En reformerad mutbrottslagstiftning

Fru talman! Vi talar ofta om Sverige som ett land med väldigt små korruptionsproblem, och vi gör det med rätta. Hur man än mäter och vem man än frågar har nämligen Sverige vid en internationell jämförelse en ganska bra situation. Korruption är alltjämt en sällsynt företeelse i vårt land. Jag guidade en internationell grupp här i riksdagen i måndags. Jag visade dem lokalerna, berättade hur riksdagen fungerade och så. Det var 30 deltagare från tio olika länder. Jag fick faktiskt frågan hur det kan komma sig att vi inte har någon utbredd korruption i Sverige. Jag svarade något i stil med att jag tror att det är så att vi har en väldigt stark och gammal ämbetsmannatradition - från Axel Oxenstiernas tid, om man så vill. Det handlar också om det faktum att svensk statsförvaltning verkligen kommit att genomsyras av det Max Weberska ämbetsmannaidealet, alltså detta med professionalism, opartiskhet och integritet. Jag tror också att det till exempel har betydelse att vi inte byter kommunala och statliga tjänstemän när vi har maktskifte i kommuner och i landsting. Det borgar för kontinuitet, och det borgar naturligtvis för en mycket stark kåranda. Det är på gott och ont, kan man som politiker tycka ibland, men jag tror för det mesta på gott när det gäller den här punkten. Till detta ska läggas vår tradition av öppenhet i statsförvaltningen. Det handlar om offentlighetsprincipen, och det handlar om meddelarskyddet som gör att man kan upptäcka oegentligheter tidigt och slå larm om detta utan att riskera att bli av med jobbet som statstjänsteman. Om jag funderar lite längre över frågan i måndags tror jag faktiskt också att det hänger ihop med en slags allmän känsla av tillit mellan människor som har präglat vårt land under ganska lång tid. Vi är ett land där vi litar på varandra och där vi har utgått ifrån att vi vill varandra väl. Ett land där man utgår ifrån att alla fuskar och skor sig - att man måste göra det för att klara sig - kommer att få stora korruptionsproblem. I Sverige har vi haft motsatt situation. Vi har trott varandra om gott, och vi har i allmänhet trott även staten om gott. Det visar också internationella undersökningar där man jämför hur folk ser på staten och på varandra. Denna grundläggande tilltro i samhället är emellertid av ganska sent märke. Det fanns inte i det gamla Fattigsverige. Det är en produkt, menar jag, av välfärdsstatens utbyggnad och en ökad ekonomisk jämlikhet. Det är ingen tillfällighet att man i länder med en svag stat, inga fungerande välfärdssystem och stor skillnad i levnadsförhållanden mellan fattiga och rika ofta har en utbredd korruptionskultur. Bara av den anledningen finns det alltså skäl att känna en viss oro över vad som kan komma. Sverige är i dag ett land med massarbetslöshet, växande klyftor mellan fattiga och rika och urholkade välfärdssystem. Sverige avlägsnar sig väldigt snabbt från den svenska välfärdsmodellen. Statens budskap till medborgarna de senaste åren har varit att du får klara dig själv om det går dig illa i livet. På det sättet bryts tilliten ned, alltså det som kittar samman samhället. Se bara på de tiotusentals människor som har hamnat i de Kafkakorridorer som till exempel sjukförsäkringen och fas 3 numera utgör. Med en sådan utveckling, fru talman, tror jag att människor förr eller senare kommer att dra slutsatsen att det inte finns någon annan väg än att försöka betala någon tjänsteman för att det ska fattas ett beslut i gynnsam riktning. Det infinner sig kanske rent av en känsla av att det nog är så andra gör för att få sin rätt. Jag säger inte att vi är där än. Vi är inte där än. Sådana här saker händer inte i en handvändning, på bara några år. Det tar ganska lång tid att bryta ned den här typen av tillit. Men vi kan mycket väl komma dit. Jag vill understryka att Sverige inte på något sätt är vaccinerat mot korruption för evig tid, om vi nu skulle tro det. Till det ska vi lägga de andra utvecklingstendenser som finns framför oss och som pekar mot ökande problem på detta område. En sådan faktor är den organiserade kriminalitetens tillväxt. Den organiserade brottsligheten har visat att man inte drar sig för att hota åklagare, poliser och domare i samband med rättsprocesser. Vi kan lätt se framför oss att när man ser att man inte kommer fram genom att hota kanske risken ökar att man i stället väljer att försöka muta sig fram för att till exempel få ett åtal nedlagt eller ett polisvittne att ta tillbaka sin vittnesutsaga - för att påverka rättsprocessen. Det ser vi i andra länder, och det kan vi mycket väl komma att se också i Sverige. En annan faktor vi pekar på som ökar korruptionsriskerna i Sverige är privatiseringen av olika välfärdsområden - när till exempel äldreomsorg eller sjukvård ska läggas ut på entreprenad. Det är något nytt; det hade vi inte tidigare, om vi går tillbaka 20 eller 30 år. När äldreomsorgen eller sjukvården ska läggas ut på entreprenad är det väldigt mycket pengar som står på spel. Det är lätt att tänka sig att ett företag som inte ens drar sig för att väga de gamlas kissblöjor för att spara pengar säkert också kan tänka sig att smörja en och annan tjänsteman för att få ett kontrakt. Det finns inga skrupler på en del håll. Det är en situation vi inte har sett tidigare. Den är ny, och det är mycket pengar på spel. Vidare har vi risken för en ökad politisk korruption. Nästa val, 2014, är det första valet där vi har sänkt personvalsspärren till riksdagen från 8 till 5 procent. Det kan mycket väl medföra mer intensiva personalvalskampanjer med allt vad det för med sig av kampanjfinansiering. Det är självklart att det då finns en risk att till exempel företag kan komma att vilja gå in med pengar till enskilda partiers kampanjer och enskilda kandidaters personkampanjer för att på det sättet knyta upp de enskilda politikerna inför framtida politiska beslut. Det är bland annat mot den bakgrunden som vi så hårt och så länge nu har drivit att det också i Sverige måste finnas en lag om öppenhet om partifinansieringen. Det finns i alla andra civiliserade länder. Det handlar om att förebygga korruption. Medborgarna har rätt att veta vem som står bakom de olika politiska partierna och deras kandidater. Så enkelt är det. Det här har Moderaterna och Sverigedemokraterna motsatt sig. De är de stora motståndarna till öppenhet kring partifinansieringen. Sverigedemokraterna kanske är det för att de vill dölja bruna pengar från Tyskland eller från Frankrike - vad vet jag? Jag vet inte vad deras bevekelsegrunder är. Moderaterna kanske är det för att de inte vill berätta varifrån alla deras hemliga bidrag kommer. På tio år, åren 2000-2010, tog Moderaterna emot nästan 100 miljoner kronor i privata hemliga donationer - nästan 100 miljoner kronor! De vill inte redovisa källorna och berätta varifrån pengarna kommer. Här har man slingrat sig som ålar i ett antal år nu för att man inte vill genomföra lagstiftning på det här området. När frågan senast var uppe i konstitutionsutskottet sköts frågan över till partisekreterarkretsen och sade: Ni kan väl diskutera igenom det här och försöka komma framåt för att se hur en lagstiftning ska kunna se ut. Det var i höstas. Månaderna gick och ingenting hände. Man fortsatte att blockera och förhala hela frågan. Till sist tröttnade vi och sade: Om man inte kan komma fram i partisekreterarkretsen, all right, då motionerar vi i riksdagen om att inrätta en särskild kommission med befogenhet att ta in de här uppgifterna från partierna. Då fick Moderaterna eld i baken. Det tog bara några dagar tills er partisekreterare Arkelsten skrev att ni nu accepterade en lagstiftning. För övrigt avgick hon dagen efter. Om det hade med det att göra vet jag inte, men så var det. Sedan tog det några veckor tills vi fick på pränt i riksdagsdokument att ni nu lovar att det ska finnas en lagstiftning på plats 2014. Gott så, då har vi kommit så pass långt. Det finns ingen anledning för oss att bråka i onödan med vårt kommissionsförslag. Men då måste jag ändå fråga er i den här debatten: Har ni startat lagstiftningsarbetet? När får vi se förslaget? När kommer det? Det börjar bli bråttom nu. Det är bara två år till 2014. Det här är ingen enkel materia; den är rätt komplicerad. När man ska utforma en lagstiftning måste det utredas. Man måste ha ett remissförfarande. Vi måste ha ett förslag på plats allra senast vid den här tiden nästa år. Det gäller att ni börjar jobba på. Min fråga är: Har lagstiftningsarbetet börjat? Hittills har vi inte sett någonting, inga direktiv till någon utredning. Ni har egentligen inte kommit fram med någonting. Har arbetet börjat? När får vi se förslag? Ska ni hålla det löfte som ni har tvingats att ge måste ni börja jobba nu. Slutligen, fru talman, har vi inga invändningar mot de små förslag - de är ju det - i mutbrottslagstiftningen som riksdagen nu har att ta ställning till. Det är bara små putsningar i marginalen. Vad vi lyfter fram är att det måste ske en bredare genomlysning av hela detta problemområde, därför att det är ett område där vi riskerar att få ökande bekymmer. Och jag har pekat på några sådana faktorer: de sociala klyftorna, den organiserade kriminaliteten, privatiseringen av välfärdstjänsterna och risken för ökad politisk korruption. Det är det som är innehållet i reservation 1 som jag härmed yrkar bifall till. I detta anförande instämde Kerstin Haglö och Arhe Hamednaca (båda S).

Fru talman! Under förra mandatperioden tillhörde jag partisekreterarkretsen. Jag var partisekreterare för Miljöpartiet de gröna, och som sådan fick jag hantera väldigt många av de diskussioner som vi då hade om hur vi gemensamt skulle redovisa våra partibidrag. Det var väldigt många hårda diskussioner, men trots allt kom vi några steg fram för att hitta hur vi skulle offentliggöra vissa delar. Redan då var Moderaterna väldigt tveksamma till att redovisa någonting, men vi fick ändå några små delar på plats. Det fanns redan då en utredning om en lagstiftning. Jag tyckte nog redan då att vi kunde ha infört den, men det var stor tveksamhet från de andra partierna inför det. Under den tiden tänkte jag själv inte så väldigt mycket mer på det. Jag tyckte att det var bra att vi fick en del gemensamma regler. Men jag hade nog också lite av inställningen som Morgan Johansson redovisade här, att vi i Sverige är ganska befriade från korruption. Så en dag för några år sedan blev jag kontaktad av Europarådets enhet mot korruption som gjorde intervjuer här i Sverige med företrädare för alla riksdagspartier. Man granskade Sverige utifrån ett korruptionsperspektiv. Det var en lång intervju, och jag redogjorde, som sagt, för att jag ser Sverige som ett bra land ur ett korruptionsperspektiv. Sedan återkom frågan i en lång diskussion med alla partiföreträdare. Några intervjuer hade då gjorts. Men redan där fick vi en ganska svidande kritik för att vara så otroligt naiva, att vi som ett av väldigt få länder inte hade någon form av lagstiftning på plats när det gällde stöd och bidrag till partierna. Sedan kom slutredovisningen, och även där var det en ganska hård kritik på det här området. Under valrörelsen skrev jag ett kort Facebookinlägg om att jag tyckte att det var rimligt att få på plats en lagstiftning som kräver att man redovisar partistöden. Vi tyckte att summan 10 000 var en rimlig nivå, och det var något som det hade pratats om tidigare. Jag fick då ett svar på Facebook från en gammal kompis i Kalifornien som berättade att i Kalifornien har man ett krav på att varje bidrag på över 100 dollar ska redovisas. Och det är en självklarhet i ett land där partierna och kandidaterna till så stor del klarar sig på grund av olika stöd från olika intressenter. 100 dollar, och vi bråkar om de här "jättesummorna"! Nu finns det äntligen en överenskommelse på plats om att det ska bli en lagstiftning som äntligen ska ge oss lite rimliga minimiregler för partifinansiering och att den ska finnas på plats till 2014. Men jag måste få ställa samma fråga som Morgan Johansson ställde här tidigare. Jag skulle vilja höra från allianspartierna hur långt det här arbetet har kommit. Som jag ser det vore det ganska bra om vi fick någon form av inflytande. Det här är ju en fråga som så direkt berör alla partier i riksdagen, så det vore väldigt bra om vi kunde bli inblandade lite tidigare och om vi också kunde få ett svar på hur det går med direktivskrivande och liknande. Jag kan också tycka att det är lite orimligt att vi i det offentliga Sverige tyvärr är nästan lika naiva som jag var innan åthutningen från Europarådet. Det är ofta medierna som granskar oss i stället för att vi själva har styrsystem som i tid upptäcker till exempel sådant som det som hände i Göteborg. Jag ser ett stort behov av att vi ska kartlägga hot om och risker för utbredd korruption och att vi ska förbättra utbildningen när det gäller mutbrottslagstiftningen. Jag vill därför yrka bifall både till reservation nr 1 och till reservation nr 2.

Fru talman! Kampen mot korruption skärps. Alliansen föreslår flera åtgärder för att skärpa kampen mot mutbrott och korruption. Det har gått nästan 35 år sedan reglerna om mutbrott reformerades senast. Sedan dess har det ibland förekommit att lagstiftningen kritiserats för att vara svår att tillämpa. Likaså har internationella övervakningsorgan vid några tillfällen pekat på större eller mindre brister i vårt system. Det är viktigt att lagstiftningen kan tillämpas utifrån dagens situation. Vi bekämpar samma problem i dag, men situationen ser såklart annorlunda ut i dag än för 30 år sedan. Skulle medborgarnas förtroende för myndigheter, företag, politiker eller andra personer svikta, skulle medborgarna börja tvivla och skulle korruption och maktmissbruk få fäste förlorar vi något mycket centralt för varje gott samhälle - känslan av trygghet, rättvisa och förtroende. Alliansen har tagit detta på allvar och ändrar därför lagstiftningen. Det är viktigt att insatserna anpassas och skärps för att kampen mot korruption ska kunna drivas på ett så effektivt sätt som möjligt. Jag ska sammanfatta åtgärderna lite kort. För det första ska den krets av personer som kan dömas för att ha tagit emot eller gett en muta utvidgas väsentligt och anges på ett enklare sätt i lagen. Straff ska nu kunna utdömas när en muta tas emot av eller ges till arbetstagare och alla typer av uppdragstagare. Den begränsning som tidigare funnits tas nu bort. För det andra införs en särskild regel för de fall där mutan ges till eller tas emot av den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt organiserad vadhållning. Straff kan då dömas ut även om mottagaren inte är att anse som arbetstagare eller uppdragstagare. För det tredje innebär förslagen också att lagen uttryckligen ger exempel på omständigheter som kan leda till att tagande eller givande av muta ska bedömas som grovt brott. Detta skapar förutsättningar för att domstolarna ska kunna döma på ett enhetligare sätt och ofta komma upp högre i straffskalan. För det fjärde ska så kallad handel med inflytande straffbeläggas. Det kan handla om att en närstående till en beslutsfattare tar emot en muta för att påverka honom eller henne i beslutsfattandet. För det femte införs en ny regel som innebär att straff kan dömas ut för vårdslös finansiering av mutbrott. Det kan handla om en näringsidkare som ger pengar till en anlitad företrädare och genom att brista i sina kontrollåtgärder främjar att företrädaren begår mutbrott inom ramen för sin syssla. Kort sagt blir det tydligare vad som ska betraktas som ett grovt brott. Jag kan inte hålla med om, som tidigare har sagts här i dag av till exempel Socialdemokraterna, att det här är små åtgärder. Och även om de skulle vara det är de viktiga. Jag tycker också att det är bra att man gör den här internationella utblicken, för korruption är ett stort problem i många länder. Den har även, i Sverige men framför allt internationellt, fått en större uppmärksamhet, vilket är positivt. Vi fick i justitieutskottet i höstas en inbjudan att medverka på en FN-konferens gällande just anti-korruption. Den hölls i Uzbekistan, och det var inte så många som ville åka, men jag tyckte att det lät spännande och intressant. Uzbekistan är ju ett land som ligger högt på rankningslistan, och i de här fallen är det inte positivt att ligga högt upp, utan det visar att man har väldigt stora problem. Jag föredrog de här lagstiftningsärendena som då fortfarande var förslag och lite av vad remissinstanserna hade sagt. Konferensdeltagarna var helt chockade över att vi politiker i Sverige är drivande i den här processen. Bland annat åklagarmyndigheten i Georgien sade att det är precis så här de vill att deras politiker ska göra. Det är självklart att vi ska föregå med gott exempel. Detta för mig in på diskussionen om stöd till partier. Jag tycker att det är ett viktigt arbete som har påbörjats. Jag tror att det är viktigt att man har de här partisekreterarsamtalen. Jag hoppas också att vi får en lagstiftning på plats, men lagstiftning kan ta tid, och jag vill lyfta upp hur vi gör i Kristdemokraterna. Man kan göra väldigt mycket själv, och det är det vi gör. Vår partistyrelse har tagit upp och kommer nu att skapa riktlinjer för hur redovisningen ska göras när enskilda personer vill ge bidrag direkt till partiet. Det finns regler, men det här handlar inte bara om hur finansiering och redovisning ska ske internt i partiet, utan det handlar framför allt om hur man gör när folk externt vill veta vilka stöd som har getts. Jag tror att det är viktigt att vi följer frågan, men den ligger som sagt snarare i konstitutionsutskottet än i justitieutskottet. Jag har fört en dialog med min företrädare där, jag har pratat med min partisekreterare, och jag tror som sagt att det går att göra mycket själva när det gäller att skärpa reglerna och ha tydligare riktlinjer för alla partier internt. Sedan hoppas jag också att vi snart får en tydlighet när det gäller finansieringen. I ett internationellt perspektiv är bland annat frågan om hur franska presidentkandidater har tagit emot pengar uppe på agendan, så visst är det en het fråga var man får finansiering ifrån. Sägas ska dock att i ett internationellt perspektiv är vi relativt förskonade i Sverige. Enligt min uppfattning är korruptionen i många länder det främsta hindret för en sund samhällsutveckling, inte minst inom rättsväsendet. I förlängningen kan även demokratiska värden sättas ur spel, vilket i sin tur riskerar att en fredlig utveckling i ett land kan gå åt fel håll. Uzbekistan, Burma och Georgien - det finns många exempel på länder som har otroligt mycket större problem, så jag tycker att vi ska vara positiva, att vi ska se vår lagstiftning som ett föredöme och att vi lagstiftare hela tiden ska vilja gå längre för att förebygga korruption. Det är just genom att minimera möjligheterna att ge och att ta emot en muta genom att kriminalisera handlingar på ett tidigt stadium och att utvidga kretsen av personer som kan bli berörda som vi får en så bra lagstiftning som möjligt. Utöver lagändringarna tar betänkandet också upp ett initiativ som alliansregeringen har tagit till ett arbete med att ta fram en uppförandekod för näringslivet. Det här är någonting som jag tror är väldigt viktigt. Det är en kod för självreglering. Jag tycker det är positivt att sådana initiativ har tagits. Lagar är viktiga, men det gäller att se till att förebygga och att se till att det finns riktlinjer på plats om hur man ska agera i olika situationer. Avslutningsvis vill jag kommentera det här om att den ökade privatiseringen leder till korruption. Jag måste säga att länder som har fullt statligt ägande också har stora korruptionsproblem. Jag tycker att vi definitivt måste bli bättre på upphandling. Det är ett stort problem att vi har brist på kunskap när det gäller upphandling, men sägas bör att de länder där staten äger allt inte är korruptionsfria miljöer, vilket Morgan Johansson verkade antyda eller tro. Det finns som sagt flera olika områden som vi måste jobba på. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motionsyrkanden. (Applåder)

Fru talman! Nej, Caroline Szyber, det tror jag inte alls! Jag bara pekade på att det är mycket pengar som står på spel, att det är kontrakt som står på spel och att det handlar om att behålla sina vinster. Då finns det också en risk att man försöker ta genvägar. Skillnaden gentemot tidigare decennier är att det numera finns den typen av vinstintresse i till exempel sjukvården och äldreomsorgen. Det fanns inte innan. Jag pekar på en faktor som ökar risken för korruption, men jag drar inga slutsatser i övrigt. Det vill jag säga för att ta dig ur den villfarelsen. Sedan får jag fråga Caroline Szyber: Berättade du när du var i Uzbekistan att Sverige är ett land som inte har någon lagstiftning när det gäller partifinansiering? Det måste de allra flesta ha rynkat på näsan åt och tyckt var underligt. Kanske halkade vår gloria som föredöme på området i så fall lite på snedden. Kritiken har varit stark, inte minst, som påpekades här tidigare, från Europarådets sida. Kristdemokraterna ska ju vara något slags etisk banerförare i regeringen. Moderaterna har tagit emot 100 miljoner kronor från hemliga bidragsgivare mellan 2000 och 2010. Bara mellan 2004 och 2006 tog man emot 50 miljoner kronor - det har Sven Otto Littorin, den tidigare moderate partisekreteraren, berättat för oss - som man absolut inte vill redovisa. Blir Caroline Szyber inte ilsken och tycker att det inte kan vara på det sättet? Rimligen måste detta redovisas. Jag antar att Caroline Szyber har bättre inblick i regeringsarbetet än vad jag har, och därför vill jag fråga: Vet hon någonting om ifall det pågår något slags lagstiftningsarbete i regeringen, eller är det bara något de sagt för att komma undan debatten och förhala frågan några månader till? Pågår det ett beredningsarbete i Regeringskansliet? Hur ser det i så fall ut, och när får vi se resultatet av det?

Fru talman! Jag vill börja med att säga att jag tror att det finns många olika risker och grunder för korruption, och vi ska ta dem alla på allvar. Ja, jag tog upp att vi inte hade någon redovisning. Uzbekistan är kanske inte det land man ska jämföra med, och de kanske inte heller rynkade på näsan åt just det. De har inte en sådan lagstiftning och förstod inte problemet över huvud taget. Jag tycker att det är problematiskt både med de direkta stöd som ges till partier och också mycket av de indirekta stöd som ges till partier. I Kristdemokraterna tycker vi att detta är viktigt, och vi är övertygade om att det påverkar medborgarnas bild av oss politiker och av politiska institutioner. Vi har därför sagt att det är viktigt att vi själva till nästa val har tydliga regler som är så transparenta och öppna som möjligt. Därför har vi till och med sänkt taket. Det har talats om ett belopp på 20 000, och vi har sagt att vi ska lägga det så lågt som möjligt. Det är mycket viktigt att det finns en redovisning. Redan i dag har vi en intern redovisning, men för oss är det viktigt att även ha en extern redovisning, att kunna samla saker och lägga upp på hemsidan. Jag hoppas att vi får en lagstiftning på plats. Det är en lång process. Det ska utredas. I ett enigt ställningstagande från konstitutionsutskottet sägs också tydligt att även om man tillsätter en kommission får den ofta ganska smala befogenheter. Ert förslag, Morgan Johansson, behöver inte innebära att processen skyndas på eller att man verkligen får den öppenhet som man kanske vill ha. Det viktiga är att lagen, när vi väl får den på plats, verkligen är så bra som möjligt. Om det här nu är så viktigt för Socialdemokraterna och Morgan Johansson undrar jag varför de inte tidigare tagit tag i problemet. Det är lätt att klaga och tycka att saker och ting tar lång tid när man sitter i opposition. Jag instämmer och hoppas att vi har lagstiftningen till nästa val. Men om det nu är så viktigt och prioriterat för er har ni tidigare haft många år på er att instifta en sådan lag.

Fru talman! På den första frågan kan jag svara att man ibland ser behov växa fram, och då måste man agera. Det är precis det vi har gjort. När vi nu ser att det kommer in så stora pengar till enskilda partier, pengar som de inte vill redovisa, inte vill berätta vem som står bakom, är det ett starkt skäl att agera genom lagstiftning. Det räcker inte med det som Caroline Szyber säger om riktlinjer. Vi har också i många år haft partiriktlinjer om redovisning. Vi har väldigt länge varit öppna med alla våra bokslut och vår ekonomi. Det är ingenting konstigt. Skillnaden är att vi med lagstiftning får en tillsyn så att vi håller oss till de lagar och regler som finns. Dessutom får vi sanktionsmöjligheter. När Moderaterna nu exempelvis säger att de inte tar emot pengar från juridiska personer, från företag, för det kommer de att säga, är det osant. Det finns åtminstone ett exempel på att de gjort det. När de säger att de inte tar emot några pengar av juridiska personer då kan vi bara lita på deras ord. Det finns ingen tillsyn av det. Ingen kan gå in och kolla att det som de säger är sant. Det finns heller inga sanktioner om de skulle ljuga om det. Det är skillnaden mellan att ha partiinterna riktlinjer och att ha en riktig lagstiftning på plats. Därför får vi också den kritik vi får. Det finns bara en väg att gå, Caroline Szyber, och det är att få på plats en ordentlig lagstiftning. Därför vill jag återigen fråga: Pågår det ett lagstiftningsarbete? När får vi se resultatet av det? När får vi se ett lagstiftningsförslag? Eller tänker ni dra ut på det så länge att vi plötsligt, ett, tu, tre, står där och inte hinner få det på plats före 2014? Är det så strategin ser ut? När kommer lagförslaget? När får vi se det?

Fru talman! Den främsta sanktionen är väl att man inte får medborgarnas förtroende. Det är någonting som påverkar oss alla. Det är väl det som jag trots allt tycker att vi politiker alltid ska fokusera på. Som du sade i ditt anförande, Morgan Johansson, är en anledning till att vi i Sverige haft så små korruptionsproblem att vi haft stor öppenhet och transparens. Det är någonting som vi värnar och ska värna även framöver. När det gäller vikten av sanktioner handlar det också om förtroendet ute i samhället. Jag måste säga att det är lite för mycket att Socialdemokraterna står och slår sig för bröstet. Nu talar de om direktfinansiering. Det finns ganska många rapporter som talar om deras indirekta stöd. Någonstans kan jag känna att vi alla innerst inne vill ha en lagstiftning och så mycket öppenhet som möjligt, men då vill vi också ha alla korten på bordet. Då går det inte att låta vissa personer, för att de kanske är knutna till en viss facklig organisation, dela ett visst material. Då går det inte att låta vissa bussas hit och dit och sitta och applådera. Då ska vi ha öppenhet och transparens på alla områden. Då ska det gälla både det direkta stödet och det indirekta stödet. I ert fall, Morgan Johansson, tycker jag att man samtidigt kan sätta i fråga ganska mycket av det indirekta stödet. För min del ser jag verkligen fram emot en lagstiftning, en lagstiftning som jag tror att ni senare kommer att känna er lite beklämda av. Det är inte bara ett parti i riksdagen som får mycket stöd, såväl finansiellt som på andra sätt, utan det är ganska många. För oss handlar det om att allt ska upp på bordet. Vi ska inte längre ha några gråzoner. (Applåder)

Fru talman! Jag blir lite orolig när jag hör Caroline Szyber. Såvitt jag förstår finns det en politisk överenskommelse. Jag talade med vår partisekreterare i går som menade att man i den kretsen helt gått bet och att frågan nu helt och fullt ligger på Justitiedepartement. När jag lyssnar på Caroline Szyber får jag en känsla av att frågan håller på att bollas tillbaka till de enskilda partierna, att det återigen är dags för de enskilda partierna att visa sin trovärdighet. Vi har gjort det. De flesta av våra partier redovisar vissa saker, åtminstone någorlunda. Vi i Miljöpartiet har länge haft etiska regler för hur man redovisar, och vi redovisar alla bidrag över 10 000 kronor. Det jag verkligen vill veta, Caroline Szyber, är om oenigheten inom Alliansen är så oerhört stor att det inte ens kommer fram några direktiv till utredningen, eller om vi kan förvänta oss att få se direktiven. Helt klart är att vi under lång tid haft olika åsikter i frågan, och därför är det viktigt att vi har möjlighet att ge input så att vi får lagstiftningen på plats till 2014.

Fru talman! För det första: Frågan tillhör konstitutionsutskottet, inte justitieutskottet. För det andra: Frågan har behandlats av partisekreterarna, och där har man kommit fram till att man som grupp kanske inte kunnat enas om hur den ska regleras. Därför för man över den till lagstiftning. Jag har personligen hela tiden varit positiv till lagstiftning. Det är viktigt med riktlinjer. Därför tycker jag att det är positivt att mitt parti nu går ännu längre än det som sagts tidigare. Det gäller inte bara etiska riktlinjer utan man ska redovisa i princip allt. Det är föredömligt. Jag tycker att det är bra. Jag hoppas att vi får fram en lagstiftning till nästa mandatperiod. Jag har bara talat med min partisekreterare. Jag har bara talat med min partikollega i konstitutionsutskottet. Vi är överens. Det är viktigt att det tas fram ett bra underlag, och antagligen behöver det göras en utredning. Det är viktigt att vi får fram en lagstiftning. Tiden är knapp. Jag är den första att hålla med om det. Vi talar hela tiden om vikten av beredning och utredning. Det är alltid viktigt att saker och ting görs rätt. Ska vi göra detta och det ska redovisas på ett bra sätt måste det också vara väl underbyggt. Jag är väl medveten om att klockan tickar. Jag har inte haft något samtal med justitieministern. Vi har inte diskuterat detta i allianskretsen. I mitt fall beror det på att det här inte är en fråga som ligger på vårt bord i justitieutskottet. För mig som rättspolitisk talesperson är den inte aktuell. Om den berörts i konstitutionsutskottsalliansen eller i partierna vet jag inte. Jag vet bara om de diskussioner som jag själv deltagit i. Frågan ligger inte på vårt bord så det är kanske naturligt att jag inte varit en del av de diskussionerna. Återigen: Jag hoppas att vi får en lagstiftning så fort som möjligt.

Fru talman! Nu blir jag ännu mer bekymrad. Trots allt är det justitieutskottets betänkande vi debatterar i dag, och trots allt är det en fråga som i dag är flyttad till justitieministern. Jag tycker att det är rimligt att man kommer förberedd och har pratat med de kolleger som bereder detta, så att vi kan få svar på hur det går med lagstiftningen. Jag inser att jag inte kommer längre med Caroline Szyber i den här frågan i dag, men jag är oerhört bekymrad, måste jag säga, för hur detta kommer att gå framåt.

Fru talman! Det är en överdriven oro. Om jag ska vara ärlig är det så här: Detta ligger på bordet för att det har kommit en följdmotion som berör någonting som inte ingår i vårt område. Ett enigt konstitutionsutskott var otroligt tydligt med att detta inte ligger inom justitieutskottets beredningsområde. Vi kan diskutera hur mycket som helst. Vi kan här och nu diskutera den stora ungdomsarbetslösheten, som jag är upprörd över, och andra viktiga valfrågor som vi tror att vi kommer att ta upp. Men detta ligger inte inom justitieutskottets beredningsområde. Det är en följdmotion, som vi dessutom hänsköt till konstitutionsutskottet just för att det inte enbart låg inom justitieutskottets beredningsområde. Om det är därifrån oron kommer för att vi inte har koll på allting undrar jag vad det är som diskuteras. Jag säger bara från vår sida att också jag hoppas att vi får fram en lagstiftning till nästa val. Jag rekommenderar alla oroade partiföreträdare att ta kontakt med sina partisekreterare. Jag tror att den bästa möjligheten är att den grupp som har hänskjutit frågan till ansvarig minister för lagstiftning följer upp detta och ser till att det sker. Vi i våra respektive partier ska också se till att påskynda processen. (Applåder)

Fru talman! I Sverige lever vi gärna i tron att vårt land i stort sett är fritt från korruption. Men ibland uppmärksammas fall som får oss att inse att Sverige inte på något sätt är skyddat från korruption. Tjänster, gentjänster, mutor, gåvor - korruptionen har många ansikten, och på senare år har det blivit ett allt hetare kriminalpolitiskt ämne, både nationellt och internationellt. Korruption är en form av maktmissbruk. Genom att ta emot mutor missbrukar muttagaren sin ställning och makt, och det är just vad mutgivaren vill: att mutor ska förmå någon att missbruka sin makt och position. Den vanligaste situationen är att mutor ges i utbyte mot att muttagaren agerar för ett visst beslut. Det kan gälla en upphandlare som mutas för att se till att ett visst företags produkter köps in. Men korruptionen är mer utbredd än så. Maktmissbruket är också grunden till att korruptionsbrottsligheten anses särskilt allvarlig. Till skillnad från mycket annan traditionell kriminalitet begås dessa brott av personer som vi förutsätts lita på och har tilldelat makt i syfte att de ska förvalta den på bästa sätt. Kampen mot korruption kan i många fall drivas längre än vad som skedde för 35 år sedan, när mutbrottslagstiftningen senast ändrades. Insatserna behöver därför anpassas och skärpas. Det ska vara nolltolerans för korruption i Sverige. Regeringen beslutade den 19 mars 2009 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att bland annat se över den straffrättsliga regleringen av det handlande som bestraffas som mutbrott och bestickning. Syftet med översynen var att åstadkomma en modernare och mer ändamålsenlig och lättillgänglig reglering med tydliga kriterier för straffansvar. Utredningens bedömning överensstämmer i sina huvuddrag med regeringens. Fru talman! Regeringens förslag innebär bland annat att den krets av personer som kan dömas för att ha tagit emot eller gett en muta utvidgas och anges på ett enklare sätt i lagen. Straff ska nu kunna dömas ut när en muta tas emot av eller ges till arbetstagare och alla typer av uppdragstagare. I fråga om uppdragstagare har tidigare gällt en begränsning till bara vissa kategorier. En särskild regel införs för fall där mutan ges till eller tas emot av den som är deltagare eller funktionär i en tävling som är föremål för allmänt anordnad vadhållning. Straff för tagande eller givande av muta ska då kunna dömas ut även om mottagaren inte är arbetstagare eller uppdragstagare. Så kallad handel med inflytande ska straffbeläggas. Det skulle till exempel vara en närstående till en beslutsfattare som tar emot en muta för att påverka honom eller henne i beslutsfattandet. Enligt en ny regel ska straff också kunna dömas ut för vårdslös finansiering av mutbrott. Ett exempel på detta är en näringsidkare som ger pengar till en anlitad företrädare och genom att brista i sina kontrollåtgärder främjar att företrädaren begår mutbrott. Fru talman! De presenterade åtgärderna har alla förutsättningar att tillsammans leda till en effektivare bekämpning av korruption, till gagn för rättssäkerhet, fri och rättvis konkurrens och integriteten i beslutsfattandet inom samhällets alla sektorer. Jag yrkar därför bifall till propositionen i dess helhet. (Applåder)

Fru talman! Pia Hallström berör inte med ett ord frågeställningen om partifinansiering. Hon kanske tycker att det inte är vårt område, att justitieutskottet inte har med detta att göra och att detta är en fråga för KU, liknande det som Caroline Szyber alldeles nyss gav uttryck för i replikskiftet. Jag vill därför påminna om att det faktiskt finns ett fall där en riksdagsledamot blivit dömd för mutbrott. Moderaten Per-Richard Molén i Sundsvall dömdes i tingsrätten för mutbrott för att han gick ut till ett antal företag inför valet 1994 och sade: Om ni ger mig pengar till min kampanj kan jag hjälpa er när jag kommer till riksdagen! Han fick pengar bland annat av skogsbolaget SCA. Sedan friades han i hovrätten; man menade att den handling han begått inte var av den kvalifikationsarten att man kunde döma honom för den. Detta visar att det här mycket väl har bäring på mutproblematiken. Partifinansieringen, mutfrågorna och korruptionsfrågorna hänger ihop. Ni moderater har tagit emot 100 miljoner kronor på tio år från privata och hemliga bidragsgivare. Ni har inte velat redovisa bidragen och har motarbetat lagstiftning i ett antal år. Nu säger ni med anledning av det här betänkandet att ni ska ta fram lagstiftning som kan vara på plats 2014. Men innebär det jag hör nu att det svajar loss på regeringssidan? Caroline Szyber sade alldeles nyss att hon hoppades att det skulle komma fram en sådan lagstiftning. Lovar ni att det ska fram en sådan lagstiftning fram till 2014? Står ni för det löftet, eller börjar ni nu svaja i det också?

Fru talman! Morgan Johansson vet att detta inte är sant. Det finns endast ett parti i riksdagen som motsätter sig en granskning av partistödet. Frågan är om Morgan Johansson själv vill att man vänder på alla stenar. Ni har sökt tillstånd för att driva pokerspel på nätet. Vi tycker att det är ett tvivelaktigt sätt att dryga ut partistödet. Du pratade tidigare här om etik med Caroline Szyber. Jag undrar om det är etiskt riktigt att få folk att spela bort sina pengar på nätet. Det är självklart att vi har som målsättning att detta ska vara på plats före 2014.

Fru talman! Har lagstiftningsarbetet påbörjats? När får vi i så fall se utredningsdirektiv och en departementspromemoria? Det börjar dra ut på tiden. Det är bara två år kvar. Bland annat ska grundlagsaspekterna vägas in i frågan. Det är inte alls någon lätt materia. Pia Hallström försöker blanda in lotteriverksamheten. Det är något slags försök att komma undan hela frågeställningen. Vad ni har inriktat er på är de socialdemokratiska lotterierna. Vi säljer skraplotter på våra möten. Det ni moderater försöker köra med är att ni lovar att redovisa de 100 miljoner som ni tar emot som privata och hemliga donationer om vi socialdemokrater slutar sälja skraplotter på våra möten. Den gubben går inte. Det fungerar inte. Vi säger så här: Vi är inte rädda för öppenheten. Granska oss på alla sätt, på längden, på tvären, direkt, indirekt och vad ni än kan hitta på! Granska oss, gör det! Men ta fram en lagstiftning. Starta det, så att de riktlinjer som finns inte bara blir papperstigrar. Med en lagstiftning får du sanktionsmöjligheter. Du får också möjligheter till tillsyn och en ordentlig renhållning. Jag är på sätt och vis glad för att Pia Hallström inte upprepade det som justitieministern brukade säga, att Moderaterna inte tar emot pengar från juridiska personer. Ni har faktiskt redan erkänt att ni har gjort det i åtminstone ett fall. Det gäller Stiftelsen Fria Media som gav er 820 000 kronor för några år sedan. Det är ett slags bulvanföretag som samlar in pengar från olika medieföretag för att driva olika sakfrågor. Med en lagstiftning på plats kommer ni inte längre undan. Då måste ni redovisa allting och också sådant som kanske har kommit till ert parti på underliga vägar.

Herr talman! Morgan Johansson försöker att bagatellisera detta till att det är någon sorts skraplotter man säljer på sina interna möten. Att söka ett tillstånd för att bedriva pokerspel på nätet kan väl aldrig vara skraplotter. Jag undrar om det verkligen är så att Morgan Johansson vill vända på alla stenar och vem det är som är rädd för vad det är som kommer fram.

Herr talman! Vi har i dag att diskutera något som är väldigt centralt. Det handlar om hur man fattar beslut i politiken, i organisationer, i det offentliga och i näringsliv och vilken påverkan som är acceptabel. Det är klart att det är mängder av människor, kommersiella krafter och andra krafter som utmanar och hela tiden vill påverka beslutsfattare i allmänhet och kanske inte minst också oss här i riksdagen. Ska vi vara helt ärliga, titta på var och en av er här, är det inte någon som någon gång har ätit en litet för god lunch som någon annan har betalat? Alla ser glada ut här. Det kan vara så. Människor är på oss hela tiden. De vill i regel att vi ska höja några ersättningar, subventionera någon verksamhet eller faktiskt sänka en och annan skatt. Det brukar vara det som det ofta handlar om. Detta tycker jag är rimligt. Jag tycker att det är bra. Jag har mycket nytta av de påverkansorganisationer som vill träffa mig och ge olika syn på saker och ting. Men vi måste komma ihåg att det som gör att vi för Sverige och medborgarnas intresse framåt handlar om att vi känner en riktig gräns. Var går gränsen för vad som är okej? Hur håller man den mur uppe som gör att man aldrig riskerar att få ett beroende som inte är sunt? Det gavs nyss här från talarstolen ett par exempel på politiska historier. Morgan Johansson nämnde en moderat riksdagsledamot. En viktig annan diskussion som uppstod var när en socialdemokratisk minister utan lägenhet i Stockholm helt plötsligt fick en lägenhet av ett stort pensionsbolag. Det tyckte man var konstigt. Det fanns en massa människor som stod i en enorm kö och sökte bostäder men inte fick några bostäder. Varför fick hon helt plötsligt en bostad? Vad förväntades hon göra för det pensionsbolaget? Ja, inte vet jag - säkert ingenting. Men vi måste upprätthålla den gränsen. Det är därför vi har den här debatten. Historiskt har Sverige haft en lagstiftning. Flera av oss som nu sitter i kammaren var inte ens födda när nuvarande lagstiftning kom på plats. Det har hänt en hel del sedan dess. Därför har jag och Folkpartiet i snart ett årtionde argumenterat för att vi behöver modernisera, samla lagstiftningen och ringa in fler områden som är problematiska. Det kan inte vara så som det var, att man i en maktposition kan få ta emot lägenheter från stora bolag och påstå att en hyresrätt mitt i Stockholm inte har något värde. Det har inte med verkligheten att göra. Vi fällde läkare som hade räddat livet på människor och gjort livsviktiga operationer. De fick en liten glasskål som tack, en ren tacksamhetsgåva, efter operationen. De människorna har dömts i Sverige. Det är ett väldigt konstigt system där man silar mygg och släpper igenom elefanter. Jag tycker att vi med den lagstiftning som nu redovisats från talarstolen på ett mycket skickligt sätt ringar in detta. Som jag har förstått det är det hittills ingen i oppositionen som har några större synpunkter på innehållet. Frågan som togs upp i en reservation om huruvida korruptionen är tillräckligt kartlagd håller på att beredas. Det görs sådana undersökningar. Det kommer fram i alla de diskussioner och händelser som vi de facto har sett runt om i kommuner där politiker ibland har haft lite svårt att sätta den gräns som är så viktig att sätta för var och en av oss. Jag håller verkligen med Morgon Johansson om den internationella utblick som man kan göra. Sveriges välstånd och att vi har rest oss från att vara ett av världens fattigaste länder till att vara ett av världens rikaste beror på allt från folkbildning till fritt näringsliv, oberoende organisationer, rätten att bilda fackföreningar och mängder av saker. En bärande sak är just ämbetsmannasynen och öppenheten. Offentlighetsprincipen har gagnat denna nation på ett sätt som vi inte riktigt kan förstå. Det har burit fram att man vet att det inte finns någon möjlighet att i offentlig tjänst göra några konstigheter. Sannolikheten är att det finns en skicklig journalist som letar i mina räkenskaper och kan hitta någonting. Vi ska vara väldigt tacksamma för detta. Det leder till att Sverige inte har en fungerande infrastruktur på det klassiska sättet när det gäller utbildning, vägar, it eller vad det nu är. Det handlar om den mentala infrastrukturen. Vi har ett rättssystem som är någorlunda funktionellt. Detta driver fram en kultur som i huvudsak tack och lov ännu är okurrupt. Det ska vi vara väldigt tacksamma för. Däremot tränger omvärlden på. Sverige är en del av globaliseringen. Oavsett om vi talar om läkare, byggföretag, tidnings-vd:ar, arenabyggare, skadereglerare eller vad det nu kan vara är risken att det finns en undersprissättning. Det kan vara en gåva, en tjänst, en resa kanske till något afrikanskt land, kanske till Sydafrika med någon byggubbe i ett aktuellt fall, som politiker ägnar sig åt som blir lite tveksamt. Varför fick man detta? Vad gjorde man för tjänst? Vi måste vara vaksamma. Den kartläggning från Statskontoret som redovisas är viktig och det arbete som bedrivs. Det efterlystes i en reservation utbildning. SKL bedriver veckovis kurser med sina centrala ledningar för att jobba mot det som vi har sett fallera på några ställen. Det är en väldigt viktig verksamhet som bedrivs där. Vi är tydliga i våra partier. Det är flera partier som gör skickliga saker för att se till att partierna helt enkelt inte drar till sig mutkolvar som kandidater. Det vill vi inte ha. Vi vill ha personer som på eget mandat fattar beslut. För Folkpartiets del är den fråga som har varit uppe här i kammaren om partifinansiering viktig. Det har inte med detta ärende att göra men är högst intressant, och det med rätta. Jag lyssnade med intresse på och delar den åsikt som Socialdemokraterna för fram att vi behöver komma fram med detta före valet 2014. Det är Folkpartiets bestämda uppfattning. Vi har genom åren argumenterat med både socialdemokrater och moderater. Det är svåra gränsdragningar. Jag har respekt för frågan om partihemlighet. Jag tycker att det är väldigt bra att man inte har en partibok fasttryckt någonstans i ansiktet eller tatuerad. Det är viktigt att vara tydlig med att människor kan stödja ett politiskt parti utan att detta alltid behöver redovisas. Var ska gränsen gå? Ska den gå vid 5 000 kronor, 10 000 kronor eller 20 000 kronor? Vad vet jag. Det får vi diskutera. Frågan bereds nu hos justitieminister Beatrice Ask. Det sker framför allt inte inom ramen för vårt utskotts ansvarsområde. Det handlar om att hitta balansen. Ett parti som Socialdemokraterna som med näbbar och klor slogs för kollektivanslutning för inte så länge sedan - jag var till och med född då - har svårt att förstå detta: Oj, kan man inte ägna sig åt tvångsanslutning? Då har man en annan syn på detta med valhemlighet och respekt för andras pengar. Den frågan har lyfts upp lite i några replikskiften. Jag tycker att det är väldigt bra med fackföreningar. Om personer engagerar sig i ett LO-förbund, som jag gärna uppmuntrar människor att göra, är det lite konstigt att de med deras resurser, om de väljer att rösta på Folkpartiet, sliter hårt och bygger svensk industri, är tvungna att finansiera låt oss säga Morgan Johanssons valkampanj. Det kan ju flera människor tycka är helt snurrigt. Jag tillhör dem som tycker så. Därför måste också detta perspektiv lyftas in. Herr talman! Jag kan konstatera att det finns ett brett stöd för propositionen och för betänkandet. Jag tycker att invändningarna är värda att diskutera men att de är väl bemötta vad gäller både kunskapsspridning och analys av behovet. Det är ett glatt steg att vi tydliggör och skärper synen på vad som är korruption och mutbrott i vårt land. (Applåder)

Herr talman! Jag vill bara välkomna Johan Pehrsons tydlighet när det gäller frågeställningen om partifinansieringen. Jag uppfattar det du alldeles nyss sade i talarstolen som ett löfte om att det ska finnas en lagstiftning på plats 2014. Jag antar att du då också kan tala för Alliansen och att ni står fast vid det löftet. Det är jättebra. Det finns alltid gränsdragningsproblem. Men dra inte in kollektivanslutningen! Det var över 20 år sedan vi avvecklade den. (JOHAN PEHRSSON (FP): Du var född då.) Ja, jag var född då. Man börjar bli gammal; så är det. Men det är för över 20 år sedan. Den frågeställningen är borta för länge sedan, får man väl säga. Det är klart att det finns gränsdragningar. Tänk till exempel på när man ställer upp i valet och under valrörelsen väljer att jobba för ett parti i stället för där man jobbar! Men vi famlar inte bara i mörkret här. Nästan alla andra länder har någon form av lagstiftning som reglerar detta. Man kan börja med att titta på just nästan alla andra länder, åtminstone i Europa, och hur deras gränsdragningar ser ut. Hur har de löst problemen? Hur tittar de på direkta och indirekta stöd och sådant? Det finns massor av kunskap att hämta här, och det kan man göra ganska snabbt, skulle jag vilja säga. Det problematiska kan möjligen vara att göra grundlagsavvägningen. Är detta något som måste få grundlagsaspekter? Det får vi återkomma till i så fall, men vi famlar inte i mörkret när det gäller lagstiftningen. Problematiken finns. Om en organisation stöder ett politiskt parti - är det då ett problem om jag är med i denna organisation fast jag själv kanske inte stöder partiet? Om det företag som jag jobbar för stöder ett politiskt parti som jag därmed indirekt är med om att stödja - är det ett problem? Vi vill inte förbjuda denna typ av stöd från organisationer eller från enskilda, till exempel. Men det är just därför det måste vara öppet. Alla måste kunna känna till det, och medborgarna har rätt att veta vilka intressen det är som står bakom olika partier.

Herr talman! Jag säger absolut att Folkpartiets mål är 2014. Jag kan tänka mig en gräns på både 20 000 och 10 000 kronor. Vi kan diskutera detta och om det ska indexregleras eller inte. Men det ska hålla under lång tid, så det gäller att vi sätter nivån rätt. Det kanske ska bli 15 000. Nu är det hela överlämnat till Justitiedepartementet. Det har ju inte varit så framgångsrikt. Trots att partisekreterarna jobbade länge och hårt med detta har det kört fast. Det är klart att det finns motstridiga intressen; det behöver vi inte försöka dölja. Detta är centralt. Jag tycker att det är ett problem om det finns vissa kyrkor som ger vissa partier pengar eller om det finns vissa partier i andra länder som ger vissa partier pengar. Det är ett problem om det finns stora organisationer som ger vissa partier pengar eller annat stöd eller om det finns direkta kontantöverföringar från organisationer eller företag. Det kan för den delen också gälla sådant som har förekommit någon gång i folkpartikretsar - att man har fått väldigt mycket rabatt på en annons. Det är samma stöd. Det där måste rensas bort eller, som Morgan Johansson säger, göras tydligt så att människor får se hur det är. Vilkas intressen är det man tjänar? I grunden handlar det om att värna den styrka som gör att Sverige i dag - trots att det ibland inte låter så på oppositionen - är det land som enligt FN är bäst att leva i. Om det är det bästa landet att dö i vet vi inte så mycket om än - men det är åtminstone det land som är bäst att få födas och leva i. Detta ska vi värna. Det handlar inte bara om ersättningsnivåer, arbetstillfällen och så vidare som vi alla är överens om ska vara så bra som möjligt och bli fler. Det handlar också om infrastrukturen - det lite osynliga och okorrupta. Det är det som gör att Sverige i dag inte är i den situation som många länder i södra Europa befinner sig i nu med ren katastrof.

Herr talman! Vi kanske också återigen ska lyfta fram att det inte bara handlar om den statliga nivån. Det handlar i minst lika stor utsträckning om den kommunala och den regionala nivån. Ta bara en byggherre i en kommun som gärna vill ha sina projekt bifallna. Det finns naturligtvis en lockelse i att säga att man är beredd att gå in med pengar i ett parti och därmed få en indirekt hållhake på detta parti inför kommande mandatperiod. Det är klart att väljarna har rätt att veta om sådant förekommer. Det måste också finnas en kontrollverksamhet. Det får inte bara vara något slags muntliga löften om att man redovisar allt. Det ska finnas en tillsynsmöjlighet och sanktionsmöjlighet för den som bryter mot reglerna. Det finns alltså mycket att göra när det gäller detta, och det finns massor med information och bedömningar som har gjorts i andra länder som jag tycker att vi kan ta del av. Jag ser som sagt fram emot hur lagstiftningen sedan ska kunna se ut. Jag vill ändå passa på att fråga Johan Pehrson om han känner till att det har inletts något lagstiftningsarbete i Regeringskansliet. Har det skrivits någonting över huvud taget? Finns det ett utkast till en departementspromemoria? Finns det ett direktiv till någon utredning? Det börjar som sagt dra ut på tiden. Om vi ska uppfylla vårt gemensamma löfte - eller det löfte som ni nu har lämnat till oss - om att ha detta på plats till 2014 börjar tiden rinna ut eftersom det är en del gränsdragningar som måste göras, som sagt. Känner Johan Pehrson till att detta arbete har inletts? Och vet han när vi kan få se ett lagförslag?

Herr talman! Ärligt talat vet jag inte exakt när det kommer att komma. Men jag kan försäkra Morgan Johansson att detta för Folkpartiet liberalernas del är ett återkommande samtal. Vi tycker att det är centralt att vi får detta på plats till 2014. Om det kommer om en, två eller tre månader är vi mer inriktade på att direktiven ska ha den kvalitet som är nödvändig för att det ska bli en bra utkomst totalt sett när vi är färdiga. För oss är detta angeläget. Det är viktigt att vi håller politiken ren. Det är vad detta handlar om, även om dagens debatt har handlat om att hålla hela samhället rent. Man ska komma ihåg att korruptions- och mutlagstiftningen också gäller politiker, vilket Morgan Johansson själv har nämnt. Detta är ingenting som man kommer undan. Oavsett lag om partifinansiering gäller mutlagstiftning. Man får inte säga: Röstar ni på oss ska Kommunal få skriva om den ena eller den andra lagen! Man får inte säga: Röstar ni på oss ska kemiindustrin få bestämma våra positioner i EU! Så får man inte heller göra med gällande lagstiftning. Jag försäkrar att partifinansiering är centralt. Det är viktigt. Vi bör se till att vi uppfyller våra internationella förpliktelser. Därför bör detta vara på plats 2014. Jag lovar Morgan Johansson att vi kommer att göra allt från Folkpartiets sida för att det ska vara på plats då.

Herr talman! Även jag är glad att Johan Pehrson trycker på. Folkpartiet har varit ett av de partier inom Alliansen som har önskat en lagstiftning. Det är vi glada för. Jag hoppas att vi kan lita på att det är inom tidshorisonten en till tre månader som det händer. Vi är nyfikna på att få reda på vartåt det här lutar. Det är därför vi ligger på lite extra. Jag kan ändå inte riktigt låta bli att ställa en fråga till Johan Pehrson, för vi har fått så otroligt olika signaler från de tre olika alliansföreträdarna här: Är ni verkligen fortfarande så himla oeniga om lagstiftning som ni har gett uttryck för här i kammaren i dag? Tycker en del av er fortfarande att frågan ska tillbaka till partisekreterarna och en del att vi ska ha en lagstiftning? Eller finns det en gemensam grundinställning hos allianspartierna om att det ska bli en lagstiftning och att den snabbt ska komma på plats så att vi kan lita på det här med valet 2014?

Herr talman! Det förs samtal på partisekreterarnivå, och det beror på att man vill ha en bred enighet. Man vill att det ska finnas en överenskommelse och att en proposition som så småningom läggs fram ska gå igenom. Vi vill inte ha den situation som råder i dag där det blir de här krystade lite halvsökta konflikterna om reservationer. Detta är viktigt. Vi måste se till att vi har en bred enighet. Därför tycker jag att det vore bra om vi kunde sy in i stort sett alla partier. Jag har ingen förhoppning om att det ska bli alla partier, för som har redovisats här i kammaren nu finns det partier som är emot detta. Man tycker inte att det här ska framgå, och vi får väl snart höra varför. Men vi andra säger att detta är rimligt och att vi är beredda att se på en lagstiftning. Jag kan inte ge dig mer svar än så. Jag föreslår att Agneta Börjesson interpellerar justitieministern ännu en gång för att få hela detta schema. Jag kan inte svara på det. Ni har också samarbetat med andra partier, dock inte i en koalitionsregering men på andra sätt. Det är inte så att man alltid har kontroll på alla tidtabeller. Jag har själv pratat med Beatrice Ask, och hon är beredd att försöka finna en lösning på det här.

Herr talman! Jag hoppas också att det här kommer på plats mycket snart. Jag tackar för svaret. Det finns en sak som jag funderar på och som jag vill klarlägga. Jag pratade med vår partisekreterare i går. Signalen från honom är att frågan är flyttad från partisekreterarkretsen till justitieministern. Den ligger helt och hållet på hennes bord. Ska den komma tillbaka till partisekreterarkretsen måste det komma en mycket tydlig signal. Jag hoppas att den typen av signal inte kommer från Alliansen.

Herr talman! Det kan ju inte vara Miljöpartiet emot att vi kommer med ett konkret förslag och ber er titta på det och eventuellt göra någon justering. Vi måste se till att det finns en bredd. Nu gäller det att få fram ett underlag som är så anpassat och så hållbart att det klarar internationell provtryckning. Sedan får vi dividera om det ska vara 10, 15 eller 20 tkr och exakt vilka verksamheter som ska inbegripas i det som omfattar ett redovisningsskyldigt stöd. Jag gläder mig åt att Miljöpartiet så starkt stöder regeringens proposition om en ny mutlagstiftning.

Herr talman! Som många tidigare har sagt är Sverige ett land med väldigt lite korruption. Vi är ett av världens minst korrumperade länder, och så har det varit under lång tid. Men det har kanske samtidigt gjort att vi har blivit något naiva. Vi har invaggats i en falsk trygghet i att det där med korruption inte pågår här i Sverige. Men det finns tyvärr färska exempel på att korruption har pågått både i kommuner och i staten. Det händer även här. Därför är det viktigt att vi här i dag reformerar mutbrottslagstiftningen och gör det tydligare och enklare att döma dem som faktiskt sysslar med den här verksamheten. Det är bra att alla riksdagens partier är överens om hela propositionen. Det finns inga reservationer i anslutning till den framlagda propositionen. Däremot finns det två andra reservationer. Jag tänker kort säga något om dessa. Den första reservationen gäller en kartläggning av korruptionen. I en tidigare debatt kritiserade oppositionen oss i Alliansen för att vi utredde för mycket. Nu granskar vi tydligen för lite. Redan nu pågår en granskning som Statskontoret gör av korruption och kunskapsnivån om korruption i kommunerna. Brottsförebyggande rådet kommer att redovisa en genomgång av alla brottsanmälningar till Riksenheten mot korruption sedan 2003 redan nu i höst, och Riksrevisionen har påbörjat en granskning av hur myndigheterna arbetar för att skydda sig mot korruption, och den kommer de att redovisa i februari nästa år. Det pågår alltså redan tre granskningar, och nu vill oppositionen tydligen ha ytterligare en. Tidigare utredde vi för mycket, och nu utreder vi tydligen för lite. Den andra reservationen, som också Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet står bakom, handlar om en utbildning i mutbrottslagstiftningen, det vill säga en utbildning i den nya lagen. Visst har staten ansvar för att utbilda sin personal. Men är det inte något märkligt om vi i Sveriges riksdag varje gång ska behöva fatta beslut om att de som behöver utbildning i en ny lagstiftning ska få det? Jag tycker att vi kan ställa högre krav på att i alla fall våra myndigheter, generaldirektörer och andra chefer ska klara av det. Vi behöver inte fatta ett sådant beslut i Sveriges riksdag för att tillräcklig utbildning ska ges. Sedan tänker jag ta upp ytterligare två saker. I debatten här talade Morgan Johansson om risken för ökad korruption när välfärdstjänster, till exempel äldreomsorg, upphandlas eftersom det handlar om stora pengar. Det är tydligt att Socialdemokraterna vill svartmåla den typen av företag som sysslar med välfärdstjänster, som gör att människor får välja vilken omsorg de själva vill ha. Vad Morgan Johansson inte nämner är att kommuner, landsting och stat under mycket lång tid har upphandlat för ännu större summor. Det kan ha varit upphandlingar av idrottsarenor, fängelser och andra byggnationer för mycket större summor. Socialdemokraterna vill inte svartmåla byggbolagen, men det går bra att försöka klistra etiketten "mutföretag" på välfärdsföretagen i stället. Det är beklagligt och något som jag absolut inte håller med om. Jag måste också säga att det är något märkligt att det här skulle bli en KU-debatt. Nu har några av KU:s ledamöter kommit hit eftersom de har en debatt efter det att justitieutskottet är färdigt. Partifinansieringsfrågorna ligger i konstitutionsutskottet och inte i justitieutskottet. Det är också ett mycket tydligt konstitutionsutskott som i sitt yttrande till justitieutskottet avstyrker den S-motion om en särskild kommission om partifinansiering som har väckts. Vi i Centerpartiet är helt öppna med vår partifinansiering, och det tycker jag att alla andra också ska vara. I det här fallet är det mycket märkligt att Socialdemokraterna väcker en motion om en kommission om partifinansiering. När sedan konstitutionsutskottet ska yttra sig är det ett enigt konstitutionsutskott, inklusive socialdemokraterna i det utskottet, som avstyrker motionen. Men det var för väl det, och det är trots allt bra att Socialdemokraterna insåg sitt misstag och inte valde att reservera sig för sin egen motion i det här fallet. Herr talman! Till slut måste jag säga en sak om något som gjorde mig mycket upprörd. Jag tycker egentligen att talmannen, även om det var fru talmannen som satt här tidigare, borde ha tillrättavisat Morgan Johansson när det gäller det påstående han gjorde. Han sade här att en enskild person har blivit dömd för mutbrott när han i själva verket har blivit friad från mutbrott. Om en person döms i underinstans och sedan frias i högre instans är personen frikänd. Då är det inte okej att i Sveriges riksdag hävda att en person har blivit dömd för någonting som han inte har blivit dömd för. Det tycker jag inte är okej. Så ska vi inte ha det i Sveriges riksdag. Därför borde Morgan Johansson ta tillbaka det och be om ursäkt. Så ska man inte göra mot enskilda personer. Är man frikänd i högre instans är man frikänd och inte dömd. (Applåder)

Herr talman! Johan Linander försöker leka med ord för att komma undan huvuddiskussionen. Var och en kan gå tillbaka i protokollet och se vad jag sade. Jag sade att han dömdes i tingsrätten och friades i hovrätten. Det var precis så jag sade. Men jag förstår samtidigt att Johan Linander försöker diskutera någonting annat än det som egentligen är huvudfrågan eftersom han inte har någonting på fötterna när det gäller det vi har pratat väldigt mycket om nu, det vill säga partifinansieringsfrågan. Min poäng med det exemplet var att mutbrotten har med partifinansieringsfrågan att göra. De sakerna är intimt förknippade med varandra. Det var också därför som vi behandlade vår motion i vårt utskott och inhämtade yttranden från konstitutionsutskottet. Det som hände efter det att vi hade motionerat var att vi plötsligt fick ett löfte från regeringen om att det ska komma en lagstiftning till 2014. Det innebar att vårt motionerande hade effekt; annars vet vi inte om vi hade kommit någonvart. Så har ju den här historien varit. Man har förhalat den här frågan månad efter månad och år efter år. Man hänvisar till en partisekreterargrupp som ska ha jobbat hårt med detta. Vi som har haft samtal med våra egna partisekreterare vet att så inte har varit fallet. Tvärtom har Moderaternas partisekreterare förhalat den här frågan sedan den hänsköts till partisekreterarkretsen i höstas. Jag vill veta om Johan Linander kan kommentera själva huvudfrågan. Pågår det nu något lagstiftningsarbete i Justitiedepartementet? Är det på väg fram? När får vi i så fall se resultatet av det lagstiftningsarbetet?

Herr talman! Morgan Johansson är något av en världsmästare på att hävda att saker som han gör leder till att andra personer gör någonting som är bra. De kopplingarna är dock inte alltid så tydliga, åtminstone inte för någon annan än Morgan Johansson. Vi ska tala om huvudfrågan. Ja, vad är huvudfrågan? Vad är det för proposition vi behandlar? Det är en ny, reformerad mutbrottslagstiftning. Det är huvudfrågan som vi kommer att fatta beslut om här i riksdagen i dag. Morgan Johansson vill göra det här till något slags konstitutionsutskottsfråga. Visserligen satt Morgan Johansson i konstitutionsutskottet tidigare; han kanske har missat att han just nu sitter i justitieutskottet. Det kommer en proposition om partifinansiering, men den kommer inte att gå i justitieutskottet utan i konstitutionsutskottet, och det är där debatten ska ligga. Det justitieministern har sagt om lagstiftning före 2014 gäller. Det finns ingen anledning för vare sig Morgan Johansson eller mig att ifrågasätta det som är sagt.

Herr talman! Det finns det faktiskt, Johan Linander. Nu är vi inne i maj månad 2012. Om vi ska ha en lagstiftning på plats 2014 måste vi ha en utredning. Det här är inte okomplicerad materia. Det visar inte minst den här debatten. Det handlar om gränsdragningar gällande vad som ska redovisas direkt och indirekt, och så är det grundlagsaspekterna. Jag vet hur lång tid det tar att utreda sådant här, för jag har trots allt också haft hand om en del lagstiftningsförfaranden i Regeringskansliet. Just därför blir jag lite orolig när det nu är så pass sent och det fortfarande inte finns något att presentera. Det hade jag faktiskt hoppats på, och jag skulle nog säga att ni hade klarat den här debatten betydligt bättre om ni hade haft med er ett kommittédirektiv som regeringen hade antagit, om utredningen redan var tillsatt eller om det åtminstone fanns något utkast till en departementspromemoria - någonting som ni över huvud taget kunde redovisa. Men det har ni inte. Det räcker med att räkna bakåt. Ska vi ha en lagstiftning på plats 2014 måste vi ha ett utredningsförslag framme allra senast i april maj nästa år. Sedan ska vi ha en remissrunda på det, och sedan ska vi ha en riksdagsbehandling. Det räcker alltså att räkna baklänges. Ska ni nu dra ut på utredandet ytterligare månader, då undrar jag om ni kommer att gå i land med uppgiften. Men jag litar på er. När ni nu säger att en lagstiftning ska vara framme 2014 måste jag lita på er. Men alldeles trygg i detta är jag inte.

Herr talman! Man blir ibland förvirrad. De som har följt båda våra debatter här i dag måste tycka att det är mycket märkligt. I den förra debatten, när vi talade om vapenamnesti, skulle en lagstiftning gå så snabbt att det tämligen omgående skulle kunna genomföras en vapenamnesti. Då tog lagstiftningsprocessen i princip ingen tid alls. I den här debatten tar helt plötsligt lagstiftningen mycket längre tid än vad den behöver göra. Men man anpassar väl sina argument efter vilken debatt det är och vad man vill ge sken av. Detta är en debatt om mutbrottslagstiftning. Vi är justitieutskottet. Vi är inte konstitutionsutskottet som är de som har hand om partifinansieringsfrågor. Vi från justitieutskottet behandlar i dag en ny, reformerad mutbrottslagstiftning. Vi i Alliansen har lagt fram förslag som nu genomförs enigt, och oppositionen har över huvud taget inga ytterligare förslag på hur vi ska komma åt mutbrotten. Det är väl bra att vi är eniga på det sättet, men om man då inte har något att komma med vad gäller själva huvudfrågan får man kanske försöka diskutera någonting helt annat. Det är det Morgan Johansson och oppositionen har sysslat med här i dag. Jag överlåter med varm hand debatten och den vidare diskussionen om partifinansieringsfrågor till konstitutionsutskottet. Vi har en duktig centerledamot i det utskottet också, och jag är helt övertygad om att Socialdemokraternas, Miljöpartiets och övrigas ledamöter i konstitutionsutskottet klarar av den debatten utan att ledamöterna i justitieutskottet ska behöva ta över dessa frågor. Vi har alldeles tillräckligt med frågor i justitieutskottet redan. Herr talman! Till slut vill jag säga att det är bra att vi nu får en ny, reformerad mutbrottslagstiftning på plats. Det behövs för att vi ska kunna komma åt den lilla korruption som trots allt ändå finns i Sverige även om Sverige är ett bra land att leva i och vi är tämligen befriade från korruption. (Applåder)

Herr talman! När det gäller det här betänkandet har vi inga andra åsikter än dem som regeringen presenterar, och det är därför vi inte heller har några reservationer i betänkandet. Vi tycker att den reformerade mutbrottslagstiftningen är ett fall framåt i dagens Sverige. Jag reagerade dock, som många säkert förstår, på Morgan Johanssons fria fantasier om bruna pengar när han försöker diskutera ett konstitutionsutskottsärende i den här debatten. Precis som Johan Linander sade anklagade han tidigare någon för att ha begått ett brott fast personen i fråga blev frikänd. Nu anklagar han oss för att ta emot bruna pengar trots att han inte har några som helst belägg för det. Två gånger i den här debatten säger alltså Morgan Johansson någonting som han egentligen inte kan stå för. Det är dock inte så konstigt att någon går upp här och diskuterar ett konstitutionsutskottsärende. För att gå Morgan Johansson lite till mötes kan jag säga att Sverigedemokraterna är villiga att diskutera frågan om öppen partifinansiering. Men problemet för oss, vilket vi blev påminda om bara häromdagen, är att så fort en privatperson eller någon från fotfolket i vår partiorganisation uppdagas vara SD:are så råkar de ut för allehanda otrevligheter. De blir av med jobbet, de blir uteslutna från fackföreningar och de till och med uppmanas bli bojkottade. Det var den socialdemokratiska riksdagsledamoten Carina Hägg som uppmanade till bojkott mot en sverigedemokratisk egenföretagare som har en dansbana. Om det visar sig att man är sverigedemokrat i dagens Sverige kan alltså sådant här bli resultatet. Utöver detta är det givetvis våld. Man blir jagad med kniv, man får sin dörr satt i brand och man får yxor i dörren. Häromdagen blev en annan sverigedemokrats hem attackerat, just för att hon var sverigedemokrat. Dessa aspekter måste tas i beaktande för ett parti som vårt när man går ut och säger att vi ska ha en öppen partifinansiering. Men vi är villiga att diskutera detta, speciellt när det handlar om juridiska personer och kanske även när det gäller privatpersoner. Beloppet återstår att diskutera, men det ska fortfarande finnas möjlighet för privatpersoner att bidra till ett politiskt parti utan att bli stämplade som SD:are och sedan jagade av SSU:are, vilket ofta är fallet på gator och torg i det här landet. Det är därför vi inte oreserverat går på Socialdemokraternas linje, men vi är villiga att diskutera om folk är villiga att diskutera med oss. Detta om den fråga som min kollega och andra i konstitutionsutskottet säkert har anledning att återkomma till framöver.

Herr talman! Till saken hör att när man inte vill redovisa sina intäkter lämnar man fältet fritt för spekulation. Jag sade så här: Det kan vara så att Sverigedemokraterna har haft den här linjen för att man vill dölja bruna pengar från Tyskland. Vad vet jag? Så sade jag. Problemet för Sverigedemokraterna här är att när de inte är beredda att vara med och redovisa sina partiintäkter, då kommer man hela tiden att mötas av den här debatten. Det enklaste för Sverigedemokraterna är att skifta position. Den positionen ni har haft är att sluta upp bakom Moderaterna i den här frågan så fort den har prövats. Då har ni ställt er på den sidan och sagt att ni inte vill ha någon lagstiftning. När jag nu lyssnar på Ekeroth anar jag ändå att det finns en öppning här, att ni kanske också numera är för lagstiftning. Jag vill bara kontrollera det: Har Sverigedemokraterna ändrat uppfattning? Är ni nu också för en lagstiftning om partifinansiering? Är ni nu också för att vi ska ha fram en sådan lagstiftning före 2014? Det tycker jag vore ett välkommet besked.

Herr talman! Mig veterligt har vi inte gett uttryck för någon åsikt i den här frågan över huvud taget, och om vi hade gjort det skulle det ha varit i konstitutionsutskottet där varken Morgan Johansson eller jag sitter. Den debatten får de alltså ta där. Det jag meddelade Morgan Johansson får jag väl upprepa igen eftersom han uppenbarligen inte lyssnade, och det är att vi, såvitt jag vet, är villiga att diskutera frågan. Men vi kan inte förbehållslöst införa öppen partifinansiering med risk för det fotfolk som stöder oss. Även de som inte ens är medlemmar i partiorganisationen kan utsättas för våld av bland annat dem i Morgan Johanssons eget ungdomsförbund bara för att de vill stödja Sverigedemokraterna med pengar så att vi ska kunna gå till val. Den biten är vi oroliga för, men generellt sett kan jag inte se varför vi skulle vara motståndare till att det blir en öppenhet inom partifinansieringen. Att Socialdemokraterna nu trycker hårt på det här förstår jag, för det är ju känt sedan länge vilka enorma resurser de får från LO, i form av direktstöd men givetvis även i form av indirekta stöd. Det har redan varit uppe i debatten. Det gjordes en jämförelse när det var en debatt här i Sverige om hur mycket pengar det är i den amerikanska valrörelsen, hur mycket republikanerna får från ditten och datten. Den jämförelsen visade att Socialdemokraterna fick, jag tror att det var fyra gånger mer sett per capita från LO än vad de fick i USA. Det är enorma mängder pengar som Socialdemokraterna får från LO och säkert från en massa andra organisationer efter sitt nästan hundraåriga maktinnehav i det här landet, där de har kunnat skapa otaliga organisationer kors och tvärs som de säkert får indirekta och direkta bidrag från. Jag kan förstå att det är jobbigt i en tid när ens närmast totala maktinnehav rubbas. Man vill säkert komma på olika vägar för att kunna strypa de andras ekonomiska bidrag för att kunna behålla den makt som man så gärna vill ha. Men jag måste säga att det är en frisk fläkt för en gångs skull att Socialdemokraternas långa, närmast obrutna maktinnehav har brutits, förhoppningsvis för alltid.

Herr talman! Ursäkta mig, men den här logiken hänger inte ihop. Först säger Kent Ekeroth att han förstår att just vi driver den här frågan, därför att vi får mycket pengar från LO. Först och främst överdriver ni alltid. Vi driver alltså på för att vi aldrig någonsin har velat dölja varifrån vi får våra pengar. Aldrig! Vi har haft en öppenhet mycket länge. Jag sade tidigare i debatten: Granska oss på längden och på tvären, indirekt och direkt! Gör vad ni vill, hitta på vad som helst, så är vi beredda att visa maximal öppenhet. Det som skiljer mig från Kent Ekeroth, i det här avseendet, är att hans parti tidigare har varit emot lagstiftning. Man har varit emot öppenheten. Då spekulerar jag: Beror det på att ni kanske har pengar som ni inte riktigt vill kännas vid, att ni har stöd någonstans ifrån som ni egentligen skäms för, Nationella fronten i Frankrike till exempel eller högerextrema i Tyskland eller i Storbritannien? Kan det bero på det? Jag vet inte. Det får vi inte veta förrän ni också är beredda att redovisa era större bidrag. Så är det ju. Europarådets rekommendation är att man ska redovisa bidrag på över 20 000 kronor. Det är en väldigt hög summa, men när jag hör Kent Ekeroth resonera som han gör drar jag ju slutsatsen att han har många stora privata givare av bidrag till sitt parti som ligger över 20 000 kronor. Det är egentligen det enda som han skulle behöva exponera om man skulle gå den vägen och sätta gränsen där. Återigen, Kent Ekeroth säger att han är beredd att diskutera. Det duger inte att vara beredd att diskutera. Är Kent Ekeroth beredd att som vi andra driva på och arbeta fram en lagstiftning för detta, en lagstiftning som ska vara framme till 2014? Där skulle jag vilja ha Sverigedemokraternas besked. Göm dig inte bakom KU eller justitieutskottet! Jag vill ha partiets besked.

Herr talman! Partiets besked kan du inte få av mig i den här frågan. Jag hanterar justitieutskottsfrågor. Jag hanterar inte konstitutionsutskottsfrågor. På sin höjd kan du fråga vad ledamoten i konstitutionsutskottet, som inte deltar i den här debatten, anser - på sin höjd. Du kan inte få något besked från partiet eftersom vi inte har diskuterat den här frågan. Vi har inte blivit inbjudna till någon diskussion i den här frågan. Om Socialdemokraterna vill diskutera den här frågan med oss är ni välkomna att föreslå en sådan diskussion, men om jag kan historien rätt vill ni inte ens göra det. Det är liksom en konstig fråga som Morgan Johansson ställer, om vi vill diskutera det här, när Socialdemokraterna inte vill diskutera med oss. Som jag ser det är problemet för oss just att enskilda medlemmar kan bli uthängda. Stora belopp pratar Morgan Johansson om, men tidigare i debatten pratades det om 10 000 kronor, 15 000 kronor och 20 000 kronor. Det är stora belopp redan, om man tar en normallön. Men det kan finnas privatpersoner som vill bidra med de här beloppen, om det nu är 10 000 kronor som blir gränsen, och de ska inte bli uthängda. De ska inte behöva bli uthängda för att de vill stödja det parti vars politiska åsikter de tror på så att de sedermera kan bli jagade, så att de sedermera kan förlora sitt jobb, så att de sedermera kan bli uteslutna ur fackföreningar och kan få uppleva att SSU:are står utanför deras fönster och kastar sten på dem. Vi är som sagt villiga att diskutera den här frågan. Det finns en klar poäng med att det finns en insyn i vilka pengar som går till vad, inte minst för Socialdemokraterna och givetvis alla andra också. Men det måste finnas ett skydd, för tyvärr är debatten och klimatet i det här landet i dag att Sverigedemokraterna inte kan gå säkra överallt om de utger sig för att vara sverigedemokrater. Där har vi en oro, och den oron tar vi ganska allvarligt på.