Arbetsrätt

Fru talman, åhörare och kolleger! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation nr 3 så att jag inte glömmer det. Den syftar på den del i betänkandet som handlar om förslaget om diskriminering av deltidsar- betande. Vårt motiv till att ställa upp på att göra lag av direktivet, till skillnad från några av de borgerliga bröderna, är att vi är skyldiga att införa det, antingen lagvägen eller avtalsvägen. Land ska med lag byggas - inte med avtal mellan centrala parter. Därmed är vi osökt inne på arbetsrättsfrågorna i allmänhet. Den här debatten ligger på sätt och vis väldigt rätt i tiden. I förrgår chockade Ericsson de flesta genom ännu ett sparpaket som innebär att ytterligare ungefär 17 000 personer måste försöka hitta ett annat jobb. Ungefär lika många har redan blivit f.d. Ericssonan- ställda sedan bara något år tillbaka. Nästa vecka tågar vänsterkamraterna i förstamajtåg och protesterar mot allt detta så att de blir både röda och blå i ansiktet. Jag har en känsla av att både Ericsson och arbetsrätts- frågorna kommer att komma upp i de sammanhangen. Ämnet är aktuellt. Exemplet Ericsson visar att de gamla industriföretagen förändras, och måste föränd- ras, för att överleva i ett samhälle som ser annorlunda ut än det gjorde så sent som när jag var liten. Ingen efterfrågar längre bakelittelefoner och knappt ens AXE-växlar - eller någonting annat som Ericsson tillverkade när det startade 1876. Desto fler efterfrågar mobila tjänster som vi knappt kunde före- ställa oss fanns, och dessa tjänster finns över hela världen. Det är positivt. Ingen i hela världen efterfrå- gar längre gummistövlar från Nokia trots att de gjorde jättefina sådana för bara tiotalet år sedan. Men de görs inte längre. Den som hade fast anställning för att tillverka ba- kelittelefoner eller gummistövlar har varit tvungen att försöka byta jobb - säkert flera gånger. Det gamla jobbet finns nämligen inte kvar oavsett vilken typ av anställningskontrakt hon hade eller vilken plats på en turordningslista hon stod på. Hur otrygg hennes till- varo är nu beror på hur bra politikerna har varit på att skapa förutsättningar för nya jobb. Om hon är svensk ligger hon antagligen dåligt till, eftersom de nya job- ben är för få. I en så turbulent tid borde arbetsrättsdebatten vara aktuell, och det är den också. Men den borde handla mer om hur trygghet kan skapas på den nya arbets- marknaden i en verklighet där de flesta inte längre har fast livstidsanställning i tillverkningsindustrin. Den arbetsrätt vi har nu, i vilken de flesta partier föreslår små förändringar eller inga förändringar alls, var skapad för ett samhälle där arbetsgivaren alltid var oerhört mycket starkare än arbetstagaren. Där utfördes det mesta av arbetet i farliga fabriker med bristfällig arbetsmiljö. I det samhället började man jobba tidigt - kanske i tonåren - och man stannade länge - kanske hela livet - hos samma arbetsgivare. Den arbetsmarknaden var centralstyrd, centralt avtalad och för de allra flesta nationell eller lokal. Den gick också att reglera med centrala politiska beslut och centrala avtal, vilket båda parter var gans- ka tillfreds med. I dag håller vi på att överge industrisamhället - eller det oss om man så vill. Vare sig vi gillar det eller inte förändras därmed förutsättningarna för ar- betsrätten. I tjänste- och kunskapssamhället har ar- betstagaren större makt, eftersom hon bär kapitalet i huvudet. Arbetsmarknaden blir mer och mer interna- tionell och stora företag ersätts, om än i för liten ut- sträckning, av små och medelstora. Branscher för- svinner och kommer till oftare än förut, och det är få tonåringar som planerar att börja jobba och stanna på samma arbetsplats till pensionen. De kanske inte kan det ens om de skulle vilja. Tiden som anställd eller uppdragstagare på sam- ma ställe blir kortare. En person kan vara anställd ett tag, arbetslös en period, sedan starta eget och därefter vara anställd igen. Vad är man då? Är man kapitalist? Vilken av parterna företräds man av i en tvist? När alla förutsättningar förändras är det självklart att man måste anpassa spelreglerna till det så alla att människor kan vara med. Det gäller inte bara dem som har fast anställning och är med i facket, utan alla oavsett vilken typ av kontrakt de har och varför. Så egentligen ligger den här debatten inte alls rätt i tiden, utan den kommer i alla fall åtta år för sent. Omvandlingen har ju hållit på ett tag, och regeringen har haft ansvar för lagstiftningen sedan 1994. Vad har den gjort? Jo, ordnat konferenser och bjudit på maza- riner på superdepartementet och försökt vrida arbets- rätten tillbaka till LO-modellen, med blandat resultat. De enda konkreta åtgärder som regeringen har ge- nomfört på arbetsmarknadsområdet är sådana som LO har beställt. De har hindrat nya jobb från att ska- pas, och resultatet har blivit ett rekordlågt nyföreta- gande. De nya jobben skapas inte med regeringens nuva- rande politik, och verkligen inte om man bifaller vänstermotionerna i betänkandet. De skapas inte av att politiker försöker bestämma att den gamla in- dustristrukturen kommer tillbaka utan av att politiker inser att det är i tjänsteföretagen de nya jobben skulle kunna skapas. I dessa dagar hade vi verkligen behövt en majoritet som inte försöker tvinga gårdagens Ericsson att bli som för ännu längre sedan utan som i stället skapar förutsättningar för nya Ericsson att växa fram. Men det har vi tyvärr inte. När det gamla privilegiesamhället försvinner är det förståeligt att de som tjänar på det gamla tar strid för att behålla sin makt. Så har det alltid varit. Så är det när diktaturer faller runtom i världen eller när gamla klassamhällen avskaffas. LO tappade över 50 000 medlemmar bara förra året och slåss för sitt politiska liv. En klassisk metod, som eliterna alltid har använt runtom i världen, är då att misstänkliggöra massorna utanför, dvs. de som vill ha mer egen makt, de som vill ta makt ifrån de styrande. "Folket förstår inte sitt eget bästa", brukar det heta, och nu talar LO om att om de andra får bestämma blir det "långtgående för- sämringar för de anställda" - om de inte får igenom sina återställarkrav, alltså. Under parollen "Tillsammans mot egoismen" är det ju just egoistisk politik man bedriver. Den nedlåtande tonen mot de stackars undersåtarna känns igen. Jag har förståelse för den desperation som man kanske kan känna när det går utför. Det är aldrig roligt för någon att befinna sig i nedförsbacke. Men det får finnas gränser, fru talman. LO har beställt en rapport som heter Arbetsrätten med en borgerlig regering. Den är full av lögnaktig propaganda, med- vetna missuppfattningar och annat. Man skriver t.ex. att vi skulle vilja ta bort anställningsskyddet helt, med det lilla tilläget: "men det vågar inte Moderaterna skriva rakt ut". När vi vill skydda människor mot oskäliga villkor skriver LO:s s.k. experter att det påståendet är vilse- ledande. Och så hänvisar de till sin egen illvilliga tolkning i stället. Demonstrationen utanför italienska ambassaden vill jag inte använda min begränsade och dyrbara talartid till att kommentera över huvud taget. Jag kan bara konstatera att LO verkar främmande både för fakta och för verkligheten. Fru talman, låt oss tala om verkligheten! I verk- ligheten står 700 000 människor utanför arbetsmark- naden. I den verklighet som Socialdemokraterna försöker beskriva är nyföretagandet rekordlågt och sjukskrivningstalen rekordhöga. Det är fakta. Turord- ningsreglerna, som s och v vill ha dem, gör ju inte bara att företag får svårt med nödvändig omvandling. Människor får det också. Den som mår jättedåligt på jobbet och riskerar ut- slagning på grund av stress vågar ju inte säga upp sig. På det nya jobbet, om man lyckas få något, skulle man ju hamna längst ned på listan även om man har mångårig erfarenhet inom sitt område. Man skulle åka ut först oavsett kompetens om det företaget skulle förändras. Vem vågar göra det bytet om man har lån på lägenheten och mår lite dåligt? Ekonomiskt blir det ju tryggare då att vara kvar på det gamla, dåliga jobbet, fortsätta in i väggen och sedan bli långtids- sjukskriven. För den som berörs av det är det natur- ligtvis en tragedi. I verkligheten är inte alla med i facket, och med moderat syn på rättvisa ska alla, inte bara några, kun- na känna sig trygga och kunna organisera sig som det passar dem utan att kränkas. Förra gången vi debatterade det här fick jag kritik för att använda ett gammalt exempel, så jag kan ta ett nytt. Arbetsdomstolens dom 37 från den 20 mars i år fastställde att Ingrid, 56, och Sonja, 54, inte hade grund att anse sig kränkta av en avtalsturordningslista som de inte fick vara med på eftersom de inte var med i facket. Båda två sades upp 1997 efter lång och trogen tjänst, men AD finner att organisationstillhö- righeten inte tillmättes någon avgörande betydelse. Den här avtalsturordningslistan kan enligt AD inte ha kränkt deras negativa föreningsfrihet. Det är ett exempel, tycker jag, av många, ständigt återkommande, på hur arbetsrätten ibland tar organi- sationens parti före människans. Det finns många sådana exempel. Ju fler som inte har fast anställning och är med i facket, ju mer maktförhållandena på arbetsmarknaden förändras, desto viktigare blir det att arbetsrätten också förändras. Annars blir den mer och mer orättvis och omfattar allt färre. Svenskt Näringsliv har frågat vilka hinder företa- garna ser för ökad tillväxt. Arbetsrätten är ett av de största. Med en modernare arbetsrätt skulle vi få fler jobb. Företagen skulle våga anställa mer och investe- ra i stället för att tveka. Först då skulle vi få verklig trygghet på arbetsmarknaden, för då får vi fler jobb. Det är sådant som de f.d. Ericssonanställda, Ingrid, Sonja och den dryga halvmiljonen utanför arbets- marknaden, behöver. Ju fler jobb som skapas, desto mindre farligt är det att vara sist in, yngst, ha brytning eller vänta barn. Dagens arbetsrätt gynnar dem som har lyckats ta sig in men håller de andra utanför. Om vi inte moder- niserar arbetsrätten utan bara krigar om hur mycket vi vill behålla den gamla skapas det inga nya jobb - och ingen trygghet heller.

Fru talman! Det är ett omfattande betänkande som vi ska debattera. Det handlar om ett område som är ett av de angelägnaste för en vänsterpartist, alltså arbetsrätten. Trots att det finns de, t.ex. föregående talare, som försöker hävda motsatsen är det så att det finns en inbyggd konflikt på arbetsmarknaden. Det finns en konflikt mellan den som så att säga köper arbete och den som så att säga säljer sin arbetskraft. Det är en relation där arbetsgivarparten alltid är den starkare. Det är i det perspektivet vi måste se arbetsrätten. Det handlar inte om två jämbördiga parter utan det handlar om lagstiftning som syftar till att stärka och skydda arbetstagaren. De företagsned- läggelser vi ser bekräftar just detta; vikten av att stär- ka löntagarnas makt och inflytande. Nu är det inte endast direkt lagstiftning som skyd- dar löntagarna. Lika centralt är att värna kollektivav- talen och de fackliga organisationernas möjlighet att på ett bra sätt föra löntagarnas talan. Om arbetstagar- na inte kan gå samman och få styrka genom kollekti- vet vore det endast de som för tillfället är attraktiva på arbetsmarknaden som skulle få förmåner, trygghet i anställning osv. Det här vet uppenbarligen borgerligheten. Ett ge- nomgående tema i deras politik och deras reservatio- ner går ut på att försvaga löntagarnas position. Det låtsas man inte om, utan i stället ger man sken av att tvingande lagar, kollektivavtal och facklig aktivitet skulle stå i motsatsställning till individernas rättighe- ter. Man försöker med andra ord slå in kilar, splittra löntagarkollektivet och försvaga solidariteten mellan olika grupper. Det är ju så att enskilda löntagare under en be- gränsad del av sitt yrkesliv kan tjäna på en individua- lisering, men merparten gör inte det, och det finns knappast någon som under ett helt yrkesliv på ar- betsmarknaden har en stark förhandlingsposition på egen hand. Inte heller finns det någon trovärdighet i resone- mangen om att kollektivavtal skulle inskränka indivi- dens inflytande. Moderaterna, kd och Folkpartiet säger att möjligheterna bör vidgas för de enskilda parterna att träffa avtal oberoende av kollektivavtalet. Däremot säger man ingenting om vilket innehåll den här utvidgningen skulle förväntas få, kanske beroende på att det finns möjligheter till enskilda avtal som går längre än vad kollektivavtalen föreskriver. Den rätten finns redan. Så i klartext innebär borgarnas förslag att man öppnar för sämre villkor än dem som anges i kollektivavtalen, sämre då sett ur ett arbetstagarpers- pektiv. Säga vad man vill, men borgerligheten är konsek- vent. Och det är tydligt att man skjuter in sig på stra- tegiska frågor där effekterna, om politiken genom- förs, innebär en maktförskjutning där löntagarna och deras organisationer är förlorarna. Angreppen på kollektivavtalen är en punkt, strejkrätten en annan. Här finns en samstämmighet från Centerpartiet till Moderaterna i synen på stridsåtgärder. Fyrklövern vill att man ska förbjuda sympatiåtgärder och införa en s.k. proportionalitetsprincip för att man vill begränsa möjligheten till fackliga stridsåtgärder. En sådan princip innebär i praktiken att alla stridsåtgärder kan stoppas, åtminstone temporärt. Det logiska är ju att stridsåtgärden kommer att stoppas i samma stund som en arbetsgivare för upp frågan till prövning i domstol fram till dess att domstolen har gett klartecken. Det innebär dessutom att man flyttar över ansvaret för arbetsstriden, som i dag ligger hos parterna, till stat- sapparaten, till en domstol. Strejkvapnet är i praktiken det enda vapen som arbetstagarna har att ta till gentemot arbetsgivaren, alltså vägran att arbeta. Det är inte för inte som det ses som en medborgerlig fri- och rättighet. Därför är förslagen om proportionalitetskrav och det faktum att parterna inte längre ska ansvara för den här frågan ett mycket allvarligt ingrepp. Fru talman! Listan på borgarnas angrepp på ar- betsrätten kan göras lång, och det gäller alla partier även om Moderaternas lista blir extra lång. Där hittar vi förslag om att kollektivavtalen ska bort. Man vill ta bort arbetstidslagen, förbjuda sympatistrejker, införa en proportionalitetsprincip, ta bort det fackliga tolk- ningsföreträdet, ta bort vetorätten mot oseriösa entre- prenörer, förkorta återanställningsrätten, förlänga otrygga provanställningar, öka möjligheten till vis- stidsanställningar osv. Även om de här frågorna berör arbetsmarknaden handlar det i förlängningen om livet i övrigt och om samhällsklimatet i stort. Är man otrygg i sin anställ- ning är man också otrygg i sin försörjning och i sin livssituation. Det påverkar framtidstron. Det påverkar möjligheter att ta banklån. Det påverkar möjligheter att sätta barn till världen. Med andra ord är det kort- siktigt, och det skulle innebära ett samhällsklimat där alla bara kan vara förlorare. Anställningstrygghet är grundbulten. Och man kan säga att anställningsskyddslagen bygger på tre ben, och alla de tre benen är hotade från lite olika håll. Ett ben i anställningstryggheten handlar just om återanställningsrätten, alltså rätten att bli återanställd när man har sagts upp på grund av arbetsbrist. Det är en regel som syftar till att motverka att arbetsgivaren missbrukar sin rätt att säga upp personal på grund av arbetsbrist för att en kort tid senare plocka in andra personer, kanske till lägre löner. Moderaterna, kd och Folkpartiet vill förkorta den tid som företrädesrätten gäller. Man vill försvaga löntagarnas skydd. I Väns- terpartiet säger vi: Förläng den tiden! Ett annat ben i anställningstryggheten handlar om turordningsreglerna. Det har vi debatterat åtskilliga gånger här i kammaren, och som bekant försämrades reglerna under mandatperioden, och allt tyder på att vi som var emot tyvärr fick rätt. Undantagen leder till otrygghet, och det leder främst till att kvinnor miss- gynnas, ofta i samband med graviditet och föräldrale- dighet. Nuvarande ordning betyder i praktiken att ingen anställd på ett mindre företag kan känna sig trygg. Vad vill Moderaterna göra? Vad vill Kristde- mokraterna göra? Vad vill Centern göra? Centern vill inte göra någonting; man tycker att det är en bra ord- ning. Moderaterna och Kristdemokraterna vill ytterli- gare försvaga skyddet. Och vad säger Vänsterpartiet och i det här fallet även Socialdemokraterna? Man säger: Återställ turordningsreglerna och förstärk tryggheten! Det tredje benet för att vi ska ha en fungerande anställningstrygghet är att grunden måste vara tills- vidareanställningar. Moderaterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill utöka möjligheterna till provan- ställningar och andra otrygga anställningar. Vänster- partiet tar strid för att fasta arbeten ska vara huvudre- gel, och vi säger: Avskaffa ÖVA, överenskommen visstidsanställning! Har man haft visstidsanställningar i tre år och inom den perioden varit anställd 18 måna- der bör man faktiskt ha rätt att få en tillsvidare- anställning. Det är ett fullt rimligt krav. I dag vet man att 50 % av LO:s unga kvinnor har tidsbegränsade anställningar. Hälften av LO:s unga kvinnor saknar alltså trygghet i anställningen. De behöver inte ens sägas upp om de t.ex. väntar barn, utan arbetsgivaren kan bara säga: Sorry, anställnings- tiden har gått ut, du får inte förlängt. Trots att många redan hade en otrygg anställ- ningssituation införde s-regeringen 1996/97 ytterliga- re en osäker anställningsform, ÖVA. Skillnaden mellan ÖVA och andra former av visstidsanställning- ar är att man när det gäller ÖVA inte behöver ha några skäl. Detta tillgodoser inte någon särskild per- son. Detta tillgodoser inte något särskilt behov, utan det ger bara en rätt för arbetsgivaren att anställa män- niskor i ett otryggt anställningsförhållande. Tyvärr är vi ensamma i riksdagen om att driva frågan om att fasta heltidsjobb ska vara regel, trots att den är så central för så många människor och trots att detta i förlängningen riskerar att föra med sig att LAS, alltså lagen om anställningsskydd, faktiskt inte fungerar i praktiken, eftersom det bygger på att det är fasta arbeten som är grundregeln. Avslutningsvis vill jag säga att vi har en mängd reservationer i betänkandet, 13 stycken tror jag, och vi har tre särskilda yttranden som alla rör viktiga principfrågor. Jag har lyft fram några. Carlinge Wis- berg kommer att lyfta fram några andra för Vänster- partiets del. Till votering har vi valt att lyfta fram reservation 8, som just handlar om fasta heltidstjäns- ter, och Vänsterpartiets och Socialdemokraternas gemensamma reservation om turordningsreglerna, nr 24.

Fru talman! Först vill jag kommentera propositio- nen Lag om förbud mot diskriminering av deltidsar- betande arbetstagare och arbetstagare med tidsbe- gränsad anställning, som behandlas i det här betän- kandet. Vi kristdemokrater är i grunden positiva till ett stärkt lagskydd för de här grupperna men har i vår reservation beklagat den bristande samordning som finns med de andra lagarna om diskriminering och särbehandling. Det blir fler och fler lagar utan att det är riktigt samlat på ett ställe. Det skapar krångel och otydlighet och därmed problem, inte minst för småfö- retagarna. Vi delar också Lagrådets kritik om att man ska reservera begreppet diskriminering för mänskliga fri- och rättigheter när det gäller särbehandling eller diskriminering på grund av kön, ras, sexuell läggning och handikapp. Därmed skulle man kanske använda begreppet särbehandling i det här sammanhanget. Vi saknar också i lagen en konsekvensanalys, inte minst för kommun och landsting. Vi beklagar att regeringen inte har förmått att se de här lagarna också i småföretagens perspektiv, inte bara i den anställdes perspektiv. Då hade man kunnat hänskjuta detta till den utredning som finns om de olika diskrimineringslagstiftningarna och därmed få en samlad lag. Det gäller både en samlad lagtext och ett gemensamt innehåll, så att man som företagare lätt kan förstå och agera när man ska följa lagarna. Därför vill jag yrka bifall till reservation 4 i det här betän- kandet, där den här kritiken från vår sida tas upp. Fru talman! Övriga delar av betänkandet handlar om en rad olika större och mindre arbetsrättsfrågor. Jag skulle vilja uppehålla mig mycket kring en rapport om Kristdemokraterna och arbetsrätten, där flera av dagens sakfrågor behandlas. Det är en rapport som Socialdemokraterna släppte i går. Det är andra gången på kort tid som Socialdemo- kraterna i rapporter och artikelkampanjer runtom i landet angriper oss kristdemokrater när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag ser det som en ära, ett gott betyg till oss kristdemokrater. Det tyder på att Socialdemokraterna är rädda för oss och ser oss som ett hot bland vanliga löntagare. Det vore alltså trevligt med en sakdebatt om ar- betsmarknadspolitik och arbetsrätt. Men vad gör Socialdemokraterna? Jo, de sprider en rapport och artiklar med halva sanningar och hela lögner. Det är starka ord, men jag står för dem, därför att det vi kan läsa i den här mycket torftiga rapporten är det mest makabra jag har sett i form av förvridna sanningar. Låt mig ta tre punkter som exempel. Socialdemokraterna påstår att vi vill slå sönder kollektivavtalen. Det är en lögn. Vi vill att kollekti- vavtalen ska vara ett grundläggande sätt att lösa pro- blemen på arbetsmarknaden. Men vi har sagt att man bör se över lagen så att den enskilde som så önskar ska få större möjlighet att sluta avtal med arbetsgiva- ren utan hänsyn till kollektivavtalen. Vi har också sagt att en sådan här översyn måste beakta risken för att enskilda löntagare kan utnyttjas otillbörligt av arbetsgivaren vid exempelvis hög arbetslöshet. Det är bara att läsa - sammanhanget finns presenterat i vår arbetsmarknadsmotion, men Socialdemokraterna väljer att rycka ut en mening och glömmer resten av stycket. Nästa mycket makabra punkt är att Socialdemo- kraterna påstår att vi höjer a-kasseavgiften med 250- 300 kr per månad och löntagare. Det är ren lögn. I vårt budgetförslag höjs a-kasseavgiften med 130 kr enligt beräkningar från riksdagens utredningstjänst och kompenseras mer än väl av sänkt inkomstskatt. Forskningen är tämligen ense om behovet av en star- kare koppling mellan arbetslösheten och a- kasseavgiften för en bättre fungerande lönebildning. Det är den forskningen som vi har tagit till oss. Lön- tagarna får alltså sänkt inkomstskatt. Den tredje punkten gäller att Socialdemokraterna påstår att vi kräver att arbetsgivaren ensidigt ska bestämma vem som ska få var kvar och vem som ska lämna arbetsplatsen vid arbetsbrist. Det är också en ren lögn. Vi tycker att det är rimligt att arbetsgivaren ska kunna undanta två nyckelpersoner från turord- ningslistan när permitteringar måste vidtas. Genom detta skulle man kunna rädda ett litet företag från att tappa nyckelkompetens när man måste dra ned på arbetsstyrkan. Men resten bestäms ju via förhandling- ar och enligt de LAS-regler som finns. Detta är tre tydliga fall av rena lögner som Social- demokraterna nu sprider runtom i landet. Ett par av dessa har vi redan sett i artiklar och bemött. Eftersom fakta finns redovisade i våra motioner och ni social- demokrater förhoppningsvis är läskunniga, måste jag konstatera att ni medvetet far med osanning. För en tid sedan vädjade Socialdemokraternas partisekreterare Lars Stjernkvist om en ärlig valrörel- se. Är det detta han menar, Sven-Erik Österberg, Anders Karlsson och Björn Kaaling? Är det så här ni tänker driva er valrörelse? Visst kan förflugna ord komma över våra läppar i en valrörelse. Visst kan överdrifter förekomma, men jag tycker att vi ska vara mycket måna om att inte medvetet sprida lögner. Det handlar helt enkelt om politikens anseende. Eftersom jag har lärt känna arbetsmarknadsut- skottets ordförande Sven-Erik Österberg som en rejäl och hederlig person blev jag faktiskt grymt besviken när han på en presskonferens i går eftermiddag spred de här felaktiga uppgifterna. Hela riksdagsgruppen står bakom det här dokumentet som har getts ut. Fru talman! Jag måste ta tillfället i akt att avkräva Socialdemokraterna en offentlig ursäkt. Det bör framgå av riksdagsprotokollet i dag, från Björn Kaa- lings och Anders Karlssons sida, och gärna också Sven-Erik Österbergs sida, att detta är en plump i protokollet, detta är felaktigheter. Det pågår ju en försoningskonferens just nu i Stockholm. Jag är be- redd att stryka ett streck över detta, men jag vill gärna få till protokollet att de här uppgifter är ett olycksfall i arbetet, en felaktighet. Frågan är ju, Björn Kaaling, hur ni kan påstå att vi ska höja a-kasseavgiften med 300 kr när det bara är att läsa i vår budgetmotion och vår arbetsmarknads- motion att det handlar om upp till 130 kr, t.o.m. något under detta enligt nya uppgifter från riksdagens ut- redningstjänst. Varför bedriver ni politisk verksamhet på det här sättet? Enligt den socialdemokratiska rapporten anklagas vi kristdemokrater för att vara löntagarfientliga när vi i motioner för fram några förslag som Socialdemo- kraternas egen utredare, den förra socialdemokratiska statssekreteraren Svante Öberg, förde fram för två år sedan. Dessa förslag prövades seriöst av den social- demokratiska regeringen. Men LO sade nej, och då åkte förslagen i papperskorgen. Förslagen handlar om bättre spelregler för lönebildningen och hur konflikter på arbetsmarknaden ska hanteras på ett bättre sätt. Så dramatiska var de förslagen från vår sida. En riksdagsmajoritet bestående av miljöpartister, moderater, kristdemokrater, centerpartister och folk- partister röstade för att undantag från turordnings- reglerna ska beviljas för företag med färre än tio anställda. Vi tycker inte att det är så lyckligt med sådana gränsdragningar vid ett visst antal anställda, men det blev en kompromiss. Socialdemokraterna ger sken av att de är oerhört upprörda över det här beslutet och vill snarast återgå till de gamla reglerna. Men varför skrev då inte Soci- aldemokraterna en parti- eller kommittémotion och krävde detta? Det finns ingen sådan i riksdagstrycket. Vi behandlar inte någon sådan här. Det finns två enskilda motioner av socialdemokratiska riksdagsle- damöter och en partimotion från Vänsterpartiet. Er uppbragdhet är tydligen inte så stor att ni orkade med eller kom ihåg att skriva en parti- eller kommittémo- tion i frågan. Vi som kan riksdagsspråket vet ju att det är parti- och kommittémotioner som uttrycker partiernas officiella hållning. Fru talman! Ett av våra förslag som retat Social- demokraterna är att förlänga möjligheten till provan- ställning till tolv månader från nuvarande sex måna- der. Det skulle öka företagens benägenhet att nyan- ställa i stället för att utnyttja övertid vid exempelvis en konjunkturuppgång. Jag måste få berätta att häromdagen träffade jag en småföretagare med sex anställda här i Stockholm- strakten. Han hade en kille provanställd. Han hade satt en av sina anställda på att lära upp den här killen. Det verkade vara en kille som han gärna ville anstäl- la, men provanställningstiden höll nu på att gå ut. Han visste fortfarande inte om den här killen skulle orka bära sina kostnader i företaget, om han skulle dra in de intäkter som krävs för att de skulle kunna behålla honom. Den här småföretagaren var ingen girigbuk, det var ingen cigarrökande, fet direktör som såg sina anställda som slit-och-släng-varor, som företagsleda- re ofta framställs i vänsterretoriken. Han stod i valet mellan att våga anställa den här personen på en fast anställning och att säga upp honom. För honom var insatsen familjeföretaget som hans mamma och pappa hade byggt upp. Det här är ett exempel på vad en förlängd provan- ställningstid kan medverka till. Det kan skapa lite mer utrymme och låta den här småföretagaren få testa lite längre och se om det bär för att därmed kunna fastan- ställa en person. Frågan är varför socialdemokrater och vänsterpartister säger nej till den typen av för- slag. Fru talman! Dagens arbetsrätt är anpassad efter 70-talets samhälle med stora varuproducerande före- tag som förebild. Tron att människor är utbytbara i en produktionskedja präglar tänkandet som ligger bakom dagens arbetsrätt. Men sedan dess har förändrings- takten i näringslivet accelererat och människor är alltmer välutbildade och svåra att byta ut. I allt högre grad går företagets balansräkning ut genom dörren när personalen går hem på eftermiddagen. Det är i de små företagen som nya idéer föds och de nya jobben skapas. Vi måste ha en arbetsrätt och en arbetsrättslagstiftning som är modern och anpassad till den nya tidens företag och den nya tidens arbets- marknad. Vi behöver också en arbetsrätt som skyddar de anställda från godtycklig behandling. Men vi måste ha spelregler som passar dagens arbetsmarknad och fungerar i det moderna samhället. Mycket talar för att dagens arbetsrätt motverkar sitt syfte. Det visar undersökningar och samtal man har med företagare. Det visar det allvarliga läget på arbetsmarknaden där 700 000 människor är öppet arbetslösa, i åtgärder eller skulle vilja arbeta mer men får inte. Fru talman! För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 4.

Fru talman! Kd säger sig i många olika samman- hang värna familjen. När det gäller arbetsrätten pratar man i vackra ordalag om möjligheten att kombinera arbete och familj. Men kd:s konkreta politik är ju precis tvärtom, menar jag. Man lägger en rad förslag som skapar otrygghet. Man vill förlänga provanställ- ningen, man vill gå vidare med turordningsreglerna, man vill öka möjligheten till visstidsanställning osv. Min fråga till Stefan Attefall blir då rätt logiskt: Tror inte kd att otrygghet i anställningen, t.ex. ett föräldra- par som får gå på provanställning eller upprepade vikariat, på något sätt påverkar samhället i övrigt och möjligheten att kombinera arbete och familj?

Fru talman! Problemet med Camilla Sköld Jans- sons och Vänsterpartiets världsbild är att man tror att trygghet skapas enbart med lagar. Trygghet skapas ju genom att företagen växer och fungerar. Nu sägs tusentals upp på Ericsson. Det viktiga där är ju att företaget mår bra och att företaget utvecklas. Sedan kan man ha hur många lagar som helst. Men om fö- retaget inte går bra i grunden, om det inte växer fram nya företag och om inte den familjeföretagare som jag pratade om vågar nyanställa, vad hjälper då lag- stiftningen? Vi måste självfallet ha en rimlig balans mellan arbetstagare och arbetsgivare på arbetsmark- naden. Vi ska ha skydd mot godtycklighet och mot att man utnyttjar människor, men vi måste också inse att vi måste ha lagar som passar dagens arbetsmarknad, dagens näringsliv och som gör att vi kan få fler väx- ande företag. Tittar man på Vänsterpartiets förslag ser man ökad lagreglering och införande av samhällsfonder, som får löntagarfonderna att framstå som rena rama småsakerna. Hur tror Camilla Sköld Jansson och Vänsterpartiet att sådant skulle öka tryggheten och skapa fler jobb? Tror Camilla Sköld Jansson att fa- miljerna skulle få mer pengar i plånboken och ökad trygghet med samhällsfonder?

Fru talman! Stefan Attefall inleder med att posi- tionera var kd står. Han medger att undertonen i för- slagen medför ökad otrygghet. Men han säger samti- digt att det viktiga är att företagen mår bra. Kd har kortsiktigt tänkt att företagen skulle må bra av att människor kastas ut och in och saknar anställ- ningstrygghet. Det är dessutom visat att otrygghet i anställningen t.ex. påverkar unga flickors val att föda barn eller inte. Anställningstrygghet är en mycket central fråga. Jag har inte läst den rapport som Attefall för fram. Men jag delar det som sades i talarstolen. Säger man att man ska öppna möjligheter till individuella avtal vid sidan av kollektivavtal slår man sönder kollekti- vavtalsrätten, som det sades i rapporten. Vill man ha branschvis a-kassa och att människor ska ta en större risk om de tillhör en bransch där ris- ken är större för ökad arbetslöshet innebär det med automatik att de får betala en högre premie. Vill man som kd utöka turordningsreglerna innebär det att ingen anställd har trygghet, eftersom de inte vet vilka två det är som ska undantas. Den analys som redovisades, med reservation för att jag inte har läst rapporten, var att kd sammantaget för en politik som försvagar löntagarna och vill slå sönder kollektivavtalsrätten. Den slutsatsen kan jag ställa mig bakom. Det kan jag göra utan att behöva be om ursäkt.

Fru talman! Jag tycker att Camilla Sköld Jansson ska läsa rapporten. Nu talar hon mot bättre vetande. Dessutom kan hon läsa våra motioner. Vi vill inte alls ha branschvisa a-kassor. Det är varken praktiskt möjligt eller rimligt. Däremot tycker vi att det är rimligt att ungefär en tredjedel av a- kassans kostnad betalas av de anställda, en tredjedel av staten och en tredjedel av arbetsgivarna. Den öka- de kostnaden, som blir ungefär en dryg hundralapp i månaden, kompenseras mer än väl av sänkt inkomst- skatt i våra förslag. Det är sanningen. Om Camilla Sköld Jansson ställer sig här och upprepar samma lögner som Socialdemokraterna sprider måste jag kräva en offentlig ursäkt även av Camilla Sköld Jansson. Det handlar om att skapa trygghet genom att ska- pa förutsättningar för fasta jobb och växande företag. Ta den småföretagare jag tog som exempel. En kille som får provanställning på sex månader och blir se- dan uppsagd därför att arbetsgivaren inte vågar an- ställa. I stället skulle han få provanställning ytterliga- re några månader och kanske också få fast jobb. I vilket fall är det tryggare för den kille som blev provanställd? Är det tryggare att få en chans att fort- sätta och därmed få fast jobb, eller att tvingas gå i förtid? Jag begriper inte hur världen ser ut i Camilla Sköld Janssons ögon. Jag tror att det är tryggare för den provanställde att ha provanställning någon månad till och sedan få ett fast jobb i stället för att åka ut efter en kort tid.

Fru talman! Dagens debatt handlar förvisso om arbetsrätten. Med det här betänkandet ska vi anta ett förslag som gäller diskriminering av deltidsarbetande och personer med visstidsanställningar. Det rör sig om att införa ett EG-direktiv, och man kan ifrågasätta om inte reglerna var uppfyllda avtalsvägen. Eftersom man från EU:s sida hade en annan tolkning har rege- ringen valt att lagfästa förbudet. Från Centerpartiets sida har vi inte motsatt oss förslaget. Vi välkomnar dock att regeringen äntligen har initierat en översyn av hela diskrimineringslagstift- ningen. Den finns i dag i flera olika lagar med nästan, men bara nästan, samma lydelse. Det behövs en sam- ordning av lagstiftningen på arbetsmarknadsområdet. En utvidgning bör alltså ske så att lagstiftningen gäl- ler större område av diskrimineringsområdet. Jag menar i det här fallet inte arbetsmarknaden. Det inne- fattar i så fall även jämställdhetslagen. Ett samordnat ombudsmannaämbete, underställt riksdagen, är också ett krav som Centerpartiet ställer. Att arbetsgivarna nu får ytterligare en lag inom samma område kan verka än mer förvirrande för dem som har att hantera lagstiftningen i praktiken. Lag- stiftning ska inte motverka sitt syfte eller få konsek- vensen att företag av rädsla att göra fel i ett rekryte- ringsärende avstår från att anställa fler medarbetare. Då blir det ingen tillväxt i samhället, och de som lagstiftaren vill skydda kan få det ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden. I och med detta beslut biträder Sverige också den ILO-konvention om del- tidsarbete som finns. Det är bra. I övrigt är det många frågor i betänkandet som återkommer från tidigare behandling i denna kamma- re. Lönebildningen är ett sådant problem som tyvärr är svårt att komma åt lagstiftningsvägen om man inte vill ha en statlig lönepolitik. Samtidigt ökar gapet mellan kvinnors och mäns löner. Det är en motsatt utveckling mot den önskvärda. Parterna har här ett jättestort ansvar för att en för- ändring ska komma till stånd. Om man inte klarar av att ta det här ansvar riskerar man att samhället måste gripa in på ett sätt som jag förutsätter att parterna inte anser önskvärt. Det är ännu för tidigt att säga vilket inflytande Medlingsinstitutet kan ha på olika frågor, eftersom man ännu inte genomfört någon stor lönerö- relse sedan institutet bildades år 2000. Stridsåtgärdernas utformning vid en arbetsmark- nadskonflikt har varit uppe till diskusson vid ett fler- tal tillfällen i både utskott och kammare. Från Cen- terpartiets sida har vi hävdat att en proportionalitets- regel bör införas. Ingen part bör tillåtas ta ut vissa nyckelpersoner i konflikt så att kostnaden för den egna organisationen blir ganska låg medan man till- fogar motparten och tredje man stora kostnader och andra olägenheter. Fru talman! Den nya arbetstidsutredningen, som antagit namnet KNAS, ska inom kort avlämna ett betänkande som ska resultera i ett lagförslag till hös- ten. Av denna anledning har Centerpartiet avstått från att motionera i ärendet under denna punkt. En gene- rell förkortning av arbetstiden får troligen som resul- tat att människor blir mer stressade på grund av att det kommer att saknas ännu fler befattningshavare och att de ska göra samma mängd jobb på kortare tid. En ökad flexibilitet och större möjlighet för arbetsta- garna att vara med vid förläggningen av arbetstiden anser vi vara en fördel för alla parter. Att man ska undvika övertid är en annan fråga som Centerpartiet drivit i riksdagen och också i olika utredningen. Centerpartiet har föreslagit att man ska lagstifta bort fackens möjlighet att förhindra att företagen tecknar tilläggsförsäkringar till föräldraförsäkringen. Vi anser att det är bra om fler pappor kan vara hem- ma med sina små barn. Då är det också viktigt att det inte blir för stora ingrepp i familjens ekonomi. När företagen nu vill uppmuntra sina anställda att utnyttja sin föräldraledighet så borde det inte vara någon som har något emot det. Den skrivning som majoriteten har om att följa frågan anser vi vara alltför lam. Det är inte så förfärligt mycket att vänta på. Fru talman! Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 37 under punkt 31.

Fru talman! Detta betänkande bygger på proposi- tion 2001/02:97 om lag om förbud om diskriminering av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsad anställning. I bakgrunden finns också ett par EU- direktiv som syftar till att hävda ramavtal i samman- hanget. Det gäller såväl deltidsarbete som visstidsar- bete. Vidare behandlas ett stort antal motioner. Det som först gör att betänkandet ser dramatiskt och laddat ut är de många reservationerna men också den tveksamhet som av och till kan iakttas i utskotts- majoritetens skrivning. Den andra orsaken är spän- ningsförhållandet mellan olika politiska riktningar i s.k. laddade frågor. Ofta får det en större politisk sprängkraft än vad själva sakfrågan ger anledning till. I grunden lär det finnas en mycket bred uppslut- ning kring att hävda kampen mot olika former av diskriminering och att öka säkerhet och hälsa på ar- betsplatsen. När det gäller förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och anställda med tidsbegränsade villkor anknyter förslaget till annan lagstiftning. Det som kan sägas om förslaget är att det är högst oklart vilka det berör. Man talar både om direkt dis- kriminering och om indirekt diskriminering. Därtill kommer utskottets uttryckliga besked att det inte är tillämpligt om villkoren är berättigade av sakliga skäl. Det ska heller inte gälla om tillämpningen av villko- ren kan motiveras av ett berättigat mål och om med- len är lämpliga och nödvändiga för att uppnå det målet. Fru talman! Det är en körorder som knappast kunde vara mer rund och svårtolkad. De juridiska och avtalsmässiga föreskrifterna är självfallet oerhört centrala och viktiga. Fungerande parter på arbetsmarknaden har som helhet visat sig vara en styrka i den svenska arbetsmarknadspolitiken. Vi lever dock med mycket av 1970-talets lagstiftning, som då hade sina motiv men som inte utan vidare kan vara tillämplig på en föränderlig arbetsmarknad. Där behövs det en reformering. Det behövs en utformning som gör att vi får en smidig arbetsmarknadspolitik där det finns flexibilitet och hanterbarhet för arbets- givarna, framför allt för småföretagarna, men där också trygghet i arbetslivet ges och upplevs som positiv och reell för de anställda. Vi i Folkpartiet delar uppfattningen att deltidsar- betandes och visstidsanställdas situation måste upp- märksammas. Vi är av den åsikten att lagstiftningen med det framlagda förslaget skulle bli alltför komplex och svåröverskådlig. I sådana situationer förlorar lagarna ofta sin tyngd och sin spets. Vi har förordat att de borde samordnas i en samlad lag, så att de blir överskådliga och framför allt lättare att tolka och begripa. Vi har krävt en samlad lagstiftning när det gäller diskriminering. Utskottsmajoriteten glider undan det genom att tala om att det är ett lagtekniskt begrepp, och man kan undra vad utskottet egentligen tror sig kunna vinna då man till försvar för regeringens förslag säger att begreppet diskriminering bör användas. Samtidigt påstår man att det har mindre att göra med den bety- delse som ordet "diskriminering" kan ha i ett mer allmänt språkbruk. Ja, fru talman, tydligheten ökar knappast med det utskottsbeskedet. För övrigt håller majoriteten med oss motionärer om att det borde vara en bättre sam- ordning, men sakmotiven får sällan sin chans i ett utskottsbetänkande under ett valår. Att hänvisa till att diskrimineringslagarna inte behandlas i Diskrimine- ringsutredningens uppdrag är faktiskt poänglöst. Jag tror dock, fru talman, att det vore viktigare att se till sakläget än till hur ett visst utredningsdirektiv ser ut. Detsamma gäller frågan om var diskrimineringsom- budsmännen ska finnas och vem som ska råda över dem - riksdag eller regering. Sammantaget är propositionen otydlig och oklar över vad konsekvenserna bli. Ett är säkert: Den ska- par inte en större användbarhet, och enkelheten lyser med sin frånvaro. Så vill jag göra några reflexioner av mer allmän art, fru talman. En positiv och fungerande och funge- rande arbetsrätt måste också leva i ett landskap där parterna fungerar väl, men framför allt där det finns en stabil arbetsmarknad med ett stort utbud. Vi har ju varit med några år i en mycket god konjunktur samti- digt som regeringen har misslyckats med att rå på den öppna arbetslösheten. Fortfarande finne ett par hund- ra tusen personer i öppen arbetslöshet, och ett stort antal är i åtgärder. Målet att 80 % skulle vara syssel- satta relativt snart ses av flertalet bedömare som en omöjlighet, trots att rent statistiskt den alltför höga förtidspensioneringen av uppemot 40 000-45 000 personer varje år inte har kunnat klara hem något slags statistisk balans. Jag tror att det är viktigt - och det har sagts av ta- lare här förut - att det i detta arbetsmarknadens land- skap kommer till nya företag. De kan vara små i bör- jan, men det måste framför allt finnas en vilja att växa. Dessa kommer som ett viktigt tillskott som säkrar arbetsplatser och sin del i ett framtida välfärds- samhälle. I grunden är det också fel väg att alltför lättvindigt pensionera ut folk. Detta blev vi påminda om i går, då förra statsrådet Bengt K Å Johansson kom med sin äldreutredning. Han slog fast att väldigt många be- hövs längre i arbetslivet och att detta är ett villkor för att säkra välfärden. Han talade också om att få sänkta arbetsgivaravgifter - något som Folkpartiet med flera partier har föreslagit - om att också äldre behöver utbildning och fortbildning och om hur fel det är att pensionera bort tusentals personer som skulle kunna vara väldigt användbara och är behövliga. Han efter- lyste en ny attityd då äldre, med stor arbetslivserfa- renhet, skulle kunna betyda väldigt mycket för ett förbättrat arbetsmarknadsläge och en bredare väl- färdsgaranti. Jag delar hans uppfattning om att alltför många företag, ofta stora, och alltför många fackliga organ drar den kortsiktiga och felaktiga slutsatsen att pen- sionera bort i stället för att låta också människor i relativt mogen ålder bli en ny och positiv resurs i ett förändrat arbetsliv. Det sades också i debatten tidigare att vi nu är i kunskapssamhället och att resurserna finns i huvudet. Till en del är detta rätt, möjligen i en högre grad än tidigare. Men vi behöver också händernas och den praktiska kunskapens kapacitet. Industriproduktion, hantverk och tjänstesektor har verkligen inte spelat ut sin roll. Även de s.k. enkla jobben behövs på den framtida, moderna arbetsmarknaden. Ett område som regeringen har misskött är regel- systemet för nya företagare. Ofta har småföretagare, särskilt kvinnliga nyföretagare, inte kunnat tillgodo- göra sig ett regelsystem som underlättar företagseta- blering och därmed nya arbetsplatser. Jag tror att det är viktigt att också den dimensionen finns med då vi talar om arbetsrätt i både svenskt och europeiskt per- spektiv. Snårigheten får inte bli så dominerande som nu är fallet. Vi skulle också kunna se lite mer avspänt på det turordningsundantag som gäller sedan en tid. Det är trots allt en viktig signal för landets småföretagare att ha ett visst, om än begränsat, utrymme i bedöm- ningen när man många gånger lever med sitt företags överlevnadsfråga. Att återgå till den modell som tidigare fanns och där arbetstagarna i regel inte hade någon positiv garanti är inte lösningen på den frågan. Camilla Sköld Jansson sade att vi reservanter väl bara var ute efter att slå in en kil i den svenska ar- betsmarknaden. Jag tycker att det påståendet är lite oblygt för att komma från en företrädare för att parti som har kluvits i två delar i sin syn på näringslivet och vem som ska ha makten över produktionsmedlen. Jag tror i stället, fru talman, att det är viktigt att inte cementera arbetslösheten på den höga nivå vi nu har. Den behöver pressas ned. Därför blir slutsatsen att skapa en balans mellan arbetsgivare och arbetsta- gare på arbetsmarknaden. Vi förordar i första hand att klara den mesta avtal- svägen, men i grunden måste den finnas ett regelsys- tem som underlättar för parterna att hitta goda fram- komstvägar. Därför är vi angelägna om att förorda en parlamentarisk utredning som skyndsamt lägger fram förslag om en arbetsrätt som är anpassad till 2000- talets arbetsmarknad. Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2, 11 och 15.

Fru talman! Det stämmer att Vänsterpartiet ofta talar om klyftor och att vi har en politik som tar fasta på klyftor som gäller kön, klass och region. Det finns däremot ingen klyfta i partiet. Det är en massmedial grunka. Jag kan lugna Elver Jonsson med att Väns- terpartiet är stabilt. När man läser Folkpartiets reservation får man förhoppningar om att man på något sätt är ute efter att stärka löntagarna. Ni konstaterar att den anställde har en svag position i förhållande till arbetsgivaren. Då får man intrycket att Folkpartiet har insett det och kommer att lägga förslag som kommer till rätta med det. Men förslagen går åt precis motsatt håll. Återigen lägger Folkpartiet förslag om att försäm- ra anställningstryggheten, förlänga provanställnings- tiden, förkorta återanställningsrätten, öka möjlighe- terna till visstidsanställning osv. Man ser inget pro- blem i de försämrade turordningsreglerna, som inne- bär att ingen på små företag för närvarande har an- ställningstrygghet. Folkpartiet tycker inte heller att det är bra med sympatiåtgärder, och man vill ta bort vetorätten när det gäller entreprenader - alltså åtgärder som de fackliga organisationerna kan ta till för att motverka social dumpning. Om Folkpartiet anser att de anställda har en svag position i förhållande till arbetsgivaren, ska man då tolka Folkpartiets politik så att ni konstaterar att det är på det viset, men att ni inte alls är intresserade av göra någonting åt det?

Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Camilla Sköld Jansson ändå uppfattade att vi var beredda att stärka löntagarnas position. Det är helt rätt. Det är bara det att vi föredrar andra vägar än dem som Vänsterpartiet förordar. I många frågor finns det ju ingen artskillnad, utan det rör sig mer om en gradskillnad t.ex. när det gäller provanställningsti- dens längd, återanställningsrätten osv. Vi är väldigt angelägna om att man får en flexibel arbetsmarknad som är till fördel för både löntagare och företag, framför allt för småföretagen. Generellt förordar vi det som vi var med och drev igenom 1991-1994. Väldigt mycket av detta var positivt. Det inrättades bl.a. en allmän, öppen arbetslöshetskassa som nu har försvunnit. Den var till stort gagn för många. Återigen - för vilken gång i ordningen vet jag in- te: Den största tryggheten som en löntagare kan få är trygga jobb som finns i olika företag och där det finns en vilja hos företagarna att företagen ska växa och utvecklas.

Fru talman! Jag noterar med tillfredsställelse att Camilla Sköld Jansson ändå uppfattade att vi var beredda att stärka löntagarnas position. Det är helt rätt. Det är bara det att vi föredrar andra vägar än dem som Vänsterpartiet förordar. I många frågor finns det ju ingen artskillnad, utan det rör sig mer om en gradskillnad t.ex. när det gäller provanställningsti- dens längd, återanställningsrätten osv. Vi är väldigt angelägna om att man får en flexibel arbetsmarknad som är till fördel för både löntagare och företag, framför allt för småföretagen. Generellt förordar vi det som vi var med och drev igenom 1991-1994. Väldigt mycket av detta var positivt. Det inrättades bl.a. en allmän, öppen arbetslöshetskassa som nu har försvunnit. Den var till stort gagn för många. Återigen - för vilken gång i ordningen vet jag in- te: Den största tryggheten som en löntagare kan få är trygga jobb som finns i olika företag och där det finns en vilja hos företagarna att företagen ska växa och utvecklas.

Fru talman! Det sägs ofta från borgerligt håll att arbetsrätten skulle vara ett hinder för sysselsättningen och för tillväxten. Det finns inte en enda forsknings- rapport som visar att trygghet i anställningen skulle motverka god företagsamhet. Det är bara att konstatera att det bara är vackra ord om att de anställda har en svag position, men när det kommer till konkret politik finns det inte ett enda förslag från Folkpartiet i det här betänkandet, och det har nu inte heller kommit något förslag från Elver Jonsson i talarstolen.

Fru talman! Nu behandlar vi inte hela arbetsmark- nadsområdet, men jag sade som ett komplement att utöver regelsystemet är det viktigt med det före- tagsklimat som vi har i Sverige. Där har vi riktigt många förslag. Nu senast har vi tillsammans med övriga oppositionspartier presenterat ett 50-tal förslag som skulle kunna stärka framför allt småföretagsam- heten som fortfarande är - om Camilla Sköld Jansson tillåter uttrycket - kungsvägen - också för löntagarna.

Fru talman! Miljöpartiet står bakom propositionen om förbud mot att diskriminera deltidsarbetande och arbetstagare med tidsbegränsad anställning. Det är bra att det görs något för alla dem som inte har en tillsvidareanställning. I övrigt tas en mängd olika frågor upp i betänkan- det. Bl.a. behandlas yttrande- och meddelarfrihet för privatanställda. Vi har tidigare väckt den här frågan i interpellationer till Mona Sahlin och i motioner. Jag vill yrka bifall till reservation 18 om yttrandefrihet för privatanställda. I övrigt kommer jag att koncentrera mig på två frågor, arbetstidsförkortning och turordningsundan- tag. Fru talman! Det är hög tid att normalarbetstiden förkortas. Det var 32 år sedan sist. År 1970 infördes 40-timmarsveckan i Sverige. Andra länder har fortsatt att minska arbetstiden, men vi har bitit oss fast vid 40-timmarsveckan som om det vore en naturlag. En arbetstidförkortning är en central välfärdsre- form som motiveras både av jämställdhetsskäl och för att värna människors hälsa och livskvalitet. En sänk- ning av den dagliga arbetstiden skulle ge oss mer fri tid och mer ork att utnyttja den fria tid som vi har. Det skulle göra att fler människor orkade arbeta fram till sin pensionering i stället för att förtidspensioneras som i dag. En sänkning av den dagliga arbetstiden skulle ge oss mer tid för socialt liv, både i och utanför familjen. Det skulle också minska antalet arbetsskador och sjukskrivningar. En sänkning av den dagliga arbetstiden skulle gagna jämställdheten genom att männen skulle ges större möjligheter att ta ett ökat ansvar för hem och barn. Vi gröna föreslår ingen tvingande lagstiftning. Vi vill ha kvar den dispositivitet som finns i dagens lagstiftningen, men till 2006 vill vi sänka normen för normalarbetstiden från 40 till 35 timmar och på sikt till 30 timmar. En generell lagstiftad arbetstidsförkortning är rättvis. Den sänker heltidsnormen för hela arbets- marknaden och inte bara för viss privilegierade grup- per. Arbetstidsförkortningen bör genomföras i samspel mellan staten och arbetsmarknadens parter. Lösning- en ligger inte i att välja mellan lag och avtal, utan lösningen ligger i en kombination mellan lag och avtal. Den kortare normalarbetstiden ska fastställas i la- gen, men lagen ska som hittills vara dispositiv, dvs. inte tvingande. Men det är lagen som ska gälla om parterna inte träffat avtal om något annat. Vi ställer oss mycket positiva till ökat löntagarin- flytande över arbetstidens förläggning och möjlighe- ten att ta ut en del av sin ledighet på ett mer flexibelt sätt. Men det är falsk marknadsföring att - som en del gör - kalla denna ökad flexibilitet för sänkt arbetstid. Jag yrkar bifall till reservation 34. Fru talman! Jag delar Camilla Sköld Janssons uppfattning om att det finns en konflikt mellan den som är arbetstagare och den som är arbetsgivare. Jag delar också uppfattningen att det är viktigt att värna arbetstagaren, att värna en stark arbetsrätt och att värna rätten till strejk och andra stridsåtgärder. Därför avvisar vi från Miljöpartiet den borgerliga fyrklö- verns förslag om att urholka strejkrätten. Vi delar också Vänsterpartiets syn att återanställ- ningsrätten ska förstärkas, inte försvagas, som Mode- raterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet vill göra. Men vi har en annan syn än Vänsterpartiet och Socialdemokraterna på den undantagsregel från prin- cipen om sist in, först ut i företag upp till tio anställda som infördes den 1 januari förra året. Vi tycker att det är väsentligt att arbetsgivare i småföretag har en möjlighet att undanta två personer som anses vara av särskilt betydelse för den fortsatta verksamheten i situationer där man måste avskeda. I betänkandet behandlas två enskilda motioner om att man ska upplösa beslutet om undantaget i turord- ningsreglerna, men jag tycker att argumentationen för detta vilar på en mycket bräcklig grund. De undantag som nu har gjorts i småföretag har alla haft en ekonomisk grund. Miljöpartiet har kon- taktat samtliga fackförbund i Sverige och fått statistik över vilka som har undantagits. Hittills - såvitt vi har kunnat få fram - ingen gravid kvinna sagts upp som en konsekvens av förändringen i turordningsreglerna, trots Mona Sahlins och fackliga företrädares påståen- den i pressen, trots Camilla Sköld Janssons påståen- den här. En egendomlighet i Socialdemokraternas och Vänsterpartiets reservation är att man skriver att det nu finns tecken som tyder på att reglerna särskilt drabbar kvinnor och föräldralediga. Jag lägger märke till att man är lite mer försiktig i skrivningen i reser- vationen än vad man är i sin retorik medierna. I re- servationen skriver man att det finns tecken som tyder på att reglerna särskilt drabbar kvinnor och föräldra- lediga. Men dessa tecken har sin bakgrund i att utskottet förra våren förelog ett tillkännagivande om behovet av att förstärka skyddet för föräldralediga. Det är egendomligt att tecken som man säger finns nu kan utgöra bakgrunden till att man lämnade ett förslag under förra våren. Bakgrunden till förslaget om att förstärka föräld- raledigheten var en motion från Miljöpartiet. Men trots att motionen vann majoritet i utskottet och i riksdagen och trots att den socialdemokratiska rege- ringen har haft mer än ett år på sig att komma med ett förslag om en skärpning av föräldraledighetslagen som skulle innebära att gravida och föräldralediga skyddas från uppsägning vid arbetsbrist har man alltså ännu inte presterat någonting. Det behövs. Föräldraledighetslagen behöver stär- kas. Vi ser detta i många fall, men inte i fall som har med förändringen av turordningsreglerna att göra. I stället gäller det fall som rör betydligt större företag. Ericsson i Göteborg t.ex., där det återigen är aktuellt med varsel, avskedades förra året 33 personer, av vilka 30 var unga kvinnor. Där kan det knappast bero på förändringar i turordningsreglerna, för kan man avskeda 33 personer lär man ha fler än 10 anställda. Sanningen är att kvinnor, ofta föräldralediga kvinnor, diskrimineras på arbetsmarknaden. Men det är inte sant att detta beror på ändringen i turordnings- reglerna för småföretagen.

Fru talman! Turordningsreglerna har vi, som sagts här, i flera omgångar diskuterat i denna kammare. Det verkar vara svårt att få Miljöpartiet att inse vilket allvarligt ingrepp det här är - att det inte alls handlar om endast två personer. I och med att den här möjlig- heten till undantag görs till regel har inte en enda person på de här små företagen anställningstrygghet. Man vet ju inte vem det är som får gå i nästa fall av arbetsbrist. Det här är alltså ett mycket allvarligt ingrepp. Detta har man provat tidigare, och det var det som det hänvisades till i diskussionen när beslutet fattades. TCO gjorde uppföljningar som mycket tydligt visar vilka grupper det är som drabbas av turordningsreg- lerna. Jag måste medge att jag inte riktigt vet hur det är när det gäller det som Matz Hammarström säger om att det är svårt att hitta statistik. Men jag vet efter diskussioner med olika fackliga organisationer, inte minst med Handels, att de menar att deras kvinnor förlorar på turordningsreglerna. Den saken får vi återkomma till. Jag är övertygad om att vi som ett brev på posten statistiskt kommer att kunna bevisa detta - allt tyder ju på detta. Dessutom finns det, som sagt, en samstämmighet i de rapporter som vi får in. Jag vill skicka med en påminnelse om den debatt som vi hade när det här beslutet fattades. Då sade man i Miljöpartiet, via Barbro Feltzing, att man i samma stund som det bevisas att turordningsreglerna innebär att kvinnor diskrimineras är beredd ompröva sitt ställningstagande och återställa reglerna. Det är för övrigt en beredskap som, menar jag, Miljöpartiet ska ha.

Fru talman! Camilla Sköld Janssons svar visar just att man faktiskt inte har någon tillförlitlig statistik som stöd för sitt påstående om att förändringen av turordningsreglerna har lett till diskriminerande upp- sägningar av kvinnor, också gravida. Det är väl bättre att vänta tills man har sådan sta- tistik och att först därefter kräva en förändring vad gäller denna regeländring i lagen om anställnings- skydd. Att en del fackförbund säger att de är övertygade om att detta drabbar eller kommer att drabba kvinnor är något som sades redan då det stod klart att det skulle kunna bli en majoritet för den här förändringen i Sveriges riksdag. Det är klart att man fortsätter att hävda det. Men återigen: Camilla Sköld Jansson, var finns statistiken? Är det inte egentligen så att det enda ni har att komma med är det som ni skriver i reserva- tionen - att det finns tecken som tyder på att osv.? Jag tycker att ni borde vänta med er massiva, i vissa stycken hemska kritik, tills ni har mer på fötterna.

Fru talman! Jag menar att de tecken och de sig- naler som kommer redan nu är tillräckligt för att hävda att ni borde göra den här omprövningen. Återigen: Turordningsreglerna i sig innebär en så försvagad anställningstrygghet att redan detta faktum borde - i andra frågor, t.ex. när det gäller företrädes- rätten, intar ju Miljöpartiet en ståndpunkt - ha bety- delse. När det gäller turordningsreglerna gör ni ett så totalt avbrott i er linje att ni faktiskt placerar er i hö- gerburen när det handlar om arbetsrätten. Så central är frågan om turordningsreglerna.

Fru talman! Jag tycker inte att Miljöpartiet i ar- betsrättsfrågor kan placeras i högerburen. Som jag tidigare har tydliggjort tar vi avstånd från den borger- liga fyrklöverns försök att urholka strejkrätten t.ex. Dessutom stöder vi Vänsterpartiets synpunkt om en förstärkning av återanställningsrätten. Det är i en fråga som vi har olika uppfattning. Att vi har den uppfattning vi har beror på att vi tycker att det finns skäl att i vissa fall ha olika lagstiftning för små re- spektive stora företag. Det stora problemet när det gäller att komma till rätta med diskriminering av kvinnor på arbetsmark- naden är inte att ändra tillbaka turordningsreglerna till hur det var före den 1 januari 2001. I stället är det stora problemet att förstärka föräldraledighetslagen och att genom ett bättre jämställdhetsarbete komma åt den generella diskrimineringen av kvinnor i samhäl- let. Ericsson i Göteborg är ett intressant fall. 33 per- soner avskedades alltså. 30 av dessa var unga kvin- nor. I förhandlingarna om vilka som skulle sägas upp deltog tre personer från SIF och tre personer från Civilingenjörsförbundet. Med fackets goda minne - det hade inte någonting med ändringar i turordnings- reglerna att göra - var alltså 90 % av dem som sades upp unga kvinnor. Vi har således ett stort jobb att tillsammans minska diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden. Men låt oss fokusera det på annat än på detta med att ändra en konstruktiv förändring av turordningsreglerna, något som säkert har bidragit till en del av de 80 000 nya jobb som småföretagarna skapade förra året!

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, utom i den del som handlar om turordningsundantaget. Där yrkar jag bifall till reservation 24. I betänkandet behandlas regeringens förslag om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande och visstidsanställda arbetstagare. Här behandlas också, som framgått av debatten i dag, en rad övriga motio- ner. Den fråga som dagens arbetsmarknadsdebatt möjligen kan komma att mest handla om är just den om turordningsundantaget. Jag kommer att koncentrera mig på frågan om förbud mot diskriminering och på de motioner som väckts med anledning av den propositionen. Anders Karlsson, Socialdemokraterna, kommer senare i de- batten att beröra övriga av arbetsmarknadsutskottet behandlade motioner. Syftet med den lag som regeringen föreslår är att tillhandahålla ett skydd mot diskriminering och att uppfylla EG-rättens krav på skydd mot diskrimine- ring. Lagen innebär att det blir förbjudet att diskrimi- nera deltidsanställda arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsade anställningar. Detta gäller lön, förmåner och andra anställningsförhållanden. Dis- krimineringsförbudet gäller såväl direkt som indirekt diskriminering. När det gäller indirekt diskriminering handlar det om ett förhållande där löne- och anställ- ningsvillkor på papperet kan se helt okej ut. Men i praktiken blir man faktiskt diskriminerad. Om riksdagen beslutar enligt utskottets förslag in- nebär det att vi i svensk lagstiftning inför EU:s del- tidsdirektiv från år 1997 och visstidsdirektivet från år 1999. Den nya lagen ska börja gälla den 1 juli i år. Från utskottets sida gör vi några mindre justeringar av lagförslaget och föreslår en justering i lagen om ut- stationering av arbetstagare. Utskottet föreslår också att riksdagen ska anta för- slag från regeringen om att Sverige ansluts till ILO:s konvention nr 175. Vi har hört här att Kristdemokraterna vill att rege- ringens förslag avslås. Anledningen är att man, i likhet med Lagrådet, inte anser att begreppet diskri- minering ska användas i det här sammanhanget. Där- till anser man att frågan om diskriminering av deltids- och visstidsanställda ska lämnas till Diskriminerings- utredningen och att detta bör sammanföras i en ge- mensam lagstiftning. Ett tredje argument som förs fram är att det i regeringens förslag inte finns några beräkningar av vilka ökade kostnader som den nya lagen för med sig för kommuner och landsting. Folkpartiet vill att man avslår propositionen där- för att förslaget innebär en ny princip som är av ett annat slag än tidigare diskrimineringslagstiftning. Det är alltså inte fråga om person eller personliga egen- skaper utan mer om rättigheter för gruppen deltids- och visstidsanställda. All diskriminering, menar Folkpartiet, kan inte lösas genom enbart lagstiftning- en. Regeringen borde satsa på informationskampan- jer. Moderaterna å sin sida har insett, i likhet med öv- riga i utskottet, att Sverige är skyldigt att genomföra de båda direktiven, liksom de försök som har gjorts mellan arbetsmarknadens parter. Man har också sett att detta inte har lett till avtal på området. Därför återstår så att säga bara lagstiftning. Så anser de i likhet med kd och Folkpartiet att lagförslaget försvå- rar för arbetsgivare, i synnerhet småföretagare, och att all diskrimineringslagstiftning borde sammanföras i en gemensam lagstiftning. Fru talman! Ord och ordens innebörd är naturligt- vis viktiga, även om man kan förstå att en och annan medborgare undrar över varför vi i riksdagen träter om vi ska använda det ena eller det andra ordet - i det här fallet diskriminering eller särbehandling. Från utskottets sida anser vi att ordet diskriminering i det här fallet är det mest riktiga att använda. Både ar- betsmarknadens parter på Europanivå och EG har syftat till förbud mot diskriminering. Ordet särbe- handling, som föreslås som alternativ, är inte heltäck- ande. Jag har förstått - precis som också Elver Jons- son var inne på - att detta begrepp i lagteknisk me- ning inte täcker indirekt diskriminering. Att använda ordet diskriminering också i det här sammanhanget knyter an till övrig lagstiftning om diskriminering på ett bra sätt. Det är helt enkelt lättare för den som sedan ska hantera det i praktiken att förstå vad det här lagförslaget handlar om. Sedan kan man ge reservan- terna rätt i att det i det nu aktuella fallet inte är fråga om diskriminering av person eller personliga egen- skaper utan gruppen deltids- och visstidsanställda. Det är också skälet till att utskottet anser att den nya lagstiftningen inte bör ingå i den översyn av diskri- mineringslagarna som redan pågår, där just MR- perspektivet mera finns med. Detta, fru talman, med det förbehållet att Diskrimineringsutredningen kan komma fram till resultatet i sitt arbete som gör att vi i framtiden behöver anpassa den nu föreslagna lagstift- ningen. Ett argument från moderater, folkpartister och kristdemokrater är att detta blir ytterligare en lag som försvårar för arbetsgivarna. Så kan man naturligtvis se det hela. Men det myntet har också en framsida. Deltidsarbete är vanligare bland kvinnor än bland män. Det är också vanligare att kvinnor har tidsbe- gränsade anställningar. Den nya lagen syftar till att stärka deras ställning. Det tar vi socialdemokrater ställning för i avvägningen mellan enkelhet och trygghet. Men där man har diskriminering av deltids- eller visstidsanställda blir det självfallet merarbete för att rätta till de felen. Att rätta till sådana brister är faktiskt lagens syfte. Den nya lagen kan naturligtvis också föra med sig ökade kostnader för den som i dag diskriminerar, liksom lagen kan föra med sig förändringar av avtal som strider mot lagen. Om detta leder till att vi får mindre diskriminering är det faktiskt någonting posi- tivt. Alla åtgärder som minskar diskrimineringen skapar bättre förutsättningar för tillväxt på sikt. Det finns väl upparbetade kanaler redan i dag för information om diskrimineringsförbudet genom t.ex. arbetsrättsliga branschtidningar. Arbetsmarknadens parter kan också den här frågan utan och innan efter- som man jobbat med den i flera år. Jag är övertygad om att de naturligtvis kommer att informera sina medlemmar. Vi menar alltså att informationen inte är en fråga för riksdagen att ta ställning till. Slutligen tas i en rad motioner upp frågor om hel- och deltidsarbete och tidsbegränsade anställningar. Genomgående vill man stärka tryggheten för de an- ställda eller underlätta så att den som vill ha heltid också ska få möjlighet till det. Från utskottets sida ställer vi oss bakom de här ut- gångspunkterna, men vi vill avvakta Arbetslivsinsti- tutets utredningsarbete kring merparten av dessa frågor. Därutöver vill jag framhålla att regeringen bereder frågan om vilka möjligheter det finns att stärka rätten till heltid. Det är naturligtvis inte svårt för mig att hålla med om att heltid bör vara en rättighet och del- tid en möjlighet. Stefan Attefall riktade sig direkt till bl.a. mig och tyckte att vi socialdemokrater har misshandlat Krist- demokraterna å det grövsta, om jag förstod det rätt. Men Kristdemokraternas motioner är inte alldeles tydliga. När det gäller egendelen i a-kasseavgiften nämner vi väl, om jag minns rätt, att den enskilda ska stå för en tredjedel vid ett tillfälle, det är inte bara 130 kr det handlar om. Jag kan lova Stefan Attefall att jag ska gå igenom de kristdemokratiska motionerna noggrant och se på vilka punkter vi har gjort övertramp, som Stefan Attefall påstår. Men innan jag har gjort det är jag inte tillräckligt generös för att be Stefan Attefall om ur- säkt.

Fru talman! Först om propositionen och skyddet för deltidsarbetande som behandlas i betänkandet. Där har vi en gemensam grundsyn, att vi behöver stärka lagskyddet. Problemet med Socialdemokrater- na är att när man gör en sådan sak sätter man sig inte i småföretagarens situation och funderar på hur vi kan forma lagen som gör att vi får en vederbörlig balans mellan lagstiftning och det krångel som ändå en lag innebär och småföretagarens situation. Det beklagar vi. Vi tycker att man borde ha samkört detta med utredningen om de andra diskrimineringslagarna. Sedan är vi rädda för att det kommer att gå infla- tion i begreppet diskriminering, och det tycker vi vore tråkigt. Diskriminering är när man kränks i sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Tillbaka till rapporten, den rapport som socialde- mokraterna i riksdagen står bakom och som Björn Kaaling som företrädare för partiet måste stå till svars för. Jag tog upp tre exempel på rena lögner i rappor- ten. Björn Kaaling kommenterar a-kasseavgiften. På s. 109 i vår budgetmotion kan man läsa: Ökade finan- sieringskrav inom a-kassan 5,2 miljarder, som kom- penseras mer än väl med sänkt skatt. När man gör en enkel matematisk beräkning av Socialdemokraternas siffror - jag misstänker att det finns räknemaskiner även i Socialdemokraternas riksdagskansli - ser man att 3,8 miljoner per löntagare gånger 300 kr i måna- den gånger tolv månader ger någonstans uppemot 14 miljarder i intäkter, alltså två till tre gånger mer än vad vi anslår i vårt budgetalternativ som finns klart redovisat i våra papper. Man måste ändå kunna utgå från att ett parti som sätter samman en rapport kan läsa innantill. Det här är ett konkret exempel på en uppgift som sprids i artiklar runtom i landet. Det räcker knappt med att Björn Kaaling ska kolla siff- rorna. Han ska stoppa alla artiklar och återgå till he- derlig valrörelse. Det kräver jag av Björn Kaaling, ingenting annat.

Fru talman! Först om propositionen och skyddet för deltidsarbetande som behandlas i betänkandet. Där har vi en gemensam grundsyn, att vi behöver stärka lagskyddet. Problemet med Socialdemokrater- na är att när man gör en sådan sak sätter man sig inte i småföretagarens situation och funderar på hur vi kan forma lagen som gör att vi får en vederbörlig balans mellan lagstiftning och det krångel som ändå en lag innebär och småföretagarens situation. Det beklagar vi. Vi tycker att man borde ha samkört detta med utredningen om de andra diskrimineringslagarna. Sedan är vi rädda för att det kommer att gå infla- tion i begreppet diskriminering, och det tycker vi vore tråkigt. Diskriminering är när man kränks i sina grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Tillbaka till rapporten, den rapport som socialde- mokraterna i riksdagen står bakom och som Björn Kaaling som företrädare för partiet måste stå till svars för. Jag tog upp tre exempel på rena lögner i rappor- ten. Björn Kaaling kommenterar a-kasseavgiften. På s. 109 i vår budgetmotion kan man läsa: Ökade finan- sieringskrav inom a-kassan 5,2 miljarder, som kom- penseras mer än väl med sänkt skatt. När man gör en enkel matematisk beräkning av Socialdemokraternas siffror - jag misstänker att det finns räknemaskiner även i Socialdemokraternas riksdagskansli - ser man att 3,8 miljoner per löntagare gånger 300 kr i måna- den gånger tolv månader ger någonstans uppemot 14 miljarder i intäkter, alltså två till tre gånger mer än vad vi anslår i vårt budgetalternativ som finns klart redovisat i våra papper. Man måste ändå kunna utgå från att ett parti som sätter samman en rapport kan läsa innantill. Det här är ett konkret exempel på en uppgift som sprids i artiklar runtom i landet. Det räcker knappt med att Björn Kaaling ska kolla siff- rorna. Han ska stoppa alla artiklar och återgå till he- derlig valrörelse. Det kräver jag av Björn Kaaling, ingenting annat.

Fru talman! Jag är övertygad om att de beräkning- ar som är gjorda i de motioner som Kristdemokrater- na har lagt fram har sin grund. Men jag säger att jag för egen del ska kolla, vilket jag inte har gjort, och göra beräkningar så noggrant som andra uppenbarli- gen har gjort innan jag över huvud taget kan finna någon anledning att be Stefan Attefall eller Kristde- mokraterna om ursäkt. Ni ska naturligtvis stå till svars för den politik ni lägger fram. Ni ska inte heller mörka er politik, som faktiskt, som jag uppfattar det, slår mot löntagarna. Det är märkligt att Kristdemokraterna ofta gör sig till tolk för småföretagarna och tycks ha någon sorts inställning att alla småföretagare har svårigheter att klara av en ny lagstiftning på arbetsmarknadsområ- det. Det är inte min erfarenhet. Jag är övertygad om att de flesta småföretagare är kapabla och duktiga på att klara av den nya lagstiftning som kommer. I det här fallet kommer det naturligtvis att innebära att man behöver sätta sig in nya frågor. Men i avvägningen mellan enkelheten och tryggheten för den anställde ställer vi socialdemokrater oss på den anställdes sida.

Fru talman! Jag tror att det går att kombinera en- kelheten med skydd för de anställda. Jag tror att det går att hitta en rimlig balans om man har viljan. Men vi vet ju hur det har gått med de 71 regelförenklings- förslagen från Småföretagsdelegationen. Det blev inte mycket av dem. Jag tror att det från Socialdemokra- ternas sida finns en uppriktig oförmåga och ovilja att sätta sig in i småföretagarnas situation. Jag ska återgå till a-kasseexemplet. Det är intres- sant att Björn Kaaling först sprider lögner via rap- porter från Socialdemokraterna och riksdagen. Sedan ska han kolla uppgifterna. Det är en mycket intressant princip som slås fast här. Först sprider han uppgifter som är falska och som man genom enkel innantilläs- ning kan upptäcka är helt orimliga. Sedan kollar han om uppgifterna är korrekta. Jag väntar mig en offentlig ursäkt när Björn Kaa- ling har gått in på sin kammare och tagit fram sin miniräknare och slagit fram några små siffror. Det krävs en enkel multiplikationsövning i tre steg. S. 109 i vår budgetmotion kan rekommenderas för läsning, Björn Kaaling.

Fru talman! Jag kan bara lova att jag ska gå ige- nom det här. Och om de uppgifter som vi har lagt fram från vårt partis sida stämmer ska jag anfalla Stefan Attefall och Kristdemokraterna desto hårdare i stället.

Fru talman! Även om Björn Kaalings inlägg till dels berör mig ska jag inte ge mig in i den knivkast- ning som ingick i det förra replikskiftet. Därmed har jag lämnat agitationens höjder som präglade gårda- gens socialdemokratiska utspel. Jag vill återgå till det som Björn Kaaling kom- menterade, och det gäller vad utskottet skriver på s. 15 om att använda just begreppet diskriminering och att man då lättare kan anknyta till den befintliga lag- stiftningens systematik och terminologi. Utskottet och Björn Kaaling säger att överskådligheten och lättill- gängligheten därmed skulle öka. Jag skulle vilja fråga Björn Kaaling: På vilket sätt ökar lättillgängligheten och överskådligheten? Längre fram i texten revar ju utskottsmajoriteten ändå sina segel här och ger reservanterna rätt i fråga om en hel del, vilket Björn Kaaling också bestyrkte från talar- stolen. Jag tror alltså att vi som lagstiftare ska vara gans- ka försiktiga när det gäller terminologi och syftning- ar, eftersom det ofta leder tanken fel. Visserligen säger Björn Kaaling att småföretagarna nog är ganska duktiga på att hantera detta. Ja, i princip är de säkerli- gen det, eftersom man inte är småföretagare om man inte är ganska duktig. Men det handlar ändå om att kunna hantera dessa juridiska finesser. Och jag tror också att enskilda arbetstagare kippar lite efter andan när de läser sådan text och undrar vad som egentligen stod där. Jag tror alltså att det finns skäl att se över detta. I grunden finns det ju mycket som vi är överens om. Men sättet att hantera detta på finner vi inte vara den bästa vägen.

Fru talman! Jag ska vara mycket kortfattad. För egen del är jag alldeles övertygad om att man ute på arbetsmarknaden, där man under ganska lång tid har behandlat jämställdhetslagen och de andra diskrimi- neringslagarna, kan hantera begreppet diskriminering. Att då gå in i detta sammanhang med begreppet sär- behandling är jag ganska övertygad om snarare krånglar till än att underlätta. Det är min bevekelse- grund till att diskriminering kan användas i detta sammanhang som begrepp. Jag tror att det av detta skäl blir mer förståeligt och lätthanterligt för t.ex. en arbetsgivare och naturligtvis för parterna. Här gäller det självfallet också de fackliga organisationerna. Det kan ju finnas avtal som strider mot detta och som naturligtvis måste ändras efter det att riksdagen har fattat beslutet och det träder i kraft den 1 juli.

Fru talman! Jag fick ju inget besked från Björn Kaaling om vad som skulle göra det mer lättöver- skådligt och lätthanterligt. Han förklarade att det fanns skäl för att det stod som det gjorde. Men det är också intressant vad utskottet skriver i vissa delar, nämligen att det finns anledning att se över en del och, som han själv sade, ge reservanterna rätt i fråga om vissa avsnitt. När det gäller de olika diskrimineringslagarna tol- kar jag det som att det finns ett intresse för vad vi från oppositionens sida talar om, nämligen att de borde sammanföras i en lagstiftning, eftersom den i dag sannerligen inte är enkel.

Fru talman! Jag försökte säga att jag ger reser- vanterna rätt i fråga om att denna diskrimineringslag- stiftning inte på samma sätt som de andra berör frå- gorna om de mänskliga rättigheterna på det sättet, utan här handlar det mer om arbetsrättslig lagstift- ning. Och det var skälet till att detta inte bör ingå i den diskrimineringsutredning som nu pågår. Det var i fråga om denna tolkning som jag gav reservanterna rätt.

Fru talman! Vänsterpartiet och Socialdemokrater- na har samma syn på propositionen och införandet av EG-direktiv och att vi ska ansluta oss till ILO. Det handlar om att motverka diskriminering av deltidsan- ställda och av dem som har tidsbegränsade anställ- ningar. Även i övrigt har vi rätt lika syn när det gäller uppfattningen att heltid ska vara en rättighet. Däremot har vi inte samma syn när det gäller tillsvidareanställ- ningar. Där skiljer vi oss åt i fråga om ÖVA som socialdemokratin införde och vill ha kvar. Men vi säger att man ska ta bort det, eftersom det ger en möjlighet till visstidsanställning utan någon saklig grund för det. Läser man regeringens direktiv till den arbetstids- kommitté som nu arbetar står det där att man ska se över hur man kan öka tryggheten i visstidsanställ- ningar. Det finns inte ett ord om att uppdraget handlar om att begränsa antalet visstidsanställningar. Det är beklagligt eftersom det i förlängningen faktiskt hotar hela anställningsskyddslagen, LAS, eftersom den bygger på att tillsvidareanställningar är norm. Jag skulle vilja att Björn Kaaling talar om hur han för- håller sig till detta och bekräftar hur Socialdemokra- terna ser på otrygghet i anställningen. Har ni någon ambition att minska antalet visstidsanställningar, och hur tar det sig i så fall uttryck?

Fru talman! Jag har uppfattat Arbetslivsinstitutets uppdrag på det sättet, precis som Camilla Sköld Jans- son säger, att man inte kommer med förslag när det gäller begränsningar av visstidsanställningar. Men man ska ju undersöka det hela. Man ska ju kartlägga det och göra det tydligt för regeringen vilka konsek- venser detta har. Med det som grund får regeringen därefter naturligtvis ta ställning till vilka åtgärder som behövs. Jag utgår ifrån att Camilla Sköld Jansson också har hört socialdemokrater och företrädare för Nä- ringsdepartementet säga att det finns problem med visstidsanställningar. När det gäller överenskommen visstidsanställning tycker jag möjligen att Vänsterpartiet framställer den som helt regellös, och det är den ju inte. Det finns vissa regler förknippat med den. Men om jag minns rätt har utskottet behandlat frågan om överenskom- men visstidsanställning i form av en skrivelse eller möjligen en rapport för bara något år sedan där vi sade att detta förvisso är något som vi faktiskt kan vara utan. Men eftersom det inte har lett till anställ- ningar i den formen i någon större utsträckning - i rapporten pekades det på ca 900 anställningar - tyckte vi att den kunde vara kvar. Det var den be- dömning som utskottets majoritet gjorde i den frågan om jag minns rätt.

Fru talman! Björn Kaaling säger att även Social- demokraterna och Näringsdepartementet har uttryckt att det är problem med visstidsanställningar. Men fortfarande saknas ju ställningstagandet att målsätt- ningen finns att minska andelen visstidsanställningar. Det går ju inte att tolka på något annat sätt än att Socialdemokraterna faktiskt vacklar i denna fråga och inte tydligt ställer sig på löntagarnas sida. Ett perspektiv som man ska ha med sig i den dis- kussionen tycker jag är frågan om ett EMU- medlemskap. Göran Persson skriver tillsammans med Tony Blair artiklar där man förordar en flexibel ar- betsmarknad. Gör man ingenting åt ÖVA och andra former av visstidsanställningar, så att man får ned antalet vis- stidsanställningar, får vi alltså en flexibel arbets- marknad, och det är löntagarna som får bära den här flexibiliteten. Det är så det är. Därför kommer vi från Vänsterpartiet att fortsätta efterlysa det tydliga svaret från Socialdemokraterna: Ja, vi arbetar för att mini- mera visstidsanställningar.

Fru talman! Att Socialdemokraterna står för trygghet för löntagarna behöver inte Camilla Sköld Jansson tvivla på, det kan vi garantera. Men jag tror att det är få mandatperioder - det är i alla fall mycket länge sedan - som man satt i gång så mycket arbete på arbetsrättens område. Arbetslivsin- stitutet har uppdrag, andra utredningar, t.ex. Arbets- tidsutredningen, tittar på olika saker, osv. Jag tror att det ligger ett värde i att faktiskt samla en hel del av detta och göra någon sorts mer övergripande bedöm- ning av hur man ska förändra arbetsrätten, därför att arbetsrätten måste förändras. Anna Kinberg var mycket riktigt inne på att när arbetslivet förändras, måste man självklart också ändra arbetsrättslagstiftningen. Men det ska ske så att det ger trygghet för den som är anställd, naturligtvis. Det går inte att dutta på det här området, menar jag, utan det är bra att få en helhetsbild av arbetsrät- ten och naturligtvis också visstidsanställningarna. Vi kommer tillbaks med förslag om detta. Men låt utred- ningarna jobba färdigt.

Fru talman! Till att börja med skulle jag vilja gå tillbaka lite i tiden och till den här kammaren, nämli- gen till ett meningsutbyte som var mellan Stefan Attefall och Camilla Sköld Jansson. Stefan Attefall försökte sig på ett i mina ögon halsbrytande resonemang om begreppet trygghet. Attefall försökte hävda att en ökning av möjligheten till provanställningar skulle vara liktydigt med en ökning av tryggheten för den provanställde. Jag satt och funderade lite på det här och kunde då konstatera att i Stefan Attefalls värld måste väl i så fall begrep- pet ovisshet betecknas som visshet, annars hänger inte Stefan Attefalls resonemang på något sätt ihop. I övrigt, fru talman, skulle jag vilja ta kammarens tid i anspråk för lite funderingar om rättsläget vid företagsnedläggningar. Vi har under senare år kunnat ta del av omfattande företagsnedläggningar och även företagsflyttningar. Med begreppet omfattande menar jag då inte mäng- den företag utan mängden anställda som är eller varit berörda. I vissa fall kanske det också kan vara så att förändringarna varit strukturellt betingade, i andra fall är förändringarna att betrakta som mer spektakulära. Jag skulle faktiskt vilja sträcka mig så långt som att det mer har att göra med - om vi i den här kammaren ska använda oss av ett marxistiskt språkbruk - nivån på profitkvoten än industriella betingelser. Jag vill hävda att det ligger mycket sanning bakom det be- grepp som i allt större omfattning har börjat användas i debatten, nämligen begreppet kvartalskapitalism. Jag delar den synpunkt som man kunde läsa i Dala Demokraten den 27 mars i år. Jag citerar: "Är det i längden hållbart med ett ekonomiskt system där makten över verksamhet och produktion hamnar allt längre bort från de berörda på en arbetsplats eller i en hel bygd? Det är dags att på allvar inleda en diskus- sion om den ekonomiska demokratin, vilket i sig bara är en utvidgning av begreppet demokrati. Varför skulle inte demokratins räckvidd utsträckas också till frågor om investeringar och företagsnedläggningar?" Min övertygelse, liksom artikelförfattarens, är att om den debatten förs föds ett annat moraliskt klimat i vårt samhälle, som i sin förlängning också föder en och annan realiserbar idé om hur maktförändring och maktförskjutning i samhället och i ekonomin kan ske. Jag vill i det här sammanhanget också citera en något uppgiven klubbordförande på Continental i Gislaved i samband med att nedläggningsförhand- lingarna med vidhängande förhandlingar om av- gångsvederlag slutförts. Och jag citerar: "Inte är jag nöjd men det gick inte att komma längre. Ersättning- en beror på anställningstid och ålder. För den som är mellan 50 och 54 år blir det en extra månadslön, för den som är mellan 55 och 58 handlar det om 2 må- nadslöner." Vi kan alltså konstatera att kostnaden för ett före- tag blir mycket ringa. Huvuddelen av kostnaderna får bäras av den enskilde individen och samhället. Frågan ställdes till nämnde klubbordförande hur mycket det borde kosta företaget att lägga ned fabri- ken. Då svarade han: "Så mycket att de inte flyttar jobben. Den som planerar att lägga ner borde tvingas att bjuda ut fabriken till försäljning. Idag finns ju inga regler." I samband med en stor demonstration mot företa- get Sanmina SCI i Motala häromveckan kunde vi höra Metalls ordförande kräva skärpt lagstiftning på området. För mig som vänsterpartist är det mycket lätt att ställa mig bakom de här kraven, och jag skulle önska att hela arbetarrörelsen hade samma uppfatt- ning. Vi menar att majoritetens resonemang i betänkan- det inte motsvarar det behov som föreligger. Vi anser att Gislaved, Degerfors och Motala, för att ta några aktuella exempel, är tydliga exempel på att det be- hövs förändrad och förstärkt lagstiftning inom det här området. Med detta, fru talman, står jag naturligtvis bakom alla våra reservationer och yrkar också bifall till Ca- milla Sköld Janssons förslag samt till reservation nr 22.

Fru talman! Om en stund ska riksdagen rösta om turordningsreglerna i lagen om anställningsskydd. Vi är alltså i samma situation igen som för över ett år sedan. På ena sidan står Sveriges löntagare och kräver trygghet och rättssäkerhet på arbetsplatserna, och på andra sidan står en samlad borgerlighet, tillsammans med Miljöpartiet, och håller fast vid en maktförskjut- ning från de anställda till arbetsgivaren. Som så ofta när det handlar om maktfrågor står Socialdemokra- terna på ena sidan och högern på den andra. Det är ett mönster som ständigt återkommer. Hur kunde det då bli så här? Låt mig ge en liten historisk bakgrund. Våren 1999 beslutade en riks- dagsmajoritet bestående av de borgerliga partierna och Miljöpartiet att regeringen skulle få i uppgift att utforma ett lagförslag där två personer skulle undan- tas från turordningsreglerna i LAS i företag med mindre än tio anställda i de fall uppsägning blir aktu- ell. Resultatet blev en förändring i LAS med ungefär följande innehåll: Två arbetstagare får undantas per arbetsgivare. De arbetstagare som ska undantas ska vara av "särskild betydelse" för verksamheten. Kriteriet "särskild betydelse" kan inte prövas i domstol. Fru talman! När vi förde debatten här i kammaren vid förra tillfället varnade många av oss för att dessa förändringar i turordningsreglerna skulle leda till orättvisa på arbetsmarknaden. Det har nu visat sig att vi tyvärr fick rätt. LO har visat att minst ett sjuttiotal personer har fått gå på grund av att arbetsgivaren har kunnat frångå turordningen. Mörkertalet är okänt. Inte minst har detta drabbat gravida och föräldraledi- ga. Vilken är då grunden för majoritetens förslag om ändring i turordningsreglerna? Jo, man säger sig må- na om de små och medelstora företagen. I stället är det ju så att en rättvis och verklighetsanpassad arbets- rätt är den bästa grunden för en stabil och hållbar tillväxt. Löntagare som känner trygghet på sin arbets- plats är produktiva, skaffar sig hög kompetens och är intresserade av ett större ansvar. Allt detta är sådant som gynnar just de små och medelstora företagen. LAS är en skyddslagstiftning till förmån för den svagare parten i ett anställningsförhållande. För att upprätthålla respekten för kravet på saklig grund vid uppsägning och för att objektivitet och rättssäkerhet iakttas när beslut ska fattas är det viktigt att minimera utrymmet för godtycke i beslutsprocessen. Metoden att i förhandlingar mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas organisationer diskutera turord- ningen och, när så bedöms som lämpligt, göra de avvikelser som för båda sidorna framstår som den bästa lösningen är väl etablerad på arbetsmarknaden. Det godtycke som ensidiga arbetsgivarbeslut kan innebära undergräver rättssäkerheten för den enskilde och missgynnar påtagligt den svagare parten. Makt- balansen mellan de lokala parterna skulle förskjutas till arbetsgivarens fördel. Det gynnar inte någon och kan i stället vara ett hinder för god tillväxt. Fru talman! Då kan vi konstatera att det egentli- gen inte finns några tunga argument för att hålla fast vid dagens turordningsregler, inte minst när vi ser så många kvinnor drabbas hårt av uppsägningar. Ändå håller de borgerliga partierna stenhårt fast vid sin uppfattning, och det är svårt att förstå. Varför har Kristdemokraterna satt sig i Modera- ternas knä? Kristdemokraterna talar ju så gärna om värderingar, etik och moral. Ödmjukhet, respekt och omtanke om den lilla människan är ingredienser som de gärna kryddar sin retorik med. Det är vackra ord som vi alla vill ställa oss bak- om, men som också kräver ansvar och handling. Är Kristdemokraterna beredda att ta ansvar och ställa sig på löntagarnas sida? Eller sätter man sig återigen i knäet på Moderaterna? Alf Svensson talar ofta om att de hårda kanterna måste slipas av, att samhället måste bli mjukare och dess hörn rundare. I dag har han och övriga kristdemokrater möjlighet att visa att de menar något med de fagra orden. De vassa kanter som un- dantagsreglerna utgör kan vi tillsammans fila bort. Vågar Kristdemokraterna ställa sig på löntagarnas sida? Fru talman! Arbetsrätten är i grunden en ideolo- gisk fråga. Medan vi socialdemokrater ser politikens möjligheter, där politiska beslut ska stötta och stärka dem som annars riskerar att hamna i underläge, säger Moderaterna och deras vänner på högerkanten att ensam ska vara stark. Vi vet att de borgerliga partier- na med Moderaterna i spetsen vill försämra för lönta- garna och minska fackföreningarnas inflytande. Ar- betsrätten är för dem ett rött skynke i den nyliberala ekonomi som de förespråkar. De vill helt slopa tu- rordningsreglerna och göra arbetsrätten mer individu- aliserad, dvs. minska fackets makt till förmån för arbetsgivaren, som redan nu är den starka parten på arbetsmarknaden. Detta är hårt och cyniskt, och det leder till en arbetsmarknad som vi socialdemokrater aldrig kan ställa upp på. Att moderater driver detta är inte förvånande, men hur Miljöpartiet kan ansluta sig till denna nyliberala politik är för mig en gåta. Jag instämmer i att arbetsmarknaden gradvis har genomgått en förändring, men jag ser en annan verk- lighet än vad de borgerliga gör. Anställningsformerna har delvis förändrats och andelen visstidsanställning- ar har ökat på bekostnad av tillsvidareanställningar. Denna utveckling är inte önskvärd och kan på sikt innebära minskad trygghet för den enskilde. Fru talman! Jag är inte på något sätt avvisande till förändringar av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Givetvis måste sådana förändringar övervägas från tid till annan. En utgångspunkt måste vara att inte för- ändra lagstiftningens starka karaktär av skyddslag- stiftning. Som tidigare har påpekats har utvecklingen gått mot kortare och lösare anställningsformer på bekostnad av fasta heltidstjänster. Detta drabbar framför allt kvinnor och ungdomar. Utvecklingen innebär också ett ökat inslag av konsulter och inhyrd arbetskraft. Som jag har nämnt tidigare blir det också vanligare att arbetstagare inte vågar framföra kritik mot och synpunkter på förhållandena på arbetsplat- sen. Detta är ingen önskvärd utveckling. Fru talman! Regeringen har därför på utskottets initiativ tillsatt en utredning som ska se över den arbetsrättsliga lagstiftningen så att den uppfyller kra- ven på trygghet och inflytande för de anställda inom ramen för en flexibel och effektiv arbetsmarknad. Exempel på frågor som är föremål för översyn är arbetstagarbegreppet, yttrandefriheten för anställda och korttidsanställningars inverkan på arbetslivet. Det är på detta sätt man måste närma sig frågor om ar- betsrätt och löntagarnas inflytande på arbetsmarkna- den. Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att vi so- cialdemokrater ser det som angeläget att utveckla kulturen i arbetslivet där den i högre utsträckning myndigförklarar människor. Det är en kultur som inte bara gynnar redan privilegierade, utan som beaktar alla vuxna människors rätt och önskan att arbeta un- der anständiga arbetsvillkor, och en kultur som gör att människor växer och utvecklas. Med den socialdemokratiska politiken har vi bevi- sat att det är genom att lita på människor och deras vilja att vara med och ta ansvar som man bygger ett framgångsrikt Sverige. Det är genom trygghet och klara regler som människor frigörs och kan vara med och skapa ett samhälle där alla har en plats. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till re- servation nr 24, i övrigt bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på övriga reser- vationer. I detta anförande instämde Christina Axelsson, Cinnika Beiming, Laila Bjurling, Lars Wegendal, Carina Adolfsson Elgestam, Hans Hoff, Claes-Göran Brandin, Sonja Fransson, Christina Nenes och Kristi- na Zakrisson (alla s).

Fru talman! Jag vill börja med att undra vad det egentligen är för verklighet som Anders Karlsson och de andra vänstertalarna i debatten lever i. Han tecknar en bild av en arbetsmarknad som domineras av den kapitalistiska Storpotäten, om ni kommer ihåg den från barnprogrammen, som innerst inne bara vill de anställda illa och allra helst skulle vilja bli av med dem allihop. Det här är naturligtvis inte sant. Det är möjligt att det har varit sant, t.ex. när Ericsson grun- dades en gång i tiden. Kanske var det tuffare att vara anställd på den arbetsmarknaden. Men det har inte särskilt mycket att göra med den verklighet som vi i dag lever i. Det är en verklighet där 700 000 männi- skor saknar jobb, där de nya jobben kommer - och måste komma i ännu högre utsträckning - i tjänste- och kunskapsföretag och där, vilket Anders Karlsson i och för sig erkänner, alla inte har en fast heltidsan- ställning. Den politik som jag förespråkar vill att alla ska ha trygghet på arbetsmarknaden, inte bara de som har fast heltidsanställning och är med i facket. Jag tackar för komplimangen från Björn Kaaling, som sade att när arbetslivet förändras måste arbets- rätten också göra det. Jag vill då fråga Anders Karls- son hur den ska göra det, förutom att man inte vill att den ska förändras under perioden. Hur ska arbetsrät- ten förändras så att den underlättar för tjänsteföretag? Vad tycker Anders Karlsson att ni konkret har gjort för att underlätta för tjänsteföretagen att anställa människor under de åtta år som ni ändå har haft på er? De fyra borgerliga partierna har 53 förslag om detta. Vad har ni? Den andra frågan är: Vad har Svenskt näringsliv missuppfattat? De har frågat små tjänsteföretagare vilka hinder det finns för att anställa fler människor, och dessa har då svarat att arbetsrätten är ett av största hindren. Vad är det de inte har förstått? Den tredje frågan är: Vilka är Anders Karlssons bevis för att det är just gravida som drabbats av att småföretagarna har fått det lite, lite bättre under peri- oden när det gäller att behålla kompetens?

Fru talman! Anna Kinberg frågar mig vilken verklighet jag lever i. Jag har nästan 30 års yrkeserfa- renhet från arbetslivet. Hur länge har Anna Kinberg varit i verkligheten och arbetat? Den kan frågan kan hon väl besvara först. När det sedan gäller förändringen av arbetsrätten tog jag upp det i mitt anförande. Den ska så klart utgå från löntagarna så att deras anställningstrygghet inte försämras - precis som jag sade i anförandet. Sedan gällde det tjänsteföretagen och Svenskt nä- ringsliv. Ja, det skulle förvåna mig om Svenskt nä- ringsliv skulle säga att arbetsrätten är rent för dålig för de anställda i våra företag. Men ställ motsvarande fråga till de fackliga organisationer som har sina medlemmar i tjänsteföretagen! Vad tycker de? Och menar Anna Kinberg att tjänsteföretag skulle ha en annan anställningsrätt än industriföretag? Det är min motfråga. Vad gäller gravida har HTF tagit fram ett material som visar att just detta har hänt, dvs. att gravida har fått gå. HTF i södra Sverige har ett antal exempel där detta har hänt. Skulle man ställa det under prövning hade det visat sig att den fackliga organisationen då hade sagt nej till den här formen av undantag.

Fru talman! För det första kan jag gärna berätta för kammaren att jag har ganska lång erfarenhet av privat arbete, säkert längre än många ledamöter av denna kammare. Framför allt är jag själv småföreta- gare, och jag erkänner att detta säkert färgar min uppfattning i de här frågorna eftersom jag vill att småföretagen ska kunna växa. För det andra betackar jag mig för att bli ålders- diskriminerad i debatten. Självklart kan jag inte ta ifrån Anders Karlsson det faktum att han generellt har längre erfarenhet av att finnas osv. än vad jag har. Men jag har å andra sidan kanske fler kompisar än Anders Karlsson som är i den situationen att man är 30 någonting och kvinna och känner sig diskrimine- rad när man söker jobb. Apropå det konstaterar jag att Anders Karlsson fortfarande inte har några belägg för påståendet att det är turordningsreglernas fel när kvinnor i min ålder inte får jobb. En majoritet av arbetsgivarna ser det som en tillgång när män har barn men som en belast- ning när kvinnor har det. Det finns massor av sådana tecken på problem med attityden till kvinnor i min ålder. Det finns otroligt mossiga attityder, men det är inte turordningsreglerna som orsakar detta. Jag kon- staterar att det bara är påstådda tecken som vänster- partierna ser. Samtidigt sitter kompetensen inte i magen utan i huvudet. Det tycker jag att man ska komma ihåg. Det kan ju vara så att en gravid kvinna verkligen har en kompetens som ett litet företag vill behålla. Det får man inte heller göra om facket ska diktera villkoren för vilka som ska stanna när företagets verksamhet förändras. Också därför måste turordningsreglerna ändras. Tänk t.ex. att du jobbar hos en liten underleve- rantör till Ericsson och är den ende som kan mobilt Internet. Antagligen är du därmed också bland de yngsta och anses kanske vara sist anställd, men din kompetens behövs för att företaget ska överleva. Jag konstaterar att Anders Karlsson tycker att företaget i så fall hellre får gå i konkurs. Jag konstaterar också att det helt saknas belägg för påståendet att det skulle vara turordningsreglernas fel att unga kvinnor diskrimineras på arbetsmarkna- den.

Fru talman! Anna Kinberg! Skulle det vara så att den fackliga organisationen ser att kompetensen finns hos personer som står sist på turordningen gör man så klart bedömningen att de ska finnas kvar. Men skill- naden är att med Anna Kinbergs förslag är det ensi- digt arbetsgivaren som bestämmer hur det ska se ut, och man kan inte ens överpröva det. Jag kan inte ställa någon fråga till Anna Kinberg nu, men fundera på detta: Är det förenligt med svensk rättspraxis att man inte kan överpröva ett beslut nå- gonstans? Jag ställde frågan vid den förra debatten - ingen ville svara mig. Anna Kinberg kan fundera på den. Om vi möts här om ett år igen kan hon kanske svara då.

Fru talman! Anders Karlsson går på mycket bräcklig grund till storms mot undantaget från princi- pen sist in först ut för småföretag med upp till tio anställda. Han talar om de många gravida och föräld- ralediga som har drabbats, trots att vi vid kontakter med samtliga fackförbund i Sverige inte har kunna finna ett enda fall där en gravid har avskedats till följd av förändringen i turordningsreglerna. Anders Karlsson hänvisar också till en utredning gjort av HTF. Jag undrar om det är Gunilla Granbergs undersökning han syftar på. I så fall ska jag bara upplysa kammaren och andra om att hennes kartlägg- ning gäller förtag med upp till 200 anställda. De flesta fallen är hämtade från företag med 30-40 anställda och kan alltså inte utgöra någon grund för att påstå att denna diskriminering är en följd av förändringen i turordningsreglerna. Det är det generella problemet här: Socialdemo- kraterna och Vänsterpartiet drar nytta av det tråkiga faktum att många kvinnor diskrimineras i arbetslivet och använder det som ett argument för att ta tillbaka och omintetgöra en positiv förändring för småföreta- gen i Sverige - i stället för att göra det de ska, nämli- gen se till att den egna s-regeringen kommer med ett lagförslag som syftar till att förstärka de föräldraledi- gas och de gravida kvinnornas ställning på arbets- marknaden.

Fru talman! Matz Hammarström! Det spelar ingen roll om man är gravid eller ej. Men vad finns det för skäl att undanta två stycken från turordningsreglerna bara för att man jobbar vid ett företag med tio anställ- da? Det finns inget skäl att göra det när det är elva anställda. Det är ju det som frågan handlar om. Förutom det, Matz Hammarström, kan man inte pröva det. Man kan inte ens förhandla om att undanta två stycken, utan det är arbetsgivarens godtycke som bestämmer vem som ska vara kvar. Då behöver det inte handla om kompetens. Det kan vara en obekväm arbetstagare som arbetsgivaren vill göra sig av med, och man har inte möjlighet att pröva det ens i en förhandling. Jag ställer samma fråga till Matz Hammarström som jag ställde till Anna Kinberg, som inte kunde svara: Är detta förenligt med svensk rättspraxis?

Fru talman! Först konstaterar jag att Anders Karlsson knappast svarar på mina frågor. Det ska man väl göra om man får en replik mot sig. Är det Gunilla Granbergs undersökning Anders Karlsson syftar på? Är det i så fall korrekt att använda en undersökning som behandlar företag med upp till 200 anställda för att kritisera ett förslag till lagändring som gäller företag med upp till tio anställda? Sedan gällde det den påstådda omöjligheten att överpröva. Ni skriver själva i er reservation att ar- betsgivarens rätt att helt efter eget huvud förfoga över turordningsundantagen ökar risken för diskrimine- ring, detta även om beslutet senare kan prövas enligt diskrimineringslagstiftningen. Det finns alltså alla möjligheter att pröva sådant här enligt diskrimine- ringslagstiftningen. Intressant är också att jämställdhetsombudsman- nen liksom HTF konstaterar att det har skett en ök- ning av antalet anmälningar från gravida och föräld- ralediga, men JämO hittar ingen anmälan som kan kopplas till ändringen av LAS.

Fru talman! Jag ska svara Matz Hammarström. Jag utgår bl.a. från Gunilla Granbergs utredning, det är alldeles riktigt. Matz Hammarström svarar inte på min fråga hel- ler. Finns det någon skillnad mellan att jobba i ett företag med tio eller elva anställda och hundra an- ställda. Vad är skillnaden? Varför ska man kunna undanta någon? Och man ska inte använda sig av det arbetsrättsliga lagsystem som vi har i övrigt. Det är här skiljelinjen går. Varför ska man göra så? Jag vet att Matz inte kan svara, men jag ställer frågan ändå. Jag har svarat på den fråga som Matz har ställt.

Fru talman! Anders Karlsson säger att det på soci- aldemokratiskt initiativ har tillsatts en utredning. Det är utmärkt. Låt den utreda, genomlysa, ta ett samlat grepp, styrka eventuella påståenden som kan vara oklara och komma med konstruktiva förslag. Sedan användes uttrycket att det är fråga om en maktförskjutning. Ja, jag tror att det mycket handlar om ett slags symbolisk maktfråga som egentligen inte har den storlek som den politiska uppblåstheten har gett den. Anders Karlsson tog faktiskt till lite brösttoner: Vi socialdemokrater tar de svagas parti. Till skillnad från de flesta andra, tydligen. Det tycker jag också är lite magstarkt, för nog har man väl missat där. Ta som exempel bara frågan om flexibel arbetstid som var uppe för några decennier sedan, på 70- och 80-talen. Då var Socialdemokraterna verkligen inte först ut. Eller ta kvinnors möjligheter att starta eget, där det i vissa branscher där kvinnor har särskilda fördelar genom att vara väl förberedda närmast råder yrkes- förbud. Eller ta jämställdhetslagen, som ni kämpade så hårt emot, men som ni numera erkänner att det var rätt att den dåvarande borgerliga regeringen införde. Sedan varnar Anders Karlsson, fru talman, för nyliberala tendenser. Jag tycker att det är bra, för det vi behöver är socialliberala tendenser och inslag, därför att Socialdemokraterna väldigt ofta kör på storföretagens villkor mot småföretagarnas intressen. När det gäller en fråga som skattelättnader är det ju högavlönade gästarbetare och miljardärer som har Socialdemokraternas särskilda ynnest, medan ensam- stående familjeförsörjare, ofta kvinnor, har Europas högsta skatter. Detta kan inte vara att ta de svagas parti.

Fru talman! Elver Jonsson ställde ingen fråga, han förde fram en mängd påståenden om saker som har hänt i kammaren för en lång tid sedan. Det har jag svårt att svara på. Men det finns väl ingen anledning att ifrågasätta att vi inte skulle ta de svagas parti. Vi gör det i den fråga vi diskuterar i dag. Det finns många andra frå- gor, som Elver Jonsson lyfte in i den här diskussio- nen, men de behandlas inte i det betänkande vi ska prata om i dag. Men i det här betänkandet är det up- penbart vem som tar de svagas parti.

Fru talman! Jag ska väl zooma in mig mer på den spetsfråga som diskuteras här, nämligen turordnings- frågan. Jag menar att den har blivit något av ett mant- ra. Det är i sak en liten fråga, men den har haft god psykologisk betydelse för småföretagaren som på grund av osäkerhet och ibland svårighet att följa de juridiskt svårtolkade frågorna i arbetsrättslagstift- ningen har varit onödigt försiktig. Så har vi då fått en turordningsregel som gör det möjligt att få disponera två platser i ett småföretag, ofta rentav motiverat av företagets överlevnadsmöj- ligheter. När Anders Karlsson talar kan det ge in- trycket att det här är det undantag som finns. Men det stora undantaget kan ju storföretag och fack göra upp om, att hundra procent ska bort och ingen turordning gäller. Jag har sagt i denna kammare förut att det är massor av löntagare som faktiskt har känt sin van- makt då de har blivit övergivna inte bara av företaget utan också av facket. Det fanns ingen möjlighet för de löntagarna att få det överprövat.

Fru talman! Jag vet egentligen inte vad Elver Jonsson syftar på. Om det är företagsnedläggning är det ju en annan sak. Då är det viktigt att man har skyddslagstiftning som ger de anställda i det företaget möjlighet till utfasning, så att man inte bara slutar samma dag som företaget läggs ned utan har möjlig- het att få ett nytt jobb, att man har en a-kassa att gå till som ger 80 % osv. Det vill ni också skära ned. Vi ger alltså en trygghet när företaget lägger ned. Att sedan strukturförändringar sker i svenskt närings- liv, det har det alltid gjort och det kommer det även fortsättningsvis att göra. Men det gäller att de männi- skorna som drabbas av det verkligen också känner sig trygga när den situationen uppstår.

Fru talman! Turordningsreglerna har fått en väl- digt hög och fin svansföring från socialdemokratisk sida. Det är förvisso en inte alltför stor fråga. Det är lite grann som att debattera hundskatten i jämförelse med övriga ärenden i fullmäktige. Diskussionen om den stora skatten har gått på tio minuter, men hund- skatten kan man diskutera i två timmar. Det finns många andra frågor som har liknande karaktär, bl.a. de ökande löneklyftorna. Där har man från kommuners och landstings sida verkligen inte gynnat några kvinnor. Där har fortfarande kvinnorna lägre löner, och klyftan vidgas. Då är inte Socialde- mokraterna lika yviga. Dessutom är visstidsanställningar och vikariatsan- ställningar för kvinnor en fråga med väldigt högt genomslag, oavsett färg på landstingsstyrelsen. Vad gör Socialdemokraterna och Anders Karlsson i de frågorna?

Fru talman! De ökade löneklyftorna är ett be- kymmer. Jag har inte tillräcklig statistik för att kunna ge besked om exakt hur det ser ut. Däremot kan jag intyga att när det gäller anställda i kommuner och landsting som är timanställda, an- ställda på vikariat och sådant ser vi i min egen kom- mun, som är socialdemokratiskt styrd, till att ändra detta nu så att alla som vill ha en tillsvidareanställ- ning ska få möjlighet till det. Det här är en process som inte går på ett halvår eller ett år, men den proces- sen är i gång. Den förekommer i många landsting och i många s-styrda kommuner. Jag vet inte hur det är i borgerliga. Men självklart ska den som vill ha en tillsvidareanställning ha rätt till det. Det andra ska vara en möjlighet.

Fru talman! Jag vet inte heller exakt hur det ser ut i borgerligt styrda kommuner, men i min egen bor- gerligt styrda kommun, Vetlanda, har man samma arbete på gång med att se till att människor får tills- vidareanställningar i kommunen. Men det har också i båda fallen skett efter det att vi har stiftat lagar om att man inte ska få gå på vikariat i mer än tre år. Vi har också från riksdagens sida från regeringen beställt en översyn av om det verkligen är så att gra- vida och föräldralediga har blivit utslagna av turord- ningsreglerna. Hittills har det inte kommit bevis för att det har blivit så, och framför allt har det inte kommit några förslag från regeringens sida. Jag hop- pas att Anders Karlsson kan skynda på detta. Om det skulle vara på det sättet är det verkligen angeläget att den översynen och den lagstiftningen kommer till stånd.

Fru talman! Jag kan bara instämma. Om det verk- ligen är så tycker jag också att det är angeläget att det finns en lagstiftning som möter det. Men det vi diskuterar här, och som kanske inte Margareta Anderssons parti står bakom, men som de andra borgerliga partierna säger, är att man ska för- ändra lagstiftningen så att den blir flexiblare. Med det menar man klart att den ska bli sämre för löntagarna. Det vore intressant att få veta, men man kan egentli- gen inte ställa en fråga i sista repliken, hur den bor- gerliga regeringen ska se ut och vem det är som vin- ner i dragkampen om det.

Fru talman! Jag kan konstatera att varken Björn Kaaling eller Anders Karlsson har hunnit - förmodli- gen av tidsbrist - att säga någonting om rättsläget vid företagsnedläggelser. Jag kan också konstatera att det vi kan läsa ut av betänkandet gör väl heller inte någon människa direkt glad. Jag utgår från Göran Jonssons och Lars Stjernkvists krav i samband med deras demonstration i Motala. Göran Jonsson krävde reella lagändringar. Lars Stjernkvists krav var mer av - om jag ska försö- ka mig på ett bildspråk - en gäspning. Av den anledningen och med det lilla som är skri- vet i betänkandet vill jag fråga Anders Karlsson om han upplever de mer spektakulära företagsnedläggel- serna som ett problem. Vilka krav på förändringsar- bete är socialdemokratin beredd att ta upp i dessa frågor?

Fru talman! Det är klart beklämmande med de mer spektakulära företagsnedläggelser Carlinge Wis- berg nämner, dvs. när företag flyttar från en ort till en annan utan företagsekonomiska realiteter utan det finns andra skäl. Det är svårt att bevisa. Man bör ha en lagstiftning som i möjligaste mån kan förhindra den typen av verksamhet. Det måste i så fall utredas hur den ska se ut. Sedan var det frågan om strukturförändringar i samhället. Det finns verksamheter som tidigare har varit stora i vårt land men som på grund av struktur- förändringar försvinner. Det finns då ingen anledning att försvara att de finns kvar. Då har verksamheterna slagits ut av konkurrensskäl. Då ska vi konkurrera med hjälp av en högt utbildad och duktig arbetskraft, dvs. ligga steget före.

Fru talman! Strukturella förändringar har vi alltid haft och ska vi alltid ha. Det är en nödvändig del i samhällsutvecklingen. Men vi är förmodligen överens om att händelserna i Gislaved, Degerfors eller Motala inte kan definieras som en strukturell förändring utan att det handlar om helt andra saker. Jag efterlyser fortfarande någon form av stånd- punkt, synpunkt eller färdriktning från socialdemo- kratin på området. Det uppdrag regeringen har gett AMS och Arbetslivsinstitutet är att konstatera det nu rådande läget - ingenting mer. Förresten ska kart- läggningen presenteras - jag förmodar att det är ett feltryck i betänkandet, våra statliga myndigheter jobbar väl knappast den 1 maj - den 1 maj 2002. Det blir väl antagligen den 2 maj. Fortfarande saknar jag en färdriktning från socialdemokratins sida på de områden som jag bedömer är livsavgörande för svensk arbetsmarknad.

Fru talman! Jag kan inte svara med mer än vad jag i stort sett redan har gjort. Strukturella förändringar kommer att ske och måste ske. Jag har för få detaljkunskaper om de företagsned- läggelser som Carlinge Wisberg hänvisar till. Men i massmediedebatten har det framstått som att det finns andra skäl till nedläggelserna. Därför har regeringen tillsatt en arbetsgrupp för att se över detta. Vi får väl avvakta vad som framkommer till den 2 maj.

Fru talman! Debatten har belyst frågan om turord- ningsreglerna. Vi har tydligt visat att det inte finns någon sanningshalt i retoriken om att gravida kvinnor har sparkats till höger och vänster på grund av ändra- de turordningsregler. Jag tror att vi därmed förhopp- ningsvis kan se att propagandakriget avstannar något. Det finns inga fakta i målet. Jag har ett förslag till Anders Karlsson och Soci- aldemokraterna: Tillsätt en statlig utredning. Ni har regeringsmakten, och ni har utredningsmakten. Till- sätt en statlig utredning som får granska fakta i målet. Det har ni inte gjort än. Varför inte det? Titta i denna utredning på hur de småföretag som har utnyttjat denna undantagsmöjlighet har utvecklats efteråt. Har de blivit mer eller mindre livskraftiga när de har kun- nat behålla nyckelkompetens vid en neddragning? Tillsätt en utredning och skaffa fram fakta. Sedan kan ni komma tillbaka i diskussionen. Jag tog upp den rapport som Socialdemokraterna i riksdagen har tagit fram. Vi kristdemokrater blir an- gripna i denna rapport. I mitt anförande pekade jag på tre konkreta lögner i rapporten om Kristdemokrater- nas politik. Jag hade en liten räkneövning med Björn Kaaling. Björn Kaaling anhöll om att få gå hem och räkna på detta. Jag undrar om Anders Karlsson har hunnit räkna. Kan han de fyra räknesätten? Ett av dem är multipli- kationstabellen. En enkel räkneövning visar att påstå- endet att vi ska höja a-kasseavgiften med 300 kr är fullständigt gripet ur luften. Jag skulle vilja att An- ders Karlsson å socialdemokratins vägnar ber Krist- demokraterna om ursäkt.

Fru talman! Jag kan svara på det första. Det finns ingen anledning att be om ursäkt. Stefan Attefall finns med i ett TT-meddelande som jag har fått i dag: "Attefall bekräftar att kd vill höja a-kasseavgiften, en tredjedel av totalkostnaden bör betalas av de arbetande och arbetslösa, en tredje- del av företagen och resterande av staten." I dag är a-kasseavgiften runt 100 kr för de allra flesta. Det finns de som har närmare 200 kr i måna- den. Utan att jag själv har räknat på detta - jag litar på dem som har tagit fram siffrorna - bör det stämma ganska väl med att a-kasseavgiften hamnar runt 300 kr i månaden för de allra flesta. Det finns ingen an- ledning att be om ursäkt. Stefan Attefall sade att vi ska tillsätta en utred- ning. Men varför ska vi tillsätta en utredning om företag med färre än tio anställda? Vi tycker att det är fel - och det är inte bara på grundval av de gravida kvinnorna utan på grundval av att hela lagstiftningen är felaktig. Den ska mer överensstämma med den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det finns ingen anled- ning att tillsätta någon utredning. Stefan Attefall sade i sitt tidigare inlägg att det är fråga om halva sanningar och hela lögner och att arbetsgivare ensidigt får avgöra uppsägningar. Är det inte så att arbetsgivaren ensidigt får avgöra uppsäg- ningen i företag med färre än tio anställda?

Fru talman! När man får göra undantag från tu- rordningsreglerna med två nyckelpersoner gäller reglerna i övrigt. Därmed har arbetsgivaren inte möj- lighet att ensidigt bestämma detta. Jag noterar också att Anders Karlsson gör en stor affär av om det ska vara tio eller elva anställda som gräns för undantaget. Det finns säkert möjlighet att göra upp med de borgerliga partierna att ta bort tio- gränsen eftersom den skapar en del tröskeleffekter. Det är en sådan grej som Miljöpartiet krävde i diskus- sionerna. Nu tar vi a-kasseavgiften igen. A-kassan är ca 25 miljarder kronor. Vi tycker att det är rimligt att ar- betstagarna betalar en tredjedel, staten betalar en tredjedel och arbetsgivarna betalar en tredjedel. Det är ca 8 miljarder kronor. I dag omfattar egenfinansie- ringsavgiften ca 2 ½ miljarder. Kvar är i runda tal 5 ½ miljarder. Det är ungefär den summan man hittar på s. 109 i Kristdemokraternas budgetmotion. Även räknat på det sättet stämmer våra beräkningar. Läs innantill. Lär er räkna. Sprid inte rena lögner ute i landet, i lokaltidningar och i pamfletter. Det är andra gången ni har tagit fram en rapport med samma falska uppgifter. Håll er till sanningen så att vi får en an- ständig valrörelse. Om inte Anders Karlsson kan räkna kan han få låna en miniräknare av Kristdemo- kraternas riksdagskansli. Jag kan garantera att den uppfyller alla krav på korrekthet man kan ställa på en miniräknare.

Fru talman! Jag har inte räknat ut detta, Stefan Attefall. Det har våra politiska handläggare gjort. Jag ifrågasätter inte dem. Det finns ingen anledning till det. Det är ganska enkelt att säga att a-kassan egenfi- nansieras till 7-8 %. Ni säger att det ska vara 33 %. Vad blir då summan? Det är nog inte så enkelt att säga att x miljarder går till a-kassan och sedan hur mycket som betalas in. Egenavgiften i a-kassan ligger i dag på knappt 10 %, och den vill ni höja till 33 %. Då tror jag att våra siffror ligger mycket närmare. Men Björn har tidigare sagt att han ska kontrollera vem som har rätt och fel. Däremot skulle jag kunna läsa innantill ur Krist- demokraternas motion på s. 515 i motionshäftet: "I stället för en höjning av ersättningsnivån i arbetslös- hetsförsäkringen från 80-90 % som genomfördes nyligen under de första 100 dagarna vill vi återgå till 80 %." Prata om fel! Det som hände var att man höjde ta- ket från 580 till 680 kr, inte från 80 till 90 %. Det finns nog fler som har skäl att be om ursäkt.

Fru talman! Camilla Sköld Jansson och Carlinge Wisberg har i samband med behandlingen av vissa frågor i betänkandet och reservationerna tagit upp viktiga frågor som Vänsterpartiet har. Jag tänkte i första hand uppehålla mig vid det särskilda yttrande som vi har vad gäller punkt 7. Demokratin gör halt, brukar man säga, inför ar- betslivet, vid fabriksportarna. Det handlar om yttran- defriheten - påsar på huvudet. Det handlar om integ- riteten, medicinska kontroller, övervakningskameror och mycket annat. Det handlar om brist på självbe- stämmande, hur man utför jobbet, arbetstider osv. Den som vill utvidga demokratin bör nog ge sig på arbetslivets regleringar. När det gäller makt och inflytande är relationen mellan arbete och kapital helt avgörande. Det har här pratats om Degerfors, Motala och Gislaved. Det handlar om beslut inom företagen som totalt föränd- rar utvecklingsmöjligheterna på orter, i regioner och för enskilda människor. Arbetsrätten är i själva verket grundbulten när det gäller relationerna mellan arbete och kapital och därmed samhällsmakten, men också för att ordna förhållanden mellan löntagare och arbetsgivare. Det är ingen balans, Elver Jonsson. Balansen i vårt samhälle är sådan att löntagarna har en mycket stark undermakt och arbetsgivarna har en väldigt stark övermakt. De stora förändringar som har skett och som Anna Kinberg delvis berörde har Vänsterpartiet berört i en serie motioner under många år. Vi gjorde det bl.a. när mandatperioden inleddes 1998/99, när vi sade att de förändringar som har skett i företagsstruktur, teknik, internationalisering, företagsledningspolicy, organi- sationsfrågor osv. gör att arbetsrätten har undermine- rats. Vad vi vill uppnå är trygghet för den enskilde och inflytande för den enskilde och löntagarkollekti- ven. Till stor del handlar det om skyddslagstiftning för att garantera trygghet för den enskilde. Det är inte arbetsrätten i sig som sätter fart på tillväxten och utvecklar företag, men jag tror att en del av arbets- rätten som i dag är underutvecklad skulle kunna spela stor roll, nämligen verklig delaktighet i beslut i nä- ringslivet. Det skulle leda till större trygghet, större sammanhållning och möjlighet till tillväxt och ut- veckling i näringslivet, men också inom den offentli- ga sektorn. Därför har vi i det särskilda yttrandet pekat på hur debatten om 32 § startade. 32 § i medbestämmande- lagen, som skulle leda till utvecklingsavtal och med- bestämmandeavtal, har egentligen aldrig kommit i gång. Det blev en papperstiger. Den stora demokrati- reformens själva portal föll ihop. Vi har i motion efter motion efterlyst att ett hel- hetsgrepp skulle tas i den här frågan. Det handlar om att ge självbestämmande åt löntagarna, att utveckla vetorätten, som gör att man kan säga nej, tolkningsfö- reträden, så att man åtminstone har det fackliga pers- pektivet som gäller till dess frågan har avgjorts rätts- ligt. Det gäller en mängd frågor om inflytande där stridsrätten skulle förstärkas. Jag måste tyvärr säga att vi har saknat en förståel- se för de här frågorna från regeringens sida. Från borgerligheten har jag ingen större förväntan. Vi har saknat helhetsgrepp. Vi har fått i gång en del dispa- rata utredningar på grundval av de motionskrav vi har haft under den här mandatperioden. Men vi har upp- levt många förseningar. Många arbetsgrupper har inte satts till förrän ett halvår eller ett år efter det att ut- skottet har beställt dem och riksdagen har fattat sina beslut. Vi har upplevt vacklan i många frågor. I LAS- frågan om godtycke och undantag från turordningen var det inte så självklart vad Mona Sahlin tyckte - hon som har ansvaret för den frågan. Det har varit en vacklan, och det har varit valhänt, liksom en total brist på företagsdemokratiska reforminitiativ. Låt mig säga att för Vänsterpartiet är den här frå- gan helt avgörande. Vi är ganska besvikna när det gäller mandatperiodens arbete i frågan. Utredningar sitter - resultatet är okänt. Många förseningar har åstadkommits. Vi förutsätter att nästa mandatperiod inleds med ett rejält reforminitiativ när det gäller företagsdemok- ratin, att man för in demokratin när det gäller både rättigheter och inflytandemöjligheter för enskilda löntagare och för fackföreningar. Det tror vi är förut- sättningen för att få en marknadsutveckling i närings- livet och den svenska tillväxten att riktigt lyfta. Ta med löntagarna i arbetet! Där saknas det mycket. Jag vill anmäla den kritiken gentemot den socialdemo- kratiska regeringen.

Fru talman! Jag ska ge Hans Andersson en eloge, för jag tror att han, nu som oftast, är mycket uppriktig när han talar om sin besvikelse. Men jag tror också att det kan bero på en låsning som man inte har blivit förlöst från. När Hans Andersson talar om att vi nu saknar verklig tillväxt och utveckling och att det har blivit utredningar, förseningar, vacklan och vanmakt, och att ett statsråd har misskött sin uppgift, kan det inte tolkas på något annat sätt än så. Vad är det egentligen som hade behövts för att det skulle kunna komma loss? När det gäller företag och demokrati tror jag att det finns ett mycket brett intres- se långt utanför Hans Anderssons intressesfär.

Fru talman! Jag har tyvärr inte märkt det intresset från borgerligheten. Jag är särskilt besviken på er i Folkpartiet, som ändå har en tradition av ett slags socialliberal inställning som innebär att sammanhåll- ning på arbetsplatser är något viktigt. Ni hade mycket goda kontakter med tjänstemannarörelsen. Ni backa- de upp den arbetsrättsliga lagstiftning som ni under senare år har gjort det mesta för att underminera till- sammans med högerns mest renodlade representanter här i kammaren. Jag nämnde flera saker. Min besvikelse är bl.a. att det har tagit så lång tid att ta fram många av våra initiativ. De ligger i och för sig i en yttranderättsut- redning från Reidunn Laurén, men det är helt otill- räckligt, enligt vår uppfattning. Regeringen har ännu inte sagt någonting om den. Det ligger utredningsför- slag om medicinska test och integritetsfrågor. Det är otillräckligt. Jag saknar initiativ från regeringens sida. Jag sak- nar dem framför allt i ljuset av internationaliseringen, av teknikskiftet och av raderna med exempel på att löntagare och fackföreningar står helt maktlösa. MBL är rena skämtet, t.ex. när vi ser hur det har blivit i Motala, där arbetsgivarparten mera har en strategi för hur man ska klara sig i medierna snarare än att ha en strategi för hur man ska utveckla företag, få med sig löntagare och klara av kriser. Det kan ofta vara väl- digt svårt. Jag nämnde nu en del inslag som skulle stärka ar- betsrätten, när det gäller stridsrätter, vetorätter, tolk- ningsföreträden och självbestämmande på många områden. Jag emotser helt andra tag under nästa mandatperiod. Jag tror att det är helt nödvändigt för Sveriges tillväxt, för att vi ska ha en rimlig samman- hållning i näringslivet och för att utveckla arbetsrät- ten.

Fru talman! Vi är ändå överens på en punkt: Det är viktigt med tillväxten, som i förlängningen är den verkliga trygghetsgrunden. Min fråga gällde närmast - det kan spela roll för riksdagen - vad regeringens otillräcklighet har bestått i. Har det möjligen varit oviljan att pröva olika nya framkomstvägar? Jag tror, fru talman, att vi i ett föränderligt sam- hälle inte kan leva med 30-40 år gammal lagstiftning. Den behöver ses över. Jag kan till dels vara stolt över att Hans Anders- son känner besvikelse över Folkpartiet. Det tyder på att han har förhoppningar när det gäller oss, även om vi för stunden inte har lyckats uppfylla hans önsk- ningar.

Fru talman! Det finns en förklaring till passivite- ten. Vi har ägnat mandatperioden åt att försöka be- kämpa den omfattande arbetslösheten. Vi har restau- rerat när det gäller en del försämringar som gjordes tidigare, och vi har satt i gång ett utredningsarbete på vissa områden. Så visst finns det ett slags färdrikt- ning, men det är valhänt. Jag påstår detta, och jag står för det. Det är riktigt att den större delen av arbetsrätten i sig inte skapar tillväxt. Det är helt andra saker. Det är därför det är så tragiskt att borgerligheten tror att man kan skapa tillväxt genom att sänka skatterna, avregle- ra och plocka bort trygghetsregler och inflytande. Det är inte det som det handlar om, tror jag. Tillväxt handlar mycket om att ha stor innova- tionsförmåga, förse näringslivet med hög kompetens, ha riskkapital inte för spekulation utan för riskfyllda projekt gällande framtida teknikgenombrott, osv., och regional tillväxt. Det finns väldigt mycket i det som vi har diskuterat andra gånger. Men arbetsrätten handlar till stor del om skydd för den svaga parten. Därför försöker man minimera godtycket. Det är egentligen därför det blir ett så våldsamt oväsen. Vad är det Berlusconi angriper, t.ex.? Det är framför allt artikel 18 i deras statuto del lavoratori. Det är möjligheten att få pröva om upp- sägningar är sakligt grundade. Det handlar om återan- ställningsrätten. Det är det som det gäller. Det är väl inte mycket, säger en del. Det är bra om man tar bort det, så blir det bättre tillväxt. Jag menar att det nästan skulle orsaka revolution i samhället därför att samhällsmakten ändras i grunden. Jag talar också om den positiva kraft som ligger i att integrera arbetare och tjänstemän i utvecklingsar- betet och ge dem verkliga beslutsbefogenheter. Det saknar vi i många fall. Exemplen Degerfors och Gi- slaved, som jag nämnde, talar ett mycket tydligt språk. Man gav helt enkelt humhum i löntagarna.

Fru talman! Jag har ingen direkt fråga till Hans. Jag kan bara säga att det verkar som om han känner en viss bitterhet över utredningens resultat, som man har skrivit i det särskilda yttrandet. Vi har ändå tillsammans i utskottet resonerat om frågorna. Vi har fört fram våra synpunkter, och man utreder frågorna. Det kunde möjligtvis ha gått fortare, men det är på gång. Man tittar över det både Vänster- partiet och vi från vårt parti tycker är angeläget. Till sist vill jag ta tillfället i akt - det är min sista debatt i kammaren före valet med Hans Andersson - att tacka Hans Andersson för hans goda arbete i ut- skottet. Han är alltid påläst. Ett av mina minnen från utskottet gäller den gången en ledamot ställde en fråga och Hans Andersson svarade innan tjänstemän- nen hann göra det. Kommentaren från ledamoten var: Kan du det också? Det säger en del om hur vi i utskottet - åtminstone jag - känner Hans Andersson. Han är alltid mycket väl påläst. Jag vill tacka honom för hans tid i riksda- gen.

Fru talman! Jag får tacka för de orden, även om det inte låter bra att man så helt och hållet går upp i arbetet att man nästan blir tjänsteman. Den första plikten är ju att vara eldfängd politiker - särskilt när man är med i arbetsmarknadsutskottet och talar ar- betsrätt. Det har varit många förseningar. Det gäller be- manningsföretag och mycket annat. Vi väckte frågor- na för flera år sedan. Det är inte bra. Alla vet om att det skett en kolossal förändring i det svenska arbetslivet och i företagsstrukturen. Vill- koren har förändrats både av tekniska skäl och på grund av att gränser har försvunnit. Det är lätt att lägga ned eller flytta produktionen och företagen. Det sätter det företagsdemokratiska momentet i arbetsrätten - det som handlar om inflytande - på dagordningen. Det är därför jag efterlyser just detta och tar upp § 32, som inte har lett till särskilt inne- hållsrika eller substansrika avtal. Det tycker jag är ett misslyckande. Jag ser en stor demokratibrist i Sverige på detta område. Jag tror att väldigt många löntagare känner sig marginaliserade. Jag tror att den aspekten är jätteviktig när det gäl- ler att utveckla företagen och skapa den tillväxt som vi är överens om ger jobb framöver. Detta gäller för övrigt också inom den offentliga sektorn, där jag ser väldigt stora brister vad beträffar det företagsdemo- kratiska momentet och möjligheten till inflytande. Utredningar har tillsatts sent. En del har försenats. En del är klara men bereds inte. Jag upplever att det finns en valhänthet. Man skyller på EU- ordförandeskapet och menar att ett halvår försvann i och med det. Vi kan fundera på om andra saker har spelat in. Men jag är tveksam till om Näringsdepar- tementet i dess nya utformning har haft förmåga att hantera dessa frågor på ett samlat, ideologiskt klart och sakligt sätt.

Fru talman! Jämställdhet bygger på att alla vuxna är självständiga individer och kan försörja sig. Rätten till ett arbete är den första förutsättningen för jäm- ställdhet. Då bör grunden för arbete självklart vara heltid för alla. Att kvinnodominerade branscher som handel, lo- kalvård, vård och omsorg ska kräva deltid i större utsträckning än industri- och IT-branscherna är inte längre rimligt. Fru talman! Sedan jag i september 2000 skrev den motion som behandlas i dag har glädjande nog fler fått heltidsarbete. Vi kan säga att arbete pågår för att komma längre dels genom Arbetsmiljöverkets sats- ning tillsammans med AMS och JämO, bl.a., dels genom parternas gemensamma strävanden inom det kommunala området, dels genom Arbetslivsinstitutets uppdrag. Fru talman! Fastän arbete pågår är det fortfarande 85 214 personer som är ofrivilligt arbetslösa enligt AMS veckostatistik. Vi vet heller ingenting om mör- kertalen. Jag vill med detta inlägg lyfta fram frågan och även uppmärksamma att utskottet har skrivit att det under hand har erfarit att regeringen bereder frågan om vilka möjligheter som finns att stärka rätten till heltidsarbete. Det är glädjande att vi kommer att kunna se fram emot förslag i denna för jämställdheten oerhört viktiga fråga.

Fru talman! Det har pratats om att det har krävts strukturrationaliseringar under hela framväxten av industrialismen. Jag kan ställa mig bakom att det har varit nödvändigt. Jag kan också konstatera att Sveri- ges löntagare - facken - har ställt sig bakom denna strukturomvandling och visat stor kunskap och stor förståelse för att det måste ske en utveckling. Även på privatsidan har det åtminstone tidigare funnits en stor kunskap om själva produktionen. Även om man alltid har varit intresserad av att tjäna mycket pengar har man trots allt haft något slags grundläg- gande känsla för det som görs i produktionen. Det som vi kallar kvartalskapitalism har ersatt det tidigare systemet. I dag verkar man inte bry sig det minsta om var man bedriver sin verksamhet, hur många anställda man har och hur de har det eller om man tillverkar IT-produkter eller framställer stål, som t.ex. i Degerfors. Den s.k. globaliseringen handlar i princip om att kapitalet ska få flyta fritt över landsgränser och mel- lan olika världsdelar. Detta sätter press på länder, fack och enskilda löntagare. Orter som Arvika, Katrineholm, Gislaved, Motala och Degerfors förknippas nu tyvärr med beslut om nedläggning av fungerande företag. Som boende i Degerfors kan jag konstatera att vi en gång lyckades upphäva ett sådant beslut. År 1993 togs beslutet att det dåvarande företaget Avesta Sheffield skulle lägga ned ett stålverk i Degerfors. Efter en folklig mobilise- ring och framför allt ett väldigt framåtsyftande arbete av det lokala facket och löntagarna kom man fram med en ny affärsidé från löntagarnas sida om vad som kallas långa produkter, vilka man sedan fick styrelsen för Avesta Sheffield att nappa på. Den affärsidén var så bra att den för något år se- dan gav en avkastning på insatt kapital om 40 %. Många med mig blev därför förvånade när styrelsen för det nya företaget Avesta Polarit i augusti förra året tog beslutet att lägga ned enheten. Anledningen var inte att den var dålig utan egentligen att den var så bra och att man därför ville flytta hela verksamhe- ten till Sheffield. Jag menar att man snodde den af- färsidé som löntagare och fack själva hade tagit fram efter det tidigare nedläggningsbeslutet. Beslutet har tagits bakom lyckta dörrar. Inkoppla- de konsulter, Näringsdepartementet m.fl. har varit mycket tveksamma om de argument som har funnits. Vi har aldrig fått några vettiga argument. Trots kriti- ken går man tydligen vidare och tänker lägga ned den här fullt fungerande och vinstgivande enheten. All uppståndelse spelar ingen roll. Det är alldeles uppen- bart att man i Sverige år 2002 kan lägga ned funge- rande enheter till begränsade kostnader för det berör- da företaget. I majoritetstexten konstateras att den allmänna ut- gångspunkten i svensk arbetsrätt är att arbetsgivarens företagsekonomiska överväganden inte kan överprö- vas. Det är alltså ytterst arbetsgivarens bedömning som avgör om verksamheten ska läggas ned eller flyttas helt eller delvis. Kan kapitalets överhöghet över arbetet och landets löntagare uttryckas mer tyd- ligt? Jag och Vänsterpartiet vill göra någonting åt det här, men i stort sett verkar den övriga politiska sfären av landets främsta företrädare vilja dra sig tillbaka och sätta sig som åskådare på sittplatsläktaren. Det talas ofta om det värde som de anställda på olika nivåer representerar i företagen. Vad jag slås av är det stora underskott av humankapital som finns i många av landets bolagsstyrelser och företagsled- ningar, för att inte tala om den totala frånvaron av socialt ansvarstagande för och empati med många enskilda människor, orter och regioner som drabbas av inkompetenta beslut bakom lyckta dörrar utan möjlighet till demokratisk insyn. Medlemskapet i EU underlättar och stöder dess- utom möjligheterna att flytta runt människor, arbets- kraft, kapital och varor och tjänster över landsgrän- serna. Här är kapitalets företrädare verkligen på hug- get. Spekulativa vinstmarginaler jagas när man flyttar runt företag och produktion i Europa. Ibland får man t.o.m. EU-stöd för att göra så. När vanliga löntagare får sluta sina anställningar gäller vanliga regler. När styrelseproffs och företags- ledningar får sluta utbetalas fantasibelopp enligt pen- sionsavtal, fallskärmar och avgångsvederlag. Man får bonusar och optioner oavsett om företaget går med vinst eller inte. Det är fullständigt horribelt. Trots detta kräver man att Sveriges löntagare alltid ska visa stor återhållsamhet i löneförhandlingar osv. Fru talman! Degerfors kommer som ort att drab- bas extremt hårt om beslutet om nedläggning och flyttning av den här fungerande enheten fullföljs. Det är därför ett fullt rimligt krav att företaget låter den berörda produktionslinjen finnas kvar åtminstone rent fysiskt för att möjliggöra fortsatt stålproduktion och tillverkning av någon icke konkurrerande stålprodukt. En nedläggning av stora enheter kostar samhället flera hundra miljoner kronor. Varför inte ge något annat företag möjlighet att köpa enheten eller ge de anställda tillfälle att ta över verksamheten för en symbolisk summa? Den chansen är företaget skyldigt Degerfors som ort, dess löntagare nu och förr. Gene- rationer av löntagare har under flera hundra år med stort kunnande tillverkat stål som gett produkter i världsklass. Den kvarvarande delen varmvalsad plåt är faktiskt fortfarande världsledande, men även denna enhet hotas rimligtvis om den egna framställningen av stål på orten läggs ned. Tror inte Avesta Polarit på sina egna siffror? Varför inte ge löntagarna och andra chansen att fortsätta driften? Jag blir också lite trött av att höra f.d. LO- ekonomer uttala att det är bra att industrin flyttar utomlands för att vi ska få kvalitativa jobb. Jag skulle vilja att berörda politiker här i kammaren och vissa f.d. LO-ekonomer gjorde studiebesök i Gislaved, Degerfors och Katrineholm. Då kommer de att inse att det har hänt en hel del t.ex. i stålproduktionen sedan de gick omkring på arbetsplatserna. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 22. Jag skulle visserligen vilja yrka bifall till min egen mo- tion A217 yrkandena 1 och 2, som jag tycker har en något tuffare framtoning, men jag nöjer mig med bifall till reservation 22. Jag vill avslutningsvis säga att jag är mycket stolt över att vara degerforsare. Den lilla orten Degerfors med 10 000 invånare har visat framfötterna på en rad olika sätt: världsberömt stål och duktiga fotbollsspe- lare som Gunnar Nordahl, Ralf Edström, "Svennis" och i dag Andreas Andersson, Olof Mellberg och Sara Larsson. Jag kan också nämna bowlaren Tomas Leandersson och musikern Nisse Landgren. En del brukar säga att den som är "lantis" är dum. Jag vill säga att det inte alls behöver vara så, snarare tvärtom. Göran Greider sade på ett symposium här i riksdagen för någon dag sedan att de som bor på bruksorter och industriorter ute på landet märker globaliseringen varje dag. Vi behöver inte föra en teoretisk diskussion om detta. Varje dag som stålpriset går ned med någon krona eller någon procent märker man det därför att det egna jobbet är i fara. Vi behöver inga besserwiss- rar bl.a. från Stockholm som menar att man är lite bakåtsträvande och inskränkt därför att man bor på en liten ort som Degerfors. Det är snarare tvärtom. För mig är det fullständigt vettlöst att vi bara ska sitta och titta på när unik kompetens avseende i detta fall stålproduktion nu ska förstöras och tillverkningen flyttas utomlands. Vi borde åtminstone försöka göra någonting. Vi i Vänsterpartiet vill det. Vad vill egentligen regeringen? Björn Rosengren säger en sak och Göran Persson en annan. Vad är egentligen rege- ringslinjen?

Fru talman! Jag tänker ju inte svara för regering- en. Det gör naturligtvis Socialdemokraterna här. Inte heller är jag just nu aktiv ombudsman, men jag delar Peter Pedersens beundran för Degerfors bolltrollare historiskt sett och möjligen i nutid. Jag delar också hans uppfattning att det finns anledning att gissla utbetalandet av de fantasisummor som har kommit till stånd i ekonomisk fartblindhet, märk väl i några stor- företag. Jag är då framme vid min poäng. Det är därför det är så viktigt att bruksorterna, som kanske har tjänat ut i sin nuvarande skepnad, avlöses inte nödvändigtvis av nya storföretag och rakt inte av lycksökare utan av gedigna småföretagare som skapar en mylla för till- växt och utveckling. Det skulle Degerfors, Motala, Arvika och Bengtsfors må väldigt väl av. Du säger att man här sitter på åskådarplats. Jag har motionerat, men Peter Pedersens partivänner och även Socialdemokraterna har avslagit min motion om att vi ska komma bort från fjärrstyrning och stimulera det lokala småföretagandet. Jag tror att det spelar en väldig roll, fru talman, om man har också ägaren- aktören på verkstadsgolvet. Det betyder väldigt mycket då en nedläggning hotar. Man tar då inte detta med en lättvindig klackspark utan man tar sig an problemen. Plötsligt får sådana här frågor kött och blod. Fru talman! Jag tror att frågorna behöver blir mera näraliggande än för dem som sitter på en annan kon- tinent och läser bokslut. Det kan alltför ofta leda till felaktiga slutsatser.

Fru talman! Jag läste det här betänkandet väldigt noga, och man tar där upp frågan om företagsned- läggningar. Jag hävdar att vi hållit oss inom ramen för ämnet. Också jag delar uppfattningen att det är viktigt med ett varierat näringsliv. Det har kommit till många nya företag i Degerfors. Vi sitter inte och väntar på att stålföretaget ska anställa fler. Vi är som sagt inte dumma utan vet alla att det kommer att bli färre och färre anställda. Antalet har minskat från ungefär 2 500 på 70-talet till i dag 700-800, om jag minns rätt. Trots det tillverkar man nu mycket mer än vad man någonsin har gjort. Det finns också producenter som vidareförädlar produkter. Men jag tycker att vi inte ska svara på den här ut- vecklingen med att flytta hela industrin utomlands. Varför ska vi diskutera om skattelagstiftningen på energiområdet, om vi tycker att det är helt oväsentligt om de här företagen ligger i Sverige, i Portugal eller i Tyskland? Det är självklart att det är viktigt att de finns här. Men vi ska tillföra den kunskap som be- hövs för att vi ska kunna vidareförädla produkten på plats. Jag skulle önska att det fanns medel att ge t.ex. löntagarna i Gislaved, Katrineholm och Degerfors möjlighet att förverkliga detta, för de har redan visat att de har kunnat det. Men tacken för det är att ta den affärsidén och flytta verksamheten till ett annat land - inte för att den är dålig utan för att den är bra. Vilka signaler ger man då till Sveriges löntagare? Det är frågan. Är det den typen av konflikter vi vill ha på arbetsmarknaden? Jag tror att det är mycket olyckligt för svensk tillväxt och ekonomi. Och vad beträffar det här snacket om att hela Sverige ska leva: Då måste Sveriges arbetsgivare, stora som små, visa mycket större ansvarstagande för sina anställda och de orter som man finns på.