Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Vi ska i dag debattera arbetsmarknadsutskottets betänkande 5 Arbetsmarknadspolitik. Detta är ett politikområde som på många sätt är avgörande för Sveriges utveckling. Det handlar om jobben, och det handlar om enskilda individers möjligheter att stå på egna ben. Att människor har jobb bidrar inte bara till att stärka den enskilde utan utgör också en väsentlig del i att samhället som helhet är starkt.

Frågan om jobben har alltid, eller under väldigt lång tid, varit en central fråga. Alla partier här inne tycker att frågan om fler jobb är viktig. När det gäller hur vi ska nå en situation där sysselsättningen ökar skiljer sig dock vägarna åt mellan de olika partierna. Från Moderaternas och Alliansens sida har vi under lång tid varit tydliga med att vi konsekvent måste föra en politik där jobben står i fokus. Vi måste lägga fram förslag som gör det enklare och mindre riskfyllt att starta, driva och utveckla företag och samtidigt se till att dessa företag har möjligheter att och vågar anställa.

Vi har på dessa områden år efter år lagt fram förslag - gemensamma förslag, som alla fyra allianspartier står bakom. Det har varit förslag som också har lett till att fler har kommit i sysselsättning. År 2014 befann sig 340 000 fler i sysselsättning än när alliansregeringen tillträdde 2006. Vår ambition är att över fem miljoner människor i Sverige ska ha ett arbete 2020, och för att målet ska nås behöver ytterligare ungefär 350 000 personer ett jobb. Det är ett ambitiöst mål, men vi är övertygade om att det kan nås om den jobbskapande politik vi har får ligga fast.

En hög sysselsättningsgrad är viktig. Vi anser därför att det är viktigt att regeringen så snart som möjligt inför ett sysselsättningsmål. Målet i sig kan nämligen sända viktiga signaler, och under tidigare regeringar - det gäller inte de två tidigare alliansregeringarna - har man mixtrat med arbetslöshetssiffrorna och justerat dessa genom att gömma undan personer i förtidspensioneringar, olika former av sjukskrivningar och så vidare. Det är viktigt att se till att "sysselsättning" i det läget innebär en riktig sysselsättning.

Herr talman! Arbetslösheten bland ungdomar är alldeles för hög. Här är det viktigt att vi levererar konkreta förslag som leder till fler jobb och ökar ungdomars möjligheter att ta sig ut på arbetsmarknaden. Tyvärr är vår uppfattning att förslagen från regeringen, som vi dessutom anser är alldeles för få, har totalt motsatt verkan. Att chockhöja kostnaderna för att anställa unga ser vi inte på något sätt kan leda till att jobben blir fler. Det är olyckligt om man genomför sådana förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Dessa pengar ska sedan användas för att införa så kallade traineejobb, vilket vi inte riktigt vet exakt vad det är än. Inför valet levererades löften om att de skulle vara oerhört många, och sedan levererades andra förslag efter valet som innebar att de fortfarande finns men är extremt mycket färre. Det är tidsbegränsade insatser där unga skickas in i offentlig sektor såsom äldreomsorg, skola och sjukvård och där försörjningen sträcker sig över tolv månader. Det finns inga krav på erfarenhet eller adekvat utbildning.

Därutöver pratar man om en 90-dagarsgaranti. Det har testats förut, i slutet av 1990-talet. Då hette det utvecklingsgaranti, och den varade i 100 dagar. Likheterna mellan förslagen är slående. Det var regeringen Persson som införde utvecklingsgarantin, och när IFAU utvärderade den kom man fram till att den var verkningslös. Därför avvecklade samma regering garantin, men nu kommer den igen drygt 15 år senare.

Vår åsikt är att det inte duger att komma med förslag om olika åtgärder som inte är jobbskapande i sig samtidigt som man konsekvent gör det dyrare att anställa och mindre attraktivt att starta och driva företag. Det är dock glädjande - och jag tackar väldigt mycket för - att regeringspartierna ansluter sig till vårt tillkännagivande till regeringen om att vi vill möjliggöra även för ungdomar som ännu inte fyllt 20 år att kunna få starta-eget-bidrag.

Allianspartierna har som sagt lagt fram en lång rad förslag för att fler ska komma i arbete. Nyligen överlämnades en utredning gällande matchningsanställningar till regeringen. Syftet är att stötta personer som har varit arbetslösa under en längre tid. Det handlar om att använda upphandlade aktörer som får ett uppdrag att arbeta för att dessa personer ska få anställning hos en arbetsgivare, samtidigt som den upphandlade aktören bibehåller arbetsgivaransvaret. Till detta ska inom ramen för anställningen erbjudas handledning, kompetensutveckling och intensifierade förmedlings- och matchningsinsatser. Förslaget finns, och vi uppmanar regeringen att så snart som möjligt påbörja beredningen så att det kan bli verklighet och komma igång.

Frågan om jobben är som sagt viktig, herr talman. Det handlar om att se till att fler kommer i sysselsättning och om att lägga fram förslag som leder till fler och riktiga jobb. Vi beklagar att vi inte riktigt kan se de förslagen från regeringen och dess stödpartier. Vi kan se att det inte är speciellt många förslag, och i än färre av de förslag som ändå finns kan vi se någon koppling till att de skulle leda till fler jobb.

Från Alliansens sida har vi som sagt lagt fram en lång rad förslag, och vi är övertygade om att de skulle leda till att fler människor kom i arbete. Det handlar bland annat om lägre kostnader för att anställa genom reducerade arbetsgivaravgifter för unga. Vi väntar fortfarande på att regeringen ska leverera den sänkning som röstades igenom i budgetomröstningen i höstas, även om vi har ett löfte från bland annat finansministern om att man senare ska chockhöja dem. Vi har sysselsättningsmålet, som i sig är viktigt, och vi har matchningsanställningarna. Det är några av de förslag vi har; resten går det att läsa om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att vi såklart står bakom samtliga våra reservationer och särskilda yttranden. Av tidsskäl skulle jag dock vilja begränsa mig till att yrka bifall enbart till reservation 6 från allianspartierna.

(Applåder)

I detta anförande instämde Lars Püss (M).

Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till våra reservationer 8 och 11.

Betänkandet behandlar alltså motioner från den allmänna motionstiden inom det arbetsmarknadspolitiska området och således inte den samlade arbetsmarknadspolitiken med samtliga jobbskapande åtgärder.

Arbetsmarknadspolitik handlar om så mycket mer än olika stödformer och subventionerade anställningar. Arbetsmarknadspolitik handlar i vår värld inte om skattefinansierade rena låtsasjobb för att putsa arbetslöshetssiffrorna - eller, om man så vill, så kallade socialdemokratiska Amsjobb.

Arbetsmarknadspolitik handlar om att skapa möjligheter till arbete genom för arbetsmarknaden adekvat utbildning. Arbetsmarknadspolitik handlar om att skapa både möjligheter och vilja hos etablerade och nya företag att växa, utöka och anställa. Arbetsmarknadspolitik handlar om att skapa inte bara rättvisa och förutsägbara spelregler utan också goda möjligheter för svenska företag att växa och konkurrera på en global marknad.

Arbetsmarknadspolitik kan också handla om hur vi använder våra gemensamma skattemedel på bästa och mest effektiva sätt. På så sätt skapar vi utrymme för en bra och långsiktigt hållbar bemanning inom skolan, vården, omsorgen och försvaret, för att ta några exempel.

Herr talman! Arbetsmarknadspolitik kan också vara just olika stödformer och subventionerade anställningar för att underlätta för utsatta grupper på en konkurrensutsatt arbetsmarknad. Hit räknar jag till exempel långtidsarbetslösa, arbetslösa med olika funktionshinder och ungdomar. Sådana stödformer måste dock alltid utformas och genomföras så att en nödvändig utvärdering och eventuell utveckling kan ske fortlöpande.

Herr talman! Med utgångspunkt i det jag tidigare har anfört återfinns huvuddelen av Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik i andra utskott och i andra betänkanden än just det vi i dag debatterar. Det handlar till exempel om budgetmotionen från i höstas där vi med en aktiv skatte- och näringspolitik skapar goda möjligheter och incitament för företag, framför allt små och medelstora företag, att växa och anställa fler.

Det handlar också om den satsning vi aviserade för bara några dagar sedan, inför kommande vårbudgetmotion, på en nödvändig förändring av högre utbildning med tydligare fokus på arbetsmarknadens behov.

Det handlar vidare om vår landsbygdsatsning eller om de kraftiga satsningar på försvaret som vi har drivit under många år men som hos riksdagens vindflöjelpartier fått ökat fokus kanske det senaste halvåret, efter valet och förra budgetprocessen.

Herr talman! I dag krävs av de företag som vill anställa funktionshindrade med lönebidrag att de har kollektivavtal eller motsvarande. Många mindre företag som skulle kunna tänka sig att ge funktionshindrade arbete men som i dag saknar kollektivavtal kan dra sig för att genomföra en sådan anställning eftersom det innebär ett annat åtagande.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Här vill vi se en förändring där vi underlättar subventionerade anställningar även för dessa företag. Naturligtvis ska det vara till sjysta villkor med sjysta löner. Där vilar ett ansvar men också ett förtroende på arbetsmarknadens parter.

Det är inte bara staten, regeringen och Sveriges riksdag som beslutar om och satsar stora skattemedel på arbetsmarknadspolitik. Det förekommer också ofta på kommunal nivå.

Vi har funnit att sådan lokala åtgärder många gånger saknar både målsättning och utvärdering. Ibland kan man misstänka att kommunala arbetsmarknadsinsatser handlar om att förflytta ansvar, inte minst finansieringsansvar, från kommunen och försörjningsstödet till staten via a-kassan.

Att kunna utvärdera och jämföra effekterna av skattefinansierade insatser är viktigt både för att kunna bedöma vad som fungerar eller inte och av respekt för skattebetalarnas pengar. Väljarna måste ges möjlighet till insyn och att vid val kunna utkräva ansvar. Det sistnämna gäller naturligtvis också vid all statlig verksamhet, herr talman.

Slutligen kan jag med glädje konstatera att utskottet i sin helhet har ställt sig bakom det förslag som vi har drivit under många år om att sänka åldersgränsen för dem som kan komma i fråga för starta-eget-bidrag. Vi står med glädje bakom Alliansens gemensamma reservation och nu hela utskottets förslag så att vi kan genomföra denna viktiga åtgärd och ge även ungdomar möjlighet att på ett bra sätt starta och driva företag.

Herr talman! Det är småföretagarna som är våra stora jobbskapare. Utan dem stannar Sverige. Men för att de ska kunna skapa nya jobb behövs enklare regler som fokuserar mer på tillväxt och mindre på krångel. Det behöver bli billigare, inte dyrare, att anställa, och det behöver bli mer rörlighet på arbetsmarknaden. Då vågar fler byta jobb, och fler får ett jobb att gå till.

Därför är villkoren för företagen, för jobbskaparna, den överlägset viktigaste arbetsmarknadsåtgärden. I vilken riktning nuvarande regering väljer att gå påverkar hur mycket eller lite åtgärder som krävs inom det område, AU5 Arbetsmarknadspolitik, som vi debatterar i dag.

Stefan Lövfens löfte att Sverige ska ha lägst arbetslöshet i Europa om några år har inte följts av verkstad, precis. I tisdags var det sista dagen för regeringen att lägga propositioner på riksdagens bord för beslut under våren. Det kom en från Arbetsmarknadsdepartementet, och den är inte tjock: Fortsatt giltighet av lagen om behandling av personuppgifter vid IFAU. Japp, så är det.

Men regeringen är väl inte färdig än, säger vän av ordning. Nej, just det. De förbereder sig nog. Ja, just det. Lite sent påtänkt, skulle min mamma ha sagt.

Herr talman! Löften är till för att hållas. Löfvens och Socialdemokraternas löfte är att på sex år öka antalet arbetade timmar liksom antalet personer i arbete. Det tillsammans med Miljöpartiet som säger friår och sextimmarsdag låter som bra ingångsvärden för spännande kafferaster i Regeringskansliet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Löftet är att sänka arbetslösheten till 4,8 procent, lägst arbetslöshet i Europa. Det arbetet ska ske 2014-2020 har Löfven lovat. Jobben ska komma inom en rad branscher, bland annat i service- och besöksnäringen och tillverkningsindustrin. Det är spännande hur det ska gå till när Socialdemokraternas förslag leder till motsatsen. Hotet om höjda arbetsgivaravgifter för unga riskerar att komma som ett dråpslag mitt i säsongen för en av de utpekade branscherna.

Jag vet inte varför, men jag kommer att tänka på sagan om Mäster skräddare: Det var en gång en liten man som gick till skräddaren med en liten bit tyg. Kan jag få en liten arbetslöshet ordnad med de här skattehöjningarna? frågade han.

Att få ned arbetslösheten är annars ett mål som förenar opposition och regering. Skillnaden är att vi från Alliansens partier vågar mäta sysselsättningsgraden medan den nuvarande regeringen som en av sina första åtgärder i höstas beslutade att återta det uppdrag SCB har om sysselsättningsmålet.

Det sätt på vilket regeringen väljer att ta bort statistik leder tanken till S-regeringen Persson. Den älskade att visa upp yta, men när vi skrapade på fernissan fann vi en ström av människor som förtidspensionerades eller sjukskrevs bort och ut från arbetsmarknaden - allt för att bättra på statistiken.

Med regeringens arbetslöshetsmål kan man återigen tricksa med statistiken och låtsas att allt är bra.

Alliansregeringen vände på det, och det var ingen enkel förändring. Det finns mycket kvar att göra för de människor som står långt från arbetsmarknaden, men att stänga dem ute, vilket vi riskerar att återgå till nu, är djupt oroande.

Alliansens jobbmål på över 5 miljoner människor i arbete vill vi nå genom att öka sysselsättningen med 350 000 personer fram till 2020. Då hamnar vi uppskattningsvis på en sysselsättningsgrad på 82 procent. Men då måste jobbskapande insatser ligga kvar och förstärkas.

Herr talman! I dag är 371 000 personer arbetslösa i Sverige samtidigt som jobben växer till och företagen vill expandera. Det finns tiotusentals lediga jobb att söka hos Arbetsförmedlingen. Trots det har vartannat företag med rekryteringsbehov svårt att hitta personer med rätt kompetens. Vart femte rekryteringsförsök misslyckas. Den här ekvationen går inte ihop.

Arbetsförmedlingen har misslyckats med sitt uppdrag att matcha människor med arbetsgivare så att fler får arbete. Konceptet med en dominerande statlig myndighet med samma verktygslåda och matchningslösning för akademiker i Stockholm som för utlandsfödda i Sorsele eller långtidsarbetslösa i Sollebrunn har nått vägs ände. Behovet av en effektiv matchning och förmedling av jobb har aldrig varit större.

Centerpartiet vill reformera Arbetsförmedlingen i grunden och införa en jobbfixarpeng som går till den arbetssökande så att hon eller han kan vända sig till certifierade fristående arbetsförmedlare som är ideella, privata eller fackliga. Vår modell innebär ökad konkurrens, högre effektivitet och en mångfald av olika aktörer, vilket leder till bättre specialisering och en mer individanpassad och effektiv matchning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Myndighetsuppdraget och förtroenderollen som en handläggare måste bygga upp med de arbetssökande kolliderar. De två bör delas upp. Likaså är uppdraget att upphandla och kontrollera de kompletterande aktörerna ett uppdrag som Arbetsförmedlingen bevisligen inte har klarat. Det måste till en tydligare rollfördelning. Det skulle man få med den modell som Centerpartiet föreslår.

För att påbörja den resan måste den breda översyn av AF göras som påbörjades för drygt ett år sedan, som avslutades av den nuvarande regeringen och som denna riksdag den 12 februari i år beslutade skulle återupptas.

I dag ger arbetsmarknadsministern besked om att Statskontoret i stället ska få göra en liten analys av Arbetsförmedlingen. Jag kommer tillbaka till skräddaren igen: Jaha, det bidde ingen bred översyn utan en liten analys - tack så mycket!

Att agera på kort och lång sikt krävs av arbetsmarknadsministern. Att blunda för de strukturella problemen eller tro att det som inte fungerat på decennier plötsligt ska bli rätt känns naivt. Om nu ministern har behov av att visa handlingskraft med en liten analys - bra! Men se till att fortsätta den grundliga utredning av Arbetsförmedlingen som riksdagen har sagt ska göras!

Herr talman! Under hela valrörelsen var regeringens flaggskepp för att få unga i jobb den så kallade 90-dagarsgarantin, där bland annat traineejobb verkar ingå men vars innehåll ännu inte tydligt har framgått.

Om något verkar det mest vara en åtgärd som inte skapar några nya varaktiga jobb utan endast består av temporära platser som i stället riskerar att låsa in ungdomar i insatser. Det är snarlikt det system som har provats under tidigare socialdemokratiska regeringar, med - hoppas jag - oönskade resultat. Ingen kan önska det som blev.

Förutom de undanträngningseffekter som riskerar att uppstå genom traineejobben menar vi att det är osäkert om subventionen är tillåten enligt EU:s regelverk. Vi noterar även att bland andra arbetstagarorganisationer har uttryckt kritik mot att använda välfärden som en arbetsmarknadsåtgärd.

De utlovade 35 000 blev till 3 500 i budgetpropositionen, som blev till . Nu är jag tillbaka hos skräddaren igen. Är traineejobben färdiga nu då? Ack nej, det bidde ingenting.

Att kraftigt öka kostnaden för att anställa eller behålla en ung medarbetare är en olycklig väg att gå, för de unga på arbetsmarknaden och för svensk arbetsmarknad.

Under svåra krisår efter finanskrisen och en svår lågkonjunktur lyckades alliansregeringen dämpa ungdomsarbetslösheten, medan den ökade mer än dubbelt så mycket i övriga EU. Detta är effekten av en offensiv politik för att skapa jobb till unga. De sänkta socialavgifterna för unga bedöms minska skillnaden mellan ungdomars förväntade produktivitet och den arbetskostnad som arbetsgivarna betalar. Därför bör den vara kvar.

Herr talman! Med syftet att hjälpa personer som varit arbetslösa en längre tid tillsatte vi en utredning om så kallade matchningsanställningar, som nu har presenterats.

De bygger på anställningar hos en matchningsaktör, till exempel ett bemanningsföretag, rekryteringsföretag eller annan aktör med likartad verksamhet. Inom ramen för anställningen ska handledning, kompetensutveckling och intensifierade förmedlings- och matchningsinsatser erbjudas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Matchningsaktören har arbetsgivaransvaret men ska samtidigt aktivt verka för att den arbetssökande får anställning hos en annan arbetsgivare. Att arbetsgivaransvaret ligger hos matchningsaktören förväntas minska arbetsgivarnas osäkerhet och därmed öka den långtidsarbetslöses chanser till en varaktig anställning.

Regeringen bör snarast påbörja beredningen av nämnda utredning för att i budgetpropositionen för 2016 återkomma med förslag med utgångspunkt i utredningsbetänkandet.

Samhall har under flera år arbetat med att utveckla sin verksamhet för att kunna erbjuda sysselsättning åt personer med funktionsnedsättning. För att minska inlåsning i Samhall och öka utflödet till reguljära anställningar föreslår allianspartierna att bolaget ska ges möjlighet att erbjuda tillfälliga anställningar för att kunna ge unga stöd för att bli anställda hos en annan arbetsgivare.

Allianspartierna utvecklade i budgetberedningen hösten 2014 sin syn på vilka åtgärder som behövs för att öka möjligheterna för långtidsarbetslösa att få jobb och föreslog bland annat att yrkesintroduktionsanställningar ska införas även för långtidsarbetslösa. Arbete i kombination med handledning och utbildning tror vi kan öka möjligheterna även för långtidsarbetslösa att få jobb.

Tyvärr har vi inte fått majoritet för detta i utskottet. Vi har däremot fått majoritet för vårt förslag att starta-eget-bidrag ska öppnas upp även för dem under 20 år. Vi får jobba vidare med de andra frågorna mot en regering som just nu står lite tomhänt. Det kanske kan vara bra att titta bland våra förslag.

Jag står självklart bakom Centerpartiets alla reservationer och yttranden, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 6 i AU5.

(Applåder)

Herr talman! Ibland känns det lite märkligt och ganska frustrerande med betänkandedebatter här i riksdagens kammare. De samhällsproblem vi berör kan vara väldigt djupgående och omfattande utan att man helt kan utläsa det av de yrkanden och yttranden som passerar förbi.

Betänkande AU5 Arbetsmarknadspolitik är i viss mån av den karaktären. Vi behandlar bland annat en del förslag om Arbetsförmedlingens organisation och verksamhet.

Enligt min mening fångar den formella hanteringen inte riktigt vidden av problemställningen, för det vi kallar Arbetsförmedlingens organisation och verksamhet rör egentligen en del kärnfrågor om vårt samhälle: Hur ser vi på arbetets roll och arbetsmarknadens organisation? Hur ser vi fundamentalt på människor som inte har ett arbete för stunden? Vad är det för funktion som staten, genom riksdag och regering, egentligen vill att en samhällsinstitution som Arbetsförmedlingen ska ha?

Under åtta år med högerregering gav hanteringen av arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen en del tydliga de-facto-svar på de här frågeställningarna, utan att de politiskt ansvariga särskilt ofta uttryckligen ville formulera dessa svar. Det var närmast ett monomant upprepande av floskler som gällde, och det är bara att konstatera att detta fortsätter.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Vad är det då för idéer som faktiskt har varit drivande i styrningen av Arbetsförmedlingen och utformningen av arbetsmarknadspolitiken? Jo, det har varit en ideologisk förståelse av arbetslösheten, inte som ett samhällsekonomiskt problem och misslyckande utan närmast som en individuell egenskap, en sorts defekt hos den arbetslöse.

I den mån samhällsekonomins organisering har setts som ett problem har det, i enlighet med den allra mest dogmatiska och verklighetsfrånvända ekonomiska teorin, handlat om att det är alltför höga anspråk på löner och villkor som bakbinder den osynliga marknadshand som ska föra samman utbud och efterfrågan.

Om man ser det så blir statens uppgift att genom sina myndigheter pressa och disciplinera individen in i detta system och liksom befria marknaden från besvärliga krav från misslyckade människor. Det är ett synsätt som förenar ärkekonservativ moralism med nyliberal marknadsfundamentalism.

Det är just denna ödesdigra korsbefruktning som har burit fram den borgerliga tolkningen av begreppet arbetslinje, som har fungerat som en ideologisk överdogm för alliansregeringens förslag, utspel och talepunkter och som alldeles uppenbart bara hänger kvar i den retorik som vi måste uthärda från det hållet, också i dag.

Vad har då denna reaktionära enögdhet lett till i verkligheten? För Arbetsförmedlingens del vore det missvisande att säga annat än att det har varit katastrofalt. Att Arbetsförmedlingen i dag är den statliga myndighet som antagligen åtnjuter allra lägst förtroende bland arbetsgivare, arbetssökande och allmänheten i stort är bara en indikation på lägets allvar.

Det här bör ju inte komma som någon överraskning, såvida man inte har haft kraftfulla ideologiska skygglappar. Det är klart att när Arbetsförmedlingen, denna stora och viktiga samhällsinstitution, dresseras till att verkställa en perverterad förståelse av arbetslinjen och när kontroll, bestraffning och disciplinering blir både medel och mål händer det dåliga saker.

Det blir svårare att upprätthålla och upprätta en nödvändigt respektfull relation mellan den arbetssökande och den arbetsförmedlare som borde representera samhällets stöd. Det gör att handledning och faktiskt förmedlingsarbete får stryka på foten. Detta grundläggande, att arbetsförmedlaren skaffar sig konkret överblick över arbetsmarknaden lokalt och över de arbetssökande med alla deras olikheter, hinns inte med.

Det är ett ansvar som faller tungt på den borgerliga regeringen och därmed också på dem som vill fortsätta i samma spår och som i någon grad också har lyckats förlänga det spåret genom att rösta ned den rödgröna höstbudgeten.

Det här är för övrigt ett problem som har lyfts fram en massa gånger under de här åren, inte bara av oss som har utgjort politisk opposition utan också av dem som har suttit med själva jobbet. Det har varit en väldigt stark kritik från de fackliga organisationerna.

Fackförbundet ST vittnade om en stelbent byråkrati, ett alltmer komplicerat regelverk och allt krångligare administration. Akademikerförbundet SSR konstaterade att Arbetsförmedlingens uppdrag har blivit inte mindre än omöjligt.

Vi har också sett hur sjukskrivningarna har ökat bland Arbetsförmedlingens personal. Det hade tveklöst varit ännu mer av öppen kritik från de anställda om inte den dåvarande generaldirektören, som statsminister Reinfeldt triumfatoriskt förevisade för sina partivänner med hjälp av fräsiga Powerpointbilder, hade gjort sig känd för att skapa ett tillknäppt internt klimat för kritik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Den ideologiska enögdheten i styrningen av Arbetsförmedlingen har också haft en tragisk påverkan på arbetsmarknadspolitikens utformning i övrigt. Den svenska arbetsmarknadspolitiken har tidigare på många sätt varit världsledande, något som man i andra länder har sett upp till. Men sedan 90-talskrisen har mycket gått åt fel håll, och under de senaste åtta åren med högerstyre har delar av arbetsmarknadspolitiken misshandlats till oigenkännlighet. Till exempel pumpades de så kallade garantiprogrammen upp och började dominera helt, och vi har hela fas 3-fiaskot, samtidigt som utbudet av yrkesinriktade utbildningar minskade som andel av Arbetsförmedlingens portfölj av åtgärder.

Minst lika illa är det skandalösa slöseriet med skattepengar som har byggts in i till exempel systemet med etableringslotsar. Det är uppenbart att det var viktigare för borgerligheten att rigga ett system som lät privata bolag sänka sina sugrör ned i våra offentliga kassor än att garantera ändamålsenliga arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

I det sammanhanget får vi inte heller glömma att det fiaskot är strukturellt. Precis som med bland annat utbyggnaden av systemet med jobbcoacher har detta varit en del av det stora borgerliga privatiseringsprojektet, och då har man blundat för varningstecken om allt från oseriösa till direkt kriminella inslag.

Det vore orimligt att tro att Arbetsförmedlingens stopp för just lotskontrakten har löst alla problem. Det är tyvärr uppenbart att det finns mycket annat runt upphandlade tjänster och utbetalda anställningsstöd av olika slag som man behöver ordna upp i.

Därför är det glädjande att den nuvarande regeringen har aviserat en del sådana åtgärder, både genom justitieministern tidigare och i dag genom besked om uppdrag till Statskontoret. Men det är väldigt mycket arbete som återstår, och är det något som erfarenheterna från de här åren bör ha lärt oss är det att man visserligen kan göra en del akututryckningar mot oseriös eller kriminell hantering men att det finns stora systemproblem som inte kan få sin lösning på det sättet. Det är systemproblem som vi har talat om tidigare i dag, vilken samhällelig uppgift som Arbetsförmedlingen ska ha och vilka intressen och incitament som man bygger in i Arbetsförmedlingens arbete.

Herr talman! Blir då allt tipptopp med en ny regering? Det skulle vara oseriöst och ohederligt av mig att påstå att jag tror det. Det krävs en större tydlighet i viljeinriktningen än vad regeringen hittills har visat - det kan säkert bli bättre. Det behövs helt enkelt att man gör upp ideologiskt med det borgerliga arvet, och sådant tar tid.

Sådant tar tid också på annat sätt. Det förändringsarbete som Arbetsförmedlingen själv har startat pekar i rätt riktning på flera sätt. Men man måste vara medveten om att Arbetsförmedlingen är en myndighet i kris och har lång väg att gå.

En del saker går inte heller att ändra på genom Arbetsförmedlingen. En del av problemen handlar helt enkelt om att arbetslösheten är för hög, och det kan man i grunden inte lösa genom arbetsmarknadspolitik, utan det måste ske genom en djärvare investeringspolitik för fler jobb. Men till och med starten av detta röstade som bekant Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna ned.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Det står i betänkandet: "Utskottet" - som alltså delar vissa av de bedömningar som görs i motionen från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet - "välkomnar en behövlig reformering av Arbetsförmedlingens verksamhet." Det är bra.

Men detta är en alltför viktig fråga för att vi i Vänsterpartiet ska slå oss till ro med det. Vi skulle vilja ha tydligare signaler från denna kammare om en arbetsförmedling som präglas mindre av byråkrati, detaljreglering och kontroller av de arbetssökande och mer av frihet för arbetsförmedlare att göra det som bör vara deras jobb, att ägna tid åt att få överblick över och odla kontakter bland aktuella arbetsgivare och hitta rätt verktyg för varje arbetssökande.

Därför vill jag yrka bifall till Vänsterpartiets reservation 3.

Men jag vill ta upp ytterligare en annan sak i mitt anförande. Det handlar om arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning.

Det är verkligen hög tid att öka aktiviteten och gå från ord till handling när det gäller ett tillgängligt arbetsliv. Det handlar i grund och botten om mänskliga rättigheter. Det handlar också om att de angelägna samhälleliga målen om lägre arbetslöshet och högre sysselsättningsgrad knappast kan nås utan att arbetsmarknaden anpassas till de funktionsvariationer som existerar i arbetskraften, alltså helt enkelt bland samhällsmedborgarna.

Den så kallade Funkautredningen, som överlämnade sitt betänkande till regeringen redan i maj 2012, kom med en rad förslag, som vi i likhet med stora delar av remissinstanserna tycker är viktiga och bra. Det handlar inte minst om en höjning av lönebidragstaket. I december 2013 underströk riksdagen, efter en motion från Vänsterpartiet, vikten av de här förslagen genom ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen. Dåvarande regering gjorde ingenting. Den nuvarande regeringen sa i budgetpropositionen för 2015, som var förhandlad i samarbete med Vänsterpartiet, att den skulle se över förutsättningarna för att förstärka möjligheterna till arbete och sysselsättning utifrån bl.a. FunkA-utredningens förslag. Den blev som bekant nedröstad av Sverigedemokraterna och de borgerliga partierna.

Vi har från Vänsterpartiet motionerat om de här frågorna. Vi skriver nu i ett särskilt yttrande att vi förutsätter att regeringen senast i budgetpropositionen 2016 återkommer med relevanta förslag till riksdagen. Det är något som vi kommer att bevaka och återkomma till.

Herr talman! Nu har vi fått en lång vänsterideologisk exposé från Ali Esbati om vad som är fel i det svenska samhället och framför allt vad som är fel på Alliansen och vad Ali Esbati är emot. När vi läser betänkandet kan vi konstatera att Ali Esbati är ungefär lika mycket emot regeringen som Alliansen, för det är lika många reservationer och lika många särskilda yttranden.

Det är något som vore intressant att veta. Vi pratar om arbetsmarknadspolitik och pratar om jobb. Finns det något som Ali Esbati är för? Finns det något som Ali Esbati är för och som konkret leder till att fler människor kommer att gå från ett utanförskap utan arbete till att få ett arbete? Det fick vi inte höra något om, så det skulle jag gärna höra något om.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Jag tror att jag föredrar att även fortsättningsvis göra exposéer över saker som faktiskt har hänt och gäller i stället för att, som Moderaterna gör, göra exposéer över sådant som inte har hänt och inte har någon motsvarighet i verkligheten.

Jag får samma fråga varje gång. Jag tror att det finns något slags internt mejl som har gått ut hos Moderaterna om vilka frågor man ska ställa till vänsterpartister. Det blir lite olyckligt, för om man inte lyssnar på vad som sägs blir frågan mer och mer märklig. Men jag ska gärna tala om för Christian Holm vilka saker Vänsterpartiet är för och som Christian Holm och andra har röstat ned, eftersom de är emot dem.

Vi hade bland annat en statsbudget som vi var med och förhandlade fram, där det fanns en rad förslag som skulle leda till fler anställda inom olika sektorer. De skulle leda till fler anställda där behoven uppenbart är mycket stora, inom äldreomsorgen och sjukvården, riktiga jobb för att göra viktiga saker. Det röstades ned. Vi har förslag på investeringar i banunderhåll och annat som röstades ned och som naturligtvis skulle ge fler arbete. Det kommer att behövas investeringar i infrastrukturen i Sverige för att bygga om det här landet och klimatanpassa det, för att det ska byggas fler bostäder, där er politik har varit ett monumentalt misslyckande.

Allt detta kommer att behövas. Det kommer att behövas det som föreslogs i budgetpropositionen som ni röstade ned och mycket mer därtill. Det, Christian Holm, är jobbpolitik. Det betänkande som vi diskuterar nu är arbetsmarknadspolitik. Vi diskuterar inte minst era misslyckanden under åtta år.

Jag förstår att du vill springa bort från det. Men du gör det inte genom en dålig fråga ställd till mig.

(Applåder)

Herr talman! Rätt hanterad hänger arbetsmarknadspolitik ihop med att det blir jobb någonstans. Till skillnad från Ali Esbati tror jag att det finns mer än den offentliga sektorn. I alla de delar som Ali nämnde blev det ganska stort fokus på den offentliga sektorn. Den är inte alls obetydlig och oväsentlig utan är en bidragande del, men vi vet också att de flesta jobben kommer i små och medelstora företag.

Där ska vi nog vara glada över att vi har den budget som vi har och inte någon budget som Vänsterpartiet har stått bakom. Jag hinner inte ta upp allt om det. Men i mitt inledningsanförande tog jag upp vad jag ansåg vara positivt och vad jag ansåg inte var positivt när det gäller våra olika budgetförslag.

Jag kan inte se hur man skulle kunna få fler jobb genom att chockhöja kostnaderna för att anställa unga.

Om jag inte har fel är det även så att Ali Esbati och hans parti är emot exempelvis hela RUT-avdraget som har skapat många nya företag och många nya arbetstillfällen, inte minst för kvinnor och för personer som är nyanlända i Sverige.

Det finns en lång åtgärder som vi har vidtagit, som har varit framgångsrika och som jag tycker att man inte ska förringa.

Sedan är det inte så att det skickas ut några mejl från det moderata partikansliet om hur man ska ställa frågor. Men eftersom Vänsterpartiets ideologiska framställningar har låtit likadant under ganska många decennier är de ganska förutsägbara, och vi kan ställa ungefär samma frågor eftersom vi inte får riktigt de svar som vi vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Ni kanske borde börja med det. Då kanske ni skulle kunna ställa bättre frågor än de frågor som ni ställer i dag.

Jag hade en tvåminutersreplik. Ändå misslyckades Christian Holm med att höra något av innehållet i det. Jag talade bland annat om att det är viktigt med investeringar inom bostadsbyggande, inom klimatomställning och när det gäller att förbättra banunderhåll och så vidare. Självklart kommer många av dem som ska göra den typen av arbete att vara personer som arbetar inom privata företag. En hel del av dessa företag kan säkert också vara små eller medelstora. Men det som är poängen här är att man behöver göra saker i den ekonomiska politiken för att det ska bli fler jobb.

Sedan är det så, precis som jag var inne på i mitt tolv minuter långa anförande, att arbetsmarknadspolitiken är mycket viktig för att minska friktionen på arbetsmarknaden och viktig för att rusta människor som har blivit arbetslösa, så att de blir i bättre stånd för att ta nya jobb. Den är också viktig för att folk ska få en värdig tillvaro när de eventuellt är arbetslösa.

Allt detta har ni monterat ned, så att vi har fått en sämre arbetsmarknadspolitik i Sverige. Det är detta problem som vi diskuterar i dag.

Sedan talade du om chockhöjningar av saker hit och dit. Arbetsgivaravgiften för unga, som är den stora frågan som vi talar om här, har varit ett misslyckande. Det har inte blivit en större andel ungdomar som har blivit anställda i de branscher som ni talar om. Det är ett problem som ni har att handskas med.

Vi talar om att man kan använda offentliga medel på olika sätt. Självklart kan man då, genom att ta in pengar i skatt och använda dem på ett annat sätt än att exempelvis subventionera tjänster hos bättre bemedlade personer, få fler att komma i arbete. Det är vår åsikt.

Herr talman! Jag ska börja med att bemöta det som Ali Esbati sade i sin inledning när han beskrev hur allianspartierna ser på arbete. Jag saknade mycket i den beskrivningen, förutom att det var rätt stora felaktigheter. Förutsättningarna för och möjligheterna att försörja sig själv och kunna stå på egna ben och inte vara beroende av någon annan har varit en viktig drivkraft i vårt arbete med att stärka arbetsmarknaden och se till att fler får arbete.

Det finns - helt klart - en skillnad mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet. Det är ett konstaterande, och det tror jag inte att vi har olika uppfattningar om.

Men jag tror också att det är viktigt att fundera på andra saker. När Ali Esbati beskriver dessa saker finns det en underton i Vänsterpartiets värderingar som han inte lyfter fram på samma sätt som han försöker göra när det gäller vad som skulle ligga bakom våra värderingar. Det handlar om frågan om det finns fina och fula jobb. Är jobb som man har och gör bra, oavsett i vilken bransch det är, bra jobb? Eller finns det i Vänsterpartiets värld fina och fula jobb?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Vi som har en bakgrund i och känner en stor närhet till arbetarrörelsen tar det kanske lite för givet att alla förstår att arbete är någonting viktigt därför att man får möjlighet till egen försörjning och så vidare.

Annika Qarlsson tycker tydligen att man ska säga det explicit för att man ska få med sig det. Jag ska försöka tänka på det till nästa gång.

Just för att arbetet är en så oerhört viktig del av människors liv är det en tragedi att vi har en massarbetslöshet och att vi har en arbetsmarknadspolitik som så hårt har misshandlats av den regering som du har stött. Det är alltså helt riktigt att arbete är oerhört viktigt.

Finns det fula och fina jobb? Det är en fantastisk fråga att få. Det som är helt uppenbart är att det finns fulare och finare arbetsvillkor.

Den rörelse och det parti som jag företräder har sedan tillkomsten arbetat för bättre villkor, större värdighet, högre löner och större trygghet för människor som arbetar. Det är någonting som Centerpartiet inte alltid har varit starka motståndare till men har blivit det alltmer under senare år. Det ses till exempel som ett stort problem i samhället att man har goda arbetsvillkor. Alla idéer som handlar om hur man ska få till exempel fler i arbete handlar om att de som arbetar ska få det sämre, medan de som är arbetsgivare gärna ska gödas med en eller annan subvention. Det är där som skillnaden mellan oss finns.

Ja, det finns också i Sverige i dag arbetsvillkor som är alltför dåliga, och vi kommer att kämpa för att göra dem bättre.

Herr talman! Jag kan konstatera att jag efter 20 år på affärsgolvet har 20 år inom arbetarrörelsen och känner den rörelsen och den verkligheten väl. Jag vet inte hur många år Ali Esbati har på arbetsgolvet.

Men nu försöker du, Ali Esbati, slingra dig ur detta, eller också har du glömt eller ångrar en del av det som du sa i valrörelsen. Han gjorde nämligen en tydlig nedvärdering av ett antal arbeten. Nu låter det som om det är bara arbetsvillkoren som diskuteras.

Återigen ställer jag frågan: Tycker Vänsterpartiet att det finns fula och fina jobb på svensk arbetsmarknad?

Herr talman! Återigen upprepar jag att det finns fula och fina arbetsvillkor och att det finns stora problem på den svenska arbetsmarknaden på många ställen med dåliga arbetsvillkor som öppnar upp för att utnyttja människor, för att människor ska vara otrygga och för att människor inte ska få ha den värdighet som de ska ha när de går till sitt jobb.

Det som Annika Qarlsson tar upp från valrörelsen tror jag handlar om att vi i Vänsterpartiet har tyckt och fortfarande tycker att det inte är en rimlig prioritering av skattemedel att ge pengar till företrädesvis välavlönade människor för att det ska bli ännu billigare för dem att anställa någon som ska städa deras hem. Det tycker vi att de kan betala själva och inte ska få statliga subventioner för.

Jag har inte haft någon som helst anledning att ändra min åsikt i den frågan, snarare tvärtom. Det är någonting som vi bör fundera över i en tid när exempelvis en massa företag inom industrin har svårigheter och när vi ser hur utvecklingen på arbetsmarknaden gör att tekniktunga bolag kanske drar sig för att vara kvar i Sverige. Har det varit riktigt under dessa åtta år att så ensidigt som den regering som du stödde gjorde satsa på att ge mer subventioner till tjänstesektorn för att skapa fler jobb där på bekostnad av arbeten som har ett högre förädlingsvärde? Det handlar inte om fina jobb och fula jobb. Det handlar om vad man har för vision för Sverige och inte minst vad man har för vision för de människor som finns på arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Där står jag, har stått och kommer att fortsätta stå på de arbetandes sida för goda villkor och för ett värdigt arbetsliv.

Herr talman! I det nyss avslutade replikskiftet noterade jag att Vänsterpartiet hänvisar till att partiet ända sedan rörelsens tillkomst har arbetat för drägligare villkor för arbetarkollektivet. Rörelsens tillkomst var ju när Socialdemokraterna körde ut en fraktion som ville införa diktatur i Sverige. Det var det som var rörelsens tillkomst. Därefter var denna rörelse fram till 1943 en del av Komintern, den kommunistiska internationalen. Därmed ville man införa de arbetsvillkor i Sverige som fanns österut i Sovjetunionen.

Sedan kan man diskutera huruvida dessa villkor var drägliga eller inte. Men vill man gå till botten med detta är det väl rimligt att slå en signal till någon historiker på Landsorganisationen som kan förklara hur facket såg på Vänsterpartiets arbete för drägligare villkor för den arbetande befolkningen ända sedan rörelsens tillkomst.

Herr talman! Vi har nu att diskutera arbetsmarknadsutskottets betänkande nr 5 Arbetsmarknadspolitik. I betänkandet behandlas ett drygt 50-tal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden om arbetsmarknadspolitiska frågor.

Jag ska i huvudsak hålla mig till tre punkter: det som rör sysselsättningsmål, hur vi kan minska trösklarna så att fler, inte minst ungdomar, kommer in på arbetsmarknaden och nödvändigheten av utbildningsinsatser för dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

Om man sätter upp ett mål för jobben, det vill säga hur många jobb som ska skapas, då kan också antalet jobb växa till. Det är jobb och ökad sysselsättning som ska vara målet för politiken, det menar i alla fall vi i Folkpartiet och Alliansen.

Problemet är att Socialdemokraterna har en lång tradition, i alla fall i nutid, att i stället sätta mål för arbetslösheten. Bekymret med det är att det då kan hända i stort sett vad som helst, beroende på hur man tricksar med statistiken. Det har vi tyvärr sett exempel på.

När man lägger ned kraft på att slussa människor bort från jobbsökande för att statistiken ska se bättre ut i stället för att lägga ned kraft på att människor ska kunna komma in på arbetsmarknaden och få ett jobb blir det till sist samma situation på arbetsmarknaden som när vi i allianspartierna tog över regeringsmakten efter valet 2006. Då var det 550 000 människor i Sverige som var förtidspensionerade. Varje dag förtidspensionerades 140 personer. Det var denna linje som vi bröt med. Ungefär 200 000 människor har fått hjälp ut ur förtidspension. Det gjorde vi genom att sätta upp mål, men inte mål för arbetslösheten, utan mål för att minska det sammantagna utanförskapet och öka den sammantagna tillväxten. Vi från allianspartierna menade att det var utifrån tillväxten av riktiga jobb som vi skulle utvärderas, inte huruvida vi var väldigt effektiva eller lite mindre effektiva på att flytta människor mellan olika försäkringssystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Tyvärr ser vi nu en risk för en återgång till den politik som slussade människor bort från möjligheten till arbete och in i utanförskap och bidragsberoende. Det är därför som det är så viktigt att vi återför fokus på hur många människor som arbetar och hur många nya jobb som vår ekonomi skapar.

Herr talman! För att öka möjligheten att komma in på arbetsmarknaden måste vi minska trösklarna. Den stora ojämlikheten i Sverige är inte mellan dem som tjänar mer och dem som tjänar mindre, utan mellan dem som har ett jobb och dem som inte har ett jobb.

Det finns flera olika sätt att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. På kostnadssidan kan man sänka kostnaderna för arbetsgivarna, till exempel genom nedsättning av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Man kan sänka kostnaderna för konsumenterna, till exempel genom avdrag för hushållsnära tjänster eller lägre moms.

Vår uppfattning i Folkpartiet är att den sortens reformer i grund och botten är bra. De måste designas rätt och nå de rätta grupperna, men i grund och botten är det bra att på olika sätt kunna införa sådana lättnader för att nå grupper som står längre bort från arbetsmarknaden eller grupper av unga eller nyanlända för att de ska kunna komma in på arbetsmarknaden.

Låt oss ta avdrag för hushållsnära tjänster som exempel, RUT-avdraget. Enligt de utvärderingar som har gjorts har RUT-avdraget skapat 20 000 jobb, varav två tredjedelar är heltidsanställningar. Av dem som arbetar i RUT-företagen var 75 procent tidigare arbetslösa. Hälften av dem som arbetar i den här sektorn är utrikes födda. Det handlar om 20 000 nya jobb i en bransch som innan reformen helt dominerades av svartarbete. Många av de anställda är också kvinnor.

Är inte det bra? Det är väl jättebra? Nej, tydligen inte för vänsterpartierna. Tvärtom har Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ägnat de senaste sex sju åren av sin vakna tid i arbetsmarknadsfrågorna till att i praktiken försöka döda den här branschen och den här marknaden, vilket är obegripligt med tanke på att detta är en väg in på arbetsmarknaden för många människor som är utrikesfödda, som är kvinnor, som har varit arbetslösa eller jobbat svart och inte har kunnat ta del av några rättigheter.

Herr talman! Det slår mig att i andra sammanhang är det ett väldigt starkt fokus från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet på arbetstagare. Hela poängen med att vara ett arbetarparti är att man ska stå upp för arbetstagarna, men just när det gäller avdrag för hushållsnära tjänster fokuserar man över huvud taget inte på arbetstagaren, utan man fokuserar bara på konsumenterna. Sedan målar man upp en nidbild och säger att dessa konsumenter tjänar för mycket pengar. De bor i för stora villor i Danderyd och Täby, vilket är i grund och botten fel eftersom det för det första finns många andra som använder RUT-tjänsterna. För det andra är det ett djupt problematiskt resonemang därför att man sviker ju de människor som har kunnat gå från att jobba svart till att jobba vitt, till att omfattas av pensionspoäng och rättigheter på arbetsmarknaden och så vidare. Det är ett svek mot dessa människor, menar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Om vi vill minska trösklarna för att komma in på arbetsmarknaden och bryta utanförskapet finns det en stor grupp, inte minst ungdomar, som vi ändå inte kommer att nå genom att sänka tröskarna. Det har att göra med den ganska stora grupp i Sverige som inte har någon gymnasieutbildning alls. Om vi ska vara uppriktiga spelar det i många fall inte så stor roll om en arbetsgivare för att anställa en person betalar 13 000, 15 000 eller 17 000 kronor i månaden eftersom arbetsgivarna tackar nej till dessa personer även om de erbjuds denna arbetskraft i stort sett gratis inom ramen för någon typ av åtgärd eller annat.

Det finns helt enkelt en grupp som har väldigt svårt att över huvud taget komma in på arbetsmarknaden. Därför är det viktigt att det skapas möjligheter att avsluta en gymnasieutbildning för dem som har hoppat av. Jag vill hävda att den kommunala vuxenutbildningen inte är alternativet för alla i den här gruppen, dels för att det är mycket självstudier på komvux, dels för att komvux i grund och brotten är ganska lik den gymnasieutbildning som de här personerna tidigare har hoppat av.

Det som snarare behövs är att man hittar former för en mer individanpassad utbildning, sannolikt med betydligt mer lärarledd undervisning varvat med till exempel praktik. Snarare är folkhögskolor och sådana delar av utbildningsväsendet kanske bäst lämpade för att hjälpa dessa personer att fullgöra en gymnasieutbildning och sedan kunna få jobb.

Herr talman! Att nå dem som står längst bort från arbetsmarknaden som saknar grundläggande utbildningskvalifikationer är en av arbetsmarknadspolitikens och utbildningspolitikens viktigaste uppgifter. Vi från både vänster och höger måste vara ödmjuka inför detta och inför det faktum att vi inte har lyckats. Det är ett stort misslyckande för politiken i Sverige att en så stor grupp står utanför. Trots de mycket stora satsningar vi i Sverige gör på utbildning är det många som inte kommer i mål med fullständiga betyg från gymnasiet.

Det är inte en fråga som ska reduceras till banal politisk pajkastning. Oavsett vilken regering vi har kommer den att brottas med den här problematiken och kommer att behöva hantera den på ett sakligt och seriöst sätt. Det betyder att vi, om konjunkturen vänder uppåt, bland personer inom kategorin arbetslösa som står långt från arbetsmarknaden aldrig kommer att kunna se en lika kraftig jobbtillväxt som bland till exempel korttidsarbetslösa. Men värdet av att en person som står långt från arbetsmarknaden, fullgör en gymnasieutbildning och därefter får ett jobb är så stort för individen och för samhället att investeringarna från samhällets sida är långsiktigt motiverade och nödvändiga.

Avslutningsvis vill jag yrka bifall till reservation 6 under punkt 5.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill tacka Fredrik Malm för det är alltid fint med överraskningar. Att Komintern skulle komma upp i en arbetsmarknadspolitisk debatt var en överraskning. Jag vill också tacka honom för att han får mig att känna mig yngre, som på den tiden när vi var ordförande i våra respektive ungdomsförbund.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Jag tänkte fråga lite grann om siffror och statistik. Det har hänt mycket med svensk liberalism. Tidigare försökte åtminstone liberalismen handla om förhållandet mellan den enskilda människan och staten. Nu tycks liberalismen mer handla om att förhålla sig väldigt liberalt till fakta. Det återkommer i anförandet.

Fredrik Malm upprepar återigen det som också står i motionen från de borgerliga partierna, att 140 personer förtidspensionerades per dag. Fredrik Malm vet att den siffran var fel redan när den började användas. Är det någonting som har hänt de senaste sju åtta åren som gjort det mer berättigat att använda den felaktiga siffran om hur många som förtidspensionerades bort från arbetsmarknaden?

En annan siffra rör de 200 000 som skulle ha lämnat utanförskapet. Fredrik Malm vet, kanske, att det sätt på vilket Alliansen räknar utanförskapet inte handlar om vem som saknar ett arbete utan om vem det är som får ersättning från det offentliga. Om man inte får ersättning från a-kassan, inte får ersättning från Försäkringskassan och inte söker ersättning från socialtjänsten då anses man ha lämnat utanförskapet. Vi vet att det varit så för många människor. Är det något som Fredrik Malm är stolt och glad över?

Herr talman! Jag vill påpeka att det inte var min avsikt när jag kom hit i dag att diskutera Komintern och stalinismen, men jag leddes in på det av den mycket entusiastiska historierevisionism som jag noterade i ett tidigare replikskifte.

Det väsentliga för Folkpartiet och Alliansen är att den svenska arbetsmarknaden och det svenska samhället består av människor av kött och blod, av människor som vill arbeta, kavla upp ärmarna, göra rätt för sig och kämpa och slita. Det mest intressanta för oss är att människor av kött och blod får ett arbete att gå till. Det mest intressanta för vår del är inte att designa ett system som i praktiken innebär att man kan hävda att arbetslösheten är lägre för att man har formulerat olika kategorier att placera människor i så att det ser ut som om arbetslösheten är lägre. Det intressanta för oss är hur många människor som jobbar.

Om Ali Esbati inte är nöjd med siffran 140 per dag kan jag använda den andra siffran jag tog upp, 550 000. Det var antalet personer som var förtidspensionerade när Alliansen tog över. Om Ali Esbati har synpunkter även på det får han väl klargöra på vilket sätt den siffran skulle vara fel. Jag kan nöja mig med att säga att drygt en halv miljon var förtidspensionerade när vi tog över makten. Det tycker jag var illa nog.

Herr talman! Jag är så pass gammal att jag minns hur det var i valrörelsen 2006. Företrädare för allianspartierna ville kategoriskt bort från diskussionen om sysselsättningsgraden. När de förde fram utanförskapet som begrepp var det många som påpekade att det var ett missvisande begrepp just för att det tenderade att visa att länder med generösa ersättningssystem i sig har ett större utanförskap. Men det är en synvilla, och den försvinner om man ser på sysselsättningsgraden. Det visar sig nämligen att trots alla möjliga problem har de nordiska länderna hög sysselsättningsgrad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Problemet från ert perspektiv är inte, Fredrik Malm, att det är många som står utanför arbetsmarknaden utan att av dem som av en eller annan anledning står utanför arbetsmarknaden är det många som får ersättning. Det problemet har ni med viss framgång försökt lösa under de gångna åtta åren, det vill säga ni har sett till att färre får rätt till ersättning trots att de behöver det. Det var det jag frågade om Fredrik Malm var glad och stolt över. Jag kan inte tolka svaret på annat sätt än som ett litet ja.

När det gäller förtidspensionerna vill jag säga att ja, det är mycket möjligt att en del blev förtidspensionerade som borde ha blivit föremål för någon annan typ av hjälp eller åtgärd från samhällets sida. Men det är inte ett fullgott skäl till att använda en siffra som ni vet är felaktig. Frågan är om de förtidspensionerade genom den bestraffningspolitik som Alliansen förde i stället blev pigga och friska och kom in på arbetsmarknaden. Svaret på den frågan är huvudsakligen nej. Därför kvarstår frågan om Fredrik Malm är glad och stolt över de stora och kraftiga nedskärningarna i ersättningssystemen som man genomförde.

Herr talman! Vi kan vända på det resonemanget. Det är ett faktum att när vi hade en alliansregering var det betydligt färre på arbetsmarknaden som behövde pensioneras i förtid jämfört med när vi hade vänsterstyre. Man kan säga vad man vill beroende på hur man vänder och vrider på det.

Poängen i detta är att den grupp som Ali Esbati beskriver som "en del" omfattade 550 000 människor. Många av dem har givetvis fullgoda skäl att vara pensionerade i förtid. Det fanns dock en grupp som ville arbeta men hade slussats ut i ett utanförskap för att politiken inte hade bemödat sig om att engagera sig så att de skulle ha fått rehabilitering och kunnat komma tillbaka. Man ansåg inte att det var ett centralt mål för den ekonomiska politiken eller för arbetsmarknadspolitiken. Det centrala målet var snarare att se till att statistiken såg bra ut, inte att människorna av kött och blod skulle kunna komma tillbaka och få ett jobb.

Häri finns en skillnad. När det gäller de kategorier och grupper som vi diskuterar kan man beskylla alliansregeringen och säga att den öppna arbetslösheten ökade under alliansregeringen. Ja, såtillvida att människor kom in i arbetskraftsutbudet. Ja, såtillvida att människor som tidigare inte behövde söka jobb kom in och blev aktivt jobbsökande. Det är klart att de då räknas som öppet arbetslösa i stället för som förtidspensionerade. Därför menar vi att det är viktigt att ha ett mål för hur många som arbetar och inte bara ett relativt arbetslöshetsmål.

Herr talman! Mycket har redan sagts, men som bekant talar alla för protokollets skull. Jag tänkte också göra det och inleda med att yrka bifall till reservation 4 och 6.

Betänkandet handlar om arbetsmarknadspolitiken. Det är en väldigt stor fråga. Man skulle kunna hålla på hur länge som helst med alla dess dimensioner.

Det första som betänkandet handlar om är sysselsättningsmålen. Vi är stolta över det Alliansen uträttade under sin regeringstid. Man får tänka på under vilken tid vi var vid makten. År 2008 kom den stora krisen i hela omvärlden. Trots det ökade sysselsättningen med ungefär 350 000 nya jobb under den period då Alliansen var vid makten. Det mål vi har satt upp fram till 2020 är att öka med ytterligare 350 000, så att fler än 5 miljoner ska vara sysselsatta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Man kan också titta på hur det går i en internationell kontext, eller i alla fall en EU-kontext. Jag såg SCB:s siffror i går. Sysselsättningsnivån i EU ökade det sista kvartalet 2014 jämfört med sista kvartalet 2013 med 0,2 procent. Det är positivt, även om det är en väldigt marginell ökning. Men hur går det då för Sverige? Jo, Sveriges ökning i sysselsättning var 1,5 procent. Det visar att Sverige fortfarande står väldigt starkt när det gäller sysselsättningsökningen. Alliansens politik har haft rätt effekt.

Ska vi ha en hög sysselsättning är det viktigt att vi har en arbetsmarknad som fungerar optimalt, så att framför allt matchningen fungerar. Arbetsgivare som söker arbetskraft måste snabbt få tag på den arbetslösa som passar för jobbet. Ju snabbare det går, desto mindre brister får vi i tillväxten. Vi behöver en tillväxt för att kunna klara av de välfärdsutmaningar vi har framför oss. Vi kommer att behöva ökade resurser till den välfärden.

Kristdemokraterna menar att vi inte kan stänga ned RUT- och ROT-tjänsterna. Vi tycker inte att det är smart att höja restaurangmomsen. Det är inte rätt väg att gå att säga nej till sänkta arbetsgivaravgifter för unga. Vi tror att vi fortfarande behöver ha den här typen av stimulanser och insatser för att hålla sysselsättningen på en hög nivå och få in personer i arbete. Vi får just nu en väldigt stor flyktingtillströmning, och många som kommer har det svårt med språkkunskaperna. Att då kunna få utföra RUT- och ROT-tjänster är oftast en väg in i arbetslivet.

Det har funnits stor kritik också när det gäller långtidssjuka och personer med funktionsnedsättningar. Fas 3 förfasar alla sig över. Samtidigt får jag hela tiden nyhetsbrev från det sociala företaget Blåeld. Det kanske ni också får. Jag tycker att de ändå har en poäng. De har gjort en särskild insats för personer som varit långtidssjuka. En del hade varit sjukskrivna i kanske sju eller elva år. Nu har de fått rutiner i vardagen och en gemenskap att gå till. Blåeld skriver: Är det ointressant att 40 procent av våra fas 3-deltagare kommit i arbete?

Det är klart att vi måste hitta alla sätt att få människor med oss. Vi måste få alla människor att vara inkluderade i den sociala gemenskapen och i arbetsgemenskapen i samhället.

Jag kommer nu till Arbetsförmedlingens roll och yrkar bifall till en av mina motioner. Kristdemokraterna tog redan 2008 fram en rapport om hur vi kan förbättra Arbetsförmedlingen. Redan då hade Arbetsförmedlingen stora brister. Arbetsförmedlingen är en stor koloss.

När jag jobbade på Karolinska sjukhuset, som då var statligt, var det de läkare som hade de längsta köerna som fick mest resurser. Det var så man fick resurser. Sedan ändrade vi så att man började få betalt efter prestation. Då blev det ett helt annat tankesätt, och vi fick mycket mer effektivitet i verksamheten.

Alla de här omställningarna har sina brister. Ett betalsystem eller DRG-system där man betalar efter prestation, som man har inom vården, har sina brister. Hur fastställer man till exempel den exakta summan för en operation? Men alternativet är att det ska löna sig att ha en kö.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

På samma sätt är det med Arbetsförmedlingen. Det finns jättemånga duktiga arbetsförmedlare, och Arbetsförmedlingen vill säkert väl. Men vi tror att vi behöver konkurrensutsätta Arbetsförmedlingen, och Centerpartiet är inne på ungefär samma linje. Vi har ett utkast till ett förslag. Vi har tittat på den australiska modellen, där det är en ingång för alla ersättningssystem. Man får en jobbpeng. Den arbetssökande får med jobbpengen möjlighet att välja sin arbetsförmedling. På så sätt ökar konkurrensen.

En invändning är att en sådan här jobbpeng gör att man bara kommer att satsa på de mest attraktiva på arbetsmarknaden. Men i Australien har man kommit runt det problemet genom incitament för att hjälpa de mest utsatta. Jobbpengens storlek kan anpassas efter förutbestämda kriterier. En person som står långt från arbetsmarknaden får en större jobbpeng än en person som bedömts ha lätt att komma i arbete. En del av pengen kan betalas vid inskrivning i förmedlingen, en andra del när ett nytt jobb förmedlas och en tredje del när personen fått en tillsvidareanställning. På det sättet kan man rikta sig till olika sökande. Det kan vara personer med funktionsnedsättning, unga, långtidssjukskrivna och så vidare. Jobbpengens storlek blir högre om det är ett tuffare fall att ta sig an.

Vi ser framför oss att ideella organisationer, sociala företag och fackföreningar ska kunna driva arbetsförmedling, precis som på andra ställen runt om i världen. Flera olika typer av privata arbetsförmedlingar ska kunna konkurrera på lika villkor. Fri etableringsrätt ska råda. För en fungerande konkurrens måste det finnas objektiva betygskriterier och öppna betyg som är tillgängliga för allmänheten. Det är jätteviktigt för att man själv ska kunna välja och utvärdera. Ett sådant här system skulle kunna betyda mycket på svensk arbetsmarknad, tror vi, framför allt för dem som står långt från arbetsmarknaden.

Herr talman! För ett tag sedan gjorde vi i utskottet ett tillkännagivande om att återuppta utredningen om Arbetsförmedlingens funktionssätt och titta på alternativa aktörer. Tråkigt nog fick jag i dag i medierna höra att arbetsmarknadsministern inte tänker sig någon större utredning. Man ska bara typ titta lite på hur Arbetsförmedlingen funkar. Visst, det är väl bra att titta på hur Arbetsförmedlingen funkar. Det finns säkert saker att göra internt där. Men det vi skulle vilja är att man tittar i ett bredare sammanhang på vad som kommer att krävas framöver för att vi ska kunna få en effektiv arbetsförmedlingsverksamhet.

Frågan om ungdomsarbetslösheten har jag delvis varit inne på. Jag tror att det är väldigt viktigt med den sänkta arbetsgivaravgiften. Vi vet att många arbetsgivare säger: Varför ska jag anställa en ung? Jag kan ta någon med lite mer erfarenhet! Då har vi sagt: I stället för att du väljer en som är lite äldre - ta en ungdom! Då får du sänkt arbetsgivaravgift!

Detta är ett incitament för arbetsgivaren, som kanske också vågar sig på att utbilda en yngre person i ett nytt arbete. Många föreslår att man ska sänka lönerna för unga. Det tycker inte jag är bra. Jag tycker att det är bättre att vi ser till att det är billigare att anställa genom att sänka arbetsgivaravgiften.

Angående de traineejobb som regeringen föreslår återstår det att se om detta ens är tillåtet enligt EU:s regelverk. Men jag tycker att det känns tråkigt om det är så att arbetslösa ska tvingas in i traineejobb i vården. Jag tycker att man ska söka sig till vården utan att det ska vara en arbetsmarknadsåtgärd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Avslutningsvis vill jag slå ett slag för matchningsanställningarna, som vi har en reservation om. Den yrkar flera av oss bifall till. Det är en stödform som är ett alternativ på vägen. Man kan kanske vara i någon typ av bemanningsföretag. Vi vet att det är svårt för många företag att våga anställa personer som har stått långt från arbetsmarknaden. Arbetsgivaransvaret ligger då hos matchningsaktören. Jag hoppas, herr talman, att regeringen nu tar till sig den utredning som kommit om matchningsaktörer och att man på något sätt återkommer med ett förslag till riksdagen på det området.

Jag yrkar bifall till reservationerna 4 och 6.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag i arbetsmarknadsutskottets betänkande AU5 i sin helhet och yrka avslag på alla reservationer.

Herr talman! Vi socialdemokrater anser att arbete för alla är förutsättningen för ökad ekonomisk jämlikhet och en nyckel för att säkra en bättre framtid. Arbete betyder gemenskap och tillhörighet, makt att forma sitt liv och sin framtid.

Allas rätt till arbete utgör fundamentet i socialdemokratisk politik. Att alla ser sin skyldighet att arbeta och tillåts att bidra efter förmåga är också en förutsättning för ökad ekonomisk jämlikhet och en rättvist fördelad välfärd.

Därför anser vi att ett tydligt sysselsättningsmål ska styra den ekonomiska politiken och har som mål att antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin ska öka så mycket att Sverige når lägst arbetslöshet i EU år 2020.

För att nå det målet måste fler jobb skapas. Det kräver samarbete och investeringar i framtiden. Det finns inga genvägar för att skapa nya jobb och knäcka arbetslösheten. I dagens stenhårda internationella konkurrens måste vi i vårt lilla land Sverige hela tiden stärka vår utvecklingskraft och kompetens.

Därför vill vi socialdemokrater investera i utbildning och kompetensutveckling så att arbetssökande snabbt kommer i arbete och arbetsgivarna hittar den kompetens de behöver. Vår enda möjlighet att klara jobben och upprätthålla vår levnadsstandard är att vi flyttar fram våra positioner genom kvalitet, förnyelse och kompetens.

Vi socialdemokrater har tidigare presenterat en jobbpolitik som innehåller en rad olika förslag för fler jobb och stärkt konkurrenskraft som tillsammans utgör den komplexa helhet som en fungerande jobbpolitik kräver.

För det första handlar det om att investera för framtiden. För att upprätthålla Sveriges konkurrenskraft på sikt krävs att vi gör nödvändiga investeringar. Det handlar bland annat om investeringar i infrastruktur för fungerande transporter för varor och för att människor ska kunna pendla till jobbet och bygga fler bostäder, så att människor kan flytta dit där jobben finns.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

För det andra handlar det om att öka efterfrågan på arbetskraft. Här krävs en aktiv näringspolitik och samverkan mellan politik, näringsliv, akademi och arbetsmarknadens parter. Vi vill stärka hela innovationskedjan så att fler företag, innovatörer och entreprenörer lyckas utveckla sina idéer till framgångsrika produkter och tjänster. Därför kommer bildandet av Innovationsrådet under statsministerns ledning att bidra med positiv inverkan.

För det tredje handlar det om att utbilda för rätt kompetens. Trots att Sverige har en hög arbetslöshet har många arbetsgivare svårt att hitta personal. Vart femte rekryteringsförsök misslyckas i dag. Om vi ska komma till rätta med det krävs en fungerande utbildningspolitik och en effektiv arbetsmarknad. Därför vill vi göra omfattande satsningar inom skola, högskola och på arbetsmarknadsutbildning så att människor kan ta de jobb som finns och de nya jobb som växer fram.

Herr talman! Vad vilja högerpartierna? Jo, de vilja vara nostalgiska och fortsätta med sina gamla och ineffektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Låt mig utveckla det. Sedan 2007 har antalet arbetslösa ökat med ungefär 100 000 personer och andelen arbetslösa ökat från 6 till 8 procent av arbetskraften. Långtidsarbetslöshetens ökning har tredubblats och ökat från 0,5 procentenheter till 1,4 procentenheter. Ungdomsarbetslösheten ligger över 20 procent. Trots detta sätter Alliansen ett sysselsättningsmål som är på samma nivå som när man tog över efter 2006.

Allianspartierna lovar 350 000 nya jobb och att 5 miljoner människor ska vara i jobb år 2020. Det är väl ett bra mål, kan man tycka. Men om inget nytt politiskt händer väntar sig bland annat Konjunkturinstitutet att sysselsättningen år 2020 är just 5 miljoner människor. Då blir arbetslösheten ca 6,2 procent. Alliansen har med andra ord satt upp ett mål om att arbetslösheten ska vara 6,2 procent år 2020, på samma nivå som när man tog över efter Göran Persson 2006.

Alliansenpartierna slår sig för bröstet och säger att sedan 2006 har jobben blivit över 250 000 fler. I detta sammanhang kan vi konstatera att vi har över 433 000 människor som nu är arbetslösa. Vi kan samtidigt påminna Alliansens företrädare om att vi nämligen har haft en stor befolkningsökning på ca 440 000 sedan 2006. Vi vet att befolkningsökning i kombination med ekonomisk tillväxt alltid betyder ökad efterfrågan, det vill säga fler jobb och fler skattebetalare.

Vad Alliansen försöker göra är att tillgodoräkna sig detta ökade antal skattebetalare genom att hävda att ökningen beror på att deras politik skapat 200 000 nya jobb. Det finns inte många utanför allianskretsarna som skriver under på detta. Förändringarna i antal sysselsatta följer helt enkelt vanliga mönster betingade av konjunkturläge och befolkningsutveckling.

Herr talman! Etableringslotssystemet har varit en av Alliansens stora arbetsmarknadspolitiska reformer och dess hopp att få fler nyanlända i jobb. Med facit i handen kan vi lätt konstatera att detta nyliberala experiment har blivit ett stort politiskt fiasko.

Expressen skrev nyligen om ett företag i Växjö som fick 13,2 miljoner kronor av Arbetsförmedlingen främst för att ordna jobb till nyanlända flyktingar. För 13,2 miljoner kronor ordnade företaget ett jobb. Flera av lotsföretagens ägare har blivit förmögna miljonärer på skattemedel. Varje jobb som dessa lotsföretag tagit fram har i genomsnitt kostat skattebetalarna minst 2,5 miljoner kronor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Nu vill man från Alliansens sida utvidga sitt experiment med att konkurrensutsätta förmedlingen och införa så kallad jobbfixarpeng eller jobbpeng, med andra ord sätta en peng på den arbetslöse. Det är inte nog med att vi i dag har jobbcoacher, fas 3-anordnare och etableringslotsar, utan vi ska också upphandla matchningsaktörer, det vill säga ge bemanningsföretag i uppdrag att matcha den arbetslöse med ett arbete. Skattemedel ska fortsätta att slösas, i stället för att användas aktivt för de arbetslösa.

Den förra regeringens tidigare upphandlingar av jobbcoacher, fas 3-anordnare och etableringslotsar har i en förfärande omfattning lett till att oseriösa aktörer kunnat kamma hem stora summor av skattebetalarnas pengar medan människor i en utsatt position blivit förnedrade eller helt utan jobb. I bästa fall har de fått en Ipad i present.

Riksrevisionen har riktat skarp kritik mot lotssystemet och menade att systemet med lotsar var dyrt och ineffektivt. Då kan man inte låta bli att fråga: Vad säger att en ny upphandling av matchningsaktörer inte kommer att leda till att skattemedel slösas på oseriösa aktörer i stället för att användas aktivt för de arbetslösa?

Herr talman! Vi är medvetna om att en av de största utmaningarna inom arbetsmarknadspolitiken är att få en väl fungerande arbetsförmedling. I dag finns det brister vad gäller effektivitet, kontroll och måluppfyllelse.

Men det är inte överraskande att Arbetsförmedlingen dras med stora utmaningar efter två mandatperioder med en alliansregering som inte har prioriterat arbetsmarknadspolitiken och än mindre Arbetsförmedlingens verksamhet. De motstridiga krav som har ställts på Arbetsförmedlingen har också skapat frustration och slitningar inom myndigheten.

Därför anser vi att det är viktigt att Arbetsförmedlingen nu får möjlighet och resurser att genomföra sitt uppdrag på ett professionellt sätt och med större respekt för personalens kunnande i stället för att konkurrensutsättas med så kallad jobbfixarpeng eller jobbpeng.

Arbetsförmedlingens största utmaning är inte kompletterande aktörer. Det finns i dag över tusen aktörer som förmedlar kompletterande tjänster. Det betalades ut ca 1,4 miljarder kronor det gångna året till privata aktörer. Utmaningen är att låta myndigheten åtgärda sina brister och utvecklas till den professionella matchningsexpert den bör vara. Myndigheten ska vara den viktigaste matchningsmotorn och den naturliga samverkansparten på central, regional och lokal nivå.

Vi socialdemokrater anser att ansvaret för arbetsmarknadspolitikens genomförande även i framtiden ska ligga på en offentlig aktör, men att detta inte utesluter andra utförare inom ramen för Arbetsförmedlingen.

De självklara fördelarna med en offentlig förvaltning som insyn, rättssäkerhet och likabehandling och de borgerliga partiernas förslag i detta avseende ligger långt ifrån bärande delar av den svenska välfärdspolitiken, vilket bara är att beklaga.

Herr talman! Alliansen vill ha kvar sänkningen av arbetsgivaravgifter för unga och på så sätt fortsätta subventionera lågproduktiva branscher. Sverige har i dag en hög ungdomsarbetslöshet. Det är ett stort resursslöseri och oacceptabelt att unga människor går utan sysselsättning. Därför krävs tydliga reformer som inger hopp och framtidstro till ungdomar - reformer som bygger på möjligheten att få en bra och jämlik utbildning som leder till ett arbete.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Svaret på den höga ungdomsarbetslösheten är inte en fortsatt sänkning av arbetsgivaravgifter. Det är en generell åtgärd som inte är effektiv. Riksrevisionen har tidigare kritiserat sänkningen av arbetsgivaravgifterna för unga och menar att reformen har haft låg effekt på sysselsättningen.

Samma sak gör IFAU, Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, Ekonomistyrningsverket, Arbetsförmedlingen, Konjunkturinstitutet, Saco och Handelsanställdas förbund, som var senast ute i den frågan.

Handels presenterade i förra veckan en rapport där de har undersökt vad som har hänt på handelns arbetsmarknad under de sju år som passerat efter införandet av den sänkta arbetsgivaravgiften för unga. Underlaget för undersökningen är de två största avtalsområdena inom handeln - privat detaljhandel och privat partihandel.

Handels rapport visar att efter sju år av denna reform finns fortfarande inte några empiriska belägg för att subventionen har ökat andelen unga i vare sig detaljhandeln eller partihandeln. Tvärtom har andelen unga i de åldersgrupper som har subventionerats minskat mellan 2007 och 2014, i detaljhandeln från 44 procent till 42 procent och i partihandeln från 28 procent till 21 procent. På båda områdena är den andel som uppmätts 2014 den lägsta under hela perioden.

Handels rapport visar också att det ensidiga fokus som har varit på att subventionera lönekostnader för unga har trängt undan andra, effektivare åtgärder mot ungdomsarbetslösheten. Kostnaderna för denna reform har varit så stora att de helt enkelt har trängt undan andra ekonomiska satsningar. I kampen mot ungdomsarbetslösheten har detta inneburit sju förlorade år.

Den här reformen har prövats sedan 2007, och med facit i hand finns det ingen anledning att fortsätta med den. Det är en dyr reform, och de få jobb som den kan ha skapat kostar motsvarande hela lönekostnaden för tre till fyra anställda per nytt jobb. Varför envisas med att fortsätta en redan prövad och misslyckad åtgärd?

Om man bara ser till alternativa användningar av de 18 miljarder kronor som subventionen kostar varje år skulle detta kunna användas till 40 000 heltidsjobb i offentlig sektor med en lön på 25 000 kronor per månad. Vidare skulle det kunna räcka till hundratusentals platser i vuxenutbildning, arbetsmarknadsutbildning eller i nya högskoleplatser. I stället för att ta till sig fakta från oberoende institut väljer man från borgerligt håll att plöja ned miljontals kronor för att skjuta ned de förslag som verkligen kan minska ungdomsarbetslösheten.

Sverige behöver inga fler domedagsprofetior från inhyrda pr-byråer. Sverige behöver en politik som förstår sig på att lösa ungdomsarbetslösheten.

Herr talman! Alliansen föreslår att Samhall ska erbjuda tillfälliga anställningar, framför allt till unga, för att man ska kunna bli anställd hos en annan arbetsgivare.

Vår ingång och grundläggande syn är tydlig: Funktionsnedsatta personers livsvillkor handlar om demokrati, och inte om särintressen. Vårt lands största tillgång är människor i arbete. Personer med funktionsnedsättning har svårt att konkurrera på lika villkor med andra arbetssökande om jobben. För personer med nedsatt arbetsförmåga krävs vanligtvis en subvention av lönekostnaden för att arbetsgivaren ska kompenseras för den lägre produktiviteten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

I maj 2012 presenterades ett betänkande av Funkautredningen som heter Sänkta trösklar - högt i tak med förslag till förstärkning och förändring av de arbetsmarknadspolitiska insatserna för personer med funktionsnedsättning. Vi ställer oss positiva till flera av förslagen i utredningen, och förslagen bereds inom Arbetsmarknadsdepartementet. Vi anser att denna beredning bör avvaktas. För oss är det en självklarhet att alla som kan ska ges förutsättningar till egen försörjning.

Herr talman! Vi är medvetna om att det inte finns några mirakellösningar mot arbetslösheten, och vi låtsas inte heller att det gör det. Men vi är beredda att göra det som fungerar och ger resultat. Det är inte en enkel väg, men vi är tydliga med att Sverige behöver en inkluderande jobbpolitik som ser värdet i alla människors arbete och kunskap när nya jobb skapas. Genom smarta utbildningssatsningar skapar vi förutsättningar för fler att ta morgondagens jobb.

För oss socialdemokrater är det viktigt att utveckla Sveriges konkurrenskraft och att öka efterfrågan på arbetskraft. Därför menar vi att åtgärder som utvärderas som verkningslösa ska omprövas. Vi är beredda att sätta in tidiga åtgärder som dessutom är uthålliga. Vi uppmanar till samverkan mellan frivilligorganisationer, sociala företag, näringsliv, akademi, Arbetsförmedlingen, branschorganisationer med flera.

Avslutningsvis: Om Sverige ska rustas för att klara av den internationella konkurrensen, stärka sin innovationsförmåga, öka sin export, ta marknadsandelar och öka sin produktivitet kan inte svaret vara att fortsätta med misslyckade koncept, fortsätta rea ut ungdomar, fortsätta i en privatiseringshysteri eller fortsätta med reformer som leder till återvändsgränder.

Efter åtta år med en misslyckad borgerlig arbetsmarknadspolitik jobbar vi för fullt för att ta oss an de utmaningar vårt land står inför. Vi vill inge kommande generationer hopp och framtidstro.

(Applåder)

Herr talman! Det var ett långt anförande med mycket siffror och statistik. Det var väldigt mycket allians och väldigt lite om vad den här regeringen tänker göra. Vi kan bara konstatera att regeringen bland sina första möten bestämde sig för att ta bort det uppdrag som SCB har att mäta sysselsättningsmålet.

När jag lyssnade på Serkan Köse här i början kändes det som att det beslutet nog hade gått socialdemokraterna i utskottet förbi. Visst skulle vi fortsätta att mäta det, lät det som. Men jag kan bara konstatera att detta beslutades den 15 oktober. Det var ett av de första beslut regeringen fattade. Man sa: Nej, det vill vi inte ha koll på. Vi tycker att det räcker med arbetslöshetsstatistik.

Det är stor skillnad. Det öppnar upp för att gå tillbaka till det sätt som den socialdemokratiska regeringen med Göran Persson som statsminister agerade på när man såg till att föra ut människor i långa sjukskrivningar och i förtidspension i stället för att vidta åtgärder för att hjälpa dem tillbaka till arbetsmarknaden. Det ser vi som mycket allvarligt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Hur ser socialdemokraterna i arbetsmarknadsutskottet och i riksdagen på att regeringen valde att ta bort detta? Det skulle vara rätt intressant att höra.

I nästa del känner jag att det hela behöver förtydligas lite grann. Det gäller Arbetsförmedlingen och det förslag som Centerpartiet driver om att förändra uppdraget rätt stort. Det handlar inte om att göra upphandlingar, utan vi har tittat bland annat på hur Australien har jobbat sedan 20 år tillbaka. Där finns en uppdelning mellan myndighetsdelen och utförardelen. Det är inte samma utförare som sedan också upphandlar och inte samma person som sitter och fattar beslut om huruvida man får a-kassa eller inte och vad man i stället ska göra. Det är stor skillnad i den delen.

Herr talman! Jag tackar Annika Qarlsson för frågan. Jag inledde ganska tydligt och klart med vårt mål vad gäller arbetsmarknadspolitiken. Jag redogjorde tydligt och klart för de utmaningar vi står inför och hur vi ska försöka ta oss an dessa. Jag talade också om konkreta förslag på vad vi tänker göra.

Den förra socialdemokratiska regeringen hade som ett mål att minst 80 procent av befolkningen mellan 20 och 64 år ska vara sysselsatta. Detta mål avskaffades efter regeringsskiftet 2006.

I vårpropositionen 2008 skriver ni: "Det finns problem med kvantitativa mål för aggregerad sysselsättning och arbetslöshet. Ett sådant problem är att de inte förmedlar vad sysselsättningspolitiken avser att åstadkomma, i synnerhet eftersom målen kan uppfyllas utan att fler människor börjar arbeta." Och ni fortsätter efter det. Det framkommer tydligt och klart att ni var kritiska till ett sysselsättningsmål när ni tog över. Ni gick så långt att ni sa att vägen till fler jobb inte går genom ett sysselsättningsmål.

Jag har tydligt och klart sagt att vi ska ha full sysselsättning, och vi har sagt att vi ska ha lägst arbetslöshet i EU år 2020.

När det gäller diskussionen om Arbetsförmedlingen och matchningsanställningar har vi också tydligt och klart sagt att Arbetsförmedlingen nu ska få möjlighet att jobba i lugn och ro med de utmaningar som de står inför. Jag nämnde i mitt anförande de brister som finns och de utmaningar som de står inför. Det hjälper inte Arbetsförmedlingen att ytterligare konkurrensutsätta dem och tala om att de ska fixa matchningsanställningar. Det hjälper inte heller att hänvisa till ett land som det är svårt att jämföra med. Man kan inte säga att vi kommer att lyckas i Sverige bara för att de har lyckats där. Det tror jag inte riktigt på.

Herr talman! Det är viktigt att ha med sig att visst tog vi bort det målet, men vi tillsatte mätningen för sysselsättningsstatistik. Göran Perssons regering hade som mål att 80 procent av de som stod till arbetsmarknadens förfogande skulle vara sysselsatta, vilket de aldrig nådde upp till. Vi såg till att införa en mätning så att vi kunde fortsätta följa det. Vi hade inte kvar målet, men vi hade mätningen. Och hösten 2008 nådde vi faktiskt Göran Perssons mål. Det är intressant.

Nu tar ni bort mätningen. Vi ska inte kunna se. I stället är det arbetslöshetsstatistik som ska mätas. Det öppnar, återigen, för att lite Ams och lite allt möjligt är väldigt bra för arbetslöshetsstatistiken. Men om man har med sysselsättningsstatistik kan man se båda samtidigt, se vad som händer och vart strömmarna går. Det har regeringen valt att ta bort. Och jag har inte hört att Serkan Köse har gett mig ett svar när det gäller det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Jag vill gå tillbaka till Arbetsförmedlingen. Ett lågt förtroende för Arbetsförmedlingen är inte något nytt som har uppkommit under alliansåren. Våren 2006 fick riksdagens utredningstjänst ett utredningsuppdrag och kunde konstatera, vilket också bekräftades av dåvarande generaldirektör Bylund, att Arbetsförmedlingens förmedlare förmedlade ett jobb per handläggare och år.

Det har alltså en lång historia och är inte något som har skett här och nu. Det finns en systemkritik. Det handlar inte om olika handläggare på Arbetsförmedlingen; det handlar om systemet och strukturen som Arbetsförmedlingen jobbar i. De sitter på dubbla uppdrag, och det leder till ett lågt förtroende för Arbetsförmedlingen.

Jag säger återigen: Titta mer på Australien och se vad de har att lära Sverige.

Herr talman! En invändning mot sysselsättningsmålet är att det inte direkt fångar hur mycket vi arbetar. Man räknas som sysselsatt även om man är sjuk eller arbetar endast någon timme i veckan. Jag tycker fortfarande att det är viktigt, och vill upprepa, att vi har sagt att vi ska ha full sysselsättning. Men vi har också sagt att det är viktigt att styra den ekonomiska politiken, för att vi ska klara av det.

En del av målet är att titta på och även ställa krav på antalet personer som arbetar och antalet arbetade timmar i ekonomin. Det är ett ambitiöst och långsiktigt mål. Och för att klara det behövs det alltså skapas fler jobb.

Hur stor andel av befolkningen som har arbete är också avgörande. Om man tittar på det kan man ganska enkelt konstatera att andelen inte har ökat. Och ökningen av antalet sysselsatta har nätt och jämnt hållit takten med befolkningsökningen. En effektiv politik för ökad sysselsättning skulle kunna lyfta den kurvan uppåt. Och det har inte inträffat.

Den stora skillnaden mellan oss och Alliansen är att vi har sagt att vi ska ha lägst arbetslöshet 2020. Men vi har också sagt att det inte får ske till vilket pris som helst, till exempel färre arbetade timmar. Vi måste titta på sysselsättningsgraden och arbetade timmar tillsammans.

När det gäller Alliansens förslag kan man säga att det är lite status quo i jobbpolitiken som inte kräver några större insatser. Det finns inget mer att komma med.

Herr talman! Serkan Köses anförande handlade mycket om Alliansen, vad Alliansen har gjort, vad Alliansen vill och vad Alliansen inte vill. Det är alltid kul att man förhåller sig till Alliansen. En del var sakligt, och en del var kanske lite mer felaktigt.

När det gäller att i stort sett ingen skulle ha sagt att något av det som Alliansen har gjort fungerar kan man bara kolla på alla mätningar, inte minst internationella men även nationella, som visar att Sverige låg i topp. Det finns en väsentlig skillnad mellan perioden innan det här valet och perioden innan valet 2006 då vi hade en socialdemokratisk regering. Inför 2006 befann vi oss i en brinnande högkonjunktur, men vi hade en jobblös tillväxt. Det skapades inga nya jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Det har tagits upp att befolkningen har ökat. Det har den gjort, och det är bra. Jag hoppas att den fortsätter att göra det. Men jobben blir inte fler per automatik bara för att befolkningen ökar. Det krävs att man har en aktiv jobbpolitik.

Det är glädjande att jobben har ökat. Det var 340 000 fler jobb 2014 jämfört med 2006, vilket givetvis är bra. Det hade gärna fått vara ännu fler. Men vi har också gått igenom den största finansiella krisen i modern tid. Därmed krävdes det självklart andra insatser.

Jag vill ställa en fråga till Serkan Köse. Hur kan jobben bli fler genom att man chockhöjer avgiften för att anställa unga, oavsett vad socialdemokrater och andra på vänstersidan tycker om de sänkta arbetsgivaravgifterna för unga? Samtidigt ska man införa en 90-dagarsgaranti och eventuellt traineejobb som vi inte vet särskilt mycket om än. Ni har redan genomfört det, och det avskaffades för över 15 år sedan eftersom det var ineffektivt. Då kallade ni det för 100-dagarsgaranti.

Kan jag få konkreta förslag som ger konkreta, riktiga jobb, tack!

Herr talman! Jag förklarade inledningsvis lite hur vi tänker när det gäller jobbpolitiken, Christian Holm. Jag var noga med att understryka att det handlar om att investera inför framtiden, att se till att vi kan upprätthålla Sveriges konkurrenskraft. Jag var tydlig med att vi ska öka efterfrågan på arbetskraft, att vi behöver hitta en samverkan mellan arbetsmarknadens parter och näringsliv, stärka innovationskedjan och även satsa på entreprenörskap. Jag talade också om det innovationsråd som har bildats under statsministerns ledning.

Sedan vi tog över har vi tagit många konkreta steg för att titta på frågorna och se till att utveckla Sveriges konkurrenskraft. Och vi ska inte minst se till att utbilda för rätt kompetens. Vi har tidigare varit inne på att vi har stor missmatchning på arbetsmarknaden. Det är många som inte klarar av att ta de jobb som finns. Det beror på en utbildningspolitik som inte har fungerat. En del i 90-dagarsgarantin är ett utbildningskontrakt som innebär att de som saknar gymnasiekompetens ska få förutsättningar för och möjligheter att läsa in gymnasiekompetens och vid sidan av ha möjlighet till arbete eller praktik.

Sist men inte minst handlar det om att rekrytera fler till välfärden och välfärdssektorn. Det handlar om att höja kvaliteten i välfärden, det handlar om att trygga den framtida kompetensförsörjningen och det handlar om att minska ungdomsarbetslösheten.

Herr talman! Jag kan konstatera att jag inte fick något konkret svar när det gäller de sänkta arbetsgivaravgifterna och varför man, vad jag har förstått, avser att chockhöja dem vid halvårsskiftet.

Det är dock inte bara de delarna som Socialdemokraterna tillsammans med sina koalitionspartner har varit emot när Alliansen har lagt fram förslag. I mitt replikskifte med Ali Esbati fick vi se exempel på den mer radikala vänstern. När det gäller till exempel RUT-företagen gav Ali Esbati tydligt uttryck för att han inte tycker att det är någon bra idé att folk ska städa hemma hos andra eller utföra sådana tjänster. Jag kan inte se att det skulle vara sämre än något annat arbete. Jag kan inte förstå att det skulle vara mer bedrövligt att städa en lägenhet eller ett hus än att städa ett verkstadsgolv.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Vi har också sett att det har uppstått många nya företag, många nya jobb för unga, många nya jobb för nyanlända - många nya jobb för personer som aldrig tidigare har haft ett arbete.

Nu sitter inte Vänsterpartiet i regeringen, men ni är definitivt beroende av dem. Vi kunde se i er budget att Vänsterpartiet hade ett gigantiskt inflytande, och det spelar trots allt roll vad man gör och inte gör.

När det gäller forskning och utbildning har jag inga synpunkter på att vi ska satsa på det. Det är oerhört viktigt. Innovationsråd kan säkert vara bra, och det pratas om industrikansler. Jag vet inte riktigt vad en industrikansler ska göra och det har heller inte kommit någon. Jag tror inte att Löfven heller vet exakt vad en sådan ska göra.

Finns det några konkreta åtgärder som innebär jobb? Ni talar om att bygga för framtiden - jättebra. Jobba långsiktigt är också jättebra, men vi behöver jobb här och nu, och det får vi inte genom att strypa åt snaran för företagare och göra det dyrare att anställa.

Jag vill höra från Serkan Köse hur vi kan se till att de riktiga, konkreta jobben - inte åtgärdsjobb - blir fler.

Herr talman! När man hör på Christian Holm får man uppfattningen att det inte finns några nya idéer. Det känns lite grann som om han försvarar en åtgärd som har prövats i åtta år, en åtgärd som har varit totalt verkningslös. Som jag precis nämnde i mitt anförande visar konkreta, empiriska fakta på att det inte har lett till att fler unga har anställts.

Vi menar att 18 miljarder är väldigt mycket pengar som kan satsas på yrkeshögskolan och på arbetsmarknadspolitisk utbildning så att fler unga kan rustas för att ta de jobb som finns.

Vi vet att väldigt många ungdomar inte är anställbara eller rustade för att ta de jobb som finns. Då är det väldigt viktigt att rusta dem så att de kan komma ut på arbetsmarknaden.

Expertråd i Sverige har kritiserat användningen av dessa 18 miljarder, och även Handels nya rapport visar att detta inte är riktigt väl valda ingångar. Vi kan i stället använda pengarna för att se till att fler ungdomar får möjlighet att arbeta i bland annat välfärdssektorn. Vi vet att det finns ett stort rekryteringsbehov, och vi vet att många ungdomar vill jobba inom välfärdssektorn.

Det är väldigt viktigt att pengarna används där de gör mest nytta i stället för att delas ut generellt till allt och alla. Vi ser ju att pengarna inte riktigt nyttjas på det sätt som vi vill att de ska nyttjas.

Mitt svar är ganska tydligt och klart: Pengarna ska användas där de behövs mest och inte slösas bort och delas ut i form av generella åtgärder till allt och alla.

Herr talman! Jag blir riktigt allvarligt oroad när jag lyssnar på Serkan Köse. Han säger att arbetslösheten ska vara den lägsta i EU år 2020. Då undrar man hur många jobb det är som ska komma fram och var dessa jobb ska komma fram.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Serkan Köse har inga förslag. Han står och raljerar över alla förslag och alla insatser som Alliansen har gjort på arbetsmarknadsområdet. Samtidigt är det väldigt tomt i förslagslådan från Serkan Köses parti. Det finns inga förslag. Det kommer inga propositioner. Var är den alternativa politiken på arbetsmarknadsområdet? Vi väntar med spänning. Nu har det gått lång tid, men fortfarande finns inga förslag på vårt bord.

Jag tycker också att det är en oroande brist på nytänkande. Det känns som om Socialdemokraterna är på väg tillbaka till det gamla. Det har gått åtta, snart nio, år sedan ni var vid makten senast. Ni har gamla svar på nya frågor från ungdomar som i dag lever i en helt ny tid med sociala medier och så vidare.

Om man tänker tillbaka var ni också negativa till bemanningsföretag. Ni har varit negativa till all förnyelse. Ni var negativa till privata sjukvårdsenheter och så vidare. Men till slut har ni fått anpassa er.

Vad är det nya? Var är de nya förslagen, mer än nya små råd, till exempel innovationsråd, som ska lösa frågorna på arbetsmarknaden?

Herr talman! På tal om förnyelse tror jag inte riktigt att Désirée Pethrus och allianspartierna ska slå sig för bröstet; de förslag och idéer vi fått höra i dag är gamla beprövade idéer som handlar om subventionerade och lågproduktiva branscher och om att se till att få fram nya jobbpengar eller matchningsanställningar.

Det är hela Alliansens eller Désirée Pethrus arbetsmarknadspolitik.

Jag redogjorde konkret, tydligt och klart för på vilket sätt vi ska skaffa fram fler jobb i Sverige. I den budget Désirée Pethrus och allianspartierna tillsammans med Sverigedemokraterna röstade ned fanns det ett batteri av förslag för att få igång svensk ekonomi, ett batteri av förslag för att flytta fram våra positioner. Det handlade om satsningar inom skolan och välfärden, om investeringar i klimatlösningar och införande av extratjänster.

Detta röstade ni tyvärr nej till den 3 december, så nu har vi ett nytt jobb att göra för att kunna komma tillbaka till riksdagen och fortsätta att utveckla vår politik för Sverige.

(forts. § 6)

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att arbetsmarknadsministern, i den frågestund som precis avslutades, fortsatte på ungefär samma tema som Serkan Köse. Man säger nej till allt som Alliansen bidrog med under tidigare år för att hålla emot den jättestora krisen. Vi har faktiskt en av Europas bästa ekonomier.

Det värsta, Serkan Köse, är att ni socialdemokrater sänker människors livbåtar - symboliskt - och sedan inte ens erbjuder en livboj. Ni säger nej till etableringslotsar, nej till jobbcoacher, nej till RUT- och ROT-tjänster, nej till sänkta arbetsgivaravgifter för ungdomar och nej till fas 3 - nej, nej, nej.

Men vad är ni för? Ni pratar om råd, innovation och utbildning, men det är självfallet saker som samhället, staten och Sverige ska satsa på. Vad har ni för åtgärder?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Vi har prövat olika saker, och vi har sagt att om vi tycker att något inte faller väl ut är vi beredda att avsluta det. Risken med Socialdemokraterna i spetsen för regeringen är att det inte blir någonting nytt rent konkret.

Nu skulle jag vilja att Serkan Köse i den sista replikrundan ger svar på två frågor som jag tycker är jätteviktiga.

Vad avser ni att göra för människor som står långt från arbetsmarknaden? Det är för det första personer med funktionsnedsättning, som inte längre ska få finnas i fas 3. Vad blir alternativet till fas 3? Det gäller även långtidssjuka. För det andra är det personer med invandrarbakgrund - alla nya som nu kommer i stora flyktingströmmar. Vad är alternativet? Beskriv vad ni vill göra!

Fru talman! Jag tackar Désirée Pethrus för frågan.

Det vi har sagt nej till är alla ineffektiva åtgärder som den förra regeringen genomförde, för vi har kunnat konstatera att de inte har lett till att människor har kunnat ta de jobb som finns.

I mitt anförande nämnde jag lotssystemet, som ni var så stolta över. För 13,2 miljoner har ett jobb skapats. Det är en ineffektiv arbetsmarknadsåtgärd.

Jag talade om nedsättningen av socialavgifter för unga och relaterade till Handelsanställdas förbunds rapport, som visar att det är en dyr åtgärd som inte har lett till att fler anställts inom den branschen.

På område efter område har jag kunnat konstatera att den politik som tidigare förts har varit misslyckad; den har inte funkat. Detta är tydligt.

Varför ska vi fortsätta med ineffektiva åtgärder när vi kan vända på det hela och - som jag nämnde - använda 18 miljarder till arbetsmarknadspolitiska program, till yrkeshögskolan och till att stärka ungdomar så att de kan få gymnasiekompetens och bli anställbara och matchningsbara på arbetsmarknaden? Detta är skillnaden mellan vår och er politik.

En del av den förra regeringens arbetslinje handlade mycket om skattesubventioner för att öka andelen lågkvalificerade jobb. Vårt syfte är att stärka människor så att de också kan ta de högkvalificerade jobben.

I dag i Sverige är det mycket diskussion om hur vi ska stimulera lågproduktiva branscher i stället för att tala om hur vi ska öka Sveriges konkurrenskraft och se till att fler människor kan ta högkvalificerade jobb.

Detta är den tydliga skillnaden mellan vår och er politik.

Fru talman! Serkan Köse! Socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik är en mängd höga målsättningar och högtravande ambitioner. Man ska bland annat ha lägst arbetslöshet i EU 2020.

Ni har haft åtta år på er i opposition att forma en politik och ta fram färdiga förslag om hur dessa jobb ska skapas. Men det kommer ingenting! Det kommer inga förslag eller propositioner, bara höga målsättningar och högtravande ambitioner.

Det är inte bara dagens arbetslöshet ni ska sänka till EU:s lägsta, Serkan Köse. Också hundratusentals nya människor, enligt Migrationsverkets prognos, ska ha jobb till 2020. De finns inte i Sverige i dag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Hur ska ni kunna göra detta utan att ha en politik över huvud taget? Snälla Serkan Köse, förklara det för mig, för jag förstår inte. Hur - inte att eller om - ska ni komma till rätta med arbetslösheten och få ned den till EU:s lägsta till 2020? Vi vill gärna veta det.

Fru talman! Jag vet inte om Sven-Olof Sällström lyssnade på mitt anförande. Jag var väldigt tydlig med hur vi ska få en fungerande jobbpolitik och vad som krävs för det.

Jag nämnde tydliga investeringar för framtiden, ökad efterfrågan på arbetskraft och utbildning för rätt kompetens. Men som arbetsmarknadsministern nämnde måste vi komma ihåg att det inte är arbetsmarknadspolitiken som skapar jobb, utan det är en helhet med satsningar på infrastruktur, järnvägsunderhåll, skolan, välfärden med mera. Det är ett batteri av åtgärder som behöver sättas in för att vi ska få fler människor i arbete och se till att Sverige flyttar fram sin position.

Du säger att vi socialdemokrater inte har några förslag och inte har någon arbetsmarknadspolitik. Det var ni som tillsammans med Alliansen röstade ned alla våra förslag. Det vore intressant att höra från Sverigedemokraterna och Sven-Olof Sällström: Vad har Sverigedemokraterna för arbetsmarknadspolitik? Under de åtta år som ni har styrt tillsammans med Alliansen har ni varit ett stödparti till Alliansen, ett stödparti som tillsammans med Alliansen har röstat för arbetarfientliga förslag. Låt mig ta några exempel.

Sverigedemokraterna röstade emot att ge arbetstagare skatteavdrag för sin fackföreningsavgift. Sverigedemokraterna röstade för att arbetsgivare enklare ska kunna göra sig av med anställda genom att öka undantagen i LAS. Ni har röstat emot nollvision för dödsolyckor i arbetslivet. Samtidigt har ni velat behålla fas 3, och ni har också sagt nej till höjd akassa.

Fru talman! Den budget som ni inte fick igenom, Serkan Köse, innehöll inga som helst förslag på hur arbetslösheten i Sverige ska komma ned. Det fanns ett förslag om traineejobb. Det har fortfarande inte förverkligats, och det har inte kommit någon proposition. Sedan fanns det lite andra förslag, som 90-dagarsgarantin. Men i övrigt fanns det ingenting.

Det du räknade upp - infrastruktursatsningar och mer utgifter i offentlig sektor - innehåller inga jobb i näringslivet, inga jobb hos privata företag, inga jobb i exportindustrin utan bara offentliga utgifter. Hur ska ni finansiera det? Gör ni det med höjda skatter? Vem ska betala de skatterna?

För varje jobb ni skapar i offentlig sektor måste ni skapa mer än ett jobb i privat sektor, för att finansiera det. Hur ska det gå till? Ni har inga förslag över huvud taget - ingenting!

Vi kan ta ett förslag som ni hade i den budget som vi fällde: traineejobben, att man ska tvinga arbetslösa ungdomar som inte vill jobba i välfärdssektorn in i ett välfärdsjobb. Jag vet inte om ni har jobbat i en verksamhet där det finns praktikanter som inte vill vara där? Har ni provat det? Har ni sett hur arbetskrävande det är? Varför är det så svårt att få praktikplatser på många arbetsplatser i Sverige? Jo, därför att det är oerhört arbetskrävande. Verksamheter som redan går på knä, som inte klarar av sin verksamhet, som inte har personalresurser för att klara sin verksamhet i dag, ska ta hand om även er arbetsmarknadspolitik och er 90-dagarsgaranti. Hur ska det gå till? Det är fullständigt ogenomtänkt!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Sedan lägger ni ned. Ni lägger ned utredningen, så det blir ingen fortsatt utredning om Arbetsförmedlingen - det har vi hört. Men det var ju inte bara lotsarna som fallerade inom Arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen är den myndighet som har i särklass minst förtroende hos svenska folket. Men den ska ni inte utreda, utan ni vet redan vad som ska genomföras.

Det är skrämmande! Ni har ingen politik på området!

Hur ska ni skapa privata jobb? Nu pratar vi inte om skattefinansierade jobb, för det vet jag att ni är experter på att skapa. Men hur skapar ni privata jobb?

Fru talman! Ni är lika mycket ansvariga för Arbetsförmedlingen som den förra regeringen, Sven-Olof Sällström, för ni satt i åtta år tillsammans med dem och genomförde alla de här förslagen. Ni är lika mycket ansvariga. Du kan inte stå här och ducka och skylla på oss som försöker rätta till de misstag som ni tillsammans med Alliansen bidrog med när det gäller Arbetsförmedlingen och arbetsmarknadspolitiken.

Vad gäller traineejobben och jobben inom välfärden vet jag inte riktigt om du har förstått vad det handlar om. Det handlar om att för det första höja kvaliteten i välfärden, för det andra trygga den framtida kompetensförsörjningen och för det tredje minska ungdomsarbetslösheten.

Personalen och deras kompetens är avgörande för kvaliteten i välfärden. I dag lever många som arbetar inom äldreomsorgen med att det är hårt pressat arbete där tiden sällan räcker till, och det påverkar också omsorgen om de äldre.

Det finns ett rekryteringsbehov inom äldreomsorgen. Det kommer att öka under de närmaste åren. Man har bland annat räknat fram att det till 2020 kommer att behövas 150 000 personer till välfärdssektorn. Om vi kan rusta ungdomarna och se till att rekrytera dessa ungdomar till välfärdsjobben, är inte 150 000 jobb något att räkna med, Sven-Olof Sällström? Det visar er syn på välfärden. Men det kan vi ta en diskussion om en annan gång.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i dess helhet.

I ett antal motioner föreslås att man ska konkurrensutsätta Arbetsförmedlingens verksamhet. Arbetsmarknadsutskottet framhåller att arbetsmarknadspolitiken i första hand bör styras via den offentliga Arbetsförmedlingen. Samtidigt påpekas att det i en modern arbetsmarknadspolitik kan finnas utrymme för alternativa insatser från kompletterande aktörer.

Fru talman! Miljöpartiet vill ha en effektiv arbetsförmedling som är till för alla som behöver dess tjänster. Arbetsförmedlingen är i stort behov av modernisering och bör i högre grad inrikta sig på medborgarnas behov och utförarnas resultat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Förnyelse av Arbetsförmedlingen är ett långsiktigt arbete som redan har påbörjats av regeringen i samarbete med myndigheten. Förnyelsen innefattar både tjänster och metoder, som intern styrning för att förbättra kund- och samhällsnyttan samt återskapande av ett gott förtroende.

Regeringen vill åtgärda tidigare uppmärksammade brister inom Arbetsförmedlingen och utveckla den till en professionell matchningsexpert, så att medborgarna som vänder sig till Arbetsförmedlingen ska få den hjälp de behöver.

Det är oerhört viktigt att Arbetsförmedlingen jobbar hårt för att återskapa förtroendet, ett förtroende som har fått ordentligt med kritik efter avslöjandet om etableringslotssystemet. Det har inte varit en trevlig läsning i massmedierna. Skarpa ord som organiserad ekonomisk brottslighet, hot, utpressning, mutor och kriminell verksamhet är inte lätta att smälta när man tänker på att etableringslotssystemet skulle vara en hjälpande hand till nyanlända att komma in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Att oseriösa privata aktörer har utnyttjat etableringslotssystemet maximalt med en minimal effektivitet i anskaffandet av jobb till nyanlända är bedrövligt. Med andra ord: Det är ett groteskt slöseri med skattemedel. Men det är klart att det också fanns seriösa aktörer som gjorde sitt bästa av de uppdrag som de fick.

Att ungdomar etablerar sig på arbetsmarknaden är mycket viktigt för ett välfungerande samhälle. Ungdomar är en grupp som drabbas hårt av arbetslöshet, i synnerhet de ungdomar som saknar fullständig gymnasiekompetens, är födda utomlands eller har en funktionsnedsättning som gör att arbetsförmågan är nedsatt. De möter en svår arbetsmarknad.

Bland de ungdomar som är födda utomlands finns en grupp som inte uppmärksammas så ofta, nämligen ensamstående flyktingbarn. De flesta är mellan 14 och 17 år gamla och har varierande skolbakgrund. De flesta hinner inte komplettera sina studier inom den vanliga studiegången. När de blir 20 år och fortfarande saknar en del av sin gymnasiekompetens blir det svårt eller nästan omöjligt för dem att skaffa betyg till nästa steg. I de flesta fall saknar de här ungdomarna inte motivation för att läsa vidare eller jobba, men den formella kompetensen blir ett hinder i deras utveckling.

Viktigt är att skapa och ge ungdomarna förutsättningar att lyckas. Detta gäller faktiskt alla grupper som har svårt att träda in på arbetsmarknaden.

Fru talman! Miljöpartiet anser att sociala företag är ett viktigt inslag i arbetsmarknadspolitiken. Sociala företag kan vara en väg som underlättar inträdet i arbetslivet för de människor som har svårt att konkurrera på den öppna arbetsmarknaden.

Jag uppskattar verkligen att arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har uttalat att hon gärna ser att arbetsintegrerande sociala företag får en ökad roll när det gäller att ge dem som står längst från arbetsmarknaden en väg tillbaka.

Fru talman! Till sist vill jag säga att alla människor som vill och kan arbeta ska få denna möjlighet och därmed ges en chans att ge hundra procent av sin egen kapacitet.

Fru talman! Det var intressant att höra Marco Venegas anförande. Jag skulle gärna gå vidare och fråga hur Miljöpartiet ser på Arbetsförmedlingen och reformeringen av den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Det är ingen hemlighet att Centerpartiet under lång tid har kritiserat de systemfel som vi har sett och som gör att vi behöver förändra och reformera Arbetsförmedlingen.

Vi har tittat mycket på hur man har jobbat med detta i Australien. Där har man delat på sådana uppdrag som fortfarande är sammanblandade här i Sverige. Vi kan se att den person på Arbetsförmedlingen som tar myndighetsbeslut - om rättigheter man har, underlag för a-kassa och så vidare - samtidigt är den som ska bygga upp relationerna och vara den som matchar människor till arbeten. Vi i Centerpartiet anser att det är två uppdrag som inte samma person ska ha.

Det finns andra delar som vi anser är ett bekymmer att de hamnar på samma person. Det gäller upphandlingen. Som det ser ut i dag är det Arbetsförmedlingen som upphandlar och har en skyldighet att följa upp, kontrollera och utvärdera att detta sköts ordentligt och att inte någon fuskar till sig resurser och liknande. Det har man inte lyckats fullt ut med. Samtidigt är man utförare av samma verksamhet som man konkurrensutsätter. Det är inte helt bra ur ett trovärdighetsperspektiv.

I den australiska modellen har man delat på dessa uppdrag. Det är inte samma person eller samma myndighet som har ansvaret för dessa två uppdrag.

Under förra mandatperioden hade jag vid flera tillfällen nöjet att tillsammans med tredje vice talmannen, Marco Venegas partikamrat, ordna seminarier just för att Centerpartiet och Miljöpartiet stod mycket nära varandra i denna fråga. Var står Miljöpartiet i frågan om Arbetsförmedlingen i dag?

Fru talman! Tyvärr var jag inte riksdagsledamot under den förra mandatperioden. Därför vet jag inte hur diskussionen gick då.

Men Miljöpartiet har haft kritiska synpunkter på Arbetsförmedlingen just när det gäller effektiviteten och att Arbetsförmedlingen ska kunna vara den myndighet som kan matcha lediga jobb till arbetssökande och så vidare.

Jag har tyvärr inte heller tagit reda på så mycket om Australiens modell. Därför har jag svårt att uttala mig om detta i dag. Men jag kommer att återkomma till den frågan när jag har läst om den australiska modellen.

Av erfarenhet vet jag att det inte är så lätt att överföra ett projekt eller ett system från ett land till ett annat. Förutsättningarna kan vara så olika att det inte är säkert att det skulle kunna fungera här precis som i Australien.

Fru talman! Det var egentligen inte den australiska modellen som jag frågade om. Däremot upplevde jag att Miljöpartiet stod mycket nära Centerpartiet i ställningstagandet att vi behöver göra en grundlig översyn för att kunna reformera Arbetsförmedlingen kraftfullt.

Det som har hänt sedan Miljöpartiet satte sig i regeringsställning tillsammans med Socialdemokraterna är att man har valt att lägga ned den utredning och breda översyn som är en förutsättning för att kunna göra några större förändringar över huvud taget.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Efter att vi gjorde tillkännagivandet den 12 februari har man inte så här långt, av det jag hörde från arbetsmarknadsministern på frågestunden för en liten stund sedan, övertygat i korridorerna om behovet av att faktiskt göra det, just för att det är en förutsättning för att göra en större förändring av Arbetsförmedlingen.

Det är därför som jag har funderat på om Miljöpartiet har ändrat ståndpunkt och inte längre har någon kritik mot myndighetsstrukturen och mot det sätt man arbetar på.

Jag kan instämma i att det aldrig går att ta en modell rakt av och föra in den i ett annat land. När det gäller Australien och Sverige finns det, förutom att det är väldigt många mil mellan länderna, olika myndighetsstrukturer i dessa länder. Därför är det klart att det måste överföras till svenska villkor.

Man kan också titta på länder på närmare håll. Tyskland har gjort en stor förändring utifrån att det har varit stark kritik mot den statliga arbetsförmedlingen. Förtroendet för den var litet, och den uppfyllde inte de krav som man kan ställa med tanke på alla de resurser som sätts in i den verksamheten. I Storbritannien har man också gjort förändringar och valt ett annat alternativ. Dessa länder har valt olika vägar utifrån de nationella perspektiven, och det är klart att det måste vara likadant i Sverige.

Men frågan är om Miljöpartiet driver på i sin regeringsposition för att se till att den breda översynen verkligen blir av och inte kollras bort av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson.

Fru talman! Miljöpartiet regerar i dag landet tillsammans med Socialdemokraterna och med inflytande och stöd från Vänsterpartiet. Politiken i dag förs utifrån det som man har kommit överens om i regeringsförklaringen. Det tycker jag duger som ett svar till Annika Qarlsson.

Fru talman! Vi hörde Marco Venegas här tala inte minst om ungdomar som befinner sig utanför arbetsmarknaden, även nyanlända ungdomar. Jag tänkte upprepa några av de frågor som jag ställde till Socialdemokraterna tidigare.

När det gäller just ungdomar har det gjorts stora satsningar, inte minst för att sänka kostnaderna för företag som anställer unga samtidigt som det inte påverkar lönerna. Det handlar om de kraftigt reducerade arbetsgivaravgifterna för unga. Enligt den alliansbudget som riksdagen fattade beslut om ska dessa arbetsgivaravgifter sänkas ytterligare under 2015, men det har ännu inte genomförts av regeringen. Dessutom har regeringen utlovat att man direkt efter detta ska göra chockhöjningar som procentuellt sett är större än dessa sänkningar.

Detta påverkar de ungdomar som står utanför arbetsmarknaden, och även de ungdomar som är nyanlända.

Om vi vill göra stora insatser för att ungdomar, oavsett var de är födda och uppväxta, ska få arbete - det tror jag att både du och jag vill - undrar jag: Hur vill Marco Venegas göra detta, och på vilket sätt kan chockhöjda arbetsgivaravgifter för unga bidra till att fler får jobb? Vi vet också att personer som nyligen har kommit hit har ännu högre trösklar in på arbetsmarknaden. I min värld innebär det att färre får jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Fru talman! Tack för frågan, Christian Holm!

Det är väldigt viktigt att rusta ungdomarna för att de ska få en anställning, så att de blir anställbara på arbetsmarknaden.

Det finns i dag många som säger att nedsättningen av socialavgifterna för ungdomar inte har varit så framgångsrik.

Politik handlar mycket om prioriteringar. Det var därför som jag tog upp detta med ensamkommande flyktingbarn. De har en väldigt lång väg att gå för att skaffa sig utbildning och för att de ska bli anställbara.

När resurserna inte är oändliga måste vi någonstans prioritera. En prioritering bör vara att vi ska hjälpa de ungdomar som befinner sig längre från arbetsmarknaden.

Jag lyssnade noga på arbetsmarknadsministern. Hon sa att regeringen snart kommer med konkreta förslag till hur man ska agera när det gäller ungdomsarbetslösheten och arbetslösheten över huvud taget.

Fru talman! Det är självklart att resurserna alltid är begränsade. Man måste prioritera, men här är det fråga om att kostnaderna för att anställa unga ökar och slår direkt mot gruppen unga. Sedan finns det branscher där det jobbar fler unga. Miljöpartiet var ju med och bidrog till att restaurangmomsen blev kvar. Även där hade man ambitionen att åstadkomma en dubblering, men så blev inte fallet. Det tackar vi alldeles särskilt för.

Vi diskuterade tidigare RUT- och ROT-avdragen, framför allt RUT. Det är också en sektor där vi ser att inte minst personer långt ifrån arbetsmarknaden och personer som relativt nyligen har kommit till Sverige har fått arbete.

Nu finns det ju inget förslag från regeringen om att avskaffa RUT. Dock föreslår man en hel del begränsningar, och man har stöd från vissa partier som tycker att RUT är en styggelse. Signalen som man sänder blir alltså lite negativ.

Det som går som en röd tråd genom de politiska förslagen är att RUT ska avskaffas eller att kostnaderna ska chockhöjas. Åtminstone har man en negativ syn på allt det som ändå har varit med och bidragit till att ungdomar har fått jobb i större omfattning. Sedan kan man alltid diskutera exakt hur effektiv varje åtgärd är, men man kan konstatera att det är ganska många som har fått jobb via RUT.

Även om arbetsgivaravgiften är halverad är det ändå en avgift. Skillnaden är att om den är dubbelt så hög får man inte något jobb, och staten får då inte in några pengar. Det är bättre att få in en halv arbetsgivaravgift och fler som arbetar än ingenting.

Jag ställer mig fortsatt frågande till hur man från regeringen ska skapa jobb.

Fru talman! Det är klart att det finns en hel del som grundar sig på den politik som Alliansen förde. Det var mycket som var positivt på många sätt, men vi undrar om man ska fortsätta att subventionera även de ungdomar som redan har en anställning. Jag tycker att det är en lite konstig politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Jag vill återigen påpeka att resurserna är begränsade, så därför måste man prioritera. Den nya regeringen gör, precis som Alliansen gjorde, sina prioriteringar.

Fru talman! Miljöpartiet, har ni hamnat i dåligt sällskap i regeringen? Socialdemokraterna är ett betongparti medan Miljöpartiet är ett maskrosparti som klarar sig och överlever under svåra förhållanden.

Då vill jag relatera till två kategorier som har det tufft att klara sig på arbetsmarknaden. Den ena är personer som står långt ifrån arbetsmarknaden, och den andra är småföretagare.

Jag fick inget svar från Socialdemokraterna, men jag kan kanske få ett svar från Marco Venegas. Det gäller de sociala företagen som du också tog upp i ditt anförande. Jag tror att vi är överens om hur viktiga de är, framför allt för dem som har haft det lite tufft. Sociala företag är ofta en brygga in i arbetslivet.

Ni vill ta bort fas 3. Men hur tänker Miljöpartiet när det gäller långtidssjukskrivna och personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden? Vad vill Miljöpartiet ersätta fas 3 med? Var ska de utsatta personerna få hjälp?

Fru talman! Jag sade i mitt anförande att Miljöpartiet tycker att sociala företag är ett väldigt viktigt inslag i arbetsmarknadspolitiken.

Det som egentligen är intressant är att namnet spelar mindre roll. Det intressanta är att de personer som har funktionshinder eller som på ett eller annat sätt har lite längre till arbetsmarknaden ska kunna jobba inom sociala företag.

Hur regeringen sedan tänker ändra förutsättningarna vet jag inte just nu. Men detaljerna kommer att presenteras snart. Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har redan deklarerat att sociala företag är väldigt viktiga. De kommer att spela en större roll i arbetsmarknadspolitiken.

Fru talman! Då får vi hoppas att det kommer kraftiga satsningar på sociala företag och på stöd till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden. Jag hoppas verkligen att Miljöpartiet är med och driver på i dessa frågor.

Den andra frågan som jag skulle vilja ta upp är småföretagarna. Jag uppfattar att Socialdemokraterna av tradition har stått upp för de stora industrierna och de stora företagen. Men Miljöpartiet kanske vurmar lite mer för småföretagare.

Vi alla som har varit ute och besökt småföretag har mötts av att sänkta arbetsgivaravgifter för unga har en viktig funktion. Från Handelsanställda har man sagt att det kanske inte ger så många nya jobb, men det kan ha gjort att många företagare inte har behövt lägga ned och gå i konkurs. Går småföretag i konkurs därför att de har så små marginaler - de har anställt ungdomar och använt de incitament som vi tycker är bra - försvinner ju jobb för ungdomar, och småföretag försvinner. Det blir liksom en dubbel-loser-funktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

När det gäller RUT och ROT vill ni halvera möjligheten att göra avdrag. Det innebär att många småföretagare kommer att få lägga ned inom den branschen. Det påverkar personer med invandrarbakgrund som kanske har svårt med svenska språket och som har fått jobb i RUT- eller ROT-branschen. Det oroar mig.

Det är inte så att vi bara tycker att det är roligt med sänkta skatter, utan vi har tänkt att ROT och RUT måste finnas som en viktig sektor för personer som står långt ifrån arbetsmarknaden och personer som har svårt med svenska språket.

Vad vill Miljöpartiet göra för småföretagare och för ungdomar och personer med invandrarbakgrund och deras möjligheter på arbetsmarknaden?

Fru talman! Désirée Pethrus ställde tre frågor, och de var ganska omfattande. Jag börjar med sociala företag. Jag kan lugna Désirée Pethrus med att säga att jag är en stor anhängare av sociala företag. Jag tycker att de fyller en viktig funktion i samhället, speciellt för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Det är viktigt att människor kan gå till arbetet och ge hundra procent av den kapacitet de har antingen det är fråga om åtta timmar i veckan eller 30 timmar i veckan. Jag kommer därför att särskilt uppmärksamma frågan om sociala företag.

Den andra frågan gällde arbetsgivaravgiften för ungdomar. Jag har redan svarat Annika Qarlsson att i och med att resurserna inte är oändliga måste vi i politiken prioritera bland de satsningar som vi gör. Jag har stor förståelse för frågan men kan just nu inte svara på något annat sätt.

När det gäller småföretagen vet jag att många av dem kämpar hårt för att så att säga hålla sig vid liv. Vi hoppas kunna införa en ny politik som även hjälper småföretagen.

Fru talman! Under 20 år har ungdomsarbetslösheten varit hög i Sverige, och för varje lågkonjunktur vi går igenom förvärras situationen. Dessutom är generationsklyftan, skillnaden i arbetslöshet mellan unga och äldre, större i Sverige än i övriga europeiska länder. Ungdomsarbetslösheten slår inte blint utan drabbar framför allt unga som saknar eller har låg utbildning.

Jag delar till stor del utskottets strävan efter en bred mobilisering samt samverkan med arbetsmarknadens parter och kommuner och landsting. Vi inom Sverigedemokraterna tar ungdomsarbetslösheten på största allvar, för det handlar i förlängningen om så mycket mer än bara ett jobb. Ökad arbetslöshet bland unga leder ofta till utanförskap, vilket skapar våld och kriminalitet samt tragik i många familjer.

Fru talman! Man får ofta höra från talarstolen att första steget för ungdomar in på arbetsmarknaden är de så kallade enkla jobben. Därför var det välkommet att Socialdemokraterna liksom Sverigedemokraterna under valrörelsen ville reformera arbetskraftsinvandringen och göra den behovsprövad. Det skulle minska konkurrensen om de så kallade enkla jobben för framför allt arbetslösa ungdomar. Jag var själv på åtskilliga byggarbetsplatser och diskuterade frågan med fackligt aktiva inom Byggnads; jag har många i min bekantskapskrets och vi diskuterar ofta den frågan. De välkomnade verkligen förslaget, som för de flesta egentligen är självklart, framför allt för dem inom byggbranschen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Men vi vet hur det blev, fru talman. Socialdemokraterna valde att låta Miljöpartiet diktera villkoren och därmed kraftigt försvåra för svenska ungdomar att få in en fot på arbetsmarknaden och de så kallade enkla jobben.

Jag kommer från Bromölla kommun. Det är en bruksort i nordöstra Skåne där arbetsmarknaden blomstrade för inte så många år sedan. Men något hände under resans gång. Företagen började automatiseras. Vissa delar flyttades utomlands. Tiden när man kunde gå ned till bruket och få ett jobb försvann. För 15-20 år sedan var det ingen konst att få jobb i Bromölla kommun. De så kallade enkla jobben finns inte mer. De har försvunnit. Det är inget speciellt för Bromölla kommun. Det ser likadant ut i många andra kommuner.

Den dåvarande politiska ledningen i kommunen insåg till en början inte problemet utan fortsatte i samma spår utan att ställa om fokus på arbetsmarknadspolitiken. Vi blev kända, eller kanske ökända, som kommunen med den högsta ungdomsarbetslösheten i Sverige.

Fru talman! Jag är även aktiv i kommunpolitiken, och efter valet 2014 tyckte vi att det fick vara nog. Vi slutade med att i kommunen klistra epitet på varandra. I stället valde vi att över partigränserna sätta oss ned tillsammans, samtliga partier i kommunfullmäktige, för att göra någonting åt problemet. Vi måste skapa rätt förutsättningar för kommunen och för företagen.

Allt verkade vara på rätt spår. Vi hade en bra dialog med företagen. Vi hade en bra dialog över partigränserna. Men så hände någonting som oroade mig ganska mycket. Politiska partiers företrädare i denna kammare, riksdagsledamöter, samt partisekreterare och partistyrelseledamöter uppvaktade sina partikolleger i kommunfullmäktige i Bromölla och sa åt dem att lämna förhandlingsbordet och inte diskutera med Sverigedemokraterna om hur man skulle skapa förutsättningar för fler jobb i kommunen. De slog undan fötterna för kommunen att gemensamt skapa förutsättningar för fler jobb. Det är tragiskt och visar att det är viktigare att kämpa mot symbolvärdet när det gäller ideologi än att skapa sysselsättning.

Men det var glädjande att politikerna trotsade sin ledning med motiveringen att det gemensamma arbetet för att öka sysselsättningen i Bromölla kommun var viktigare än avståndstagandet från partier som inte delar deras ideologi. Jag är glad för det. Nu hotas tyvärr en hel partigrupp av uteslutning, ett parti på vänsterkanten, men det bryr de sig inte om utan kämpar vidare. Det har kommit signaler också från höger om att de inte får delta.

Fru talman! Jag har här beskrivit situationen i min hemkommun, och vi vet att situationen ser likadan ut i åtskilliga andra kommuner i Sverige.

Jag vill yrka bifall till reservationerna 8 och 11.

Fru talman! Den här debatten har tydligt visat de ideologiska skillnader som finns. När det gäller arbetsmarknadspolitiken gör de borgerliga partierna en helt annan analys än vi socialdemokrater. De borgerliga menar att arbetslösheten finns för att de arbetslösa väljer arbetslöshet, och därför försöker de bekämpa arbetslösheten genom skattepolitiken, jobbskatteavdragen, sänkningen av arbetsgivaravgifterna och sänkningen av arbetslöshetsförsäkringen. De menar att de arbetslösa då väljer att i stället arbeta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Vi socialdemokrater gör en annan analys av svensk arbetsmarknad. Därför ser vår arbetsmarknadspolitik helt annorlunda ut. Vi menar att arbetslösa är arbetslösa för att de drabbats av arbetslöshet och att de inte är kapabla eller rustade på grund av bristande erfarenhet eller utbildning att ta de jobb som finns. Om det är problemet ser analysen naturligtvis helt annorlunda ut. Därför har vi socialdemokrater som första åtgärd i vår arbetsmarknadspolitik att rusta de arbetslösa till att kunna ta de jobb som faktiskt finns.

Vi har, fru talman, den mycket märkliga situationen att inte bara arbetslösheten ökade under de åtta borgerliga åren utan även de lediga jobben. Det är det absolut tydligaste exemplet på en arbetsmarknadspolitik som inte fungerade, den som fördes under den borgerliga tiden. Vi socialdemokrater har en helt annan ingång, vilket för övrigt Serkan Köse i sitt huvudanförande gått igenom på ett föredömligt sätt.

En annan sak som blir tydlig i debatten, fru talman, är att de borgerliga partierna i princip endast har en fråga. Den har återkommit under hela debatten och även satt sin färg på frågestunden med ministrarna. Det handlar om att ifall man sänker kostnaderna på arbete löser man problemet med arbetslösheten. Här har Serkan Köse på ett utomordentligt sätt förklarat hur det ligger till. Också arbetsmarknadsminister Ylva Johansson har på ett utmärkt pedagogiskt sätt förklarat hur det ligger till. Jag tänker därför inte gå in närmare på det. Att man inte lyssnar på socialdemokraterna är en sak, men lite knepigt blir det när man inte lyssnar på ekonomer, IFAU, en mängd olika samhällsinstitutioner som tittat på den metoden och dömt ut den.

Jag förstår att man inte är intresserad av forskning och att man inte är intresserad av att lyssna på oss socialdemokrater. Men det borde finnas en person som åtminstone de moderata ledamöterna av kammaren skulle kunna tänkas lyssna på.

Under förra mandatperioden, fru talman, fick nämligen den dåvarande statsministern i den gamla regeringen i en intervju med tidningen Dagens Nyheter frågan om sänkta kostnader var den rätta vägen. Statsministern svarade uppgivet att resultatet av den sänkta arbetsgivaravgiften för unga borde ha varit större om lönekostnaderna varit problemet. Det sa den dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt om sin egen gamla politik i den gamla regeringen. Och detta är fortfarande egentligen den enda fråga som ekar från de borgerliga i debatten om arbetsmarknadspolitik. Inte ens den förra statsministern, moderaten Fredrik Reinfeldt, trodde mot slutet av sin åttaåriga regeringstid på sin egen politik. Det finns anledning för de borgerliga att fundera över det, fru talman.

Jag skulle vilja återkomma till Sverigedemokraterna. Jag har i ett antal debatter i den här kammaren ställt frågor till Sverigedemokraterna. Tyvärr skyr dock Sverigedemokraterna debatt, fru talman. De står inte upp för sin politik och vill inte svara på frågor. Jag har ställt frågor om Europapolitiken, jämställdheten och arbetsmarknadspolitiken. Jag har ställt frågor om vad Sverigedemokraterna tycker om kollektivavtal, fackföreningar och lagen om anställningsskydd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Fru talman! Magnus Persson är lite bekymrad över att de andra partierna inte vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Det finns en orsak till detta. Magnus Persson kanske har missat det. Sverigedemokraterna är nämligen ett främlingsfientligt parti med rötter i nazismen. Det gör att det naturligtvis är ett parti som demokratiska partier inte vill samarbeta med. Det är ett svar på Magnus Perssons undran.

Men oaktat detta är det viktigt att komma ihåg att om man blir invald i Sveriges riksdag, oavsett vad man tillhör för sorts parti och oavsett vad man har för ideologi, är man naturligtvis skyldig väljarna att stå upp för hela sin politik och svara på frågor när ens politik blir granskad.

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta denna möjligen utsiktslösa jakt på svar från Sverigedemokraterna. Jag är en tålmodig person som inte ger upp. Även i dagens debatt tänker jag försöka få svar från Sverigedemokraterna. Den här gången gäller det deras syn på kollektivavtal.

I dagens betänkande AU5, Arbetsmarknadspolitik, finns det en punkt som behandlar arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning. Här har Sverigedemokraterna en reservation. Den reservationen, fru talman, skulle jag vilja resonera lite med Sverigedemokraterna kring.

I den del av utskottets text som Sverigedemokraterna har reserverat sig emot handlar det om huruvida det är rimligt att kräva kollektivavtal av dem som tar emot lönebidrag. Utskottet skriver i betänkandet: "Utskottet konstaterar att det således inte föreligger något hinder för företag utan kollektivavtal att anställa någon med lönebidrag, så länge företaget uppfyller kravet om att lön och andra anställningsförmåner i väsentliga delar motsvarar kollektivavtal."

Den texten reserverar sig Sverigedemokraterna emot. Sverigedemokraterna är sådana motståndare till Sveriges löntagare och till de fackliga organisationerna att de inte ens kan ta till sig den här texten utan reserverar sig. Då måste man, fru talman, tolka det som att Sverigedemokraterna inte tycker att det är rimligt att svenska löntagare i Sverige ska ha anställningsförhållanden som innehåller kollektivavtal eller motsvarande.

Sverigedemokraterna skriver i sin reservation: "I dag måste den arbetsgivare som anställer en person med lönebidrag ha kollektivavtal eller motsvarande." Det här tycker Sverigedemokraterna är fel. De vill att regeringen snarast ska vidta åtgärder för att mindre företag som inte har kollektivavtal ska kunna använda sig av lönebidragsanställning.

Det här blir väldigt intressant, särskilt om man lyssnar till Sven-Olof Sällströms anförande här i kammaren, fru talman. Jag citerar ur sverigedemokraten Sven-Olof Sällströms huvudanförande: "Naturligtvis ska det vara till sjysta villkor. . Där vilar ett ansvar . på arbetsmarknadens parter."

Jag hoppas att jag i dag får svar från Sven-Olof Sällström om vad Sverigedemokraterna anser om kollektivavtal. I den förra debatten vi hade här i kammaren, där Sverigedemokraterna vägrade gå upp och svara på frågor, ville de att det skulle vara frivilligt med kollektivavtal. Nu tycker de att det är helt rimligt att företag som inte har kollektivavtal eller ens kollektivavtalsliknande förhållanden ska få ta del av arbetsmarknadspolitiska åtgärder, i det här fallet lönebidrag. Här tycker jag att Sverigedemokraterna är svaret skyldig, fru talman.

Jag hoppas verkligen att jag kan få svar i dag. Får jag inte det kommer jag att upprepa mitt löfte till den här kammaren - jag har upprepat det tidigare - om att jag självklart kommer att återkomma och ställa krav på Sverigedemokraterna att de likt andra riksdagspartier ställer upp och debatterar sin egen politik. Det är skamligt, fru talman, om de inte gör det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

(Applåder)

(forts. § 9)

Herr talman! Patrik Björck talar om att ens politik ska granskas, och då vill han vara granskaren. Jag får be om ursäkt i förväg, herr talman, för att jag i en del av replikskiftet kommer att sjunka ned till Patrik Björcks debattnivå. Naturligtvis ska vi som politiker granskas. Men Patrik Björck är ingen oberoende granskare i det här fallet. Han är tvärtom en väldigt röd socialistisk demagog.

När det kommer till själva sakfrågan kan jag säga att jag under 15 år har varit företagare och chef inom näringslivet, och jag har alltid haft kollektivavtal både i mina egna företag och i de företag jag har drivit som chef. Det är inga problem. Jag står upp för kollektivavtal, och jag tycker att man ska ha det. Jag eftersträvade kollektivavtal.

Det vår reservation går ut på är att det ska vara enklare för företag - småföretag som inte har kollektivavtal - att kunna anställa personer som är funktionshindrade med lönestöd. Det är det enda. Det är inte mer komplicerat än så, Patrik Björck.

Men Patrik Björck bygger varenda gång i replikskiftena upp hela sin argumentation på denna halmgubbeteori. Han bygger upp en bild av hur vår politik är och hur vi är som parti. Sedan vill han debattera mot detta. Då ska jag stå och försvara Patrik Björcks vilja när det gäller hur vi ska vara som parti, vilken ideologi vi står för och vilken politik vi står för. Det kommer jag naturligtvis aldrig att ställa upp på, Patrik Björck, för det är inte verkligheten. Du får ta hand om dina demoner själv. De är, vad jag kan konstatera, ganska röda i det här fallet. Det kan jag inte vara behjälplig med.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Däremot har jag en fråga: Tycker Patrik Björck att taktiken fungerar bra? Blir det ett bra resultat?

Herr talman! Sven-Olof Sällström tycker inte att jag ska få granska Sverigedemokraternas politik. Jag kan då bara fråga, herr talman, varför vi för debatter i den här kammaren om Sverigedemokraterna har den inställningen.

Däremot är det ganska tydligt att det är Sverigedemokraternas inställning att man inte vill bli granskad, så jag är inte förvånad. Det är tredje gången gillt på tre veckor som jag försöker få en debatt och få svar på berättigade frågor. Sverigedemokraternas politik, herr talman, är motsägelsefull och hänger inte ihop. Då menar jag att det är rimligt att väljarna får svar på dessa frågor.

Jag vill att Sverigedemokraterna ska försvara vad de tänker på när de reserverar sig mot detta i betänkandet: "Utskottet konstaterar att det således inte föreligger något hinder för företag utan kollektivavtal att anställa någon med lönebidrag, så länge företaget uppfyller kravet om att lön och andra anställningsförmåner i väsentliga delar motsvarar kollektivavtal."

Detta reserverar sig Sverigedemokraterna mot. De vill alltså inte att svenska löntagare ska ha kollektivavtal. De vill inte ens att man ska ha anställningsförhållanden som motsvarar svenska kollektivavtal, utan de reserverar sig mot det. Då tycker jag att Sven-Olof Sällström är svaret skyldig. Sverigedemokraterna säger i sin reservation att regeringen snarast bör vidta åtgärder för att även mindre företag som inte har kollektivavtal ska kunna använda sig av lönebidragsanställningen.

Det här är tyvärr inte någon engångsföreteelse. Det är inte något misstag. Man har inte snubblat. I tre debatter i rad har vi kunnat konstatera att Sverigedemokraterna inte bara är främlingsfientliga - det visste vi redan - utan att de också är löntagarfientliga. De är alltså farliga för Sveriges löntagare och deras organisationer, och de är konsekventa motståndare till kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande förhållanden.

(Applåder)

Herr talman! Jag tackar Patrik Björck, men det han säger stämmer inte. Det här är majoritetstexten, och vi kanske inte håller med om skrivningen där. Därför kan vi göra en reservation där vi förtydligar vad vi vill. Självklart ska de som ska anställa människor med funktionshinder ha sjysta villkor. Det vi alltid, i alla sammanhang, framhåller är kollektivavtalsliknande villkor.

Om vi anser att det inte är så och att det som står i majoritetstexten inte stämmer kan vi göra ett förtydligande. Det är helt normalt, och det sker ganska ofta i de betänkanden som vi behandlar i Sveriges riksdag.

Återigen: Patrik Björck vill att jag ska gå upp och ta debatten med honom varenda gång här uppe. Han börjar med att använda tillmälen mot mig och mitt parti. Han jämför oss med en mördarideologi som är en av de två värsta som har funnits i historien, och så ska jag gå upp och ta en politisk debatt där Patrik Björck ska vara något slags objektiv granskare av vår politik. Ursäkta mig, Patrik Björck, men det fungerar inte riktigt så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Hur tycker du att det fungerar? Jag kan hjälpa dig på traven. Patrik Björck kommer själv från Falköping. Patrik Björck och hans parti fick i Falköping i förra valet ungefär 1,2 procent högre resultat än de fick i det här valet. Patrik Björck är förresten en profil i Falköping för Socialdemokraterna. Sverigedemokraterna ökade från 8 till 21 procent. Det har alltså inte gått så där fruktansvärt bra för S kontra SD i Falköping.

Nu vill jag inte slå mig för bröstet, men i min hemkommun Ånge är det precis tvärtom. Vi fick där det högsta resultatet för Sverigedemokraterna i något av de fyra nordliga länen. Jag vill som sagt inte slå mig för bröstet och säga att det beror på mig. Men politik är en förtroendebransch, och det är det vi håller på med, Patrik Björck.

Återigen: Hur tycker du att den här socialistiskt demagogiska stilen du har fungerar? Tycker Patrik Björck att den fungerar för honom i Falköping, och tycker han att den fungerar i riksdagen? Eller ska man möjligtvis fundera på en annan strategi?

Herr talman! Val.se är en alldeles utmärkt hemsida. Där kan man gå in och studera valresultat över hela landet. Men det är inte riktigt det denna debatt handlar om. Den handlar om att Sven-Olof Sällström och Sverigedemokraterna inte kan svara på frågan om vad de vill med svenska kollektivavtal, herr talman.

De har gång på gång lagt fram förslag som är direkt fientliga mot svenska löntagare och mot deras organisationer, och de är definitiva motståndare till kollektivavtal.

I den förra debatten, herr talman, skrev de i betänkandet att det ska vara frivilligt med kollektivavtal. Då ställde jag en fråga och fick inga svar.

Nu ställer jag frågan om vad det är som är så komplicerat med texten där man säger att det ska vara kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande förhållanden. Jag får, vilket alla noterar, inget svar alls om varför Sverigedemokraterna har problem med denna skrivning. De har så mycket problem med den att de vill reservera sig. Då kan man inte dra någon annan slutsats, herr talman, än att Sven-Olof Sällström och Sverigedemokraterna inte vill att svenska löntagare ska ha kollektivavtal. Det är den frågan som jag fortfarande väntar på svar på.

Sven-Olof Sällström får enligt inte riksdagsordningen svara på den frågan, men nu är det så lyckligt beställt denna gång att det är lite som ketchupflaskan: Först kommer ingen sverigedemokrat, sedan kommer ingen sverigedemokrat och nu kommer det två.

Om Sven-Olof Sällström i sina två repliker, herr talman, inte har lyckas svara på mina legitima, enkla och berättigade frågor kommer hans kamrat att få en möjlighet till det.

(Applåder)

Herr talman! Jag brukar inte begära replik på personer, typ Patrik Björck, som kletar epitet på folk och använder diverse tillmälen.

Men vad är du rädd för, Patrik Björck? Vad är det som skrämmer dig? Är det att fler och fler vanliga arbetare lämnar din politik och det du står upp för och inte delar din världsbild längre? Det kanske är så att tiden rinner iväg för Patrik Björck. Hans knutna näve och hans tjat om klasskamp kanske inte är det som väljarna vill ha längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Väljarna eftersträvar kanske lite ordning och reda, trygghet för gamla och barn och ett jobb att gå till. Men de verktygen har inte Patrik Björck, tyvärr. Det handlar om idéerna i hans röda partibok. Den lever han efter säkert 24 timmar om dygnet, dag och natt, för han vet inget annat. Förhoppningsvis är man inne på det sista kapitlet nu, Patrik Björck. Folk går inte på det längre. Jag tycker att det är lågt och pinsamt, Patrik Björck, att välja att håna och kleta epitet på folk i stället för att föra en vettig politik.

Jag är glad att jag är byggnadsarbetare. I dag väljer var fjärde byggnadsarbetare att inte rösta på Socialdemokraterna. Vi fick den senaste mätningen från Sifo nu när det gäller LO-kollektivet. SD ökar; vi ökar 10 procent på sex månader, Patrik Björck. Er politik och er världsbild går inte hem bland vanliga svenska löntagare i dag.

Innan du fortsätter att kleta epitet på folk ska jag säga att jag är jättebra på att vifta med järnrör. Jag har jobbat som ställningsbyggare i 25 år, och jag är nog bäst i hela denna kammare på det. Det finns ingen som slår mig på fingrarna här. Min skjorta är blå, precis som din är i dag. Den är varken brun eller någon annan färg, så nu kan du lämna det därhän.

(Applåder)

Herr talman! Den uppmärksamma kan konstatera att Sverigedemokraterna har haft tre försök på sig att svara på en enkel, legitim fråga med direkt koppling till dagens betänkande, som vi ska debattera här. Det handlar inte om Sifo och inte val.se utan en enkel, konkret fråga med direkt koppling till betänkandet. Man kan omöjligtvis tolka betänkandet på något annat sätt än att Sverigedemokraterna menar att svenska löntagare ska arbeta på en arbetsmarknad där de varken har kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande förhållanden.

Vi kan naturligtvis debattera runt i ring här om Magnus Persson så önskar. Men jag tror inte att vi ska ägna oss åt det. Vi ska bita oss fast vid den här frågan och se om vi kan få svar på den. Som jag konstaterade tidigare är det tredje gången på tre veckor som Sverigedemokraterna ställs till svars i liknande frågor - de är inte exakt identiska. I förra betänkandet sa de att kollektivavtal skulle vara frivilligt. Då fick vi inte svar på vad det skulle innebära. Här tycker de att det inte ens behöver finnas.

Herr talman! Jag är en lugn, stillsam och tålmodig person. Jag ställer därför frågan på nytt. Om Magnus Persson nu inte tar tillfället i akt att svara på den kommer han kanske se ledsen ut över att han inte har en tredje replik. Men då kan jag berätta för Magnus Persson att det här är hans sista chans, så att han inte missar det tillfället.

Vad tycker Sverigedemokraterna om kollektivavtal? Och varför är det så viktigt att svenska löntagare inte ska arbeta med kollektivavtal eller ens under kollektivavtalsliknande förhållanden att man skriver en reservation i betänkandet?

Nu ska vi se om Magnus Persson kan svara på den mycket legitima och enkla frågan.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Jag vet inte om Patrik Björck stod och sov när han debatterade med Svenne, men Svenne förklarade ganska tydligt var vi står i den frågan. Jag vet inte om Patrik Björck stod och sov eller om han funderade på annat.

Jag vill gå tillbaka till Patrik Björcks inlägg där han deklarerade klart och tydligt att det finns absolut inga andra partier som vill samarbeta med Sverigedemokraterna. Patrik Björck kanske inte vill göra det själv. Men han kanske skulle åka runt och besöka några kommuner. Åk ned till Skåne, Patrik Björck! Kom till min kommun Bromölla där jag sitter i kommunstyrelsen tillsammans med Socialdemokraterna! Vi är det näst största partiet. Vi har 10 mandat, och Socialdemokraterna har 13. Vi sitter i kommunstyrelsen ihop och löser frågor tillsammans. Vi diskuterar. Ute i Sveriges kommuner, Patrik Björck, har de tagit upp huvudet ur sanden och kan diskutera. Där sätter vi nämligen medborgarna i främsta rummet. Patrik Björck sätter inte medborgarna i främsta rummet; dem skiter Patrik Björck fullständigt i. Det enda som han är intresserad av är makt.

Vi kan till exempel gå tillbaka till det förra inlägget. Socialdemokraterna säger att vårt lands största tillgång är människor i arbete. Då undrar jag varför man viker från sina vallöften och bjuder ut jobb, enkla jobb som skulle kunna gå till arbetslösa ungdomar i Sverige. Men man väljer att ge bort dem på Europas lönedumpningsmarknad. Kan Patrik Björck svara på varför man gör det?

Herr talman! Detta är min slutreplik. Och då kan vi notera att på fyra möjliga försök kunde Sverigedemokraterna inte svara på en enkel, legitim fråga om deras egen reservation i betänkandet.

Inget svar är också ett svar. Det innebär att de står för det här. De har alltså inte gjort något försök att smita undan. Det är väl i och för sig en eloge till Magnus Persson; han står för att svenska löntagare inte ska ha kollektivavtal eller ens kollektivavtalsliknande förhållanden. Han har dessutom, i den här kammaren, röstat emot höjd a-kassa för svenska löntagare. Han har, i den här kammaren, lagt fram förslag om att försämra anställningsskyddet för svenska löntagare.

Jag kan gärna åka ned till Bromölla och berätta för byggnadsarbetarna i Magnus Perssons kommun vad Magnus Persson faktiskt gör i Sveriges riksdag, när han lämnar Bromölla och åker upp till Stockholm. En del kanske tror att Magnus Persson är löntagarvänlig. En del kanske tror att Magnus Persson tryckte på ja-knappen för en höjd a-kassa vid voteringen här i kammaren. En del kanske tror att Magnus Persson vill stärka de fackliga rättigheterna och anställningsskyddet. Det kan säkert finnas anledning att informera och diskutera och tvinga ut Magnus Persson på torget i Bromölla. Då får han stå där och förklara för byggnadsarbetarna i Bromölla varför de inte ens ska ha kollektivavtalsliknande förhållanden, herr talman. Det har han nämligen satt sig emot i Sveriges riksdag.

(Applåder)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Jag är stolt över att vara socialdemokrat. Jag är stolt över att tillhöra ett parti som brinner för kampen mot ungdomsarbetslösheten och ser den kampen som primär för oss, inte sekundär. Vi har under debatten hört mina partivänner Serkan Köse och Patrik Björck berätta om våra satsningar för att få fler i arbete. Vi har inte minst hört hur vi ska skapa en ljusare framtid för Sveriges unga, som till stor del är arbetslösa i dag.

Herr talman! Jag tycker att 90-dagarsgarantin är en otroligt viktig insats för framtiden. Utbildningskontrakt och traineejobb är framtidssatsningar. Men den här debatten har visat att ungdomarna i Sverige inte bara har vänner här i riksdagen. Det finns också fiender. Den värsta av de fienderna är Sverigedemokraterna.

Vi har hört Sverigedemokraternas Sven-Olof Sällström och även Magnus Persson tala om att kollektivavtal inte är särskilt viktigt. Min partikamrat Patrik Björck var alldeles nyss uppe i talarstolen och ställde en fråga om det men fick inget svar, trots upprepade frågor och upprepade möjligheter att svara.

I förra betänkandet menade Sverigedemokraterna att kollektivavtal skulle kunna vara frivilligt. I det här betänkandet menar de att kollektivavtal egentligen inte ens behöver finnas.

När jag blev politiskt engagerad för 21 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle stå här i riksdagen. Det skulle jag aldrig tro. Men framför allt skulle jag absolut aldrig tro att jag skulle kunna stå i riksdagen och citera ett fascistiskt partis arbetsmarknadsprogram. Det ska jag göra nu.

I det program som jag nu visar för kammarens ledamöter och som finns på Sverigedemokraternas hemsida kan man finna en hel del intressant läsning som har bäring på just arbetsmarknaden. Det är helt enkelt arbetsmarknadsprogrammet. Till att börja med skriver Sverigedemokraterna att lärlingsjobb är den stora satsningen mot ungdomsarbetslösheten. De skriver: "Vår viktigaste satsning för att bryta ungdomsarbetslösheten är införandet av lärlingsjobb." De skriver vidare att lärlingsjobben ska vara en provanställning som i stället för sex månaders provanställning, som vi har i dag, ska utökas till tolv månader, vilket gör det mer osäkert för unga. De ska alltså göra det osäkrare för unga på arbetsmarknaden och tror att det blir fler arbeten för det.

Förutom det väljer Sverigedemokraterna i sitt program - det är den politiken de driver - att återigen inte nämna kollektivavtal över huvud taget. Det är fascinerande. Det nämns inte alls. De nämner inte ens kollektivavtal när de skriver om lärlingsjobben. När man talar om lärlingsjobb för övrigt brukar det alltid vara kollektivavtal som gäller. Men Sverigedemokraterna väljer återigen att inte nämna det.

På nästa sida står det lite mer om lärlingsjobben, och de skriver också om arbetsgivaravgiften för unga. Det är en ganska viktig del när vi talar om arbetsmarknadspolitik. En del av pengarna som ska hämtas in för att återställa detta kommer att satsas på att få unga i arbete.

Sverigedemokraterna skriver att den generellt sänkta arbetsgivaravgiften för svenska ungdomar "har visat sig vara oerhört kostsam och kan inte betraktas som en framgångsrik metod". De är alltså emot det - ganska starkt emot, måste man säga.

För dem som är historiskt intresserade vill jag gå tillbaka till förra året, den 3 december. Då valde Sverigedemokraterna att rösta för just den politiken, för att den sänkta arbetsgivaravgiften skulle vara kvar. Arbetsgivaravgiften för unga skulle ha kunnat betala många av satsningarna, kanske till och med lärlingsjobben som de pratar om och kanske även andra saker. Det gäller också många saker som vi socialdemokrater driver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Sverigedemokraterna skriver att yrkeshögskolan är viktig och att de vill avsätta pengar för det. Men även det röstade de bort den 3 december. Det är alltså ganska spännande att följa det här programmet.

Jag funderar lite grann på vad Sverigedemokraterna säger till de 10 000 som, om Sverigedemokraterna hade röstat för vår budget den 3 december, skulle ha gått på komvux eller yrkesvux i dag. Vad säger de till de 2 000 som till och med skulle ha läst på yrkeshögskolan, som Sverigedemokraterna själva skriver om och vilket skulle ha gått om de hade röstat för vår budget?

Vad säger de till de 5 000 som skulle ha gått på högskolan? Det fanns extra budgetpengar för detta? Vad säger man till de 154 200 ungdomarna mellan 18 och 24 år som i dag är arbetslösa som kunde ha fått en andra chans, och som ska få en andra chans av den socialdemokratiska politiken?

Sanningen är att SD rycker på axlarna. De bryr sig inte. För SD är det sekundärt hur många som är arbetslösa, om fas 3 läggs ned eller om pensionärerna skattediskrimineras. Det är den gemensamma nationella identiteten och jakten på dem som inte faller SD i smaken som är det primära. Allt annat kvittar.

SD borde skämmas - i dag och alla dagar i veckan, året runt. Jag uppmanar Sverigedemokraterna att i morgon besöka närmaste arbetsförmedling och se de arbetslösa ungdomarna i ögonen och berätta att de faktiskt har röstat bort deras framtid. Jag vill också gärna att Sverigedemokraterna berättar för dessa ungdomar att de vill skapa en ännu mer osäker arbetsmarknad för de unga, eftersom de tror att de på det sättet kan skapa fler jobb.

Herr talman! Jag ser fram emot att kunna få svar på dessa frågor av Sverigedemokraterna. Det verkar vara en som går upp här. Vi har annars sett under en längre tid att Sverigedemokraterna har vägrat ta debatten. Jag vet inte hur länge de har jagat mig, egentligen sedan jag blev politisk aktiv, för att inte ta debatten, fastän jag har gjort det hela tiden. Nu är det Sverigedemokraterna som fegar ur och inte vågar ta debatten.

Dessa frågor, herr talman, förtjänar svar från Sverigedemokraterna.

(Applåder)

Herr talman! Magnus Manhammar, jag ska börja med att göra ett förtydligande, eftersom Patrik Björck vid två tillfällen tydligen inte har lyckats höra vad jag sa.

Det Patrik Björck säger stämmer inte. Vi står upp för kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande förhållanden, men vi anser att det som står i majoritetstexten om förhållandena i dag inte stämmer. Därför gör vi ett förtydligande i vår reservation. Det är inga konstigheter med det. Det sker i stort sett varje vecka att man har olika åsikter.

(TALMANNEN: Ledamoten Sällström har begärt replik på Magnus Manhammar.)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

När det kommer till lärlingsanställningar, en ny anställningsform, dessutom ungefär samma förslag som Kristdemokraterna nu har presenterat som vi har ställt oss bakom med ett tillkännagivande som inte gick igenom, handlar det om ett utbildningsmoment. Arbetsgivaren tar på sig att inte bara anställa personen under ett år utan också ge utbildning, i en ny anställningsform. I gengäld får arbetsgivaren bland annat sänkta arbetsgivaravgifter. Det handlar om utbildning för den unga, en möjlighet att få ett jobb och lära sig ett yrke. Det är en jättebra satsning! Den borde ni ta efter.

Sedan är det så här, Magnus Manhammar, att en statsbudget innehåller tusentals anslag. När vi ställer Alliansens budget mot de rödgrönas är det inte bara de två tre exemplen som Magnus Manhammar tar upp, utan det är ett antal tusen fler som vi måste ställa mot varandra och göra en helhetsbedömning.

Vissa hjärtefrågor finns på den ena eller den andra sidan, så då måste vi göra en helhetsbedömning. I det här fallet gjorde vi helhetsbedömningen att Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet i regeringen förde en tillväxtfientlig politik som inte skulle skapa nya jobb och tillväxt i Sverige. Det var därför vi röstade som vi gjorde.

Jag är den första att beklaga att vi inte fick igenom satsningarna.

Herr talman! Det är intressant. Det är ganska många fler som blev drabbade av hur ni röstade där. Jag nämnde pensionärerna bara för att tala om en sak. Jag talade om fas 3 också. Hela Sveriges ungdomar drabbades när deras framtid grusades.

Det finns som tur är stora möjligheter att faktiskt ordna det här, för nu har vi en socialdemokratiskt ledd regering som kommer att göra detta bra.

Jag vill återgå till det vi diskuterade här, nämligen lärlingsanställningarna. Sven-Olof Sällström skrev en motion som berörde detta tillsammans med Richard Jomshof. Jag tycker att det är intressant, för den är egentligen identisk med det ni skriver i partiprogrammet.

Jag har själv debatterat med Richard Jomshof tidigare i sådana här frågor. Jag kommer ihåg att när vi kom till pudelns kärna i debatten - det handlade om budget, arbetsmarknad och allting - så var det som var absolut viktigast för Richard Jomshof, som numera är partisekreterare i Sverigedemokraterna, att leva i ett Sverige där etniska svenskar inte är i minoritet. Det var det viktigaste. Inte arbetsmarknaden, inte lärlingsjobb, bättre utbildning eller miljöfrågor - detta var det viktigaste.

Det är därför, herr talman, som Sven-Olof Sällström står här och debatterar i dag. Det allt överskuggande för Sverigedemokraterna har alltid varit den gemensamma nationella identiteten. Det är det som är målet. Att slå vakt om den gemensamma nationella identiteten är hela essensen i Sverigedemokraterna.

Därför har jag en fråga till Sven-Olof Sällström. När han talar om jobb till unga, är det då bara jobb till etniskt svenska ungdomar han menar? Vilka är i så fall dessa etniska svenskar som man pratar om? Är det adopterade? Är det hudfärgen som spelar roll? Vem förtjänar dessa jobb? Är det Raimo Pärssinens barn som förtjänar jobb? Är det Serkan Köses barn som förtjänar jobb i framtiden?

Vem är det som förtjänar jobben i Sverige, enlig Sven-Olof Sällström?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Magnus Manhammar går som vanligt rejält över gränsen. Det bär mig nästan emot att besvara den typen av beskyllningar.

Unga som i dag behöver stöd för att komma in på arbetsmarknaden har väldigt ofta utländsk bakgrund. Jag har inga problem med det. Funktionshindrade som behöver stöd kan också ha utländsk bakgrund. Långtidsarbetslösa har också väldigt ofta utländsk bakgrund. Jag har inga problem med det heller.

Det där, Magnus Manhammar, är en äcklig retorik - ursäkta mig, herr talman.

Det är rätt intressant med Magnus Manhammar. Innan han kom in i riksdagen jobbade han åt Byggnads. Då kan man tro att han åkte runt och försökte komma till rätta med arbetsförhållandena på byggarbetsplatser och jobbade för byggnadsarbetares löner, villkor och arbetsmiljö.

Men nej, Magnus Manhammar jobbade för Byggnads för att åka runt och baktala ett annat politiskt parti, nämligen vårt parti. Det var hans sysselsättning. Han erbjöds av Magnus Persson och många andra att ta debatten under den perioden, men den debatt som Magnus Manhammar nyss tyckte var så viktig, den var inte viktig i valrörelsen. Jag bara konstaterar detta så att vi har det klart för oss.

Tillskriv inte mig och mitt parti åsikter vi inte har! Sitt inte där på dina höga hästar, Magnus Manhammar, och tro att du är någon granskare som ska döma mig och mitt parti i den här frågan!

Det överlåter jag till väljarna, och jag är rätt övertygad om att väljarnas omdöme i det fallet är gott. Jag ser med tillförsikt fram emot nästa valrörelse.

(Applåder)

Herr talman! Det är helt sant att jag arbetade för Byggnads innan jag kom in i riksdagen. Jag tog debatten med många sverigedemokrater på många olika ställen och blev också riksdagskandidat den sista tiden. Framför allt i mitt hemlän, Blekinge, mötte jag väldigt många. Det fortsätter vi att göra. Vi vågar ta debatten och tar hela tiden debatten.

Jag vill kommentera det här med en äcklig retorik. Jag tycker att det är starkt uttryckt, men det jag tycker är äcklig retorik, eller snarare äcklig politik, det är det som Sverigedemokraterna framför.

Jag ska läsa ett citat från den politik som Sven-Olof Sällström gick till val på 2010 när han kom in i Sveriges riksdag. Då stod det så här i Sverigedemokraternas partiprogram, som gällde fram till 2011: "Den viktigaste faktorn i ett tryggt, harmoniskt och solidariskt samhälle är den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen."

Jag upprepar: "den gemensamma identiteten, vilken i sin tur förutsätter en hög grad av etnisk och kulturell likhet bland befolkningen".

Om det inte är äckligt och rasistiskt att uttrycka sig på det sättet undrar jag vad som är äckligt.

Herr talman! Sven-Olof Sällström har diskuterat en hel del om sin politik och vägrar stå upp för det de skriver och vägrar vara konsekvent. När man säger att man står upp för den svenska modellen säger man inte att man i själva verket är emot den svenska modellen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Det skulle egentligen vara väldigt enkelt för Sven-Olof Sällström att bli respekterad och lyssnad på av oss socialdemokrater och fackföreningsrörelsen. Det skulle vara väldigt enkelt. Det gäller bara för er att sluta vara rasister.

(Applåder)

Herr talman! Ja, det är ett sent påkommet anförande, men det är svårt att låta bli när jag blir provocerad. Jag blev provocerad när jag hörde att Sverigedemokraterna vägrar att ta debatten. Mig veterligen har jag tagit replik många gånger på ett antal företrädare från Socialdemokraterna.

Jag har den högsta respekt för mina kolleger. De har jobbat som företagsledare och inom byggbranschen. Jag har jobbat bland annat som lärarvikarie. Därför tänkte jag testa ett nytt pedagogiskt grepp för att än en gång försöka förklara varför Sverigedemokraterna har reserverat sig. Reservationen säger att det ska vara enklare även för små företag som på grund av sin storlek inte har tecknat kollektivavtal att med hjälp av lönebidrag anställa personer med funktionsnedsättning. Det ska bli enklare. Reservationen säger inte att det är omöjligt i dag men att det ska bli lättare.

Arbetsmarknaden i dag ser inte ut som den en gång gjorde där det bara finns stora företag och industrier och där kollektivavtal alltid har en plats på alla företag. I dag är det fullt av små företag med olika förutsättningar. Där är det inte alltid tid och möjlighet att med hjälp av en stor byråkratisk maskin kontrollera och bevisa att det finns kollektivavtalsliknande villkor. Därför menar vi att processen bör bli lättare, inte att det inte ska finnas goda eller kollektivavtalsliknande villkor. Det ska gärna finnas kollektivavtal, men man ska inte vara bunden och inte behöva genomgå en så svår prövningsprocess som i dag.

Det har också talats om jobben till ungdomar. Ja, vi röstade emot den budget som Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet arbetade fram - på grund av att den helt enkelt inte höll. Vi ansåg att den budgeten inte skulle kunna genomföras eftersom den var ett luftslott. Det fanns en hel del ekonomiska satsningar som inte var genomförbara därför att det fanns andra saker där man inte hade räknat tillräckligt.

I första hand röstade vi på vår egen budget, där dessa satsningar självklart fanns med. Vi stöder vår politik. Men i ett läge där vår budget har fallit kan vi inte blunda och låtsas att vår röst inte spelar en roll, inte har avgörandet för den framtida utvecklingen. Där valde vi att skicka en signal. Vi var tydliga med att även den budget vi röstade för, efter att vår hade fallit, var ett andrahandsval. Det var inte en budget som vi stödde i sin helhet eftersom även den har stora brister.

Jag kan även påminna om att om man inte vill ha hattigheten i sänkningar, höjningar, fram och tillbaka med arbetsgivaravgifterna, har vi väckt en följdmotion där vi föreslår att den proposition som tar upp frågan om ytterligare sänkning av arbetsgivaravgifter ska stoppas. Den ska återställas redan nu. Men där har era kolleger i socialförsäkringsutskottet valt att inte följa upp följdmotionen.

Låt mig säga några ord om lärlingsanställningarna. De handlar givetvis inte om att ha en längre prövoperiod för ungdomar. De handlar om att det ska vara en längre tid som ungdomarna kan lära sig yrket på plats. Det är inte en prövoperiod för ett yrke man redan kan. Det är inte en prövoperiod för att pröva lämpligheten, men det är en prövoperiod för att se om man över huvud taget hinner lära sig yrket. Det är också därför vi anser det vara rimligt att den perioden är något längre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Tack för frågan! Det är bra att vi debatterar och diskuterar dessa viktiga frågor i kammaren. Jag uppskattar att Paula Bieler tog upp lärlingsanställningarna och kollektivavtalen. Det är otroligt viktigt för att vi ska få ordning på diskussionen att det finns en sverigedemokrat som faktiskt berättar vad man tycker.

Det är ingen svår process att sluta kollektivavtal. Det är inte svårt att säga att det ska finnas kollektivavtal eller motsvarande. Det borde vara ett minimum man kan stå för, och det kan i många fall till och med borgerliga partier göra. Men Sverigedemokraterna har tydligen oerhört svårt att ta ställning för att kollektivavtal är viktiga.

Jag tittade igenom det arbetsmarknadsprogram som jag visade upp för en stund sedan. Jag försökte se hur många gånger man nämnde kollektivavtal i arbetsmarknadsprogrammet. Ingen gång! Noll gånger. Det verkar eka i salen. Det är samma sak som händer igen. Det handlar inte om kollektivavtal eller för den delen om den svenska modellen för Sverigedemokraterna.

Om man vill göra det svårare för unga att få en fast, bra anställning, ska provanställningen utökas från sex månader till tolv månader. Det gör det svårare för ungdomar. På vilket sätt blir det då fler jobb i Sverige? Jag förstår inte. Jag vill gärna höra från Paula Bieler. Hon brukar vara bra på att förklara.

Herr talman! Tack för frågan, Magnus Manhammar!

Vi vill inte att den allmänna prövoperioden ska förlängas vare sig för ungdomar eller för någon annan. Däremot vill vi införa en ny anställningsform, lärlingsanställning, som innebär att man får chansen att prova på ett nytt yrke, ungefär som traineejobben men med skillnaden att det handlar om olika områden och inte knutet enbart till välfärden i något slags försök att tvinga in ungdomar i en specifik bransch. Här handlar det om att erbjuda möjligheten till en ny anställningsform där man lär sig arbetet på plats.

Det har kommit förslag från borgerliga partier om lärlingsanställningar, men då handlar det snarare om en utbildning med praktik förlagd på arbetsplatsen. Men vi menar att man ska vara anställd från första början, ha relationer från första början med arbetstagare. Det gör givetvis att det blir lättare för en ung person att komma in på arbetsmarknaden eftersom man redan har kontakt med en arbetsgivare där man har lärt sig yrket på företaget och har kontakt med arbetskollegerna. Om man fullföljer hela utbildningen leder den till en anställning.

Däremot tycker vi att det är lämpligt att under den tid som utbildningen pågår, vilket troligtvis är längre än sex månader, ska man ha möjlighet att avbryta den om det helt enkelt inte fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Tack, Paula Bieler, för svaret!

Frågan om traineejobben är intressant. Den stora skillnaden med traineejobben är att vi även där vill att det ska finnas kollektivavtal. Det ska vara en styrd yrkesintroduktion så att man får en dräglig lön så att man kan påbörja ett stabilt liv.

Yrkesintroduktionsavtalet är byggt så att det blir tolv månader och ytterligare tolv månader. Det är egentligen en lång och säker period om parterna kommer överens. Det är parterna som ska bestämma tillsammans, det vill säga den svenska modellen. Det är så vi gör, och det är en bra modell.

Varför nämner Sverigedemokraterna över huvud taget inte kollektivavtal när man pratar om lärlingsanställningar? Varför väljer man att göra det svårare för unga att få en stabil och säker anställning? Det ger inga fler jobb utan det gör en redan osäker arbetsmarknad ännu mer osäker för de unga.

Om det ska vara en stor satsning från Sverigedemokraternas sida måste man bruka allvar. Jag förstår att förslaget inte gäller hela arbetsmarknaden än, men det gäller trots allt många unga - om man vill att det ska bli en helt ny anställningsform.

Varför nämner ni inte kollektivavtal i denna fråga, och varför nämner ni inte kollektivavtal i ert arbetsmarknadsprogram? Det är en viktig fråga för mig.

Herr talman! Den största skillnaden i fråga om traineejobben är inte om det finns kollektivavtal eller inte. Det här handlar om en anställningsform som ska vara öppen för hela arbetsmarknaden i olika sektorer. De som söker jobben ska få välja vilken bransch de känner passar dem själva och företag som har brist på arbetskraft ska få öppna för att ta in någon som ännu inte kan hantverket men som kan lära sig på plats.

Det finns arbetsmarknadspolitiska åtgärder som syftar till att skapa nya jobb, och det finns åtgärder som syftar till matchningen, att ge personer som i dag inte hittar sin plats och inte har rätt kompetens för ett visst yrke vägar in på arbetsmarknaden. Det handlar om att bygga upp kompetens för nya yrken. Det är vad denna satsning syftar till.

Det handlar om en korsning mellan utbildning och anställning. Vi tycker att det är viktigt att man redan är på plats på ett arbete. Vi ser utbildningen huvudsakligen som en kontakt med en arbetsplats redan från början. Därför har vi valt att göra den till en anställningsform och inte knyta an till enbart utbildningsprogram i övrigt.

Att kollektivavtal inte nämns i våra program kan man givetvis ha synpunkter på. Vi lyfter fram de förslag där vi vill förändra, där vi tycker att de här satsningarna kan skapa fler jobb och nya vägar in.

Vi har flera gånger stått upp för och påpekat vikten av kollektivavtal eller kollektivavtalsenliga villkor. Där har vi reserverat oss otaliga gånger, både här och i princip varenda gång EU har påverkat med utstationering och så vidare så att svenska kollektivavtalsregler inte följts.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Jag ber om herr talmannens och övriga lyssnares tålamod med att jag begär ordet igen.

Det här blir ju lite extra komplicerat, för det normala när man debatterar med sina politiska motståndare är att man har olika uppfattningar, debatterar dem och står för dem.

Det svåra i att debattera med Sverigedemokraterna är att de hela tiden har dubbla budskap och inte står för sina uppfattningar. Därför får man liksom ta det vid ett flertal tillfällen. Jag tror att det trots allt kan finnas anledning att göra det.

Dessutom blir det nästan lite parodiskt när Sven-Olof Sällström i replikskiften med mig inte svarar men sedan fortsätter replikskiftena med mig när han har begärt replik på Magnus Manhammars anförande. Det är en lite annorlunda debatteknik.

Men nu får Sven-Olof Sällström två chanser till, herr talman, eftersom jag har begärt ordet. Det var liksom det som var själva min lilla tanke med att begära ordet, för det verkar som om Sven-Olof Sällström alltid kommer på vad det var han tänkte säga när han har haft sina två repliker. Jag sträcker alltså ut en hand. Jag hjälper till och ger den möjligheten.

Till sakfrågan! Det ska vara enklare, säger Paula Bieler, för de små företag som inte har kollektivavtal. Det är bara det att riksdagen har gjort det enklare. Så sent som 2011 öppnade man upp och ändrade regelverket för att göra det enklare. Det handlade framför allt om hur, var och när man kunde teckna försäkringar. Riksdagen har alltså tillmötesgått sådana krav för att göra det enklare.

Om nu inte det räcker måste Paula Bieler, Sven-Olof Sällström, Magnus Persson eller någon annan representant för Sverigedemokraterna förklara vad mer man ska förenkla. Vad är det i dagens lagstiftning som inte fungerar? Det är en mycket legitim och enkel fråga som ni faktiskt borde besvara. Ni ställer er inte bakom en text där det konstateras att det inte föreligger något hinder för att anställa med lönebidrag när man inte har kollektivavtal om man åtminstone uppfyller kollektivavtalsliknande förhållanden. Då måste det vara det som ni är ute efter.

Dessutom, herr talman, stod jag här för två veckor sedan när utrikesutskottet debatterade Europeiska unionens arbetsprogram. Där har Sverigedemokraterna en skrivning om kollektivavtal som säger att det ska frivilligt.

Jag konstaterade i den debatten att om man har den uppfattningen innebär det att man stöder den uppfattning som företaget Laval hade i en konflikt med Byggnads. Laval hävdade att det är väl klart att det ska vara frivilligt att ha kollektivavtal. Stöder man den uppfattningen är man faktiskt direkt löntagarfientlig, och då säljer man ut byggnadsarbetare i Sverige. Tycker man att det ska vara frivilligt, då tycker man att det var orimligt av Byggnads att försöka teckna kollektivavtal med Laval. Det går inte att dra några andra slutsatser av Sverigedemokraternas agerande och hur de faktiskt för sin politik.

Men det dubbla budskapet kommer att ta lite tid att klä av och visa upp. Det är det som gör det lite komplicerat, och det är därför man kanske får ta lite extra tid, ställa frågor och peka på det.

Ställer Sverigedemokraterna upp på det de själva har föreslagit i riksdagen - att det ska vara frivilligt? Om de stöder Lavals agerande i den här frågan och vill att det ska vara enklare än det som finns förklarat i betänkandet, hur ska det gå till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Herr talman! Det var trevligt att Patrik Björck lyssnade på vad jag sa den här gången. Det har inte alltid hänt vid tidigare tillfällen.

Det ska vara enklare, ja. Det är möjligt i dag. Men det finns fortfarande krav, vilket det är fullt rimligt att ställa på de flesta företag, att de anställda ska ha antingen kollektivavtal eller kollektivavtalsliknande villkor. Dock ska man komma ihåg att detta krav innebär att man måste genomgå ett visst antal prövningar innan man kan få lönebidrag, innan man kan få det här till stånd.

Det vi anser är alltså att det ska vara enklare. Man kanske ska kunna följa upp i efterhand eller göra tydligare granskningar efter hand. Man ska se över vad man kan göra, vad man kan vidta för åtgärder för att inte en del av arbetsmarknaden ska vara stängd för dem med funktionsnedsättningar.

Hur man än vrider och vänder på det finns det i dag ett antal - ganska många - små företag som inte har kollektivavtal som de kan visa upp direkt och säga: Det här är det tecknande vi har. De måste genomgå en prövning för att visa att de har likvärdiga villkor. Alla de här företagen får då väldigt svårt att anställa någon med lönebidrag eftersom de inte kan veta det i tillräckligt god tid.

Det här går helt i linje med exempelvis vårt förslag om att lönebidragen ska knytas till personen och inte vara någonting som man söker i efterhand. Det handlar helt enkelt om att öppna upp arbetsmarknaden för personer som redan har en svår situation på arbetsmarknaden. Det ska vara lättare att få de anställningarna.

Sedan ska man givetvis granska och följa upp att det är goda villkor, men det är en annan sak.

Herr talman! Jag kan berätta för Paula Bieler att jag inte bara lyssnar på vad hon säger. Jag läser också noggrant vad partiet skriver i sina förslag, och det är det som jag debatterar här i dag.

Läser man noggrant ser man att det står i er reservation: "I dag måste den arbetsgivare som anställer en person med lönebidrag ha kollektivavtal eller motsvarande." Det vänder ni er alltså emot, och så vill ni att vi ska besluta att regeringen snarast ska vidta åtgärder för att mindre företag som inte har kollektivavtal ska kunna använda sig av lönebidragsanställningar.

Det är så klart uttryckt, herr talman, att det inte går att missförstå. Det går inte ens att försöka snirkla in på det sätt som Paula Bieler försöker göra nu för att blanda bort korten.

Jag tolkar Paula Bielers svar på min fråga om hur det ska bli enklare som att hon säger: Ja, man ska visserligen kanske kunna ha kollektivavtalsliknande förhållanden, men man ska inte visa det.

Det är klart att är det så man vill förenkla det, då kan man säga så här: Vi ställer krav på att alla ska ha körkort i trafiken, men man ska inte behöva visa det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmarknadspolitik

Det är ju intressant. Man skulle spara in del på trafikpolisen, herr talman, men det är såklart ingen hållbar eller realistisk ståndpunkt.

Om ni faktiskt tycker det ni skriver går det inte att tolka det på något annat sätt än att ni inte vill ha kollektivavtalsliknande förhållanden. Annars får ni skriva på ett annat sätt, Paula Bieler. Ni kan inte skriva på ett sätt och sedan försöka rätta till det i efterhand. Då får ni säga: Hoppsan! Vi har gjort fel. Det är ett misstag. Vi tar tillbaka det och återkommer med en genomtänkt politik.

Herr talman! Uppenbarligen har vi gjort ett fel. Uppenbarligen måste vi använda lättläst svenska framöver.

Nej, det är inte samma sak, Patrik Björck. Om man läser reservationen som du själv precis citerade ser man att det vi menar är att det ska vara enklare även för små företag som inte har kollektivavtal - inte för dem som inte har kollektivavtal eller motsvarande.

Det står ingenstans att vi inte står bakom att motsvarande ska räcka. Däremot konstaterar vi att det här kravet gör det svårare för de små företag som inte direkt kan visa upp ett kollektivavtal utan måste gå igenom en större granskning för att säkra att de kan visa upp att de har motsvarande villkor. Det gör det svårt för dem att över huvud taget öppna upp för att erbjuda de här anställningarna och få ett lönebidrag på köpet. Det skapar en tveksamhet och en svårighet att våga anställa.

Givetvis ska kraven gälla. Givetvis ska granskningar ske. Givetvis ska man säkra att de företag som får lönebidrag också har minst motsvarande villkor. Men det bör kunna bli enklare. Det enda vi uttrycker är att det ska vara lättare. Det ska öppnas upp för att de företag som inte har kollektivavtal - inte kollektivavtal eller motsvarande utan kollektivavtal, punkt - ska få det lättare att också kunna ta del av lönebidraget.

Herr talman! Jag tror inte att Paula Bieler klarar att krångla in sig mer. Vi får se om hon lyckas ta sig tillbaka till stolen efter det här anförandet.

Det ska alltså vara krav på kollektivavtal eller motsvarande, men det är för krångligt att visa att man har det, så därför kan man inte ställa det kravet, men givetvis ska det finnas. Det är konklusionen av det Paula Bieler säger. Vem som helst som lyssnar eller läser kan förstå att detta inte hänger ihop.

Vad som också är viktigt att framhålla är att detta inte bara är ett misstag utan en tendens. I varje betänkande som rör arbetsmarknad attackerar Sverigedemokraterna kollektivavtalen, löntagarna och fackföreningarna. De attackerar den svenska modellen och allt det som har byggt Sverige starkt. Det gör de konsekvent och genomgående, och det är väldigt bra att vi kan få visa detta i Sveriges riksdag. Vi ska fortsätta diskutera, debattera och informera svenska väljare och löntagare om den löntagarfientliga politik som Paula Bieler och hennes parti står för.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 25 mars.)