Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn

Fru talman! Det känns märkligt att ställa sig i denna talarstol utan att tala om corona. Både smittspridningen och virusets ekonomiska effekter slår mot vårt land. Samtidigt är det givetvis så att det som var problem före virusets framfart inte helt plötsligt har slutat att vara problem. Dessa problem finns kvar och måste hanteras.

I dag ska vi debattera betänkandet Barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn.

Fru talman! Inledningsvis vill jag säga några ord om barnpornografibrottet.

I sak föreslås att minimistraffet för grovt barnpornografibrott ska höjas från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.

Vidare föreslås att den som skildrar ett barn i pornografisk bild ska kunna straffas för barnpornografibrott även om hon eller han inte haft uppsåt men varit oaktsam beträffande omständigheten att den som skildrades är under 18 år. Dessa skärpningar är bra.

Fru talman! Att läsa propositionen var ingen trevlig läsning. Jag var tvungen att ta en paus flera gånger för att klara av att läsa vidare.

Flera organisationer, bland andra stiftelsen World Childhood Foundation och Ecpat Sverige, vittnar om att barnpornografibrotten inte bara blivit fler utan också grövre och allt oftare avser övergreppsmaterial med yngre barn.

Bland tipsen om barnpornografi på nätet till Ecpat Sveriges anmälningssida utgjorde andelen anmälningar där övergreppsmaterialet rörde spädbarn 8,5 procent respektive 9 procent 2016 och 2017. Det går nästan inte att förstå.

En kanadensisk organisation, som utvecklat en metod för analys av övergreppsmaterial, har uppskattat att närmare hälften av de barn som förekommer på övergreppsbilderna är yngre än åtta år. Orden räcker inte till för att beskriva den grymhet som dessa barn har fått utstå.

Fru talman! Flera remissinstanser påpekar att brottets benämning inte är lämplig då ordet pornografi betecknar lagliga bilder på vuxna människor. Användningen av ordet barnpornografi riskerar därför att förminska det övergrepp på barn som förmedlas. En brottsbeteckning som flera remissinstanser i stället förespråkar är dokumenterat sexuellt övergrepp mot barn.

Exakt vilken brottsbeteckning som ska gälla behöver, om den ska ändras, givetvis först utredas, men uppfattningen att brottsbeteckningen i dag är missvisande och inte speglar brottets allvar delar vi. Därför ställer sig Moderaterna bakom reservation 3 om att det vore önskvärt med en utredning för att hitta en mer lämplig och tydlig rubricering som speglar brottets allvar.

Fru talman! Vidare vill jag säga några ord om preskription. Det är välkommet att regeringen nu kommer med förslag om att preskription avskaffas för våldtäktsbrott och könsstympningsbrott som begås mot barn. Men fler brott behöver undantas från preskription. Vad gäller brott mot barn är detta särskilt angeläget, men även fler brott mot vuxna bör undantas från eller få förlängd tid för preskription. Allteftersom fler brott kan lösas efter längre tid minskar de skäl som motiverat de nuvarande tidsgränserna för när brott preskriberas.

Det finns enligt vår mening även skäl att i mycket större utsträckning än i dag beakta brottsoffrets behov av upprättelse. Bestämmelserna om preskription är dessutom gamla, och såväl tekniken som synen på flera brott, särskilt brott mot person, har förändrats över tid. Det är faktiskt stötande att det är möjligt att undgå straff genom att hålla sig undan ett visst antal år. Vi anser därför att det finns anledning att tillsätta en utredning med uppdrag att göra en total översyn av bestämmelserna om preskription.

Fru talman! Jag står givetvis bakom Moderaternas alla reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation nr 4.

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande 22 om regeringens proposition angående barnpornografibrottet och preskription av brott mot barn. Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 5.

Sexualbrott och brott som drabbar barn är bland de mest avskyvärda och klandervärda gärningar som straffrätten har att reglera. Det är gärningar som borde följas av de strängaste påföljderna. Bilder sprids i dag via internet otroligt mycket lättare än när lagstiftningen från början togs fram. För brottsoffret innebär det ett mycket svårt lidande och en känsla av att övergreppet inte tar slut, i takt med att bilderna fortsätter att spridas.

Varje gärning som går ostraffad eller där påföljden är för mild är ett misslyckande i vårt gemensamma arbete för att skydda våra medborgare mot de brott som vi åtagit oss att motverka. Vi sverigedemokrater ser därför positivt på de steg som tas i denna proposition. Vi välkomnar alla åtgärder som syftar till att göra det svårare för förbrytare att få ett alltför milt straff eller till och med kunna undvika ansvar genom att gömma sig bakom reglerna för preskription.

Fru talman! Regeringen föreslår i propositionen ett skärpt minimistraff för barnpornografibrott. Det är bra. Sverigedemokraterna delar synen att sexualbrott överlag möter alldeles för låga påföljder jämfört med det lidande för brottsoffret som gärningarna innebär.

En rad straffskärpningar inom andra områden har ägt rum under senare tid, ofta på initiativ av oppositionen genom tillkännagivanden, vilket har medfört en ryckighet och sned proportionalitet. Detta är något som bör åtgärdas. Vi föreslår därför i linje med tidigare förslag en övergripande revidering av påföljder för sexualbrott. Utgångspunkten bör vara att samtliga straffskalor ska ses över för att bättre motsvara graden av klander hos de enskilda gärningarna samt se till att principerna om proportionalitet och ekvivalens efterlevs. Motionsyrkanden om detta ryms inte inom ramen för det här ärendet, men vi vill ändå betona vikten av att en sådan översyn kommer till stånd.

Vad gäller preskription för Lagrådet fram kritik i denna del om att de nu föreslagna undantagen från de generella principerna skulle urholka systemet och leda till svåröverskådlighet. Lagrådet anför även att en sådan ordning skulle kunna medföra att förutsebarheten och acceptansen för regelverket minskar. Sverigedemokrater anser, till skillnad från Lagrådet, att en ordning där allvarliga brott mot barn inte beivras – även om teknisk eller annan bevisning framkommer långt efter det att brottet begicks – snarare är just det som medför en minskad acceptans för regelverket.

Den tekniska utvecklingen bör i synnerhet ligga till grund för reviderade grundförutsättningar för preskription. Därför anser vi att åtalspreskriptionen bör revideras.

Därtill bör påföljdspreskription undantas för dessa brott. Det finns också anledning att på ett vidare plan utreda huruvida påföljdspreskription är ett institut värt att bevara. Jag förutsätter att frågan om påföljdspreskriptionens avskaffande kommer att omfattas av den utredning om preskriptionsinstitutets avskaffande som regeringen aviserar i propositionen. Det ska inte lönaasig att hålla sig undan från verkställigheten av ens straff, oavsett hur länge man gömmer sig från rättvisan. Det straff som utdömts ska avtjänas.

Fru talman! Det finns få saker som känns så angelägna att debattera här i kammaren som det vi ska debattera i dag, nämligen barnpornografibrottet, trots eller kanske tack vare pandemier. Jag och flera med mig läser med fasa i medierna och tar del av larmrapporter från organisationer och myndigheter om hur utsattheten för barn på nätet ökar i dessa tider. Människor utnyttjar det faktum att barn och unga nu i karantäntider tillbringar mer tid framför datorn.

Allra längst går nog företaget Pornhub, världens största porrsajt. De är hjälpsamma i dessa tider: De erbjuder ett gratis provabonnemang till italienarna, för att de ska ha några filmer att titta på när de nu är hemma så mycket. Man ska veta att företaget Pornhub nyligen undersöktes av den brittiska tidningen Sunday Times som avslöjade att Pornhub förmedlar dokumenterade sexuella övergrepp på barn och har medverkat till sextrafficking. Jag ryser.

Fru talman! Hur är läget i Sverige? Enligt företaget Netclean, som jobbar nära myndigheter med att tillhandahålla detekteringsverktyg för barnpornografiskt material, används arbetsdatorer i hög grad för att titta på barnpornografiskt material.

Tidigare var polisens fokus att lagföra förövarna, det vill säga de som tittar på materialet. Men det räcker inte bara med att sätta fast förövaren, utan vi måste också förhindra att materialet ens kommer till.

Detektering är en hjälp för att spåra och lagföra detta, till skillnad från porrfilter som är ett blockeringsverktyg. Porrfilter har dock i rätt miljö också en funktion. Men vi måste hitta såväl de utsatta barnen som dem som producerar bilder och filmer och dem som tittar på detta.

Undersökningar från Netclean visar att 1 av 500 datorer på en arbetsplats innehåller övergreppsmaterial. Ofta hittas materialet efter semestrar eller långhelger. 1 av 100 datoranvändare söker detta aktivt, och 1 av 35 begår brott. Varje vecka begås övergrepp mot barn inom den offentliga sektorn. Det här är ofattbara siffror. Jag ryser.

Fru talman! Trots att världen ibland faktiskt visar sig vara rätt usel är jag ändå hoppfull. De goda krafterna är nämligen oändligt mycket större och starkare, och vi är många fler. Det gäller bara att vi visar oss, står upp för de utsatta och gör lagstiftningen och det preventiva arbetet mycket bättre än i dag. Ett sådant steg tar vi i dag. Det är glädjande att vi nu är på väg att fatta viktiga beslut för att skydda barn från övergrepp.

Centerpartiet välkomnar att det lägsta straffet för grovt barnpornografibrott nu höjs från sex månaders fängelse till ett års fängelse, som blir det lägsta straffet. Det är en mer proportionerlig startpunkt för straffvärdesskalan för det här brottet, och det är en ändring som vi länge har förordat. Det är också bra att vi med dagens beslut ser till att uppsåtet för barnpornografibrott överensstämmer med vad som redan gäller för andra sexualbrott mot barn. En gärningsman ska kunna dömas även om denne hävdar oaktsamhet i fråga om att barnet inte uppnått en viss ålder. Ingen ska kunna gå fri från ansvar eller gömma sig bakom påståendet att man inte insåg att den som utsattes var ett barn.

Fru talman! Centerpartiet välkomnar också att preskriptionen avskaffas för våldtäktsbrott och könsstympning som begås mot barn. Vi tycker att det är bra att regeringen nu aviserar en bredare generell översyn av preskriptionstidernas utformning. För att upprätthålla tilltron till rättsstaten är det viktigt att reglerna för preskription har en bred förankring i det allmänna rättsmedvetandet. Den tekniska utvecklingen medför att frågan om preskription för brott måste ses över. Det går att säkra bevis under mycket längre tid i dag än tidigare.

Fru talman! Från Centerpartiets sida har vi reserverat oss i två avseenden mot det förslag som regeringen lägger fram. Dels vill vi att en utredning tillsätts som får i uppdrag att se över benämningen barnpornografibrott. Dels vill vi att brottet får en annan placering i brottsbalken. Vi anser inte att den nuvarande benämningen, barnpornografibrott, till fullo speglar brottets allvar.

Det här handlar om dokumenterade sexuella övergrepp mot barn. Det borde framgå på ett tydligare sätt i hur brottet benämns. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdrag att ge brottet en annan benämning som bättre uttrycker allvaret i att ladda ned, titta på eller sprida skildringar av sexuella övergrepp.

Fru talman! Barnpornografibrott är ett avskyvärt brott på så många sätt. Utöver att ett barn utsätts för handgripliga övergrepp utsätts det även för en kränkning varje gång som någon tar del av bilder eller filmer av övergreppet.

Men trots att brottet är så otroligt kränkande mot den enskilda individen och är ett av de mest allvarliga angreppen mot den personliga sfären räknas det i dag som ett brott mot allmän ordning. Det är direkt missvisande och enligt vår mening helt oacceptabelt. När en av samhällets mest försvarslösa individer utsätts för ett så djupt kränkande brott ska det sortera som brott mot person, med de rättigheter det medför för brottsoffret. Det enskilda brottsoffret måste sättas före administrativa system.

Vi har förståelse för det som beskrivs i propositionen – att detta med dagens lagstiftning innebär vissa problem för rättsväsendet – men då får vi ändra på det. Förundersökningskungörelser kan faktiskt ändras genom beslut. Det här är en fråga om människovärde och om att ge brottsoffer respekt och upprättelse.

Fru talman! Jag yrkar bifall till Centerpartiets två reservationer i betänkandet.

Fru talman! En av samhällets viktigaste uppgifter är att medverka till en positiv uppväxt och utveckling för barn och ungdomar. För oss kristdemokrater är barn och barns rättigheter och skydd alltid första prioritet.

Granskningar från bland annat Aftonbladet och Svenska Dagbladet har visat hur tiotusentals svenskar laddat ned barnpornografi. Det har varit svårt att bara läsa denna typ av granskningar. Det är ännu mer fruktansvärt att föreställa sig dessa ohyggliga övergrepp. Att ta in den verklighet som så många barn lever i är svårt. Det är motbjudande att tänka på att människor är kapabla att skada barn på ett så grymt sätt.

Men frågorna måste upp på bordet. Enligt en rapport från Rädda Barnen uppger ca 20 procent av 6 000 tillfrågade gymnasieungdomar att de utsatts för någon typ av sexuellt övergrepp. Samhället behöver därför kraftigt markera och agera mot sexövergrepp och mot barnpornografibrott mot barn och ungdomar. I dagens debatt belyser vi regeringens proposition, där bland annat minimistraffet för grovt barnpornografibrott höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år.

Det vi diskuterar nu är lagstiftning mot barnpornografibrott, som inte alltid har varit en brottslig handling. Det räcker med att blicka drygt 20 år tillbaka i tiden. Under slutet av 90-talet lyftes frågan av Kristdemokraterna utifrån uppmärksammade rättsfall. Den tidens diskussion var inte så enig som den debatt vi har i dag. Röster både inom politiken och ute i samhället ifrågasatte behovet av och syftet med en lagstiftning som kriminaliserar barnpornografibrott. Jag är i dag stolt över de kristdemokratiska politiker, Alf Svensson, Inger Davidson och Ingvar Svensson, som enträget drev på, så att en lagstiftning blev verklighet under 90-talets avslutning. Men det är dags att gå vidare med ytterligare lagstiftning när vi ser hur situationen eskalerar.

Fru talman! Propositionen är ett steg i rätt riktning, men enligt vår mening saknas det viktiga delar i lagstiftningen. Vi kristdemokrater vill gå längre och se fler förändringar inom detta rättsområde för att motverka brott och därigenom också värna våra barn och ungdomar.

I dag döms en överväldigande majoritet av dem som döms för barnpornografibrott till böter. Till exempel dömdes under 2018 endast 20 av 119 till fängelse. Det är inte acceptabelt. Den som befattar sig med barnpornografi begår ett mycket allvarligt brott. Kristdemokraterna vill höja minimistraffet till sex månaders fängelse och slopa böter i straffskalan. Kristdemokraterna vill se över de rekvisit som krävs för att få någon fälld för grovt barnpornografibrott. Att det som i dag ska krävas hundratusentals filer för att bli dömd är inte acceptabelt. Det är grovheten på materialet som ska bestämma, inte mängden bilder. Polisen vittnar själv om detta problem. Det krävs 200 000 filer med sexuella övergrepp för att brottet ska betraktas som grovt. Vi vill också höja maxstraffet för grovt barnpornografibrott till tio års fängelse, samma maxstraff som för grov våldtäkt mot barn.

Fru talman! Jag yrkar därför bifall till reservation 1 från oss kristdemokrater.

Som många talare har nämnt faller barnpornografibrottet i dag under brott mot allmän ordning. Den som laddar ned en övergreppsfilm gör sig inte skyldig till ett övergrepp på en specifik individ, men all typ av kontakt med barnpornografi är olaglig.

Om brottet flyttades från brott mot allmän ordning till brottsbalken och betraktades som ett sexualbrott skulle också de utsatta barnen bli målsägare med möjlighet till målsägarbiträden. Möjligen skulle det också leda till att polisen prioriterade annorlunda. I Norge döms 20 gånger fler personer, och där är barnpornografi ett sexualbrott, inte ett brott mot allmän ordning. Skulle man ändra benämningen skulle det tydliggöra för förövaren, barnet och samhället att det här är ett sexualbrott. År 2016 kom flera stora internationella organisationer som FN, Ecpat och Europol överens om benämningen ”dokumenterade sexuella övergrepp på barn”.

Vi anser att barnpornografibrottets allvar inte till fullo speglas genom den nuvarande beteckningen. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdraget att överväga om brottet ska ges en annan rubricering som bättre uttrycker allvaret i att ladda ned, titta på eller sprida skildringar av sexuella övergrepp på barn.

Fru talman! Polisen har själv larmat om problemet med att barnpornografibrottet inte är ett sexualbrott. Som sådant saknar det brottsoffer. Tillsammans med det låga straffvärdet innebär det att brottet kan bli lågt prioriterat.

Barnpornografibrott är ett hemskt brott som kan påverka det utsatta barnet resten av dess liv. Vi vill därför flytta barnpornografibrott till 6 kap. brottsbalken, det vill säga kapitlet om sexualbrott.

Fru talman! Som avslutning vill jag säga att vi anser att det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda barns sexuella integritet. Barn som utsätts för sexualbrott får leva med livslånga trauman. Denna typ av brott mot barn kan få förödande konsekvenser för barns förmåga att känna tillit till andra människor. Det är viktigt att barn som utsätts för dessa brott vågar berätta och sedan även anmäla. Det är dock processer som kan ta många år. Med hänvisning till det och den tekniska utvecklingen anser vi att det är påkallat med en översyn av om preskriptionstiden för alla sexualbrott mot barn, även barnpornografibrott, bör tas bort helt.

Fru talman! Det är en mycket angelägen proposition som vi behandlar i justitieutskottets betänkande 22 innevarande riksmöte. Det handlar i huvudsak om saker som att vi skärper minimistraffet för grovt barnporrbrott. Det är inte så svårt att förstå varför det är viktigt. Vi pratar om mycket vidriga och obehagliga övergrepp som dessutom pågår över tid i den digitala tidsåldern. Dessa övergrepp sprids gång på gång. Ett sådant förslag är lätt att bifalla.

Vi ändrar också regelverket vad gäller skuldrekvisitet från att det ska bevisas att man visste att personerna var under 18 år till att det räcker med att gärningsmannen varit oaktsam. Man ska inte kunna skylla på någonting, utan man har ett ansvar; om man har för avsikt att titta på pornografi ska man veta att personerna är vuxna. Detta är också lätt att bifalla.

Det ska väl tilläggas att vi inte ändrar någon bevisbörda i det avseendet att det är åklagare som ska visa på oaktsamhet. Men man ska inte kunna komma undan på samma sätt. När det gällt andra sexualbrott mot barn har vi ju ändrat bevisbördan på så sätt att gärningspersonen har en skyldighet att ta reda på människors ålder. Även detta är lätt för oss liberaler att bifalla.

Sedan har vi frågan om preskription vad gäller våldtäktsbrott och könsstympning där barn är offer. Det är väldigt viktigt. Trots att Lagrådet vill varna lite är det centralt att vi senare har en bredare och längre diskussion om preskription. Den traditionella tanken med preskription är processekonomi. Det har varit väldigt svårt att utreda dessa brott historiskt när tiden rullar på och det är allt längre sedan gärningarna har begåtts.

Det har kanske också funnits en underliggande tanke att tiden på något sätt skulle läka alla sår. Detta får ställas mot den nya tekniken som finns inte minst med DNA och spårningsregister som gör att vi kan klara upp brott efter ganska lång tid.

Det finns ingen rimlig moral, tycker vi liberaler, att människor som har begått allvarliga brott ska kunna gå fria och känna sig trygga efter 10, 15, 20, 25 år och så att säga vara fria från skuld. Det är en konstig moral. Därför är också detta lätt att bifalla.

Vi kan lägga till att det är en väldigt stor risk att personer som inte är dömda eller har genomgått kriminalvård återfaller i brottslighet eftersom ingenting händer. Det är inte så att alla människor som har begått den här vidriga typen av brott automatiskt slutar att vara potentiella gärningsmän efter ett avtjänat straff. Men chansen ökar åtminstone.

Vi har en tanke med att kriminalvården och mycket av den svenska kriminalvården har ett mycket starkt innehåll när det gäller att försöka få människor bättre ut och komma till rätta med sina kriminella och i detta fall svårt sjukliga beteenden. Det är också lätt för Liberalerna att bifalla.

Jag yrkar bifall till reservation 3 i detta betänkande. Jag hade förstås kunnat yrka bifall till flera. Vi tror att beskrivningen av denna typ av brottslighet, så kallad barnpornografi, skulle kunna göras på ett bättre sätt. Men det kräver utredning. Det är samma sak vad gäller dess placering i brottsbalken.

Förutom detta yrkande om bifall till reservation 3 yrkar jag i övrigt för Liberalerna bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Jag hade så gärna önskat att just detta betänkande, som handlar om barnpornografibrottet, inte skulle ha någon som helst koppling till den kris vi är mitt uppe i just nu och att corona och covid-19 bara för en stund skulle lämna riksdagens kammare. Men tyvärr: Jag börjar just precis där. För nu rapporterar polisen om att nätpedofilerna delar mer barnpornografi och att förövare i allt större utsträckning tar kontakt med barn för att utnyttja dem sexuellt.

Barn som ska känna framtidshopp, bara få vara barn, leka och stoja, utsätts nu än mer för detta avskyvärda brott. Barnpornografibrott – bara ordet gör ju att man känner avsky. Visst finns det många brott som väcker starka känslor, men jag tror att detta är ett av de värsta.

Regeringens nya lagförslag innebär att minimistraffet för grovt barnpornografibrott höjs från fängelse i sex månader till fängelse i ett år och att den som skildrar ett barn i pornografisk bild ska kunna straffas för barnpornografibrott även om han eller hon inte haft uppsåt men varit oaktsam på om den som skildras är under 18 år. Dessutom avskaffas preskriptionen för våldtäktsbrott och könsstympning som begåtts mot barn.

Vårt utskott är helt överens med regeringen om dessa frågor, och det är bra att en skärpt lagstiftning kommer på plats. Vi är, skulle jag vilja påstå, rörande överens om att brottet är avskyvärt och att straffet ska skärpas. Skillnaderna ligger lite mer i olika sätt att se på brottet eller kanske rättare sagt på offer kontra gärningsman.

En av diskussionerna gäller brottets placering. Där menar vi socialdemokrater att straffbestämmelsen har att skydda både offret och barn i allmänhet från den kränkning som barnpornografi innebär. Ett argument för att flytta brottet från kapitel 16, brott mot allmän ordning, till kapitel 6, sexualbrott, i brottsbalken är att stärka barnets ställning, vilket förstås är oerhört klokt. Men baksidorna menar vi är sämre för både offer och för att kunna förhindra brott.

Risken finns att utrymmet att utreda bakomliggande sexualbrott blir mindre om allt större resurser måste läggas på att försöka identifiera och kontakta barn i utredningen om barnpornografibrottet. En misstänkt gärningsman kan ju ha flera tusen olika bilder på hundratals barn. Därför gör vi bedömningen att det finns risk för att en effektiv lagföring av dem som gjort sig skyldiga till barnpornografibrott motverkas och att allvarliga sexuella övergrepp inte kan upptäckas och förhindras.

För det finns ett samband mellan barnpornografibrott och sexuella övergrepp mot barn. Personer som döms för barnpornografibrott döms också i många fall för sexualbrott mot barn. I en forskningsrapport från 2017 visade det sig att av de personer som dömdes för barnpornografibrott dömdes knapp hälften, 48 procent, även för sexualbrott mot barn.

Fru talman! En annan tanke som jag inte kan släppa är att när det handlar om sexualbrott överlag, oavsett om det är mot barn eller kvinnor, hamnar vi i offret. Visst är det otroligt viktigt att offret får upprättelse och att gärningsmän blir dömda. Men vi borde också diskutera gärningsmännen. Vad är det som gör att 1 117 misstänkta under det senaste året har haft tusentals bilder av barnpornografi? Hur kommer vi åt detta innan barnet blir utnyttjat? Vilka är de bakomliggande orsakerna, och vågar vi se och ta det till oss? Kan en orsak vara att porr som företeelse är ett av problemen?

Det kan vara så att den som ser mycket på porr inte tycker det är tillräckligt med den vanliga porren för att den helt enkelt inte tänder på det utan behöver grövre porr, vilket bland annat barnporr är ett exempel på.

Fru talman! Återigen: Det är förstås jätteviktigt att gärningsmän blir dömda och att offren blir sedda, får upprättelse och framför allt får den hjälp de behöver för att klara av sitt trauma. Men vi måste också börja fokusera på gärningsmännen och framför allt på varför.

När vi pratar om gängbrottslighet, terrorism och ungdomsrån fokuserar vi bara på gärningsmannen och orsakerna till varför. Men när vi pratar om barnpornografi, mäns våld mot kvinnor och sexualbrott fokuserar vi på offren. För att skydda barn och ungdomar, kvinnor och flickor från att bli utsatta så behöver vi göra mycket mer.

Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till förslaget i justitieutskottets betänkande nr 22 och avslag på samtliga reservationer.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)