Elektronisk inlämning av bouppteckningar

Fru talman! I dag behandlar vi ett konkret och viktigt steg i regeringens arbete för regelförenklingar, nämligen att bouppteckningar och dödsboanmälningar ska kunna anmälas digitalt till Skatteverket. När någon går bort drabbas anhöriga ofta av stor sorg. Dessutom tvingas de brottas med praktiska frågor och administration. Då ska inte staten lägga på onödigt krångel ovanpå detta i dessa människors redan pressade situation. Med propositionen gör vi det enklare för vanliga människor. Vi möjliggör elektronisk inlämning och tar bort onödiga formkrav, till exempel kravet på bestyrkta kopior.

Det här är en modernisering som minskar administrationen, kortar ledtiderna och gör hanteringen smidigare för alla. Samtidigt kommer pappersalternativet att finnas kvar för den som behöver det.

Vi justerar också terminologin, som det så vackert heter, det vill säga vilka ord som används. Gode män i de här sammanhangen byts ut mot förrättningspersoner. Det är för att undvika missförstånd och sammanblandning med god man enligt föräldrabalken, som är något annat. Även det är en typisk regelförenkling. Det ger ett tydligare språk, färre onödiga moment och en bättre service till våra medborgare.

Fru talman! Detta är inte en isolerad fråga. Det är en del av den pågående regelförenkling i vilken regeringen steg för steg tagit bort onödiga hinder och gjort det enklare att göra rätt.

Vi har gjort mycket under den här mandatperioden. I civilutskottet har vi tidigare hanterat flera regelförenklingar och tagit bort försvårande regler, inte minst i den nya plan- och bygglagen men också med nya regler för till exempel ränteskillnadsersättning.

Det kan se ut som små förändringar, men det är likväl alltid till det bättre, till det enklare, till det som fungerar för människor. Vi kommer med gemensamma krafter att fortsätta att förenkla och förbättra. Det är vi helt överens om i regeringsunderlaget.

Fru talman! I denna proposition avhandlas också ett par tillkännagivanden. Jag misstänker att debatten kommer att handla om dem betydligt mer än om själva propositionen.

Det första tillkännagivandet gäller behovet av att följa upp om tidsgränsen om fyra månader i vårdnadsutredningar kan påverka kvaliteten negativt. Det är en seriös fråga, eftersom kvaliteten och barns trygghet alltid måste stå i centrum.

Regeringen bedömer att tillkännagivandet är besvarat eftersom man faktiskt har agerat för att stärka kvaliteten där den är som viktigast för riskbedömningar och barnets säkerhet i vårdnads-, boende- och umgängesärenden. Genom uppdraget till berörda myndigheter stärks stödet till socialtjänsten, och förutsättningarna för mer robusta och träffsäkra bedömningar ökar.

Det är också viktigt att säga att en uppföljning måste göras på ett sätt som leder till praktisk nytta, så att det inte bara blir en rapport om en rapport. Regeringens åtgärder handlar om att förbättra kvaliteten i verkligheten i den vardag där socialtjänst och familjerätt arbetar. Därför är det rimligt att bedöma att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Fru talman! Att vi samtidigt värnar effektivitet i handläggningen är också en del av regelförenklingsarbetet. Kortare ledtider och tydligare processer får aldrig ske på bekostnad av säkerhet. Men det ska heller inte krävas onödigt långa processer när bättre verktyg och arbetssätt finns.

Fru talman! Det är lite förvånande att det finns ett så stort motstånd mot att anse tillkännagivandet som besvarat. Det gäller särskilt utifrån Socialdemokraternas utgångspunkt, med tanke på att Socialdemokraterna motsatte sig tillkännagivandet. De motsatte sig det med motiveringen att det var helt onödigt med den här formen av uppföljning eftersom regeringen sysslade med det ändå. Nu tycker man tydligen att det är fel att ta bort samma tillkännagivande som man från början inte tyckte behövdes.

Fru talman! Det andra tillkännagivandet gäller möjligheten att bekräfta föräldraskap digitalt före barnets födelse. Regeringen har här gjort bedömningen att tillkännagivandet är besvarat genom att den har intagit inställningen: Dagens ordning fungerar, har ett brett genomslag och skapar enligt regeringen tillräcklig trygghet för barnet.

Eftersom regeringspartierna är överens om denna tolkning och Socialdemokraterna aldrig stöttat tillkännagivandet finns det inte längre någon majoritet i riksdagen för att tolka tillkännagivandet som något mer långtgående än så.

För Sverigedemokraternas del efterfrågar vi betydligt mer än tillkännagivandet, eller vad regeringen tolkat in i tillkännagivandet. Vi efterfrågar ett helt annat system för att fastställa faderskap. Vi vill att faderskapet, om möjligt, ska vara klarlagt och fastställt innan barnet föds, så att så många barn som möjligt föds med två kända föräldrar. Till det bör man också koppla en gemensam vårdnad, om det inte finns uppenbara skäl emot det.

Men ett sådant nytt system för föräldraskap och gemensam vårdnad är inte det som lyfts fram i tillkännagivandet. Det verkar inte heller finnas en riksdagsmajoritet för en sådan mer långtgående förändring, då jag bara kan se att det är vi i Sverigedemokraterna och i viss mån Centerpartiet som vill förändra detta.

Då det inte finns någon egentlig majoritet för något annat är det rimligt att tillkännagivandet anses besvarat, även om mitt parti självklart skulle vilja se något annat på området.

Avslutningsvis, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna.

Fru talman! Vi är i grunden positiva till den förändring som nu görs i och med lagändringarna om elektronisk inlämning av bouppteckningar. Det är bra att det blir enklare.

Digitaliseringen är i grunden positiv, men den måste ske med respekt för integritet och rättssäkerhet, fru talman. Regeringens analys av riskerna är för ytlig, menar vi. Regeringen identifierar problem men beskriver inte konkreta skydd eller uppföljningsmekanismer.

Tyvärr blundar Tidöpartierna för hur förändringarna kan utnyttjas av kriminella och slå mot enskilda, och regeringen har inte vidtagit tillräckliga åtgärder för att förekomma och förhindra det.

Fru talman! I propositionen lyfts frågan om att personliga uppgifter av känslig karaktär härmed, i och med lagändringarna, blir sökbara. Det innebär risker och problem som måste beaktas men som regeringen inte agerar för. Det är besvärande.

Vi socialdemokrater ser stora risker med detta, som det är nödvändigt att regeringen beaktar och tar höjd för, inklusive att det kan komma att krävas regleringsändringar.

Fru talman! Sekundäranvändning av offentliga data är något positivt när den sker i aggregerad eller anonymiserad form och bidrar till samhällsnytta. Det gäller exempelvis för forskning, innovation eller effektivare förvaltning.

Problemet uppstår när uppgifter kan kombineras på ett sätt som gör enskilda individer identifierbara, vilket möjliggör kommersiell exploatering. Det finns en verklig risk både ur ett integritetsperspektiv och för förtroendet för staten som informationsförvaltare. För oss socialdemokrater är det nödvändigt att också i detta sammanhang markera vår linje: Digitalisering och integritet måste gå hand i hand.

Fru talman! I propositionen meddelar regeringen också att riksdagens tidigare tillkännagivande om kvalitetssäkring i vårdnadsutredningar är tillgodosett och slutbehandlat. Vi delar inte denna bedömning, då de redovisade åtgärderna inte motsvarar det som riksdagen beslutat om i tillkännagivandet.

Det uppdrag till Socialstyrelsen och MFOF som regeringen hänvisar till som anledning till att tillkännagivandet är tillgodosett ska inte slutredovisas förrän nästa år. Utifrån hur tillkännagivandet är utformat, inklusive de bifallna motionerna i tillkännagivandet, kan det inte anses vara tillgodosett.

Vi emotser regeringens nästa skrivelse 75 för att se dess redogörelse i frågan. Vi kommer då att få återkomma till vår bedömning av huruvida detta kan anses vara tillgodosett och slutbehandlat. Vi redogör för detta i vår motivreservation nummer 2, som jag också, fru talman, yrkar bifall till för Socialdemokraternas räkning.

Fru talman! Vad gäller det andra tillkännagivandet som regeringen anser slutbehandlat, om digital bekräftelse av föräldraskap före födseln, drevs det igenom under förra mandatperioden av SD, M, KD, L och C.

Vi välkomnar att de flesta av dessa partier ändrat sig och nu, liksom vi, inte vill genomföra detta. Det hedrar justitieminister Gunnar Strömmer att han slutbehandlar detta.

Eftersom Centerpartiet dock har skrivit en motion om saken, och även lyfte fram det i vår betänkandedebatt häromveckan, vill vi säga något om saken för att få rätsida på de olika argument som framförs.

Fru talman! För det första: Dagens ordning fungerar bra för Sveriges barn och föräldrar. Vi delar regeringens bedömning.

Möjligheten för ogifta föräldrar att digitalt bekräfta föräldraskap har nu varit i kraft i drygt tre år. Enligt uppgifter från Skatteverket har andelen digitala bekräftelser av föräldraskap ökat för varje år, och statistik från 2024 visar enligt regeringen att 84 procent valde att bekräfta sitt föräldraskap digitalt. Reglerna om digital bekräftelse av föräldraskap har alltså fått ett mycket stort genomslag och innebär att fler barn kan få två rättsliga föräldrar i nära anslutning till födseln.

Det har inte framkommit att möjligheten att bekräfta föräldraskap skulle uppfattas vara alltför begränsad. Det som framställs i motionen är alltså inget överhängande problem som gör att barn står utan föräldrar. Däremot skulle förslaget kunna skapa stora problem för våldsutsatta kvinnor – mer om det senare.

Fru talman! För det andra: När ett par gifter sig, vilket i Sverige ska ske av fri vilja och utan tvång, ingås också de facto ett juridiskt avtal mellan dem. Det räcker att läsa äktenskapsbalken och föräldrabalken för att förstå det.

En man som gifter sig med en kvinna blir vårdnadshavare och far till de barn som kvinnan föder. Här görs inga faderskapstester. Att han är far till barnen presumeras, det vill säga antas. Att presumeras vara far och att axla ansvaret som vårdnadshavare är ett långtgående åtagande och en del av vad som följer av äktenskap.

Fru talman! Att göra motsvarande antagande som man gör för gifta makar för vilken man som helst som menar att han är far till barn som växer i vilken kvinna som helst är något helt annat. Att gifta sig, att ingå ett juridiskt avtal, är något annat än att inte vara gift och att inte ha något avtal. En man som inte är gift kan självfallet inte ha samma skyldigheter eller rättigheter som en man som är gift och har ingått ett juridiskt avtal med en kvinna.

Det blir faktiskt rätt märkligt när Centerpartiet försöker framställa det som att ingångna äktenskap inte spelar någon roll i fråga om ansvar, skyldigheter och rättigheter. Det är klart att det spelar roll!

Fru talman! För det tredje, och detta är viktigt: Det är inte så att lagen inte är anpassad för att föräldrar inte har ingått äktenskap, utan tvärtom. Om en ogift kvinna och en ogift man är överens om vem som är fadern kan detta i all enkelhet registreras enligt nuvarande ordning, precis som regeringen redogör för. Här finns inga problem. Samhället och lagen är väl anpassade till och moderniserade efter detta sätt att leva. Det är inga konstigheter.

Men om en gravid kvinna och en man inte är överens om vem som är fadern ska inte en man kunna kräva fysiska ingrepp eller att få stöd av myndigheter och vårdinrättningar för att driva sin sak mot den gravida kvinnan.

Frågan till dem som driver detta blir därför: Hur ska det verkställas? Om en kvinna motsäger sig en mans påstående – ska hon då tvingas till domstol för att få sin sak prövad? Och vad ska domstolen göra? Vilka redskap menar motionären att domstolarna ska få för att genomdriva en mans önskan att få ett faderskap bekräftat innan det ens finns ett barn?

Fru talman! Vad händer om domstolen fattar fel beslut? Tänk om det visar sig att den domstolen sa var fadern inte alls var fadern och att kvinnan hade rätt hela tiden! Är detta ens något vi vill lägga i domstolarnas knä?

Svaret från Socialdemokraterna är nej. Det vill vi inte. Den här typen av lagförslag går inte att verkställa på ett rättssäkert sätt som värnar kvinnors makt över sina egna kroppar.

Fru talman! Det fjärde argumentet handlar om våld i allmänhet och eftervåld i synnerhet, det vill säga det våld som män återkommande riktar mot kvinnor efter det att relationen har tagit slut. Men våldet tar inte slut. Det finns inget ”efter” i eftervåldet, utan det fortsätter och fortsätter, ofta understött och möjliggjort av samhället och lagstiftningen.

Lagen – det vi sysslar med här i huset – ger våldsamma män rättigheter att trakassera kvinnor år ut och år in. Det handlar om mångåriga bodelningsprocesser och upprepade tvister som skuldsätter våldsutsatta kvinnor. Det handlar om kvinnor som tvingas ”samarbeta” med män som slagit dem och barnen, för annars förlorar mammorna vårdnaden om barnen. Det handlar om förföljelser, där lagen ger våldsamma män många verktyg för att fortsätta stalkning och trakasserier. Våldet kringskär kvinnornas och barnens liv, och det påverkar hälsa, ekonomi och livschanser.

Fru talman! Den civilrättsliga lagstiftningen har varit blind inför våldet och eftervåldet. Den har varit skriven som om solen alltid skulle skina och ingen man utöva våld mot någon kvinna. Lagstiftarens naiva blick på världen har drabbat många våldsutsatta barn och kvinnor mycket hårt. Ofta handlar det om mammor.

Detta började vi socialdemokrater städa upp i när vi satt i regeringen. Vi tillsatte utredningar för att kunna ändra lagen. Vi har fortsatt detta arbete i riksdagen, och vi välkomnar verkligen att denna regering har fortsatt det vi startade i regeringsställning. Det gör arbetet starkt och hållbart när vi är överens.

Fru talman! Därför säger vi självklart nej till att skapa ett nytt civilrättsligt verktyg för våldsamma män att kunna jaga kvinnor med. Utifrån det motionen föreslår skulle en våldsam man som blivit lämnad kunna använda en sådan lag för att påstå att kvinnan som lämnat honom är gravid med hans barn.

Vad händer om hon nekar? Hur ska staten garantera mannen rätten att få faderskapet fastställt innan det ens finns ett barn? Hur långt vill motionären att staten ska gå när det gäller att kringskära kvinnans rättigheter för att garantera att mannens krav blir verklighet? Det handlar om mannens så kallade rätt att få det faderskap han påstår finns fastställt innan det ens finns ett barn.

Lagstiftaren ska inte sätta ett sådant här civilrättsligt verktyg i våldsamma mäns händer. Vi socialdemokrater och flera andra har fullt sjå med att städa bort just sådana här avarter från civilrätten. Lagen ska inte möjliggöra eftervåld, utan lagen ska förebygga våld. Den ska också straffa våld.

Fru talman! Vi socialdemokrater röstade nej till tillkännagivandet förra mandatperioden. Vi välkomnar att regeringspartierna nu också landat i denna position: att tillkännagivandet slutbehandlas utan att tillgodoses. Det ska inte genomföras. Det hör inte hemma här.

Regeringens slutbehandling av detta bådar gott för att vi ska kunna ha långsiktighet och blocköverskridande samsyn i dessa frågor, precis som vi har haft i många andra under mandatperioden.

Fru talman! Avslutningsvis: Dagens debatt har temat elektronisk inlämning av bouppteckningar. Men eftersom regeringen valde att slutbehandla två tillkännagivanden, varav detta om faderskapstester är ett, har mitt anförande också handlat om det. Utifrån den motion som har väckts och argumentationen genom året har vi bedömt att detta behöver bemötas. Vi hoppas att motionären gör ett omtag.

Fru talman! Det är spännande att ha en debatt om tillkännagivanden när det gäller en proposition som vi egentligen är ganska överens om.

Jag kunde inte låta bli att begära replik utifrån ett par aspekter som Laila Naraghi hade i sitt anförande, som jag också ska tacka för.

Hur var det nu hon uttryckte sig när det handlar om att ingå ett äktenskap? Hon sa att mannen då får ett stort ansvar, ett livslångt ansvar, att vara förälder, och att det därför är helt logiskt att detta sker enbart när man är gift. Då får mannen det fulla ansvaret. Men en ogift mamma har ju också det livslånga ansvaret så länge barnet lever! Jag har fortfarande väldigt svårt att förstå vad det är för skillnad på det juridiska avtalet.

Centerpartiet menar att man ska kunna göra en digital bekräftelse. Men om föräldrarna inte är överens om vem som är förälder till barnet måste man förstås hitta en ordning så att det avgörs efter att barnet är fött, om det nu skulle vara så att det behövs någon form av genetisk undersökning. Det är ju ändå så det fungerar i dag om man inte är överens.

Sedan har jag lite svårt för argumentationen när det gäller att barnet inte ska ha pappan som vårdnadshavare om mannen är våldsutövande. Det kan jag hålla med om. Men vi kan inte i en lagstiftning utgå från att majoriteten av männen är våldsutövare. Jag kan inte tolka det annorlunda än att det är så ni menar. Man utgår från att vi inte kan göra den här förändringen därför att det kan finnas män som är våldsutövare. Då ser vi inte detta utifrån barnets perspektiv. Jag är ledsen, men det finns även kvinnor som inte borde vara vårdnadshavare. Och det ifrågasätter vi aldrig.

För mig är det viktigt att ta det här steget för att vi också ska kunna ha automatiskt vårdnadshavarskap i nästa steg.

Fru talman! I grunden säger vi nej till det här för att vi tycker att vi har en ordning som fungerar bra, och den uppfattningen har också nuvarande regering. Dagens ordning fungerar bra och utgör inget problem. Det är grunden.

Jag välkomnar verkligen Centerpartiets förtydligande, fru talman. Om föräldrarna inte är överens ska det här inte ske före födseln. Men det framgår inte i motionen, och det har inte framgått tidigare, vad jag har förstått, utifrån Centerpartiets utsagor. Det är ett väldigt viktigt förtydligande. Hade det gjorts tidigare hade mycket av det vi från Socialdemokraternas sida framfört här inte varit relevant. Här får gärna Centerpartiet förtydliga sig.

Det vi vill göra tydligt är detta: Om man har gift sig har man ingått ett avtal, och då är det något annat än om man inte har gift sig. Det menar vi borde vara självklart. Annars har äktenskap ingen juridisk verkan över huvud taget. Äktenskap är något annat än att inte ha ingått äktenskap. Det är det vi försöker framställa här. Det är skillnad på att ha gift sig och att inte ha gift sig. Om man inte har gift sig utformar man en ordning som blir bra för barnen utifrån det. En sådan ordning har vi i dag.

Vi har inte gett uttryck för det ledamoten framställer här. Jag ber ledamoten läsa i protokollet hur vi uttryckte oss. Det vi säger är att detta inte ska ske före födseln och att nuvarande ordning fungerar bra, alltså att bekräftelse ska ske efteråt om man inte är gift. Vi säger ingenting annat än detta. Det är bara att läsa protokollet.

Vi talar också absolut om att det är barnets bästa som ska vara i fokus. Vi talar inte om könen på föräldrarna när vi i övriga ärenden talar om detta.

Fru talman! Då får jag be om ursäkt om jag har varit otydlig i exakt hur utformningen ska se ut. Jag ska se över våra motionstexter så att det blir tydligt att det handlar om att man ska kunna göra detta och att det bygger på att man är överens.

Sedan är det klart att det är skillnad när man ingår ett äktenskap. Det handlar ju också om mer än huruvida man presumerar ett föräldraskap eller inte. Det handlar till exempel om hur vi hanterar tillgångar och skulder. Det handlar om att vi är försörjningsskyldiga till varandra och vad som ska hända den dag vi eventuellt separerar.

Ur ett barnperspektiv, tillgången till tillräckligt goda föräldrar, spelar det dock inte någon roll huruvida föräldrarna är gifta eller inte. Det är det som jag och Centerpartiet pekar på. I den mån man är överens ska man kunna bekräfta föräldraskapet innan barnet är fött och i nästa steg, som inte hanteras i dag, också ha möjlighet till gemensam vårdnad per automatik. Det ska inte vara som i dag, att det är kvinnan som avgör om mannen får vårdnad vid barnets födsel eller inte.

Jag har egentligen ingen följdfråga till ledamoten, utan detta var ett förtydligande från min sida.

Fru talman! Tack återigen, Martina Johansson, för detta förtydligande! Jag tror att det är ett väldigt viktigt förtydligande. Vi är i stort väldigt överens i dessa frågor i vårt utskott. Utifrån hur diskussionen har gått tyckte vi dock att det var på sin plats med ett förtydligande i debatten.

Dagens ordning fungerar väl. Regeringen redogör för det. Det är väldigt många som använder möjligheten till digital bekräftelse i nära anslutning till att barnet kommer till världen. Det är väldigt positivt. Självklart ska barn ha de här rättigheterna. I grunden handlar det ju om barnen. När barnet har kommit till världen ska barnet ha rätten till detta. Här är vi helt överens.

Moderaterna kanske kommer att tala mer om detta senare i debatten, men både den här och den tidigare regeringen har ju talat om de administrativa och förvaltningsmässiga skälen till att det skulle vara en för stor förändring att ändra detta till före födseln. Det skulle kunna lägga orimliga arbetsuppgifter på hälso- och sjukvården, något som regeringen i dag inte är beredd att göra, om detta skulle läggas i de samtal som barnmorskor har med blivande föräldrar. Det handlar också om vad det skulle innebära för personnummer och så vidare.

För den som är intresserad redogörs det för detta under rubriken ”Utskottets överväganden” i betänkandet 2020/21:CU16 från förra mandatperioden.

Allt detta har både den förra regeringen och denna regering nogsamt tittat på. Vi har också en ordning som fungerar väl. Vi instämmer i det regeringen säger, helt enkelt.

Fru talman! Det kastades ut en fråga om att de partier som vill ha ett annat system skulle förklara hur ett sådant system ska fungera. Även jag får väl anamma den frågan.

Jag skulle dock vilja inleda med något annat. Laila Naraghi säger att vi har ett system som fungerar väl. Har vi egentligen det när tusentals barn varje år föds med bara en förälder? Jag tycker inte det. Det fungerar, men det fungerar inte väl. Utifrån barnperspektivet bör man fundera på hur man kan få ett system som gör att fler barn föds med två föräldrar, om man tycker att det är värt det.

Problemet med systemet är att man riskerar att tappa bort den ena föräldern på vägen. När mina egna barn föddes, vilket är ett litet tag sedan nu, fungerade det så att man först åkte till barnmorskan tillsammans med den blivande mamman. Vi var sambor på den tiden, och det första de frågade var om man var pappa till barnet. Det säger man ju till barnmorskan. Då tänker jag: Borde inte detta redan där plockas in i systemet? Varför ska man vänta till efter att barnet är fött, sedan gå till Skatteverket och först där få lov att bli far till barnet?

Om man är överens, bor ihop och lever under så kallade äktenskapsliknande former borde man faktiskt kunna ingå en överenskommelse redan innan barnet är fött om att ha gemensam vårdnad och om vem som egentligen är pappa – särskilt så länge alla är överens. Att det blir lite krångligare när någon inte är överens förstår jag också.

Fru talman! Tack, Mikael Eskilandersson, också för detta förtydligande! Som jag förstår ledamoten handlar det om när föräldrarna är överens. Jag vet dock inte om det var helt tydligt, så ledamoten får gärna förtydliga det. Annars är det ju, precis som jag uppfattade att ledamoten sa, något helt annat.

Jag vill gärna ta mig friheten, när jag nu har tid här i talarstolen, att återkomma till det regeringen sa om just det som ledamoten tar upp. Jag läser ur utskottets betänkande om detta från förra mandatperioden, där utskottet citerar regeringens proposition:

”En möjlighet till digital bekräftelse av föräldraskap före barnets födelse skulle också innebära att systemet behöver byggas så att bekräftelsen kopplas till den blivande moderns personnummer i stället för barnets personnummer. En sådan ordning skulle förutsätta en kontrollfunktion i systemet för att knyta bekräftelsen till ett visst barn efter barnets födelse. Det skulle vidare uppstå behov av gallringsfunktioner för de situationer då graviditeten avslutats eller barnet inte föds levande. Det finns alltså flera frågetecken kring robustheten i ett system för digital bekräftelse som möjliggör att en bekräftelse görs före barnets födelse. Ett system som bygger på att bekräftelsen kopplas till moderns personnummer i stället för barnets skulle vidare rimligen förutsätta att bekräftelseprocessen endast kan initieras av modern och att hon i systemet behöver peka ut vilken person som ska få möjlighet att bekräfta föräldraskapet. En sådan ordning kan upplevas som omodern och mindre jämställd än ett system som bygger på att bekräftelsen utgår från barnet och som möjliggör att båda föräldrarna kan vara lika delaktiga i processen.”

Detta låg till grund för att vi socialdemokrater röstade nej till detta tillkännagivande förra mandatperioden. Vad jag förstår ligger det också till grund för nuvarande regeringspartiers nej till detta.

Jag vill tro att vi i civilutskottet också i denna fråga, efter förtydligandena från Centerpartiet och Sverigedemokraterna, är rätt eniga men att vi kanske landar lite olika i hur-frågan.

Fru talman! Jag skulle vilja komma in även på delen när man inte är överens. Om det finns en mamma som inte är säker på vem som är pappa till barnet vore det fint att erbjuda henne en möjlighet att ta reda på det innan barnet föds eftersom det går att göra. Det går väldigt enkelt att göra det på någon som inte ska föda tvillingar. Då kan man göra det med ett enkelt blodprov på mamman. Det tas ju en hel del blodprov ändå under tiden man är hos barnmorskan, så jag tror inte att man skulle märka skillnad om det även togs ett test för vem som egentligen är far till barnet. Det ska ju göras frivilligt utifrån att mamman vill det. Annars får man ta utredningen efteråt. Man kan ju inte tvinga på en person någon form av vård.

Det hade blivit ett betydligt säkrare system om fler barn hade haft två föräldrar när de föds. Jag köper inte argumentet om systemproblem. Vi lever ändå i 2026, enligt kalendern. Jag köper inte heller resonemanget att det inte går att uppge vem som är far till ett kommande barn innan barnet föds.

Låt oss jämföra med äktenskap. Det är klart att äktenskap är mer långtgående, och där kommer arvsregler och annat in som också förändras. Men just när det gäller den gemensamma vårdnaden om barnet borde den delen av avtalet kunna ingås frivilligt innan barnet är fött, utan att det ska behöva uppstå så enorma systemproblem att de inte kan hanteras. Det känns som att skjuta frågan i sank utan att behöva ta ställning.

Fru talman! Jag tackar Mikael Eskilandersson ånyo för förtydligandena om frivillighet.

Jag gjorde för vår räkning en genomgång av de argument vi såg mot det som har framförts tidigare, och jag ska inte upprepa dem. Jag konstaterar att den tidigare regeringen och den nuvarande regeringen tycker att ordningen fungerar bra, och man vill inte ändra den. Det är en fråga som är väl genomlyst av utredningar, av tjänstemän och av Justitiedepartementet. Man har tittat på frågan.

Jag vill ändå tro att när två regeringar, med flera konkurrerande partier, landar i samma slutsats är frågan väl genomlyst. Det handlar inte om partipolitik, utan det handlar om en väl fungerande ordning som vi tror är den bästa för Sveriges barn.

Vi kan också konstatera att många löser problemet snabbt och enkelt, som en del av regelförenklingarna – som ledamoten uttryckte det i sitt anförande. Det här är inte något överhängande problem. Det finns en väl fungerande ordning. Den tidigare regeringen och den nuvarande regeringen är överens. Frågan är väl genomlyst, och vi kan konstatera att det är bra att det finns en samsyn i frågorna.

Fru talman! Jag inleder mitt anförande med en påminnelse för dem som lyssnar eller tittar på debatten och kanske är nytillkomna, nämligen att vi debatterar en proposition om elektronisk inlämning av bouppteckningar. Precis som väntat har vi vandrat ifrån lagförslaget mycket i debatten, av förklarliga skäl.

Propositionen kan vid en första anblick framstå som en rent teknisk fråga, men i själva verket handlar det om något mycket konkret, nämligen att göra det enklare för människor i en av livets svåraste situationer – när en anhörig har gått bort.

När någon avlider ska en bouppteckning upprättas. Den visar vilka som är dödsbodelägare, vilka tillgångar och skulder som finns och vad som ska ligga till grund för arvet. Den fyller därmed en helt central funktion i dödsboförvaltningen och fungerar ofta som en legitimationshandling för dödsboet.

Fru talman! Varje år hanterar Skatteverket ett mycket stort antal bouppteckningar. För många människor är dock detta något som man gör bara en gång i livet, ofta i sorg och i en situation där mycket annat behöver ordnas och hanteras. Mot den bakgrunden är det rimligt att staten gör sitt bästa för att förenkla processen för människor, att göra det så enkelt som möjligt för dem som drabbats. Det är det som förslaget syftar till, nämligen att göra livet lite enklare.

Lagförslaget innebär att bouppteckningar och dödsboanmälningar ska kunna lämnas in elektroniskt till Skatteverket. Samtidigt behålls möjligheten att använda pappershandlingar för den som vill det och känner sig mer bekväm med den lösningen. Det är alltså en fråga om att göra det enklare för människor, och det kan göra skillnad. Det handlar inte bara om att göra det enklare, utan det kan också minska risken för fel, förenkla för kompletteringar och bidra till kortare handläggningstid samtidigt som det blir en mer effektiv hantering för myndigheterna. Detta är ett helt naturligt steg i arbetet med att modernisera den offentliga förvaltningen, ta till vara på teknik och göra det enklare för människor i vardagen.

Propositionen innehåller också några kompletterande förändringar i övrigt. Bland annat föreslås att kravet att ge in bestyrkta kopior av bouppteckningen tas bort, eftersom detta krav i praktiken saknar praktisk betydelse och försvårar hanteringen. Vidare ersätter man benämningen gode män vid bouppteckningsförrättningen med förrättningspersoner, helt enkelt för att utveckla språkbruket och bli tydligare så att det inte sker en sammanblandning med annat.

Fru talman! I propositionen redovisas också – som mycket i debatten i dag har handlat om – två tidigare tillkännagivanden från riksdagen. Det ena tillkännagivandet gäller kvalitetssäkring i vårdnadsutredningar. I juni 2024 gav regeringen Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd och Socialstyrelsen i uppdrag att stärka socialtjänstens arbete med riskbedömningar i frågor om vårdnad, boende och umgänge. Uppdraget syftade till att stärka kvaliteten i dessa utredningar i bred mening. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att det tillkännagivandet har tillgodosetts.

Det andra tillkännagivandet handlar om digital bekräftelse av föräldraskap före barnets födelse. Nu företräder jag inte regeringen, som det påpekades för en stund sedan, men jag företräder ett parti som sitter i regeringen. Vi stod bakom tillkännagivandet att ta fram förslag om att göra det möjligt att bekräfta föräldraskap innan barnets födelse – i samband med att lagen förändrades 2021.

Sedan dess har vi följt hur den nya lagen har utvecklats och vilken effekt den har gett. Det är bara att konstatera att den lagstiftning som den förra regeringen genomförde, med ett brett stöd i kammaren bland annat från oss, har blivit lyckosam. Nu är det möjligt att på ett enkelt sätt hos Skatteverket bekräfta föräldraskap digitalt efter ett barns födelse. En stor andel av landets föräldrar väljer att göra så. Verkligheten har därmed förändrats i stor utsträckning jämfört med när tillkännagivandet gjordes.

Eftersom vi inte längre ser de problem som fanns då har regeringen gjort bedömningen att tillkännagivandet är tillgodosett eftersom den förändringen har varit effektiv.

Fru talman! Det är viktigt att lagstiftning utvecklas i takt med samhället. När tekniken ger oss nya möjligheter att göra myndighetskontakter enklare, snabbare och ändamålsenliga är det viktigt att vi följer med. Propositionen är ett bra exempel på detta, och den är en del i ett större arbete där vi skapar regler som förenklar myndighetskontakter. Det handlar om förenklingar för människor i svåra situationer, effektivisering av myndigheternas arbete och modernisering av regelverken utan att tumma på rättssäkerheten. Mot den bakgrunden menar jag att regeringens förslag är väl avvägt och välkommet.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag och därmed propositionen.

Fru talman! Det här är en lite annorlunda debatt där vi inte lägger mest tid på själva lagförslaget, som vi som sagt är överens om. Föregående talare har väl beskrivit de goda delarna i lagförslaget.

Jag tänker ägna mitt anförande åt det som jag tycker är tokigt och felaktigt, och det är att regeringen använder sig av den här propositionen för att skriva av två tillkännagivanden. Jag och Centerpartiet anser inte att de är tillgodosedda. I sak hör de inte hemma här, och de är som sagt inte tillgodosedda.

Det ena tillkännagivandet handlar om kvaliteten. Regeringen avskriver det eftersom man har gett uppdrag till två myndigheter som handlar om att ta fram metoder och göra riskbedömningar. Men tillkännagivandet handlar faktiskt om hur kvaliteten har påverkats i praktiken. Det är inget fel med enhetlighet och riskbedömningar. Det är någonting som jag och Centerpartiet ofta efterfrågar både när det gäller familjerättsärenden och när det gäller socialtjänsten för barn och unga. Men vi vet fortfarande inte om kvaliteten har påverkats i praktiken när det handlar om utredningar runt vårdnadstvister.

Jag tycker att det är en genomgående brist i många ärenden och diskussioner att vi avskriver saker och säger att vi har förbättrat kvaliteten när vi har gett olika myndigheter uppdrag. Vi vet ju inte, fru talman, vad resultatet har blivit. Jag ska inte starta någon ny debatt, men detta är något som jag ser genomgående i många delar som regeringen går fram med inom många olika områden. Det är på riktigt en brist när vi inte följer upp hur kvaliteten i praktiken blivit.

Fru talman! Det andra tillkännagivandet, som vi har debatterat mest här i kväll, skriver regeringen som sagt också av. Man säger att majoriteten använder nuvarande system och att man inte efterfrågar någon förändring. Men det finns väldigt många föräldrar som faktiskt efterfrågar en förändring. De vill känna att de är en rättsligt lika värdig förälder när barnet föds som den som bär barnet. Det är skillnad, anser jag, om barnet har en förälder eller två föräldrar när det föds.

Det är möjligt att nuvarande regering har bytt ståndpunkt, men under förra mandatperioden var Centerpartiet helt överens med moderater, kristdemokrater och liberaler. Sverigedemokraterna står fortfarande kvar vid ståndpunkten att det här ska kunna ske före barnets födelse. Vad är då skälen till att man har bytt ståndpunkt? Är det att nuvarande ordning fungerar väl? Den fungerar, som sagt, inte väl för alla barn och alla föräldrar. Det behövs en rejäl utredning för att se hur vi kan förbättra det här. Det handlar om barnets rätt till båda sina föräldrar redan när det föds.

Jag väljer att avsluta mitt anförande här. Jag har haft replikskiften och framfört Centerpartiets ståndpunkter. Jag yrkar bifall till reservation nummer 3.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 11 mars.)