Behandlingen av riksdagens skrivelser

Fru talman! Det parlamentariska läget innebär en rad utmaningar för ansvarsfördelningen mellan riksdag och regering: Å ena sidan vad gäller riksdagens uppgift att stifta lagar, besluta om skatter till staten och bestämma hur statens medel ska användas, i enlighet med regeringsformen 1 kap. 4 §. Å andra sidan vad gäller regeringens uppgift att styra riket, ständigt ansvarig inför riksdagen, i enlighet med regeringsformen 1 kap. 6 §. Och till syvende och sist vårt gemensamma ansvar att värna och ta hand om vårt land Sverige med allt vad det innebär.

Detta ställer krav på samvaron och relationen mellan riksdag och regering för att tillförsäkra respekt för regeringsformens bestämmelser och ett fungerande styresskick. Och det är just vad detta ärende till stor del handlar om.

I regeringens skrivelse 75 redogör regeringen för vilka åtgärder den vidtagit med anledning av de tillkännagivanden som riksdagen har beslutat om. I vårt betänkande, KU2, behandlar vi hur riksdagen ser på just regeringens hantering av våra tillkännagivanden.

Kortfattat: Detta dokument handlar om huruvida riksdagen är nöjd eller ej med vad regeringen gjort för att följa våra beslut här i kammaren.

Fru talman! Också i år vill vi i konstitutionsutskottet upprepa vad vi har konstaterat tidigare, nämligen att regeringens redogörelse under flera år har förbättrats och ger en formellt korrekt bild av riksdagens skrivelser till regeringen. Vi ser självklart positivt på denna utveckling.

När det gäller behandlingen av riksdagsskrivelser inom KU:s område redovisas 13 tillkännagivanden som slutbehandlade. Ett av dem, tillkännagivandet om försöksverksamhet med samdistribution av tidningar och post, har utskottet diskuterat lite närmare.

Regeringen redovisade tillkännagivandet som slutbehandlat i budgetpropositionen för 2020. Där framhölls varför det inte finns möjlighet att använda rollen som ägare i Postnord på det sätt som efterfrågats.

Regeringen har riksdagens uppdrag att aktivt förvalta statens ägande i bolag så att den långsiktiga värdeutvecklingen blir den bästa möjliga och, i förekommande fall, att de särskilt beslutade samhällsuppdragen utförs väl. Regeringen anser att det är av största vikt att bolag med statligt ägande förvaltas på ett aktivt och professionellt sätt med värdeskapande som övergripande mål. Detta innebär att bolagen ska agera långsiktigt, effektivt och lönsamt samt ges förmåga att utvecklas.

Postnord ägs gemensamt av den svenska och den danska staten. Postnord har inget av riksdagen särskilt beslutat samhällsuppdrag. Däremot anger Postnords bolagsordning att föremålet för bolagets verksamhet ska vara att direkt eller genom dotterbolag tillhandahålla rikstäckande postverksamhet i Sverige och Danmark.

Post- och telestyrelsen har genom utfärdande av tillståndsvillkor för Postnord utsett bolaget att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten i Sverige.

Fru talman! Bolag med statligt ägande utgör privaträttsliga subjekt och lyder som utgångspunkt under samma lagar och regler som privatägda aktiebolag. Det är därmed styrelsen och ledningen för Postnord som inom ramen för bolagets uppdrag samt tillämpliga lagar, regler och tillståndsvillkor ansvarar för och sköter bolagets operativa verksamhet, vilket bland annat inkluderar eventuella beslut om samarbeten och försöksverksamhet.

Utskottet anser att tillkännagivandet kan anses som slutbehandlat, även om det enligt utskottets mening inte kan ses som tillgodosett då inte ny försöksverksamhet med samdistribution på det sätt som angavs i tillkännagivandet har inletts. Detta hade alltså inte varit möjligt eftersom det ju är styrelsen och ledningen för Postnord som inom ramen för bolagets uppdrag samt tillämpliga lagar, regler och tillståndsvillkor ansvarar för och sköter bolagets operativa verksamhet.

Fru talman, ärade ledamöter och åhörare! I yttranden från övriga utskott framhålls ett antal synpunkter på regeringens hantering av riksdagens skrivelser. Ett flertal av utskotten uppmärksammar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av tillkännagivanden. KU vill i detta sammanhang framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Men huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas.

Fru talman! Låt mig också passa på att säga att vi i KU konstaterar att övriga utskott i sina yttranden i vissa fall har gjort en annan bedömning än regeringen av huruvida ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte. KU gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen utan hänvisar till vad som anförts av respektive utskott i deras yttranden.

Jag vill yrka bifall till förslaget i KU:s betänkande 2 Behandlingen av riksdagens skrivelser.

Fru talman! Precis som föregående talare var inne på rör denna debatt det som brukar kallas skrivelse 75. Det är regeringens årliga rapport till riksdagen om hur man har behandlat skrivelser från riksdagen. Dessa skrivelser kan röra budgetbeslut, och denna typ av skrivelser brukar regeringen behandla under det innevarande riksdagsåret. Det som uppmärksammas lite mer i vårt betänkande och i denna debatt är framför allt tillkännagivanden, som givetvis kan ta lite längre tid för regeringen att verkställa.

Huruvida skrivelser är slutbehandlade och tillgodosedda och vilka som återstår är det centrala i betänkandet.

Det är redovisningen för 2018-2019 som vi nu diskuterar. Vanligtvis brukar denna behandling och debatt ske på våren, varför det kan tänkas och tyckas vara lite sent att göra det så här på hösten och att inte heller ta in innevarande års budgetproposition när vi bedömer om något är slutbehandlat eller inte. Anledningen till detta är den pandemi som bröt ut i våras och som gjorde att andra ärenden behövde prioriteras. Därför har vi debatten nu och ska i dag lägga ärendet till handlingarna.

Ett tillkännagivande är som bekant ett beslut om en beställning från riksdagen till regeringen, exempelvis att regeringen ska utreda något och återkomma med ett lagförslag. Detta är ett resultat av den funktionsfördelning som finns mellan riksdag och regering och även ett resultat av parlamentarismens principer. Med funktionsfördelning menas att det sedan ett par hundra år tillbaka finns en arbetsfördelning mellan riksdag och regering som utgår från att det ytterst är regeringen som har resurser att utreda lagförslag och som styr utredningsväsendet medan det är riksdagens uppgift att granska lagförslag och besluta om dem och budget.

Parlamentarismen i Sverige är utformad så att regeringen måste tolereras av riksdagen för att få sitta kvar. Mot bakgrund av det blir det självfallet viktigt för riksdagen att visa för regeringen vilka politiska förslag det finns stöd för i riksdagen.

Tillkännagivandens rättsliga ställning regleras varken i grundlag eller riksdagsordning, men de omfattas av rättsliga normer som är fasta och konstitutionell praxis, inte minst utvecklad av konstitutionsutskottet sedan lång tid tillbaka.

Jag ska säga något om denna praxis huvudingredienser. Utgångspunkten är att regeringen ska tillgodose riksdagens tillkännagivanden. Beredningsåtgärder med anledning av ett tillkännagivande ska inledas så snart som möjligt. Regeringen måste inte tillgodose ett tillkännagivande och ska då meddela riksdagen detta och varför. Då har riksdagen möjlighet att överväga hur man i stället vill gå till väga - om man själv vill lägga fram ett lagförslag trots begränsade utredningsresurser eller ytterst, om man inte längre tolererar regeringen, väcka diverse misstroenden.

Inte annat än i undantagsfall bör det ta längre än två tre år att slutbehandla ett tillkännagivande. Hur lång tid som är skäligt beror, precis som föregående talare var inne på, hur komplicerat ärendet är i sak. Det ska tilläggas att det är viktigt att regeringen vidtar beredningsåtgärder i de komplicerade fallen för att visa att man driver frågan framåt.

Ett ärende kan vara slutbehandlat men inte tillgodosett. Detta kan ha flera olika anledningar. När något har utretts kan man komma fram till att detta inte bör genomföras. Det kan det finnas konsensus kring det; det behöver inte bara vara regeringen som anser det. Det kan också vara olämpligt på olika sätt. Man kan också vara oense om vad riksdagen de facto har beställt.

Apropå Postnord kan man också vara oense om hur man som ägare kan och bör styra ett statligt bolag. Det handlar inte enbart om vad som är lagligt möjligt utan också om vad som är lämpligt. I det ärendet har vi landat i att det får anses slutbehandlat vid det här laget. Konstitutionsutskottet har tidigare bett regeringen återkomma, så detta har dragits ett tag. Man får i sådana fall återkomma i sak till hur man annars kan uppnå syftet med det tillkännagivandet.

Låt mig också säga att samtliga utskott i årets yttranden påpekar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång när det gäller att behandla tillkännagivanden.

I vårt betänkande redovisas att av totalt 566 riksdagsskrivelser är hela 276 inte slutbehandlade. Från 2014 och framåt är det 243. Om vi från dessa tar bort de skrivelser som är två tre år gamla och tittar längre bak i tiden är det ändå 120 kvar. Det är alltså många tillkännagivanden och uppdrag som är äldre och inte slutbehandlade. Det kan i tabell 2 i betänkandet noteras att 33 tillkännagivanden från tidigare än 2014 inte är slutbehandlade. Det äldsta är från 1999.

Detta betyder att det i år är 49 procent av skrivelserna som inte är slutbehandlade. Det ska jämföras med att snittet för hela perioden från 90-talet fram till i dag är 36 procent.

Det redovisas också i betänkandet att det tar längre tid för regeringen att slutbehandla ärenden, oavsett om man mäter median- eller medeltid.

Med det yrkar jag bifall till att riksdagen lägger ärendet till handlingarna.

Fru talman! Alltsedan tidigt 60-tal har regeringen i en skrivelse lämnat en redogörelse till riksdagen för vilka åtgärder man har vidtagit med anledning av olika beslut som riksdagen fattat. Konstitutionsutskottet brukar härvidlag be övriga utskott att yttra sig över innehållet. Sedan 90-talet lämnar även riksdagsstyrelsen en redogörelse för de skrivelser de haft att hantera. Då utskottet inte har något att invända mot vad riksdagsstyrelsen anfört kommer jag i detta anförande i huvudsak att beröra regeringens skrivelser.

Ett enigt konstitutionsutskott kan konstatera att regeringens redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser under flera år har förbättrats och därmed kan anses ge en korrekt bild av behandlingen av de skrivelser som riksdagen har skickat till regeringen. Utskottet förutsätter nu att regeringen fortsätter med detta och inte tummar på kvaliteten i kommande redogörelser.

I sammanhanget finns det skäl att påminna om den konstitutionella praxis som har vuxit fram i fråga om tillkännagivanden. Utgångspunkten är givetvis att regeringen tillgodoser ett tillkännagivande. Ett tillkännagivande är emellertid inte rättsligt bindande. Om regeringen inte delar riksdagens mening i en fråga och därför inte har för avsikt att tillgodose riksdagens önskemål bör den därför underrätta riksdagen om detta inom den eventuella tidsgräns som angetts i tillkännagivandet. Även skälen till att regeringen inte har tillgodosett tillkännagivandet bör redovisas.

För det fall att regeringen, men inte berört utskott och riksdagen, menar att ett tillkännagivande är slutbehandlat ska regeringen återkomma till riksdagen med redovisning av ytterligare åtgärder eller meddela att regeringen vidhåller sin uppfattning att tillkännagivandet är slutbehandlat.

Om regeringen underlåter eller slarvar med att iaktta dessa åtgärder försvåras riksdagens möjligheter till kontroll och uppföljning av regeringens arbete, något som i förlängningen leder till men för demokratin.

Fru talman! Under årets behandling har framhållits ett antal övergripande synpunkter som det kan finnas skäl att beröra helt kort.

Ett flertal av utskotten uppmärksammar vikten av att regeringen undviker onödig tidsåtgång i sin behandling av tillkännagivanden. Konstitutionsutskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att regeringen behandlar riksdagens skrivelser skyndsamt och gör ansträngningar för att undvika onödig tidsåtgång när det gäller att behandla riksdagens tillkännagivanden. Huruvida den redovisade tidsåtgången är rimlig bör bedömas med hänsyn till tillkännagivandets innehåll och de beredningsåtgärder som behöver vidtas.

Vidare konstateras att utskotten i sina yttranden i vissa fall har gjort en annan bedömning än regeringen av huruvida ett tillkännagivande är slutbehandlat eller inte. Konstitutionsutskottet gör inte någon egen bedömning av de aktuella fallen utan hänvisar till vad som anförts av respektive utskott i deras yttranden. Som sagt ska regeringen i de fall ett utskott i ett yttrande har anfört att ett tillkännagivande inte är slutbehandlat återkomma till riksdagen med sin redovisning och bedömning.

Behandlingen av riksdagens skrivelser

Utskottet föreslår med detta att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Förskottsbetalning i vissa ärenden om utlämnande av allmän handling