Efterlevandestöd för barn som får vård eller boende bekostat av det allmänna

Herr talman! Vi ska nu debattera förändringar inom det så kallade efterlevandestödet, ett bidrag som går till barn med en eller två föräldrar som avlidit. Det blir väl inte så jättemycket till debatt. De flesta är ju relativt nöjda med de justeringar som görs i dag - förutom Miljöpartiet, som i sin reservation fortfarande vill ge allt åt alla. Men förhoppningsvis rör det sig bara om tre månader till innan den farsen är slut.

Herr talman! För två år sedan följde regeringen upp del ett av ett tillkännagivande från riksdagen. Det handlade om att retroaktiviteten för utbetalningen av det här bidraget måste krympas. Tidigare kunde man få bidraget retroaktivt i sex månader. Nu är det i stället en månad som gäller.

I dag kommer del två. Tidigare fanns en möjlighet för vissa minderåriga, framför allt ensamkommande, att få ut det här bidraget från staten trots att de fanns under socialtjänstens vingar i sin kommun och redan hade vård och boende bekostat av det allmänna enligt alla ekonomiska normer som finns i socialtjänstlagen och andra bestämmelser. Efterlevandestödet kunde därmed bli en ren bonus på mellan 1 587 och 3 173 kronor i månaden rakt ned i fickan, trots att man redan hade allt betalt med skattemedel.

Att det är bra att de här reglerna ändras tror jag faktiskt att de flesta skattebetalare kan skriva under på. Kanske undrar de dock varför det tog så lång tid. Det är inte så att det har varit ett okänt problem. Jag hade min första debatt här mot Ardalan Shekarabi just i detta ämne 2019. Detta har varit känt länge, och det har faktiskt dragit ut ganska långt på tiden. Men man ska vara glad för det lilla. Alla steg i rätt riktning är bra, så även det här.

Men, herr talman, en sak som regeringen fortfarande inte har tagit tag i är att efterlevandestödet även betalas ut till utländska ungdomar för döda föräldrar som aldrig har satt sin fot i Sverige - eller, det måste sägas, föräldrar som påstås vara döda. Det finns nämligen inga krav på dödsattester eller liknande. Samarbetet mellan myndigheterna är mer eller mindre obefintligt. Allt som krävs är att föräldrarna kan antas vara döda eller försvunna. I princip kan man alltså få en absurd situation där "avlidna" föräldrar via Migrationsverket kan flytta till Sverige som anhöriga till barnet som får efterlevandestöd för att de här levande föräldrarna enligt Pensionsmyndigheten är döda.

Är det verkligen principiellt försvarbart att den svenska pensionsmyndigheten betalar ut fickpengar till utländska minderåriga vars föräldrar aldrig har betalat en enda krona i skatt till Sverige, i vissa fall aldrig ens varit närmare än 500 mil bort från Sveriges gräns och dessutom kanske fortfarande är vid liv? Jag tror i alla fall att det här sticker i ögonen på ganska många fattigpensionärer som har gnetat och slitit i hela sitt liv men ändå inte har råd med den där extra kaffekoppen på morgonen. Låt alltså nästa proposition handla om att efterlevandestödet ska vara förbehållet svenska medborgare eller åtminstone inte betalas ut för föräldrar som aldrig har satt sin fot i Sverige!

Herr talman! I vår följdmotion tar vi upp en annan viktig del som verkligen inte heller bör sopas under mattan. Flera remissinstanser har kommit med relevanta synpunkter gällande bristen på djupgående konsekvensanalyser för de barn som är placerade enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Det som vi hela tiden har velat få bukt med är det fusk som har funnits vid ansökningar om efterlevandestöd, främst från tredjelandsmedborgare. Vi vill inte försämra den redan dåliga ekonomiska situation som råder för vissa barn på LSS-boenden som har föräldrar som avlidit i Sverige men där barnpensionen är så låg att de av den anledningen fått rätt till kompletterande efterlevandestöd. Därför yrkar jag bifall till reservation 2, som handlar om att regeringen inom sex månader från att lagändringarna trätt i kraft ska återkomma med konsekvensanalyser av det ekonomiska utfallet för de barn som är placerade enligt LSS.

Herr talman! Det blir ett kort inhoppartal. Jag börjar med att yrka bifall till reservation 3.

Vid en förälders oförmåga att försörja sitt barn eller om en upparbetad barnpension är otillräcklig går det allmänna in och ger barnet ett grundskydd genom underhållsstöd eller efterlevandestöd. Syftet med förmånerna är att tillförsäkra barn och unga en grundläggande ekonomisk miniminivå. Nu debatterar vi alltså efterlevandestödet för barn och unga.

Förslaget syftar till en större enhetlighet i trygghetssystemen. Vi välkomnar såklart större enhetlighet. Förslaget omfattar ett väldigt litet antal barn, men de som omfattas tillhör en redan utsatt grupp som kommer att få sämre ekonomiska villkor. En del remissinstanser, bland annat Göteborgs kommun och Stockholms kommun, efterfrågar en djupare barnkonsekvensanalys. Vi instämmer i detta.

Förslaget innebär också högre krav på kommunerna att säkerställa att barnens behov tillgodoses. Det menar vi att man behöver ta hänsyn till. Därför menar vi att regeringen bör återkomma med en mer utförlig analys av förslagets konsekvenser för både barnen och kommunerna samt eventuella förslag om hur dessa konsekvenser ska hanteras.

Herr talman! Jag vill börja med att kommentera anförandet från Sverigedemokraternas Jonas Andersson. Vi debatterar nu systemet för efterlevandestödet. Det handlar om de mest utsatta barnen i vårt samhälle. Vi genomför de förändringar som nu ligger på bordet för att skapa likvärdighet vad gäller efterlevandestödet. Detsamma gäller förändringar av andra system. Att barn ska behandlas lika är en viktig utgångspunkt. Men att barn på flykt kommer till Sverige för att tillskansa sig det här stödet och att det skulle vara det avgörande skälet till att de väljer att fly från krig, tortyr eller andra orimliga och omänskliga situationer är, tycker jag, ett hårresande uttalande som är värt att bemöta.

Vi debatterar egentligen två förslag i betänkande SfU27: skärpningar i regelverket för efterlevandestöd samt ett förslag om en konsekvensändring i sjukförsäkringen som berör behovsanställda. Mitt inlägg kommer att beröra efterlevandestödet.

Det är viktigt att säga att väl fungerande socialförsäkringar ger oss trygghet genom olika skeden i livet. Samhällets stöd riktat till barn är en del av den ekonomiska familjepolitiken och syftar till att ge alla barn, oavsett bakgrund, goda möjligheter till ett gott liv och jämlikhet i uppväxten. Precis som tidigare har beskrivits är efterlevandestödet ett stöd till dem som mister en förälder eller båda sina föräldrar och som inte har rätt till barnpension, vilket också finns som ett stöd. Det är alltså ett ekonomiskt grundskydd som ger en trygghet i en väldigt svår situation. Stödet betalas ut till barn och ungdomar upp till 20 år som är inskrivna på en gymnasieutbildning.

Stödet är i sin form snarlikt underhållsstödet - en annan förmån, som betalas ut om barnets föräldrar inte lever ihop, alltså om barnet har skilda föräldrar. Dessa två stöd är det grundskydd som finns. Det är de som ska garantera en viss ekonomisk miniminivå till barn som hamnar i de här utsatta situationerna. Stöden är lika varandra av en anledning: Tanken var att barn med avlidna föräldrar skulle ges samma stöd och skydd som barn till skilda föräldrar. Det finns alltså en likvärdighetstanke bakom detta.

Inspektionen för socialförsäkringen beskriver i sin rapport om barnpension och efterlevandestöd följande: Drygt 3 procent av alla barn i Sverige drabbas av att en förälder dör innan barnet fyllt 18 år. Det innebär att omkring 3 500 barn varje år mister en förälder, i många fall plötsligt och oväntat. Att förlora en förälder i barndomen har visat sig ha, i genomsnitt, negativa effekter på barnets hälsa och utbildning på både kort och lång sikt samt på löneinkomsterna i ett senare skede av livet.

Dagens debatt avser en förändring i efterlevandestödet som innebär att i situationer där ett barn eller en ungdom blir placerat på institution eller liknande och samhället tar över det ekonomiska ansvaret ska efterlevandestödet inte betalas ut. I dag kan en situation uppstå där den grundläggande tryggheten blir tillgodosedd två gånger, dels genom att man är placerad, dels genom efterlevandestödet.

Som tidigare beskrivits har efterlevandestödet en likhet med underhållstöd. För ett barn med underhållstöd är det alltså inte möjligt att på samma vis behålla sitt ekonomiska stöd under tiden i placering. Detta har riksdagen uppmärksammat i tidigare tillkännagivande, och det är en anledning till att regeringen nu har lagt detta förslag på bordet.

Regeringens förslag handlar om att efterlevandestöd inte ska lämnas för en kalendermånad då barnet under hela månaden på statens bekostnad får vård på institution eller annars får kost och logi, bor i ett familjehem eller en bostad med särskilt stöd och särskild service för barn och unga enligt LSS eller vårdas i ett familjehem, stödboende eller hem för vård eller boende inom socialtjänsten.

Med förslaget kommer alltså den som berörs fortfarande att stå under det allmännas skydd. Men finansieringen ser annorlunda ut, och det kommer i fortsättningen endast att vara möjligt att få ekonomiskt stöd från en instans.

Herr talman! Vi socialdemokrater har bestämt oss. Vi ska ta tillbaka den demokratiska kontrollen i välfärden. Våra trygghetssystem ska vara begripliga, och då olyckan är framme ska man få hjälp. Men i våra sociala försäkringar finns också en idé om att öka jämlikheten mellan människor med olika bakgrund och förmågor.

I dagens debatt har vi berört barn och unga som har det väldigt svårt och tufft. Vi vet att om vi ska lyckas bygga ett starkare samhälle måste vi börja med barnen. Vi ser behovet av att fortsätta att lägga fram förslag om att förstärka för barn och unga för att öka de jämlika livschanserna. Vi fortsätter därför att lägga fram förslag som handlar om att stärka skolan och förskolan och att ge alla ungar en bra utbildning. Vi vill förstärka bostadsbidraget till familjer, och vi bygger ut välfärden brett. Våra socialförsäkringar ska gå att lita på.

Jag tackar för debatten och yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Ensamkommande barn och ungdomar försörjs av samhället genom placering i HVB-hem, stödboende eller familjehem.

I underhållsstödet finns tydliga regler om att barn som får vård på institution på statens bekostnad eller vårdas i familjehem, stödboende eller HVB inte har rätt till underhållsstöd. Efterlevandestödet bör därför få samma tydliga lagstiftning, och den som bor i offentligt finansierad verksamhet bör inte ha rätt till efterlevandestöd.

Riksdagen lämnade i maj 2018, alltså för fyra år sedan, ett tillkännagivande till regeringen om att skärpa regelverket för efterlevandestöd. Nu i juni 2022, fyra år senare, kommer propositionen. Det är bara att konstatera, herr talman, att det ibland tar lång tid i politiken och ibland går lite snabbare.

Herr talman! Förslaget i propositionen innebär tillsammans med lagändringen att retroaktiv utbetalning av efterlevandestödet ändras från sex månader till en månad. Det är ett steg i rätt riktning för att förtydliga lagstiftningen.

Herr talman! Det tog fyra år för regeringen att lägga fram det förslag som riksdagen tillkännagav i maj 2018, nämligen att utreda och skärpa till reglerna för efterlevandestöd för de barn som exempelvis bor i hem för vård och boende, så kallade HVB-hem.

Vi kristdemokrater motionerade om detta 2018 tillsammans med Moderaterna, Liberalerna och Centerpartiet. Vi är därför givetvis positiva till att vi nu efter fyra år får ett förslag som åtgärdar detta.

Jag kan inte låta bli att nämna de många år som har förflutit av utredningar och konsekvensbeskrivningar. De står nämligen i bjärt kontrast till morgonens upplevelser, där vi 21 minuter före Pensionsgruppens sammanträde fick det förslag som Socialdemokraterna har kommit överens med Centern, Vänstern och Miljöpartiet om. Vi fick inga konsekvensbeskrivningar, och förslaget har inte föregåtts av någon som helst utredning.

Jag yrkar således bifall till utskottets förslag till beslut.

Efterlevandestödet är en viktig förmån som vi ska vara rädda om, för den syftar till att barn som förlorat en eller, Gud förbjude, båda sina föräldrar ska garanteras en viss form av lägsta ekonomisk nivå - en sorts grundskydd om man så vill. Det är just detta med en garanti om en viss lägsta ekonomisk nivå som har lett till att vi kristdemokrater vill ta bort efterlevandestödet för de barn som får insatser i form av särskilt boende enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade eller vård eller boende i familjehem, stödboende eller HVB-hem inom socialtjänsten.

På exempelvis ett HVB-hem uppfylls den lägsta ekonomiska nivå som ska omfamna och omfatta alla barn av kommunen, som tar just detta ansvar. Då behöver inte, och då ska inte, staten gå in med något stöd.

Herr talman! Egentligen är detta ärende äldre än fyra år. Två år tidigare, 2016, gjorde nämligen Försäkringskassan och Pensionsmyndigheten en gemensam kartläggning av efterlevandestödet. Det var där som påpekandet om efterlevandestödet till barn som bor i exempelvis HVB-hem dök upp. Det huvudsakliga argumentet var då, precis som nu, att det fungerar annorlunda med exempelvis underhållsstödet.

Det är en ganska rimlig jämförelse att göra när det gäller efterlevandestödet. Underhållsstöd betalas enligt socialförsäkringsbalken nämligen inte ut om ett barn har sitt boende i familjehem, stödboende eller HVB-hem. Som skäl för detta anförs att barnet då har sin försörjning tillgodosedd av kommunen. Det är med andra ord fullt rimligt att även efterlevandestödet fungerar på samma sätt.

Avslutningsvis, precis som flera talare har varit inne på: Om vi inte skulle göra något åt detta - nu kommer vi att göra det, för det är bara Miljöpartiet som har en annan åsikt - skulle vi faktiskt godkänna att barnet får dubbla medel, både från stat och från kommun.

Det i mitt tycke logiska beslut som vi fattar i dag har alltså föregåtts av en lång rad utredningar och konsekvensbeskrivningar. Det är dags att gå till beslut, och det är dags att fatta beslutet om att alla barn har rätt till ett ekonomiskt grundskydd men inte mer än så.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 14 juni.)