Herr talman! Vi lever i en tid som kräver nya lösningar. Utarmningen av naturresurser och ekosystem ökar, de sociala klyftorna i enskilda länder och i världen växer och de finansiella kriserna avlöser varandra. Professor Johan Rockström här i Sverige har i internationellt erkänd forskning visat att vårt samhälle och vår ekonomi redan i dag överskrider minst tre viktiga gränsvillkor, bland dem klimat och biologisk mångfald. Många andra gränsvillkor på planeten är vi redan i dag nära att överskrida. Det är uppenbart att vårt samhälle behöver ändra färdriktning. Runt om i världen ökar insikten om att en omställning till en hållbar ekonomi inte bara är nödvändig utan också önskvärd, både för individer och för samhällen. En klok människa har en gång sagt att det vi mäter också påverkar det vi gör. I dag mäter vi mycket genom bnp. Bnp är ett mått på ekonomisk aktivitet. Redan där finns det vissa problem. Sådant som ideellt arbete och arbete i hemmet mäts till exempel inte. Men ett större problem är att bnp alltför ofta används som ett allmänt mått på välfärd och framsteg i ett samhälle. Med tiden har det ändå blivit alltmer uppenbart att viktiga delar av samhällsutvecklingen inte alls täcks inom bnp-begreppet. Det handlar exempelvis om ekologiska och sociala faktorer, miljöförstöring, jämlikhet och hur lyckliga vi är och hur bra vi mår. Allt detta är sådant som inte mäts med bnp-måttet. Vi anser därför att Sverige i ökad utsträckning behöver använda och redovisa moderna välfärdsmått. Vi behöver ha en bredare palett av måttstockar än att bara titta på bnp. Tyvärr ser vi att arbetet i Sverige på detta område har gått bakåt på den senaste tiden. Redan år 1999, före många andra länder, började Sverige redovisa gröna nyckeltal i både vår- och höstbudgetproposition varje år. Det gav en mycket bredare bild av samhällsutvecklingen, exempelvis hur energianvändningen utvecklades och hur det gick med utsläppen av växthusgaser. Detta var viktiga mått som man använde vid sidan av bnp just för att få en bredare bild av samhällsutvecklingen. Rapporteringen togs tyvärr bort av den nuvarande regeringen och upphörde i samband med budgetpropositionen för 2008. Det tycker vi är beklagligt, för Sverige blir nu omsprunget på detta område av många andra länder där man i dag arbetar hårt för att utveckla nya sätt att mäta utvecklingen i samhället. I Storbritannien, till exempel, inrättades redan år 2000 en oberoende myndighet som kallas Sustainable Development Commission. I Tyskland inrättade parlamentet 2011 en kommission om tillväxt, välstånd och livskvalitet. Finland, Irland, Frankrike, Portugal, Polen, Österrike och Belgien - alla dessa är ytterligare exempel på länder som har haft eller kommer att utveckla liknande kommissioner för att bredda synen på och rapporteringen av ekonomisk utveckling. Måttet bruttonationalprodukt, bnp, dominerar mycket i den offentliga debatten om tillväxt och välfärd. Vi anser att det är viktigt att ha ett mått på den ekonomiska utvecklingen och aktiviteten i samhället. Det är viktigt för att kunna styra den ekonomiska politiken och för att följa den breda samhällsdebatten. Samtidigt pekar nu alltmer forskning på vikten av att även belysa delar av samhällsutvecklingen som bnp inte klarar av. Sverige skulle tjäna på att som komplement till bnp ställa andra välfärdsmått, som också tar hänsyn till människors hälsa, till miljön, till jämställdhet och till fördelning. För tre år sedan kom EU-kommissionen med ett meddelande som kallades Bortom BNP - Att mäta framsteg i en föränderlig värld . När EU-parlamentet skrev sitt betänkande med anledning av meddelandet i april förra året noterade man just bnp:s begränsning som indikator för samhällsutveckling. Man såg att naturresurser och ekosystemtjänster inte fanns med i måttet. Inte heller stora förändringar som de som uppstår till följd av klimatförändringarna och rörelsen mot en hållbar utveckling var egenskaper som kunde mätas genom bnp. Man såg också att viktiga institutioner som FN:s utvecklingsprogram, Världsbanken, OECD och EU-kommissionen hade kommit långt med att börja ett arbete med att utveckla nya och andra indikatorer för att mäta och analysera framsteg. Det verkar som att intresset ökar även här i Sverige, utom i Regeringskansliet. När Svenska Dagbladet ställde frågan till oss här i riksdagen ansåg en majoritet av riksdagens partier att bnp behöver nyanseras och kompletteras för att bli mer rättvisande som välfärdsmått. När riksdagen har den inställningen borde regeringen i ökad utsträckning våga diskutera frågan och inleda arbetet för att redovisa och använda en bredare palett av välfärdsmått som omfattar också ekologiska och sociala faktorer vid sidan av de ekonomiska. Regeringen har nu också ett gyllene tillfälle i april när man står värd för en stor miljökonferens - Stockholm + 40. Redan för 40 år sedan här i Stockholm hölls en av världens första stora miljökonferenser. Det konstaterades redan då att ekonomin inte utvecklades i linje med en hållbar utveckling. Trots att detta har varit känt ända sedan den första Stockholmskonferensen väljer regeringen nu att över huvud taget inte lyfta frågan till bordet vid den konferens som ska hållas i april. Man måste fråga sig varför regeringen är så rädd för frågan att man inte ens vågar ta upp den till diskussion. Det är extra beklagligt när vi ser den utveckling som sker runt om i världen. Bara ett par månader fram i tiden, vid nästa stora miljökonferens nu i sommar i Rio de Janeiro, som kallas Rio + 20, finns frågan i hög grad på agendan. Det är många som driver den. Där skulle Sveriges röst kunna göra stor skillnad för att driva frågan framåt. Jag skulle verkligen vilja uppmana regeringen att ta tillfället och redan nu lyfta frågorna om kompletterande mått på samhällsutvecklingen och driva på inför Riokonferensen så att FN kan få ett uppdrag från konferensen att utveckla nya mått på välfärd och samhällsutveckling. Det skulle vara välbehövligt för utvecklingen runt om i världen. Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation.

Herr talman! Frågan om ett bredare mått på samhällsutvecklingen än bnp är förvisso inte ny. Den har diskuterats under många år. Jag är en av säkert flera riksdagsledamöter som har motionerat om detta. Jag gjorde det till exempel 2007. Svaren på motionerna om ett bredare mått får också regelbundet liknande svar, nämligen att arbete pågår. Det är ju väl att arbete pågår, men som otålig samhällsutvecklare vill man ju se resultat och inte bara utredningar. Nu handlar väl frågan inte bara om ett bredare mått på samhällsutvecklingen, det vill säga de mänskliga samhällena, utan om ett mått på hållbar utveckling i vid mening där inte minst ekosystemens status och utveckling om möjligt ska kvantifieras och bedömas. Det handlar naturligtvis även om de mänskliga samhällenas hållbara utveckling ur främst ett socialt perspektiv. Samhället har länge haft ett behov av att mäta utveckling, välfärd och tillväxt. Det vanligaste och fortfarande näst intill allenarådande måttet i den offentliga debatten är, som vi alla vet, bnp som mäter värdet av varor och tjänster som produceras i ett land på ett år. Det är ett mått på den strikt ekonomiska styrkan, men det innebär inte nödvändigtvis att ett land med en hög bnp-ökning också har en god välfärd och en god fördelning. Det kräver att staten också omfördelar rikedom genom till exempel skatter. Det som slarvigt kallas för tillväxt syftar nästan alltid till ökningar av bruttonationalprodukten. Med tillväxt menar man att bnp ökar, men det är ett för snävt synsätt. Ett annat grundläggande problem med bnp är att den inte tar hänsyn till hur vi använder resurserna på jorden. Till exempel innebär ett högt uttag av fiskeresurser att bnp höjs så länge fiskebeståndet finns, men en minskning av fiskebeståndet tas inte med i balansräkningen. Omvänt bokförs inte heller den tillväxt av skog som vi har haft i Sverige i stort sett sedan förra sekelskiftet i räkenskaperna. Begreppet "hållbar tillväxt" har nu fått en nästan hegemonisk ställning när man talar om framtiden och vilken typ av utveckling som eftersträvas, det vill säga ekologiskt, socialt och ekonomiskt. Det är positivt, men djävulen, ursäkta ordvalet, finns ju i detaljerna. Den gängse uppfattningen om tillväxt är alltså inte hållbar. Det har under en längre tid funnits en syn där man trott sig kunna koppla bort ekonomisk tillväxt från klimatförändringar och miljöförstöring, men det går inte att bortse från det faktum att ökad tillväxt ur ett snävt ekonomiskt perspektiv fortfarande leder till en utarmning av jordens resurser. Framstående ekonomer, som Joseph Stiglitz, har pekat på orimligheten i att användandet och förändringar av naturkapital i länders nationalräkenskaper inte inryms i vårt traditionella sätt att mäta utveckling. Det visar med all önskvärd tydlighet att det går att, och att man måste, omvärdera den här traditionella synen. Grundproblematiken med tillväxt är tvehövdad och måste angripas från två håll. Å ena sidan måste vi finna och använda oss av nya mått att mäta tillväxt och utveckling där andra hänsyn tas. Det kan gälla miljö, jämställdhet och fördelning, för att nämna några exempel. Å andra sidan måste vi också förändra vårt sätt att leva. De konsumtionsmönster som finns i den rika världen är inte hållbara på sikt eftersom mänskligheten totalt sett konsumerar naturresurser långt mer än vad planeten tål. I stället bör relativt sett den offentliga konsumtionen i form av mer kultur, bibliotek, ungdomsverksamhet etcetera växa samtidigt som privatkonsumtion av mer miljövänliga produkter bör främjas. I betänkandet hänvisas till att det nu finns en rättslig ram på EU-nivå för framställning av miljöräkenskaper inom EU och till att Konjunkturinstitutet har fått i uppdrag att utvärdera den ekonomiska politikens kort- och långsiktiga effekter på riksdagens mål för miljökvalitet och en miljömässigt hållbar utveckling. Jag välkomnar detta men är som sagt var en otålig hållbarhetsutvecklare och anser att regeringen omgående bör påbörja ett arbete med att ta fram mått som till skillnad från bnp också tar hänsyn till ekologiska och sociala faktorer och att dessa mått löpande redovisas i propositioner och andra publikationer. Med detta yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att det i grunden inte råder några motsättningar mellan mig och de tidigare talarna när det gäller vikten av att analysera och mäta samhällsutvecklingen. Men låt mig ändå kort beskriva ärendet. Detta är ett motionsbetänkande som berör förslag om ett bredare mått på tillväxt i förhållande till bnp. Jag vill i det sammanhanget understryka att det råder bred enighet i synen på vikten av en hållbar utveckling när det gäller aspekter som social sammanhållning, jämställdhet, hälsa och miljö. Det råder inga tvivel om att ett samhälle gynnas av att samtliga medborgare bereds möjligheten att aktivt vara delaktiga och att alla får ta del av ett samhälles utveckling eller att vi alla är beroende av att rätt hushålla med våra gemensamma resurser och omvårdnaden om vår miljö. Med rätt mått och information kan analyserna göras av vilka åtgärder som är mest effektiva och vilka åtgärder som till äventyrs är kontraproduktiva. När man på ett effektivt sätt kan utvärdera och analysera utvecklingen i ett samhälle och om man därigenom kan identifiera eventuella obalanser finns också möjligheten att optimera styrmedlen till en än mer gynnsam utveckling. I detta är jag den första att instämma. I vissa avseenden produceras redan i dag en hel del statistik och olika indikatorer för att säkerställa utvärdering och analys av en hållbar och optimal utveckling medan det i andra avseenden fortfarande finns en hel del att göra för att fortsatt utveckla metoder och modeller för att rätt mäta och analysera samhällsutvecklingen. Vi ska samtidigt vara ärliga och erkänna att det har visat sig vara problematiskt att i vissa avseenden tillskapa indikatorer, metoder och modeller för att kunna kvantifiera vissa mått. Jag vill påminna om att Konjunkturinstitutet nyligen fått ett utökat uppdrag och nya anslag på området miljöräkenskaper efter en bred överenskommelse där både Miljöpartiet och Vänsterpartiet har ingått. Till detta ska också ett vetenskapligt råd inrättas för att bistå i frågor om metoder och modeller i den miljöekonomiska verksamheten. Det är viktigt med ett internationellt arbete och internationella standarder i det här sammanhanget för att ytterligare effektivisera och tillse att rätt åtgärder vidtas på rätt ställe. Sverige är i många avseenden ett föregångsland i dessa frågor och är också pådrivande för att rätt mäta och utvärdera hållbarhet utifrån olika aspekter. Sverige är pådrivande både inom EU-arbetet och i det internationella arbetet med FN och OECD. Vi kan konstatera att på EU-nivå finns nu rättsliga ramar på plats för att säkerställa produktionen av miljöräkenskaper. Den förestående Rio + 20-konferensen, som Per Bolund nämnde, är också ett exempel där dessa frågor finns på dagordningen. Därför finns det anledning att se optimistiskt på att frågan får det fokus den förtjänar. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Herr talman! Det är alltid trevligt när man får höra från talarstolen att vi har samma uppfattning och att vi delar varandras agenda, men det är min uppfattning att det framför allt avspeglar sig i den handling vi utför och inte i det vi säger i anföranden i talarstolen. Det är det som är min kritik mot den sittande regeringen och mot regeringspartierna. Det går att säga hur många vackra saker som helst, men så länge man inte gör allvar av de orden och går fram med riktiga förslag händer inte särskilt mycket. Min fråga till Jörgen Andersson är: Om det nu är så att vi har en gemensam syn på att man behöver mäta annat än bara bnp och att det behövs bredare mått på samhällsutvecklingen, varför var det då en god idé av regeringen att ta bort det regelverk som vi hade på plats? Där hade vi gröna nyckeltal som redovisades i budgetarna både vår och höst varje år. Där hade man just den här bredare måttstocken. Förutom bnp hade man ett antal olika måttstockar där man tittade på exempelvis energianvändning, klimatutsläpp och så vidare. Men det valde den sittande regeringen att gå bort ifrån, till skillnad från hur utvecklingen har sett ut i många andra länder. Det vore intressant att höra, om vi nu har det gemensamma intresset av att få till en bredare måttstock, om det går att återföra sådana nyckeltal i höstbudgeten eller i vårbudgeten. Regeringen har alla möjligheter att göra det redan i nästa budget. Även om det här, som Jörgen Andersson håller med om, med att bredda måttstockarna kring mänsklig utveckling finns på den internationella agendan saknar jag Sveriges röst i diskussionen. Det är många andra länder som för den diskussionen just nu, och frågan är, vilket vi båda uppmärksammade, på agendan i Rio. Men var finns Sverige i den diskussionen? Där ser man inte regeringen över huvud taget. Vid Stockholm + 40-konferensen nu i april finns frågan inte alls på bordet.

Herr talman! Som jag sade i mitt anförande tidigare är det mycket riktigt så att det inte har varit alldeles lätt att kvantifiera vissa mått, och det har varit besvärligt att få till fungerande nettonationalräkenskaper kring de här frågorna. Det är kanske anledningen till att man i stället har förflyttat fokus till att mer utvärdera finanspolitiken och vad den betyder för de uppsatta miljömålen. Låt mig också säga att det är viktigt i det här sammanhanget att man faktiskt får en utvärdering som gör att man optimerar insatsen och åtgärderna så att man får maximal effekt av sina åtgärder. I det sammanhanget är det ytterst viktigt att Sverige är en föregångare internationellt sett, föregår med gott exempel och faktiskt ser till vad våra åtgärder får för effekter i ett globalt perspektiv. Jag skulle vilja ställa en fråga till Per Bolund. Miljöpartiets inställning har ju alltid varit att man ska göra alla insatser i Sverige och att man inte alls är med på att se det i ett globalt perspektiv och utföra arbetet på internationell bas. Har Per Bolund ändrat uppfattning när det gäller detta? Är han mer förespråkare av att faktiskt rikta åtgärderna mot ett globalt perspektiv? I så fall välkomnar jag det.

Herr talman! Det var bra att den frågan kom upp så att missuppfattningen kan rättas till med en gång. Det var inte en riktig verklighetsbeskrivning som Jörgen Andersson gav. Miljöpartiet har ständigt varit pådrivande för att vi ska göra mer insatser internationellt och verkligen driva ett internationellt miljö- och klimatarbete. Vi skiljer oss från regeringssidan i och med att vi anser att man därmed inte ska räkna bort insatser i Sverige och minska våra egna ansträngningar bara för att vi också hjälper andra länder att minska sina utsläpp. Det är det som är skiljelinjen mellan Miljöpartiets hållning och regeringens hållning. Regeringen gör insatser för att själv slippa göra dem här hemma. Det är inte en linje som vi kan acceptera eller som vi tycker är särskilt moralisk. Frågan kvarstår kring hur man mäter utveckling i samhället. Där tolkar jag Jörgen Andersson som att så länge vi inte har det perfekta måttet som täcker in alla aspekter ska vi inte mäta över huvud taget, utan då ska vi bara hålla oss till det vi har, nämligen bnp. Det är inte riktigt den syn som jag har. Jag skulle önska att vi i stället gör så gott vi kan och mäter även andra aspekter så gott som det är möjligt. Det har utvecklats ett antal olika måttstockar. Till exempel hade vi i Sverige, som jag nämnde tidigare, de gröna nyckeltalen som var ett sätt att faktiskt mäta andra saker vid sidan av bnp. Det som ofta glöms bort, bland annat av Jörgen Andersson, är att bnp i sig verkligen inte är ett perfekt mått. Stora delar av samhällsekonomin kommer inte med över huvud taget. Det är egentligen bara det som köps och säljs som finns med där, men allt det arbete som sker utan betalning i hemmen eller i ideell sektor finns inte med i bnp över huvud taget. Det gör att man inte kan säga att den situation vi har i dag är bra eller att vi mäter tillräckligt gott i dag och att vi därför har all tid i världen att vänta på att de ultimata måtten som kan lösa problemet utvecklas. Det vi kan göra är att faktiskt delta i arbetet med att se till att vi på nationell nivå fortsätter att utveckla bättre nyckeltal och bättre måttstockar än bnp. Där saknar jag tyvärr regeringens ambitioner och vilja.

Herr talman! Jag delar inte Per Bolunds uppfattning om att vi inte mäter någonting i dag. Jag skulle vilja påstå att vi har en rätt omfattande statistik och indikatorer när det gäller olika aspekter rörande hållbarhet i samhället. Då pratar jag om hållbarhet i det breda perspektivet. Att det är svårt att kvantifiera vissa mått är en annan sak. Per Bolund har ju varit med och beslutat om att ge Konjunkturinstitutet mer medel och uppgiften att utvärdera den politik som förs och vad det betyder för miljön. Det tycker jag i grunden är bra. I grunden är vi rätt överens om att det är bra om vi kan mäta, värdera och analysera den politik som vi för så att vi kan se om vi får maximal nytta av våra insatta resurser. Vi ska väl inte sticka under stol med att det i den här kammaren har fattats en hel del beslut historiskt sett som kanske inte har varit helt optimala för miljöarbetet och kanske inte heller för hållbarheten i det breda perspektivet. I den bemärkelsen är vi helt överens. Jag tycker att det är bra om det finns metoder och modeller för att utvärdera samhällsutvecklingen och för att se till att resurserna gör maximal nytta. Det ska naturligtvis när det gäller miljön vara i ett globalt perspektiv så att vi gör insatser som inte är kontraproduktiva internationellt sett. I det är vi helt överens.