Biometri i brottsbekämpningen

Fru talman! Jag vill passa på att uttrycka min glädje över att vi har personer som tittar på oss här från läktaren och även hemifrån. Det är ofta väldigt nyttigt att följa riksdagsdebatterna. Man lär sig mycket om hur samhället fungerar och vart vi är på väg. Men man blir också lite bättre på Alfapet, som en liten bonus. I dag ska vi nämligen prata om biometri. Det är ett ord som kanske inte alla känner till, men biometri handlar om individuella kännetecken, såsom fingeravtryck, ansiktsbilder och så vidare.

Regeringen beslutade den 20 maj 2021 att ge en särskild utredare i uppdrag att se över förutsättningarna för att använda biometri som verktyg i brottsbekämpningen. Syftet är att fler personer som misstänks för brott ska kunna identifieras med hjälp av fingeravtryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information. Uppdraget gäller de rättsliga möjligheterna att samla in, lagra och använda sådan information.

Enligt direktiven ska utredaren bland annat lämna förslag som gör att fingeravtryck, dna, ansiktsbilder eller liknande information om personer som är misstänkta eller dömda för brott kan samlas in för registrering i Polismyndighetens register på ett mer enhetligt, heltäckande och ändamålsenligt sätt än i dag. Dessutom ska utredaren lämna förslag som gör att information kan lagras i Polismyndighetens register på ett mer enhetligt och ändamålsenligt sätt än i dag. Utredaren ska ta ställning till om Polismyndigheten ska kunna använda ansiktsbilder eller fingeravtryck från brottsutredningar för att söka i till exempel passregistret, Transportstyrelsens register över körkort eller Migrationsverkets register i syfte att identifiera personer som misstänks för brott. Och utredaren ska lämna nödvändiga författningsförslag.

I direktiven anges att utredaren noga ska väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd för personlig integritet. Utredningen antog namnet Biometriutredningen.

Fru talman! Den 17 mars 2022 beslutade regeringen att utvidga uppdraget genom tilläggsdirektiv till Biometriutredningen. I direktiven anges att man ska identifiera vilka rättsliga hinder som kan finnas mot att jämföra dna från brottsutredningar med dna-data i släktforskningsdatabaser, ta ställning till om och i så fall under vilka förutsättningar Polismyndigheten ska kunna använda dna-baserade släktforskningsdatabaser i syfte att identifiera personer som misstänks för brott samt lämna nödvändiga författningsförslag.

Utredaren får också ta upp och lämna författningsförslag i andra frågor som direkt anknyter till tilläggsuppdraget. Utredaren ska även i denna del av uppdraget noga väga behovet av en effektiv brottsbekämpning mot den enskildes rätt till skydd för sin personliga integritet. Grundläggande fri och rättigheter ska beaktas på samma sätt som enligt de ursprungliga direktiven. Utredarens förslag måste även hålla sig inom ramarna för det EU-direktiv som reglerar personuppgiftsbehandling inom brottsbekämpningen och som ligger till grund för brottsdatalagen och annan svensk lagstiftning.

Fru talman! I den utsträckning det behövs ska utredaren hämta in synpunkter och upplysningar från berörda myndigheter och organisationer. Utredningstiden ligger fast, vilket innebär att uppdraget ska redovisas senast den 20 februari 2023.

Med detta anser jag att direktiven till Biometriutredningen är väl avvägda och ändamålsenligt utformade. Regeringen har, som jag har redogjort för tidigare, dessutom nyligen beslutat om tilläggsdirektiv när det gäller just användningen av dna-baserade släktforskningsmetoder.

Även när syftet är att klara upp allvarliga brott måste skyddet för den enskilda personens integritet värnas, vilket innebär att såväl grundläggande skydd för mänskliga rättigheter som den EU-rättsliga dataskyddslagstiftningen måste beaktas. Att användandet av dna-baserade släktforskningsmetoder aktualiserar komplicerade frågor framgår tydligt av Polismyndighetens begäran om förhandssamråd och Integritetsskyddsmyndighetens yttrande. Min generella uppfattning är att de utredningar som tillsätts inom kommittéväsendet också måste ges rimliga förutsättningar att planera och genomföra sitt arbete med god kvalitet.

Mot denna bakgrund menar jag att det är olämpligt att nu förkorta utredningstiden för denna del av utredningen med cirka sex månader. Vi är därför inte beredda att ställa oss bakom ett sådant tillkännagivande om tillläggsdirektiv till utredningen som nu föreslås.

Med detta yrkar jag bifall till reservationen i ärendet.

Fru talman! Vi debatterar i dag det betänkande som blivit till tack vare Sverigedemokraternas utskottsinitiativ i justitieutskottet och som berör biometri i brottsbekämpningen.

Jag ska låta det vara osagt, men jag tror att detta kan vara första gången ett utskottsinitiativ som signerats endast av Sverigedemokraterna har nått så här långt i riksdagsprocessen. Åtminstone vad jag kommer på, även om vi naturligtvis nått samma framgång i flera fall där vi haft gemensamma utskottsinitiativ med andra partier.

Ärendet som sådant bygger på den tekniska utvecklingens framsteg, vilka har inneburit att flertalet metoder och verktyg för en effektivare brottsbekämpning nu finns på plats.

Ett projekt som uppmärksammats på temat var metoden med dna-baserad släktforskning - vilket brukar kallas forensisk genetisk genealogi - vars användning ledde till fällande dom i det mycket uppmärksammade dubbelmordet i Linköping.

Pilotprojektet från polisen, som sedermera stoppades efter ett förhandsyttrande av Integritetsskyddsmyndigheten, var nyligen ämne för tillläggsdirektiv till Biometriutredningen på regeringens vägnar.

Utredningen, vars uppdrag ska redovisas senast den 20 februari 2023, får nu i uppdrag att ta ställning till om, och i så fall under vilka förutsättningar, metoden ska få användas även i fortsättningen. Just nu använder man inte metoden.

Direktivens utformning lämnar dock tydligt utrymme för utredningen att inte alls lämna förslag om ett sådant system, om utredningen anser att det finns övervägande skäl mot detta. Att utredningen bör ta ställning och redogöra för skälen för systemets införande eller ej är förvisso ett lämpligt tillvägagångssätt. Utredningen bör dock, enligt oss, även lämna förslag på en sådan ordnings införande alldeles oavsett utredningens egna ställningstagande. SD tycker så och även en majoritet i justitieutskottet.

Det är, och bör vara, politikens uppgift att utifrån underlaget därefter besluta huruvida de frågor som behandlats i utredningen ska leda till lagstiftning eller inte. Resultatet blir annars att, om den politiska viljan ändå finns, ytterligare utredningar måste tillsättas. Det har vi sett i andra fall där man har lämnat till utredaren att avgöra frågan och därmed inte kommit med förslag på implementering av det hela. Det innebär att man behöver utreda på nytt om det finns en politisk vilja att faktiskt gå fram med förslaget. Den risken ser vi även i detta fall.

Utredningstiden har även, enligt oss, varit obefogat lång och ska enligt nuvarande direktiv inte slutrapporteras förrän efter valet. Det här är också något vi har sett i olika fall, där man helt enkelt delvis begraver en fråga genom långa utredningstider som löper under valperioder, varvid det kan vara svårt som politisk opposition att belysa sakfrågan. Noteras bör även att det har gått ett år sedan förhandsyttrandet avslutade polisens projekt.

Givet utvecklingen av brottsligheten i samhället finns skäl att snabbt få underlag på plats, inte minst då verktyget som sådant, enligt polisens rapport om pilotprojektet, är osedvanligt kraftfullt.

Givet att frågan om forensisk genetisk genealogi är angelägen anser vi därför att det finns skäl att säkerställa att ett delbetänkande kommer snarast möjligt. Man skriver helt enkelt ett separat delbetänkande i denna del som rapporteras innan valet. I samband med att ett nytt tilläggsdirektiv gällande dna-baserade släktforskningsmetoder tillförs bör även delar av de ursprungliga direktiven ses över, enligt Sverigedemokraterna och justitieutskottet.

Sverigedemokraterna förespråkar att Polismyndigheten ska kunna använda ansiktsbilder eller fingeravtryck från brottsutredningar för att söka i till exempel passregister, Transportstyrelsens register över körkort eller Migrationsverkets register i syfte att identifiera personer som misstänks för brott. Därför är det problematiskt att regeringen i de ursprungliga direktiven, i likhet med frågan om tilläggsdirektivet, inte fastslog att utredningen skulle lämna förslag på en sådan ordning oavsett utredningens avvägningar i övrigt.

Sammanfattningsvis, fru talman, kan jag konstatera att utskottet önskar stärka polisens förutsättningar att utreda och bekämpa brott samt att verktygen kommer på plats snabbt.

Med det sagt önskar jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)