Diskussionsunderlag om en fördjupad ekonomisk och monetär union
Fru talman! Finanskrisen har visat hur dåligt EMU fungerar och på vems sida euroländerna står. Det var bankerna som räddades, medan den förda politiken innebar kraftigt ökad arbetslöshet och fattigdom för vanligt folk i Europa. Eurokrisen är en strukturell kris som har sin grund i att valutaunionen låser fast medlemsstaterna i en gemensam penning- och valutapolitik. Euroländernas konkurrenskraft urholkas på grund av skillnader i produktionstillväxt mellan länderna, vilket bidrar till underskott i bytesbalanserna och i de offentliga finanserna. Detta var grunden till vår EMU-kritik när vi hade EMU-omröstning i Sverige 2003.
Sverige är ett litet och exportberoende land som är beroende av stabilitet i vår omvärld. Ekonomiska problem i euroområdet drabbar också oss här i Sverige, oftast ganska hårt.
EU-kommissionens underlag innehåller mycket långtgående förslag om ett fördjupat EU-samarbete. Stora steg tas mot ökad överstatlighet, och makten förskjuts från medlemsstaterna till EU.
Vänsterpartiet är starkt kritiskt till EU-kommissionens förslag. Problemen i euroområdet kan inte lösas genom att man beskär medlemsstaternas nationella beslutanderätt över finanspolitiken. Överstatliga lösningar hindrar de enskilda medlemsstaterna från att fatta nödvändiga beslut utifrån sina egna förutsättningar. Länderna står inför olika utmaningar, och det finns obalanser i de individuella ekonomierna som måste lösas i stället för att man ska ta steg i federal riktning. Det demokratiska inflytandet riskerar annars att urholkas.
Lissabonfördraget gäller i dag. Det säger att EU inte ska gå in på områden där medlemsstaterna har beslutskompetensen i dag. Därför ska EU inte heller ha någon beskattningsrätt.
Svenska folket beslutade i en folkomröstning att Sverige skulle stå utanför valutaunionen EMU. Detta beslut gäller fortfarande och ska inte ifrågasättas av EU-kommissionen på det sätt som sker i dag. Sverige borde därför, i likhet med vad Danmark har gjort, begära undantag i enlighet med folkomröstningens beslut.
Vänsterpartiet ser i dagsläget inga skäl till att Sverige ska vara en del av bankunionen. Regeringens utredning om ett eventuellt svenskt medlemskap känns som ett hastverk vars syfte är oklart. Ett eventuellt medlemskap riskerar att kosta svenska skattebetalare stora pengar för risker och förluster som uppstår i någon annan del av unionen utan att de har haft möjligheten att påverka det - detta då unionen bygger på en moral hazard, alltså att man inte kan säkerställa att alla länder arbetar med riskminimering när de vet att någon annan kan betala eventuella förluster. Den andra risken är att den kapitaltäckning som finns är så låg att den inte täcker eventuellt fallerande banker.
Det är viktigt att medlemsstaternas beslutsrätt inte beskärs ytterligare. De åtgärder som förslås av EU-kommissionen innebär ökad makt till EU. Grundläggande befogenheter flyttas då från medlemsstaterna, den demokratiska legitimiteten undergrävs och demokratin försvagas. Därför vill jag yrka bifall till reservation 1.