Allmänna helgdagar m.m.

Fru talman! Några av mina kolleger föreslog att jag skulle inleda mitt anförande med att sjunga Du gamla, du fria. Men jag tror att jag besparar dig, fru talman, och övriga åhörare detta och nöjer mig med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservation 1.

Reservationen och den bakomliggande motionen handlar om att ge just Du gamla, du fria officiell status som Sveriges nationalsång, något som jag tror förvånar många att den inte redan har med tanke på att den sjungs och spelas i så många officiella sammanhang.

Ett av dessa sammanhang är som bekant den 6 juni, den dag som redan har antagits officiellt som vår nationaldag. Också det svenska språket och vår flagga har antagits officiellt. Det kan således uppfattas som inkonsekvent att en av vår nations främsta symboler inte uppbär officiell status medan andra gör det.

Hur kunde det bli så här, fru talman? Som jag har förstått det utreddes frågan 1987-1988. Den avfärdades i korta ordalag med den lite märkliga motiveringen att det inte behövs eftersom Du gamla, du fria redan har stor folklig förankring och uppfattas som nationalsång av de flesta.

Jag utgår från att till exempel det svenska språket och den svenska flaggan också åtnjuter en fast folklig förankring, men där har man uppenbarligen resonerat annorlunda om behovet av officiell status och juridiskt skydd.

Efter denna utredning har man mer eller mindre kategoriskt och summariskt avstyrkt samtliga liknande motioner, ibland till och med i förenklad ordning, med i princip samma motivering och hänvisning till uttalandet från 1988.

Jag vet inte vad du tycker, fru talman, men för egen del anser jag att det kan finnas anledning att åtminstone sisådär vart 25:e, 30:e år i alla fall överväga om man aktivt ska ompröva tidigare gjorda ställningstaganden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Som kuriosa kan nämnas att till och med Europahymnen är officiellt antagen som så kallad nationalsång inom EU. Om det beror på att den, liksom så mycket annat som har med EU att göra, inte åtnjuter folklig förankring eller legitimitet vågar jag inte svara på.

Oavsett vilket handlar det här alltså främst om att kodifiera redan vedertagen praxis, vilket i sig inte torde vara något anmärkningsvärt. Som exempel kan nämnas att i princip hela budgetlagens föregångare, lagen om statsbudget, i allt väsentligt var en kodifiering av utvecklad praxis.

Ett annat exempel som kan vara värt att nämna i sammanhanget är att Stockholms roll som officiell huvudstad befästes redan genom 1634 års regeringsform. Men det finns som bekant en motion om att eventuellt ge uppdraget till någon annan stad. Då kanske det här skyddet kan komma väl till pass.

Jag yrkar alltså bifall till Sverigedemokraternas reservation 1 och även till reservation 3, som min kollega senare kommer att närmare redogöra för skälen till.

Fru talman! Det är enbart den här kammaren, Sveriges riksdag, som har möjligheten att skicka väpnad trupp utomlands.

Den svenska historien av utlandsinsatser är både lång och omfångsrik. Snart, fru talman, är det 100 000 män och kvinnor som har gjort tjänst i skarpa internationella insatser.

Av dessa har 81 fått betala det yttersta priset. De har inte kommit levande hem från den internationella operationen. Och av dessa 81 är det 16 som har dött till följd av antagonistiskt våld - det som vi till vardags kallar stridshandlingar.

Under 2000-talet är det fem personer som har avlidit. Det är Jesper Lindblom, Tomas Bergqvist, Johan Palmlöv, Gunnar Andersson och Kenneth Wallin.

Jag har haft förmånen att leda ett antal utredningar gällande den svenska veteranpolitiken. Redan i ett slutbetänkande 2008 föreslog min utredning att regeringen skulle instifta en särskild belöningsmedalj och att även Försvarsmakten skulle göra detta för personer som gjort utomordentliga insatser inom ramen för internationella uppdrag.

Slutbetänkandet blev föremål för en proposition som underställdes riksdagen 2010. En majoritet av den här kammaren röstade för bland annat förslaget att regeringen skulle instifta en särskild officiell belöningsmedalj. Men trots att fem år nu har lidit och vi har haft två olika regeringar har det här förslaget inte effektuerats av regeringen.

Jag säger detta mot bakgrund av att KU:s majoritet i sitt förslag till avslag på min motion hänvisar till regeringens möjligheter att lämna medaljer.

Inför den här debatten har jag gått igenom utdelandet av regeringens medaljer i sin helhet. Jag kan konstatera att Illis quorum, som är en välbekant medalj, i ett enda fall har gått till en militär på grund av deltagande i internationell insats. Det var en generallöjtnant. Det ska sägas att det här skedde 1993, det vill säga för rätt länge sedan. Det bör väl också tilläggas att det totalt under perioden 1975-2005 har delats ut 227 medaljer Illis quorum av olika svenska regeringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Det finns också en medalj för berömlig gärning som delas ut av regeringen. Den har i ett antal fall delats ut till militärer i den nationella tjänsten. Senast detta skedde var 1997 - också för en avsevärd tid sedan.

Fru talman! Jag kan med handen på hjärtat konstatera att Sverige inte har ett fungerande system för erkännanden till dem som sätter sin säkerhet och sin hälsa på spel för andra.

Jag hade hoppats att riksdagen hade kunnat ställa sig bakom mitt förslag om ett inrättande av en riksdagens hedersmedalj för internationell insats, som skulle tilldelas den som vid insats med fara för eget liv gjort en särskilt berömlig gärning. I så fall, fru talman, hade den här riksdagen tagit sitt ansvar - till skillnad från regeringen - och skaffat våra veteransoldater den erkänsla som de förtjänar.

Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 2.

Fru talman! Som de tidigare talarna har anfört har vi att ta ställning till ett antal motioner inom betänkandet som heter Allmänna helgdagar m.m.

Namnet avslöjar någonting om det som ryms inom betänkandet. Förutom just allmänna helgdagar hanteras också flaggdagar, flaggning, Sveriges nationalsång, minnet av Harry Nordlund och offentliga belöningssystem. Det är detta som på riksdagsspråk kallas "med mera".

Jag vill i mitt anförande speciellt belysa motionen som handlar om minnet av Harry Nordlund.

För snart 70 år sedan, den 3 april 1945, inkom ett larm om att ett främmande flygplan kommit in på svenskt luftrum över Skåne. Det närmaste svenska flygförbandet fanns i Rinkaby, och furir Harry Nordlund, en 22-åring från Ullånger i Ångermanland, skickades upp för att avvisa flygplanet. Avvisningar var normalt inte något dramatiskt. De svenska flygplanen hade den svenska nationalbeteckningen, det vill säga tre kronor, målad på flygplanens sidor och vingar för att inte bli tagna för fiender. Oftast berodde luftrumskränkningar på felnavigeringar, och de främmande flygplanen brukade efter instruktioner i luften vända utan invändningar.

Fru talman! Den 3 april 1945 blev händelsen dock en annan. Markstationen fick ett meddelande från herr Nordlund: "Jag är träffad av eld från en Dornier. Jag går mot Rinkaby." Han vände norrut och meddelade att han tänkte hoppa. Innan det skedde hann planet explodera, och det slog i marken bredvid nuvarande rastplats Ynde, där det i dag finns en minnessten över det inträffade.

Om någon av åhörarna brukar besöka Sweden Rock Festival utanför Sölvesborg finns det anledning att svänga av motorvägen för att ägna unge herr Nordlund en stunds vördnad.

Fru talman! Det här är en historia om en man, en ung kille, som på grund av ett krig där totalitära ideologier fått fäste i vanligtvis fredligt sinnade nationer blev den förste piloten som dog i luftstrid över svenskt territorium. För mig symboliserar detta ett hjältemod som vi, som tur är, inte har behövt se i vårt land sedan dess. Jag hoppas att det fortsätter vara så och att vi förvägrar de totalitära makt och inflytande. Historien kan visa oss hur vi vill att framtiden inte ska se ut.

Motionen som berör Harry Nordlunds minne är behjärtansvärd. Precis som ställningstagandet från utskottet belyser finns det anledning att hedra honom, däremot inte genom ett riksdagsinitiativ.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna helgdagar m.m.

Fru talman! Jag vill yrka bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde Jonas Gunnarsson och Veronica Lindholm (båda S).

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Sverigedemokraternas reservationer, nr 1 och 3, som berör Sveriges nationalsång och våra ordensutmärkelser.

Sverige har i dag fyra statliga förtjänstordnar, officiellt benämnda Kungl. Majestäts orden. De instiftades på 1700-talet och har således rätt lång historia bakom sig. Tillsammans med de medaljer som skapades vid samma tid samt de som skapats senare är de en del av det svenska belöningssystemet.

Det har nu gått över 40 år sedan riksdagen olyckligtvis beslutade att förbjuda kungen att ge dessa utmärkelser till svenska medborgare. I ett tidstypiskt beslut bestämdes samtidigt att möjligheten att tilldelas dessa utmärkelser exklusivt skulle gälla utländska medborgare och statslösa, vilket framför allt motiverades med att det i de flesta länder fanns någon form av ordenssystem under statlig medverkan och att utdelandet av svenska ordnar kan ha betydelse för Sveriges förbindelser med andra länder samt att det tillhörde en förgången tid.

Ordnar förekommer i dag över hela världen och inom alla typer statsskick, såväl monarkier som republiker. Ingenting visar att ordnar skulle tillhöra en förgången tid.

Ordnar bär på tradition. De bär också på prestige och status, och de är en del av vårt historiska kulturarv. Att utskottet nu väljer att avslå denna motion kan jag inte tolka på något annat sätt än som att man försvarar någon typ av janteapartheid där svenska medborgare särskiljs som icke belöningsvärdiga.

Fru talman! I dag står Sverigedemokraterna upp för något så självklart som att även svenska medborgare ska kunna belönas av vår egen kung på samma sätt som utländska och statslösa, och vi står upp för att bryta den egendiskriminering och janteapartheid som övriga partier så uppenbart av någon anledning vill befästa och bevara.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 12 mars.)