Beredskapslagring av olja

Herr talman! Då lämnar vi finanspolitiken ett slag och ger oss in i försvarsutskottets verksamhetsområde. I dag debatterar vi en ny lag om beredskapslagring av olja. Anledningen till den nya lagen är ett rådsbeslut i EU 2009. Det kan tyckas vara en mindre sak att ha åsikter om, men detta betänkande är mycket viktigt utifrån ett försörjningsperspektiv vid en krissituation där det råder bränslebrist. Alliansregeringens lagförslag innehåller ett antal bestämmelser som står i samklang med nuvarande lag. Där betonas att Sveriges beredskapslager även fortsättningsvis ska bestå av så kallade lagringsbränslen. Bland de nya bestämmelserna kan nämnas de två metoder som finns för att beräkna vilken storlek Sveriges beredskapslager ska utgöras av. Detta lager ska motsvara 90 dagars genomsnittlig daglig nettoimport eller 61 dagars konsumtion av råolja eller petroleumprodukter beroende på vilken mängd som är störst. Tidigare skulle lagerhållningen ske inom landet. Men denna nya lag möjliggör lagring i ett annat EU-land om detta land godkänner det. Jag ser det som värdefullt att man inom Europeiska unionen kan hjälpa varandra också vad gäller lagerhållning. Man ska också lyfta fram kravet på att en beredskapsplan upprättas för hur Sveriges beredskapslager ska användas vid allvarliga försörjningsavbrott men också för hur en begränsning av förbrukning ska genomföras. EU-kommissionen har rätt att på begäran få ut uppgifter om beredskapslagringen och tillträde till anläggningar där lagerhållningen sker. Det är även fortsättningsvis regeringen som beslutar om huruvida ett lager ska få användas. Herr talman! Med detta som lite bakgrundsfakta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet samt avslag på reservationen.

Herr talman! När vi nu här i kammaren ska fatta beslut om nya regler för beredskapslagring av olja är det ett välkommet beslut. Det har länge behövts en uppdatering och en förnyelse av Sveriges insatser på området, och det är därför med visst beklagande som jag kan konstatera att det har krävts ett EU-direktiv för att regeringen ska få fart på arbetet. Även om det är sällsynt med systemstörande händelser av den magnitud som kan störa oljetillgången tillhör det ett samhälles grundläggande åtaganden att tillförsäkra sina medborgare den grundläggande trygghet som de har rätt att förvänta sig. Även om den aktuella propositionen från regeringen utgör ett steg i rätt riktning i det avseendet finns det vissa problem. Från Sverigedemokraternas sida vill vi särskilt poängtera att det är ett i grunden bristfälligt förslag att acceptera att de beredskapslager som det är sagt att de privata aktörerna ska hålla kan existera utanför Sverige. Tänk er att ett lager av den typ för vilken lagen gäller rent fysiskt befinner sig utanför Sverige - låt oss säga i Malta, för diskussionens skull! Värdet av ett lager som geografiskt är förlagt till Malta måste ses som klart begränsat. Hur ska man kunna använda ett lager som är beläget på ett så stort avstånd på något meningsfullt vis? Vi förespråkar i stället att Sverige utnyttjar den möjlighet som direktivet medger att införa statligt ägda beredskapslager - vad som i direktivet kallas för centrala lagringsenheter - för att därigenom bibehålla möjligheten att ha snabbt gripbara reserver av olja inom landets gränser. Detta behöver naturligtvis inte utesluta att man också utnyttjar de möjligheter till lagring som finns hos kommersiella aktörer. Precis som regeringen anger finns det en fördel i att kunna använda sig av de inarbetade logistikvägar och den expertis som sådana aktörer innehar. Men denna typ av lager måste i sådana fall finnas tillgänglig i Sverige. Delegering av lagringsskyldigheten till ekonomiska aktörer utanför landet ska alltså enligt vår mening vara förbjuden i lag, vilket också ligger inom ramen för vad direktivet tillåter. Avslutningsvis stipulerar direktivet att medlemsstaterna är skyldiga att genomföra åtgärder för att förbereda införandet av ett ransoneringssystem. Något fungerande ransoneringssystem förefaller inte heller ha existerat i Sverige sedan 90-talets början. Energimyndigheten har uttryckt att det finns behov av ett ransoneringssystem. Det finns enligt vår mening ingen anledning att formulera lagtexten på något annat sätt än att det uttryckligen framgår att tillsynsmyndigheten ska ta fram ett prioriteringssystem enligt de riktlinjer som föreskrivs i direktivet. Vi yrkar att lagen ändras i enlighet med detta. Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till Sverigedemokraternas reservation. I detta anförande instämde David Lång (SD).