En strängare syn på hantering av vapen och explosiva varor

Fru talman! Vi har i dag att debattera justitieutskottets betänkande 5 En strängare syn på hantering av vapen och explosiva varor. Jag vill inleda med att yrka bifall till propositionen och yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Förekomsten och användningen av illegala vapen och explosiva varor i samhället är ett allvarligt samhällsproblem. Brottsförebyggande rådets statistik visar att antalet anmälda brott mot vapenlagen har fortsatt att öka under 2018 och 2019. Detsamma gäller antalet anmälningar om olaga innehav av till exempel pistol och revolver.

Brås statistik visar också att antalet fall av dödligt våld där skjutvapen använts kontinuerligt har ökat sedan 2011, från 17 fall år 2011 till 45 fall år 2019. Dessutom är skjutvapen den i särklass vanligaste våldsmetoden när det gäller dödligt våld vid konflikter i den kriminella miljön. Samtidigt ligger antalet skjutningar i Sverige enligt statistik från Polismyndigheten på i stort sett samma nivå som 2017, vilket är en helt oacceptabel nivå.

När det gäller explosiva varor finns det tydliga tecken på att kriminella grupperingar har tillgång till sådana varor i större utsträckning än tidigare och också en större benägenhet att använda dessa. Denna utveckling bekräftas av att det 2019 skett fler sprängningar i Sverige än något tidigare år i modern tid. Det finns, med andra ord, mycket goda skäl att se ännu strängare på framför allt de allvarliga formerna av vapenbrott och brott mot tillståndsplikten för explosiva varor, det vill säga brottstyper som är vanligt förekommande i den kriminella miljön.

Fru talman! Redan 2010 drev vi socialdemokrater på för att minska antalet illegala vapen. Då krävde vi, tillsammans med bland annat Skånepolisen, att minimistraffet för grovt vapenbrott skulle höjas - detta för att ge polisen bättre verktyg för att bekämpa den brottsligheten genom till exempel telefonavlyssning. Samtidigt drev vi på för ett särskilt straffansvar för den som olovligen förvarar skjutvapen åt andra.

Det är därför bra och nödvändigt med de skärpningar som har gjorts. Det gäller inte minst skärpningen av straffet för olaga vapeninnehav till två år. Det innebär i praktiken att om du går ut på gatan med ett olagligt vapen kommer du inte hem förrän tidigast om två år.

Skärpningarna i lagstiftningen har lett till att de genomsnittliga fängelsestraffen som dömts ut för vapenbrott och grovt vapenbrott blivit påtagligt längre. Dessutom har antalet häktade för vapenbrott under 2018 och 2019 varit fem gånger större än under 2017. Detta är som sagt bra men inte tillräckligt.

Fru talman! Förslaget vi debatterar i dag innebär att ytterligare steg tas i kampen mot de illegala vapnen. Kvalifikationsgrunderna för grova och synnerligen grova vapenbrott och brott mot tillståndsplikten för explosiva varor ska utvidgas, och maximistraffen för synnerligen grova brott ska höjas. Det ska även införas en särskild reglering av vapensmuggling och smuggling av explosiva varor i smugglingslagen. Straffskalorna för de nya brotten ska motsvara straffskalorna för vapenbrott och brott mot tillståndsplikten för explosiva varor. Det är välkomna steg och förbättringar, och det är positivt att propositionen har ett brett stöd i kammaren.

Fru talman! Dagens betänkande innehåller tre tillkännagivanden. Ett enigt utskott står bakom ett av dem, nämligen det gällande kriminalisering av försök, förberedelse och stämpling till brott mot tillståndsplikten för explosiva varor.

Straffskalorna för brott mot tillståndsplikten för explosiva varor låg tidigare på en betydligt lägre nivå. Fram till 2017 var till exempel minimistraffet för grovt brott sex månaders fängelse, och något synnerligen grovt brott fanns inte. För att öka möjligheterna att förhindra dessa brott så tidigt som möjligt ser vi också en poäng med att kriminalisera även försök, förberedelse och stämpling. I enlighet med vapenlagens motsvarande bestämmelser anser vi dock, i första hand, att denna kriminalisering bör avse grovt brott och synnerligen grovt brott.

En majoritet i utskottet anser vidare att strängare straff och utökade kvalifikationsgrunder riskerar att även drabba den legala vapenägare som gör sig skyldig till en felaktig hantering av sitt vapen. De anser därför att det bör göras en tydligare skillnad i vapenlagstiftningen mellan hanteringen av illegala vapen i det som kan betecknas som kriminella miljöer och en felaktig hantering av vapen som används för jakt och skytte där den som begår felet har eller har haft licens för det vapen som förseelsen avser. Det sistnämnda fallet bör typiskt sett ses som ringa i jämförelse med ett illegalt innehav av vapen i en kriminell miljö.

Fru talman! För att dömas för grovt vapenbrott eller synnerligen grovt vapenbrott, det vill säga de bestämmelser vi diskuterar i dag och där kvalifikationsgrunderna utökas, måste man uppsåtligen inneha ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåta eller låna ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha det. Den som endast av oaktsamhet gör sig skyldig till vapenbrott kan alltså inte dömas för grovt vapenbrott och därmed inte drabbas av de utökade kvalifikationsgrunderna.

Bestämmelsen om vapenbrott av normalgraden innehåller dessutom två straffskalor. Gör man sig skyldig till uppsåtligt brott kan man dömas till fängelse i högst tre år, men har gärningen begåtts av oaktsamhet gäller i stället samma straffskala som för ringa vapenbrott, det vill säga böter eller fängelse i sex månader - samma som för snatteri. För den som gör sig skyldig till oaktsamt vapenbrott gäller alltså samma straffskala som för snatteri.

Något skäl till att den som gör sig skyldig till uppsåtligt vapenbrott, antingen genom innehav utan giltig licens eller genom att överlåta eller låna ut sitt vapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet, inte skulle omfattas av de vanliga vapenbrottsreglerna eftersom denne är jägare eller sportskytt presenteras inte i betänkandet. Naturligtvis görs det alltid en helhetsbedömning av samtliga omständigheter, såväl förmildrande som försvårande, vid bedömningen av om ett vapenbrott är grovt.

Vi har därför lite svårt att förstå skälen för tillkännagivandet. Dessutom, fru talman, finns redan två tillkännagivanden gällande skilda vapenlagar som för tillfället bereds i Regeringskansliet.

Fru talman! Det tredje tillkännagivandet innebär att det bör införas en ny kvalifikationsgrund i lagen om brandfarliga och explosiva varor som innebär att ett innehav av bomber och andra explosiva varor på allmän plats som huvudregel bör bedömas som ett synnerligen grovt brott mot tillståndsplikten för explosiva varor.

Som framgår av propositionen ska det, så som alltid gäller i fråga om kvalifikationsgrunder, göras en bedömning av samtliga omständigheter. Det finns alltså i dag utrymme för domstolarna att ta hänsyn till att en bomb innehafts på allmän plats. Explosiva varor kan dessutom vara av mycket varierande farlighet. I dag omfattas allt från handgranater till krutstubin av regleringen.

Mot bland annat dessa bakgrunder finns enligt vår mening inte tillräckliga skäl för riksdagen att göra ett sådant tillkännagivande som motionärerna efterfrågar.

Fru talman! Det som är bra i propositionen är att det är fråga om att skärpa reglerna och straffen för vapenbrott och explosiva varor. Det är bra att regeringen har lyssnat på oppositionen, som i bred majoritet i riksdagen har gjort ett tillkännagivande i frågorna och nu har fått en proposition på bordet för beredning. Det gäller alltså skärpta straff för vapenbrott och skärpta straff för insmuggling och innehav av explosiva varor.

Men där någonstans kan vi nog stanna med lovorden, för även om Joakim Sandell lyfte upp hur viktigt det är att vi verkligen skärper straffen för de grova vapenbrotten är regeringens förslag att vi höjer dem med bara ett år, från sex år till sju år. Det är ingen stor eller särskilt kraftfull åtgärd från regeringen, och detta har flera oppositionspartier tydligt skrivit i sin reservation.

Varför vill inte regeringen trycka åt de grovt kriminella som har olagliga vapen och utför grova vapenbrott hårdare? Varför nöjer man sig med bara ett år i höjning? Kriminella som använder olagliga vapen i syfte att skada och hota människoliv borde straffas betydligt hårdare än med ett maxstraff på endast sju år.

Fru talman! En tydlig majoritet i utskottet vill också se att brott mot tillståndsplikten för explosiva varor kriminaliseras redan på försöks, förberedelse och stämplingsstadiet och riktar ett nytt tillkännagivande till regeringen om detta. Vi vill också se en tydligare lagändring, där innehav av bomber och andra explosiva varor som sker på allmän plats som huvudregel bör leda till att brottet bedöms som synnerligen grovt och leda till fängelse i lägst fyra år. I klartext: Vi vill stoppa kriminella från att inneha och röra sig med explosiva varor i samhället.

Fru talman! Märkligt nog har regeringspartierna S och MP en reservation och en avvikande mening om detta. De stöder inte majoritetens förslag om hårdare tag mot denna brottslighet. Det är återigen förvånansvärt att regeringen intar en sådan passiv och blek ställning när det gäller att trycka åt den grova kriminaliteten. Varför ska grovt kriminella kunna gå omkring med explosiva varor på våra gator och torg?

Fru talman! Det som heller inte är bra i propositionen är regeringens ständiga jakt för att försämra och försvåra för landets lagliga jägare och skyttar. Förändringarna i vapenlagstiftningen för att komma åt kriminella och deras grova brott med olagliga vapen riskerar att smitta av sig på landets lagliga jägare och skyttar, vilket absolut inte får ske. Detta har en stor opposition i majoritet observerat och tydligt markerat i betänkandet genom att framhålla att denna nya lagstiftning inte ska få drabba landets lagliga jägare och skyttar och deras licensansökningar.

Fru talman! Återigen sitter riksdagen och väntar på att den här regeringen ska leverera de förslag och beslut vi tidigare tagit. Den 19 juni 2019, alltså för drygt ett år sedan, tog en stor majoritet i riksdagen beslut om att regeringen skulle genomföra följande sju tillkännagivanden:

Skärpa straffen för vapenbrott. Nu har regeringen levererat, men bara med ett års höjning av straffskalan. Detta är självklart inte tillräckligt.

Skärpa straffen för vapensmuggling. Även här är straffen för låga.

Göra en översyn av vapenlagstiftningen för att underlätta för landets jägare och sportskyttar och minska polisens arbete. Inget är levererat.

Avskaffa tillstånden på ljuddämpare. Inget är levererat.

Ta bort de tidsbegränsade vapenlicenserna. Inget är levererat.

Utöka vapengarderoben, det vill säga möjligheten för jägare och sportskyttar att ha fler vapen. Inget är levererat.

Se över reglerna för EU-vapenpass. Inget är levererat.

I juni 2020 tog riksdagen ytterligare åtta beslut om tillkännagivanden för att underlätta för våra lagliga jägare och skyttar. Då begärde riksdagen bland annat följande av regeringen.

Vi vill ha en ny brottsrubricering för vapensmuggling. Vi vill därmed förtydliga och skärpa lagstiftningen för vapensmuggling så att vi kan få stopp på den olagliga införseln av vapen i landet. Detta är inte levererat.

Vi vill att det utreds och genomförs en flytt av licenshanteringen från polisen till den nya viltmyndigheten. Detta förslag skulle minska polisens arbete och därmed frigöra resurser till ökad brottsbekämpning. Här är inget levererat.

Vi föreslog en översyn av handläggningstiderna. De är i dag oacceptabelt långa och skapar problem för såväl jägare och skyttar som vapenhandlare. Inget är levererat.

Vi begärde en översyn av vapenlagstiftningen. Det var ett tillkännagivande i juni 2019 som upprepades 2020. Inget är levererat.

Vi begärde också att EU-direktivet ska implementeras med minsta möjliga påverkan på en miniminivå för landets jägare, skyttar och samlare. Inget är levererat.

Vi vill ta bort de tidsbegränsade licenserna. De skapar bara extra jobb och byråkratiskt krångel, både för polisen och för landets sportskyttar. Polisen handlägger 3 000-4 000 sådana ärenden per år. Inget är levererat.

Vi vill ta bort synnerliga skäl och i stället specificera kraven tydligt. Det skulle förtydliga kraven och underlätta arbetet för den myndighet som i dag handhar licensärenden. Inte helt oväntat är inget levererat.

Vi ville förenkla licenshanteringen vid vapenbyte. Att kunna byta sitt vapen direkt hos vapenhandlaren skulle minska byråkratin och handläggningsärendena. Kommer du dit med en hagelbössa och vill byta in den till en annan hagelbössa eller byta till ett annat vapen inom din vapengarderob ska du kunna göra det direkt, utan långa handläggningstider. I dag handlägger polisen 70 000-80 000 vapenlicensärenden per år. Det skulle underlätta både för polisen och för landets jägare och sportskyttar om möjligheten fanns att byta in vapen direkt hos vapenhandlaren. Även här är inget levererat.

Fru talman! Regeringens uppenbara okunskap, oförmåga och framför allt ovilja att genomföra det som justitieutskottet tagit beslut om och riksdagen riktat tillkännagivanden om fortsätter. Regeringens okunskap, oförmåga och ovilja syns tydligt i detta betänkande.

Vi från oppositionen - en bred opposition av moderater, centerpartister, kristdemokrater, sverigedemokrater och vänsterpartister - har nu sett hur en ny vapenlagstiftning på punkt efter punkt kan göra det svårare och svårare att vara jägare och skytt i vårt land. När regelverket ändras innebär det att byråkratin ökar och licenshandläggningstiderna riskerar att bli längre för våra lagliga jägare och skyttar i Sverige.

Fru talman! En tydlig majoritet i utskottet tar nu tag i detta problem och framhåller i betänkandet att den nya vapenlagstiftningen är till för att komma åt de grovt kriminella, deras skjutningar och deras olagliga vapeninnehav. Den nya lagstiftningen ska inte drabba landets lagliga jägare och skyttar.

Samtidigt inser en stor majoritet - utom då regeringspartierna - att skärpta vapenlagar och straffskalor riskerar att smitta av sig på jägares och skyttars vapeninnehav, vilket inte är syftet. För att undanröja dessa effekter nu och inför framtiden vill en stor majoritet i utskottet att man försöker genomföra en uppdelning i vapenlagstiftningen så att strängare vapenlagar i fortsättningen inte ska drabba landets jägare och skyttar. Vi vill se en uppdelning och tydligare skillnad i vapenlagstiftningen mellan olagliga vapen i kriminella miljöer och lagliga vapen hanterade av jägare och skyttar.

Jag är mycket glad att vi har en sådan stor enighet runt detta i Sveriges riksdag. Men jag blir mycket förvånad över att regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, inte ställer sig bakom detta utan i stället reserverar sig mot detta förslag i utskottet. Den reservationen från regeringspartierna blottlägger tydligt regeringens dunkla avsikter. Regeringen har nämligen i varje proposition och i varje förslag avsiktligt försökt försämra och försvåra för landets jägare och skyttar. Varför vill regeringen fortsätta att jaga landets jägare och skyttar? Lägg den kraften på den grova kriminaliteten i stället!

Fru talman! Reservationen mot en uppdelning av vapenlagstiftningen visar tydligt att regeringspartierna inte vill underlätta för landets jägare och skyttar, vilket är mycket anmärkningsvärt. Att gång på gång försöka försämra för landets jägare och skyttar strider dessutom mot många av de av mig uppräknade tillkännagivanden på vapensidan som riksdagen riktat till regeringen.

En uppdelning av vapenlagstiftningen skulle innebära att vi kan lagstifta om ännu hårdare straff för den olagliga vapenhanteringen i kriminella miljöer utan att den skärpningen av lagstiftningen försämrar förutsättningarna för landets lagliga jägare och skyttar. Det är helt ofattbart att Socialdemokraterna och Miljöpartiet reserverar sig mot detta förslag. De borde i stället ha tackat oppositionen för förslaget och sett till att genomföra det omgående.

Fru talman! Sverige har i dag Europas hårdaste vapenlagstiftning, och det är bra. Vi kräver utbildning, avlagda och godkända prov samt lämplighet. Vi har hårda förvaringskrav, och dessutom kontrolleras landets lagliga vapenägare dagligen digitalt.

Sverige har drygt 600 000 vapenägare. Det är jägare, samlare och sportskyttar. Dessa personer börjar nu på allvar att ledsna på regeringens försök i proposition efter proposition att försämra och försvåra för dagens jakt- och skytteverksamhet. Tänk om regeringen hade lagt lika mycket tid och kraft på att få bort de olagliga vapnen och de kriminella från våra gator och torg och dessutom sett till att dessa grovt kriminella hamnat bakom lås och bom under lång tid och inte bara höjt straffet med ett år.

Fru talman! Att regeringen försöker att visa handlingskraft genom att försöka trycka åt landets lagliga jägare och skyttar är knappast speciellt imponerande. Den kraften borde regeringen i stället ha lagt på de grovt kriminella.

Att regeringen fortsätter att obstruera och att strunta i tillkännagivanden är ju helt oacceptabelt. Det har nu gått drygt fem år sedan regeringen fick i uppdrag att inrätta en ny viltmyndighet som skulle hantera jakten och viltvården i Sverige. Trots denna långa tid har regeringen inte levererat någonting om detta. Att det skulle beredas på Regeringskansliet verkar helt osannolikt - i så fall är det nog dags att regeringen väcker den person som jobbar med denna fråga. Nu måste det vara färdigsovet på departementet; nu förväntar vi oss faktiskt leverans i denna fråga.

Fru talman! Vi vill ha den nya viltmyndigheten på plats, och vi vill också flytta vapenlicenshanteringen från polisen till denna nya myndighet. Det skulle renodla polisens verksamhet ytterligare.

Fru talman! Riksdagen har tidigare riktat femton tillkännagivanden som rör jakt- och skytteverksamhet. I dag har riksdagen riktat ytterligare tre tillkännagivanden. Detta gör att regeringen omgående borde börja jobba med frågorna och börja leverera.

Fru talman! Det är dags att ställa in en större väckarklocka på Rosenbad som gör att regeringen vaknar och börjar arbeta med dessa tillkännagivanden omgående. Om regeringen fortsätter att obstruera och inte genomföra tillkännagivanden som riksdagen har tagit beslut om får oppositionen självklart ta en diskussion om att gå vidare med förslagen direkt här i kammaren och i stället för att rikta tillkännagivanden till regeringen börja stifta lagarna direkt här i riksdagen utan inblandning från regeringen. Detta är fullt möjligt och får självklart övervägas.

Fru talman! Jag har, återigen, en uppmaning till regeringen: Inrätta viltmyndigheten omgående! Det är fem år sedan detta beslut togs. Ta bort de tidsbegränsade vapenlicenserna och begreppet "synnerliga skäl"! Tillsätt en utredning om vapenlagstiftningen omgående! Jag kan hjälpa regeringen både med direktiven och med de namn som behöver ingå i den utredningen. Ta bort kraven på tillstånd för ljuddämpare! Implementera vapendirektivet på en miniminivå!

Fru talman! Nu måste regeringen vakna och börja jobba med det som riksdagen faktiskt har tagit beslut om.

Jag vill rikta ett stort tack för ett mycket gott samarbete i justitieutskottet.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 3.

Fru talman! Till att börja med vill jag yrka bifall till reservation 2, så är det avklarat.

Fru talman! Antalet skjutningar fortsätter att öka när de kriminella gängen gör upp på våra gator. Varje enskild dödsskjutning är såklart ett misslyckande för vårt samhälle.

Samtidigt som våldet har ökat har det drabbat allt fler oskyldiga som inte haft något med gängens uppgörelser att göra. Gängen bryr sig helt enkelt inte om i vilken miljö de avfyrar sina illegala vapen eller vem som träffas, bara de uppnår sina mål. De drar sig inte ens för att skjuta en kvinna som håller sitt barn i sin famn. Låt mig vara tydlig med, fru talman, att det inte råder något tvivel om att det här är människor som inte ska ha tillgång till vare sig vapen eller sprängmedel. De behöver avväpnas så fort som möjligt.

Vi ska dock inte i onödan försvåra legalt vapenägande för dem som kanske är landets mest laglydiga medborgare. I dag är de legalt ägda vapnen i stort sett obefintliga i brottsliga sammanhang. I stället används uteslutande insmugglade vapen - ofta från Balkan - av de kriminella gängen. Det är dessa vapen vi behöver komma åt, och inflödet måste också stoppas. Därför är de föreslagna ändringarna i smugglingslagen i denna proposition välkomna.

För att lyckas stoppa de kriminella gängen behöver Tullverket få de resurser som behövs för att förhindra fortsatt insmuggling. Därutöver behöver polisen och rättsväsendet i övrigt få de resurser de behöver för att beslagta de illegala vapen som redan finns i landet, gripa dem som hanterar dem och slutligen döma dem till kännbara straff.

Fru talman! Följderna av nuvarande lagstiftning blir ofta att lagstiftarens vilja att påverka de kriminellas vapenanvändning även påverkar den legala vapenanvändningen negativt. Det märks inte minst på att varje förändring av vapenlagen orsakar mycket oro bland landets legala vapenägare - så även i det här fallet.

Mycket av den oro som nu uttryckts hade kunnat undvikas om illegalt respektive legalt vapeninnehav reglerades i separata lagar. För att mildra eventuella negativa effekter för laglydiga vapenägare måste regeringen därför snarast tillvarata vad riksdagen tidigare har tillkännagett och utreda en översyn och modernisering av vapenlagstiftningen som differentierar överträdelser av regelverket för tillståndsgivning respektive vapenbrott i övrigt.

Fru talman! Även de tidsbegränsade licenserna behöver avskaffas, vilket riksdagen också har tillkännagett för regeringen vid upprepade tillfällen. Tidsbegränsade vapenlicenser är i dag inte nödvändiga, eftersom vapenägare kontrolleras mot brottsregistret varje dag. Det innebär också att vi redan uppfyller de krav om kontroller av vapenägare som kommer med EU:s vapendirektiv.

De tidsbegränsade licenserna, som skulle vara en ren formalitet när de infördes, har orsakat mycket problem för landets laglydiga skyttar. En i övrigt laglydig vapenägare som inte i tid lämnar in en ansökan om förnyad licens tillsammans med resultat från tävlingar där vederbörande har deltagit riskerar att dömas för brott som begåtts av oaktsamhet och som inte påverkat någon annan människa. Det var aldrig meningen när denna lag infördes.

Den föreslagna lagändringen innebär att ett stort antal vanligt förekommande vapen i sportskyttesammanhang kommer att klassas som särskilt farliga och medföra hårdare straff vid lagbrott. Man kan anta att exempelvis en för sent inlämnad ansökan om förnyelse av licens kommer att anses som ett grövre brott än tidigare och därmed ha ett högre straffvärde. De tidsbegränsade licenserna borde därför avskaffas innan den här lagändringen genomförs. Då skulle man eliminera riskerna att annars väldigt laglydiga medborgare döms till hårdare straff på grund av misstag vid licenshantering.

För att återupprätta förtroendet för lagstiftningen på området vore det önskvärt att regeringen nu skyndsamt underlättar för de legala sportskyttarna genom att avskaffa de tidsbegränsade vapenlicenserna, som orsakat så mycket problem.

Fru talman! Med anledning av det akuta behov som den organiserade kriminaliteten medför kan vi dock inte dröja med dessa föreslagna straffskärpningar. Vi är skyldiga medborgarna och framförallt dem som drabbas av skjutningarna att göra allt vi kan för att stoppa den negativa utvecklingen.

Fru talman! Att komma åt illegala vapen och få bukt med skjutningar inom de kriminella nätverken är oerhört viktigt. Vapensmuggling och smuggling av explosiva varor gör att antalet sprängningar och skjutningar i Sverige når rekordnivåer. Vissa av förslagen i regeringens proposition är bra, men inte alla.

Regeringen har återkommande landat fel i sitt försök till lagstiftning. Gängkriminellas illegala vapenhantering måste i lagstiftningen särskiljas från sport- och jaktskyttars lagliga vapeninnehav. Det är högst rimligt att legala vapen som används för jakt och sportskytte får en egen, rent administrativ del i vapenlagen, medan illegala vapen hanteras i särskild ordning.

Eventuella fel och förseelser som begås av personer som har eller har haft licens till det vapen som förseelsen avser bör inte jämställas med innehav av vapen i en kriminell kontext. Om du missar att förnya din licens för ditt vapen ska du inte dömas för grovt vapenbrott på samma sätt som en gängkriminell som påträffas med ett illegalt vapen.

Vänsterpartiet vill se en översyn av vapenlagstiftningen så att legala jägare och sportskyttar inte drabbas i jakten på gängkriminella.

Fru talman! I vårt land ser vi hur det grova och gängrelaterade våldet har flyttat fram sina positioner och också hur våldet ökar i många delar av vårt land.

En av vårt samhälles viktigaste uppgifter är att skapa trygghet på gator och torg för våra medborgare. Därför måste kampen mot denna brottslighet intensifieras genom verkningsfulla lagar och åtgärder.

Det grova gängrelaterade våldet med skjutningar och sprängdåd förekommer ofta och är nu något som många känner stor oro över och i vissa fall också får anpassa sin vardag efter. De kriminella gängen beskrivs som både aggressivare och mer våldsbenägna än tidigare, ofta genom användning av illegala vapen och sprängmedel. I dagens debatt behandlar vi propositionen om en strängare syn på hantering av vapen och explosiva varor, där regeringen föreslår en strängare syn på detta.

Fru talman! Vi kristdemokrater anser naturligtvis att det behövs verkningsfulla insatser för att komma åt kriminellas innehav av vapen och sprängmedel. Men vi menar samtidigt att de alltid måste ske på ett sådant sätt att det inte skapar ytterligare problem för vanliga jägare och sportskyttar. Dessa helt vanliga människor ska inte behöva drabbas av att samhället ändrar lagar för att möta de mest destruktiva krafterna.

För oss kristdemokrater är det självklart att inte bunta ihop jägare och sportskyttar med dem som beter sig allra värst i samhället. För att möta gängbrottsligheten behöver vi besluta om kraftfulla åtgärder för att säkra tryggheten, men samtidigt måste det ske med en inriktning på att inte försvåra utan snarare förenkla tillvaron för laglydiga och ansvarsfulla vapenägare. Det är ett synsätt som jag är glad över att en majoritet av justitieutskottet delar i och med denna propositions behandling.

En överimplementering av EU-direktiv och annan onödig reglering som försvårarar för laglydiga vapenägare är inte metoderna för att få stopp på den grova brottsligheten, då de i stället för att komma till rätta med problemet främst leder till att drabba jägare och sportskyttar.

I dagens Sverige finns ett stort antal, ungefär 600 000, registrerade vapenägare. Den undersökning som gjordes för en tid sedan visade att under den tioårsperiod då mätningarna gjordes av bruk av vapen vid grova brott kom 1,2 vapen per år från jakt- och sportskytte. Detta faktum visar att det krävs andra åtgärder för att möta gängbrottsligheten än att försvåra och reglera i onödan. Det finns vägar att reglera, men jägares och sportskyttars behov ska beaktas.

Fru talman! Straffskalan som anges i propositionen är mycket snävt utformad. Att höja maxstraffet för synnerligen grovt vapenbrott till sju års fängelse ändrar knappast saken nämnvärt. Det tycks som om regeringen endast höjer straffet för att tillgodose det tillkännagivande som riksdagen riktat till regeringen baserat på en motion från Kristdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet och Liberalerna. Tillkännagivandet kan förvisso anses vara tillgodosett då maxstraffet höjs, men höjningen från 6 till 7 år gör knappast tillräcklig skillnad. I stället menar vi att den som döms för synnerligen grovt vapenbrott bör komma i fråga för betydligt hårdare straff. Den som döms för exempelvis grovt rån, grovt koppleri eller olaga frihetsberövande kan dömas till 10 års fängelse. Lagens strängaste tidsbestämda straff är 18 års fängelse. Maxstraffet för synnerligen grovt vapenbrott borde just ta sikte på de absolut grövsta vapenbrotten och maxstraffet vara betydligt högre än de 7 år som regeringen föreslår.

Vid en jämförelse med straffskalan för narkotikabrott och narkotikasmuggling är straffen betydligt mildare för vapenbrott, även i de synnerligen grova fall som exempelvis består i att ett stort antal skjutvapen förs in i landet i syfte att beväpna den organiserade brottsligheten. För att tillåta en mer nyanserad straffmätning och för att framhålla allvaret i de allvarligaste formerna av vapenbrott - brott mot tillståndsplikten för explosiva varor liksom smuggling av vapen och explosiva varor - anser vi därför att det vore rimligt att straffskalorna för dessa brott till exempel motsvarar narkotikabrottens straffskala.

Utifrån detta resonemang yrkar jag bifall till reservation 3.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att det är en avsevärd skillnad mellan den som handhar ett legalt vapen och den som handhar ett illegalt vapen. Denna skillnad görs dock inte tydlig i lagstiftningen. Vi anser att detta borde förändras. Det är en väsentlig skillnad på det stränga tillståndssystem för jaktvapen, sportskyttevapen och samlarvapen som finns i Sverige och på den illegala importen eller tillverkningen av vapen som används i kriminella konflikter. Detta borde också avspeglas i lagstiftningen.

Den nu föreslagna lagstiftningen riskerar att i längden slå mot sportskyttar, jägare och samlare som har ett legitimt syfte med att äga sina vapen men som slarvat eller varit oaktsamma i sin hantering av dessa. Sådana avsteg ska naturligtvis beivras. Den som slarvar med sin vapenhantering är inte alltid lämplig att inneha nämnda vapen. Men om det hamnar inom ramen för det synnerligen grova vapenbrottet, exempelvis för att en vapenägare handskats ovarsamt med ett vapen med ljuddämpare - något som nämns i förarbetena i propositionen och något som är vanligt i jaktsammanhang - bör det betraktas som en försvårande omständighet om det är ett vapen som utrustats så i kriminellt syfte.

Detta gör att jag, likt en majoritet av utskottet, ställer mig bakom följande tre uppmaningar till regeringen: Det ska vara en tydlig skillnad i lagstiftningen mellan illegala och legala vapen, så att de nya strängare reglerna inte ska försvåra i onödan för jakt- och sportskyttar. Även förberedelse, försök och stämpling till brott mot tillståndsplikten för explosiva varor ska räknas som brott. Och det ska vara tydligare regler och bedömas som ett synnerligen grovt brott att ha bomber och andra explosiva varor på allmän plats.

Fru talman! Jag vill avsluta med att säga att vi alltså stöder de tre tillkännagivanden som har gjorts i utskottshanteringen och också, som jag sa, reservation 3.

Återigen får vi i riksdagen påpeka för regeringen att det visserligen är viktigt att agera kraftfullt mot illegala vapen men att det inte får ske på sådant sätt att det drabbar alla laglydiga vapenägare. De tillkännagivanden som görs i dag samt de som vi i riksdagen beslutade om i våras pekar på hur vi vill att regeringen bör tänka och agera.

Det är dags att regeringen tar till sig budskapet. Agera gärna kraftfullt, men gör det på ett sätt som inte försvårar i onödan för landets jägare och sportskyttar! För laglydiga vapenägare bör inriktningen för framtiden i stället vara att fler förenklingar ska genomföras enligt de uppmaningar som riksdagen gjort ett flertal gånger.

Fru talman! Förra året dödades 41 personer i de sammanlagt 320 skjutningar som ägde rum i vårt land. Bland dem var det en ung mamma som var ute och gick med barnvagnen. Bland dem var det en ung kvinna som träffades av en förlupen kula i en gänguppgörelse. I augusti sköts en tolvårig flicka ihjäl när hon var ute och promenerade med sin hund. Senast i går sköts en ung man ihjäl i Borås. Det här är förstås alldeles vansinnigt. Vi måste göra allt för att minska de kriminella gängens utbredning i vårt vackra land.

Vi måste agera kraftfullt och strypa tillförseln av vapen till Sverige, vi måste göra det svårt för kriminella att vara just kriminella och vi måste komma med kraftfulla svar. Det sker bland annat genom den proposition som regeringen nu lägger fram och som vi debatterar här i dag.

Det är viktigt att vi nu skärper straffen när det gäller smuggling av vapen och sprängmedel. Det är viktigt att vi nu skärper straffen för innehav av vapen. Det är viktigt att vi skärper straffen för innehav av sprängmedel och förberedelse till brott vad gäller sprängningar.

För inte så länge sedan skedde en sprängning i Linköping, där jag är född och uppvuxen. För inte så länge sedan skedde en sprängning på Östermalm här i Stockholm.

Oskyldiga drabbas. Man måste kunna känna sig trygg i sitt eget hem. De kriminella ska inte få ta över.

Jag nämnde dem som har dött i olika skjutningar. Till det kommer dem som har skadats. Inte långt ifrån där jag bor här i Stockholm befann en man sig i sin lägenhet när han plötsligt fick en kula genom huvudet. Han är musikutövare och blev blind på ena ögat. Han har fått men för livet och får nu svårt att utöva musik. Den andra personen som drabbades helt oskyldig i denna skjutning var en taxichaufför.

Fru talman! Jag är glad att vår regering inför kraftfulla åtgärder för att minska detta fula som sprider sig i vårt land. Tillsammans kommer vi att komma till rätta med detta. Miljöpartiet är stolt över att stå bakom denna politik.

Det är också viktigt att vi ser till att grogrunden för de kriminella försvinner och att vi ser till att barn får en bra tillvaro, kan gå i skolan och se att det finns ett ljus och ett samhälle där man kan få jobb och ha vänner och bekanta som inte är de kriminella gängen.

Fru talman! Det har tagits upp att man försvårar för jägare och dem som ägnar sig åt pistolskytte. Det är något av en nidbild att miljöpartister vill försvåra för jägare och pistolskyttar. Faktum är att många miljöpartister är jägare, och enligt en Sifoundersökning är vi det parti där flest är positivt inställda till att äta viltkött. Låt mig därför understryka att vi inte vill försvåra för jägare eller pistolskyttar.

Som vi skriver i vårt särskilda yttrande pågår det just nu ett arbete på Regeringskansliet för att se till att dessa inte straffas ut när olika lagar skärps.

Fru talman! Jag yrkar bifall till regeringens proposition, våra två reservationer och vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Den liberale debattören Mattias Svensson har nyligen utkommit med boken Så roligt ska vi inte ha det om den svenska alkoholpolitiken. Man kan undra varför jag tar upp detta när vi debatterar vapenlagstiftning och förbud. Jo, för att i den svenska alkoholpolitiken fanns något som kallades totalkonsumtionsmodellen. Den byggde på att den totala mängden av försåld alkohol i landet påverkade alkoholproblemen. Denna modell havererar på många sätt och kan inte riktigt anses relevant i alla sammanhang.

Jag kom dock att tänka på den i detta sammanhang, för regeringen verkar ha ett slags underton av en totalkonsumtionsmodell när det gäller vapen. Man verkar tänka att ju fler vapen som finns i samhället, desto fler illegala skjutningar och motsvarande äger rum. Men så är givetvis inte fallet.

Det är en god ambition att försöka dela upp vapenlagstiftningen i en del som handlar om regleringen av hur laglydiga vapenägare ska handha sina vapen och en annan del som handlar om hur vi klämmer åt kriminella som använder illegala vapen på ett hänsynslöst sätt och skapar otrygghet i hela samhället.

Min kollega och vän Sten Bergheden från Moderaterna gjorde en bra dragning av innehållet i alla riksdagens tillkännagivanden till regeringen. Det är en smula beklämmande att så lite har levererats på denna punkt. Vi har en ganska bred majoritet, och det måste vara tydligt vad som är riksdagens syn på svensk vapenpolitik. Trots det händer ganska lite.

Detta betänkande är dock något av en ursäktande motsats. Det är en hel del bra saker som genomförs nu. Bland annat skärps straffen för smuggling av vapen, och det straffrättsliga ansvaret för att illegalt föra in vapen i landet tydliggörs.

Något annat som adresseras och som är mycket välkommet är en utökad kriminalisering av hantering av sprängmedel. Kriminella har i vissa sammanhang övergått från att använda skjutvapen till att skrämmas och ställa till med enorm oreda genom att utföra sprängattentat. Det vi i dag fattar beslut om kommer att leda detta en liten bit i rätt riktning, vilket givetvis är välkommet.

Vi behöver göra en total översyn av lagstiftningen. Vi behöver ha ett samlat regelverk som är rättssäkert, träffsäkert, lättbegripligt och lättarbetat så att det går att tillämpa för alla dem som behöver sina vapen i sin hobby eller i annan typ av legal och legitim utövning och samtidigt skilja ut den från den illegala, illegitima, hänsynslösa och farliga vapenhanteringen.

Vi behöver komma åt smugglingen genom stora insatser. Det finns samordningsmän på många håll i Europa, men det behövs säkert fler.

Jag blir glad av flera av inläggen, bland annat något överraskande av Miljöpartiets deklaration om det stora jaktintresset. Det är ett intresse som jag delar. Låt mig därför skicka med att man i Europaparlamentet bör se med samma farhåga som jag på det stundande blyförbudet. Att använda bly där det behövs är en förutsättning för att kunna ha säkra och dödande skott och en så human metod som möjligt när man jagar. Man behöver förstå att bly i många fall är det absolut bästa materialet för en kula. Det är bra att Miljöpartiets alla jägare säkert delar denna insikt så att den kan spridas.

Fru talman! Vi har debatterat och diskuterat vapenfrågorna så många gånger i denna kammare. Ofta har debatten varit mer negativ än den är i dag när vi faktiskt är ganska positiva till dessa förslag. Jag tittade igenom mina tidigare anföranden, och jag sa redan två debatter bakåt i tiden att allt redan är sagt. Så är det. Vi upprepar oss och kommer ingen vart. Därför måste vi ta ett samlat tag om ett nytt regelverk för vapenlagstiftning.

Problemen började inte med EU:s vapendirektiv, men de förvärrades i och med det. Kanske handlar det om det fundamentala och strukturella feltänket att antalet vapen ökar faran i samhället - även om dessa vapen är ansvarsfullt hanterade av laglydiga ägare. Kanske var det detta som gjorde att man hamnade snett när man skulle formulera vapendirektivet. Efter de fruktansvärda terrordåden i Paris behövde man visa politisk handlingskraft, och man gjorde något som sköt helt bredvid målet.

Vi var emot vapendirektivet då, och vi är emot det nu. Vi kommer snart att debattera detta igen, för det kommer implementeringsförslag från regeringen. Vi får alltså anledning att återkomma till detta, och då tar vi debatten vidare utifrån det.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)