Arbetsmarknadsutredningen

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservationen innan vi börjar debattera detta utskottsinitiativ. I det finns förslag om ett tillkännagivande till regeringen gällande ett tilläggsdirektiv till en redan pågående utredning om arbetsmarknadspolitik och Arbetsförmedlingen. Förslaget går ut på att man ska utreda hur Arbetsförmedlingens verksamhet kan läggas ned och privatiseras.

Arbetsmarknads-utredningen

Ursprunget till förslaget kommer från Moderaterna och Sverigedemokraterna, och detta har övriga borgerliga partier sedan hakat på. Orsaken till förslaget sägs vara att integration och matchning inte fungerar, att Arbetsförmedlingen har ett lågt förtroende, att styrningen av Arbetsförmedlingen inte fungerar och att man har haft god tid på sig att vända utvecklingen utan att lyckas.

Det kan vara på sin plats, fru talman, att ha en liten historielektion. Under åtta år med moderata arbetsmarknadsministrar, mellan 2006 och 2014, styrde Moderaterna både departement och arbetsmarknadspolitik. Detta ledde till att en myndighet, Arbetsförmedlingen, blev kraftigt eftersatt i sitt utvecklingsarbete. Det ledde även till sämre kontakter med arbetsgivare. Det brast i dialogen med regeringen, alltså mellan myndighet och departement.

Framför allt såg Moderaterna till att belasta Arbetsförmedlingen med en överdriven detaljstyrning som gjorde att förmedlarna fastnade i byråkrati och administration. Den moderata arbetsmarknadsministern såg till att bryta samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna.

En mycket stark misstro växte fram bland Arbetsförmedlingens personal gentemot ledningen. Vi kommer ihåg hur Moderaterna skröt när de tillsatte den dåvarande generaldirektören. Nu skulle minsann nya vindar blåsa. Men vad blev resultatet? Det gick dåligt för arbetsmarknadspolitiken, och framför allt blev fler människor arbetslösa. Det gick så dåligt att den generaldirektör som hade tillsatts av den moderata regeringen avsattes. Inte nog med det, man fick även byta ut Arbetsförmedlingens styrelseordförande. Och inte heller detta räckte, fru talman, utan dåvarande statsminister Reinfeldt bytte ut arbetsmarknadsministern, som då fick sluta. Efter henne kom Elisabeth Svantesson, som i dag är vice ordförande i arbetsmarknadsutskottet.

Allt detta ledde till att förtroendesiffrorna för Arbetsförmedlingen kraftigt sjönk. Jag måste få säga följande: Alla i denna kammare vet att en myndighet som Arbetsförmedlingen styrs via lag, förordning och regleringsbrev. Det är alltså politiker som sätter regler och ramar för en myndighet.

Vi vet nu att när Arbetsförmedlingen styrdes av den moderata arbetsmarknadsministern och moderat arbetsmarknadspolitik ledde det till sämre resultat. Detta är orsaken till den negativa utvecklingen. Men nu lägger ni i oppositionen skulden på Arbetsförmedlingen och på dem som är anställda där, trots att det är politiken och arbetsmarknadspolitiken som styr. Myndigheterna ska göra så som regering och riksdag har bestämt. Det gjorde de också under era åtta år.

Vad gör ni nu? Jo, nu lägger ni skulden på Arbetsförmedlingen. Det känns inte roligt, fru talman, att behöva säga det men jag måste ändå göra det: Jag tycker att det här är riktigt fegt.

Efter valet 2014 fick den socialdemokratiskt ledda regeringen börja städa efter det moderata debaclet. Den nuvarande generaldirektören fick påbörja en förnyelseresa med myndigheten, och hela personalen är involverad. Detta gör man för att åtgärda gamla brister och förändra den gamla kulturen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Regeringen tillsatte efter press från oppositionen även en utredning, som leds av Cecilia Fahlberg. Utredningen ska analysera statens åtaganden och hur Arbetsförmedlingens uppdrag kan utformas för att så effektivt som möjligt bidra till en väl fungerande arbetsmarknad. Med detta utskottsinitiativ slår ni in öppna dörrar. Utredning pågår redan.

Ni vill privatisera Arbetsförmedlingens verksamhet. Men jag undrar om Niklas Wykman och övriga i kammaren kommer ihåg hur det var med alla företag som gjorde affärer med Arbetsförmedlingen. År 2014 handlade det om 1 115 privata verksamheter - och det efter att Arbetsförmedlingen redan hade påbörjat en städning av det hela.

Hur var det med fas 3? Hur var det med Jobbolaget? Hur var det med den massiva kritik som fanns då externa, privata aktörer kom in och hade passiviserade arbetslösa? Många av de privata kom in och gjorde en massa pengar utan att kunna redovisa några resultat som hjälpte de arbetslösa. Hur var det med etableringslotsarna? De sågades av Riksrevisionen utmed hälsenorna, om fru talmannen ursäktar uttrycket. Pengar rann ut, och det fungerade inte riktigt.

Tänk att Moderaternas lösning alltid går ut på att privatisera offentlig verksamhet! Men det är klart, det handlar ju om jättestora summor som kan föras över från skattebetalarna till privata fickor.

Nej, arbetsmarknadspolitik är inget som vi i regeringspartierna eller Vänsterpartiet vill lämna över helt och hållet till den så kallade marknaden eller privata företag. Arbetsmarknadspolitik är en nationell angelägenhet, där staten har sitt givna ansvar.

I dag presterar Arbetsförmedlingen bättre än under Moderaternas regeringsperiod och ledning. Vi är dock inte nöjda än. Regeringen har påbörjat arbetet med att ge förmedlarna mindre regelkrångel, minskad byråkrati och låta proffsen vara proffs. De visar nu bättre resultat, trots en stor ansträngning på etableringssidan. Om man ger myndigheterna bättre verktyg och större möjligheter att göra det som fungerar på riktigt kommer även resultat och prestationer att höjas.

Fru talman! Visst har Arbetsförmedlingen en lång väg kvar till att bli en effektiv och väl fungerande myndighet. Men att påstå att myndigheten har haft god tid på sig att försöka vända utvecklingen utan att lyckas, som ni på er kant gör, är inte bara oseriöst och en grovt missvisande förenkling. Det är faktiskt ett flagrant exempel på en faktaresistent argumentationsteknik som breder ut sig, tyvärr även i det politiska samtalet.

(Applåder)

Fru talman! I juni 2016 beslutade regeringen att tillsätta en utredning om arbetsmarknadspolitikens roll och gränser samt Arbetsförmedlingens uppdrag. Även om läget förbättrats på senare år såg vi tecken på att arbetsmarknaden inte fungerade så som vi skulle önska. Vi konstaterade att vi står inför en tudelad arbetsmarknad, där efterfrågan på arbetskraft är stark men arbetslösheten fortsatt är hög i vissa grupper som har svårt att få fotfäste på arbetsmarknaden.

Fru talman! För att nå en välfungerande arbetsmarknad behöver vi besluta hur Arbetsförmedlingens uppdrag ska se ut i framtiden. Det ska vi göra utifrån ett genomarbetat och genomtänkt underlag. Utredningen ska bland annat analysera och lämna förslag på hur arbetsmarknadspolitiken kan göras effektivare och tydligare. Den kommer också att belysa hur användningen av externa leverantörer kan bidra till en välfungerande arbetsmarknad. De delar av uppdraget som rör bland annat just externa leverantörer ska redovisas om några månader, senast den 31 oktober 2017.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Fru talman! Miljöpartiet tycker att det är viktigt att låta utredaren slutföra sitt arbete och lämna sina förslag på förbättringar. Det var inte så länge sedan Arbetsförmedlingen utsattes för en arbetsmarknadspolitik som inte blev så lyckad. Jag syftar på etableringslotsarna, som var avsedda att hjälpa nyanlända att komma snabbare in i samhället. Resultaten visar att det inte blev vare sig effektivt eller ändamålsenligt. Dessutom förekom en del fusk i systemet.

Miljöpartiet tycker att Arbetsförmedlingen ska fortsätta att upphandla kompletterande aktörer. De företag som är duktiga på att leverera bra resultat kommer även i fortsättningen att göra det inom ramen för de upphandlingar som görs av myndigheten.

Fru talman! Med de orden yrkar jag bifall till reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

(Applåder)

Fru talman! I dag har vi samlats för att debattera det faktum att de fem högerpartierna vill stycka upp och kommersialisera svensk arbetsförmedling utan att egentligen själva helt veta hur det ska gå till. Det är ett taskspeleri med frihet från ansvarskänsla och från respekt för fakta. Det är något som företrädarna för de här partierna egentligen borde skämmas för.

Vi har här fyra partier som själva bär ett ansvar för att väldigt aktivt och med brinnande ideologisk iver ha kört arbetsmarknadspolitikens effektivitet och Arbetsförmedlingens förtroendekapital i botten, för att sedan ha mage att i ett läge där skadorna mödosamt håller på att repareras göra hurtfriska utspel om att myndigheten borde läggas ned. Och så har vi ett femte parti, som inte bryr sig så mycket om det här med politiskt innehåll, men hemskt gärna vill vara med och ställa till med lite oreda. Moderaterna har gjort det till en strategisk målsättning att integrera in detta parti i den falnande värmen från Alliansens korvgrillningar. Det är skamligt och ganska ynkligt.

Fru talman! I februari gjorde Elisabeth Svantesson, själv arbetsmarknadsminister under slutet av Reinfeldteran, utspel om Arbetsförmedlingen. Hon fick svar i Svenska Dagbladet och Expressen av Per-Åke Persson, en gammal trotjänare på Arbetsförmedlingen med 37 års erfarenhet från myndigheten, varav 23 år på chefsnivå. Han skriver bland annat så här: "Att lägga skulden på en myndighet, som gjort det man fått order om, är att se sig själv som politiker i spegeln och förfasas." Sedan pekar han på det som gör utspelet så extra ansvarslöst. Han skriver: "Alliansen vill ha '. en myndighet som främst har ansvar för myndighetsutövning, kontroll och uppföljning'. Det var ju precis det ni skapade under era åtta år vid makten och det har tagit oss dit vi är idag. Det var inget som Arbetsförmedlingen bad om!" Så långt Per-Åke Persson.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Och just så är det. Omvandlingen av Arbetsförmedlingen under regeringen Reinfeldt var väldigt tydlig och presenterades också, som Raimo Pärssinen var inne på, som en väldigt viktig politisk landvinning. Man utgick från en ekonomisk politik som skulle skapa jobb genom att öka inkomstskillnaderna och genom att ekonomiskt och socialt bestraffa dem som av olika skäl hamnade utanför arbetsmarknaden. I stället för att identifiera de arbetslösas olika behov och lyfta den kompetens som behövde lyftas var idén snarare att trycka ned anspråk och förväntningar. Den idén ledde också styrningen av Arbetsförmedlingen. Det blev mer av detaljerad kontroll, mer av byråkratiska pålagor och mer av tvång uppifrån att upphandla tjänster utifrån och därmed slå sönder en del välfungerande egen aktivitet och kompetens. Det blev mindre utrymme för handläggarna att göra det som borde vara deras jobb: att möta de arbetslösa, möta potentiella arbetsgivare där de finns och samverka med andra myndigheter och institutioner som kan vara till hjälp för att hitta vägar framåt för de arbetslösa.

Och nej, detta var alltså inte ett sådant där du-kan-aldrig-gissa-vad-som-hände-sedan-klipp. Det var många, inte minst de som har gedigna kunskaper och erfarenheter gällande arbetsmarknadspolitik, som varnade för resultaten. Låt oss bara konstatera att resultaten blev tydliga. Matchningen försämrades. Kvaliteten i flera av de arbetsmarknadspolitiska programmen blev dokumenterat lägre. Och naturligtvis dök populariteten och förtroendet för myndigheten.

I dag har vi en annan regering. Arbetslösheten är lägre och sysselsättningen högre. Arbetsförmedlingen har startat en resa som också den på flera sätt går åt rätt håll, även om det är svårt, tar tid och verkligen inte alltid blir rätt. Vad gör högerpartierna i det läget? Jo, de lämnar sans och balans därhän och glider förbi både fakta om resultaten av deras eget experimenterande och fakta om de stora utmaningar som i dag finns på arbetsmarknaden. Det som ligger på riksdagens bord efter alla spretiga utspel är ett förslag till tillkännagivande om att ge den pågående utredningen "tilläggsdirektiv om att ta fram förslag om hur de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer på arbetsmarknaden". Det är ju som att ta det pyramidala fiaskot med de så kallade etableringslotsarna och delvis med jobbcoacherna och använda det som modell för fullskalig förändring. Den betoning på kontroll och misstänksamhet som redan har skadat uppfattningen om Arbetsförmedlingen hos många arbetssökande ska tydligen helst renodlas.

Fru talman! Arbetsförmedlingen har under mycket lång tid tagit in andra aktörer när någon specifik uppgift har behövt lösas, till exempel en särskild utbildning. Det är bra. Det är rationellt använda resurser. Men att bara pumpa ut pengar till kommersiella företag som ska tjäna pengar på det som är en central samhällelig uppgift, nämligen att på olika sätt rusta människor för och hjälpa människor till arbetsmarknaden, är huvudlöst. I högerpartiernas förslag talar man själv om att det skulle behövas "en rigorös uppföljning och kontroll". Ja, det är sådant som vi vet kan bli exceptionellt kostsamt. Skulle man på allvar göra det som förslaget antyder skulle det innebära en av de största byråkratiseringsprocesserna i modern svensk förvaltningshistoria.

I betänkandet nämns också som hastigast som en lösning att man ska ha ett "system där ersättning i huvudsak betalas ut efter uppvisat resultat". Men det är inte så svårt att förstå vad som händer då. Inom viktiga välfärdstjänster som är kommersiellt drivna men offentligt finansierade finns i dag ett fenomen som man kan kalla för "cream skimming". Det innebär att de kommersiella aktörerna tjänar sina pengar i huvudsak genom att hitta de personer som är i minst behov av stöd, till exempel genom att placera vårdcentraler där folk är friska. I det här fallet skulle det handla om att sikta på de personer som redan har störst chans att få jobb. Alternativt kommer man att konkurrera om volym, det vill säga ta in många arbetssökande och samtidigt pressa kostnader genom att göra rätt lite. Det var det vi såg inom fas 3-verksamheten till exempel. Ingetdera blir bra, och det blir definitivt inte billigare för samhällsekonomin.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Den här möjligheten att omvandla stora statliga resurser till privata profiter är naturligtvis något som de främsta specialisterna på just den här typen av utbildningsverksamhet, Almega, redan har sniffat sig fram till. Till exempel hade man i går kallat till ett seminarium på Sheraton Hotel, ett stenkast från den här kammaren. Där skulle man av programmet att döma ha med representanter för några bemanningsjättar som skulle ge sin bild av en lukrativ framtida marknad. Dessutom skulle politiska företrädare, bland annat Sverigedemokraternas ekonomisk-politiska talesperson, ge sina synpunkter.

Det blir samma sorts drivkrafter runt detta som inom välfärdstjänsterna. Vi ser i dag en enorm mobilisering från bolagen för att försvara sina vinster. Det borde vara en tydlig varningssignal till svenska folket att inte falla för locktonerna om effektivitet och mångfald vid en sönderstyckning av Arbetsförmedlingen.

Fru talman! Det finns massor av saker som vi skulle behöva ha en seriös diskussion om när det gäller arbetsmarknadspolitiken. Hur förbättrar man innehållet i arbetsmarknadsutbildningarna? I vilka situationer är det snarare det reguljära utbildningssystemet som ska vara alternativet? Hur förbättrar man verktygen så att personer som har stått länge utanför arbetsmarknaden ska få tillbaka självförtroendet? Hur fortsätter vi att förbättra samverkan mellan Arbetsförmedlingen och kommunerna? Det är en samverkan som för övrigt monterades ned under Alliansens omvandling av Arbetsförmedlingen. Hur ska onödig byråkrati och dokumentation ersättas av tid för att odla kontakter med lokala arbetsgivare?

Arbetsförmedlingen har varit en myndighet i djup kris, och den dras utan tvivel också i dag med stora bekymmer på en del områden. För varje utspel från högerkanten den senaste tiden har det blivit ännu tydligare att det vore en tragedi att låta dem diktera villkoren för Arbetsförmedlingen igen.

Låt mig igen citera arbetsförmedlingsveteranen Per-Åke Persson från en replik på en Expressenartikel skriven av företrädare för Alliansen: "Att i politiska utspel vara använd som slagträ är Arbetsförmedlingen van vid. Men en saklig debatt är alltid stimulerande om det inte finns så många alternativa fakta som bara sprider oförtjänt förakt. Kanske skall vi ändra namnet till 'Nya Arbetsförmedlingen'?"

Fru talman! Sverige behöver en välfungerande nationell arbetsförmedling. Det får vi genom att kombinera en ekonomisk politik för full sysselsättning med ett systematiskt förbättringsarbete på Arbetsförmedlingen som myndighet, inte genom oansvariga utspel och genom att göra Arbetsförmedlingen till en pengafontän för privata aktörer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Jag yrkar bifall till reservationen.

(Applåder)

Fru talman! Jag skulle vilja börja med att be om ursäkt för att jag brast ut i ett skratt när vi hörde arbetsmarknadsutskottets ordförande Raimo Pärssinen föredra sin och regeringens uppfattning i frågan. Det var en eldig argumentation om hur högern nu förstörde ett fundament i samhället. Vi ägnade oss åt en total katastrof. Det var näst intill ondskefullt enligt beskrivningen. Sedan avslutade arbetsmarknadsutskottets ordförande med att hävda att vi slår in öppna dörrar. Det blev en stor komik över det, måste jag säga. Vi gör något fruktansvärt, men det är att slå in en öppen dörr eftersom regeringen redan gör det. Det blir inte så bra, Raimo Pärssinen, när man ägnar sig åt den typen av retorik. Jag tänker försöka föra tillbaka samtalet till en seriös nivå.

Fru talman! Först och främst vill jag göra ett påpekande. Vi diskuterar ett område som har varit problematiskt och är problematiskt, men det behöver sättas in i rätt kontext. Det låter gärna på företrädare från kommunisterna - från vänster och in till mitten av socialdemokratin - som att allt var bra innan 2006. Men då är det lätt att glömma bort att Sverige år 2006, då allt enligt Raimo Pärssinen var bra, hade det högsta antalet i utanförskap. Aldrig tidigare har så många människor stått så långt bort från arbetsmarknaden som när allt, enligt Raimo Pärssinen, var som bäst i Sverige. Antalet minskade sedan under Alliansen till 2014 till det lägsta antalet i utanförskap som Sverige någonsin har haft. Det var inte en katastrof, utan det blev 350 000 fler jobb under den perioden.

Nu ska vi i stället blicka framåt. Det har nyligen varit lunchtid, eller är fortfarande lunchtid, i Sverige. Det plingar från mikrovågsugnar och det är köer till serveringar. Där diskuteras vad man ska göra i helgen, hur det är med barnen, vilka ambitioner och drömmar man har samt vad man oroar sig för i stort och smått i livet. Man har en gemenskap med arbetskamrater och kollegor som knyter trygghet till och ger mening i tillvaron.

Det finns givetvis sämre lunchraster också - de som har avbrutits av en extra patient eller en gammal tant som har trillat. Magen får kurra långt in på eftermiddagen i hårt jobb och hårt slit.

Båda dessa skäl är egentligen mycket goda skäl till varför det är så viktigt med en väl fungerande arbetsmarknad och en väl fungerande arbetsmarknadspolitik, både den gemenskap och trygghet som ett arbete ger och starka ekonomiska drivkrafter för att arbeta. Många gånger är det utmanande. Det gör att man kan behöva ställa andra krav på tillvaron, prioritera om och inte göra det som är roligast.

Detta är grunden för hela Alliansens jobbpolitik. Den ska knyta ihop människor och samhälle, skapa en gemenskap som går bortom varifrån man kommer eller vem man är samt ge starka drivkrafter att arbeta. Det är faktiskt en uppoffring. Många yrken har inte alla gånger den största arbetsglädjen i sig själv. Då är drivkrafterna för att arbeta mycket viktiga.

Arbetsförmedlingen utgör en viktig del av arbetsmarknadspolitiken. Den har flera syften. Det kommer nog alltid att finnas en anledning, fru talman, till att vara missnöjd med Arbetsförmedlingen. Man kan alltid rikta kritik mot den eftersom den har svåra uppdrag att hantera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Arbetsförmedlingen ska bidra till att hantera konjunktursvängningar, strukturomvandlingar på arbetsmarknaden, bistå de människor som har det allra tuffast och svårast, som på grund av funktionsvariationer eller trasslig tillvaro generellt i livet har hamnat långt från arbetsmarknaden. Man ska klara av att kompensera för misslyckanden i det svenska utbildningssystemet eller i skolan. Man ska klara av att generellt sett göra något som är svårt enligt alla läroböcker i nationalekonomi, det vill säga klara en god matchning på arbetsmarknaden. Det är tuffa uppgifter. Jag förstår vad Ali Esbati och Vänsterpartiet anför, nämligen att många kan uppleva en frustration inför den utmaningen. Den är komplex och komplicerad. Och framför allt, fru talman, finns det ingen quick fix för att lösa problemet.

Fru talman! Vi ser en oroväckande utveckling på arbetsmarknaden med en växande tudelning mellan de av oss som är inne och väletablerade på arbetsmarknaden och en växande grupp som står inte bara utanför arbetsmarknaden utan också allt längre bort från att ens ha möjlighet att få jobb.

Delar av detta, fru talman, möts vi, åtminstone i form av konsekvenser, numera dagligen av i nyhetsrapporteringen, det vill säga våld, våldsbrott, otrygghet, organiserad kriminalitet, människor som inte har ett arbete, människor som aldrig har känt någon som har ett arbete, människor som själva inte känner något hopp om att få ett arbete. De kan givetvis enklare rekryteras till rent destruktiva saker. Jobbpolitiken är den viktigaste motorn för ett tryggt samhälle som håller samman.

Fru talman! Det är därför jag yrkar bifall till utskottets förslag, det vill säga utskottsinitiativet från Alliansens sida som sedermera har fått stöd av Sverigedemokraterna. Det är en liten riktning i att göra Sverige bättre.

Det vi gör här, som har kallats att slå in en öppen dörr och samtidigt orsaka stor skada - en tveksam kombination kan en regeringsföreträdare tycka - är att vi lite grann vill vässa den liggande utredningen genom att göra det tydligare att, som har anförts här, det system som finns och har funnits inte fungerar perfekt utan behöver förbättras. Den viktigaste poängen som Alliansen för fram i det gemensamma förslaget, som har vunnit majoritet i utskottet, och som kommer att skicka en tydlig signal till regeringen om vad som borde göras, är att de som vill skapa mervärden på den svenska arbetsmarknaden, de som vill göra det enklare att ta sig in på arbetsmarknaden, och ägna sig åt det på heltid och på ett professionellt sätt, inte ska vara kompletterande delar i verksamheten utan vara verksamheten, själva kärnan, i vad som görs - ingenting mindre.

Det var också detta som Almegas seminarium handlade om i går. Almega har själva lyft fram på ett förtjänstfullt, men givetvis inte perfekt, sätt hur detta kan göras.

Det finns många kloka alliansföreträdare, fru talman, och jag tänkte återge vad en av dem har sagt, nämligen Liberalernas ekonomisk-politiska talesperson Mats Persson, som under detta seminarium konstaterade något slående om Arbetsförmedlingen. Hur kan det komma sig att Skatteverket, som har till uppgift att ta ifrån människor deras pengar, har så hög popularitet och så stort förtroende, medan Arbetsförmedlingen som har till uppgift att ge människor jobb har ett så lågt förtroende? Det rimliga och intuitiva borde vara att det skulle vara tvärtom. Det finns ingen anledning att Arbetsförmedlingen permanent ska ha så lågt förtroende som den har.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Fru talman! En del av detta bedömer vi beror på att Arbetsförmedlingen har en för komplicerad och komplex uppgift, som jag redan har beskrivit, där man ska göra för många saker samtidigt. Alliansen vill att utredningen ska titta närmare på och inför regeringsskiftet 2018 förbereda att Arbetsförmedlingen ska få ett tydligare uppdrag i sin myndighetsutövning och i sin kontrollerande funktion av de aktörer som finns. De människor som kan bedriva matchningsverksamhet ska få göra det. Det ska bli en del av en ny arbetsförmedling i Sverige. Ingen nedläggning, ingen kommersialisering, ingen privatisering, men en tydligare uppdelning mellan olika funktioner så att vi kan bryta det nya utanförskapet.

(Applåder)

Fru talman! Jag noterar inledningsvis att Niklas Wykman sa att han ämnade föra tillbaka debatten till en seriös nivå. I slutet av inlägget bekräftade han att de utspel som har gjorts där man har sagt att man ska lägga ned Arbetsförmedlingen och så vidare har varit oseriösa från borgerligt håll. Det är bra att känna till. Som jag konstaterade är det inte det som förslaget går ut på, utan det handlar om att renodla några av de sämre sidorna av Arbetsförmedlingen.

Niklas Wykman hade hört en del alternativa inlägg här där någon skulle ha sagt att allt var bra 2006. Det sas inte i den här kammaren. Jag kan inte riktigt säga vad som mer sas i de inlägg som inte hölls och som bara Niklas Wykman tycks ha hört.

En sak som han sa var dock intressant, och det gällde utanförskapet. Han sprider återigen den lite mytiska bilden av att det fanns ett stort utanförskap 2006 och att de borgerliga lyckades få ned det. Det är viktigt att känna till att det som Niklas Wykman definierar som utanförskap är att man är innanför de stödsystem som finns i samhället, till exempel a-kassa eller sjukförsäkring. Vad de borgerliga gjorde var dels att få en massa människor att lämna a-kassan, dels att få människor att lämna sjukförsäkringen genom att de helt enkelt inte fick sjukförsäkring trots att de var sjuka.

Det är såklart en lite lustig definition av utanförskap att man är innanför skyddssystemet. Jag skulle vilja att Niklas Wykman förklarade detta lite grann och bekräftade att det är så han menar att utanförskapet ser ut. Som han ser det är man alltså i utanförskap om man befinner sig innanför de stödsystem som vi har i samhället medan man inte är i utanförskap om man till exempel bor på gatan och inte får ta emot något stöd alls från samhället.

Fru talman! Ali Esbati hämtar uppenbarligen sin verklighetsbeskrivning från rubriker i tidningar. Därmed blir den grund och svår att kommentera i sin helhet.

Fru talman! Jag väljer därför bara att korrigera Ali Esbati: Hans beskrivning stämmer över huvud taget inte, och det är anmärkningsvärt att en person som har ägnat hela sitt liv åt partipolitik eller politisk aktivism inte har någon form av grundläggande kunskaper.

Utanförskapet mäts av SCB, och måttet inkluderar alla de grupper som har någon form av stöd från samhället - även dem med försörjningsstöd. De personer som hamnar utanför exempelvis sjukförsäkring eller arbetslöshetsförsäkring fångas alltså upp i utanförskapsmåttet. Det Ali Esbati säger är helt enkelt dravel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Fru talman! Då tror jag att Niklas Wykman bekräftade det jag sa. Jag känner väldigt väl till hur utanförskapsmåttet kom till och hur det i panik yxades fram efter valsegern 2006 eftersom ingen, inklusive de borgerliga själva, riktigt kunde veta vad det var som de borgerliga hade talat om före valet.

Det är riktigt att även försörjningsstöd räknas som utanförskap. Då har vi alltså precis den situation jag talade om. Om man blir utkastad från olika typer av försäkringsstöd och inte söker något försörjningsstöd - till exempel i den form som statsminister Reinfeldt talade om runt 2010-2011 där man kan försörja sig genom att exempelvis få stöd av sin partner, sina föräldrar eller sina barn - räknas man enligt Niklas Wykman inte in i utanförskapet.

Det är precis det som leder till det som många forskare pekar på, nämligen att utanförskapsmåttet är oerhört dåligt. Det innebär att länder med välutvecklade socialförsäkringssystem och skyddsnät för medborgarna kommer automatiskt dåligt ut eftersom det ser ut som att många människor där är i utanförskap.

Motsatsen är att se på hur många människor som är sysselsatta. Det är det som är intressant att se - hur stor andel av befolkningen som är sysselsatt, det vill säga har jobb som man kan försörja sig på. Där visar det sig att Sverige klarar sig väldigt bra, och i dag klarar sig Sverige förstås bättre än när Niklas Wykmans partikamrater och Niklas Wykman själv var en del av regeringen. Traditionsenligt har det varit så i Sverige i modern tid: Det går inte så bra för landets ekonomi eller arbetsmarknad under borgerligt styre. Det fick vi se exempel på också senast.

Men det är bra att Niklas Wykman bekräftar den bild jag har, det vill säga att han använder det utanförskapsmått som i och för sig är värdelöst för att försöka förstå vad det är som händer i samhället.

Fru talman! Ali Esbati kommer med en rad alternativa uppfattningar. SCB har mätt utanförskapet under mycket lång tid - sedan 90-talets början. Detta är ingen innovation från 2006. Det är rent nonsens igen.

Enligt Ali Esbatis definition skulle det ha skapats 250 000 hemlösa uteliggare under alliansåren som inte skulle ha varit i någon form av trygghetssystem. Det är också givetvis bara totalt nonsens. Var skulle minskningen av utanförskapet ha tagit vägen annars, menar Ali Esbati?

Det fattigdomsmått som är etablerat på Europanivå pressades ned radikalt under de här åren. Om jag minns rätt i huvudet gick det från 2,1 procent av befolkningen när Ali Esbati med flera styrde till 1,3 procent när Alliansen styrde. Det är en mycket kraftig minskning av fattiga i Sverige under perioden. När Alliansen lämnade ifrån sig regeringsmakten 2014 hade Sverige också den högsta sysselsättningsgraden i hela Europeiska unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

I gamla kommunistländer och annat gav staten ut egna tidningar med alternativa fakta till medborgarna. Det har vi sett en växande förekomst av i debatten också nu, fast kanske från lite andra rörelser. Men här håller vi oss till de fakta som finns från myndigheter och som mäts på ett seriöst och officiellt sätt.

Ali Esbati har faktamässigt fel på varenda punkt han har nämnt. Jag tycker, fru talman, att det nästan är lite oanständigt av en politiker att bete sig på det sättet.

Fru talman! Jag tror att vi ska påminna oss själva om att Niklas Wykman är en klassisk nyliberal. Han är uppväxt i Moderata Ungdomsförbundet, och han använder ofta ord som är lite svårbegripliga.

Jag ska ställa en enkel fråga till Niklas Wykman, som säger att det gick så bra för den förra regeringen, Reinfeldts regering. Hur gick det med arbetslösheten - steg den eller minskade den? Den steg. Inte ens Niklas Wykman kan säga att det är fel, för så var det. Det gäller ungdomsarbetslösheten, långtidsarbetslösheten och hela vägen. Det gick inte bra.

En annan fråga jag har är: Vad är moderat arbetsmarknadspolitik? Är det det gamla vanliga om att nu sänker vi skatterna? Är det det gamla vanliga om att vi måste sänka trösklarna, och då blir det sänkta ingångslöner? Är det det gamla vanliga om att vi nog måste se över anställningstryggheten och kanske försämra lite för att öka på flexibiliteten? Är det det gamla vanliga om att a-kassan, arbetslöshetsförsäkringen, är för hög och bara ökar på arbetslösheten?

Nu säger Niklas Wykman: Nu lägger vi ned Arbetsförmedlingen! Han öppnar upp för en jättestor privatisering med sin tanke när han står här och drömmer om valseger nästa år. Förmodligen drömmer han då också om att han är stödd av Sverigedemokraterna i det hela, nu när ni har öppnat upp för samtal mellan er i arbetsmarknadsutskottet.

Fru talman! Arbetsmarknadsutskottets ordförande frågade här om allt och inget på samma gång, kan man konstatera. Han ville ha en förklaring av Moderaternas hela arbetsmarknadspolitik. Sedan kom ett inlägg som sisådär stämmer överens med verkligheten och hur det ligger till. Det går givetvis inte att besvara allt det där på två minuter, så jag förstår inte riktigt varför arbetsmarknadsutskottets ordförande över huvud taget begärde replik om han inte har någon fråga i sak. Sakärendet handlar om hur vi ska få Arbetsförmedlingen att fungera bättre.

Jag kan ändå svara om detta med arbetslösheten, som väl var den tydligaste fråga som kom ur Raimo Pärssinens mun. Det handlar om två delar av arbetslösheten. Det finns den arbetslöshet som är konjunkturberoende, och det finns den arbetslöshet som brukar kallas strukturell arbetslöshet som är den som politiken styr över med sina reformer. Man kan konstatera att den del av arbetslösheten som politiken styr över med sina reformer minskade rejält under alliansåren, och den har faktiskt sedan dess, Raimo Pärssinen, stått helt stilla. Inte en enda promille nedåt har den strukturella arbetslösheten rört sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Ekonomistyrningsverket, Konjunkturinstitutet, ja, alla professionella bedömare gör samma analys: Regeringens politik minskar över huvud taget inte den delen av arbetslösheten som politiken styr över. Sedan går arbetslösheten ned lite grann i Sverige tack vare att vi har högkonjunktur och tack vare att vi har en riksbank som stimulerar ekonomin hårt. Vi är glada för att arbetslösheten vänder nedåt, men det är inte den förda politikens förtjänst, utan det är högkonjunkturens förtjänst.

Jag ska rätta mig själv lite grann. Ekonomistyrningsverket och Konjunkturinstitutet påpekar faktiskt att den strukturella arbetslösheten, alltså den som politiken styr över, går ned lite grann eftersom regeringens politik trycker ut ungefär 0,5 procent av arbetskraften i utanförskap, och den försvinner därmed från arbetslöshetsmåttet. På grund av att ni ökar utanförskapet och att färre människor arbetar blir det alltså en liten effekt uppåt.

Fru talman! Jag talade om hög eller låg arbetslöshet, och vi fick nu höra Niklas Wykman säga att det beror på om arbetslösheten är strukturell eller konjunkturell. Jag ställde en enkel fråga om arbetslösheten, och Niklas Wykman hade kunnat säga att den antingen är högre eller lägre - den är ju lägre, så är det - utan att behöva ramla in i någon typ av retorik som gör det svårt att förstå vad han säger. Samma sak händer när jag ställer en massa frågor. Då säger han att de inte har med saken att göra.

Vem är det då som har ansvaret? Är det myndigheten som står för arbetsmarknadspolitiken, eller är det regering och riksdag? Det är väl en enkel fråga? Om arbetsmarknadspolitiken inte fungerar och man ger fel verktyg till en myndighet, är det myndighetens fel då? Nej. Men om man ger myndigheten möjligheter och verktyg så att det verkligen biter och för deras jobb framåt så att det fungerar och folk får hjälp att komma från arbetslöshet till arbete är det bra.

Vad Wykman säger utifrån hans nyliberala ideologi är att vi ska privatisera. Men ansvaret ligger alltid på politiken. Det ligger inte på myndigheten. Ansvaret på myndigheterna är att de ska följa det som riksdag och regering bestämt. Under åtta år hade vi en moderat arbetsmarknadsminister som bestämde över Arbetsförmedlingen, och resultaten och förtroendet rasade.

Min fråga är återigen: Vem bär ansvaret - myndigheten eller politiken?

Fru talman! Raimo Pärssinen har nu med eftertryck visat att han inte gillar att diskutera komplicerade och komplexa samband, att få svåra frågor eller att bena ut saker i grunden. Däremot gillar Raimo Pärssinen att höja rösten, nästan skrika lite, och tillskriva sina politiska motståndare olika typer av värderingar eller åsikter som de kanske har eller inte har - det är modellen i stället.

Fru talman! Det tror jag inte är ett bra sätt att vinna förtroende hos svenska folket på. Det är kanske därför som det inte går så bra för Raimo Pärssinens parti heller. Jag tror inte att det är ett bra sätt att vinna popularitet eller för den delen förtroende för en seriös politik i tider av populism att skrika på och härja mot sina motståndare och vägra diskutera sakfrågan. Det blir inte bra, Raimo, när man ska sköta politiken på det sättet.

Därför är det desto viktigare att man pratar om sakfrågan. Här handlar det alltså om hur Arbetsförmedlingen ska förbättras så att de människor kan få hjälp som ditt parti, din regering, i dag lämnar i hopplöshet, i våld och i utanförskap och utan framtidsutsikter, utan föräldrar som någonsin går till ett jobb och utan tron till att man själv kan slita i skolan och få in en fot på arbetsmarknaden. Det är snart 1 miljon människor som regeringen lämnar helt utanför arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Här tar Alliansen ett litet steg för att de människorna ska få bättre förutsättningar. Arbetsmarknadsutskottets ordförande kan inte då göra bättre än att raljera. Det är beklagligt, fru talman.

Fru talman! Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet instämmer i betänkandets grundläggande utgångspunkter. Så långt är allt väl. Sedan kommer de illa dragna slutsatserna av detta. Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet anser att regeringen har vidtagit åtgärder. Må så vara, men vad har de här åtgärderna lett till? Det nämns ingenstans.

Det är en fullständig avsaknad av kvantitativa målsättningar där man kan säkerställa en positiv utveckling via delmål. Det är inte värdigt för skattebetalarna. I stället använder Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet sig av omätbara begrepp. Man nämner exempelvis att det arbetsmarknadspolitiska regelverket har förenklats. Man nämner att samverkansmöjligheterna med kommunerna har förbättrats. Förenklingar och förbättringar betyder inget om de inte kan visa på mätbara resultat i form av reguljära arbeten.

Arbetsförmedlingen å sin sida hänvisar till en intern förnyelseresa - det är generaldirektörens favoritord - som ska vara klar 2021. Arbetsförmedlingen ska i denna förnyelseresa öka sitt fokus på att utvärdera myndighetens arbete och insatser. Arbetsförmedlingen ska även ha stort fokus på att utveckla relationerna till arbetsgivare.

Nivån på denna målbild säger lite om var Arbetsförmedlingen befinner sig i dag. Frågan är om denna målbild speglar även regeringens ambitionsnivå. I sådana fall är det riktigt allvarligt. Borde inte skattebetalarna kunna förvänta sig mer för 80 miljarder?

Fru talman! Målet för alla åtgärder på arbetsmarknaden, inklusive styrningen av Arbetsförmedlingen, måste vara att få in ett ökat antal individer i reguljära arbeten, inte minst de som står längst ifrån arbetsmarknaden, och den effekten har uteblivit. Att i det läget välja att inte undersöka möjligheten till andra alternativ är enbart oansvarigt och ingenting annat, särskilt med tanke på de lärorika internationella exempel som finns.

Men vi kan även titta på svenska exempel. De sista 20 åren, med Socialdemokraternas goda minne, har privata aktörer släppts fram i Arbetsförmedlingens utbud, främst gällande arbetsmarknadsutbildningar men även inom rehabiliteringstjänster och stöd till långtidsarbetslösa.

Det som är kvar hos Arbetsförmedlingen är den rena matchningen. Även där pågår i dagsläget en intern studie. Sedan lite drygt ett halvår tillbaka redovisar Arbetsförmedlingen resultat för upphandlande aktörer inom insatsen Stöd och matchning. Ett ratingsystem med tre stjärnor beräknat på leverantörens resultat ligger till grund för bedömningen. Australien och Storbritannien ligger till grund för ratingsystemets uppbyggnad och metodik. Det här finns alltså till viss del redan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Fru talman! De försök som har gjorts tidigare med jobbcoacher och etableringslotsar var kostsamma och hade mycket tveksamma resultat. Så är det. Men problematiken var inte i huvudsak att man öppnade för privata aktörer utan att man hade en fullständig avsaknad av kontroll, vilket jag ofta har framfört från den här talarstolen och i debatter med Alliansens företrädare i talarstolarna här framför. Arbetet med ratingsystem åtgärdar till viss del den problematiken.

Fru talman! De utmaningar vi står inför på arbetsmarknaden låter inte vänta på sig. Mitt i en högkonjunktur är närmare 1 miljon människor i utanförskap och bidragsberoende. Inte ens nu, under de mest gynnsamma omständigheterna, lyckas Arbetsförmedlingen med att få ut folk i arbete. Då menar jag icke-subventionerade, riktiga arbeten.

Arbetsgivarna signalerar samtidigt att det är svårt att hitta rätt arbetskraft. Det är så det ser ut.

Arbetsförmedlingen har haft mycket lång tid på sig att effektivisera sin verksamhet, men dras trots detta med mycket låga förtroendesiffror och sviktande resultat. Sverigedemokraterna anser, och ansåg redan i vårt budgetförslag i höstas, att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form bör reformeras. Förnyelseresan måste vara slut. Arbetsförmedlingen kan inte tillåtas ägna sig åt navelskåderi i all evighet.

Givet det läge vi är i nu måste vi agera. Vi måste våga pröva en annan modell. Sverigedemokraterna ställer sig därav bakom att utskottet föreslår att regeringen bör ge Arbetsmarknadsutredningen tilläggsdirektiv, och vi yrkar avslag på reservationen.

Fru talman! Det är på det sättet att Sverigedemokraterna har inlett ett samarbete med Moderaterna i arbetsmarknadsutskottet. Jag är därför lite nyfiken på varför Sven-Olof Sällström säger att det är dags att privatisera. Tilläggsdirektivet går nämligen ut på att Arbetsförmedlingen bara ska ägna sig åt myndighetsutövande. Resten ska privatiseras. Är Sverigedemokraterna och Sven-Olof Sällström nyfikna på hur det skulle se ut, eller tycker man att det borde vara på det sättet? Det är ganska intressant.

Det kommer att bli en debatt i kammaren om vinster i välfärden - om hur vi ser på hur skattebetalarnas pengar används, vilken kontroll det finns av det och så vidare. Har Sverigedemokraterna tagit ställning när det gäller det?

Du säger att det får vara slut på förnyelseresan, att det har tagit för lång tid, Sven-Olof Sällström. Men det var den borgerliga regeringen som under åtta år körde Arbetsförmedlingen i botten. Nu vänder förtroendesiffrorna. Det finns det belägg för. Nu vänder resultaten. Det finns det också belägg för.

Arbetsförmedlingen upphandlar från privata, externa aktörer för 7 miljarder kronor. Det är ganska mycket. 180 000 människor finns i verksamheter som andra utför och som Arbetsförmedlingen köper. Det tycker jag är ganska mycket. Och siffrorna går åt rätt håll, trots den ansträngda situationen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Hur ser Sven-Olof Sällström på detta? Ska allt utom myndighetsuppdraget privatiseras?

Fru talman! Kunskap är inte farligt, Raimo Pärssinen. Det här handlar om att en utredning ska få ett tilläggsdirektiv för att utreda om det skulle kunna vara en framkomlig väg. Då får man kunskap.

Vi förutsätter att den här kammaren fattar beslut utifrån kunskap. Det är alltså någonting som inte bara vi borde vara glada för; även de rödgröna borde vara glada över att få mer kunskap om det här, för att kunna göra en bra bedömning av vilken väg man ska gå när det gäller Arbetsförmedlingen.

Vi redovisade redan i samband med höstbudgeten vad vi tycker om Arbetsförmedlingens framtid. Oavsett Alliansens eventuella debattartiklar eller utskottsinitiativ tycker vi att Arbetsförmedlingens verksamhet behöver renodlas. Vi har inte gått lika långt som Alliansen redovisar, i sin debattartikel till att börja med och sedan i sitt utskottsinitiativ.

Vi tycker dock att det är oerhört viktigt med kunskap, Raimo Pärssinen. Och det är exakt det vi får genom ett tilläggsdirektiv. Utredaren har dessutom en bakgrund i Arbetsförmedlingen och stor kunskap om Arbetsförmedlingens arbete. Jag tror att det kommer att bli värdefullt.

Jag vill tillägga att det Raimo Pärssinen tog upp om etableringslotsar, jobbcoacher och andra misslyckanden var intressant. Det är på det sättet. I Expressen stod det till och med att det slussades pengar till IS genom de verksamheterna.

Jag är alltså glad att vi fick in i majoritetens skrivning att "en central del i en sådan reform är en rigorös uppföljning och kontroll, samt ett system där ersättning i huvudsak betalas ut efter uppvisat resultat".

Fru talman! Vi och den som lyssnar på debatten kan notera att SvenOlof Sällström säger att det är deras gemensamma skrivning. Han är glad över att de texterna kom med i deras gemensamma skrivning.

Jag får dock inget riktigt svar. Betyder det här att Sven-Olof Sällström inte ställer upp på den rubrik som Moderaterna gick ut med? "Lägg ned Arbetsförmedlingen" - det var den stora rubrik man gick ut med för att visa att Arbetsförmedlingen verkligen ska läggas ned nu.

Annika Qarlsson från Centerpartiet har förfäktat den australiska modellen. Det kan jag förstå.

Men betyder det här att Sverigedemokraterna står bakom det där med att lägga ned Arbetsförmedlingen, Sven-Olof Sällström? Det är ju er gemensamma skrivning.

Ni är ute efter mer kunskap. Det är därför ni vill ha tilläggsdirektivet. Utredningen och Cecilia Fahlberg har ett jättebrett uppdrag. Man ska titta på arbetsmarknadspolitik, på själva Arbetsförmedlingen och på hur de ska samverka för att få effektiv verkan i verkligheten. Men står Sverigedemokraterna här och säger att de står bakom den rubrik som Moderaterna lanserade om att lägga ned Arbetsförmedlingen? Eller har ni gått med på det för att lära er mer? De har nämligen bestämt sig; de har redan sagt att Arbetsförmedlingen ska läggas ned och att resten ska privatiseras.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Min fråga till Sven-Olof Sällström blir återigen: Står Sverigedemokraterna bakom att Arbetsförmedlingen ska läggas ned, via det här tilläggsdirektivet?

Ni gjorde upp om texterna gemensamt, och ni hade kontakten med Moderaterna och kom överens om det. Men vill ni verkligen lägga ned Arbetsförmedlingen och privatisera allt? Det är en viktig signal att berätta om för svenska folket.

Fru talman! Det är ganska anmärkningsvärt att arbetsmarknadsutskottets ordförande inte känner till och står bakom en gammal svensk statsförvaltningstradition när det gäller utredningar, nämligen att vi hela tiden försöker fatta beslut på bra underlag. Det är en av grundpelarna i svensk statsförvaltning. Det är självklart positivt att ge tilläggsdirektiv. Vi kommer alla att få mer kunskap för att kunna fatta bra beslut.

Sedan förstår väl Raimo Pärssinen också att resultatet av utredningen får visa var vi hamnar i slutänden. Men vår inriktning finns väl redovisad i vår höstbudget. Var vi hamnar får vi se efter att utredningen är klar.

Såväl Raimo Pärssinen som andra har med höjda röster och stora och bombastiska ord här i talarstolen sagt att "nu ska det göras si, och nu ska det göras så".

Det är ett ganska modest förslag vi kommer med i dag. Vi föreslår ett tilläggsdirektiv till en utredning, Raimo. Det handlar inte om tredje eller fjärde världskriget. Det handlar om ett tilläggsdirektiv till en utredning - en gammal, beprövad och fin svensk tradition när det gäller utredningar som vi ska hålla fast vid. Det är positivt.

Det finns absolut jättestora problem med Arbetsförmedlingen. Det största problemet är, förutom en något märklig intern kultur - men det kan vi ta vid ett annat tillfälle - den extremt dåliga uppföljningen. Du har själv erkänt att det är regeringens, politikens, ansvar att det är på det sättet.

Man har inga kvantitativa mål. Man har inga kvantitativa delmål och ingen uppföljning. Man har bara floskler. Jag vet att till exempel arbetsmarknadsministern delar den uppfattningen. Hon har ju stått däruppe på huvudkontoret och skrikit och berättat om hur dåligt det går.

Fru talman! Det var länge sedan som vi tillsammans anordnade seminarium om konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen. Det är trevligt att ha dig vid min sida under debatten.

Det är fler än Centerpartiet som ifrågasätter Arbetsförmedlingens effektivitet när det gäller förmedling av jobb. Förutom många arbetssökande och en majoritet av företagen som söker arbetskraft vill nu också en majoritet i arbetsmarknadsutskottet ta fram hur allt som inte är myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer.

Centerpartiet har länge arbetat för detta och ser det som ett steg i rätt riktning som följer efter andra länders goda exempel. Vi har tittat mycket på Australien. England har genomfört en stor strukturförändring. Det har gjorts förändringar också på många andra håll.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Endast 13 procent av svenska folket har förtroende för myndigheten, enligt Medieakademin 2016. Det har varit lågt förtroende för Arbetsförmedlingen under decennier; det är inget nytt nu.

Jag vill upplysa nuvarande regeringspartier om att vi under våren 2006 lämnade ett uppdrag till riksdagens utredningstjänst, som konstaterade att - i slutet av en lång regeringsperiod när Socialdemokraterna styrde - genomsnittet var ett jobb per handläggare och år. Dåvarande generaldirektör konstaterade också att dessa siffror stämde.

Många gånger har jag diskuterat frågan, och lika många gånger har jag varit tydlig med att problemet inte handlar om enskilda handläggare på myndigheten, utan det är Arbetsförmedlingens uppdrag i kombination med strukturen på myndigheten som gör det näst intill omöjligt att göra ett bra jobb.

Uppdraget för Arbetsförmedlingen har förändrats under de senaste decennierna. Personer som tidigare varit sjukskrivna eller arbetslösa länge gömdes då in i förtidspension eller åtgärder, men nu finns dessa personer hos Arbetsförmedlingens hägn för att steg för steg ta plats och få en plattform för ett fortsatt arbetsliv. Nu ökar också antalet människor hos Arbetsförmedlingen som inte har någon erfarenhet alls av svensk arbetsmarknad. På det sättet görs det också en stor förändring i det uppdrag som Arbetsförmedlingen har.

Över tid ser utmaningarna olika ut. Under lågkonjunktur är det oerhört svårt för många att komma i jobb. Nu är det högkonjunktur, hjulen rullar och arbetsgivarna har svårigheter att få tag på rätt personer.

Matchningsproblemen på arbetsmarknaden är enorma, vilket främst drabbar dem som söker arbete och arbetsgivarna som hindras att växa. Och det är där som AF inte fyller den funktion som de har uppdraget att göra och förväntas klara.

Tudelningen mellan dem som har ett jobb och dem som inte har ökar nu.

I dag är det svårt för en enda aktör, som dessutom har en myndighetsroll, att möta arbetsmarknadens alla olika behov. Bara 12-15 procent av de lediga jobben går via AF. I stället förmedlas nio av tio jobb på andra sätt: genom vänner, arbetskamrater, släkt och andra kontakter. Men många som står utanför arbetsmarknaden saknar just de nödvändiga nätverken. Det är detta som är den allvarligaste bristen hos AF, att de som står längst från arbetsmarknaden inte får den stöttning, den hjälp och det nätverk som de så väl behöver.

I somras återupptog äntligen arbetsmarknadsminister Ylva Johansson översynen av AF, efter många påstötningar från Centerpartiet och de andra allianspartierna. Centerpartiet har länge försökt att få med allianskollegorna på att renodla myndighetsutövningen och konkurrensutsätta utbildnings- och jobbförmedlingsinsatserna för att få till stånd en bodelning av myndighetens olika roller.

Redan i de första arbetsgrupperna som Alliansen tillsatte före valet 2006 ville vi få in att AF skulle reformeras, men vi fick inte med oss alla de andra partierna på det. Under våra regeringsår var vi och Kristdemokraterna drivande för att få till stånd en utredning, vilken sent omsider kom på plats. Nu har även Moderaterna checkat in, och det välkomnar vi.

Fru talman! I regeringspartiernas reservation är argumenten för att säga nej till ytterligare uppdrag till utredningen lite hit och lite dit. De gick ju ändå med på utredningen, och de är nog trots allt lite bekymrade över resultaten och förtroendet för myndigheten. I ställningstagandet vill man ändå påvisa att det som vi vill tillföra genom tilläggsdirektivet ändå ryms i utredarens uppdrag. Men i övrig text säger de att de egentligen inte vill ha någon annan lösning än Arbetsförmedlingen. Punkt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Dessutom kan vi höra utskottets ordförande insinuera om hur initiativet har tagits fram. Då måste jag tydligt klargöra att vi från Alliansen hade ett gemensamt uppdrag som sedan Sverigedemokraterna anslöt sig till. I dag har vi haft ett annat ärende på vårt utskottsbord där Sverigedemokraterna stöder regeringspartierna. Då är frågan, om man använder samma retorik som utskottets ordförande: Är det ett utvecklat samarbete som regeringen har med Sverigedemokraterna?

I dag är Arbetsförmedlingen en myndighet som fattar myndighetsbeslut och beviljar ersättning. Man ansvarar även för den andra delen att coacha och hjälpa till. Vi vill renodla myndighetsuppdraget. Utbildning, matchning, stöttning och nätverk vill vi i stället att fristående aktörer ska sköta. Det kan vara privata företag, organisationer, sociala företag eller kommuner. En central del i en sådan reform är uppföljning och kontroll samt ett system där ersättning i huvudsak utgår efter uppvisat resultat att få personer varaktigt i jobb.

En majoritet av arbetsmarknadsutskottet är nu med på Centerpartiets linje och vill att den pågående arbetsmarknadsutredningen får ett utökat uppdrag med förslag på hur delar av Arbetsförmedlingens uppgifter kan läggas ut på andra aktörer på arbetsmarknaden. Som vi ser det skulle detta möjliggöra att det kan införas ett system med jobbfixarpeng tidigt under nästa mandatperiod.

Fru talman! Det känns lite ovant men också bra: Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! I likhet med mina allianskollegor vill också jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det är inte varje dag som vi gör det, men vi har inte tänkt att skriva reservationer i all evighet.

Det är bra att det nu finns en majoritet i riksdagen för att ta steg för att förändra Arbetsförmedlingen. Liberalernas uppfattning är att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form ska läggas ned. Det finns också sådana skrivningar i betänkandet, vilket är väldigt viktigt.

Varje år gör Sifo undersökningar, så kallade anseendemätningar, där man frågar ett stort antal invånare i vårt land vilka myndigheter som de har förtroende för. Sifos senaste anseendeindexmätning kom i juli förra året.

Dagens Nyheter beskrev detta under rubriken: Arbetsförmedlingen har lägst förtroende igen. Svenska Dagbladet skrev: Som vanligt kammar Arbetsförmedlingen hem bottenplaceringen.

Förtroendemätningen sträcker sig över en skala från minus 65 till plus 135, där minus 65 är sämst. Arbetsförmedlingen fick minus 22 i det senaste årets anseendeindex. Genomsnittet för svenska myndigheter är plus 29. Det är faktiskt bara två myndigheter som hamnar under noll. Det är Arbetsförmedlingen och Migrationsverket. Migrationsverket hamnade på minus 17, om jag inte minns fel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Detta följs upp i andra typer av mätningar. Det kom en mätning häromdagen där man hade frågat 621 tjänsteföretag i Sverige om man där har förtroende för Arbetsförmedlingen. Det är bara 2 procent av de 621 företagen som svarar att de har ett mycket stort förtroende för Arbetsförmedlingen. Totalt är det bara 12 procent - knappt över en tiondel - som har ganska högt eller mycket högt förtroende för Arbetsförmedlingen.

Fru talman! Det här är ett grundläggande problem. Det finns myndigheter som har mycket tuffa uppdrag och som därför blir impopulära. Det handlar om myndigheter som betalar ut olika typer av ersättningar och behöver ställa krav på sökande. Enskilda personer kan bli upprörda, och det kan man ha förståelse för, att det kan vara tufft för dessa myndigheter. Men Arbetsförmedlingen är ju en myndighet som ska förmedla jobb. Det borde finnas fler personer som har förtroende för myndigheten och som känner att de är nöjda, som känner att de har kommit tillbaka till arbetsmarknaden tack vare den hjälp som man har fått.

Men notoriskt har Arbetsförmedlingen lägst förtroende bland alla svenska myndigheter. Det arbetar ju tusentals handläggare på Arbetsförmedlingen, men det är inte enskilda personer som ska klä skott för detta misslyckande. Det har ju att göra med den politiska styrningen och hur myndigheten är organiserad. Både vänsterregeringar och borgerliga regeringar samt vi i den här församlingen har alla ett ansvar för att styrningen av Arbetsförmedlingen inte har fungerat.

Och det är just för att ta detta ansvar som vi nu har detta betänkande. Det finns också en majoritet i riksdagen för ett tillkännagivande, som i huvudsak handlar om att de delar som inte utgör myndighetsutövning ska kunna läggas ut på andra aktörer. Det handlar dock också om en större omorganisering eller en nedläggning av hela myndigheten.

Det betyder inte, vilket ordföranden i utskottet, socialdemokraten Raimo Pärssinen, står och säger, att allt ska privatiseras. Det handlar absolut inte om det. Det vi har sagt från Liberalernas sida är att vi vill lägga ned Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form, men vi vill givetvis att det ska finnas en myndighetsfunktion för kontroll, myndighetsutövning, utbetalning av stöd och annat. Men det behöver inte vara Arbetsförmedlingen som gör det eftersom den i dag har ett så notoriskt lågt förtroende bland arbetssökande, arbetsgivare och allmänheten i Sverige i vidare mening.

Det finns en rad olika aktörer som är jätteduktiga och på ett mycket framgångsrikt sätt kan bidra till att fler människor får jobb i Sverige. Dessa företag kan på olika sätt nischa sig och specialisera sig. De kan nå ett bättre resultat och vara mer effektiva. Men från vänstersidan har man ett reflexmässigt, slentrianmässigt motstånd mot att släppa in andra. Man vill ha en stor myndighetskoloss som man tror ska lösa allting, för man har den syn på arbetsmarknad och ekonomi som har följt med under hela efterkrigstiden.

Men samhället ser inte riktigt ut så i dag. Vår arbetsmarknad förändras. Det sker snabba teknikskiften; nya jobb kommer och andra jobb går. Vi har en digitalisering och en urbanisering. Hela denna omvälvning i ekonomin innebär också att det blir svårare för en enskild myndighet att göra alla dessa kvalificerade analyser och för en enda aktör att nå fram till alla dessa resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Precis som flera talare tidigare har påpekat handlar detta om att det finns olika modeller och system som man kan titta på i en utredning för att se om de kan implementeras i den svenska modellen. Australien och Storbritannien har nämnts, till exempel. Det finns olika system i olika länder, där man premierar de aktörer som levererar bra resultat och sållar bort dem som presterar för dåligt.

På så sätt får vi sammantaget ett bättre resultat som innebär att fler människor får arbete i Sverige, att fler människor slipper leva på bidrag och att fler nyanlända kan komma in på arbetsmarknaden och få hjälpa till att bygga Sverige så att det kan bli ett ännu bättre land i morgon än vad det är i dag.

(Applåder)

Fru talman! Kristdemokraterna stöder tillkännagivandet till regeringen om Arbetsförmedlingen.

Jag skulle vilja börja med utredningen och vad som står i den nuvarande utredningens direktiv. Arbetsmarknadsutskottets ordförande försöker säga att detta med konkurrensutsättning redan finns. Men jag har suttit och jämfört texterna, så försök inte lura oss här! I de tidigare utredningsdirektiven från Alliansen står det "konkurrensutsätta", och i direktiven från den nuvarande regeringen står det bara "att använda sig av externa aktörer". Det är lite olika text, faktiskt, och det är viktigt att få fram.

Alliansen har alltså tagit detta initiativ gällande Arbetsförmedlingen, och jag ska redovisa Kristdemokraternas bevekelsegrunder för detta. För året som gått, 2016, fick Arbetsförmedlingen 80 miljarder kronor för att utföra sitt uppdrag. Det inbegrep administration för ca 8 miljarder kronor avseende 14 000 anställda. Regeringen avser att nästa år öka anslaget till 105 miljarder kronor. Det är ofattbart stora summor; försvaret har väl kring 40-45 miljarder.

Självklart förväntar sig medborgarna att vi ska använda skattebetalarnas pengar på ett effektivt sätt. Vad går då dessa stora belopp till, vid sidan av administration? Ja, 12,5 miljarder går till a-kassan. Sedan köpte man tjänster av externa leverantörer för 7 miljarder, så Arbetsförmedlingen använder sig absolut av externa leverantörer i dag - det är inget ovanligt.

Man lade också ned 20 miljarder på lönesubventioner till olika arbetsgivare: nystartsjobben och alla sådana typer av subventionerade anställningar. Detta avsåg ungefär 135 000 personer. 100 000 personer deltog i tjänsterna Stöd och matchning, Introduktion till arbete och Yrkessvenska, och ytterligare 94 000 personer deltog i olika förberedande utbildningar och arbetsmarknadsutbildningar.

De förberedande arbetsmarknadsutbildningarna har vi haft uppe i utskottet nyligen. Riksrevisionens rapport visade att väldigt mycket fungerade ineffektivt. Man hade ingen kontroll över resultaten - vad man ville uppnå med utbildningarna. Det är alltså enorma summor pengar som vi använder utan att veta om det kommer att ge resultat.

Arbetsförmedlingens viktigaste uppgift är att se till att arbetslöshetsförsäkringen fungerar som en omställningsförsäkring. För oss politiker som ska övervaka myndigheterna måste det innebära att vi ständigt ställer oss frågan: Hur gör våra resurser mest nytta utifrån uppdraget? Hur bidrar de på ett effektivt sätt för att människor snabbt ska komma i arbete? Det kan handla om första anställningen eller omställning till nytt arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Arbetsförmedlingens myndighetsutövning fungerar relativt väl i dag, enligt flera undersökningar. Men man kommer också fram till att matchningsarbetet inte fungerar bra på Arbetsförmedlingen i dag, och det är det viktigaste för att få ut människor i arbete.

Bland nyanlända är resultaten tyvärr särskilt nedslående. Efter den tvååriga etableringsinsatsen, med etableringsersättning och två år i Arbetsförmedlingens regi för att försöka komma i arbete som nyanländ, är det bara 31 procent som går vidare till arbete med eller utan subventioner samt studier. Enligt Arbetsförmedlingens egen rapport är det bara 6 procent som efter två år i Arbetsförmedlingens regi går vidare till arbete utan subventioner. Detta måste ändå betecknas som ett ganska dåligt resultat.

Detta visar på att vi nu måste diskutera dessa anslags storlek och komma mer till frågan om resultat. Det är något som vi har haft uppe i utskottet i samband med Riksrevisionens tidigare rapporter.

I dag vet vi att flertalet som kommer till Arbetsförmedlingen är personer som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Det är framför allt utlandsfödda, äldre personer och personer med nedsatt arbetsförmåga. Personer som i dag har en anställning och blir uppsagda behöver oftast inte samma stöd eftersom de får hjälp från parternas omställningsorganisationer, som Trygghetsstiftelsen och Trygghetsrådet. De klarar sig väldigt bra.

Men nu har vi en extraordinär situation, fru talman. Av de 160 000 asylsökande som kom bara under 2015 skulle vi kunna anta att ungefär 70 procent beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det innebär att nästan 95 000 personer förväntas inträda på arbetsmarknaden i närtid. Vi vet att det är personer som kanske många gånger är väldigt dåligt rustade; 30 procent har inte ens gymnasieutbildning.

Mot denna bakgrund driver vi kristdemokrater att Arbetsförmedlingen måste reformeras. Redan 2008 sneglade vi på det australiska systemet. Där införde den dåvarande socialdemokratiska regeringen en resultatstyrd arbetsmarknadsmodell som snabbt höjde andelen som kom i arbete från 30 till 45 procent.

Skulle vi jämföra det med Sverige skulle en konkurrensutsättning innebära att nästan 100 000 fler kom i arbete. Om man tittar på vad lönesubventioner för 135 000 personer innebär när det exempelvis gäller nystartsjobb ser man att det är 20 miljarder. Det innebär att vi skulle kunna ta hem åtminstone 15 miljarder. Det är jättestora pengar detta handlar om.

Vänsterpartiet tar upp frågan om cream skimming, alltså att vissa av företagen bara tar de enkla fallen. I Australien är det inte så. Där får man inte välja personer, utan företaget måste ta emot alla som vill komma. Det man möjligtvis kan göra är att sätta ett tak för hur många man har kapacitet att ta emot.

Fru talman! Det är självklart inte enkelt att ställa om en så här stor organisation, men inom vården gjorde vi ju detta på 1990-talet. Ni känner säkert till det. Förut var det de chefsläkare som skrek att de hade längst köer som fick mest resurser. Hade man långa operationsköer fick man jättemycket pengar. Det ändrade vi till att man skulle få betalt efter prestation, alltså att man fick betalt efter de operationer man utförde enligt en viss modell. Det var helt den omvända världen, men jag tror att inte ens Socialdemokraterna skulle vilja gå tillbaka till den gamla modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Självklart måste vi pröva andra incitament än vi har i dag. Vi måste börja tänka annorlunda och pröva nya modeller. Arbetsförmedlingens personal gör i många stycken en god insats, men systemet är fel upplagt, som flera har framhållit tidigare. När handläggarna har mycket kort tid på sig att hantera olika arbetssökande uppstår problemet att fel personer skickas till fel arbetsplatser, och matchningen fungerar inte. Och Arbetsförmedlingens egenregiverksamhet får betalt oavsett vilket resultat som uppnåtts.

I Australien får utförarna betalt när de matchar till arbete, och det är utförarna som tar fram kontakten med företag och arbetsgivare som vill anställa. I den nya Arbetsförmedlingen i Sverige skulle alltså den centrala myndigheten inte ägna sig åt arbetsgivarkontakter, för det kommer utförarna att sköta.

Fru talman! Det är klart att det inte finns någon quickfix när det gäller personer som har svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. Men jag har ändå mött så pass många olika företag och organisationer som har kontakter och som kan jobbet att hitta arbetsplatser. Även fackliga organisationer och kooperativa verksamheter skulle kunna vara utförare.

Vi skulle naturligtvis behöva rigga ett system som gynnar seriösa aktörer som har långsiktiga ambitioner. Det finns redan goda exempel i kommuner som Nacka, där man har en jobbpeng. Jag har varit på besök där tre gånger de senaste tio åren. Det man kontrollerar är att aktörerna ser till att personer kommer i arbete. Personerna har till exempel fri tillgång till komvux och får själva välja om de vill gå dit. Hur kontrolleras då kvaliteten, undrade jag. Jag fick svaret: Om vi ser att de som har gått kurs hos en viss utförare kommer tillbaka till försörjningsstöd kommer vi att stryka den utföraren från vår lista. Man har alltså gjort det väldigt tydligt och klart att resultat lönar sig.

Det är därför vi nu återigen anser att regeringen måste återuppta uppdraget som tidigare gavs från alliansregeringen till en utredare i syfte att förnya Arbetsförmedlingen. Vi anser att man senast den 31 mars i år ska ge Arbetsmarknadsutredningen tilläggsdirektiv om att ta fram förslag om hur de delar av Arbetsförmedlingens uppdrag som inte innebär myndighetsutövning kan läggas ut på andra aktörer på arbetsmarknaden samt hur det statliga åtagandet bör organiseras. Hela utredningsuppdraget bör redovisas den 31 januari 2019.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

Fru talman! Jag konstaterar inledningsvis att Désirée Pethrus är inne på att största delen av de pengar som går via Arbetsförmedlingen är sådant som går till a-kassa och lönestöd. Jag undrar om det är detta som ska konkurrensutsättas och på vilket sätt det ska göras. Om det inte är så, förstår jag inte riktigt vitsen med att använda den summan för att motivera att det finns pengar att tjäna.

Jag blir också som boende i Stockholmsområdet lite orolig när vården anförs som en succémodell när det gäller hur det ska gå med Arbetsförmedlingen. Om det är detta som ska vara modellen är det ytterligare ett argument för att hålla sig långt från högerpartiernas experimenterande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Det som är intressant är att det finns en idé om att konkurrensutsättning och marknadsanpassning på något magiskt sätt skulle leda till att man sparar pengar. Désirée Pethrus lyfter fram att detta blir extra viktigt eftersom det kommer många nyanlända och många som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Men just på de områdena har man ju haft etableringslotsar och jobbcoacher tidigare. Den konkurrensutsättningen har ju redan skett. Det var ju ett av de största misslyckandena i svensk statsförvaltning de senaste tio åren. Varför skulle det ge mycket bättre resultat med konkurrensutsättning den här gången?

Sedan återkommer jag gärna till frågan om Australien. Jag konstaterar bara att det har gjorts en del forskning om detta. Man pekade bland annat på avsevärda kostnader för upphandlingsprocess och övervakning. Är detta något som Désirée Pethrus tycker är bra och vill ha mer av?

Fru talman! Självklart skulle mycket av lönestödspengarna kunna sparas in. Men det jag framför allt är ute efter är: Om en aktör får betalt först efter att en person fått ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden slipper vi ju fortsätta med lönestöd. Problemet i dag är att många får återkomma. Först blir de inte inlasade, utan de får ett nystartsjobb, och när arbetsgivaren sedan inte klarar att ha dem kvar utan lönestöd får de gå tillbaka till Arbetsförmedlingen. Detta bollande med människor hoppas jag att vi ska kunna komma ifrån, så att människor ska få hjälp in på den reguljära arbetsmarknaden och inte bara arbetsmarknadsinsatser av olika slag. Det som den nuvarande regeringen ser som lösning på allting - beredskapsjobb, nystartsjobb, extratjänster, traineetjänster och så vidare - är ju tillfälligt skapade arbeten som ofta inte är långsiktiga, tyvärr. Jag tror att lönestödsdelen om 20 miljarder skulle kunna användas mer effektivt för att få personer i arbete.

När det gäller vården som succémodell var det exempel jag tog väldigt specifikt: Belönar man långa köer, eller belönar man den prestation som görs? Jag antar att Ali Esbati också är för att Arbetsförmedlingens arbete ska visa resultat. Tittar vi på den senaste riksrevisionsrapport som vi har behandlat i utskottet måste väl ändå Ali Esbati medge att en av de frågeställningar man hade där var att man inte ser på resultaten och att man inte har kontroll över kostnader? Låt mig ändå ställa frågan tillbaka: Visst måste resultat löna sig framför att man tittar på mängden personer som står i kö?

Fru talman! Självklart är resultat avgörande. Problemet med Arbetsförmedlingens komplexa verksamhet är dock att det inte alltid är lätt att säga vad som är resultat, förutom när någon går från att inte ha jobb till att ha ett jobb, vilket är det resultat som mäts.

Men det finns ju en massa andra saker som görs, särskilt i relation till de människor som står väldigt långt från arbetsmarknaden. Om man har gått från att stå jättelångt från arbetsmarknaden till att ha blivit stärkt och har börjat klara sig bättre själv, även om man inte har ett arbete, är det ett viktigt resultat som är svårt att mäta. Mycket sådant arbete görs i de bäst fungerande projekten och den bäst fungerande verksamheten, till exempel ute i kommunerna. Om verksamheten är dålig är det de personer som står längst bort från arbetsmarknaden som drabbas ytterligare och blir nedtryckta och deprimerade. På papperet kan resultaten ändå se ut att vara desamma, men det är de inte alltid. Detta är ett exempel på saker som gör det hela mer komplext.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknads-utredningen

Désirée Pethrus talar om att lönestöden på 20 miljarder skulle kunna användas på ett bättre sätt. Det förutsätter att de konkurrensutsatta aktörer som hon i ännu högre grad vill släppa in skulle sitta på en massa hemliga arbeten som de personer som i dag får subventionerade anställningar skulle kunna få utan subventioner. De arbetena har ju ingen hittills upptäckt! Vi har fått vänta på att det ska uppstå en massa konkurrensutsatta aktörer som ska leta reda på dem i tiotusental. Det är en mycket märklig bild av hur svensk arbetsmarknad fungerar.

Jag vill återigen fråga om Désirée Pethrus har tittat på den forskning som visar att man i exemplet Australien hade mycket höga kostnader för övervakning och uppföljning och att det var massvis med problem som fixades först 10, 15 eller 20 år senare, bland annat genom nya regleringar.

Fru talman! Jag kan naturligtvis inte svara på detta. Vi säger att vi ska ge en utredning ett direktiv, ett tilläggsdirektiv. Det är här alla sådana saker ska redas ut - hur ska upphandlingen gå till?

Man kan väl ändå konstatera att Arbetsförmedlingens upphandlingskompetens tyvärr har brustit i väldigt många delar. En av sakerna handlade kanske just om etableringslotsarna. Där behövs det en förbättring.

Skulle jobben bara helt plötsligt uppstå? Det finns väldigt många arbetsgivare som säger: Vi får inte tag på rätt kompetens och rätt personal. I alla fall ända sedan Alliansen kom har vi haft en diskussion kring matchning. Här är en som söker arbetskraft. Här är en som söker ett jobb. Hur ska de hitta varandra? Det är det som är grejen, och det är det som kallas för matchning.

Vi tror inte att Arbetsförmedlingen, som tyvärr har alldeles för lite kontakter med arbetsgivare, är rätt för att hitta jobben till de här personerna. Vi måste titta utanför Arbetsförmedlingens hägn. Vad är det som gör att det skulle vara så farligt, Ali Esbati, att gå utanför den modell som vi har haft under många år och som många kritiserar? Är det inte bra att vi skickar ett tilläggsdirektiv till utredningen för att försöka utreda möjligheterna att se andra alternativ - detta för att människor som står långt ifrån arbetsmarknaden ska komma i arbete?

Från Kristdemokraternas sida ser vi att personer som är nyanlända har väldigt stora behov av stöd in på arbetsmarknaden. Arbetsförmedlingen kanske inte är den enda lösningen. Kanske finns det andra aktörer som också är väldigt duktiga. Då tror jag att vi behöver se det. Förutom att man tidigt börjar med etableringen i fråga om språk och så vidare tror jag att en konkurrensutsättning och de modeller som redan finns, till exempel i Nacka, bör tittas på som ett alternativ.

Överläggningen var härmed avslutad.

Arbetsmarknads-utredningen

(Beslut fattades under § 9.)

Luftfartsfrågor