samma mönster där – det skulle vara en strategi för hela samhället, men man nämnde inte med ett ord hur Regeringskansliet ska organiseras för att höja informationssäkerheten där. Regeringskansliet utgör ju själva nervsystemet för styrningen av myndigheterna, och det var detta nervsystem som havererade när man skulle hantera frågan om Transportstyrelsen.

Detta är en mycket viktig frågeställning som vi inte har fått något besked om från regeringen.

Fru talman! Avslutningsvis är det snart ett år sedan den största säkerhetskyddskandalen i svensk politisk historia inträffade, och regeringen har ännu inte presenterat vilka lärdomar man har dragit av haveriet kopplat till Transportstyrelsen eller några åtgärder för att stärka säkerhetsskyddet på Regeringskansliet. Ändå har man haft gyllene tillfällen att göra detta, kopplat både till den nya säkerhetsskyddslagen och till informationssäkerhetsstrategin.

I stället framstår det som att man konsekvent undviker att nämna orden Regeringskansliet, informationssäkerhet och säkerhetsskydd i samma andetag. Detta är en stor brist; det håller inte. Det skadar förtroendet för regeringen i dessa frågor och gör dess propositioner och skrivelser mindre relevanta.

Jag välkomnar därför att utskottet i bred politisk enighet nu ställt sig bakom den alliansgemensamma motionen om att vi faktiskt ska utreda hur vi kan höja säkerhetsskyddet på Regeringskansliet. I grunden handlar det om att vi givetvis ska sträva efter att ha största gemensamma politiska samsyn i frågor som berör nationell säkerhet.

(Applåder)

Fru talman! Om vi, Pål Jonson, går ifrån att Moderaterna gärna vill måla upp att det stora problemet ligger i Regeringskansliet och lyfter blicken när det gäller vad it-skandalen på Transportstyrelsen egentligen handlar om härstammar detta från ett politiskt synsätt och en politisk vilja.

Liksom Thatcher, Reagan och andra som säkert är politiska idoler för Pål Jonson och andra högerpolitiker har ni alltid hejat på införandet av new public management, Lean och andra läckra modeller inom offentlig förvaltning, som i grund och botten går ut på att minska den offentliga förvaltningen, slimma ned myndigheterna och i stället outsourca ofta väldigt viktig kompetens och kunskap till olika privata företag. Dessa har ofta deltagit i en upphandling, som enligt lag måste ske till lägsta pris. Ni vill helt enkelt privatisera det offentliga för att slimma ned det, oavsett vad konsekvenserna blir.

Vi har sett att detta leder till många problem inom välfärden, men också när det gäller rikets säkerhet. Det handlar om allvarliga saker när vi låter privata företag ta hand om väldigt känslig information, vilket det uppenbarligen inte finns kompetens för.

Vems ansvar detta är kommer förhoppningsvis att komma fram, men min fråga är: Varför vill Moderaterna behålla denna privatisering av säkerhetskänslig information när det är en så uppenbar säkerhetsrisk? Det är inte bara Vänsterpartiet som säger detta, utan även våra vänner vid Säkerhetspolisen.

Fru talman! Vi har ofta hört denna historietolkning när det gäller frågan om Transportstyrelsen. Det stora problemet skulle vara att det var en utkontraktering, men detta stämmer inte i sak. Problemet vid Transportstyrelsen var att man gjorde avsteg från säkerhetsskyddsförordningen. Personal på det berörda företaget hade inte säkerhets- eller registerkollats. Det är där cloun finns och problemen ligger i den specifika affären.

När det gäller den bredare frågeställningen får man lätt bilden att Linda Snecker vill se ett stort återförstatligande av till exempel it-verksamheten. Jag tror inte att detta är realistiskt, av en rad skäl. Jag tror inte att myndigheterna har kompetens att göra detta, och jag tror inte att de resurser som finns där är tillräckliga för att få det stora återförstatligande som jag vet att Vänsterpartiet efterfrågar. Det finns faktiskt skäl till att man kan använda privata aktörer, så länge man gör upphandlingen rätt. Det är i upphandlingen som cloun sitter – att man följer de förordningar och lagar som finns.

Om vi löser den delen av upphandlingen tror jag att vi har förutsättningar att använda privata aktörer även när det gäller saker som kan vara säkerhetskänsliga. Det står tydligt i propositionen att det finns säkerhetskänslig verksamhet som drivs i privat regi, men då får man naturligtvis se till att lagar och förordningar efterföljs. Då kan man hantera den delen.

Jag förstår alltså inte riktigt hur det stora återförstatligandet, som jag förstår att Vänsterpartiet sympatiserar med, ska gå till och om det kommer att bli effektivt så att vi får en bra resursanvändning. Linda Snecker får gärna vägleda mig i detta.

Fru talman! Problemet är, precis som du säger, Pål, att myndigheterna inte har kompetens när de gör en upphandling. Det är ett av de stora problemen i denna process, utöver att upphandling görs från företag som utför tjänsten till lägsta pris och utan den kompetens som krävs. Det är en vågskål: Myndigheterna gör inte sin del, och privata företag lever inte upp till det som vi i denna kammare kanske har lagstiftat om och skulle vilja att de utförde.

Att Vänsterpartiet vill förstatliga allt är väl en moderat beskrivning av hur de skulle vilja att en vänsterpartistisk politik såg ut. Så är inte riktigt fallet. Men vi ser absolut problemet när offentlig verksamhet går in i privat regi. Transportstyrelsen är ett alldeles för tydligt exempel på denna problematik.

Min nästa fråga till Moderaterna är: Ni gillar lite nya rättstraditioner i svensk politik. Ni är just nu inne i en valrörelse där ni gärna går längre och lite hårdare fram än andra partier. Finns det andra delar inom rättsväsendet som Moderaterna skulle vilja privatisera? Här kan man spåna fritt: Är det polisen vi ska privatisera? Ska vi pröva med privata fängelser? Finns det andra saker, förutom känslig säkerhetsinformation, som ni gärna lägger ut på privata företag? Finns det andra delar av offentlig verksamhet som Moderaterna vill privatisera?

Fru talman! Jag blir alltid orolig när Linda Snecker ska lägga ord i munnen på mig, och jag förstår att hon äger tolkningen av Vänsterpartiets politik.

Jag vill säga några saker kopplat till den reflektion Linda Snecker gör. Vad man måste göra vid utkontraktering är att se till att man har en kritisk granskning från fall till fall. Vi vet också att det nu pågår en utredning ledd av Stefan Strömberg som tittar på frågan om utkontraktering. Vi stöder den och har inga som helst invändningar. Vi tycker i grunden att det är bra, så det finns inga naiva förespeglingar kring detta.

Det jag ändå vill notera när vi talar om denna fråga är att Moderaterna mig veterligen är det enda parti som har varit ute och sagt att vi också måste diskutera utländska investeringar i kritisk infrastruktur. Detta gör vi i medvetenhet om att vi i grunden är rätt så positiva till OPS och den typen av lösningar, så länge det sker från fall till fall.

Vi har dock signalerat att vi efter valet kommer att ta initiativ till en utredning där vi tittar över investeringar i kritisk infrastruktur i Sverige, just för att få ordning och reda på detta. Det tror jag är helt nödvändigt i ett läge där vi vet att underrättelsehotet mot oss ökar och vi ser stora investeringar, framför allt från Kina men även från Ryssland, i kritisk infrastruktur. Får vi ordning på detta tror jag att vi kan hitta balansen mellan vad det privata och det offentliga ska göra även när det gäller säkerhetskänslig verksamhet.

Fru talman! Jag vill bara säga att jag tycker att det är bra att vi är överens om att tillsyn är en viktig del i statlig, offentlig och även enskild verksamhet. Men Pål Jonson säger också att det inte finns mycket i denna proposition som säger hur man ska hantera tillsynen, och det har ni också skrivit i er motion.

Faktum är dock att denna proposition bygger på en utredning som er regering tillsatte 2011. Där stod inte mycket. Det fanns inget speciellt uppdrag att titta djupare på denna bit. Det är därför vår regering har tillsatt en kompletterande utredning – för att man behöver se över just den ändamålsenliga tillsynen.

Ni tar också, och det gjorde även Linda Snecker i sitt anförande, upp detta med utkontraktering och hur man skulle kunna backa tillbaka. Jag tror inte att det går att fullt ut göra det, men jag tycker att det är väldigt bra att vi får bättre koll. Jag tror att vi är fullständigt överens om detta.

Samtidigt gjordes en förordningsändring, på grund av att det går snabbare. En lagändring tar ju mycket längre tid. Men det är väl klokt att man även ser över hur man ska förhålla sig till tillsynskraven – om de ska finnas i lag eller i förordning. Det tycker jag också.

Sedan vill jag bara avsluta med att säga: Transportstyrelsen granskas just nu av KU, så jag tycker inte att vi ska ha synpunkter på det ena eller det andra hållet. Jag ser fram emot KU:s redovisning av den granskning man har gjort.

Fru talman! Ja, det stämmer, som Helene Petersson i Stockaryd säger, att den utredning som låg till grund för propositionen sjösattes 2011. Det var Sten Heckscher som var utredare.

Jag kan bara konstatera att vi 2011 hade ett fundamentalt annat säkerhetspolitiskt läge i Sverige. Jag tror att mycket av intentionerna med den utredningen handlade om att harmonisera säkerhetsskyddsklassificeringen i Sverige till exempel med Natos nivå – man har fyra olika klasser. Det var alltså ett stort harmoniseringsförsök.

Sedan tycker väl jag att den nuvarande regeringen borde ha hörsammat de signaler som vi ändå fick genom den säkerhetspolitiska vindkantring som ägde rum efter 2014. Det handlar framför allt om Rysslands illegala annektering av Krim och dess krigföring i Donbass. Det ställer ju nya och högre krav på att regeringen faktiskt bakar in viktiga säkerhetsskyddsbestämmelser i denna lagstiftning.

Det är helt korrekt att det är en pågående utredning, som Stefan Strömberg driver, som bland annat tittar på detta. Men hans utredning handlar framför allt om att titta på sanktionssystemet. Det är det som är det viktiga. I andra hand tittar man på utkontrakteringsfrågan. Vad vi efterfrågar i vår motion är faktiskt en bredare översyn av tillsynsmyndigheternas ansvar och uppgifter. Det står väldigt tydligt i Strömbergs direktiv att han ska utgå från den struktur som vi har i dag. Det står ingenting om att eventuella resursförstärkningar måste ske på detta område. Det finns alltså en rad frågeställningar som måste hanteras bredare än det mandat som Strömberg har. Han ska vara klar med sin utredning den 31 oktober i år.

Fru talman! Han har tre uppdrag. Utkontraktering av säkerhetskänslig verksamhet – det handlar exempelvis om behovet av att förebygga med tillståndsprövning – är ett. Det andra handlar om sanktioner, som Pål Jonson säger. Det tredje uppdraget han har handlar om ändamålsenlig tillsyn. Alla de förslag som ni har i er motion har han redan fått ett uppdrag om.

Pål Jonson säger att vi skulle ha kommit igång med detta redan 2014, men utredningen kom 2015. Ska en utredning behandlas korrekt ska den gå ut på remiss. Och när det är en ganska tung utredning som handlar om en ny säkerhetsskyddslag gäller det att remissinstanserna får tid på sig men också att Regeringskansliet får tid på sig att gå igenom vad remissinstanserna säger innan man tillsätter någon kompletterande utredning. Det är nämligen ganska meningslöst att föregripa den processen och kanske hamna helt fel och få göra om alltihop och tillsätta en ny utredning. Detta ligger alltså och släpar sedan utredningen 2011.

Det fanns behov av den utredningen. Vi fick remissvaren – det gällde både kritiken och det som tillstyrktes. Nu kompletterar man detta. Jag ser fram emot att se vilka svar och vilka frågor som behandlas och som redovisas i oktober 2018.

Fru talman! Jag måste tyvärr korrigera Helene Petersson på två punkter.

Vad jag sa var inte att man nödvändigtvis skulle börja skriva propositionen 2014, utan vad jag sa var att det var en säkerhetspolitisk vattendelare 2014, vilket borde ha gjort att man tog till sig många fler signaler om att vi behöver höja säkerhetsskyddet. Det var en allmän reflektion om att den säkerhetspolitiska omvärldsmiljön var fundamentalt annorlunda efter 2014. Det är det som kritiken handlar om i det avseendet.

Sedan gäller det de direktiv som Stefan Strömberg har och det som vi har haft synpunkter på och invändningar mot. Det står, precis som Helene Petersson säger, att han också ska titta på tillsynsfunktionen. Men det står: inom ramen för nuvarande strukturer. Det ska alltså vara Säpo och Försvarsmakten som ska hantera detta. Det står ingenting om några möjligheter till organisationsförändringar. Det står ingenting om möjligheten att detta kommer att kosta mer pengar – det vet vi att det kommer att göra.

Det har framkommit i många av remissvaren att denna lagstiftning är väldigt bred till sin karaktär. Den rymmer alla frågor som är känsliga för Sveriges säkerhet. Den berör alltså alla som bedriver säkerhetskänslig verksamhet. Det innebär att det finns ett stort tolkningsutrymme. Vi vet också att lagen kommer att utvidgas. Det blir fler aktörer som den kommer att påverkas av. Då krävs det att vi förstärker tillsynsmyndigheternas resurser och organisationer och att vi tittar över deras ansvar i en mycket större omfattning än vad jag tycker att Stefan Strömbergs utredningsdirektiv ger uttryck för.

Fru talman! I dag debatterar justitieutskottet betänkandet Ett modernt och stärkt skydd för Sveriges säkerhet – ny säkerhetsskyddslag.

Miljöpartiet anser att Sverige måste bygga sin säkerhet brett. De hot som vi står inför är inte bara militära hot. Det handlar även om risken för påverkansoperationer från såväl främmande makt som enskilda aktörer och organisationer samt om terrorhot och annat.

Det är centralt att vi tar informationssäkerheten på största allvar. Detta gäller alla verksamheter. De hot som vi står inför i dag är nämligen av den karaktären att även en privat aktörs verksamhet, till exempel elbolag eller andra som utför samhällsviktiga funktioner, kan bli föremål för attacker, som i sin tur riskerar säkerheten för människorna i Sverige. Därför tycker jag att det allra viktigaste att lyfta i denna nya lag är det tydliggjorda ansvaret för alla aktörer att göra säkerhetsanalyser av den information och de värden som finns i deras verksamhet.

Fru talman! I det sammanhanget går det inte att undvika att prata om Transportstyrelsen och den uppenbara brist på förståelse som rådde på myndigheten i fråga om att den information som hanterades var så skyddsvärd att den inte kunde utkontrakteras hur som helst.

Fru talman! Även om vi ska avvakta konstitutionsutskottets vidare granskning är det alldeles uppenbart att det haveriet förtjänar att diskuteras även i detta sammanhang. Det är ett tydligt exempel på när det finns brister i just arbetet med säkerhetsskydd.

Fru talman! Mycket har sagts om det förslag som presenteras i dag. Jag ska inte förlänga debatten ytterligare. Jag vill yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, inklusive uppmaningen att man ska fördjupa sig vidare i frågorna om tillsyn.

Fru talman! Men det här är ju allvar – de orden yppades på ett sammanträde som handlade om Sveriges säkerhet och de hot som hänger över oss. Så är det. Det gick plötsligt upp för den mötesdeltagare som sa just detta.

Det har varit allvar under en längre tid. Jag tror att det är dags för hela det politiska spelfältet att göra samma typ av uppvaknande som kollegan gjorde vid detta sammanträde.

Vi måste inse att det finns krafter som inte vill Sverige väl och att dessa krafter har resurser, vilja och förmåga att skada oss om vi hamnar i en situation där vi och våra intressen står mellan dem och deras.

Vi som arbetar med dessa frågor ser hur förberedelser för aggression mot Sverige försiggår hela tiden. Det handlar om att skaffa information om väsentliga samhällsfunktioner och kunskap om hur man slår ut dem, allt för att skada vårt samhälles funktion och försvaga oss.

Detta är någonting som sker på alla bogar. Dels förstås det rent fysiska, alltså våra vardagliga behov av el, livsmedel, kontanter och kommunikation, dels det digitala. Upprinnelsen till det betänkande vi debatterar i dag är i mångt och mycket behovet av att styra upp säkerhetsskyddet, som vi med olika exempel har sett varit för svagt.

Det mest uppmärksammade exemplet har nämnts flera gånger här i dag och måste anses vara Transportstyrelsens fullständiga haveri som uppdagades för snart ett år sedan, något som satte fokus på regeringens bristfälliga säkerhetsarbete. Två ministrar tvingades lämna regeringen med anledning av detta, och det pågår en granskning i konstitutionsutskottet om ansvarsfrågorna. Det är anmärkningsvärt att statsministern, om det nu var så, tillät sig att hållas i okunskap om detta för rikets säkerhet mycket, mycket allvarliga.

Jag ska dock inte uppehålla mig onödigt länge vid det, för nu gäller det att se framåt. Detta kan och bör dryftas i andra forum. Det viktiga är vad vi lär oss av regeringens säkerhetshaveri och vad vi kan göra framåt för att se till att det inte händer igen, samtidigt som vi också minskar risken för att andra, liknande fall ska uppstå.

Fru talman! Förr i världen, på den tiden länder förklarade krig mot varandra i snirkligt skrivna brev med kungens sigill, började krig med att soldater marscherade in över en gräns. I vår tid är det i stället så krig slutar – med att soldater marscherar in.

Från en tydlig gräns mellan krig och fred har vi i stället ett stort antal nyanser av mörker där skymningsläget får anses vara det avgörande och mest känsliga. Alla som spelar schack vet att man alltför ofta, åtminstone när man liksom jag inte är särskilt skicklig, drabbas av insikten att det som ger dig problem nu faktiskt grundlades fyra drag tillbaka. Det var då du hade behövt göra något.

Vi måste förstå att kriget på många sätt redan pågår och att våra motståndare gör sina drag nu. Hur vi kommer att kunna hantera dem beror på hur vi hanterar dessa hot redan nu, innan vi hamnar i ett läge där vi måste offra våra käraste pjäser för att hålla oss kvar i spelet.

Säkerhetsskyddet är av väsentlig betydelse, och även om det naturligtvis är bra att regeringen går fram med förslaget är det kanske symtomatiskt för denna mandatperiod att vi i Alliansen måste ta ansvar för att justera och förbättra de förslag som läggs på riksdagens bord. Det är bra att vi hittat ett samförstånd i utskottet, och kollegorna här ska ha en uppriktig eloge för sin vilja att lyssna, diskutera och utveckla lagförslagen utifrån Alliansens tankar.

Samtidigt måste vi konstatera att vi förlorar tid och momentum när regeringen envisas med att leverera in undermåliga eller åtminstone otillräckliga förslag. I höst finns dock möjlighet att ändra på detta och välja ett nytt ledarskap för Sverige framåt.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)