Fru talman! Jag är som socialdemokrat och ordförande i justitieutskottet både glad och stolt över svensk polis. Vi är mitt uppe i en historisk satsning på polisen. En stor myndighet ska bli ännu större. I grunden handlar det om att vi alla, oavsett vem man är eller var man bor, ska kunna känna trygghet dygnets alla timmar.
Den grova organiserade brottsligheten och gängbrottsligheten i vårt land ska knäckas. Här är en växande polis, skärpta straff, nya befogenheter i form av exempelvis hemlig dataavläsning och ett starkt internationellt samarbete otroligt viktigt.
Efter vårens alla framgångar med färre skjutningar, hundratals nya häktade, viktiga framsteg i kampen mot narkotika, stora rättegångar med ledande gängledare bakom lås och bom och underrättelsematerial som gör att fler kommer att möta rättsväsendet framöver funderar jag på vem som är argast: Är det de många grovt kriminella som nu sitter som på nålar och bara väntar på att polisen ska knacka på dörren, eller är det Moderaternas partiledare Ulf Kristersson? Efter förra veckans partiledardebatt tror jag att jag vet svaret.
Jag kan förstå att Moderaterna är besvikna på polisens framgångsrika arbete. Har man tänkt att vinna valet på människors berättigade oro för kriminalitet blir det förstås komplicerat när polisen lyckas.
Åtgärder för att förbättra polisens effektivitet
I dagens debatt tror jag också att oppositionens mantra kommer att ta plats: Det är för lite, det är för sent och såklart skulle allting vara bättre med en annan regering. Men låt oss då komma ihåg att verkligheten i dag hade varit annorlunda om inte den moderatledda regeringen exempelvis hade skurit ned polisutbildningen med 90 procent eller om man redan under sitt regeringsinnehav hade genomfört utökning av hemliga tvångsmedel i form av HDA, för att nämna två viktiga saker som vi under vårt regeringsinnehav har haft att hantera.
Jag är stolt över svensk polis. I dag sitter över 1 000 fler grovt kriminella frihetsberövade än för två år sedan. Stora gängrättegångar pågår. Det ger oss en unik möjlighet att fortsätta samhällets offensiv mot gängkriminaliteten och att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten.
Fru talman! Vi har under de senaste åren gett polisen kraftigt utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel och ta del av krypterad information. Vi ger nu polisen fler befogenheter och tittar på ännu fler möjligheter att använda hemliga tvångsmedel.
Genom det utskottsinitiativ vi nu diskuterar vill en falsk majoritet i utskottet införa hemliga tvångsmedel utan brottsmisstanke. Ännu mer problematiskt blir det när man kräver något utan att i sak kunna säga vad det innebär eller var gränserna ska dras. Dessutom lägger man fram ett förslag som inte alls skulle få den effekt man har påstått. Resultatet av dagens utskottsinitiativ skulle inte per automatik bli några fransk-amerikanska befogenheter, som man i medierna försöker få det att framstå som. Så enkel är inte frågan.
Jag är inte beredd att som ordförande för justitieutskottet driva fram hemliga tvångsmedel utan brottsmisstanke på det begränsade underlag och den begränsade kunskap som finns. Det är inte ansvarsfullt att hantera svåra och komplicerade frågor på det sättet. Det är också därför vi kommer att rösta nej till förslaget.
Samtidigt är Moderaterna svaret skyldiga: Hur ska man, med det som man så ivrigt vill ha, säkerställa att inte helt vanliga människor, oskyldiga jägare eller människor i utsatta områden, riskerar att avlyssnas?
Fru talman! Rubriken för detta betänkande är Åtgärder för att förbättra polisens effektivitet. Samtidigt som Polismyndigheten växer är det såklart också viktigt att hela tiden se hur vi kan effektivisera och förstärka polisens arbete. Här kommer ett fortsatt arbete med att renodla polisens verksamhet att vara viktigt.
Samtidigt ska vi vara ärliga: Det finns inga enkla lösningar som inte redan är gjorda. Även om vi bortser från våldsmonopolet, som är unikt Polismyndighetens, och tillgängligheten 24:7, som få andra myndigheter och aktörer matchar, ska varje arbetsinsats, uppdrag eller åtgärd som flyttas från polisen genomföras av någon annan. Det innebär antingen att flytta med resurser och personal från Polismyndigheten eller att tillföra nya resurser och ny personal till andra myndigheter. Det är en verklighet som inte ett tillkännagivande kan ändra på.
När det sedan gäller frågan om Försvarets radioanstalts förmåga att bistå Polismyndigheten tycker jag att det är problematiskt att en majoritet i utskottet väljer att lyfta in denna känsliga fråga i ett förslag till tillkännagivande i vårt utskott. Att sedan slå fast att FRA:s kapacitet är underdimensionerad innan de redan beslutade anslagsökningar som ingår i försvarsöverenskommelsen för de kommande åren fått genomslag känns mer som en killgissning än som en faktisk analys.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Åtgärder för att förbättra polisens effektivitet
Slutligen vill jag bara kort beröra ärendets tre sista punkter, där vi som enigt utskott pekar på behovet av att stärka skyddet för polisers personuppgifter. Våld och hot mot poliser och rättsväsendets personal är ett allvarligt problem, ett angrepp på vårt gemensamma samhälle och något vi som samhälle aldrig kan acceptera.
Vi menar också att polisens tekniska inhämtningsförmåga måste förstärkas, att samverkan mellan olika myndigheter i vårt samhälle behöver fortsätta att förstärkas i syfte att förhindra bedrägerier mot vårt gemensamma välfärdssystem och att det framgångsrika myndighetsgemensamma arbetet mot grov organiserad brottslighet bör utvidgas till att omfatta fler.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 1 under punkt 1 med falsk majoritet.