Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Moderaterna är ett parti som står upp för individens fria val, och vi har länge arbetat mot kvotering och för fler möjligheter till eget inflytande.

Vi är också ett parti som vill att så många som möjligt av de politiska beslut som rör människor ska fattas så nära människor som möjligt. Vi är starka förespråkare för det kommunala självstyret, som innebär att kommunerna bör ha en stor möjlighet att själva fatta beslut som rör kommunala angelägenheter.

Samtidigt är vi också ett parti som pragmatiskt och systematiskt arbetar för ökat ansvarstagande, för människors personliga ansvar, för vikten av egen försörjning samt ordning och reda i samhällets ekonomi.

Detta är våra utgångspunkter i fråga om huruvida det kommunala vårdnadsbidraget bör avskaffas, som regeringen föreslår. Den frågan kräver en avvägning mellan olika intressen. Det går inte att diskutera vårdnadsbidraget utan att samtidigt diskutera föräldrarollen och det ansvar som föräldrar har för sina barn. Föräldrapenningen är därför ett närliggande område som innehåller många likheter med frågan om vårdnadsbidraget.

Låt mig vara tydlig med att det finns ett stort samhällsproblem som är kopplat till en ojämn fördelning av föräldraansvaret. Vi vet att exempelvis skillnader i uttag av föräldrapenning får långtgående konsekvenser för kvinnors sysselsättning, löneutveckling och framtida pensionsinkomst. Det finns tydliga tecken på att dessa skillnader även spelar en stor roll i de skillnader som vi ser i ohälsa och sjukfrånvaro mellan kvinnor och män.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det finns också invändningar mot vårdnadsbidraget som är kopplade till följderna för jämställdheten. Men samtidigt ska vi vara uppriktiga med att det inte går att kvotera fram lösningar på alla samhällsproblem. Dessutom måste samhället ha respekt för hur olika familjer lägger upp sin tid utanför arbetsplatsen.

Vi vill skapa förutsättningar för varje familj att fatta väl avvägda beslut som passar dem. Det innebär också att vi som politiker måste acceptera att föräldrar gör olika val. Det kommer att variera, och det kommer också att se olika ut. Men det finns inget anmärkningsvärt i det. Familjer är faktiskt olika.

Som politiker är det alltid lätt att vilja lägga livet till rätta ovanifrån, att peka och styra. Det mesta kan åtgärdas med ännu en lag eller ännu ett regeringsbeslut. Men leder det verkligen till att vi får den mångfald och det egna ansvarstagande som vi vill uppnå? Politikens uppgift är att undanröja hinder för att föräldrar och familjer ska kunna fatta just kloka livsval.

Vi är övertygade om att de flesta familjer vill det allra bästa för sina barn. Sedan kan det finnas olika omständigheter som gör att det inte alltid är så lätt att nå dit. Det kan vi som politiker arbeta för att undanröja.

Som jag tidigare har sagt är Moderaterna ett parti som på ett pragmatiskt och eftertänksamt sätt försöker hitta lösningar på olika samhällsproblem. Samtidigt baseras all vår politik på respekt för människan och människors egna beslut.

Frågan om vårdnadsbidraget har även en till dimension som jag tycker att vi inte ska tappa bort. Frågan gäller egentligen om kommuner ska ha rätt att erbjuda vårdnadsbidrag som ett alternativ till andra former av barnomsorg. Vårdnadsbidraget tvingas inte på någon utan finns enbart för dem som vill använda det.

Vårdnadsbidraget är mycket begränsat i sin omfattning, och finns i ett mindre antal kommuner i Sverige. Likväl vittnar många föräldrar om att det har varit viktigt för just dem, för att de under en period ska kunna lägga mer tid på sina barn och ge dem en bra start i livet. Andra föräldrar gör andra bedömningar och använder förskolan från att barnen är tolv månader. Det är en naturlig följd av att familjer är just olika.

Herr talman! Om vi väger ihop allt detta landar vi i slutsatsen att regeringens förslag innebär ett mycket stort ingrepp i människors rätt att göra egna val och i kommunernas rätt att själva fatta beslut om kommunala angelägenheter. Därför, herr talman, yrkar vi avslag på förslaget i propositionen och bifall till reservation 1.

Herr talman! Vi debatterar i dag socialförsäkringsutskottets betänkande SfU8 som rör proposition 2014/15:147, Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas.

Jag kan, lite grann som den föregående talaren var inne på, säga: Då var vi där igen.

Nu har vi tyvärr återigen skäl att lyfta fram vänsterpartiernas syn på vuxna människors förmåga att ta ansvar för sina egna liv.

Jag tycker inte att det är min sak att avgöra vad som är en lämplig ålder att börja i förskolan när det gäller andra familjers barn. Jag tror att familjerna är bäst på att avgöra det själva. Det är faktiskt till och med så att om jag skulle tycka att det var min sak att avgöra det skulle jag vara emot vårdnadsbidraget. Jag tror nämligen att förskolan är ett mycket bra alternativ för väldigt många barn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Alla mina barn har gått i förskola och började där direkt efter att föräldrapenningen hade tagit slut. Jag själv gick i förskola i Rinkeby, där jag är född, och började redan när jag var åtta månader. Och som ni märker har det gått ganska bra.

Jag gillar alltså förskolan. Men nu handlar det inte om mig. Det handlar inte om er heller. Det är nämligen inte våra barn som vi talar om här. Vi talar om andra människors barn. Och jag tycker, som sagt, inte att det är min eller er sak att bedöma i vilken ålder andras barn är mogna för förskolan. Jag tror faktiskt att de flesta förstår hur tokig den tankegången är.

Men vårdnadsbidraget är en kvinnofälla, säger några. Det argumentet tycker jag mig höra allra mest. Då har jag en annan upplysning att komma med. Det är, som sagt, inte era barn som det handlar om, och inte mina barn heller. Detsamma gäller faktiskt kvinnorna. Det är inte era kvinnor, och inte mina heller. Kvinnorna är nämligen sina egna. Det gäller för den delen även männen.

Föräldrar är, med ytterst få undantag, vuxna människor som har alla möjligheter att fatta sina egna beslut.

Det finns naturligtvis en massa saker som man som människa kan ha synpunkter på rörande andra människors livsval. Man kan till exempel tycka att folk bör motionera mer, äta mer hälsosam mat, titta mindre på tv och så vidare. Människor har synpunkter och åsikter om andra människors liv, min talman. Det är okej. Man får ha det. Men man måste någonstans förstå var politikens gräns bör gå. För mig är det självklart att den gränsen går utanför vuxna människors ytterdörr, naturligtvis med undantag för brottsbekämpning.

Sverigedemokraternas barn- och familjepolitik har ett uttalat och grundligt genomarbetat barnfokus. Det är djupt beklagligt att det inte gäller alla andra partier. Barn har inte rösträtt, och det är vår förbaskade plikt som vuxna, som föräldrar och som politiker att tillvarata deras intressen. Det är för barnens skull vi bör ha ett brett utbud av alternativ för barnomsorgen. Ett brett utbud innebär faktiskt att människor kommer att göra olika val. Jag förstår inte varför det är så provocerande.

När det gäller Liberalerna igen, och nu dessutom Centerpartiet, vill jag ta upp följande. Som jag sa i mitt anförande om tvångskvotering av föräldraförsäkringen häromveckan verkar jag inte ha fattat någonting om liberalism. Jag trodde att liberalism i denna fråga skulle innebära att man var för fler alternativ för de vuxna människor som utgör beslutsfattarna i en familj, att man skulle vara för människors möjlighet att välja även på andra sätt än om man hade valt själv.

Partiet har dessutom bytt namn och heter numera Liberalerna, även om det kanske är några dagar kvar tills ett formellt beslut har fattats. Folkpartiet som namn var förvisso ett praktexempel på direkt falsk marknadsföring. Men med namnbytet till Liberalerna har de nog överträffat sig själva på den punkten. Ett parti som ska kalla sig Liberalerna är för tvångskvotering och mot valfrihet. Det är inte utan att man undrar om det hela bara är ett märkligt spratt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det är för barnens skull det bör finnas ett vårdnadsbidrag som alternativ till andra omsorgsformer, så att familjer som bedömer att det bästa alternativet för just deras unika barn är att stanna hemma lite längre innan de börjar förskolan har möjlighet att göra det. Det är något av en klyscha men likväl helt sant: barnen är varje samhälles framtid. Trygga barn i dag ger ett tryggt och stabilt samhälle i morgon.

Vårdnadsbidraget bör inte bara vara kvar. Det bör fördubblas. Det bör även göras likvärdigt över hela landet, så att fler vuxna människor tillåts göra fler välgrundade val för sina och sina barns liv, så att fler barn får den omsorgsform som just de behöver.

Herr talman! Jag yrkar bifall till reservation 1 och 2.

Herr talman! Jag vill först yrka avslag på propositionen och yrka bifall till vår reservation.

"Jag är innerligt trött på att prata köksbord." Så uttryckte socialförsäkringsminister Annika Strandhäll det i debatten om en tredje föräldramånad förra veckan. I debatten ställdes tvångskvotering mot föräldrars rätt att själva besluta över föräldraledigheten. "Jag är innerligt trött på att prata köksbord", var ministerns ord. Men det är ju vid köksbordet som besluten ska fattas i sådana här frågor. Föräldrarna ska tillerkännas förmågan och rätten att fatta egna beslut utifrån sin speciella situation.

Vänsterregeringen fick oväntat stöd från Folkpartiet som slöt upp kring ökad statlig inblandning och minskad beslutanderätt för föräldrarna. Folkpartiet laddade faktiskt med tre talare för att försöka få tvivlarna att förstå att Folkpartiet fortfarande ser till individens frihet att besluta över sitt liv. Men i stället blev nog förvirringen över Folkpartiets linje ännu större.

Socialdemokraterna å sin sida bevisar återkommande hur lågt de värderar föräldraskapet och familjens beslutanderätt. När vårdnadsbidraget infördes första gången 1994 användes det av ca 70 procent av småbarnsföräldrarna. Så fort Socialdemokraterna kom till makten togs det bort. Under de följande tolv åren av socialdemokratisk regeringsmakt fanns det ett starkt tryck för valfrihet i barnomsorgen. Föräldragrupper i ett fyrtiotal kommuner tog initiativ till folkomröstningar om valfrihet i barnomsorgen, och där det genomfördes blev det en klar majoritet för fler alternativ. Nacka kommun skapade ett eget system för föräldrar som vill vara hemma lite längre med sina barn.

År 2008 infördes en möjlighet för kommunerna att införa ett skattefritt vårdnadsbidrag om högst 3 000 kronor per barn och månad för barn mellan ett och tre år. Det var ett första och mycket viktigt steg för att utöka stödet till familjerna och öka familjernas valfrihet. Vårdnadsbidraget har införts i cirka hälften av landets kommuner och har därför inte varit möjligt för alla föräldrar att utnyttja. Flera begränsningar samt den relativt låga ersättningsnivån har också gjort det svårt för dem som hade velat gå ned i arbetstid under småbarnsåren att utnyttja vårdnadsbidraget.

Trots att vårdnadsbidraget har varit hårt kringskuret och därmed svårt att ta del av för många småbarnsfamiljer är det en reform som provocerar vänsterregeringen starkt. Det första som hände efter regeringsskiftet 2014 var att vänsterregeringen, med Socialdemokraterna i spetsen, återigen deklarerade att vårdnadsbidraget skulle avskaffas.

Det finns dock ett starkt stöd från allmänhet och föräldrar runtom i landet när det gäller valfrihet i barnomsorgen. Enligt en Novusundersökning från 2015 är beskedet tydligt: 47 procent är emot att vårdnadsbidraget tas bort. Även bland regeringens väljare är fler emot än för att vårdnadsbidraget tas bort. Bland kvinnorna är det över 50 procent som vill att vårdnadsbidraget är kvar. Bara 25 procent av alla tillfrågade är för ett borttagande. Men precis som i fallet om tvångskvotering av föräldraförsäkringen är den viljeinriktningen inget som vänsterregeringen bryr sig om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Och hör och häpna, den här gången får de stöd - inte bara av Folkpartiet utan också av Centerpartiet! Centerpartiet har lämnat Thorbjörn Fälldins folkliga appell bakom sig och är nu ett parti dominerat av andra värden. Så här sa Thorbjörn Fälldin på Centerkongressen i Sundsvall för 40 år sedan: Politiken måste inriktas på att ge föräldrarna en ökad valfrihet så att de själva kan välja mellan förvärvsarbete utanför hemmet och att arbeta med barnens omvårdnad i hemmet.

Thorbjörn Fälldin förespråkade ett vårdnadsbidrag som skulle ligga till grund för beräkning av sjukpenning och ATP-poäng.

Centerpartiets kovändning är märklig. Att det inte är Fälldins tankar som styr partiet i dag må vara hänt, men i Centerpartiets idéprogram står det att partiet "tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid. Det är därför vi vill att makt ska finnas så nära människor som möjligt." Hoppsan!

Centerpartiet och Folkpartiet ansluter sig nu till Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet och avviker från Alliansens tidigare linje och övriga Alliansens linje. Det är ett mycket sorgligt besked, inte för mig - jag kan leva med att beslut går mig emot ibland i demokratins namn - och inte för Kristdemokraterna i första hand utan för de föräldrar som vid köksbordet fattat egna beslut om hur de vill göra.

Så här skriver en av medborgarna, en av invånarna i landet Sverige: Jag bor i x kommun. Hörde på radion häromdagen att de vill ta bort vårdnadsbidraget . Suck! Ja, vi får försöka spara dagar just nu. Helt otroligt måste jag säga, att var och en av oss vuxna inte själva ska få bestämma över vår föräldraledighet. De tycker att det är en kvinnofälla. Men jösses! Det är väl upp till var och en om de vill hoppa på det.

Kristdemokraterna vill gå i motsatt riktning mot vad Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Folkpartiet och Vänsterpartiet vill.

Vi kristdemokrater vill underlätta för familjer att lägga sitt eget livspussel och att välja att prioritera mer tid för barnen om de så önskar. De valen ska stödjas, inte motarbetas. Därför vill vi införa ett obligatoriskt vårdnadsbidrag i alla kommuner. Vi avsätter 230 miljoner kronor till kommunerna för detta ändamål. Dessutom vill vi avskaffa vårdnadsbidragets belopps- och åldersgräns. Kommunerna ska själva kunna avgöra om de vill betala ut ett högre belopp eller om de vill betala ut vårdnadsbidrag för barn som är äldre än tre år.

Vårdnadsbidraget är en del i ett valfrihetspaket. Vårdnadsbidraget ersätter inte den offentligt finansierade barnomsorgen, utan det kompletterar den. Den offentligt finansierade barnomsorgen ska vara av hög kvalitet och de flesta kommer även fortsättningsvis att vilja använda den. Huvudsaken är att det är föräldrarna som själva fattar beslut om vilken omsorg som passar deras barn allra bäst.

Det är sorgligt att vårdnadsbidraget i dag genom ett riksdagsbeslut avskaffas - en valfrihetsreform som Alf Svensson så träffande kallade mer-tid-för-barnen-reformen - och detta mot föräldrarnas vilja. Jag vill att vårdnadsbidraget i stället utvecklas, görs pensionsgrundande och erbjuds föräldrar i Sveriges samtliga 290 kommuner. Vi kristdemokrater står på föräldrarnas, på familjernas sida.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Utifrån att vårdnadsbidraget är en förlustaffär både för kvinnor och för samhället är det med stor glädje som jag yrkar på ett avskaffande av det och bifall till utskottets förslag i betänkande SfU8.

Första gången som vårdnadsbidraget infördes var i juli 1994, men det avskaffades några månader senare av Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. År 2008, 14 år senare, var det åter dags för den borgerliga regeringen att inrätta vårdnadsbidraget. I dag avskaffas det igen, denna gång i en bredare samsyn mellan Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Folkpartiet. Jag hoppas att det förnuftiga beslutet i dag begraver vårdnadsbidraget för alltid.

Då kan man fråga varför. Ja, för att tanken inte ens i grunden var bra. Vårdnadsbidraget cementerar könsroller och står i rak kontrast till arbetslinjen. Vårdnadsbidraget drabbar kvinnor med de lägsta inkomsterna och bidrar till att öka lönegapet mellan män och kvinnor. Med vårdnadsbidraget uppmuntras kvinnor att stanna hemma med barnen framför att vara ute i arbetslivet.

Det vårdnadsbidrag som vi har haft har inte bara varit en broms för jämställdheten, utan det har varit en direkt U-sväng för hela jämställdheten och någonting som vi gemensamt har subventionerat och finansierat med statliga pengar.

Herr talman! Det är inte rimligt, inte i sak och än mindre när man ser hur verkligheten ser ut, en verklighet där kvinnor tar huvudansvaret för barn och hem, tar ut 80 procent av föräldraförsäkringen, tar ut nästan varje VAB-dag med sjuka barn. Kvinnor betalar ett ojämställt samhälle med ökad ohälsa. De har sämre karriärmöjligheter och en livsinkomst på 3,6 miljoner mindre än vi män. Dessutom utsätts de för en större risk, utifrån det ojämställda samhället, att inte orka jobba fram till pension. Därmed får de leva resten av sina liv med väldigt låga pensioner. Det är den verklighet som vi politiker måste se och förhålla oss till.

Jag tycker att det är dags att vi tar ett gemensamt ansvar och gör upp med ojämställdheten en gång för alla. Politik hänger samman, och jag blir förvånad när jag hör debatten om vårdnadsbidrag. Jag kan inte förstå hur man 2015 kan vurma för det här bidraget när vi i sju år har sett de tydliga negativa effekterna för såväl arbetskraftsutbud som inkomster, främst bland kvinnor med svag ställning på arbetsmarknaden och en svag ekonomisk ställning.

I nästan hälften av de familjer som får vårdnadsbidrag är kvinnan mer eller mindre beroende av sin partner för sin försörjning. Därmed bidrar vårdnadsbidraget till att skapa och förstärka förhållanden där kvinnor är beroende av sina män och familjen. Dessa kvinnors frihet begränsas, och i förlängningen riskerar de att behöva försörjas av samhället.

Vissa här vill prata om frihet och försöker att lägga frågan på en helt egen planet. Men ärligt talat, i SEB:s statistik från 2013 blir bilden väldigt tydlig. Över 90 procent av dem som ansökte om vårdnadsbidrag var kvinnor. Föräldrar med vårdnadsbidrag hade lägre löneinkomst både före och efter perioden med bidrag. Samtidigt leder vårdnadsbidraget till att många barn - inte minst barn med utlandsfödda föräldrar - som verkligen skulle behöva förskolans utveckling och stimulans, inte får det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

För mig som socialdemokrat blir det väldigt tydligt. Vårdnadsbidraget kan aldrig vara svaret till nutidens föräldrar. Det kan aldrig vara ett svar till kvinnor som vill vara mammor och självförsörjande, som vill kunna välja både familj och arbete. Vårdnadsbidraget kan aldrig bli svaret till de pappor som vill vara närvarande, men som inte har förmått ta chansen. Vårdnadsbidraget kan inte heller vara ett svar till alla de barn som behöver båda sina föräldrar.

Jag är glad att vi i eftermiddag kan avskaffa detta kristdemokratiska påhitt.

(Applåder)

I detta anförande instämde Annika Hirvonen Falk (MP).

Herr talman! Det går en klar skiljelinje mellan oss, det blir tydligt när jag hör på Fredrik från Socialdemokraterna. Jag förstår att du menar att vi som står för vårdnadsbidragets bevarande befinner oss på en annan planet. Jag tycker att det säger någonting om din syn på valfrihet.

Du säger också att de kvinnor som har valt detta med vårdnadsbidrag blir beroende av sina män. Poängen för oss är ju att man fattar besluten gemensamt vid köksbordet. Familjen är en helhet som har att fatta besluten: Hur ska vi göra framöver? Hur vill vi ha det? Sedan kommer man fram till ett gemensamt beslut om hur man ska göra.

Precis som du påpekar är det en fråga om vem som har högst lön. Det kan styra det hela, och därför tycker jag också som du att det är en lönefråga för kvinnor som under sin livstid tjänar i genomsnitt närmare 4 miljoner mindre än vad män gör. Det är en allvarlig sak.

Men vad säger du till dem som mejlar och absolut vill behålla sin möjlighet att besluta själva vid köksbordet? Är de också på en annan planet?

Herr talman! Det intressanta är att höra hur Roland Utbult och Kristdemokraterna ser på vårdnadsbidraget. Ser inte Kristdemokraterna några mönster och strukturer? I själva verket är dessa väldigt tydliga. Utfallet efter de här åren är att det till nära 100 procent är kvinnor som tar ut vårdnadsbidrag. Det är kvinnor med väldigt låga löner, och väldigt många har utländsk bakgrund. Det blir en utestängningseffekt. I stället för att få hjälp in på arbetsmarknaden och hjälp till utbildning hamnar man med denna reform hemma i ett utanförskap.

Jag tror att svaret till dem som har sett vårdnadsbidraget som en lösning bör handla om en bättre föräldraförsäkring, som vi ska fortsätta att utveckla, men också vikten av att få den hjälp man behöver för att komma ut på arbetsmarknaden samt det behov barn har av att få utvecklas. Det jag nästan kan tycka är allvarligast med vårdnadsbidraget är att väldigt många barn med utlandsfödda föräldrar inte får den start i livet som de skulle behöva. De får exempelvis inte den språkutveckling som förskolan ger de andra barnen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Vi har varit kritiska redan från början. Vi gjorde det vi kunde för att försöka se till att vårdnadsbidraget aldrig skulle bli verklighet. Men när du nu sju år senare ser effekterna, Roland Utbult, har du bara tänkt tuta på, när det är så tydligt att er linje inte varit framgångsrik?

Herr talman! Det här är väldigt intressant, tycker jag. Fredrik Lundh Sammeli talar om effekter. Jag tänker egentligen enbart ur ett barnperspektiv. Jag menar att vi ska ha en bra kvalitet i förskolans barnomsorg. Vårdnadsbidraget är ett komplement. Det finns föräldrar som vill vara hemma fastän de därigenom tjänar mindre. 3 000 i månaden är inget som man egentligen kan leva på, men vissa prioriterar helt enkelt att vara tillsammans med sina barn en extra tid. Den effekten tycker jag är viktig.

Vad gäller samhället i stort kan jag säga att forskningen talar för att anknytningen mellan barn och föräldrar är oerhört viktig de första åren. Att tala om en kvinnofälla är nästan föraktfullt, tycker jag. Det handlar faktiskt om att man beslutar att ha lite mer tid för sina barn. Det som vi ser i dag i samhället är en ökad psykisk ohälsa bland ungdomar. Vi måste på något sätt koppla det till anknytningen eller i alla fall kunna se att detta kan finnas med som en del av bilden, att det finns en sådan problematik.

Jag kan inte se att det på något sätt skulle vara till men för barnen att man som förälder ger extra tid och väljer att vara tillsammans med sina barn lite mer och lite längre, trots en lite lägre ersättning. Vi måste tillerkänna föräldrarna förmågan och rätten att fatta de besluten.

Herr talman! Jag uppfattade ingen direkt fråga, men för oss är det väldigt tydligt att vi ska göra världens bästa föräldraförsäkring ännu bättre. Vi ska ge vuxna människor möjlighet att ta en tydlig plats på arbetsmarknaden. Vi ska ge barn en bra uppväxt och en bra skola.

Politiken måste våga satsa på det man ser ger en tydlig effekt i den riktning man vill ha när man bygger ett samhälle. För mig är det väldigt tydligt att det vårdnadsbidrag som vi haft inte inneburit en reform som bygger ett mer jämställt samhälle och som ger barn en bättre start i livet. Man kan titta på hur olika grupper påverkats av denna reform, som Kristdemokraterna vurmar så mycket för. Den har inte lett till frihet. Det finns väldigt tydliga strukturer och mönster som jag tycker att politiken har i uppgift att utmana och hantera.

Därför är det inte heller konstigt, tycker jag, att fler partier i dag ansluter sig till den linjen. Vårdnadsbidraget är inte en reform för framtiden. Vårdnadsbidraget har varit en kort parentes i svensk politik, och jag hoppas att den så förblir.

Herr talman! Vad ska man säga? Man blir lite chockad när man sitter i kammaren som moderat och helt plötsligt hör en socialdemokrat vurma sig varm för arbetslinjen och arbetskraftsutbudet. Vi har från Moderaternas sida i många år ut och in pratat om vikten av arbetslinjen. Hittills har vi väl inte fått något gehör. Därför välkomnar jag att Socialdemokraterna äntligen står här i talarstolen och pratar om en arbetslinje och ett arbetskraftsutbud. Det tycker vi är väldigt välkommet och bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Men samtidigt tycker vi att det här är något skenheligt. Ni använder argumenten lite när det passar er själva. Parallellt som ni föreslår detta höjer Socialdemokraterna skatterna med miljarder. Ni bygger ut och rullar ut hela bidragssystemen. På vilket sätt ökar arbetsutbudet när regeringen höjer skatter som straffar jobben, arbetslinjen och arbetskraftsutbudet?

Kom inte och säg att vårdnadsbidraget ger en inlåsningseffekt! IFAU har kommit med en ny rapport där man granskat vårdnadsbidraget. IFAU menar på att ett avskaffande av vårdnadsbidraget har en väldigt marginell effekt på arbetskraftsutbudet. Och vet du varför, Fredrik Lundh Sammeli? Jo, för att det inte är så många som använder vårdnadsbidraget. Det finns en valfrihet i detta, både för kommunerna och för individerna.

Är det inte så att Socialdemokraterna i sin förkärlek för kvotering och styrning av människors liv gömmer sig bakom argument om ett så kallat arbetskraftsutbud men egentligen är emot valfriheten?

Herr talman! Ledamoten Tina Ghasemi stod i talarstolen och sa massor med kloka saker i sitt anförande. Ändå landade hon rätt galet, rent av i ett dike. Varför ska vi som land subventionera en reform som cementerar könsroller och ger barn sämre förutsättningar?

Tina lyfter fram en rapport. Men det finns väldigt många intressanta rapporter, även moderata rapporter. I en av era rapporter skriver ni tydligt att statistiken antyder att det finns en risk för att vårdnadsbidraget för en del familjer fördröjer etableringen på arbetsmarknaden för mammor och försenar viktigt lärande på förskolan för barnen. Där har Moderaterna samma perspektiv som vi. Det är väldigt tydligt att den här reformen inte är någon frihetsreform. Det här är en reform som cementerar strukturer som vi på andra håll kan se är väldigt olyckliga.

Orsaken till att inte så många använder vårdnadsbidraget tror jag kan sökas både i Moderaternas egen rapport och i de perspektiv jag lyfte fram. Det här är i grunden inte en bra reform som för människor närmare arbetsmarknaden eller ger barn de bästa förutsättningarna. Det här är ett kristdemokratiskt påhitt som ni var tvungna att gå med på. Det är något jag kan respektera, men det är nog dags att gå vidare och släppa de dåliga idéerna.

Herr talman! Jag kan faktiskt bli lätt provocerad av vad riksdagsledamoten Fredrik Lundh Sammeli påstår. Han säger att vårdnadsbidraget ger barn sämre förutsättningar och en sämre start i livet. Vänta här nu! Hörde jag rätt, Fredrik Lundh Sammeli? Sa du att man får en sämre start i livet för att vi har en ytterligare möjlighet för föräldrar att tillbringa tid med sina barn? Är inte det en fantastisk start på livet att barn får tid med sina föräldrar?

Familjer är olika. Därför väljer också familjer olika lösningar. Man ska ha respekt för detta. För alla er som tittar vill jag säga att detta inte är ett tvång. För det första har kommuner en självständighet i att de själva väljer om de vill införa detta. För det andra har föräldrar i sin tur en valmöjlighet att välja om de vill ha ett vårdnadsbidrag eller inte. Det gäller också under en väldigt begränsad tid när barnen är ett till tre år. Det är inte ett förslag som gäller i all oändlighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Jag fick fortfarande inte svar på min grundläggande fråga. Ni står här från Socialdemokraterna och vurmar för arbetskraftsutbudet och arbetslinjen. Om ni nu tycker att det är så otroligt viktigt med kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och ett ökat arbetskraftsutbud, varför höjer ni då skatterna på jobben? Varför försvårar ni för människor att komma in på arbetsmarknaden? Som jag tidigare sa har IFAU nyligen i en rapport konstaterat att ett avskaffande av vårdnadsbidraget har en väldigt liten marginell effekt på arbetskraftsutbudet.

Herr talman! Jobbskatteavdraget är inte lösningen på Sveriges utmaningar, även om den tidigare borgerliga regeringen hade det som svar på alla frågor. Det är inte så att arbetslösheten blir lägre tack vare ett jobbskatteavdrag, att skolresultaten blir bättre på grund av skatteavdrag eller att klimatet blir bättre. Det är väldigt tydligt att vi har många utmaningar som vi behöver lösa med en helt annan politik än den förda politiken under de gångna åtta åren.

Tina Ghasemi har en fundering: Menar jag att det är skadligt när barn är hemma med sina föräldrar? Nej, definitivt inte. Därför hoppas jag att vi får ett större och jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Man har en reform som vi statligt subventionerar där vi kan se att en stor del av dem som väljer att använda den är utlandsfödda personer med en svag koppling till arbetsmarknaden. De har barn som hamnar efter utifrån att de inte får del av exempelvis språkutvecklingen som en förskola ändå bidrar till. Det är skadligt.

Det innebär att vi har en reform som både ger cementerade könsroller och bidrar till att barn får en sämre start i förhållande till andra. Det tycker inte vi är en bra reform att lägga gemensamma pengar på. Därför tycker vi att vi i dag ska avskaffa den.

Herr talman! I dag kommer Sveriges riksdag att avskaffa den kanske tydligast jämställdhetsfientliga reform som den tidigare alliansregeringen införde på Kristdemokraternas initiativ.

Vårdnadsbidraget innebär att personer med barn under tre år kan ta ut högst 3 000 kronor som inte grundar pensionsrätt och inte heller kan kombineras med andra socialförsäkringsförmåner. Det har varit en tydlig kvinnofälla och fattigdomsfälla.

Över 90 procent av dem som har tagit ut vårdnadsbidrag har varit kvinnor. Utlandsfödda och personer med invandrarbakgrund är överrepresenterade. De med låg utbildning är överrepresenterade. De med lägre lön är överrepresenterade. Sammantaget kan vi se att reformen har gjort att de som redan står längre bort från arbetsmarknaden stannar kvar längre bort från arbetsmarknaden.

Vi ser att den cementerar könsroller som vi som land har åtagit oss att bryta ned. Sverige har undertecknat FN:s kvinnokonvention där vi åtar oss detta. Sveriges riksdag har antagit jämställdhetspolitiska mål. De går ut på att vi ska ha en jämställd arbetsmarknad där män och kvinnor får lika lön och lika förutsättningar men också att vi ska få bukt med det ojämställt fördelade obetalda hem- och omsorgsarbetet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Jag är därför glad att vi i dag avskaffar en reform som så tydligt motverkar dessa mål. Vi har i debatten hört flera andra goda argument för att avskaffa vårdnadsbidraget. Integrationsaspekten är ett av dem. Nyanlända kvinnor är en grupp som överlag står långt från arbetsmarknaden. Vi behöver snarare insatser för att få in dem på arbetsmarknaden än att vi betalar skattepengar för att hålla dem därifrån.

Det är dessutom barn till dessa föräldrar som kanske bäst behöver förskolans språkutvecklingsmöjlighet. Kvaliteten i förskolan är trots allt beroende av hur mycket pengar vi har möjlighet att satsa på den. De pengar som i dag läggs på vårdnadsbidrag kommer från kommunens budgetar och kanske just från förskolans budget.

I det betänkande vars utskottsförslag jag vill yrka bifall till har Kristdemokraterna i sina motioner formulerat det som att de vill ha ekonomisk jämlikhet mellan barnomsorgsformer. Jag är ärligt talat mer intresserad av ekonomisk jämställdhet mellan människor, mellan män och kvinnor och mellan människor som är nyanlända till Sverige och människor som har bott här sedan länge eller fötts här.

I diskussionen är barnens bästa naturligtvis en central fråga. Många tycker att det är viktigt att människor ska kunna prioritera mer tid för sina barn. Den ambitionen delar jag. Jag diskuterar gärna vidare om hur vi kan möjliggöra för alla föräldrar att kombinera arbetsliv och mer tid för sina barn. Här kan jag tänka mig många reformer som kan uppnå detta utan att samtidigt motverka några av de viktigaste målen som Sveriges riksdag ställt sig bakom om jämställdhet.

Det gäller till exempel möjligheter till kortare arbetstid, hur vi arbetar med föräldraförsäkring och andra system. Det är system som redan i dag är mycket mer populära än vårdnadsbidraget. Man ska komma ihåg att det trots allt är mycket få som valt att utnyttja det.

I diskussionen har vi hört olika politiker kalla samma fenomen för ganska radikalt olika saker. Det har talats om valfrihet och att samma sak innebär beroende. När Kristdemokraterna talar om kvinnors valfrihet att leva på 3 000 kronor i månaden tycker majoriteten i kammaren att vi bör motverka kvinnors beroende av den andra förälderns inkomst. Kristdemokraterna talar om inflytande. Fattigdom är nog en mer korrekt beskrivning av vad det egentligen handlar om.

Jag vill citera Annika Qarlsson från Centerpartiet som talat om makt och frihet. Det är precis vad det handlar om. Människor, kvinnor liksom män, som har möjlighet att tjäna sin egen inkomst får makt och frihet i sina liv. Det motverkar vi med ett vårdnadsbidrag som Kristdemokraterna har infört.

Jag är väldigt glad att se att Folkpartiet och nu också Centerpartiet ställer sig bakom att vi ska ha ett samhälle där vi inte med skattemedel subventionerar ojämställdhet och bidrar till att människor blir kvar utanför arbetsmarknaden och i fattigdom.

Samtidigt är det intressant att konstatera att Moderaterna fortfarande håller kvar vid vårdnadsbidraget. Jag trodde att detta var något slags eftergift till Kristdemokraterna, men det verkar som att det är en politik som Moderaterna genuint står för. Jag tycker att det är intressant. Moderaterna är för frihet att inte arbeta, men bara när det gäller system som uppmuntrar till ojämställdhet. Det beror inte på att Moderaterna inte förstår att systemet uppmuntrar till ojämställdhet. Vi har hört Tina Ghasemi redogöra tydligt för detta och för att ojämställdhet är ett problem. Ändå vill de bevara ett system som leder till ökad ojämställdhet. Moderaterna accepterar detta samtidigt som de tycker att sjuka ska tvingas arbeta eller åtminstone inte få ta del av sjukförsäkringen. Men kvinnor ska tydligen hållas kvar i fattigdom med skattesubventionerade bidrag. Det övergår i alla fall mitt förstånd hur resonemangen går ihop för Moderaterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. I dag avskaffar vi en reform som cementerar ojämställdhet, och det är värt att fira.

(Applåder)

Herr talman! Lika glad som Annika Hirvonen Falk är, lika sorgsen är jag denna sorgens dag i Sveriges riksdag. Säkert är också många av dina partikamrater, som tidigt drev på för vårdnadsbidraget, ganska ledsna en sådan här dag. Om du ser till ditt parti kommer du att finna att det fanns en stark kraft för denna valfrihet där. Men det är nya tider nu. Man talar om 2015 som om allt nu ska förändras och att alla gamla värden inte är så viktiga längre.

Du talar om kvinnors valfrihet att tjäna 3 000 kronor, och du talar om fattigdom. Jag måste säga att jag inte får ihop det. Man väljer ju inte vårdnadsbidrag av skälet att man går ned i något slags fattigdomsfälla. Det är ett val man gör, och det valet handlar inte om 3 000 kronor. Det handlar om att vara mer tillsammans med sina barn. Det är detta det handlar om, och det är det som är själva valet. Det är ett val som handlar om egenmakt - att jag själv och vi själva som föräldrar bestämmer hur vi vill ha det. Jag tror att det här med fattigdomsfälla är väldigt långt borta. Vi talade förut om olika planeter, men jag tycker att detta verkar vara långt fjärran från verkligheten.

Jag har en fråga till dig. Jag ska läsa lite ur det mejl som jag läste ur förut. Det är en kvinna som skriver: Vad är det för fel med att vara hemma och själv gå på babysim med sitt barn? Man kan gå på babyrytmik, barnrytmik, öppna förskolan, biblioteket och lekplatsen.

Ja, vad är det för fel, Annika Hirvonen Falk, med att ta sig an sina barn under en något längre tid än föräldraledigheten?

Herr talman! Jag vill betona att vi inte avskaffar möjligheten att vara hemma med sina barn. Det vi avskaffar är en offentlig skattesubvention som leder till ojämställdhet och som motverkar våra mål om jämställdhet och integration. Det är det vi avskaffar här i dag.

Frågan som Roland Utbult ställde om huruvida det är bra eller dåligt att människor är hemma med sina barn rör egentligen en diskussion som behöver sättas i det stora sammanhanget. Är det bra eller är det dåligt att föräldrar inte har ett arbete att gå till och att barn växer upp i hem där de aldrig ser sin mamma gå till jobbet? Är det bra eller dåligt? Det måste sättas i ett strukturellt sammanhang som jag i och för sig vet att Kristdemokraterna värjer sig mot. Men faktum är att det inte är så bra för barn att växa upp i ett ojämställt Sverige.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Detta förslag - att avskaffa det kommunala vårdnadsbidraget - kommer att bidra till ett mer jämställt Sverige. Det kommer att ta bort skadliga subventioner som leder till att barn inte i samma utsträckning får se sina föräldrar gå till jobbet. De aspekterna verkar inte Kristdemokraterna fästa någon som helst vikt vid.

Miljöpartiet är ett parti som under lång tid har värnat människors möjlighet att styra över sin egen tid. Men också Miljöpartiet måste se sanningen i vitögat: Det här förslaget är inte bra. Därför har vi sedan lång tid tagit avstånd från Kristdemokraternas vårdnadsbidragsmodell.

Herr talman! Tack för svaret, Annika Hirvonen Falk! Vi skiljer oss väldigt tydligt åt, du och jag, rent ideologiskt. Det är bra på ett vis i demokratin att vi är tydliga och att människor vet vad vi tycker och tänker. Du talar om att det handlar om att avskaffa möjligheten att få någon ersättning för att man är hemma med sina barn lite extra tid utöver föräldraledigheten. Det värjer du dig mot att man ska få.

Jag tycker att det är ett förakt mot föräldrars egenmakt och förmåga att själva fatta beslut. Men framför allt är det ett förakt mot den syn som många föräldrar har om att de vill ge lite mer tid till sina barn utöver föräldraledigheten. Du säger att man kan göra det, men då gör man det alltså utan någon ersättning. Det är Miljöpartiets politik.

Detta kokar ned till en skillnad i synen på valfrihet. Staten ska in vid köksbordet och vara med och besluta om hur föräldrar ska göra. Det är det som är vänsterregeringens, och i dag också tyvärr Centerpartiets och Folkpartiets, linje. Vi kristdemokrater tillsammans med övriga här anser att makten och besluten ska tillerkännas föräldrarna och deras förmåga och rätt att fatta sina egna beslut om hur man vill göra när det gäller att ta hand om sina barn någon extra tid utöver föräldraledigheten.

Vad svarar du kvinnan som undrar vad det är för fel med att vara hemma lite extra? Man kanske vill gå på babysim, babyrytmik, öppna förskolan, biblioteket och lekplatsen. Vad har du emot den föräldern?

Herr talman! Det är mycket duande här i socialförsäkringsutskottets debatter. Jag kan bara göra en liten jämförelse med hur vi brukar arbeta i justitieutskottet.

Svaret från mig på ett sådant brev skulle kanske inledas med att säga att denna kvinna borde rösta på Kristdemokraterna. Vi, majoriteten i Sveriges riksdag, tycker inte att staten ska motverka de mål om jämställdhet och integration som staten själv har satt upp - och speciellt inte genom skattesubventionerade bidrag.

Det är fantastiskt att människor vill ta och tar ett ansvar för sina barn och att de vill umgås med dem. Men låt oss skapa system som möjliggör detta utan att samtidigt skapa kvinnofällor och fattigdomsfällor! Jag ser fram emot samtal där vi kan gå vidare från detta förslag som i dag för andra gången - och förhoppningsvis sista gången, som tidigare talare sa - kommer att avskaffas i Sveriges riksdag. Låt oss komma vidare!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Herr talman! Vårdnadsbidraget, som ju är en del i föräldraförsäkringen, fyller inte någon funktion i dagens samhälle. Det har spelat ut sin roll. För många år sedan, när de som blir föräldrar i dag knappt var födda, drev jag och, som sagt, Thorbjörn Fälldin, Centerkvinnorna och Centerpartiet att vårdnadsbidraget skulle finnas. Skälet till det var att det då var en annan tid. Då var de flesta damer hemmafruar, och de hade ingen egen inkomst. Ett vårdnadsbidrag skulle ge dem en inkomst. Vi vet alla hur viktig rätten att kunna bestämma över egna pengar är, men jag tänker inte gå in mer på det nu.

Då var som sagt heller inte barnomsorgen utbyggd på det sätt den är nu. I dag finns det olika former av barnomsorg att välja på, och både kvinnor och män yrkesarbetar. Dessvärre, herr talman, är föräldraförsäkringen och föräldraledigheten inte jämställd. Det kan vi verkligen beklaga i dag. Vi känner också till nackdelarna, för det är kvinnorna som tar ut den största delen av föräldraledigheten och den största delen av vårdnadsbidraget. Det påverkar löneutvecklingen, karriären, pensionsnivån och hela familjen. Av det skälet vill vi från Centerpartiet avskaffa vårdnadsbidraget. Vi vill ha reformer och förslag som ger valfrihet och morötter. Vi är för att fler ska arbeta och ha ett längre yrkesliv.

För att medverka till att utöka det jämställda uttaget av föräldraförsäkringen och umgänget med barnet vill vi införa en högre jämställdhetsbonus som gäller även för VAB-dagar. Vi vill införa en barnomsorgspeng för att öka familjernas valfrihet när det gäller att välja förskola. Det är något som inte alltid fungerar i dag, för alla kommuner har inte infört att man kan ha sina barn i en annan kommun än hemkommunen. Det är faktiskt viktigt för att man ska slippa åka lång väg till förskolan eller barnomsorgen.

Vi vill också införa ytterligare driftsformer i barnomsorgen, och det finns olika pedagogiker. Självklart underlättar allt detta valfriheten för föräldrarna när det gäller anpassning efter barnets specifika behov. Då kan man bestämma hemma vid köksbordet. Det är valfrihet.

Öppna föräldra- och barndagar vill vi också införa för att möjliggöra att ytterligare vuxna närstående till barnet ska kunna ta ut föräldraledighet. Det är också en del i en valfrihetsreform.

Vi vill också uppmuntra kvinnor att vara egna företagare och vill att de ska kunna anpassa föräldraledigheten efter det.

Som sagt, herr talman, Centerpartiet är för en närodlad politik. Det innebär i det här sammanhanget att man själv ska kunna välja vad som är bäst för barnet, för föräldrarna och för familjen. I det sammanhanget hör vårdnadsbidraget inte hemma. Av den anledningen, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget om vårdnadsbidragets avskaffande.

Herr talman! Tack, Solveig Zander, för ditt anförande! Det är intressant ur flera synvinklar. Du nämner valfriheten ett antal gånger och talar om hur viktigt det är att man kan sitta vid köksbordet och fatta beslut. Du talar om närodlad politik. I ert partis idéprogram står det att partiet tror på varje människas rätt och förmåga att själv forma sin egen framtid och att makt ska finnas så nära människor som möjligt. Det här är riktigt nära intill kristdemokratisk politik och idéburen tanke.

Nu väljer man bort möjligheten för föräldrar att bestämma: Jag vill vara hemma lite till med mitt barn, för jag ser att barnet behöver det. Innan vårt barn börjar på förskolan vill vi ha lite mer tid hemma med det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Hur går det ihop med din ideologiska bas?

Herr talman! Min ideologiska bas står fast. Den är oerhört enkel. Om det alltid är den som har den lägsta inkomsten som stannar hemma, vilket jag har hört Roland Utbult säga vid flera tillfällen här, drabbar det kvinnan. Den valfriheten drabbar henne resten av livet, för hon får en lägre inkomst, färre och mindre möjligheter till karriär och en lägre pension. Då är det ingen valfrihet längre.

Nej, vi från Centerpartiet menar att det är viktigt med reformer som faktiskt innebär att man får ett jämnare uttag av föräldraförsäkringen. Roland Utbult känner väl också till att föräldrar redan i dag kan välja att vara hemma med sina barn längre än ett år. Hur många kvinnor är det inte, för det är kvinnor i det sammanhanget också, som tar ut tre dagar föräldraledighet i veckan men är hemma fem dagar ändå? Båda föräldrarna har i det system vi har i dag möjlighet att välja att vara hemma mer med sina barn. Då kan man välja att göra det utifrån den ekonomiska förutsättning som föräldrarna har gemensamt.

Vårdnadsbidraget fyller alltså ingen funktion i dag mer än att det är till nackdel i det sammanhang där vi vill möjliggöra för valfrihet i ett mycket bredare system och också se till att vi värnar arbetslinjen. Ett längre yrkesliv är vad vi jobbar för.

Herr talman! Det du säger skulle naturligtvis vara väl grundat om det inte vore så att du inte har folket med dig. Enligt undersökningar vill föräldrar bestämma och besluta om vårdnadsbidraget. Majoriteten vill det. 25 procent vill inte det utan vill ta bort det. Ni tillhör de 25 procent som vill ta bort det.

Det jag har sagt är att det handlar om kvinnors löner och vem av de två föräldrarna som ska vara hemma och ta ansvaret. Eftersom kvinnor i snitt tjänar nästan 4 miljoner mindre än vad männen gör under en livstid blir det oftast kvinnorna som stannar hemma. Det är ju så. På det sättet kan man säga att valfriheten blir begränsad, men det har inte så mycket med valfriheten i och med vårdnadsbidraget att göra, tycker jag.

Valet handlar inte om, tror jag, att gå in i en fattigdomsfälla, som jag hörde någon säga här. Valet handlar om att jag vill ge mer tid till mina barn, och under den tiden har jag möjlighet att få ett vårdnadsbidrag, i alla fall fram till, som det verkar, den 1 januari nästa år. Nästan hälften av kommunerna i Sverige har beslutat om vårdnadsbidraget, och där det har beslutats är det populärt.

Det är många som hör av sig till oss och säkert även till andra och talar om att det är förfärligt att vårdnadsbidraget ska tas bort.

Vad är problemet för Solveig Zander med vårdnadsbidraget utifrån att det är en valfrihetsfråga?

Herr talman! Många vill ha kvar vårdnadsbidraget, säger Roland Utbult. Varför är det då så få som använder sig av vårdnadsbidraget? Om det är så himla viktigt och populärt, varför är det så få som tar ut vårdnadsbidraget?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Dessa frågor måste man ställa sig. Om det fanns en reell valfrihet skulle fler välja vårdnadsbidraget. Jag är övertygad om att Roland Utbult, precis som jag, vet att det är viktigt att vi ger incitament till att båda föräldrarna ska kunna vara tillsammans med sina barn och att de får möjlighet att välja på ett annat sätt. Det är därför vi vill skapa morötter tillsammans med de reformer vi genomför i valfrihetssyfte. Det är därför vi tycker att jämställdhetsbonusen är bra, att det går att få mer ersättning om den som går ut och jobbar är den som tjänar minst.

Det är viktiga reformer. Barn behöver båda sina föräldrar. Varför är det bara mamman som ska vara hemma hos barnen? Jo, det var så för 40 år sedan, när Thorbjörn Fälldin och jag stod på barrikaderna och tyckte att det var viktigt att mamman får en ersättning. Då var man hemmafru. Det handlade också då om att bli självständig och få en egen försörjning, precis som det handlar om i dag.

I dag har vi en annan värld. I den värld vi lever i i dag har vårdnadsbidraget ingen funktion att fylla.

Herr talman! Vi har hört många argument för och emot vårdnadsbidraget, och det är ingen hemlighet att jag kommer att tala emot vårdnadsbidraget. Nio av tio som tar ut vårdnadsbidrag är kvinnor. Det har vi också hört flera gånger under dagen. Det är vanligast bland låginkomsttagare, bland personer med utländsk bakgrund och i förortskommunerna. Det är inte så konstigt. Om marginalerna är små är 3 000 skattefria kronor mycket pengar. Men pengarna löser inte något problem utan låser in.

Vi hör här hur man vill utöka bidraget eftersom det är så få som tar ut det. Man menar att det är för lågt satt och att en höjning skulle öka uttaget. Jag är också övertygad om det. Men jag frågar mig varför dessa partier vill subventionera något som de flesta i Sverige är stolta över att vi har arbetat bort, det vill säga hemmafrun.

Vårdnadsbidraget är inte pensionsgrundande. De kvinnor som stannar hemma - det är nästan bara kvinnor - med vårdnadsbidrag får med andra ord en sämre pension. Eftersom 3 000 kronor är på tok för lite att leva på blir man helt beroende av sin partner. Det är ett beroende som med andra ord följer med även upp i pensionsåldern. Vi vet att rädslan för att inte klara ekonomin är en anledning till att man stannar i ett förhållande som inte fungerar.

Redan detta att kvinnor tar ut så många fler föräldradagar och är hemma längre och därför är borta från arbetsmarknaden under lång tid ger en sämre livslön. En kvinna med två barn med tre år emellan kan utan problem vara borta sex år från arbetsmarknaden, men det kan bli ännu längre beroende på hur föräldrarna delar upp föräldraförsäkringen. Precis som vi hörde från Centerpartiets sida går det alldeles utmärkt att plocka ut ett fåtal dagar i veckan. Lägg på fler år för varje barn.

Det här kan låta bra och tryggt för barnen. Det är det argumentet som har förts fram i debatten, det vill säga att man värnar barnperspektivet - att få vara hemma med en förälder i tre år. Men detta blir för många barn i stället början till ett utanförskap. Jag tänker på förskolan men inte i första hand den sociala biten, även om den är nog så viktig för både föräldrar och barn. Förskolan ger även föräldrarna ett utökat nätverk. Nej, jag tänker på de barn som har ett annat modersmål än svenska. Där är förskolan extra viktig. Att som sexåring komma första dagen till skolan efter att ha varit hemma med sina småsyskon är knappast grunden för en lyckad skolgång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det är märkligt att det anses att det är de system som drabbar kvinnor som måste vara kvar för att värna valfriheten, medan det inte är några som helst problem att inskränka valfriheten så länge den bara drabbar kvinnor. Föräldraförsäkringen är ett exempel. Rätten till fri abort har varit uppe till diskussion. Där finns diskussionen om rätt till kejsarsnitt.

Att valfriheten skulle hotas är inte ett argument som håller. Valfriheten finns fortfarande kvar. Det står var och en fritt att vara hemma med sina barn hur länge som helst. Det är bara inte skattefinansierat. Sverige har dessutom världens mest utbyggda föräldraförsäkring.

Det är alltid lika underhållande att höra icke-liberaler definiera liberalism och vad liberaler borde stå för. Det är nämligen alltid i linje med vad de för dagen själva tycker. Det har sagts att det har varit ett oväntat stöd från FP i dag, men de som har hängt med vet att vi fattade ett landsmötesbeslut redan 2013 om ytterligare en kvoterad månad i föräldraförsäkringen. Det kan knappast ha kommit speciellt oväntat. Vad gäller det oväntade stödet till vårdnadsbidraget har man uppenbarligen hängt med dåligt. Vi var tydliga i alliansregeringen, före alliansregeringen och efter alliansregeringen att vi inte vill ha det.

I stället för att citera 40 år gammal politik ser vi till verkligheten i dag och det samhälle vi vill forma i framtiden. Vi liberaler gillar inte bidragslinjen. Vårdnadsbidraget innehåller allt det som är negativt med bidraget, det vill säga utanförskap, inlåsning och ojämställdhet.

(Applåder)

Herr talman! Jag har följt hela debatten, och jag fascineras över den närmast hallelujaliknande stämningen över att politikernas makt ökas ytterligare över svenska föräldrar och att deras valfrihet minskas. Socialismen tar tyvärr en seger över människorna i frågan. Detta handlar i grunden om respekt för människors eget fria val.

Jag blev fascinerad över Fredrik Lundh Sammeli. Det verkade som att han inte riktigt hade koll på vad frågan gäller. Flera gånger pratade Fredrik Lundh Sammeli om statlig finansiering och statliga kostnader, men det här är helt kommunfinansierat. Det finns över huvud taget inga statliga pengar i detta. Ni verkar inte ens veta vad ni lagstiftar om.

Här handlar det om möjligheten för en kommun att på egen bekostnad erbjuda valfrihet till kommuninvånarna. Det är inte ett statligt bidrag.

Herr talman! Jag är inte bara riksdagsledamot, utan jag är också pappa. Jag har varit det länge, närmare bestämt 22 år. För mig kommer inget arbete eller uppdrag under livet att ha varit viktigare än min uppgift som förälder. Inte ens ett riksdagsuppdrag kommer i historiens ljus att överträffa uppdraget att fostra mina egna barn. Jag har valt att göra det tillsammans med min hustru, och vi har gjort de valen själva.

Vår dotter är i dag 22 år. Hon föddes alltså 1993. Vår familj hade därför möjlighet att förlänga tiden hemma med henne med hjälp av vårdnadsbidraget, som infördes av den borgerliga regeringen 1991-1994. Både min hustru och jag tog ut vårdnadsbidraget och var hemma från jobbet. Vi var nya husägare, hade precis byggt hus och hade stora lån och inte speciellt höga inkomster. Det gav oss en möjlighet att vara hemma lite längre tid med våra barn innan vår dotter och hennes lillebror började på en utmärkt förskola som drevs av ett föräldrakooperativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

På den tiden var jag politiskt intresserad, delvis på grund av familjepolitiken. Jag var aktiv hemma i Marks kommun i västra Götaland, och där var opinionen för ökad valfrihet för barnfamiljer mycket stark, vilket Phia här säkert minns. Vi satt nämligen i samma fullmäktige på den tiden.

Det var så starkt tryck i vår kommun att kommunfullmäktige fattade ett beslut att tillskriva regeringen och ansöka om att få bli frikommun och införa kommunalt vårdnadsbidrag. Vid det beslutet i kommunfullmäktige röstade samtliga borgerliga partier, Miljöpartiet och till och med Vänsterpartiets ordförande för detta. Efter valet 2006 införde vi vårdnadsbidrag i Marks kommun med stöd av den lagstiftning som regeringen då införde.

Det finns ett mycket starkt stöd för detta, både i vår kommun och hos svenska folket. Det finns inte stöd hos svenska folket för att avskaffa vårdnadsbidraget. Även bland många som själva inte använder vårdnadsbidraget finns det ett starkt stöd för att andra ska ha den möjligheten. Många människor vill få bestämma själva.

Herr talman! Alla barn är olika. Det känns kanske som ett onödigt påpekande i socialförsäkringsutskottet och i denna kammare. Men jag tror att det är viktigt att påminna om det ibland, inte minst när man talar om vårdnadsbidraget. Alla barn passar inte i vårt stressade samhälle. Alla barn mår inte bra av att som ettåringar tillbringa tio elva timmar om dagen i förskolan.

För de barn som behöver en lugnare vardag är vårdnadsbidraget i vart fall en liten möjlighet för föräldrarna att vara hemma med barnen lite längre tid. Om vi avskaffar vårdnadsbidraget försämrar vi möjligheterna för dessa barn.

Föräldrar kan inte bara ses som en produktionsresurs. Jag hyllar arbetslinjen i varje läge, men jag tycker att vi också måste komma ihåg att den viktigaste arbetsinsatsen vi gör som föräldrar faktiskt är att fostra en ny generation människor. Då måste vi inse att alla barn är olika, och då måste det också finnas mer än ett sätt att ordna barnomsorgen de första viktiga två tre åren av barnens liv.

Herr talman! Alla barn är olika, säger Jan Ericson. Hur kommer det sig då att barn till personer som står långt från arbetsmarknaden inte verkar passa i förskolan lika ofta som andra barn? Och, Jan Ericson, hur kommer det sig att när det handlar om valfrihet som leder till ökad ojämställdhet är Moderaterna för? Men när det handlar om att få vara hemma och bli frisk från en långvarig sjukdom ska man minsann tvingas söka arbete med Moderaternas arbetslinje som motiv.

Herr talman! Det har varit mycket diskussion i debatten om hur det här påverkar människor som står långt från arbetsmarknaden och även nyanlända till Sverige. Jag skulle vilja vända lite på det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Det här handlar faktiskt inte om vårdnadsbidraget. Det här handlar om hur våra ersättningssystem ser ut för människor som kommer till Sverige. Om vi skulle ha ett system där man som nyanländ stegvis kvalar in i våra socialförsäkringssystem, då skulle vi inte ha det här problemet. Jag tycker att vi ska angripa det problemet på ett annat sätt.

Jag tycker också att vi ska titta lite grann på hur det ser ut i vår omvärld. Vi behöver bara åka till Åland. Finland har ett helt annat synsätt på den här frågan än vi har i Sverige. Där har man ett hemvårdsstöd.

Jag såg att på Åland höjer man detta hemvårdsstöd från årsskiftet. Där får alla föräldrar som inte utnyttjar kommunal barnomsorg 500 euro per månad. Det är ganska mycket pengar. För den som inte förvärvsarbetar höjs stödet ytterligare. Man höjer alltså hemvårdsstödet från årsskiftet. Man väljer en helt annan väg än vi gör i Sverige.

Det var flera som sa i debatten att det här skulle påverka skolresultat, att det är viktigt för barn att komma in i förskolan tidigt och så vidare. Jag vill bara påminna om skillnaden mellan Sverige och Finland när det gäller PISA-undersökningar och skolresultat. Uppenbarligen har det finska hemvårdsstödet inte dragit ned skolresultaten för barnen.

Herr talman! Jag fick inte svar på vare sig min första eller min andra fråga. I stället fick jag ganska lösryckta ovetenskapliga resonemang om att det finska skolsystemet skulle vara så himla mycket bättre för att Finland inte har samma väl utbyggda tillgång till förskola som vi har i Sverige. Med mina släktingars erfarenhet från Finland i bagaget kan jag säga att jag inte alls är beredd att gå den vägen och radikalt försämra möjligheten till förskola i Sverige till den låga nivå som man har i Finland.

Faktum är ju att förskolan är den skolform i Sverige som är mest framgångsrik. Extra viktig är den för barn som kommer från hem med låg utbildningsbakgrund och för barn som kommer från hem med föräldrar som inte har svenska som modersmål. Det är just den här gruppen som utnyttjar vårdnadsbidraget i högre utsträckning. Det är just de här barnen som kanske bäst behöver ha stödet från förskolan i bagaget när de tar ryggsäcken med sig till sin första skoldag.

Herr talman! Jan Ericson får en chans till. Hur kommer det sig, om det är nu är så valfritt och alla barn är olika och uttaget av vårdnadsbidrag baserar sig på det individuella barnets behov, att vi ser de här strukturella skillnaderna? Barn till föräldrar med låg utbildning som står långt från arbetsmarknaden och som har utländsk bakgrund - det är de som är överrepresenterade.

Herr talman! Precis som jag sa i förra repliken är jag övertygad om att det handlar mycket om att detta är människor som kanske inte har tagit sig in på den svenska arbetsmarknaden. Då är det här ett tillskott som man kan få. Man hade varit hemma med barnen oavsett vilket. Härigenom får man åtminstone en ersättning för det. Det tycker jag är ganska viktigt.

Det var den stora, viktiga frågan när vi debatterade de här frågorna i vår kommun. Man upplevde en orättvisa - vissa var hemma och fick ingen ersättning; andra fick tillgång till en förskola som kostade väldigt mycket pengar. Den biten ska man också ha med i den här diskussionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Det kommunala vårdnadsbidraget avskaffas

Jag har själv en motion i det här betänkandet som jag inte yrkar på i dag, men jag vill ändå påminna om den. Jag föreslår alltså att man bygger ut det här systemet, att man förbättrar vårdnadsbidraget i stället för att avskaffa det. Om man dessutom får pensionspoäng på det skulle det bli en reell inkomst som skulle undanröja en del av problemen som nämns här.

Det här handlar dessutom inte om ett val mellan förskola eller vårdnadsbidrag utan om ett komplement. Under en kortare tid väljer man att ta ut vårdnadsbidrag. Sedan placerar man ofta sina barn i en förskola. Jag ser det bara som en fördel.

Jag har själv varit med och drivit föräldrakooperativ förskola. Personalen säger ofta att det är de minsta barnen som är allra mest arbetskrävande. Det är där man har den allra minsta möjligheten att ge ett pedagogiskt innehåll. Det är väldigt mycket omvårdnad. När barnen blir lite större kan de ta till sig mycket mer av den pedagogiska verksamheten.

Genom att en del föräldrar är hemma med sina minsta barn kan man avlasta förskolan de mest personalkrävande barnen så att personalen får mer tid till den pedagogiska verksamheten med språkinlärning och så vidare. Det finns någonstans en tid då barnen passar bäst i förskolan och kan ta del av den pedagogiska verksamheten.

Jag ser alltså det här som ett komplement. De här sakerna hänger ihop; det är inte antingen eller. Vi lever i dag i ett samhälle där de allra flesta föräldrar kommer att använda förskolan men kanske inte direkt för de allra minsta barnen. Den valfriheten ska vi värna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)