Barn här och nu Redogörelse för barnpolitiken i Sverige

Fru talman! Regeringens skrivelse Barn - här och nu är en sammanställning av utredningar som är på gång, ute på remiss, inte avslutade och sådana som bereds för tillfället. I inledningen slås fast politikom- råde barn, och det konstateras att barnfrågorna nu inte längre är en del av familjepolitiken. Man nämner visserligen att familjen är den grundläggande enheten och den naturliga miljön, men koncentrerar sig sedan på barnet utan att närmare gå in på orsak och verkan. Min och Moderaternas uppfattning är att det eko- nomiska stödet ska gå till de barnfamiljer som bäst behöver det. I dag är effekten snarast densamma som när man ger värktabletter för att dämpa någons stresshuvudvärk. Man döljer den verkliga anledning- en - det känns lättare ett kort tag. Sedan kan man gå vidare och erbjuda starkare doser. Till sist har man åstadkommit ett slags beroende - ett ekonomiskt beroende av politiska beslut. Alla kommer vi nog ihåg hur politikerna fick be- sluta om att tidigarelägga utbetalningar av barnbidra- get för att möjliggöra för barnfamiljerna att fira mid- sommar. Men detta är inte vad man vill ha, varken patien- ten med huvudvärk eller barnfamiljen som lever i nyfattigdom. Man vill bli frisk - man vill bli fri. För övrigt finns i skrivelsen en mängd andra vik- tiga områden upptagna, som ensamförälderns utsatt- het, regeringens s.k. storstadspolitik och situationen för funktionshindrade barn och ungdomar. Om detta och mycket mer skulle vi kunna diskute- ra länge, men jag kommer här att främst uppehålla mig kring de reservationer och det särskilda yttrande som finns i betänkandet SoU7. Sedan hoppas jag att majoriteten i alla dessa utredningar och beslut i fram- tiden ser mer på andras möjligheter än på politikers maktfullkomlighet att vilja styra och ställa där det inte behövs. Fru talman! I reservation 1 behandlas barns pro- blem. Vi anser att barns problem först och främst hänger ihop med familjesituationen och faktorer som arbetslöshet, missbruk, bristande tilltro, höga skatter och bristande integration. Faktum är att det i dag finns 150 000 barn som lever i fattiga familjer. Vi anser att det är familjen som är stöttepelare, och det är deras möjlighet att fatta egna beslut som behöver förstärkas för att barn ska må bra. Det är därför viktigt att skapa möjligheter för familjen att förena yrkesliv och familjeliv och samtidigt ge för- äldrar som så önskar en reell möjlighet att vara hem- ma med barnen längre än vad föräldraförsäkringen medger. De fyra borgerliga partierna lade förra året fram ett gemensamt förslag som innebär att barnomsorgs- stödet ska omfatta alla och inte gå vägen om kommu- nerna. Det skulle ge möjlighet till flexibla lösningar; alla fick chansen, oavsett tjocklek på plånbok, att kunna välja. Är inte det generell välfärdspolitik? Fru talman! En ny typ av sjuklighet har kommit att dominera bilden av barns hälsa i Sverige. Det handlar om DAMP, ADHD, Aspergers syndrom m.fl., de s.k. bokstavsbarnen. Det är tillstånd som rör barns beteende, känslor, motorik och sociala kompe- tens. I dag finns i Sverige en inflammerad debatt för eller emot benämningar som hjärndysfunktion och för eller emot medicinsk behandling. Ett barn har rätt att få en diagnos och rätt behandling, likaväl som barn har rätt att få slippa en oriktig diagnos, som följer dem livet igenom, och därmed kanske också en orik- tigt insatt behandling. Detta är vad motionen och reservationen handlar om, och detta är vad majoriteten säger nej till. Jag plockade i går ut ett antal papper ur datorn, och de handlar om den senaste tidens inflammerade debatt i det här ärendet. Det handlar bara om vad som har funnits i Dagens Medicin under november och december månad. Det är ofta en hätsk debatt, med synpunkter för eller emot olika behandlingsformer. Däremellan står ett barn. I dag arbetar Socialstyrelsen med ett state of the art-dokument, som ska vara en kunskapsgenomgång - inte en genomlysning av diagnoskriterier och be- handlingsformer. Vi får inte svar på frågan varför så många barn i dag får dessa diagnoser, hur barnen diagnostiseras, av vem och hur vi hjälper dem bäst. Många lärare har kommit fram till mig och sagt så här: Du förstår, Cristina, att det är jättebra när Kalle eller Lotta får en diagnos, för då kan jag gå till skol- nämnden och begära mera resurser. Okej, säger jag. Men vad ska dessa resurser an- vändas till? Finns den bästa pedagogiken som möter just det barnets behov i skolan i dag? Finns läromed- len? Finns arbetsmiljön? På vilket sätt blir familjen medveten och delaktig? Vad vet gymnasieskolan, och vad vet fritis? Finns råd och hjälp också att få från andra veten- skapliga discipliner? Var finns eldsjälarna, och vad gör att de faktiskt finner en del av dessa barn och kan hjälpa dem? Hur följs barnen upp i skolan, men också senare? Fru talman! Vi brukar tala om vikten av vårdked- jan och av att den inte får brytas. Vi talar om vårdpla- nering och nationella program för många diagnoser. Det måste väl ligga i barnkonventionens absoluta intresse att vi är bombsäkra på vad vi gör mot dessa barn? Jag beklagar att majoriteten inte har insett det- ta. Sedan går jag till frågan om internationella adop- tioner och reservation 29. Det handlar om kunskapen om internationella adoptioner och adoptivbarns ut- veckling, och att denna generellt sett är ganska ofull- ständig. Eftersom Sten Tolgfors är anmäld till denna debatt kommer han närmare att beröra denna fråga. Jag vill bara påminna utskottet om att Statens institu- tionsstyrelse informerade utskottet under ett besök på ett § 12-hem i Östergötland om att man just ser fler adopterade barn i denna grupp av unga. Fru talman! När det gäller motionen om famil- jeråd och det tillkännagivande som har gjorts med anledning av denna vill jag säga att vi gläder oss åt att det blir ett sådant tillkännagivande från utskottets sida. Det måste vara en självklar rätt - gärna ett krav - att familjen ska vara delaktig när beslut tas om sociala ingripanden eller stödåtgärder som rör barnen. Detta kommer säkert Thomas Julin att beröra närmare i sitt anförande. Han kommer säkert också att fråga s och v varför de inte vill ge föräldrar och barn denna chans. Moderaterna har arbetat länge med denna fråga, och vi är nu glada att vi kan se ett resul- tat. Fru talman! Glädjande är också att socialdemo- kraterna till slut gav sexpartimotionen sitt gillande och att de stöder denna. Det handlar om de riktlinjer som WHO har utarbetat vad gäller självmordsföre- byggande arbete och att de snarast ska omsättas till svenska förhållanden. Nationellt centrum för suicid- forskning och prevention av psykisk ohälsa är världsledande på detta område och ligger bakom utformningen av dessa riktlinjer. Märkligt hade det varit om vi i Sverige inte hade antagit dem. Verkligheten för många barn i dag är inte harmoni och trygghet. Många barn växer upp i sargade famil- jer och utan stöd, och det kan ge psykisk ohälsa. Fru talman! En ung människa kan som yttersta konsek- vens av psykisk ohälsa och bristande stöd begå just självmord. Jag noterar att denna risk finns beskriven endast på ett ställe i regeringens skrivelse. Det är i samband med redovisningen vad gäller alkohol och narkotika, som också kan vara anledningen till olyck- or, självmord och social utslagning. Men det finns också andra faktorer som ligger bakom självmord bland unga. Därför är det viktigt att riktlinjerna nu ger kunskap och medvetenhet, så att man i tid kan observera dessa tidiga signaler och därigenom förhindra självmord. Jag kommer med stort intresse att ta del av regeringens vidare handha- vanden med anledning av detta tillkännagivande. Fru talman! Självklart står vi bakom samtliga re- servationer och det särskilda yttrandet, men för tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till re- servation nr 25. Vi står naturligtvis också bakom våra övriga reservationer. Jag gjorde precis som Cristina Husmark Pehrsson - jag reagerade när jag läste att barnfrågorna blir ett speciellt politikområde. Man säger uttryckligen att barnfrågorna tidigare var en del av familjepolitiken. Den allmänpolitiska debatten om barns och ung- domars möjlighet, som vi hade här i kammaren förra veckan, belyste ganska klart barns och ungdomars verklighet i Sverige här och nu. Alla var rörande överens om att vissa grupper fick bära de tyngsta bördorna när besparingar genomfördes ute i kommu- nerna och också vilka problem man har med att lokalt genomföra just barnkonventionen. Människor utvecklas, mognar och mår bäst i små grupper. I den lilla grupp som en familj utgör får familjemedlemmarna möjlighet att möta kärlek, om- tanke och förståelse men också ställas inför krav och ta ansvar. På det sättet anknyter familjen som gemen- skap till människans djupaste behov - behovet av att bli sedd och att vara en person som inte är utbytbar. Vi kristdemokrater anser - det är vår grund - att fa- miljen är en oersättlig gemenskap. Därför är det vik- tigt att i alla sammanhang stödja och utnyttja famil- jens naturliga vilja och kraft, och därför är tillkänna- givandet om familjerådslag ett steg i rätt riktning. All erfarenhet visar att fungerande och stabila fa- miljer är bra både för barn och vuxna och också en förutsättning för ett gott samhälle. Därför är det glädjande att regeringen planerar att avsätta särskilda resurser för att utveckla arbetet just med föräldraut- bildning och annat föräldrastöd. I vår reservation utvecklar vi vår syn på föräldrautbildningen och vik- ten av att resurser avsätts till förebyggande insatser. Familjestabilitet bör vara ett politiskt mål i första hand för barnens skull. Vi har i Sverige en stark folkbildningstradition. Det borde vara naturligt att vi utbildar oss för att klara av det värdefullaste vi har: våra relationer till varand- ra som vuxna och relationerna till barn. Par som ska gifta sig eller flytta ihop bör erbjudas utbildning om hur man ger förhållandet en bra start, om övergången mellan olika livsfaser och om hur man undviker att låta kriser leda till splittring. Jag har träffat personer som just har genomgått en s.k. äktenskapsskola. De hade bott med en ensamför- älder och kände att de inte var redo för ett förhållan- de. Just denna äktenskapsskola upplevde de som mycket positiv. Mödravården, fru talman, borde vara en självklar plats för föräldrautbildning och annat förebyggande arbete. Andra viktiga platser kan vara vårdcentraler, kyrkor och samfund, studieförbund och folkrörelser. Det finns utbrändhet, man går i väggen och antalet sjukskrivningar ökar. Här ser vi tyvärr ingen avmatt- ning, utan tvärtom. Speciellt drabbade är anställda inom det offentliga. Bakom alla dessa vuxna som mår dåligt finns det också väldigt många barn. Vet vi egentligen hur dessa barn mår och hur de påverkas av föräldrarnas stressituation? Var finns den allsidiga forskning som visar hur barnen mår i dagens samhälle i samband med stress, arbetslöshet, teknifiering osv.? Det är kanske hög tid att forska om hur det uppväx- ande släktet påverkas av skeenden i tiden. Fru talman! Mödravårdscentraler och barna- vårdscentraler har ett stort förtroende bland föräldrar- na och fyller en funktion för nära nog alla barn och familjer i landet. Tyvärr har neddragningar inom sjukvården även lett till att dessa organisationer slimmats, så att tiden för att hjälpa dem som behöver det faktiskt har minskat. Jag vet hur det är i min egen kommun. Det fanns två distriktssköterskor på en liten central i ett sam- hälle. Den ena var inriktad på barn och den andra på äldre. Barnantalet minskade, vilket gjorde att dist- riktssköterskan med inriktning mot barn flyttades. Jag gick tillsammans med distriktssköterskorna ett par dagar hemma och såg den nära kontakt som knöts mellan just distriktssköterskan och föräldrarna. Det fanns en kunskap som var oersättlig. Hur använder vi just personalens kunskap om barnen och deras familjer? Vi har ännu inte sett slutet av de besparingar som genomfördes ute i kommunerna. En samsyn och sam- ordning mellan olika politikområden är också nöd- vändig om vi menar något med barnets bästa. Jag fick ett brev från en mamma med två barn som bor på en liten ö i Göteborgs skärgård. Det kan- ske är fler av er som har fått detta brev. Hon berättar att hon bor på en ö, hennes man arbetar som fiskare, och de har bott där i generationer. Det är en fin miljö för barn att växa upp i. Det är ena sidan av att bo så. Den andra sidan är att bo avsides. Man har två färje- förbindelser, vilket tar mycket tid i anspråk. Det ger barnen längre dagar på dagis, maten blir dyrare, etc. Men de har valt detta. Men det som gör henne och familjen orolig är fastighetstaxeringen. Ser vi på fastighetstaxeringen som en prioriterad barnfråga? Ställer vi oss någon gång den frågan själ- va? Det är sagt att vi på alla politikområden ska se till barnets bästa. I regeringsförklaringen i höstas sade Göran Pers- son: Sverige är och ska vara världens barnvänligaste land. Ett år tidigare hade Rädda Barnens ordförande Görel Thurdin sagt: Barnen har inte mer inflytande i dag än för tio år sedan när FN:s barnkonvention kom till. Vi tar fortfarande inte fasta på vad barn egentli- gen säger. Vi lyssnar men bestämmer ändå som vi vill. Fru talman! Min fråga är: Vågar vi lyssna och ta till oss det som barn säger?

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 36, men jag står självfallet bakom även övriga reservationer där Centerpartiet finns med. Fru talman! Barn har behov av trygghet, självbe- stämmande och livskvalitet. Detta är utgångspunkten i FN:s barnkonvention och principerna om barns bästa, rättigheter om vikten av att lyssna till barnet och om dess rätt till liv och utveckling. Barn har speciella behov av skydd och stöd. Barnen har egna rättigheter, och framför allt har barnen ett eget män- niskovärde. Barn är inte miniatyrupplagor av vuxna utan individer med egna unika behov. Barns tillvaro måste präglas av trygghet. De måste mötas med re- spekt och få känna gemenskap, delaktighet och tillit. Då formas barnet till en människa med de bästa tänk- bara förutsättningarna för att klara livets alla påfrest- ningar. Varje familj ska själv bestämma hur omsorgen om barnen ska formas. Familjepolitiken ska ge föräldrar- na möjlighet att stödja sina barn till att bli kreativa och självständiga individer - inte diktera villkoren för omsorg och uppfostran. Det är i första hand föräld- rarnas ansvar. Regeringen har, tillsammans med stöd- partierna, drivit igenom maxtaxan, en reform som centraldirigerar både kommunerna och de enskilda familjerna, särskilt gagnar höginkomsttagare och inte tillmötesgår familjer som önskar flexibla former och tider för sin barnomsorg. Centerpartiets förslag till barnomsorgskonto, lika för alla barn, med avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och etableringsfri- het inom barnomsorgen, ger rättvisa och stor valfrihet för familjerna. Barnomsorgskontot stimulerar alter- nativa former för barnomsorgen och har en jämställd- hetsprofil. Kan familjen reellt forma sin barnomsorg efter egna önskemål och behov ges de bästa förutsätt- ningar för alla berörda. En rad undersökningar under de senaste åren har visat att det är barnfamiljerna som fått minst del av tillväxten. Värst är det för ensamstående föräldrar och för invandrarfamiljer med många barn. Drygt var tionde barn, 237 000, växer upp i familjer som någon gång under året fått socialbidrag. Påfrestningar i fa- miljepolitiken påverkar självfallet även barnen nega- tivt. Centerpartiet har i budgetsammanhang lagt fram en rad förslag som skulle förbättra barnfamiljernas ekonomi. En fortsatt skam för regeringens familjepo- litik är att unga föräldrar som av någon anledning inte hunnit etablera sig på arbetsmarknaden får nöja sig med 60 kr per dag i föräldraförsäkring. Centerpartiets krav är en höjning till 200 kr per dag. Ett brutalt exempel på hur de ekonomiskt mest ut- satta familjerna, de som är i behov av socialbidrag, behandlas i vår växande ekonomi är när de som allra bäst behöver barnbidragshöjningen i stället får sänkt socialbidrag. Fru talman! Centerpartiet anser nu, liksom tidiga- re, att den ekonomiska politiken bör kompletteras med ett barnperspektiv. Vi anser att det i den statliga budgeten bör finnas en särskild barnbilaga, där frågor som rör barn och ungdomar redovisas. Det skulle ge ett starkare stöd för arbetet med att tydliggöra barn rätt och när det gäller hur olika förslag och beslut påverkar barnen. Att använda nyckeltal som är jäm- förbara år för år är ett sätt att tydliggöra hur barnens situation förändras. Regeringens samordningsfunk- tion som nämns är ett steg i rätt riktning, men det ena behöver inte utesluta det andra. Även om de allra flesta barn i Sverige trots allt har det materiellt mycket bra och har engagerade föräldrar finns det många barn som har det svårt och som befinner sig i utsatta situationer. Det är barn som lever i familjer där psykisk ohälsa, missbruk eller misshandel förekommer och barn som utsätts för övergrepp av olika slag. Inget barn som växer upp i Sverige ska behöva fara illa. Vi har alla ett stort an- svar för att ge våra barn bästa tänkbara uppväxtmiljö- er med mycket kärlek och omsorg och en omgivning fri från våld och droger. Centerpartiet har i betänkandet krävt ett antal åt- gärder för att förbättra situationen för särskilt utsatta barn. Vi vill se åtgärder för att förbättra efterlevnaden av anmälningsskyldigheten i 71 § socialtjänstlagen. Vi vill se ytterligare åtgärder som riktar sig till barn till psykiskt sjuka respektive missbrukande föräldrar och barn till kriminella. En del görs, en del redovisas också i betänkandet, vilket är bra. Men enligt vår uppfattning behöver vi öka tempot ytterligare när det gäller åtgärder. Den ökande förekomsten av psykisk ohälsa bland barn och ungdomar oroar. Det handlar dels om barn- och ungdomspsykiatriska tillstånd, dels om relations- störningar och individer som utsatts för övergrepp eller barn till föräldrar i utsatta riskgrupper. I samver- kan behöver stödet till barn, ungdomar och även vuxna med psykiska störningar utvecklas. Vårdked- jorna måste fungera bättre. Barn- och ungdomspsyki- atrin måste utvecklas och barns och ungdomars rät- tigheter i olika lagstiftningar skärpas. Förebyggande insatser är avgörande viktigt, bl.a. elevvårdande sats- ningar och ungdomsmottagningar. Ätstörningar är exempel på ungdomssjukdomar som måste tas på allra största allvar. Resurserna för barn- och ungdomspsykiatri är otillräckliga och köerna på många håll oacceptabelt långa. Att i bred samverkan ute i vardagen arbeta med förebyggande åtgärder är lönsamt ur både humant och ekonomiskt perspektiv. Detta är ett prioriterat område i det utvecklingsavtal mellan staten, landstings- och kommunförbund och i de extra resurser som Center- partiet har medverkat till. Jag och Centerpartiet har tagit upp frågor kring adoptioner i betänkandet. Vi framhåller att kunskapen om adoptioner och adoptivbarnens levnadsförhållan- den inte är tillräckliga. Det behövs ytterligare insat- ser. Det behövs även ytterligare forskning och upp- följning för att på bästa sätt långsiktigt stödja såväl den adopterade som föräldrar. Centerpartiet anser att adoptionsverksamheten är en mycket angelägen verk- samhet. Det är positivt, det vill jag också framhålla, att adoptionskostnadsbidraget nu höjts. Fru talman! Centerpartiet vill medverka till ett barnvänligare samhälle och anser att barnperspektivet ska genomsyra all verksamhet. Jag har redovisat några synpunkter. Det finns mer att ta upp, men det ska jag återkomma till i andra sammanhang.

Fru talman! Det finns tydliga och djupa revor i välfärden när det gäller förhållanden för barn i vårt land, även om barn i Sverige internationellt sett har det bra. De främsta folkhälsoproblem som drabbar barn under uppväxtåren är fysisk ohälsa, psykisk ohälsa och utveckling av beteenden som utgör hälso- risker i vuxen ålder. Till de förra hör bl.a. olycksfalls- skador, astma och allergi, till de senare tobaksbruk och alkoholbruk. Regeringens skrivelse berör en del av de här pro- blemen, men den är otillräcklig i sina förslag. Folk- partiet har i sin motion presenterat en politik som förbättrar barns villkor. Vi anser att barnkonventio- nen måste genomsyra allt arbete som direkt eller indirekt rör barn, såväl på det nationella som på det internationella planet. Av det följer att alla barn ska ha rätt till god tillsyn och omsorg samt utbildning anpassad till det enskilda barnets behov, förmåga och förutsättningar. Föräldrarnas ansvar för sina barn utgör grunden, men föräldrar kan behöva råd, hjälp och stöd för att klara sin uppgift. Vi anser därför att föräldrautbild- ning bör erbjudas inte bara till föräldrar till de minsta barnen utan också till föräldrar med barn långt upp i tonåren. Detta krav tog jag upp i debatten i förra veckan och fick visst stöd av statsrådet Ingela Thalén, så jag hoppas att vi så småningom ska kunna få en föräldrautbildning även för tonårsföräldrar. Fru talman! Det finns naturligtvis en hel del i det här betänkandet som är bra och som stärker barns situation, och jag kan konstatera att vi från Folkparti- et har fått gehör för vissa av våra frågor. Vårt motion- syrkande, som är gemensamt med flerpartimotionen om självmordsprevention bland barn och ungdomar, att WHO:s riktlinjer om hur självmordsförebyggande arbete bland barn och ungdomar ska bedrivas snarast ska omsättas till svenska förhållanden, har lett till ett tillkännagivande till regeringen. Det välkomnar jag särskilt. Inget barn borde komma i sådan nöd att de tar sitt liv. Miljöpartiets motion om familjerådslag har också fått majoritet i utskottet. Folkpartiet har tidigare fört fram krav om att familjerådslag borde utvecklas och kunna genomföras i alla kommuner. Det är glädjande att vi har kunnat samla oss i utskottet och fått en majoritet för förslaget. Fru talman! På ett antal punkter har Folkpartiet reserverat sig, och jag vill nu beröra dessa punkter. Rätten till barnomsorgsplats för det barn vars för- äldrar så önskar är en väsentlig del av en god barn- dom. Det möjliggör också för bägge föräldrarna att yrkesarbeta. Kvinnorna ges genom barnomsorgen tillsammans med föräldraförsäkringen möjligheter att slippa välja mellan barn och yrkesarbete, som fallet är med flera medsystrar på kontinenten. Det skapar frihet och självständighet för många kvinnor. För att barnomsorgen ska vara bra för de barn som vistas där måste det också finnas tid för pedagogisk verksamhet. Barnomsorgen får aldrig bli en barnförvaring. Viktigt för kvaliteten och barnets bästa är att det också finns ett brett utbud av olika typer av barnom- sorg. Privata och andra icke offentliga alternativ måste få verka på samma villkor som den offentliga barnomsorgen. En oroande tendens på senare år är den minskade möjligheten till fritidsplats. Behovet av fritidshem uppfylls inte av kommunerna. Det innebär i praktiken att många nioåringar blir nyckelbarn och ska klara sig själva efter skolan och på många av skolans lov. Folkpartiet föreslår därför en skärpning av barnom- sorgsgarantin, så att det blir fler fritidsplatser. Mål- sättningen är att alla barn ska erbjudas fritidsplats under hela grundskolan. Fru talman! Omkring 12 % av barn och ungdomar under 15 år, vilket motsvarar drygt 200 000 personer, drabbas varje år av en skada till följd av en olyckshändelse - i hemmet, i skolan eller i en annan omgivning. De skadas så pass allvarligt att de måste söka läkarvård. Totalt läggs varje år ungefär 20 000 pojkar och flickor under 18 år in på sjukhus för vård av alla typer av olycksfallsskador. Här finns mycket mer att föra för att förebygga alla dessa olycksfall. Visserligen är barnsäkerhetskraven tillgodosedda i lagstiftningen, men tillämpningen brister. När det gäller barnsäker- hetskraven i bostäder infördes huvuddelen av kraven i bygglagstiftningen 1973. Motsvarande krav infördes för ombyggnationer 1976, men bostäder byggda före 1973 omfattas inte av lagstiftningen. Det betyder bl.a. att en stor del av bostäderna i de s.k. miljonpro- gramsområdena inte omfattas av barnsäkerhetskraven enligt Boverkets byggregler. Barn som bor i äldre bostäder ska inte ha sämre skydd än barn som bor i ett nybyggt hus. Barnombudsmannen föreslog i sin årsrapport att barnsäkerhetskraven ska gälla även för fastigheter byggda före 1973. Det är enligt Folkparti- ets mening nödvändigt att införa krav på barnsäkerhet i alla bostäder, även i dem som byggts före 1973. Det inträffar också ett stort antal olyckor på lek- platser. Varje år skadas ca 12 000 barn på lekplatser i Sverige. Dessa olyckor utgör ca 7 % av det totala antalet olyckor bland barn upp till 12 års ålder. Yrkesinspektionen har vid tillsyn i skolan kon- staterat att det finns ett antal brister vad gäller bar- nens miljö. I skolans kvalitetsarbete måste dessa punkter beaktas. Skolverket bör därför ta fram ge- mensamma riktlinjer och handlingsplaner för hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas nationellt, inom varje kommun och inom varje skolenhet, så att det till- fredsställer alla barns och anställdas berättigade krav på en säker och bra arbetsmiljö. Fru talman! Skolhälsovården har en viktig roll när det gäller att fånga upp och hjälpa barn och ungdomar med hälsoproblem och andra behov av särskilt stöd. En särskild grupp som är viktig att upptäcka är barn i missbrukarfamiljer. Detta är en väsentlig uppgift både för skolhälsovården och för förskolan. På grund av den knappa ekonomin i många kommuner har skol- hälsovården nedrustats på många sätt till men för barns hälsa och välbefinnande. Nedrustningen medför också att belastningen på barnpsykiatrin ökar, då barn vars problem kunnat klaras av inom skolhälsovården tvingas söka sig dit i stället. Detta är ett samhällseko- nomiskt slöseri. Världshälsoorganisationen ser tobaksbruket som ett av världens största hälsoproblem som drar med sig mycket stora kostnader. Tobaksbruk påverkar ung- domar på många sätt. På grund av exponering för tobaksbruk redan i moderlivet kan barn påverkas redan innan de föds. De har lägre vikt, och risken för vissa missbildningar ökas. Exponeringen för tobaks- rök har också visat sig öka risken för tidigt späd- barnsdöd och för utveckling av astma och infektioner. Det preventiva arbetet måste därför intensifieras, och målsättningen måste vara att alla barn ska kunna få en rökfri uppväxt. Fru talman! I den skrivelse från regeringen som vi nu behandlar lämnas en redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnens rättigheter. I avsnitt 3.4 tar regeringen upp att det finns olika grupper av barn om lever i en utsatt situation och därför har behov av samhällets stöd och skydd. De grupper som nämns är barn som utsätts för fysisk och psykisk misshandel och sexuella över- grepp, barn till missbrukare, barn till utvecklingsstör- da, barn till misshandlade kvinnor, barn som för- summas. Hur många barn det rör sig om är det svårt att uttala sig om. En grupp barn som regeringen underlåter att ta upp i sin skrivelse är barn som växer upp i nyandliga rörelser. De har uppmärksammats i den av regeringen 1996 tillsatta utredningen som har presenterat sina förslag i betänkandet I God Tro - samhället och ny- andligheten. Utredningen konstaterade att det saknas kunskap och forskning om barns situation i mer eller mindre slutna rörelser. Utredningen konstaterar att bristen på kunskap och erfarenhet av att möta barn från dessa rörelser ställer många personalkategorier inför svår- bemästrade situationer. Utredningen föreslog också att råd och anvisningar borde utarbetas till olika per- sonalkategorier inom skola, barnomsorg, socialtjänst och sjukvård. Av samma anledning bör kursplaner för lärar-, förskollärar- och socionomutbildningar inne- fatta frågor om religiösa minoriteter. Folkpartiet anser att de förslag som lagts fram av utredningen snarast bör genomföras. Fru talman! Barns situation påverkas av flera sinsemellan av varandra oberoende beslut i riksdag, kommuner och landsting. Det är önskvärt med en utredning som genomför en översyn av hur barn på- verkas av alla sammantagna transaktioner, parallella system, olika bestämmelser m.m. som berör barnfa- miljerna mellan kommun, stat, landsting osv. Vi har ju nyligen sett vad som hände med barnbidragshöj- ningen för familjer med socialbidrag. Utredningen behövs för att finna en helhetssyn, minska margina- leffekter och ta bort onödiga kilar i systemet samt säkerligen spara pengar och göra systemet bättre och smidigare för barnfamiljerna. Fru talman! Jag står bakom samtliga mina reser- vationer i det här betänkandet, men jag yrkar bifall endast till reservation nr 3.

Fru talman! Det är viktigt att vi på alla fronter ar- betar med barnets bästa som ledstjärna. Barn ska ha rätt att växa upp i en bra och trygg miljö. För att barn ska kunna känna trygghet måste även barnens närstå- ende ha det bra. I de fall där barnen inte har en trygg livsmiljö måste samhället i samarbete med familjen ge det stöd och den hjälp som behövs. Fru talman! I samband med det här ärendet har ett stort antal yrkanden behandlats. Det är många bra förslag. En del har blivit tillgodosedda, andra förslag har lett till reservationer. Miljöpartiet står bakom hela 16 reservationer i betänkandet. De flesta bygger på egna förslag. Några yrkanden som vi ställt oss bakom kommer från moderaterna, kristdemokraterna och enskilda socialdemokrater. Det blir lätt många reservationer när man väljer att stödja goda idéer utan att stirra sig blind på vem eller på vilket parti som kommit med förslaget. Jag tycker att det är synd att det ofta är en slakt av motio- ner och goda idéer. Alla borde i stället göra allt för att hitta och lyfta fram alla guldkorn som finns i den flod av motioner och yrkanden som skrivs varje år. Jag är övertygad om att ett sådant förfarande skulle gynna bl.a. barnen. Fru talman! Jag är mycket glad över att vi i betän- kandet fått stöd för Miljöpartiets yrkande om att det bör vara en självklar rättighet för familjen att få vara delaktig när beslut ska fattas om sociala ingripanden eller om stödåtgärder, och att familjen, om den så önskar, bör ha rätt till familjerådslag eller annan ar- betsmodell som i likhet med familjerådslag tar till vara de närståendes förslag och resurser. Jag har genom åren mött många familjer som upplevt att de helt stängts ute från möjligheten att framföra sina synpunkter när socialtjänsten utrett dem eller deras anhöriga. Det är ett arbetssätt som många gånger förstört förtroendet för socialtjänsten och skapat onödiga konflikter. Många familjer har både blivit och, med rätta, känt sig utestängda, överkörda och maktlösa. Detta bekräftas också av socialsekrete- rare som nu lämnat de gamla arbetsmetoderna bakom sig och i dag med stor framgång och entusiasm an- vänder sig av familjerådslag som arbetsmodell. Fler och fler kommuner och kommundelar inför nu familjerådslag som arbetsmetod när t.ex. ett om- händertagande av ett barn är aktuellt. Det tycker vi i Miljöpartiet är mycket positivt. Jag hoppas nu att beslutet om rätt till familjerådslag ska skapa föränd- ringar i de kommuner som ännu inte använder sig av en sådan arbetsmodell. Fru talman! Jag vill passa på att tacka Moderater- na, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet för det stöd som vi i Miljöpartiet fått i den här frågan. Jag vet också att många tidigare har framfört förslaget om familjerådslag. Jag vet också genom mina kontakter att det är många runtom i landet som ser det som en viktig del i en nödvändig förändring av socialtjäns- tens arbetsmetoder. Jag vet också att det hos berörda familjer och hos socialsekreterare som jag har kontakt med finns en stor förvåning över att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet reserverat sig mot förslaget. I Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reser- vation nr 33 omnämner reservanterna att barnpers- pektivet alltid måste vara utslagsgivande och att hän- syn ska tas till barnets bästa. Jag delar den uppfatt- ningen, och det tror jag att de flesta här i kammaren gör. Men jag kan inte se att det finns någon konflikt mellan det som ni skriver i reservationen om barnets bästa och rätten till familjerådslag eller annan ar- betsmodell där de närstående får vara delaktiga i ett framtagande av ett beslutsunderlag, för det är ju ett beslutsunderlag som det handlar om. I slutänden är det ju socialtjänsten som har det sista avgörandet. Jag har svårt att förstå varför Socialdemokraterna och Vänsterpartiet inte kunde ställa sig bakom det här förslaget. Tycker ni att rätten att vara delaktig i såda- na här viktiga beslut och frågor inte behövs? Fru talman! Utöver det yrkande som en majoritet i utskottet ställt sig bakom har Miljöpartiet bl.a. reser- vation 34, som innehåller sex yrkanden som härrör från motionen När barn omhändertas. Vi lyfter fram följande yrkanden: Man ska vidta åtgärder för att hjälpa och stödja hela familjen när socialtjänsten tvingas ingripa. Enligt vad vi förstår är det inte ovanligt att åtgärderna bara riktas mot endera barnen eller föräldrarna. Vi anser att det behövs en helhetssyn för att hjälpa hela famil- jen att komma igen. Vi anser att det alltid ska upprättas en plan för vård och återförening. Jag vet att många efterlyser en sådan, och det är lite si och så med hur det fungerar ute i kommunerna. När fler syskon placeras ska man eftersträva att syskonen om möjligt placeras i samma familjehem eller så nära varandra att de kan ha en någotsånär normal kontakt. Barns rätt till ett naturligt umgänge med släkten ska tillgodoses. Där brister det många gånger. Det ska ske en utbildning av familjehem. Det gäller både om det är ett släktfamiljehem eller ett annat familjehem. Vi anser att det är viktigt att det sker oanmälda kontrollbesök i familjehemmen och att socialsekrete- raren tar initiativ till enskilda samtal med barnen eller ungdomarna. Det ska finnas möjlighet till en mjuk utslussning från ett familjehem med möjlighet att återkomma till familjehemmet under en utslussningsperiod. Det här är något som har efterlysts av gruppen ungdomar som har vuxit upp i familjehem. När det gäller omhändertagande av barn har vi också en reservation som handlar om amning, reser- vation 7. Det gäller barns rätt att bli ammade. I ensta- ka fall omhändertas nyfödda barn på BB. Efter vad jag förstår är det bara i vissa kommuner det sker. Vissa kommuner ställer sig väldigt frågande till det här. Ett skäl kan vara att socialtjänsten bedömer att den blivande mamman inte har tillräckliga resurser för att ta hand om sitt barn. I de fall som jag känner till har det hänt att mamman har vägrats att amma sitt barn för att barnet och mamman inte ska knyta an till varandra. Barnet har tagits ifrån mamman och mam- man har medicinerats för att man ska stoppa mjölk- bildningen. Vi är medvetna om att det är ovanligt att man gör på det här sättet, men det förekommer som sagt var. Vi anser att det är fel mot det nyfödda barnet med tanke på den kunskap som finns om vikten av att ett barn ammas. Vi tycker också att det är grymt mot mamman. Fru talman! Givetvis står vi bakom samtliga våra reservationer i det här betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 34. Kerstin Maria Stalin kommer i sitt inlägg att tala om några av Mil- jöpartiets övriga motionsförslag.

Fru talman! "Jag kommer hit för att få studera, inte för att äta. Säg det till henne!" Flickan rycker ivrigt i skjortärmen på mannen bredvid mig. Vi sitter på huk på en liten inhägnad gård i utkanten av Cal- cuttas slumområden. Här bedriver frivilligorganisa- tionen CRY verksamhet för slummens barn. Runtom- kring oss sitter fullt med små smutsiga barn som med handen äter någon form av bönröra ur en liten bleck- burk. "Jag kommer för att få studera", upprepar hon och berättar att poesi är hennes favoritämne. Därefter ställer hon sig upp och reciterar en dikt om en fisk i havet. Varför talar jag om detta? Det undrar kanske nå- gon av er. Det här är på flera sätt väldigt långt från barnpolitiken i Sverige. Samtidigt säger denna nyli- gen upplevda händelse väldigt mycket om betydelsen av en barnpolitik som sätter barnens rätt i centrum. Den lilla flickan framför mig kände nog inte till barn- konventionen. Hon visste inte att rätten till utbildning är lika stor som hennes rätt till mat. I Sverige kan vi glädja oss åt att ha medvetna barn, barn som känner till sina rättigheter, som kan uttala dem och t.o.m. kräva dem och som har rätt att göra det. Detta är inget som bara uppkommit eller vuxit fram naturligt. Vi har i detta hus, i landets frivilligor- ganisationer, i skolor och hemma vid familjens köks- bord steg för steg lärt oss att barnen är egna individer med egna rättigheter. Man kan säga att vi utvecklats i takt med, ja ibland t.o.m. snabbare än, barnkonven- tionens implementering. Låt mig ta ett annat exempel. Ungefär samtidigt som jag satt där i Calcuttas slum presenterade den parlamentariska kommittén mot barnmisshandel tre studier: om föräldrars bruk av aga, om mellanstadie- elevers erfarenheter av och attityder till aga och mobbning samt om svenska tjugoåringars erfarenhe- ter av och attityder till aga samt erfarenheter av mobbning och sexuella övergrepp. Studierna visar på ett antal viktiga förändringar eller utvecklingstenden- ser i vårt land; att den ökade frekvensen av polisan- mälningar rörande barnmisshandel beror på ökad vaksamhet, att kroppslig bestraffning som uppfost- ringsmetod har minskat kraftigt, att barnamorden i Sverige till följd av misshandel sannolikt är få samt att attityderna till kroppslig bestraffning av barn har förändrats kraftigt. Det är just den senare punkten som speciellt in- tresserar mig. Den visar att 1965, när jag själv var barn, var 53 % av de svenska vuxna positivt inställda till kroppslig bestraffning. 1994 var den siffran nere i 11 %. Även skolbarnens attityder har starkt föränd- rats. Under slutet av förra seklet skedde det en minskning från att hälften av skolbarnen kunde ac- ceptera ett slag från föräldrarna 1995 till att en femte- del kunde göra det år 2000. Här kan man klart se att barn i dag är betydligt mer medvetna om sina rättig- heter än tidigare, bl.a. genom den undervisning man fått i skolor och av frivilligrörelser om FN:s konven- tion om barnens rättigheter. Detta bör innebära att även vi vuxna blir mer medvetna om att barn har rätt. Men rapporten visar också en baksida. En tredje- del av de barn som utsatts för fysiska övergrepp före tonåren har inte haft någon vuxen person som de litar på att tala med. Drygt hälften av de barn som utsatts för sexuella övergrepp före tonåren har inte haft nå- gon vuxen person som de litar på att tala med. Endast en elev av tio har på eget initiativ anförtrott en lärare, idrottsledare eller skolsköterska att de har blivit ut- satta för övergrepp. Fru talman! De här uppgifterna pekar på en skrämmande verklighet för några av barnen i vårt samhälle. De kan inte finna någon vuxen i sin närhet som de kan anförtro sig åt. Barnet har rätt till sina föräldrar. Det stadgar barnkonventionen. Men här talar vi om barn som blivit utsatta för övergrepp av just dem som ska stå för den viktigaste och närmaste tryggheten. För de mest utsatta barnen är inte lös- ningen att tvingas in i en än större isolering med sina föräldrar. Dessa barn behöver andra vuxna i sin när- het som kan stötta, lyssna och skapa trygghet. Låt mig i detta sammanhang kort få beröra den re- servation som vi tillsammans med Vänsterpartiet har fogat till detta betänkande angående familjerådslag. Precis som vi skriver i reservationen anser vi att detta kan vara en bra arbetsmetod. Men, och här ska Tho- mas Julin höra särskilt noga, den bör endast användas i de situationer där det kan bedömas som lämpligast. Och det är hänsynen till barnets bästa, inte familjens, som måste vara utslagsgivande. Det här visar också på nödvändigheten av den barnpolitik som har vuxit fram på senare år. Via barnkonventionen har vi lyft fram barnet som individ och inte bara som bihang till familjen. Barnet har ett eget värde och egna rättighe- ter, ibland också gentemot föräldrarna. För att förverkliga dessa rättigheter måste vi också förverkliga de sociala rättigheterna. Det är en politik som vi socialdemokrater under en lång följd av år arbetat med att förverkliga - dock under ständiga attacker från höger. Jag skulle vilja ta tillfället i akt att fråga företrädaren för Moderaterna om reservatio- nen ni har mot uttrycket barnpolitik. Cristina Hus- mark Pehrsson nämnde i sitt anförande politikers maktfullkomlighet, och jag skulle vilja veta vad som menas med det. Det vore intressant att få några exempel på vilka beslut vi fattat i den här kammaren för barnets rätt som är exempel på denna maktfullkomlighet. Är det månne innehavskriminaliseringen av barnpornografi? Eller är det lagen om en särskild företrädare för barn om vårdnadshavaren misstänks för brott mot barnen? Jag vill samtidigt understryka att vår åsikt, majorite- tens åsikt, är att familjepolitiken har stor betydelse för barnets levnadsvillkor och trygghet men att barnets egen rätt även fortsättningsvis måste tydliggöras. Varför motsätter sig moderaterna det? Ni säger ju nej till höjda barn- och studiebidrag, nej till maxtaxan inom barnomsorgen och nej till den fria barnsjukvård som i dag finns i alla landsting med socialdemokratiskt styre. Ni säger nej till mer pengar till vården och skolan. Ni ville aldrig ha någon sats- ning på barnen och ungdomarna i storstädernas ut- satta bostadsområden. Men ni säger inte nej till allt. Som tur är har mo- deraterna också egna förslag. Det gäller att sänka ersättningen i föräldraförsäkringen till 75 %. Ni vill att ersättningen beräknas på de senaste två årens in- komster, vilket betyder att många unga kvinnor inte kommer att få någon föräldrapenning. Ni undviker självklart att nämna något om detta. I stället framhålls borgerlighetens gemensamma motförslag till maxtax- an i form av barnkonto, barnavdrag och fri etable- ringsrätt inom barnomsorgen. Frånsett det faktum att avdragsrätten inte på något sätt är gratis för ekono- miskt trängda kommuner, riskerar den att reducera barnen till en utgiftspost i deklarationsblanketten. Det är väl inte meningen? Efter att ha hört Rosita Runegrunds utläggning om fastighetsskatten förstår jag att det numera också är en del av barnpolitiken. Fru talman! När jag i skriftlig form tog del av den allmänpolitiska debatten kunde jag konstatera att där fanns ett allmänt engagemang kring barns uppväxt- villkor och det faktum att alltför många familjer lever under knappa ekonomiska förhållanden. Många av de problem som finns kring barnen har sin grund i just ekonomin. Jag tyckte att Ingrid Burman lyfte fram detta på ett mycket tydligt sätt när hon inledde de- batten i torsdags. Riksdagens partier har sina olika förslag kring vilka familjepolitiska åtgärder som man vill se ge- nomförda. Den familjepolitiska utredningen arbetar nu för högtryck, och det ska bli mycket intressant att se vad Gabriel Romanus kommer att föreslå och om detta kommer att leda till några nya ställningstagan- den för några av oss. Fru talman! Var femte krona av statens budget satsar vi socialdemokrater på att Sverige ska bli det barnvänligaste landet i världen. Ca 52 miljarder kro- nor satsas i rent familjeekonomiskt stöd såsom barn- bidrag, bostadsbidrag och föräldrapenning. Nästan 100 miljarder kronor satsas på förskolan och skolan. Dessutom har barnen rätt till fri tandvård, och de flesta landsting har också infört avgiftsfri sjukvård för barn. Vår vision är ett samhälle där barn och ungdomar möter rättvisa och jämlika villkor och där alla får en bra start i livet. Detta barnvänligare Sverige är en framtidssatsning. Det vi bygger upp i dag ska vi med stolthet och glädje kunna lämna över till nästa gene- ration. Det ska bli ett land där barn möts, inte skiljs åt av klassklyftor. Vi vill lämna över ett land där våra barn kan förverkliga sina drömmar om ett bra liv. För oss är det familjepolitiska stödet en av grund- pelarna i vår generella välfärdspolitik som har som mål att minska de ekonomiska skillnaderna mellan familjer med barn och familjer utan barn samt garan- tera ett stöd till ensamstående föräldrar och föräldrar till funktionshindrade barn. Vi vill även att familje- politiken ska stödja föräldrars möjligheter att kombi- nera arbete med föräldraskap. Stödet syftar alltså inte till att ersätta arbetsinkomster eller studiestöd utan till att komplettera dem. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 33 och i övrigt bifall till hemställan i utskottets betänkande.

Fru talman! Margareta Israelsson inledde sitt an- förande med att berätta om erfarenheter från Calcutta. Jag förstår att de av utskottets ledamöter som har varit där har dragit många lärdomar. Men i Sverige, som Margareta Israelsson också säger, vet barn och ungdomar i dag, tack och lov, vad som är deras rätt och vilka möjligheter de har. Pro- blemet är bara att när man nu vet detta och när man nu börjar ställa krav, så säger Socialdemokraterna och Margareta Israelsson nej om inte kraven passar dem. Man säger nej till att det skapas möjligheter för fler alternativ i barnomsorgen. Man säger nej till att det skapas fler alternativa friskolor. Jag frågade statsrådet Ingela Thalén förra veckan om inte makten över vardagen och barnens rätt att få den undervisning och den barnomsorg som är bäst för dem också ingår i den generella välfärden. Då svara- de statsrådet Thalén: "När det gäller makt över var- dagen tycker jag att det är alldeles självklart att gene- rell välfärd ska syfta till att den enskilda människan får makt över sin egen livssituation." Det var en glädjande mening som jag tycker lig- ger helt i linje med moderat socialpolitik. Därför vill jag fråga Margareta Israelsson om inte hon också tycker att makten över vardagen och den egna plån- boken och att bestämma över barns och ungdomars bästa också ingår in den generella välfärden.

Fru talman! Det är ett intressant sätt att svara på frågor att komma med en egen. Jag tolkar det så att svaret på en av de viktiga frågorna, nämligen skälen till varför Moderaterna säger nej till en barnpolitik för barnets rätt, är att man tycker att det är viktigare med föräldrarnas rätt, om det nu är familjens rätt att välja barnomsorg och skola som står för den skillnaden. Eller ska jag tolka det så att det viktigaste för barnen i Sverige i dag är att de får möjlighet att själva välja skola eller förskola? Rätten att välja vilken skola eller förskola man vill gå i har man väl redan i dag. Jag är inte riktigt säker på vad Cristina Husmark Pehrsson polemiserar mot.

Fru talman! Jag såg en möjlighet att gå in i början av Margareta Israelsson anförande. Jag fortsätter gärna. Margareta Israelsson anklagar Moderaterna när det gäller barnbidrag och maxtaxa. Då vill jag bara instämma i den debatt som var förra veckan där vi under en lång debatt klart konstaterade att en ökning av barnbidraget till dem som har det sämst inte kom- mer innebära någon förstärkning. Dessa 100 kr drar man av från socialbidraget. Maxtaxan kommer inte att innebära någon förstärkning för de familjer som har det sämst ställt. De har många gånger redan i dag ingen avgift eller en mycket låg sådan. Dessutom har de en hög skatt som är den största utgiften för dessa familjer. Vår barnomsorgspeng ger mer pengar till barnfa- miljerna. Dessutom ger den en möjlighet att välja, vilket de inte kan på det sättet när det gäller maxtax- an. I dag kan vi se att socialbidragen inte är en träff- säker hjälp till barnfamiljerna. I dag får många som har rätt till det inte socialbidrag. Enligt riksdagens utredningstjänst finns det också många familjer som får socialbidrag vars inkomst inte ligger under social- bidragsnormen. När det gäller politikområde barn kan jag till sist inte låta bli att säga att jag anser att det är lite märk- ligt att när den här skrivelsen skickades ut till antal utskott för yttranden var det bara utbildningsutskottet som yttrade sig. Trots att Margareta Israelssons parti sitter i majoritet i alla utskotten tyckte man tydligen inte att det var lönt eller fanns något intresse av att yttra sig. Jag anser att barn är involverade på alla de här områdena. Det var bara utbildningsutskottet som yttrade sig. Varför yttrade sig inte de andra utskotten också, Margareta Israelsson? Det betyder bara att man inser att det inte är riktigt att barn och familj hör ihop.

Fru talman! Detta är intressanta exempel som an- vänds för att peka på dem som har det besvärligt. Moderata samlingspartiet har ju en bestämd syn på detta med socialbidrag och socialpolitik. Vi har sett förslagen här i Stockholm om att privatisera social- tjänsten. Jag vet inte om den också ska bli vinstdri- vande. Det finns synpunkter på att socialbidragsnor- men ska kunna variera i olika bostadsområden eller regioner där man har olika ekonomiska förutsättning- ar att betala ut dem enligt riksnormen. På vems sida står ni i den debatten? När det handlar om maxtaxan säger Cristina Husmark Pehrsson att Moderaterna tycker att det blir väldigt orättvist för dem som inte får en lägre taxa. Sedan svarar ni med att de i stället får göra ett avdrag. Vad är det för inkomster man ska ha för att kunna tillgodogöra sig ett avdrag av det slag som ni föreslår, särskilt om man kombinerar det med att slå undan benen för dessa i många fall ensamstående kvinnor som förlorar andra bidrag? Attackera gärna oss för våra förslag. Men attacke- ra inte oss på de områden där vi säger att vi vill hjälpa på ett visst sätt samtidigt som ni är motståndare till detta. Det är ganska vanligt att ni lyfter fram förslag som socialdemokraterna lägger fram, och sedan säger ni: Varför gör ni inte lite till? Varför gör ni inte så? Förklara i stället att ni inte vill ha det här, att ni vill ha det på ett helt annat sätt. Det tycks mig som om alternativet är olika storlek på socialbidragsnormen. Och då är det avdraget som gäller. Men vi vet ju att avdrag faller olika ut beroen- de på vilken inkomst man har, vilken bärighet det har på den skatt man betalar.

Fru talman! Margareta Israelsson gjorde gällande, efter vad jag förstår, att familjerådslag inte skulle vara lämpliga i de familjer där det kanske finns en konfliktsituation mellan barnen och föräldrarna. Jag tror faktiskt att familjerådslag är för barnets bästa. Det är ju inte, som jag ser det, bara föräldrarna som är inblandade. Det är också den skillnaden när det gäller familjerådslag att det inte bara är social- tjänsten som fattar beslut, utan det är ett nätverk. Många gånger omfattar familjerådslagen 15-20 personer. Det är ett stort nätverk runt barnet, runt familjen. Det kan ge stöd inte bara till barnet, utan det kan också ge det stöd som föräldrarna behöver i en sådan situation. Fördelen med en rättighet till familjerådslag är också att man höjer sättsäkerheten, som jag ser det. Man ger familjen rätt att verkligen ha ett sådant här rådslag. Annars är det upp till tjänstemannen att välja om man över huvud taget ska få vara delaktig eller inte. Eftersom det ser så olika ut som det gör i Sverige tycker jag att det är viktigt att man har den här rättig- heten.

Fru talman! Den rättigheten får man ju nu. Ni är ju i majoritet, och ni har skrivit i majoritetstexten: Om familjen så önskar bör den därför ha rätt till ett familjerådslag eller annan arbetsmodell som tar de närståendes resurser till vara. Då blir det en sida som alltid gäller. Det finns ju inte något undantag, någon möjlighet att säga: Den här modellen använder vi om det passar bra. Vi ser att här är den familj eller den typ av krets som Thomas Julin lyfter fram. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna tycker helt i enlighet med er att den här modellen kan vara an- vändbar i vissa situationer. Men när barnets rätt bör tas till vara ska det finnas ett utrymme att säga: Den här modellen passar inte nu. Då tycker vi att det är alldeles korrekt av den tjänsteman som har att handlägga ärendet att säga: I den här situationen passar det inte. Här måste vi han- tera frågan på ett annat sätt. Det kan vara på grund av specifika drogproblem. Det kan vara i ett läge där det handlar om kriminalitet. Det kan vara i en situation där barnet har varit utsatt för övergrepp av annat slag inom familjen och där man tycker att man just för att hävda barnets rätt ska göra den åtskillnaden att inte använda familjerådslaget. Det är skälet till vår reservation. Vi sätter barnets rätt före familjens i det här fallet.

Fru talman! Jag delar inte Margareta Israelssons uppfattning. Det är inte en sida som gäller. Familjerådslaget går ju till på så sätt att rådslaget kommer med ett förslag som ska godkännas av soci- altjänsten. Man är med och bereder förslaget. Men om man inte har den här möjligheten är det verkligen en sida som gäller. Då är det bara socialtjänstens sida som gäller. Nu kommer alltid bägge sidorna att komma till tals. Det tycker jag är viktigt, och det tror jag är mycket bättre för barnet.

Fru talman! Jag upprepar att jag är säker på att det kan vara giltigt i många situationer. Men i andra situ- ationer kan jag också se att barnet kan hamna i ett väldigt pressat läge i hela denna grupp som man ju står i en social relation till. Det är förhoppningsvis också en mycket kärleksfull relation som kan göra att det är väldigt svårt att riktigt förklara läget. Vår reservation - jag understryker det om igen - har sin grund i att vi kan se situationer som är be- svärliga där barnets rätt måste gå före. Det måste vara utgångspunkten för vilken metod man väljer när man ska arbeta med den här typen av mycket svåra ären- den som rör en familj och hur den fungerar tillsam- mans.

Fru talman! Den sista meningen i det brev jag ti- digare nämnde lyder så här: Varför vill politiker slå undan benen på oss bofasta småfolk? Anledningen till att jag tar upp fastighetsskatten är att även boendet är en viktig fråga just när det gäller barn. Min fråga till Margareta Israelsson är: Varför har man gjort så att det har skett försämringar i bostads- bidraget, så att flertalet barnfamiljer som bor i villa inte får något bostadsbidrag?

Fru talman! Vi förflyttar oss här från fastighets- skatten och till bostadsbidraget. Vi kan väl hantera frågan om fastighetsskatten, som var den fråga jag ställde, lite grann färdigt först. Det är naturligtvis så att vi som har barn bor väl- digt olika. Vi har olika möjligheter att välja var vi bor på grund av arbete och ibland också på grund av ekonomiska skäl. Synen på fastighetsskatten är väldigt varierad. Hy- resgäströrelsen har sin syn på hur den drabbar dess medlemmar. Man kan som fastighetsägare ha andra synpunkter. Jag tror att det är viktigt när det gäller barnfamiljer att se till att man har möjligheter att bo på det sätt som ska fungera för barnen och barnens verksamhet, om det nu är barnens situation vi disku- terar. När det handlar om bostadsbidragets utformning har ju bostadsbidraget en barndel i sig som ger ett extra påslag när man har barn. Det har kristdemokra- terna velat öka på. Man har velat ta bort från det ge- nerella barnbidraget och öka på inkomstprövningen av barnbidrag. Där har ni valt att lägga ytterligare en nivå. Vi har försökt att se att det generella stödet har större betydelse än bostadsbidraget. Men jag har också förstått, om jag får sluta med det fru talman, att det här också är frågor som avvägs av den familjepo- litiska kommittén. Det ska bli intressant att se vad man har att säga i det här fallet.

Fru talman! Jag nämnde fastighetsskatten därför att den fastighetsskatt vi har i dag faktiskt förvägrar barnfamiljer att bo där de har sin utkomst. Jag tänker närmast på västkusten och öarna. Den familj som skrev brevet är fiskare. De är ännu bero- ende för sin utkomst av föräldrarna, som är fiskare. Det handlar lite om att tänka på det sättet att även fastighetsskatten kan förvägra vissa barn att få bo där det kanske är bäst för dem.

Fru talman! Jag hoppas då att vi ska kunna finna andra vägar att stötta de barnen i stället för att göra en sådan skatteväxling som skulle innebära att vi överför kostnader. Någonstans ifrån måste ju pengarna för de insatser som kristdemokraterna vill göra tas. Om en familjepolitisk åtgärd ska vara att sänka fastighetsskatten är jag inte så säker på träffsäkerhe- ten. Jag är inte säker på en sådan ekonomisk insats vad gäller att träffa de sämst ställda barnen och barn- familjerna.

Fru talman! Jag tror alldeles säkert att Margareta Israelsson och jag är överens om att det finns fog att hävda att ju sämre familjeekonomin är, desto mer utsatta är barnen. Därför har Centerpartiet, som jag redovisade i mitt anförande, ett flertal förslag på förbättringar. Vi prioriterar alltid i första hand de barnfamiljer som har den allra sämsta ekonomin. Det är därför som vi ivrar för garantinivån och som det känns så fel när barnbidragshöjningen på många ställen i praktiken uteblir för socialbidragstagare. Jag skulle därför vilja fråga: Varför prioriterar inte regeringen - åtminstone inte av egen kraft - en höj- ning av garantinivån? Hur ser Margareta Israelsson på den diskussion som med fog har uppstått om barn- bidragshöjningen kontra socialbidragen? Också jag har läst protokollet från den allmänpo- litiska debatten, men jag tyckte att socialförsäkrings- ministern svävade på den här punkten. Jag utgår från att Margareta Israelsson inte svävar på målet.

Fru talman! Jag tror alldeles säkert att Margareta Israelsson och jag är överens om att det finns fog att hävda att ju sämre familjeekonomin är, desto mer utsatta är barnen. Därför har Centerpartiet, som jag redovisade i mitt anförande, ett flertal förslag på förbättringar. Vi prioriterar alltid i första hand de barnfamiljer som har den allra sämsta ekonomin. Det är därför som vi ivrar för garantinivån och som det känns så fel när barnbidragshöjningen på många ställen i praktiken uteblir för socialbidragstagare. Jag skulle därför vilja fråga: Varför prioriterar inte regeringen - åtminstone inte av egen kraft - en höj- ning av garantinivån? Hur ser Margareta Israelsson på den diskussion som med fog har uppstått om barn- bidragshöjningen kontra socialbidragen? Också jag har läst protokollet från den allmänpo- litiska debatten, men jag tyckte att socialförsäkrings- ministern svävade på den här punkten. Jag utgår från att Margareta Israelsson inte svävar på målet.

Fru talman! Jag måste säga att Margareta Israels- son på den här punkten svävade mer än vad socialför- säkringsministern gjorde. Jag tolkade ändå ministern så att hon uttalade sig för att garantinivån ska höjas, även om jag tror att det skedde med visst motstånd. Jag menar att det är viktigt att genom en höjning från exempelvis 60 kr till 200 kr få upp dem som inte har kommit in i systemet på en nivå där de klarar sig utan socialbidrag. Jag tycker att detta känns väldigt ange- läget. Jag upprepar min fråga om barnbidragshöjning kontra socialbidrag. Jag vill ge Margareta Israelsson chansen att säga att hon är beredd att med kraft verka för att vi får till stånd en ändring som leder till att de som har de största behoven prioriteras.

Fru talman! Låt mig svara så här på Kenneth Jo- hanssons andra replik. Vi behöver ta ett helhetsgrepp över den situation som många utsatta familjer befinner sig i. Jag kan i dag inte finna att detta helhetsgrepp skulle utgöras av att vi lägger socialbidragsnormen ovanför barnbidra- get. Jag kan inte säga att det skulle vara lösningen, för då skulle vi också förvänta oss ytterligare barnbi- dragshöjningar för att förbättra dessa familjers eko- nomiska situation. Jag tror att det kanske krävs ytter- ligare åtgärder. Om vi på allvar ska föra en bra diskussion om att hjälpa de här barnfamiljerna som inte kommer in i samhällsgemenskapen och som lever under knappa ekonomiska förhållanden, med den oro som det ska- par, tror jag att det krävs mer än en höjd nivå på soci- albidraget. Det krävs insatser för att lyfta fram de knappa ekonomiska betingelserna och den oro som man skulle leva under även med en höjning av garan- tinivån med 100 kr. Jag vill avvakta till dess att vi får den tydliga hel- hetsbild som jag räknar med att den familjepolitiska kommittén kommer att ge, sammanvävd med de erfa- renheter som vi fått av välfärdsbokslutet. Då kan vi dra de rätta slutsatserna om vilka insatser som krävs.

Fru talman! Vi har både i dag och i barndebatten under förra veckan väldigt mycket kommit in på hur ekonomin påverkar barnens uppväxtvillkor. Samtidigt har vi en debatt om höjningen av barnbidraget och om garantinivån på socialbidraget. Vi har i vår mo- tion föreslagit en utredning som ska titta på hur de beslut som fattas i riksdag, landsting och kommuner påverkar varandra, med marginaleffekter osv. Det svar som vi har fått i betänkandet är att det är Barn- ombudsmannen som ska titta på detta. Tycker verkligen Margareta Israelsson att det är Barnombudsmannen som ska försöka ta detta hel- hetsgrepp på dessa beslut? Borde vi inte se till att få en utredning som verkligen tar tag inte minst i de ekonomiska frågorna, så att vi undviker att fatta be- slut som på olika nivåer drabbar barnen?

Fru talman! Det är svårt att få en helhetsbild över de ekonomiska insatser och politiska beslut som berör barn. Det är en av de frågor som vi brottas med mot bakgrund av kravet på en barnbilaga i budgeten. Vil- ka insatser görs på barnområdet? Hur slår statliga beslut om bidrag till kommuner och landsting? Vilket utfall får åtgärder för utveckling för barnets bästa? Det är inte så enkelt som Kerstin Heinemann fram- ställer det här. Barnombudsmannen har till uppgift att ta fram statistik som ska ge oss en bild av barnens situation, så att vi tydligt kan utläsa utvecklingen över tiden. Detta är ett av de inslag som nu finns med i arbetet på hur en ny barnombudsmannaorganisation ska se ut. Vi förväntar oss ett förslag med ledning av den utred- ning som har gjorts på det området, och där kommer också frågan om statistikuppgifterna att tas med.

Fru talman! Jag kan konstatera att Margareta Is- raelsson tycker ungefär som jag men inte riktigt vet hur man ska hantera problemet med svårigheterna att skapa en helhetssyn och att slippa marginaleffekter i olika sammanhang. Som jag ser det måste barnom- budsmannaorganisationen växa ganska ordentligt för att kunna ta ett sådant här helhetsgrepp. Jag tror att det skulle behövas en ordentlig genomgång för att för framtiden undvika att olika beslut kolliderar, något som till slut blir negativt för barnen.

Fru talman! Låt mig avsluta med den korta kom- mentaren att den samordningsfunktion som nu finns på Socialdepartementet och som har till uppgift att "med barnrättsögon" granska olika förslag bör kunna anförtros den här typen av uppgifter. Det blir då fråga om hur beslut från statligt håll kan påverkas av beslut som fattas på en lokal eller regional nivå.

Fru talman! Socialutskottets betänkande behand- lar regeringens skrivelse Barn här och nu samt en rad motioner från allmänna motionstiden om barnfrågor. Jag tänker börja med att kommentera skrivelsen, som har tagits fram i ett samarbete mellan regeringen och Vänsterpartiet. Skrivelsen redovisar arbetet med barnkonventio- nen, barnens situation och barnpolitiken i ett natio- nellt perspektiv. Den innehåller också en redovisning av det arbete som pågår för att nå det mål som är uppsatt, att barn i Sverige ska växa upp under goda och trygga förhållanden. Fru talman! För mig och Vänsterpartiet är det viktigt att barnpolitiken lyfter fram de grupper av barn som inte har det så bra. Sverige är helt klart ett land där barn i allmänhet har det bra. I ett internatio- nellt perspektiv har barnen i landet det mycket bra. Då är det viktigt att konstatera, precis som barnskri- velsen gör, att det fortfarande finns grupper som vi behöver lyfta fram samtidigt som vi också ska redovi- sa vilket arbete som pågår för att förbättra situationen för just de grupperna. Det gör barnskrivelsen. I barnskrivelsen lyfter man fram och redovisar att det finns barn med funktionshinder och pekar på deras rätt till habilitering, rehabilitering och hjälpme- del. Det handlar om utsatta barn, barn till missbruka- re, barn till föräldrar som sitter i fängelse. Det handlar om psykisk ohälsa bland barn och orsakerna därtill. Det handlar om asylsökande barn, vad som görs och behöver göras för att stärka deras rätt till bl.a. skol- gång. Det handlar om barn till dem som lever med knappa ekonomiska marginaler, barn till ensamståen- de, barn som misshandlas, barn som utsätts för sexu- ella övergrepp, barn i minoritetsgrupper. Ja, listan kan göras lång över grupper av barn som behöver både uppmärksamhet och olika former av stöd och funge- rande regelverk för att deras livsvillkor ska bli bättre. Skrivelsen redovisar en rad satsningar som pågår, t.ex. inom skolans och förskolans område. Där hand- lar det dels om ekonomiska förstärkningar, dels om införandet av en allmän förskola för fyra- och fem- åringarna. Det handlar om rätt till förskoleplats även för barn till arbetslösa och föräldralediga - en rättig- het för barnet att inte skiljas från sina kamrater bara för att mamma eller pappa blir arbetslös. Inom andra områden pågår eller har nyss redovi- sats utredningar som har till uppgift att kartlägga och redovisa förslag för att förbättra barnens situation t.ex. när det gäller familjestödet eller utredning om vad som döljer sig bakom att barn misshandlas. På andra områden förbereds nu propositioner med kon- kreta förslag, t.ex. när det gäller asylsökandes barns skolgång. Jag vill särskilt lyfta fram de gömda barnens rätt till sjukvård och tandvård. Det finns nu fog för att tro att det kommer att fungera, efter att regeringen slutit ett avtal med Landstingsförbundet. Det pågår faktiskt en utveckling som redovisas i denna barnskrivelse. Det förtjänar att påpekas. En annan styrka med skrivelsen är att den lyfter fram att pojkar och flickor ska behandlas rättvist, att samhällets resurser och verksamheter ska komma både pojkar och flickor till del på lika villkor. Skri- velsen lyfter fram att även barn har kön, att de köns- rollsmönster och den resursfördelning som finns i vuxenvärlden återspeglas bland barn och ungdomar. Man pekar också på att huvudtemat för Barnom- budsmannens årsrapport till regeringen 2001 kommer att vara pojkars och flickors lika och olika villkor. Först sker alltså en kartläggning för att man sedan ska kunna vidta åtgärder, precis som vi har arbetat med denna fråga när det gäller vuxenvärlden. Det finns naturligtvis mycket annat att lyfta fram i denna, nästan heltäckande skrivelse. Till det räcker dock inte tiden. Låt mig konstatera att det fortfarande finns mycket kvar att göra för att alla barn ska ha det bra i Sverige, att mycket är på gång, att en del ligger i utredningar och att det ur de utredningarna - förvän- tar jag mig - kommer förslag för hur vi ska förbättra villkoren för de barn som fortfarande diskrimineras på något sätt eller som särskilt behöver stöd. Jag och Vänsterpartiet kommer att arbeta för att så sker. Det är min bedömning att regeringen har samma ambition på området. Låt mig kort kommentera behandlingen av några motioner. Ett enigt utskott ger regeringen till känna angåen- de självmord och barn att de riktlinjer som WHO utarbetat om hur självmordsförebyggande arbete bör bedrivas snarast ska omsättas till svenska förhållan- den. I barnskrivelsen behandlas bl.a. barns psykiska ohälsa och man visar att den har ökat. Dessvärre stannar skrivelsen därvid, och man uppmärksammar inte det tragiska faktum att alltför många barn och ungdomar tar sitt liv och att vi måste utveckla ett starkare och bättre självmordsförebyggande arbete. Det är bakgrunden till utskottets tillkännagivande som samtliga partier står bakom. En majoritet i socialutskottet bestående av Miljö- partiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Moderaterna står också bakom ett tillkännagi- vande att familjerådslag eller annan liknade arbets- modell ska vara en självklar rättighet för familjen i samband med beslut om sociala ingripanden eller om stödåtgärder. Tillkännagivandet bygger på en motion från Miljöpartiet där man skriver följande: "Det måste bli en rättighet vare sig det gäller ett beslut som tas med stöd av socialtjänstlagen eller LVU", dvs. lagen om vård av unga. Vad man säger är alltså att oavsett om ingripandet sker för att skydda barnets liv eller på grund av sexu- ella övergrepp eller någon annan allvarlig omständig- het ska i vissa fall förövaren ha ett avgörande infly- tande över vilka åtgärder som ska ske. Är detta rim- ligt? Är det med barnets bästa för ögonen? Vi menar att familjerådslag är en bra arbetsmodell i många fall. Men det kan aldrig blir en absolut rät- tighet för alla familjer. Vi menar att man alltid måste beakta portalparagrafens skrivningar i socialtjänstla- gen om hänsynen till barnets bästa. Det måste stå före och över de vuxnas rättigheter. Självklart är det alltid önskvärt att åtgärderna ska ske i nära samarbete med familjen. Det står också i

Fru talman! Jag måste säga till Ingrid Burman un- gefär det som jag sade till Margareta Israelsson. Ett familjerådslag är ett rådslag. Det är inte en beslutande församling. Det viktiga är att man oavsett vad som har hänt ska ha en rättighet att kunna uttala sig, dis- kutera en fråga och komma med ett förslag. Det här är frivilligt. Det är inget tvång. Om det är en familj där man har begått övergrepp mot sina barn tror jag inte att man samlar ett rådslag med hela släkten och diskuterar den frågan. Den kommer nog att hanteras på ett annat sätt. Om det nu skulle vara så ska gruppen trots allt komma med ett förslag som man lämnar för godkännande hos social- tjänsten. Det är alltid socialtjänsten som har sista ordet. Jag förstår inte varför man skulle vilja neka någon en möjlighet till ett familjerådslag eller liknade.

Fru talman! Jag tycker fortfarande att Miljöpartiet i sin motion och Thomas Julin i sitt inlägg sätter de vuxnas rättigheter före barnets. Det är frivilligt, säger Thomas Julin. Ja, det är frivilligt för familjerna att delta. Men det är också en rättighet som gör att det inte blir frivilligt ur ett barnperspektiv. Jag har för mig att Miljöpartiet har drivit kravet på att barn ska ha ombud i rättsliga förfaranden. I den situationen intar Miljöpartiet inställningen att barn ibland behöver ha någon som talar gentemot deras föräldrar i vårdnadstvister eller i andra tvister. När det gäller den här föreslagna lagstiftningen har Miljöpartiet inställningen att vuxna har en absolut rättighet oavsett bakgrunden i familjen och oavsett problemets karaktär, som gör att man kanske använ- der sig av LVU, att tvinga barnet att delta i någonting som kanske inte alls är lämpligt. Thomas Julin vet mycket väl att Vänsterpartiet tycker att familjerådslag är en bra arbetsmetod i många fall. I det förslag som socialutskottets majori- tet står bakom blir den rättigheten absolut. Det sker i några fall på bekostnad av barnens ställning och sä- kerhet. Det kan vi inte stå bakom.

Fru talman! Jag tror inte att Ingrid Burman och jag löser den här frågan på de minuter vi har till vårt förfogande här. Vi får nog ta en längre diskussion vid sidan av senare. Det är väldigt olika hur barnets deltagande i fa- miljerådslag sker. Jag har haft mycket kontakt med dem som jobbar med familjerådslag. Det är en sam- ordnare som håller i det. Ibland deltar barnen själva då de är lite större. Då avgör de ofta själva om de vill delta. När det ibland är små barn brukar inte barnen delta. Det är helt enkelt en nätverksträff där man diskuterar ett stort och svårt problem.

Fru talman! Nu har inte Thomas Julin någon möj- lighet till ytterligare replik. Det är synd, eftersom jag har en fråga till Thomas Julin. Jag kanske kan få svar senare. Det är inte alltid som barnen deltar, säger Thomas Julin. Det är nog sant. Men man lägger i Miljöpartiets motion hela rättighetsblocket på familjen. Min fråga blir då: Vem bestämmer om barnet ska delta eller inte, om barnet inte själv yttrar sig? Hela den tilltänkta lagstiftningen lägger rättighe- terna hos familjen. I alla andra sammanhang, i varje fall inom barnpolitiken, brukar vi lägga rättigheterna hos barnet och tänka på barnets skyddsbehov, rättig- heter osv. I den meningen är förslaget en liten gökunge inom ramen för den svenska barnpolitiken.

Fru talman! Vänsterpartiets och Ingrid Burmans senaste slagord i debatten är kön och lön. Nu talar Ingrid Burman också om kön på våra barn. Att så är fallet tror jag inte är oss främmande. När det däremot handlar om lön kan vi konstatera att problemet är att föräldrarna och familjerna har lite kvar i plånboken. Många familjer är fattiga. Det gäl- ler pengar men också begränsningar, dvs. att de har liten valfrihet. Ingrid Burman tar i sitt anförande upp politikom- rådet barn och ifrågasätter det lite grann, som jag tyder det. Jag undrar om jag uppfattade det rätt. Jag kan i varje fall se tecken på det under debatten. Vi har varit inne på fastighetsskatt. Vi har talat om boendeformer. Vi har talat om socialförsäkrings- frågor och också om mycket som utskottet i denna debatt inte kan påverka och som faktiskt helt klart rör barn. Det visar detta. Ingrid Burman anklagade också, som jag tydde det, moderaterna för att inte vilja ge fattiga familjer förutsättningar. Jag kan bara konstatera att 15 % av alla de transfereringar som i dag ges ut går till 20 % av de fattigaste. Om vi tittar på den dåliga träffsäkerhet som soci- albidragen har gavs det första halvåret i år ut 4,3 miljarder i socialbidrag. Mycket av det gick till en- samstående föräldrar. Men hade alla som i dag lever under socialbidragsnormen tagit ut socialbidrag skulle det ha varit 25 miljarder kronor. Det visar att många i dag lever fattigt och inte får de transfereringar som de har rätt till. Vad vi också ser är att många lever över socialbidragsnormen och ändå får socialbidrag. Moderaterna har en annan politik som ger familjerna bättre möjligheter, valfri- het och större ekonomiska förutsättningar.

Fru talman! Jag förstod inte riktigt det första på- pekandet om lön och kön. Men Cristina Husmark Pehrsson har möjlighet att återkomma i den delen. Om man uppfattar mitt inlägg som att jag inte tycker att det är bra med ett barnpolitikområde så har jag blivit missuppfattad. Jag tycker att det är mycket bra att vi samlar ett politikområde där vi samman- ställer konsekvenser och redovisar förändringar som sker just för barns villkor i Sverige i allmänhet. Så kan vi också se vilka de mest utsatta barnen är och var vi behöver vidta åtgärder. Sedan är det ju alldeles självklart att dessa förändringar har ett samband med det som sker på andra politikområden. En del av detta är också budgetfrågor. När det gäller de fattiga familjerna så hör jag att Moderaterna ofta säger att man ska lösa problemet med fattigdomen genom att minska skatterna och minska transfereringarna. Det kan ju låta som ett glatt budskap. Men tyvärr är resultatet av detta att de skat- tesänkningar som de ekonomiskt mest utsatta famil- jerna skulle få är så små räknat i kronor och ören att familjerna skulle gå ekonomiskt back när man samti- digt förändrade transfereringarna. Det är i det läget som jag tycker att det är mycket intressant att se den internationella utredning som redovisas i Röda Korsets årsredovisning. Men en sådan politik skulle andelen fattiga familjer i Sverige med 1990 års siffror öka från 2 % till 23 %. Det är alltså en ganska drastisk omvälvning. Jag skulle vilja höra Cristina Husmark Pehrsson kommentera den delen.

Fru talman! Vår absoluta uppfattning är att om man betalar skatt så ska man inte behöva ha bidrag. Vi ser i dag exempel på heltidsarbetande som betalar 23 000 kr i skatt och får 20 000 kr i bidrag. Vi förstår inte vad denna rundgång i systemet ska vara bra för. Dessutom ger den en situation för familjen som vi inte tycker gagnar vare sig familjen eller barnet. Man ska ha en större möjlighet att utöva inflytande över sina egna förtjänade pengar. Dessutom anser jag att valfrihet ska vara någon- ting som gagnar inte bara dem som har tjocka plån- böcker, utan den ska också gagna dem som inte har så mycket pengar. Jag tycker att Vänsterpartiet och Ingrid Burman i stället bibehåller en politikermakt som ska ordna, ge bidrag och styra och ställa i stället för att ge möjligheter. Det handlar om mer pengar, Ingrid Burman - det handlar inte om mindre. Men det handlar om att få makt över sin vardag. Jag tycker att det är en demo- kratisk rättighet för alla, och därför tycker jag också att det ingår i den generella välfärden. Tycker inte Ingrid Burman också det?

Fru talman! Det finns en stor skillnad mellan Mo- deraterna och Vänsterpartiet, bl.a. i synen på skatte- politik. Vänsterpartiet hävdar fortfarande att skatte- politik är ett fördelningsinstrument. Det gör att jag och Cristina Husmark Pehrsson ska betala mer skatt än de som har mindre inkomster. Vänsterpartiet har också synen att vi ska se till att komplettera inkoms- terna för dem som inte har så höga inkomster för att uppnå just den valfrihet för alla som ett visst ekono- miskt oberoende innebär. Vi vill ha valfrihet även för de sämst ställda barnfamiljerna. Den valfrihet som är resultatet av Cristina Hus- mark Pehrssons skattepolitik är att Cristina Husmark Pehrsson och jag skulle få väldigt mycket mer pengar att röra oss med. Den deltidsarbetande ensamstående mamman skulle däremot få oändligt mycket mindre pengar att röra sig med. I den delen blir vi nog inte eniga. Jag tror att en av de viktigaste sakerna som vi kan göra - jag har sagt det tidigare och jag tycker att det tål att upprepas - är att se till att de ekonomiskt sämst ställda barnfamiljerna får bättre ekonomi. Det sker bäst genom de generella systemen. Det sker också genom att vi har ett skattetryck som förmår att finan- siera detta.

Fru talman! Adoption är ett löfte som staten ger till ett barn. Det är ett löfte inte bara om ett bättre liv, utan om bästa tänkbara förutsättningar för det berörda barnet. Denna utgångspunkt gör att adoptioner måste hanteras med mycket stor ödmjukhet och försiktighet. Det unika med en adoption är att staten faktiskt offi- ciellt välsignar ett föräldraskap och slår fast att en viss familjesituation är den allra bästa tänkbara för ett visst barn. Det är ett mycket stort ansvar att avgöra ett barns framtida livsöde. Varje adoption börjar med en tragedi för barnet. Gemensamt för alla adoptivbarn är ju att de tidigt separeras från sina biologiska föräldrar, vilket un- dantagslöst är ett trauma. Adoption - att byta land, kultur, språk och omgivning - är en av de största och mest svårförklarliga förändringar som ett litet barn kan genomgå. Via barnhem, sjukhus, fosterföräldrar och lokala myndigheter kommer barnen så småning- om och i varierande åldrar till nya familjer i främ- mande länder. Där väntar i de allra flesta fall väl utvalda och starkt motiverade familjer på barnen. Adoption är alltså i grunden något oerhört posi- tivt. Men internationella adoptivbarn har en speciell situation och speciella behov. Vi har ett ansvar i att erkänna och söka kunskap om adoptivbarns speciella behov för att på ett bra sätt kunna förstå, möta och stödja barnen. Under 1960- och 70-talen var synen på internatio- nella adoptioner välvillig, men kanske också naiv. Få problem diskuterades. De första föräldrageneratio- nerna fick ganska oförberedda på adoptivbarnens behov ta emot barnen. I dag kan man med en tillba- kablick konstatera att de första internationella adop- tionerna var något av ett socialt experiment, om än med de bästa av sociala ambitioner. Forskningen, diskussionen och medvetenheten om adoptivbarnens speciella situation och behov har kommit först i efterhand. Ett exempel är att många barn som kom i början var sjuka i infektioner och svaga av undernäring. Den svenska sjukvården inrik- tades på att snabbt bota sjukdomar och snabbt få upp vikten. Den goda ambitionen ledde till att barnen först utsattes för undernäring och därefter för över- gödning i snabb följd. Detta kunde i sin tur resultera i att barn kom för tidigt i puberteten och att kropp- slängdtillväxten därför stannade av för tidigt. I takt med att kunskapen ökat har vi lärt oss att hantera problem som detta och andra. Adoptivbarn har genomgått ett antal separationer redan innan de kommer till Sverige. Ibland har det skett ansvarsfullt, genom att barnet överlämnats till ett barnhem, ett sjukhus eller en fosterfamilj. Ibland har barnet i stället kommit som hittebarn eller gatu- barn och i vissa fall efter tvångsomhändertaganden och andra tidiga trauman. Barnet kan sedan ha bott på flera avdelningar och på flera barnhem under kortare och längre perioder innan det kommer till sin nya familj. Det har stor betydelse för barnets utveckling eftersom det lilla barnet varje gång det sökt knyta an till eller bygga en nära relation till någon vuxen snabbt har separerats från den vuxne. Barnet kanske inte ens har haft någon vuxen att relatera till på flera år, eller helt har saknat kroppskontakt. Det påverkar förmågan att bygga nära relationer senare i livet liksom barnets trygg- hetskänsla. Det förekommer att barn helt enkelt ger upp försöken att knyta an till vuxna. Barnets tidiga erfarenheter försvinner inte, utan ligger kvar och kan göra sig påminda senare i livet. Frågor om utseende, annorlundaskap, identitet och biologiskt ursprung kommer att finnas där och måste kunna hanteras både av barnet och av omgivningen. Adoption är alltså inte bara en enstaka händelse i barndomen, utan en process som pågår hela livet. Den är olika intensiv i olika perioder, och den är förstås olika för olika barn - men den finns där. Man kan aldrig växa ifrån att man är adopterad, utan bara in i det och göra det till en del av identiteten. En del av de barn som kommer till oss känner till vilka de biologiska föräldrarna är och vilken orsaken var till att de lämnades bort. Då kan tankarna komma att kretsa om hur livet skulle ha blivit om man hade fått vara kvar hos den biologiska familjen. Men de flesta barn känner inte till sitt ursprung och ägnar många och långa funderingar åt vilka föräldrarna var, varför man lämnades bort för adoption och om det finns levande släktingar kvar. Det är alldeles natur- ligt, och så är det också när relationerna till den svenska familjen är bra. Att vara adopterad är att vara utvald för en svensk familj, men det är samtidigt att vara övergiven av sina ursprungliga föräldrar. Varför övergavs man? Har man egen skuld i det? Ursprunget är viktigt för det egna identitetsbyggandet. Vem är jag? Var kommer jag ifrån? Hur kommer jag att se ut? Vad vill jag? Under tonårsperioden är den processen som starkast, men den kan fortsätta hela livet. Och frågorna aktua- liseras och accentueras särskilt under vissa perioder, som t.ex. när man funderar över eller får egna barn. Adoptivbarn har också många gånger att hantera ett annorlunda utseende jämfört med majoriteten. Vi vet att under tonårstiden kan alla former av avvikelser vara känsliga, speciellt de som man inte har valt själv. De ser inte ut som sina föräldrar eller kompisar fast de vill vara och på många sätt känner sig lika. Det förekommer att barn under perioder förnekar det egna ursprunget. De känner sig som svenska men blir behandlade som invandrare. Den yttre och den inre identiteten kolliderar. För många kan resultatet bli ett livslångt sökande, för andra en känsla av tom- het och identitetslöshet. Samtidigt klarar andra av att hantera situationen bra. Men det går att slå fast att adoptivbarns identitets- byggande är mer komplicerat än andra barns. De har fler, svårare och annorlunda frågor och faktorer att hantera, och den samlade livsuppgiften blir större. Adoptivbarn kan både ha behov av och en skräck för nära relationer. Det finns uppgifter om att utveckling- en av den sexuella identiteten kan kompliceras. Det har framförts olika förklaringar till det. En är att ad- optivbarn inte sällan är födda som resultat av ett i ursprungsländerna otillåtet och oaccepterat sexuellt umgänge. En annan är att de kommer till svenska familjer på grund av de nya föräldrarnas ofrivilliga barnlöshet. Frågan är om det kan påverka utveckling- en av den egna identiteten och sexualiteten. Erfarenheterna från särskilda ungdomshem ger indikationer på att det behövs mer forskning. "Personalen på § 12-hem upplever att utlandsadopte- rade barn oftare än andra omhändertagna barn visar tecken på att de blivit utsatta för sexuella övergrepp. Det är också vanligare med promiskuitet och annan sexuell problematik i den adopterade gruppen i jäm- förelse med andra omhändertagna på särskilt ung- domshem". Detta skriver Statens institutionsstyrelse. Man fortsätter: "De utlandsadopterade barnen på institutionerna uppvisar ofta ett gränslöst beteende som leder till att de utsätter sig för risker och situatio- ner som är direkt farliga, såsom våld och sexuellt utnyttjande." Att situationen för internationella adoptivbarn kan vara svår att hantera visas av att de är överrepresente- rade som patienter inom barn- och ungdomspsykiat- rin. Enligt olika undersökningar är ungefär dubbelt så många adoptivbarn patienter där som det borde vara. En tredjedel av dessa barn hade så svåra problem att de varit inlagda på klinik för att få hjälp. Adoptivbarn är vidare överrepresenterade på § 12- hemmen. Där finns det 2,6 gånger fler adoptivbarn än det statistiskt sett borde göra. Det förefaller som att särskilt tonårsperioden är svår för adopterade. I dygnsvård för tonåringar är adoptivbarnen överrepre- senterade. Där är de 2,4 gånger så många. Barn ad- opterade av ensamstående är i än högre grad än andra adopterade överrepresenterade i barnpsykiatrisk vård. De är fyra gånger så många i barn- och ungdomspsy- kiatrisk vård. Detta antyder att det kan finnas problem som inte är tillräckligt kända. Ensamma adoptivföräldrar har fått ta emot barn, i alla fall tidigare, som har varit äldre än snittet och som kan ha haft problem redan vid ankomsten. Det kan vara en delförklaring. Men det kan också vara så att det helt enkelt är svårare för en ensam person att klara av att hantera ett internationellt adoptivbarns speciella behov och förutsättningar. Om kraven är stora på ett par som adopterar gemensamt är kraven än mycket större på en ensam person. De flesta adoptivbarn klarar av att med hjälp av väl utvalda och särskilt stabila familjer hantera sin situation. Men de adoptivbarn som inte klarar av situationen riskerar att få mycket allvarliga problem. Det är därför som adoptivbarn ändå blir så mycket överrepresenterade i barn- och ungdomspsykiatrisk vård. När situationen blir svår blir den ohanterligt svår. När man faller faller man hela vägen. Det man söker hjälp för är bl.a. aggressioner, re- lationsproblem och sociala problem. Adoptivbarnen kommer från en annan familjesituation än övriga barn med problem. Deras familjer är stabilare och tämligen socialt välanpassade. Övriga berörda barn kommer ofta från socialt belastade familjer. Mycket tyder därför på att adoptivbarnens överrepresentation inom barn- och ungdomspsykiatrin skulle vara betydligt större om adoptivfamiljerna inte var så väl utvalda. Fru talman! Kunskapen om adoptioner och adop- tivbarnens utveckling är ännu tämligen ofullständig. Det behövs betydligt mer forskning om adoptivbarns utveckling, om hur det har gått för de adoptivbarn som hittills har kommit till Sverige. Det saknas helt och hållet studier på viktiga delområden, som famil- jebildning och utveckling av den sexuella identiteten. Men det saknas inte indikationer på att forskningen behövs. Det har förekommit internationella adoptioner till Sverige i större skala i ca 35 år. De första adoptivbar- nen har hunnit bli vuxna. Vissa har bildat familj. Men det saknas närmast helt longitudinella studier om hur barnens liv och situation ser ut över tid. Den forsk- ning som finns har mer karaktären av ögonblicksbil- der vid en given ålder. Vi vet ännu inte hur familje- situationen, familjebildning och föräldraskap funge- rar. Det som är särskilt unikt med rätten för ensamstå- ende att adoptera är att det saknas förarbeten som utreder eller problematiserar saken. Den enda motiv- text som finns är något enstaka stycke i 80 år gamla förarbeten till en mycket tidig adoptionslag, då inter- nationella adoptioner över huvud taget inte förekom och då man heller inte hade det barnperspektiv som vi har i dag. För mig leder det här fram till två slutsatser, fru talman. För det första finns det all anledning att följa upp och undersöka hur det har gått för de adoptivbarn som hittills har kommit till Sverige samt hur stödet till adoptivföräldrar och adoptivbarn kan stärkas. Forskningen och kunskapen måste öka. Det är en del av det ansvar som svenska staten måste ta när man fattar beslut om hur barns liv och framtid ska te sig. För det andra finns det anledning att löpande se över adoptionslagstiftningen för att tillse att den är väl fungerande och väl anpassad till samhällets ut- veckling. Båda dessa synpunkter utvecklas i motion L406 och i den reservation som Cristina Husmark Pehrsson tidigare talade om, nämligen reservation 29 i dagens betänkande.

Fru talman! Ärade åhörare! Jag börjar med att ställa mig bakom alla våra reservationer, så att jag inte glömmer bort det. För tids vinning yrkar jag bifall till reservation 10. Reservation 25 har kd yrkat bifall till, så det behöver inte jag göra. Jag sällar mig till den. Sedan vill jag sälla mig till reservation 36, som egentligen bygger på Miljöpartiets yrkande. Jag förstår inte riktigt varför de inte är hopskrivna. Som gäst i socialutskottssammanhang - jag är ju med i ett annat utskott - ska jag hålla mig till min motion. Jag var väldigt glad när den här skrivelsen skulle komma, och jag hade hoppats på mycket mera konkreta förslag än vad det blev. Studiedagar, manifestationer och jubileer med anledning av barnkonventionen m.m. har hittills mest varit av karaktären tomtebloss, snabbt uppflammande och slocknande till kvällen. Regeringen måste inte bara med jämna mellanrum beskriva barnens situation och den bedrivna barnpo- litiken utan även blicka framåt. Jag visste förra veck- an att statsrådet och barnministern skulle vara i Norr- köping i dag. Jag fick frågan om vad jag ville skicka med henne, och jag sände med frågan om ett jämlikt samhälle för barn och ungdomar. Det såg också ut som om vi hade ungefär lika uppfattning om sådana saker som fri tandvård, sjukvård, BVC, MVC, kom- munala musikskolan, skolmåltider osv. Därför blev jag besviken när jag hörde rapporter från Norrköping om framhållande om att svensk familjepolitik främst handlar om att mammor ska ut och arbeta heltid. Det viktigaste i hela skrivelsen finns på s. 11: "i alla beslut som rör barn skall barnkonventionens fyra grundläggande principer beaktas." Det här är ingen- ting nytt för Miljöpartiet. Vi har i många år motione- rat om det här och påpekat den grundbulten i många sammanhang. Vi har också motionerat om barnkon- sekvensanalyser. Det är bra att den nybildade uttalade samordnings- funktionen ska uppmärksamma och samordna sådana frågor om barn och ungdomar som berör flera depar- tement och att det på sikt ska finnas ett tydligt barn- perspektiv i beslutsprocessen. Men det är just det här "på sikt" och att det står att man "strävar efter" och att man ska följa processen osv. som jag tycker är lite tråkigt. Vi har alltså ställt krav på att en barnbilaga ska följa budgeten. Margareta Israelsson sade att det stod "krav" i skrivelsen, men det gör det inte, utan det står just att det ska ske på sikt. Välfärdsbokslutet visar på de stora nedskärningar som har skett på 90-talet och att återuppbyggnaden inte pågår i den omfattning som man önskar. Nu har det lovats mera pengar, men en hel del av dessa kommer inte landstingen och kommunerna till del - tyvärr. Det sker fortfarande nedskärningar på många håll. I skrivelsen används, som jag sade nyss, uttryck som "på sikt", "ska erbjudas resurser", "åtgärdsprogram ska upprättas", "bör erbjudas", "bör initieras" osv. Jag tycker inte att det förpliktar. Då är det bättre att barns och ungdomars situation endast beskrivs utifrån dagens läge och att syftningar på förbättringar endast skrivs om man har konkreta för- slag. I skrivelsen tas upp hur föräldrar ska kunna kom- binera ett krävande förvärvsarbete med föräldraskap och att det ur barnets perspektiv är ett rimligt krav att föräldrar har tid och ork för barnen. Då vill jag passa på att nämna vårt krav om att sänka normalarbetsti- den. Det är inte bara de riktigt små barnen som har rätt att kräva tid av de vuxna. Den rätten har även alla ungdomar. Mobbning i skolan har fått ett eget litet avsnitt. Stor variation finns beträffande skolors handlingspro- gram och kunskaper. Miljöpartiet anser att ansvaret för att minska mobbning helt vilar på de vuxna. Man skriver att det är skolans ansvar att utveckla barnens förmåga att hantera förändringar, att ge och ta åsikter i öppna diskussioner och att kunna leva sig in i andra människors situation och känslor. Men då krävs det en lite annan skola med mindre klasser och mycket mer vuxentid för varje elev. Det som beskrivs är snarare ett idealtillstånd för skolan och vad som vore den rätta vägen under de allra bästa omständigheter. Att få en skola som fungerar på det sätt som sagts kräver väldigt mycket av både engagemang och re- surser. Beskrivningen av kultur i skola och förskola är också en idealbild. Jag poängterar detta därför att jag tycker att det är synd, om man nu ska använda den här skriften till något slags utbildning, att det ibland ser bättre ut än vad det är. Det har tyvärr varit så att man i bistra tider i första hand skurit ned på kul- tursatsningar. Bl.a. har den kommunala musikskolan fått stryka på foten. Ett avsnitt i skrivelsen heter Barns och ungdomars fysiska och psykiska hälsa. Naturligtvis ska vi vara tacksamma och glada för att sjukdomar som t.ex. difteri, polio och tbc är så gott som försvunna i Sveri- ge. Men för det får vi inte slå oss för bröstet och minska på förebyggande insatser. Det är bra att man i skrivelsen har poängterat att en kraftsamling krävs beträffande t.ex. psykisk hälsa samt allergi och annan överkänslighet. Jag vill i det här sammanhanget poängtera att forskningen kring hur man behandlar ungdomar som är sjuka är mycket eftersatt. Det finns pediatrik, men vi har endast en docentur i ungdomsmedicin i Sveri- ge. Precis som när det gäller alla andra grupper är det viktigt att det blir rätt i mötet mellan t.ex. en ung astmatiker eller diabetiker och doktorn. Jag ska särskilt uppehålla mig lite vid barn till ut- satta grupper. De är dubbelt utsatta. Ett förfärande stort antal barn blir inte sedda och får aldrig andra vuxnas hjälp att förstå och bearbeta sin situation. Det gäller t.ex. barn till missbrukare, psykiskt sjuka, misshandlare och misshandlade, kriminella och men- talt handikappade. Det gäller också barn till traumati- serade flyktingar, eventuellt med egna krigsupplevel- ser, och barn med andra egenupplevda trauman såsom misshandel och sexuella övergrepp. Deras utsatthet är mångfasetterad. På grund av skam och skuld försöker föräldrar ofta dölja sin belägenhet, och barnens situa- tion blir osynliggjord. Vi vet att de här barnen löper betydligt större risk än andra att själva fara illa senare i livet. Det gäller psykiskt illamående, missbruk, suicidförsök, kriminalitet eller att själva bli förövare och misshandla. Med adekvata insatser är deras odds till en god utveckling betydligt bättre. Varje räddat barn ger förutom vinster i mänskliga värden även samhällsekonomiska vinster av stora mått. Att argumentera för förebyggande vård har alltid varit svårt och stött på motstånd. Den ekonomiska vinsten av den tidiga insatsen syns alldeles för sent för att passa in i traditionell kortsiktig penningeko- nomi. På ett förebyggande område har emellertid Sverige varit överlägset i världen: barntandvården. Vinsten har dessutom varit lätt att se och lätt att mäta. Ibland smyger det sig in i spardebatten att här skulle man kunna spara lite pengar genom att ta ut avgifter på barntandvården. Detta får aldrig ske! I skrivelsen finns en bra text om barnavårdscent- ralerna, också ett svenskt flaggskepp. Nästan 100 % av småbarnen kommer till BVC. Här har man redan gjort besparingar. Föräldrautbildning börjar bli mer sällsynt, och specialistläkarna i barnmedicin är myck- et få. Hur detta kan åtgärdas saknas det text om i skrivelsen. Det fanns i utredningen Det gäller livet. Den sammanfattande skrivningen om droger bör- jar så här: Alkoholproblemen bland barn och ungdo- mar i Sverige är begränsade. Tecken till ökning av konsumtionen finns dock. Det är mycket försiktigt skrivet. Detta är ett mycket allvarligt problem som ökar och kryper längre ned i åldrarna. Vi måste ta det på mycket stort allvar. I skrivelsen upprepas att det för barn och ungdo- mar med funktionshinder är viktigt med tidiga åtgär- der. I otaliga rapporter har detta faktum bekräftats. Därmed vet vi det. Vi behöver inte fler utredningar om det. Under rubriken Barnpsykiatrikommittén finns ett litet avsnitt som handlar om hälsofrämjande insatser för nyanlända barn och ungdomar. Man tar även upp behovet av hjälpmedel och habilitering för funktions- hindrade barn. Problemet är stort, och det är mycket bråttom. Men det saknas ett större resonemang om hälsan hos barn med invandrarbakgrund. Stycket Asylsökande barn börjar helt sonika med en osanning. Ett målmedvetet arbete har bedrivits för att utveckla barnperspektivet i asyl- och mottagande- processerna, står det. Det är ett påstående som känns lite främmande när vi vet att asylsökande barn haft sämre rättigheter beträffande t.ex. skolgång, förskola och rätten att bli hörd. Nu finns det många krafter som jobbar för det här, och det är verkligen något som det är bråttom med. Avslutningsvis vill jag säga att Miljöpartiet efter- lyser en större helhetsbeskrivning. I barnens värld är allt sammansatt och länkat i vartannat. Mycket av detta kan också ses som ett förebyggande arbete vad det gäller att förhindra ungdomsbrottslighet, rökning och bruk av droger samt vad det gäller det allmänna hälsoläget. I samhället börjar det redan med MVC och BVC. Förmågan att hantera konflikter i exempel- vis skolan, relationer till föräldrar, kamrater och sam- hället i stort - allt är länkat till vartannat och måste betraktas i ett helhetsperspektiv. Det var meningen att den här skriften skulle an- vändas till ett utbildningsunderlag för departementen. I det avseendet är den bra, om man beaktar att det då och då förekommer skönmålningar och fattas kon- kreta förslag. Jag föreslår att om man nu ska ha denna skrivelse som utbildningsskrift ska man även ta med skriften Det gäller livet från Barnpsykiatriutredning- en. Jag tackar så mycket och ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag talat över tiden.

Fru talman! Barnskrivelsen är både viktig och bra utformad. Det är bra med ett barnpolitikområde som kan sätta fokus på att barnen alltid ska komma främst. Även betänkandet är bra. Visserligen avslår utskottet i betänkandet mina två motioner - om våld som drab- bar barn och unga samt om barnsituationen i Sverige - men jag känner tillfredsställelse över de svar på motionerna som utskottet gett mig och över att arbetet ska fortsätta på de här områdena. Jag tänkte ta tillfället i akt och prata om vikten av förebyggande arbete, så att barn och ungdomar inte kommer på glid i samhället, förebyggande för att barn och ungdomar ska känna trygghet och att våldet inte ska öka i samhället. Det finns naturligtvis många sätt att jobba före- byggande. Man kan stötta föräldrar, ha bra kvalitet i barnomsorgen, i skolan och på fritidshemmen, men också satsa på föreningslivet. Föreningslivet ger barn och unga möjlighet att växa och utvecklas inom id- rott, kultur, friluftsliv, dans, teater, musik, demokrati, m.m. Hela Folkrörelse- och Förenings-Sverige måste även fortsättningsvis ges förutsättningar att verka. Flertalet organisationer kommer att drivas vidare trots knappa resurser, tack vare alla ideella insatser. Men vissa ekonomiska förutsättningar behövs ändå för att kunna utveckla verksamheten. Inte minst på lokalsi- dan har vi sett rejäla försämringar, både vad gäller tillgången på lokaler och på det ekonomiska stödet för att kunna hyra lokaler. Det måste finnas många olika mötesplatser där olika åldrar, kulturer, språk och kön kan mötas. Detta är en av de mest grundläggande förutsättningarna för demokratibygget, att människor möts. Varför inte en nysatsning på föreningslivet? Sverige är bäst och ska bli bättre på barns uppväxt i förhållande till resten av världen. Då finns det all anledning att även göra en satsning på barns fritid, där mycket av demokratiskt lärande sker och normer bildas. Nu skapas det tjänster i skolan, vilket är oerhört bra. Men det borde också i framtiden finnas möjlig- heter att skapa jobb inom föreningslivet, där man skulle kunna jobba med barns och ungdomars upp- växt utanför skolan. Det skulle vara ett lyft för hela Folkrörelse-Sverige, ett sätt att jobba förebyggande för att slippa ungdomar på glid, skadegörelse och segregation. När det gäller föreningslivet i skolan tar läropla- nen klart fasta på skolans viktiga roll i demokra- tiskolningen. Därför behöver den generellt bli mycket mer öppen för att jobba med nya metoder och få in demokratiarbetet på ett naturligt sätt. Trots höga am- bitioner finns det alldeles för mycket som pekar på att graden av inflytande inte är så stor som den borde vara för våra barn och ungdomar på deras arbetsplats. Det ideella föreningslivet, där större delen av Sve- riges barn och unga återfinns, har givetvis också en viktig roll i detta. Åtskilliga kan vittna om att det är genom engagemang i föreningslivet som man kan lära något om demokrati i praktisk mening. Det finns vuxna som litar på att även unga personer kan tillföra något. Släpp in föreningslivet i skolan! Barn- och ungdomsorganisationer kan tillföra oerhört mycket i demokratidiskussioner i skolan, inte enbart de politiska ungdomsförbunden. När det är dags att diskutera miljöfrågor kan man bjuda in mil- jöorganisationerna. När det är dags att diskutera his- toria kan man bjuda in hembygdsföreningen. När man ska diskutera barnkonventionen kan man bjuda in Unga Örnar. Listan kan göras lång. Hela Sveriges föreningsliv visar på bredden i demokratin och skulle kunna vitalisera skolans arbetssätt genom att släppa in och visa på alternativen. Kanske t.o.m. en och annan vuxen kan lära sig något av detta.