Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS)

Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Herr talman! Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 1 i betänkandet. Betänkandet behandlar brottsbekämpande myndigheters tillgång till VIS, alltså ett viseringssystem. Vi tycker att det i stort sett är bra. Mycket är följdbeslut till tidigare beslut och ganska givna till sin utformning. I vår reservation har vi dock pekat på ett par saker som vi menar ger en bättre lagtext och klargör hur vi bör agera i de fallen.

Till att börja med är det av största vikt att det finns en väl avvägd balans mellan olika grundläggande fri- och rättigheter och intresset av att kunna bekämpa brott, oavsett vilka brott det är, om det är organiserad brottslighet, terroristbrott eller vad det kan vara.

I propositionen föreslås att det på förordningsnivå ska anges vilka brottsbekämpande myndigheter som är behöriga att begära sökningar i VIS. Vi delar inte den uppfattningen. Vi anser att det ska regleras i lag vilka myndigheter som ska få tillgång till de integritetskänsliga uppgifter som VIS innehåller. Enligt vår mening bör det alltså framgå av lagen om internationellt polisiärt samarbete vilka myndigheter som är behöriga att begära sökningar i VIS.

I promemorian som ligger till grund för propositionen ställs krav på att det ska finnas särskilda skäl att anta att en sökning i VIS väsentligen kan komma att bidra till att den brottsliga verksamheten eller brottet ifråga förebyggs, förhindras, upptäcks eller utreds. I rådsbeslutet föreskrivs att det ska finnas rimliga skäl.

Regeringen och några av remissinstanserna gör bedömningen att särskilda skäl skulle ställa hårdare krav på när en sökning får göras än vad som föreskrivs i rådsbeslutet. Vi delar inte den bedömningen. Vi anser att det måste finnas mer kvalificerade förväntningar på att sökning kommer att leda till ett positivt resultat i det enskilda ärendet och förordar därför att det ska krävas särskilda skäl för att en sökning i VIS ska tillåtas.

Det är en ganska viktig distinktion för att göra rättssäkerheten bättre. På så sätt förhindras att rutinsökningar görs samtidigt som det säkerställs att sökningar i VIS endast görs när det bedöms vara nödvändigt och efter nogsam prövning från fall till fall. Det har att göra med just rättssäkerheten och är därmed en viktig punkt. Vi anser inte att bestämmelserna i rådsbeslutet uppställer något hinder för att på vår nationella nivå utforma lagstiftningen på det sätt som föreslås i promemorian. Vi tror att det är ett bättre sätt.

I det här fallet, där intresset av brottsbekämpning och effektivitet ställs mot skyddet för den enskildes integritet, är det mycket viktigt att säkerställa att brottsbekämpande myndigheter endast ska få tillgång till uppgifter i VIS i de fall där brottsligheten är så allvarlig att skälen att ge insyn finns och att de skälen väger tyngre än motstående intressen, såsom fri- och rättigheter som rör den personliga integriteten och finns fastslagna i såväl regeringsformen som i internationella konventioner. Det är viktigt eftersom de är grundläggande dokument som vi har att följa för att rättssäkerheten ska fungera.

Vi har i vår reservation också framfört kritik mot brottskatalogen över grova brott som omfattas av sökningar i VIS. Katalogen är mycket omfattande, speciellt i förhållande till de skäl som nämns för att ge brottsbekämpande myndigheter tillgång till VIS. Vi menar att denna brottskatalog på något sätt behöver ses över så att man inte gör övertramp. Det finns gränser för hur långt man kan gå. Det måste ses i kontexten av den tid vi upplevt där framför allt kampen mot terrorister, terroristbekämpningen, varit väldigt fokuserad och där det tidigare förekommit en hel del övertramp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Jag vet att en del kanske tycker att det här lite grann känns som att ha både livrem och hängslen. Jag tycker att det är bra att ha både livrem och hängslen, speciellt i de här fallen. Vi måste vara säkra på att saker och ting sker rättssäkert så att vi inte plötsligt står där med byxorna neddragna. Därför är det jättebra att dessa delar finns med.

Mot bakgrund av det sagda vill jag återigen yrka bifall till reservation 1.

Herr talman! Folkpartiet vill till att börja med understryka att det är välkommet att EU-samarbetet fördjupas också på det område som berör viseringsreglerna både inom unionen och med tredjeland. Redan 2004 beslutade Europeiska unionens råd om inrättande av ett gemensamt viseringssystem. Helt klart är detta nödvändigt för att EU-länderna ska kunna kombinera öppenhet och rörlighet mellan länderna och även en fungerande brottsbekämpning, som är särskilt föremål för justitieutskottets ansvarsområde.

EU:s viseringssystem är en del av det så kallade Schengensamarbetet som har två syften, dels främja den viktiga personliga rörligheten inom EU, dels motverka internationell kriminalitet och olaglig invandring.

I grunden anser vi att det är mycket positivt att detta beslut äntligen kommer till stånd. Men ett fördjupat EU-samarbete när det gäller yttre gränskontroll, brottsbekämpning med mera ställer också högre krav på rättssäkerhet och integritetsskydd. Folkpartiet har därför i detta betänkande, herr talman, betonat behovet av en översyn av EU:s dataskyddsreglering samtidigt som vi är medvetna om att förhandling pågår sedan 2012-2013 om en framtida reglering.

Av våra två reservationer i detta betänkande vill jag ändå särskilt yrka bifall till reservation nr 3. Från Folkpartiets liberalernas horisont berör denna del i regeringens förslag till lagändring om internationellt polisiärt samarbete en mer principiell fråga, nämligen samarbetet med tredjeland utanför Europeiska unionen.

Lagförslaget innebär att det i särskilda fall ska finnas möjlighet att göra undantag från det generella förbudet mot att lämna viseringsuppgifter till tredjeland. Undantag ska kunna ske om det finns brådskande situationer där det finns skäl att anta att just den informationen i viseringssystemet i det enskilda fallet väsentligen kan bidra till att förebygga, förhindra eller upptäcka allvarliga brott eller till och med terrorism. Detta förutsätts vara förenligt med våra svenska intressen och att landet som tar emot uppgifterna har tillräckligt god lagstiftning till skydd av personliga uppgifter.

Folkpartiet anser att principerna bakom dessa regler är fullt rimliga, men det finns inga särskilda strukturer för att säkerställa vår parlamentariska insyn i hur reglerna används i praktiken. Därmed blir det svårare, herr talman, för riksdagen att följa tillämpningen av denna i grunden mycket integritetskänsliga lagstiftning. Effektivitet i brottsbekämpningen måste gå hand i hand med rättssäkerhet och insyn. Det gäller en begränsad del av lagstiftningen - vi är medvetna om det - men principen är densamma. Därför anser vi att riksdagen redan nu bör förtydliga att en lagstiftande församling - i vårt fall Sveriges riksdag - årligen bör få en återrapportering från regeringen om överlämnande av personuppgifter till tredjeland på detta viktiga område.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Om utrikessekretess eller andra tungt vägande hänsyn gör att redovisningen bör ske i andra former utesluter vi inte detta, men utgångspunkten måste vara att återrapportering i möjligaste mån bör ske offentligt för parlamentarisk kontroll, till exempel genom en skrivelse till Sveriges riksdag.

Herr talman! I dagens datoriserade värld finns uppgifter om oss överallt. I princip så fort vi gör en aktiv handling, oavsett om vi handlar med kontokort, skriver ett mejl, ringer ett telefonsamtal, reser, tar in på hotell eller gör något annat, finns våra uppgifter registrerade och lagrade. Det är därför viktigt att balansen finns mellan skyddet för den personliga integriteten och möjligheterna för våra brottsbekämpande myndigheter att göra ett bra och effektivt jobb.

Vi har oftast inget emot att våra uppgifter finns lagrade. Vi har vant oss, och det gör inget att uppgifterna finns där. Men den stora frågan är vem som ska få tillgång till dem, för vad och i vilken omfattning.

Den proposition och det betänkande som vi behandlar i dag rör de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till informationssystemet för viseringar. VIS är en gemensam databas för medlemsstaterna i Europeiska unionen. Den lagrar data som en person fyller i vid en ansökan om visum in i Schengenområdet. Om någon myndighet ska få tillgång till dessa uppgifter, som är integritetskänsliga, måste det finnas både hängslen och livrem. Jag håller med Vänsterpartiet, och jag anser att den balansen är tillgodosedd i denna proposition.

Det ska vara tydligt avgränsat för vilket ändamål uppgifterna får användas och vilka myndigheter som får söka ur registret. Medlemsstaterna ska också utse vilka myndigheter som ska ges tillgång till uppgifterna. Här har regeringen beslutat att ge tullmyndigheter, polismyndigheter, säkerhetspolis, ekobrottsmyndigheter och kustbevakning möjlighet att begära sökning i systemet. All sökning ska gå igenom polismyndigheterna, som har direktåtkomst till databaserna.

Det är bra att det är endast en myndighet som har denna åtkomst. Det innebär att det finns ytterligare brandväggar innan en sökning kan göras, även om polismyndigheterna inte får eller ska göra en överprövning. Dels ska myndigheten vara behörig att begära en sökning, dels ska villkoren för sökningen vara uppfyllda. Det ska vara fråga om ett brott där det finns skäl att anta att uppgifterna i systemet väsentligt kan komma att bidra till att utreda terroristbrott eller annan grov brottslighet, eller kunna förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar sådana brott för vilken sökning är tillåten.

Personer som vill skicka in begäran ska vända sig till den särskilda enheten vid sin egen myndighet, som i sin tur skickar en motiverad begäran till polismyndigheterna, som i sin tur kan utföra sökningen.

Man kan tycka att detta är ett administrativt krångligt system, men man kan också se det som att det finns flera instanser som faktiskt ska göra en form av prövning innan de ger sig in i det gemensamma systemet.

Regeringen har noga gått igenom vad som bör finnas i lag och vad som bör föreskrivas i förordning. Vilken myndighet som ska ha direktåtkomst till systemet, vilka sökbegrepp som får användas, begränsningar i användningen av hämtade uppgifter, rättelse och skadestånd föreslår regeringen ska finnas i lag. Här instämmer majoriteten i utskottet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Vilka myndigheter som ska vara behöriga att begära en sökning bör däremot enligt regeringen följa regleringen av informationsutbyte enligt Prümrådsbeslutet och CBE-direktivet, alltså på förordningsnivå. Även här instämmer utskottet i den avvägningen.

Herr talman! Datainspektionen är tillsynsmyndighet för personuppgiftsbehandling vid de myndigheter som berörs av rådsbeslutet. Datainspektionen har uppgett att myndigheterna under senare tid också fått tillsynsansvar för andra delar av det internationella utbytet av personuppgifter på brottsbekämpande områden. Det är bra att det sker en samlad tillsyn, men samtidigt måste vi också vara observanta på det sammantagna tillsynsansvaret Datainspektionen har så att myndigheten faktiskt ges möjlighet att utöva sin tillsyn på ett tillfredsställande sätt. Detta är regeringen medveten om, och den kommer att följa utvecklingen. Det tycker vi är bra.

Vi vet, herr talman, att grov brottslighet och terrorism inte stannar vid ett lands gränser. I dag är den grova brottsligheten ofta, och nästan alltid, gränsöverskridande. Det krävs ett samarbete mellan länder och myndigheter. Att då få tillgång till misstänkta personers resvanor är en metod för att kunna utreda och klara upp ett brott eller förhindra att det över huvud taget sker.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande.

Herr talman! Helene Petersson i Stockaryd är inte bara en socialdemokratisk företrädare utan hon har ett förflutet i konstitutionsutskottet och har säkert jobbat mycket med integritetsfrågor. Jag och Folkpartiet instämmer i behovet av brottsförebyggande myndigheters tillgång till det polisiära samarbetet på internationell nivå.

Vårt yrkande gäller specifikt den årliga återrapporteringen som vi önskar till Sveriges riksdag. I betänkandet står det att utskottet utgår från att så kommer att ske även i detta fall.

Då har jag en fråga till regeringsföreträdaren Helene Petersson. Har du informerat dig om att det kommer att ske en årlig rapportering till Sveriges riksdag - eller på annat sätt?

Herr talman! Det är såväl utskottens och riksdagens uppgift som regeringens uppgift att se till att de lagar och beslut som antas i riksdagen följs upp. Där har vi alla ett ansvar.

Jag uppfattar att Folkpartiets inriktning är att det ska vara en årlig rapportering. Det finns många saker som ska rapporteras årligen, och jag tror inte att vi kan ställa de kraven på alla möjliga olika delar.

Samtidigt har vi - Roger Haddad nämnde det själv - en utrikessekretess som kommer att gälla här i de allra flesta fall.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Att kräva årlig rapportering till riksdagen tror jag kommer att bli väldigt svårt. Vi kan ha det på ett annat sätt. Vi kan till exempel begära återrapportering till utskottet, för i utskottet kan man delge mer sekretessbelagda uppgifter än vad man kan göra offentligt här i kammaren.

Vi ska ta vårt ansvar. Vi kan se till att det här följs upp. Men att kräva att regeringen ska komma med en årligen återkommande uppföljning av det här, det tror jag inte på.

Herr talman! Man kan ju tolka motivationstexten eller argumentationstexten från majoriteten i utskottet när den behandlar Folkpartiets yrkande 2, där vi önskar att man ska få en årlig rapportering från regeringen till riksdagen. Det kan också ske exempelvis direkt till justitieutskottet. Andra utskott och EU-nämnden tar del av viss information som inte ska vara fullt offentlig på det sättet men som ändå ställs under parlamentarisk kontroll, och det är det vi efterfrågar.

Men just den här beskrivningen att utskottet utgår från att så kommer att ske - är det med betoningen att regeringen ska göra en uppföljning, eller kommer justitieutskottet att genomföra den här årliga kontrollen eller inhämtningen? Det har varit svårt för oss att tolka och dra några slutsatser av argumentationen för varför en majoritet i utskottet avslår vårt yrkande.

Helene Petersson i Stockaryd nämnde Datainspektionen. Är det detta man hänvisar till, att det räcker att Datainspektionen gör en generell granskning, eller kommer det att ske en specifik uppföljning från regeringens sida?

Herr talman! Regeringen följer upp alla åtaganden den har på det ena eller det andra sättet. Datainspektionen är tillsynsmyndighet. Den har det specifika ansvaret.

Men som jag tolkar Folkpartiet här vill man i princip ha en årlig skrivelse eller en på något annat sätt dokumenterad årlig redogörelse från regeringen. Det tror vi inte är vare sig möjligt eller önskvärt. En sådan skrivelse kan bli väldigt tunn eftersom det är mycket som inte får redovisas i pappersform eller via talarstolar här.

Vi ska ta på oss det ansvaret från justitieutskottets sida också. Vi kanske vill ha en uppföljning här. Det finns många sätt förutom att ha en årlig skriftlig redogörelse för en uppföljning från regeringen. Men vi ska ta till oss det här, och det är viktigt att vi ser till att följa upp det.

Herr talman! Det här är en så kallad genomförandeproposition, det vill säga att riksdagen har debatterat det här ärendet tidigare och antagit principerna. Därefter har den tidigare regeringen och den här regeringen jobbat med detaljerna för att implementera lagstiftningen och få den på plats. Där är vi nu, i dag.

Integritet är viktigt. Det är viktigt att vi alltid har en löpande diskussion. Men det finns också alltid en skala för vad som är väldigt integritetskänsligt och vad som är mindre integritetskänsligt. Jag tror att om vi ska ha en bra diskussion om integritet måste vi kunna se de skillnaderna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Det här ärendet handlar alltså om ett register för viseringar. De flesta av oss är ju för den fria rörligheten i Europa. Vi tycker att den är bra. Men den kräver också andra åtgärder.

En av de åtgärderna är den vi ska diskutera i dag, nämligen den att ha kontroll över vilka som har fått visum in i Schengenområdet, i Europaområdet, och att veta vilka som befinner sig inom området. I det fall att man misstänker allvarlig brottslighet ska de brottsbekämpande myndigheterna kunna se vilka som har visum, när de kom in i unionen, när de bör lämna unionen och vilka de är.

Av den diskussion som nu har varit kan man nästan få intrycket att vi har diskuterat hemliga tvångsmedel. Det har vi inte, utan detta handlar uteslutande om att ha kontroll över vilka som befinner sig i unionen. Det, herr talman, kan jag tycka är rätt rimligt om vi ska kunna ha någon form av trygghet och rättssäkerhet.

Det är väsentligt att myndigheterna kan få tillgång till de här uppgifterna, men det ska naturligtvis inte vara på det sättet att vem som helst slentrianmässigt kan göra en slagning i registren för sitt höga nöjes skull. Det måste finnas ett ramverk och ett regelverk. Där är vi nu, med i vårt tycke rätt rimliga regler.

De här reglerna innehåller huvudsakligen två viktiga saker. Den första är åtkomstpunkt. Vem ska man kontakta i vilket land för att få uppgifterna? För vad ska man kunna få ut dem, och hur hög ska misstankegraden vara?

Vi anser att det måste finnas ett skäl. Man kan inte slå på vad som helst. Men det får heller inte vara omgärdat av regler som gör att de här besluten inte går att använda. Lägger vi ribban så högt att man i princip måste veta vad som står i registret för att få ta del av uppgifterna, som något parti har föreslagit, har vi ingen nytta av detta. Jag tror att den nivå där ribban är lagd nu, där vi säger att det måste finnas en väsentlig anledning, är högst rimlig. Lägger vi ribban högre kommer vi inte att kunna använda oss av detta.

Då är frågan: Vilken integritet finns det risk att man kränker i detta fall? Jo, när man tittar på allvarlig brottslighet finns risken att en tredjelandsmedborgares visumansökan och beviljade visum kan ses av den myndigheten. Jag gör bedömningen att det integritetsintrånget inte är särskilt stort relativt till den brottslighet som det i det fallet handlar om.

Herr talman! Jag tycker att den här frågan är ganska enkel. Ska vi värna den fria rörligheten måste vi också kunna skydda oss mot dem som vill missbruka den fria rörligheten i andra syften. Då måste vi ha rimliga system. Det här är ett rimligt system.

Jag yrkar bifall till förslaget i utskottets betänkande. Det här gör att vi kan fortsätta värna den fria rörligheten men att vi också får verktyg att stoppa dem som är här i fel syfte.

Jag vill slutligen säga att vi ser fram mot det nya dataskyddsdirektivet, som alla vet är på väg framåt. Vi är tämligen nöjda med den skrivelse som utskottets majoritet har i det fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Herr talman! VIS är en avvägning mellan fri rörlighet och behovet av att gemensamt inom EU bekämpa grov brottslighet. Därför beslutade EU 2004 att införa ett informationssystem för viseringar, där brottsbekämpande myndigheter under vissa förutsättningar får möjlighet att utbyta information om medborgare inom EU-området i syfte att utreda terroristbrott eller andra grova brott.

För att på ett adekvat sätt också kunna ta hänsyn till människors integritet har en rad avgränsningar gjorts kring vilken information som får samlas in och hur den får hanteras. Endast personal på myndigheter med behörighet har rätt att ta del av, ändra eller lägga till uppgifter i systemet. I systemet får sparas uppgifter som namn, vissa uppgifter om resa, fotografi och fingeravtryck. Informationen får användas av myndigheterna endast för att motverka terroristbrott eller annan grov brottslighet och får hämtas ut endast om det finns rimliga skäl att anta att uppgifterna kommer att bidra till att grova brott förebyggs eller klaras upp.

Det finns tydliga begränsningar kring sökkriterier och vilka uppgifter som finns tillgängliga, just för att skydda integriteten. Det finns också regleringar som förhindrar att uppgifterna får överföras till tredjeland, om inte brådskande skäl föreligger och landet har ett adekvat skydd för personuppgifter. Informationen får inte heller lämnas ut om den strider mot svenska intressen.

Inte desto mindre ska man inte sticka under stol med att införandet av rådsbeslutet innebär ökad kontroll av människor från tredjeland. Men det ska sättas i relation till de uppgifter även om oss svenska medborgare som finns tillgängliga. När det gäller till exempel en sådan sak som bostad finns de flesta av våra adresser tillgängliga på Eniro utan några som helst begränsningar. Sådan information skulle samlas in här men finnas tillgänglig för en betydligt snävare krets. Det är viktigt att ha det i åtanke när man tänker på vilken information det egentligen är som samlas in.

Herr ålderspresident! Som jag inledde med att säga är det en avvägning mellan skydd för individen och skydd för det allmänna mot grov brottslighet. Enligt Prümsrådsbeslutet ska direktivet införas. Det är därför viktigt att vi inkluderar en mängd olika skydd för människors integritet så att avvägningen mellan integritet och brottsbekämpning blir korrekt. I mitt anförande har jag presenterat en del av dessa skydd.

Utifrån dessa avvägningar vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Herr ålderspresident! Debatten i dag har hittills handlat om två oerhört centrala aspekter av demokratins själva kärna. Det handlar dels om att skydda medborgarna från allvarliga brott, dels om att skydda medborgarnas integritet.

Problemet med den här typen av ämne är att lagarna ofta är alldeles rimliga att genomföra var för sig. Syftet med dem är att lösa och kanske förhindra allvarliga brott som terrorism. Problemet är att utvecklingen, när alla sådana lagar läggs på hög, går mot ett allt större hot mot den personliga integriteten inom EU. Det måste man göra något åt. Det är därför mycket positivt att arbetet med dataskyddsreglering har fått förnyad fart.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Brottsbekämpande myndigheters tillgång till informations-systemet för viseringar (VIS)

Det ämne som vi debatterar här i dag är dock inte ens på topp tio när det gäller de allra viktigaste frågorna. Det här handlar om att hämta ut uppgifter om vem som har fått ett visum. Jag tycker inte att det är särskilt problematiskt, även om man naturligtvis ska väga in alla aspekter som har tagits upp i dag. Av utskottets betänkande framgår också att ingenting talar för att arbetet med att jobba med dataskyddsregleringen inte kommer att fullföljas.

Vad beträffar uppföljning konstaterar utskottet att det alltid är angeläget att besluta om att lagstiftningen följs upp, inte minst när det gäller bestämmelser som rör skyddet för den enskildes integritet.

Herr ålderspresident! Samarbete är bra, och vi har mycket att vinna på att samarbeta mer inom EU-systemet. Det gäller många områden, alltifrån den gemensamma inre marknaden till säkerhetspolitisk samverkan. Men det finns också områden där vi inte bör avhända oss alltför mycket nationell beslutskompetens. Från olika håll i Europa nämns det till exempel att Europeiska åklagarmyndigheten bör utvecklas som en enhet inom EU. Det är enligt min och Centerpartiets uppfattning ett typiskt exempel på sådant som bör hanteras på nationell nivå.

Jag vet inte om herr ålderspresident är bekant med den brittiska politiska satirserien Yes Minister. Där finns det ett exempel på när ministern Jim Hacker går från att vara minister till att bli premiärminister. Det gör han med ett politiskt knep som jag inte rekommenderar till någon hederlig politiker; han målar upp ett hot som inte finns. Han sprider ett rykte om att EU är på väg att förbjuda den brittiska korven. Det är naturligtvis fruktansvärt och väcker stor upprördhet genom hela Storbritannien. Han talar då inför en församling och håller ett brandtal som jag inte ska citera i dag - men det är väldigt bra, ett av de bästa politiska tal som har skrivits.

Han når en politisk fördel av att måla upp ett hot som inte finns. Jag kom att tänka på det i den här debatten - ingen nämnd, ingen glömd.

Med det vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 19.)