Ersättningsrätt

Fru talman! Civilutskottets betänkande 7, Ersättningsrätt, är ett motionsbetänkande där 18 motioner från allmänna motionstiden 2015/16 och 2016/17 behandlas. Jag vill lyfta fram en av dessa 18 motioner och yrka bifall till reservation 1 där den tas upp. Det innebär att Kristdemokraterna vill ändra i 17 kap. 14 § försäkringsavtalslagen. Varför vill vi göra det? Detta är lite tekniskt, men det är nog så många som berörs.

Försäkringsavtalslagen hämmar konkurrensen på gruppförsäkringsmarknaden, vilket gör att oseriösa försäkringsbolag kan sko sig på konsumenternas bekostnad. Konsumenterna kan komma i kläm, och de kan få andra försäkringsvillkor genom att deras försäkring övergår till annan försäkring från gruppförsäkring utan att de vet om det. Det är svårt att som konsument bilda sig en uppfattning om försäkringar och att själv förhandla sig till bättre försäkringsvillkor med försäkringbolag. I praktiken finns inte någon reell möjlighet för den enskilde konsumenten att förhandla.

Tanken med de gruppförsäkringar som flera miljoner konsumenter har i Sverige är att konsumentgruppföreträdare, som ideella föreningar och fackförbund, ska kunna förhandla fram bättre priser och villkor för de grupper som de företräder. Tack vare detta ökar konkurrensen på försäkringsmarknaden, och därmed förbättras försäkringsvillkoren.

Ett exempel är att det tidigare i princip inte fanns några villaförsäkringar som ersatte skador av äkta hussvamp, vilket är bland det värsta som kan drabba ett hus. När gruppförsäkringarna började täcka dessa skador kände sig dock resten av marknaden för villaförsäkringar tvungen att följa efter, och nu finns denna försäkring.

Om en ideell förening eller ett fackförbund lyckas förhandla sig fram till bättre gruppförsäkringsvillkor för sina medlemmar hos ett annat försäkringsbolag finns det märkligt nog risk för att föreningen eller fackförbundet kan råka ut för stora problem. Så borde inte vara fallet. Enligt 17 kap. 14 § försäkringsavtalslagen gäller dock att om man som gruppföreträdare – alltså föreningen eller fackförbundet – säger upp samarbetet med försäkringsbolaget upphör gruppförsäkringarna för samtliga medlemmar eller konsumenter som har denna gruppförsäkring. Det innebär att gruppföreträdaren kastas in i ett administrativt och kostsamt kaos, där gruppföreträdaren tvingas börja om från ruta ett och teckna om varenda försäkring.

Ideella föreningar och fackföreningar har ofta små resurser, och konsekvenserna är att det blir svårare för dem att byta gruppförsäkringsbolag och att såväl konkurrensen som konsumentnyttan sätts på undantag.

När försäkringarna tvångsvis måste tecknas om öppnas ett tidsfönster för ett oseriöst försäkringsbolag att – oberoende av om lagstiftning, samarbetsavtal, försäkringsvillkor, förhandlingsunderlag med mera säger att det rör sig om en gruppförsäkring – genom negativ avtalsbindning försöka behålla kunderna och hävda att det rör sig om en direktförsäkring.

17 kap. 14 § försäkringsavtalslagen är i sin nuvarande skrivning närmast kontraproduktiv och behöver ändras. Skälet är att konkurrensen på gruppförsäkringar hämmas genom att incitamenten försvagas för föreningar och fackförbund att förhandla fram bättre gruppförsäkringar. Dessutom öppnas ett tidsfönster för mindre nogräknade försäkringsbolag att försöka behålla grupper av försäkringstagare, trots att gruppförsäkringarna är uppsagda.

Utgångspunkten vid en ändring av detta lagrum kan dock precis som i dag vara att vid byte av gruppförsäkringsbolag upphör gruppförsäkringen för samtliga konsumenter som har gruppförsäkringen. En förändring kan därför stanna vid att komplettera lagrummet med att när försäkringspremierna inte blir högre för samtliga gruppförsäkringstagare och omfattningen av försäkringen blir minst densamma behöver gruppförsäkringen inte upphöra utan kan flyttas över till det nya gruppförsäkringsbolaget. Ingen av konsumenterna som har gruppförsäkringen lider då någon skada eller orsakas någon förlust.

Detta är Kristdemokraternas förslag, och det hade varit roligt att få höra från majoriteten varför detta inte kan genomföras.

Fru talman! Varje år drabbas tusentals personer i Sverige av nackskador. En stor del av skadorna orsakas av trafikolyckor. De flesta som drabbas blir återställda, men för många av dem som har skadats leder skadorna till invaliditet. För många innebär detta en stor omställning, fysisk och psykisk påfrestning samt i vissa fall även utdragna processer med försäkringsbolag för att få ekonomisk ersättning för skadan.

I Trafikskadenämnden kan den trafikskadade få sin sak prövad. Nämnden ska vara oberoende och avgöra tvister mellan skadade och deras försäkringsbolag. Nämnden har dock fått stark kritik, då många trafikskadade och anhöriga upplever att prövningen i Trafikskadenämnden inte är rättssäker. Jag har även själv varit i kontakt med många trafikskadade som bekräftar denna bild.

Mot denna bakgrund har jag skrivit en motion där jag bland annat yrkar att regeringen bör tillsätta en utredning för att undersöka hur Trafikskadenämnden fungerar ur ett rättssäkerhetsperspektiv.

De skadades tilltro till Trafikskadenämndens förmåga att pröva ärenden objektivt, obundet och rättssäkert är liten och har stadigt minskat under en längre tid. Att de trafikskadade själva har ett så litet förtroende för nämnden borde vara tillräcklig anledning till att regeringen snarast inleder en noggrann undersökning av nämndens verksamhet.

Utskottets majoritet avstyrker min motion och hänvisar till två statliga utredningar med många år på nacken. Att två statliga utredningar från 1995 respektive 2009 har ansett att Trafikskadenämnden fungerar på ett tillfredsställande sätt säger ingenting om hur nämnden fungerar i dag. En översyn av nämnden måste självklart basera sig på ett så färskt underlag som möjligt. Det hör även till saken att det inte i utredningsdirektiven för någon av dessa utredningar ingick en översyn av nämnden.

Det finns anledning att starkt ifrågasätta Trafikskadenämndens obundenhet. Försäkringsbolagen har ett stort inflytande i nämnden. Två försäkringsbolagsrepresentanter är med och fattar beslut i ärenden. Det ger försäkringsbolagen ett stort övertag gentemot de trafikskadade. Det är inte rimligt att den ena parten i en tvist har ett sådant övertag i en tvistenämnd. Det finns även två konsumentrepresentanter som kommer från fackföreningsrörelsen. Det hade varit mer rimligt om de kommit från någon av de trafikskadades organisationer, som är de som har bäst kunskap och erfarenhet av trafikskador. Försäkringsbolagens starka ställning i nämnden bekräftas av att nämnden oftast följer de förslag som presenteras av bolagen. Under 2015 gick nämnden på försäkringsbolagens förslag i 80 procent av fallen.

När en person råkar ut för en olycka utreds han eller hon av den skadades försäkringsbolag. Bolagets läkare träffar inte patienten men går igenom tidigare journaler. Det är läkare som jobbar inom vården som extraknäcker åt bolagen som medicinska rådgivare till en lukrativ ersättning. Det är uppenbart att det finns en stor risk för en jävssituation när de läkare som uttalar sig är betalda direkt av försäkringsbolagen. I granskningen av radioprogrammet Kaliber från 2015 visas också att nämndens egna läkare flera gånger har arbetat åt försäkringsbolag samt att nämnden avråder och varnar trafikskadade för att kontakta läkare som brukar ställa sig på patientens sida i tvister mellan försäkringsbolag och de skadade.

Införandet av det så kallade tvistlösningsförfarandet har också inneburit försämringar för den enskilde. Tidigare räckte det att den skadade begärde hos försäkringsbolaget att ärendet skulle prövas i nämnden. Bolaget sammanställde då en promemoria som den skadade kunde lämna synpunkter på och komplettera. I dag ska den skadade vända sig direkt till nämnden och sedan själv ta fram det material – medicinska uttalanden med mera – som han eller hon vill åberopa. Detta innebär stora svårigheter för den skadade, som ofta saknar advokat. Här förväntas den skadade vara sin egen advokat i en situation då han eller hon har tillräckliga svårigheter att få livet att fungera.

I ett fall där sextonårig trafikskadad pojke nekas ersättning skriver försäkringsbolaget att man kan begära att en sextonåring ska förstå hur pass skadad han är efter ett år, så att han vet vad han kommer att klara i framtiden och kan utbilda sig därefter. Det är svårt att finna ord för detta skamliga beteende från försäkringsbolaget i fråga.

Med den starka ställning nämnden har blir ett yttrande därifrån i praktiken slutet på skaderegleringen. I så gott som samtliga fall väljer den skadade att inte gå vidare till domstol, eftersom det innebär en stor ekonomisk risktagning för den trafikskadade. Det behövs en översyn av hela processen när det gäller ersättning till trafikskadade. Det är uppenbart att det behövs ett helt nytt omtag runt dessa frågor.

De tusentals trafikskadade och nackskadade har lidit länge nog. Det är inte värdigt att behandla skadade människor på detta sätt. En grundlig översyn och granskning av Trafikskadenämndens arbete är en god början. Jag yrkar bifall till min reservation nr 2.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Liberalernas reservation nr 3. Det gäller solidariskt betalningsansvar även för ungdomar.

För Liberalernas del är det viktigt att unga och barn som har orsakat skada genom att begå brott också ska göra rätt för sig, men det måste finnas en väg ut även för dessa personer. Omyndiga personer som har begått enstaka brott måste få möjlighet att sona det de har gjort och gå vidare.

Det solidariska betalningsansvar för skadestånd som i dag finns, och som även gäller människor som är omyndiga, gör att många ungdomar som har begått brott tillsammans med andra men senare lämnat kriminaliteten bakom sig får börja sitt vuxenliv med en skuldbörda därför att de andra ungdomarna inte har betalat sin del av skadeståndet. Även om man vid tidpunkten för brottet var omyndig blir man alltså solidariskt skadeståndsskyldig för andra personers brott och deras del av skadeståndet.

Att ungdomar som har tagit sitt ansvar, betalat sin del av skulden och sonat sitt brott ska tvingas bära bördan av andras obetalade skadestånd gör det ytterst svårt för ungdomar att bryta en kriminell verksamhet och livsstil. Därför tycker vi i Liberalerna att det solidariska skadeståndsansvaret för personer under 18 år bör tas bort.

Herr talman! Jag kommer från Göteborg, en stad som har varit otroligt drabbad av kriminalitet på sistone. Det har varit många skjutningar och liknande. Jag vet att många av dessa grabbar rekryteras när de är omyndiga, för att begå brott i stället för äldre personer.

Många av dem vill leva ett hederligt liv och göra rätt för sig, men vi från statens sida gör det otroligt svårt med avhopparverksamhet – som innebär att man ska få stöd från socialen, polisen och andra enheter – om vi upprätthåller en ordning där den unga personen ska tvingas betala för alla personer som har begått brott tillsammans med dem. Det blir svårt för oss som stat och politiker att få någon att hoppa av om personen i fråga inte ser en möjlighet att bli skuldfri och börja om på ny kula efter att ha sonat sitt brott, betalat sin del av skulden och tagit sin del av straffet.

Därför menar Liberalerna att denna lagstiftning är otroligt viktig att genomföra och att vi bör yrka bifall till detta. Och jag hoppas att de andra partierna nästa år tänker över detta. Det är nämligen en otroligt viktig del för att stoppa den gängkriminalitet som just nu sprider sig i Sverige.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka avslag på motionerna och därmed bifall till förslaget i betänkandet Ersättningsrätt.

Jag tänkte ägna min talartid i denna debatt åt en fråga inom civilutskottets område som mer än andra har skapat upprördhet och engagemang hos mig, och det är hanteringen av trafikskadade. Jag har pratat med personer och läst om människor i olika åldrar som berättat om sina liv efter en trafikolycka som har resulterat i en nackskada.

Det är många gånger väldigt sorgliga historier om hur människor blir misstrodda och inte får ersättning för den skada eller arbetsoförmåga de råkat ut för och om försäkringsläkare som förkastar behandlande läkares utlåtanden. Jag har mött en stor misstro mot det system vi har, där upplevelsen är att ingen för den försäkrades talan. Jag har haft samtal med personer som har drivit sin sak vidare i domstol men där förlorat och fått stora skulder ovanpå skada och arbetsoförmåga.

När vi får vittnesmål från så många människor som har liknande upplevelser och som inte litar på vårt system behöver vi agera. Problembilden, som för mig klarnat alltmer och som riksdagsledamöter från både Socialdemokraterna och andra partier sedan tidigare har lyft fram i denna kammare genom debatter, motioner och frågor, är komplex. Det handlar i mångt och mycket om försäkringsläkare som har stort inflytande vid bedömning av skadan och skadans uppkomst.

Opartiskheten hos dessa läkare ifrågasätts, eftersom de avlönas av försäkringsbolagen. Tillsynen över försäkringsläkare är bristande eftersom Finansinspektionen är tillsynsmyndighet när det kommer till försäkringsbranschen och inte har kompetens när det gäller att bedöma läkares yrkesutövning. Det vittnas även om att handläggningstiderna många gånger är orimligt långa. Ibland dröjer det flera år innan den skadade får besked om ersättning, och informationen till den försäkrade är ofta bristfällig.

Trafikskadenämnden är den tvistlösningsnämnd som finns, och det är dit de försäkrade överklagar beslut de inte är nöjda med. Försäkringsbolagen och deras medicinska rådgivares inflytande anses även här vara för stort. Beviskraven är också väldigt höga i Trafikskadenämnden.

Herr talman! Vi som folkvalda behöver skaffa oss bred kunskap och underlag för våra beslut. I förmiddags anordnade jag tillsammans med två andra ledamöter ett seminarium just för att skaffa mer kunskap och föra samtal med både försäkringsbolag och skadelidande. Under seminariet presenterades en undersökning som gjorts bland nackskadade, där det framkom att det var väldigt stor skillnad mellan försäkringsläkares och behandlande läkares bedömning av invaliditetsgrader. Att få sambandet mellan olycka och skada godkänt har blivit svårare, och fler och fler är missnöjda med försäkringsbolagens handläggning.

Denna regering har till skillnad från den förra tagit fasta på den kritik som framkommit på trafikförsäkringsområdet, och man har agerat. Regeringen beslutade i maj förra året att ge Finansinspektionen i uppdrag att kartlägga och analysera försäkringsbolagens processer och rutiner avseende personskador för att klargöra om god försäkringsstandard vid skadereglering upprätthålls. Hanteringen av de trafikskadade ska särskilt belysas, och försäkringsläkarnas roll i förhållande till behandlande läkare och ersättningssystem ska kartläggas. Finansinspektionen ska återkomma med en handlingsplan för fortsatta insatser.

Kritiken som har lyfts fram gäller även vården och bemötandet av personer med nackskador och långvariga smärttillstånd. Det finns en stor osäkerhet inom svensk sjukvård kring både diagnostisering och behandling av nackskadade. Många skadade vittnar om att sjukvården menar att smärtan inte beror på nackskador utan är psykisk och att man hänvisas till terapi. Samtidigt har människor fått bättre hjälp utomlands – senast i måndags rapporterade SVT Nyheter om ett sådant fall.

Om inte kunskapen finns inom sjukvården skapar det givetvis i förlängningen dåliga förutsättningar för att skadade ska få rätt ersättning från försäkringen. Behovet av en mer samlad kunskap och forskning inom området var något som alla deltagare vid det seminarium jag tidigare nämnde var överens om – alla, från skadelidande till försäkringsbolag.

För att skapa en rättssäker behandling av trafikskadade är det därför oerhört viktigt att Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utvärdera och kartlägga vilka förutsättningar hälso- och sjukvården har för att erbjuda personer med trafikskador en god vård. Man ska även bedöma behovet av och möjligheten att ta fram nationella kunskapsstöd till vården på det här området, vilket skulle innefatta insatser som främjar ett gott bemötande av patienterna.

Jag är glad att regeringen har tagit dessa initiativ, och jag hyser en stor förhoppning om att både Socialstyrelsen och Finansinspektionen lägger fram bra analyser, kartläggningar och förslag på förändringar som gör att vi tar steg mot en bättre och mer rättssäker trafikförsäkring.

(Applåder)

Herr talman! Jag valde att ta replik på Johanna Haraldsson eftersom hon representerar ett av regeringspartierna.

Ni i majoriteten har beslutat er för att avslå min motion, och jag undrar hur ni resonerar. Du och jag verkar ha samma bild av situationen för trafikskadade, med alla de svårigheter som de står inför, till exempel när det gäller att få ersättning och vad gäller försäkringsläkarnas starka inflytande.

Trafikskadenämnden har fått massiv kritik från många trafikskadade under en lång rad år, vilket vi också hörde i dag på seminariet. Detta är ingen ny fråga.

De trafikskadade upplever att prövningen i Trafikskadenämnden inte är objektiv, obunden och rättssäker. Jag har själv – precis som du – varit i kontakt med många trafikskadade som bekräftar den här bilden.

Anser du inte, nu när de trafikskadades tilltro till Trafikskadenämndens förmåga att pröva ärenden på ett rättssäkert sätt är så låg, att detta borde vara tillräcklig grund för att snarast ta initiativ till att genomföra en grundlig utredning med syfte att granska hur Trafikskadenämnden fungerar ur ett rättssäkerhetsperspektiv?

Herr talman! Tack, Lotta Johnsson Fornarve, för att du också tar upp denna fråga. Den är oerhört viktig för många människor, men det är också en väldigt komplex fråga med många aspekter och många olika intressen som spelar på marknaden. Jag anser att regeringen har tagit fasta på några av de viktigaste av dessa i de uppdrag som man har gett till myndigheterna, Socialstyrelsen och Finansinspektionen.

Det handlar om vård, bemötande och kunskapsstöd när vi talar om Socialstyrelsen. Beträffande den andra aspekten handlar det om rättssäkerheten i bedömningen från försäkringsbolagen och i nästa steg också om försäkringsläkarnas roll.

Jag tycker att denna översyn är ett tydligt kvitto på att regeringen tar den här frågan på allvar.

Herr talman! Jag tackar för svaret. Jag håller med om att det är bra att regeringen har tagit tag i den här frågan. Jag ställer mig också positiv till de åtgärder som man har vidtagit.

Men jag menar att detta inte är tillräckligt – man måste göra mer. Man måste titta på Trafikskadenämnden på djupet. Man måste titta på hur den verkligen fungerar, för det har kommit fram så mycket kritik från trafikskadades sida, och denna kritik är massiv.

Det är uppenbart att försäkringsbolagen har ett starkt inflytande – alltför starkt – i nämnden. Vi ser också hur man i de allra flesta fall som behandlas i nämnden följer bolagens linje. År 2015 gjorde man detta i 80 procent av fallen, vilket jag tycker talar sitt tydliga språk.

Det finns också mycket annat att säga om Trafikskadenämnden som jag tycker visar på att man måste gå till botten med hur den fungerar. Ett exempel är det faktum att de trafikskadade själva inte är representerade i nämnden, vilket jag tycker är väldigt negativt.

Herr talman! Det finns absolut mycket kritik, men jag tror att den bottnar i hanteringen från början. Det handlar både om sjukvården och om försäkringsbolagen. När detta sedan förs vidare i kedjan förs missnöjet med.

På papperet skulle jag säga att Trafikskadenämnden inte ser ut att ha övervikt av något intresse. Men om det kvarstår stora problem efter dessa utvärderingar och de förslag som jag hoppas att både Socialstyrelsen och Finansinspektionen kommer att lägga fram – om dessa åtgärder inte ger effekt på förtroendet för hela processen – måste man givetvis gå vidare i kedjan och titta på fler delar.

Jag tycker att vi ska låta det arbete som har startat ha sin gång. Sedan får vi fortsätta om vi ser att det inte ger effekt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 9.)