Administrativa avgifter på skatte- ochtullområdet, m.m.

Fru talman! Det har talats en del om huruvida frå- gorna här i kammaren i dag är nya för ledamöterna eller om de är gamla och invanda. Den här frågan är inte ny för mig. Den har varit aktuell på ett sätt under nästan 20 år. Frågan är fortfarande mycket aktuell. Skattetillägget skapar frustration och irritation både hos skattskyldiga och hos berörda skattetjänstemän. Skattetillägget slår ofta mycket hårt, och konsekven- serna är inte sällan förödande för den enskilde. Den proposition som regeringen nu lägger fram rörande administrativa avgifter har tillkommit under press i form av de fällningar som Sverige har fått i Europadomstolen, fällningar för brott mot de mänsk- liga rättigheterna. Dessa fällningar illustrerar tydligt att systemet fram till nu inte har varit rättssäkert, och där den allvarligaste bristen har varit att regeringen, den socialdemokratiska regeringen, har satt statens rätt före den enskildes. Till detta kommer de långa handläggningstiderna i olika typer av ekobrottsmål, inte minst skattemål, som kompletterar bilden av att detta är ett område där rättssäkerhetsaspekterna inte har haft särskilt stor tyngd historiskt. Fru talman! Dessa missförhållanden har påtalats i riksdagsmotioner år efter år, inte minst från Modera- terna. De förändringar som nu föreslås är bra men inte tillräckliga. Reglerna borde utformas så att Sve- rige inte balanserar på gränsen till vad som är tillåten lagstiftning enligt konventionen. Anstånd med betalning ska givetvis ske automa- tiskt vid begäran om omprövning av beslut, och sanktionsavgift ska inte betalas förrän skulden är prövad i samtliga rättsliga instanser. Man bör föra in oaktsamhets- och uppsåtsbegreppen, alltså subjektiva rekvisit, när man bedömer om någon ska påföras skatte- eller tulltillägg där avgifterna är fixerade till fasta belopp. Vidare bör inlämnandetidpunkten anses vara den tidpunkt när en uppgift är inlämnad och där bevisbör- dan måste åvila uppgiftslämnaren. Fru talman! Rättssäkerheten på skatteområdet har haft stora brister och kommer fortfarande att ha bris- ter efter att detta förslag har lagts fram. Dessa brister påverkar enskilda människor och deras verksamheter på ett mycket påtagligt negativt sätt. Vi ska inte ut- sätta människor för olika former av tvingande åtgär- der utan en mycket noggrann rättslig prövning. Vi ska inte låta människor sväva i ovisshet år efter år, och vi ska givetvis inte orättfärdigt ruinera människor. Jag trodde att alla ställde upp på dessa konstateranden. I ett tidigare inlägg när det gällde just rättssäkerheten på skatteområdet krävde jag kraftfulla och konkreta åtgärder. Vi har fått ett betänkande som jag tidigare har sagt är bra. Men en hel del åtgärder saknas fortfa- rande. Min fråga är varför socialdemokrater, miljöpar- tister och vänsterpartister inte tog chansen nu att löpa linan ut och se till att vi i grunden förbättrade rättssä- kerheten på skatteområdet. Det är en fråga som jag kanske får svar på. Sanktionsavgifter behövs. Utredningen om skatte- undandragande behövs. Men vi behöver också regler som uppfattas som rättvisa och rimliga och en rätts- säkerhet som är i nivå med alla andra områden i sam- hället. I den motion som de fyra borgerliga partierna har lagt fram som svar på regeringens proposition kräver vi att riksdagen uppdrar åt regeringen att tillsätta en parlamentarisk utredning för en översyn av skattepro- cessen. Behovet är inte mindre starkt nu. Varför säger socialdemokrater, vänsterpartister och miljöpartister nej till en sådan utredning? Det svaret kanske jag också får senare under debatten. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen un- der punkt 1.

Fru talman! I dag debatterar vi ett ärende som egentligen borde ha varit uppe till debatt och framför allt till beslut i denna kammare för mycket länge sedan. Det har under en väldigt lång tid funnits vet- skap om att skattetilläggen ofta är orimligt hårda och även att de framstår som helt absurda för många. Men, fru talman, trots att vetskapen om detta problem har funnits under en lång tid har riksdagens majoritet inte gjort något för att rätta till de felaktigheter som har funnits. Inte förrän nu när Sverige har blivit fällt i Europadomstolen för de nu gällande reglerna har frågan kommit upp på vårt bord. Det kan tyckas rimligt att skattetillägg tas ut vid lämnande av oriktig uppgift. Men, fru talman, låt mig bara genom några exempel få visa på att skillnaden mellan rätt och fel ibland bara utgörs av en hårsmån. Göran deltog i en konferens i de svenska fjällen. Hans arbetsgivare reviderades av skattemyndigheten, och skattemyndigheten ansåg att inslaget av rekrea- tion var för stort. Göran hade ingen valmöjlighet. Han var tvungen att delta i konferensen. Och Göran häv- dade att grupparbeten hade utförts som inte var sche- malagda. Kravet på konferens under minst sex tim- mar per dag var därmed uppfyllt. Det ansåg emeller- tid inte skattemyndigheten, och Göran blev därför påförd förmån samt skattetillägg. Barbro fick utdelning i form av aktier. Någon kontrolluppgift hade inte lämnats, vilket medförde att Barbro inte heller tog upp utdelningen. Skattemyn- digheten hävdade först att det inte förelåg kon- trolluppgiftsskyldighet. Efter ett tag ändrade sig skattemyndigheten, men skattetillägget togs inte bort. Det är inte alltid lätt att veta vad som gäller. Efter- som varken uppsåt eller vårdslöshet krävs för att skattetillägg ska påföras, ställs reglerna på sin spets i situationer som dem jag beskrev alldeles nyss där det är svårt för den skattskyldige att veta vad som egent- ligen gäller. Det är därför oerhört angeläget att de aviserade förändringarna, som vi i dag debatterar, genomförs. Men, fru talman, från den borgerliga oppositionens sida anser vi att de förändringar som nu görs vad gäller skatte- och tulltilläggen är nödvändiga. Men, precis som Ulf Sjösten sade för ett tag sedan, de är tyvärr inte tillräckliga. I varje enskilt ärende måste den enskildes rätt, oavsett om det är Görans, Barbros eller någon annans rätt, gå före statens. För att stärka den enskilde indi- videns rätt vill vi från borgerligt håll gå längre än majoriteten på en rad områden. Låt mig få nämna några. I många fall påförs skattetillägg eller tulltillägg även om den skattskyldige har försökt att rätta sig efter systemet. Det är orimligt. Därför anser vi att oaktsamhet eller uppsåt ska införas för att bedöma om skatte- eller tulltillägg ska påföras. Regeringen före- slår även att anstånd med att betala skattetillägg ska kunna medges om den som drabbas av skattetilläggen överklagar beslutet. Det kan tyckas vara rimligt, men om man överklagar ett ärende borde det vara själv- klart att ingen sanktionsavgift påförs förrän ärendet har prövats i alla instanser. Fru talman! Det är bra att de förändringar som fö- reslås går igenom. Tyvärr är majoriteten i kammaren beredd att fortsätta med sina balanskonster. Från borgerligt håll ser vi dock att det finns en risk för att den enskilde individens rätt inte garanteras och att Sverige även i framtiden fortsätter att balansera på gränsen till vad som är tillåtet i skattelagstiftningen enligt Europakonventionen. Detta är beklagligt, och därför vill även jag, fru talman, yrka bifall till den borgerliga reservationen.

Fru talman! Vi har en gemensam reservation, och jag tänker inte förlänga "lidandet" längre än nödvän- digt. Men några saker vill jag i alla fall ta upp. För att regler och lagar ska vara begripliga och accepteras av gemene man måste det finnas en rea- lism mellan sanktioner och begånget fel. Så är dess- värre inte alltid fallet. Ett sådant område är skatte- och tulltillägg. I den inledande redovisningen av detta ärende fick vi höra att gällande regler måste göras rimliga och legitima. Av detta följer således att nuvarande regler är orimliga och illegitima. Detta betänkande innehåller förslag till ändringar av bestämmelser om skattetillägg, tulltillägg, förse- ningsavgift och diverse anstånd med betalningar. Europadomstolen har påtalat brister i nuvarande sy- stem och att delar av nuvarande skattetilläggssystem strider mot Europakonventionen om mänskliga rät- tigheter och grundläggande friheter. Den som har följt ärendet har sett vilka långa processer som detta har inneburit för de enskilda. Det är helt oacceptabelt. Vi anser att flera förslag i betänkandet är otillräckliga och även direkt felaktiga. Huvudprincipen när man begär anstånd med be- talning är att man automatiskt vid begäran om om- prövning ska få anstånd. Så borde även vara fallet när man begär anstånd med skattetillägg och tulltillägg. Tillägg bör också tas ut endast om den oriktiga upp- giften måste antas ha lämnats med uppsåt eller oakt- samhet. Annars hamnar man helt i en gråzon - som Anna Grönlund tog upp här. Det kan inte vara rimligt att man straffas eller påförs sanktionsavgifter om man har försökt att följa gällande regler. När det gäller storleken på tilläggen kan en direkt anknytning till storleken av den undanhållna skatten eller tullen göra att summorna blir avsevärda även om felet är förhållandevis obetydligt. Regeringen bör därför återkomma med förslag om fasta tillägg med möjlighet till högre sanktionsavgifter för stora undan- hållna belopp. Nivåerna på förseningsavgifterna för aktiebolag och ekonomiska föreningar bör rimligtvis maximalt uppgå till 3 000 kr. Fru talman! I de borgerliga partiernas gemen- samma reservation påtalar vi också bristerna i den nuvarande ordningen med långsamma skatteproces- ser, uttunnad kompetens, straffrättsliga inslag i förfa- randet med mera. Som nämns i reservationen anser vi att regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en parla- mentarisk utredning som ser över dessa frågor. Det tycker jag inte är en orimlig begäran. Avslutningsvis yrkar jag bifall till reservationen.

Fru talman! Per Rosengren nämnde i en tidigare debatt orden begreppsanvändning och begreppsförvir- ring. Jag ska anknyta lite grann till detta. En handling, åtgärd eller företeelse förändras inte i sak genom att kallas vid annat namn. Administrativa avgifter på skatte- och tullområdet är rubriken på detta betänkande och på regeringens proposition. En sådan rubriksättning ger skenet av en väl genomarbetad och genomtänkt prislistefunktion för att tillrättalägga lämnade uppgifter. I verkligheten är det nu, och har varit tidigare, något helt annat. Enligt en allmän och förenklad syn, vilket jag, fru talman, tillåter mig att förfäkta, finns huvudsakligen hos de människor och företagare som berörs av de så kallade administrativa avgifterna två huvudlinjer, nämligen avgift som motsvaras av en utförd och nedlagd faktisk kostnad, prestation, eller en sanktion, ett straff. Avgifter kan i de flesta fall ledas i förklaring och därmed diskuteras på ett sakligt sätt mellan den vårdande myndigheten och den skattskyldige. Straff finner sin legitimitet genom att vara väl avvägda relativt det brott som har begåtts och därmed även vara brett förankrade i det allmänna rättsmedvetandet. För att skattetillägg, administrativ avgift, försenings- avgift, administrativ sanktion, eller vad man nu vill benämna det vi i alldagligt tal kallar böter, ska utgå och finna legitimitet hos det allmänna finns, vill jag hävda, två enkla och bärande grundprinciper för att utdöma dessa, nämligen uppsåt eller det som i andra sammanhang kallas grov oaktsamhet. Den grova oaktsamheten bygger på upprepade överträdelser eller på uppenbar nonchalans gentemot rådande regelsy- stem. Reglerna tillämpas redan inom andra rättsom- råden och torde även kunna hanteras utan bekymmer inom skatteområdet. Som tidigare har nämnts har dagens sanktionssy- stem stora brister, framför allt i den del som bestraffar människors bristande förmåga, inte ovilja, att följa dagens i många fall komplicerade regelsystem. Ge- nom att bestraffa en oförmåga hamnar man återigen i konflikt med det allmänna rättsmedvetandet och ska- par därigenom onödiga motsättningar mellan myn- dighet och medborgare. Regeringens proposition i ärendet är långt ifrån tillfredsställande. Den enskilda människans och små- företagarens situation vad gäller möjligheten att häv- da sig i ett komplext system har knappast förbättrats mer än marginellt. Vi inom Centerpartiet må vara naiva, men vi tror faktiskt att en klar majoritet av människor och företa- gare i grunden är ärliga i sina avsikter och kontakter med myndigheter. Vår uppfattning är därför att regler ska byggas utifrån dessa grundläggande förutsätt- ningar, och vi hoppas att regeringen i kommande propositioner vill ta till sig detta. Vi hoppas även att huvudvikten då i första hand ska läggas vid att finna förståelse och legitimitet hos våra egna medborgare och företagare och inte vid att tillfredsställa Europa- domstolens minimikrav. I avvaktan på att initiativ tas till ytterligare för- ändringar yrkar jag bifall till föreliggande reservation.

Fru talman! Även om det inte råder någon politisk oenighet om behovet av skattetillägg och försenings- avgifter vill jag börja med att påminna om varför dessa sanktioner över huvud taget finns. Jag vill göra det genom att citera rubriken till en artikel i Kristianstadsbladet som jag läste för någon vecka sedan. Den lyder så här: Parkeringarnas Vilda Västern i strejkens spår. Längre fram i artikeln kon- stateras att parkeringsregler inte går i strejk även om parkeringsvakterna gör det. Denna sanning till trots försvann regelefterlevna- den ungefär i samma stund som riskerna för att få parkeringsböter försvann. Bilar parkeras hej vilt på lastzoner och handikapplatser, och korttidsparkering- ar har konverterats till dygnetruntplatser. Följden har blivit att den som händelsevis inte vill parkera otillå- tet tvingas göra det i alla fall, eftersom det för närva- rande är djungelns lag som råder på gator och torg hemma i Kristianstad. Efter denna måhända lite långsökta liknelse över- går jag till skattetilläggen och förseningsavgifterna. Jag konstaterar att syftet med dessa administrativa avgifter är att garantera att vi skattskyldiga fullgör vår uppgiftsskyldighet på ett korrekt sätt och i rätt tid. Avgifterna har inte bara en stor allmänpreventiv uppgift att fylla, utan är också till för att rättvisa ska råda. Samtidigt som ett undandraget skattebelopp innebär en obehörig vinst för någon uppstår det i andra ändan en intäktsförlust för det allmänna, alltså för oss alla. Det är otvivelaktigt så att deklarationsskyldighe- ten inte bara kan överlämnas till de skattskyldigas goda vilja. Det måste tyvärr finnas sanktioner i bak- grunden som hjälper oss att få det att bli av, att vi sätter oss ned med blanketter och räknedosor. Så långt tror jag att vi är överens över partigränserna. Det regelverk vi lever med i dag har kritiserats, och i många fall med viss rätt, för att träffa hårt. Det har hunnit gå fyra eller kanske snart fem år sedan regeringen tillsatte en kommitté som fick det svåra uppdraget att förutsättningslöst se över hela skattetill- läggssystemet. Det är bland annat den kommitténs slutbetänkande som ligger till grund för de föreslagna förändringar vi diskuterar i dag. Själva grundförutsättningarna för uttag av skatte- tillägg är desamma som tidigare, alltså att en oriktig uppgift har lämnats oberoende av uppsåt eller oakt- samhet. Den stora förändringen ligger i stället i de subjek- tiva grunderna för hel eller delvis befrielse från sank- tionsavgiften. Förutsättningarna har mjukats upp och gjorts mycket mer nyanserade, utan att för den skull vara otydliga. Riskerna för att obetydliga och oav- siktliga fel och missförstånd fortsättningsvis ska komma att bestraffas är små, för att inte säga obefint- liga. I det här sammanhanget måste också den nya för- enklade deklarationen föras fram. De allra flesta upp- gifterna är ju numera redan förtryckta på blanketten. Det är med andra ord ganska svårt att göra fel, i alla fall oavsiktligt. Över partigränserna är vi, tror jag, överens om att ett sanktionssystem ändå är nödvändigt. Det råder emellertid delade meningar om det nya systemets konstruktion och avgifternas storlek, som vi har hört. Den borgerliga fyrpartireservationen uttrycker kritik, men på ett tämligen svepande sätt. Jag har därför fördjupat mig i den motion, Sk10, som ligger till grund för reservationen. Som jag uppfattar saken är själva grunden i den borgerliga kritiken deras högst självständiga, för att inte säga egensinniga, tolkning av de två domar som Europadomstolen meddelade i somras. I själva verket kritiserar domstolen på intet sätt vårt administrativa skattetilläggssystem. Varken det nu gällande regelverket eller det nya, som vi från majoritetens sida vill införa, bryter mot Europakon- ventionens bestämmelser. Domarna handlar i stället om att Sverige i två fall anses ha brutit mot artikel 6, förvisso, genom att ha brustit i skyndsamhetskravet vid handläggningen hos berörda skattemyndigheter och domstolar. Processen har alltså tagit alldeles för lång tid. Den här kritiken, fru talman, är allvarlig nog och manar oss till att göra allt vad vi kan för att det nya systemet ska utformas med klara och tydliga regler. Det är av yttersta vikt att vi inte bygger in sådant som vi från början vet kommer att skapa tolkningssvårig- heter, rättsosäkerhet och därmed också fördröjningar. Med hänvisning till den exklusiva tolkningen av Europadomstolens domar påstår alltså de borgerliga reservanterna att det nu föreslagna sanktionssystemet skulle balansera på gränsen till vad som är tillåtet i förhållande till artikel 6 i Europakonventionen. Jag tycker att den här kritiken skapar frågetecken som skulle behöva rätas ut. På vilken punkt eller vilka punkter balanserar det nya systemet på gränsen till det tillåtna i artikel 6? Hade den borgerliga invändningen i stället gällt artikel 4, närmare bestämt i sjunde protokollet, hade det varit lättare att förstå. Där har några remissinstan- ser, och till viss del också Lagrådet, uttryckt farhågor för att svängrummet gentemot konventionens gränser möjligen skulle vara för litet. Artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet handlar om förbud mot dubbelbestraffning. Avgörande för om det svenska systemet är förenligt med konventionen är om rekvisiten för brott, till exempel skattebrott, skil- jer sig från de rekvisit som finns i bestämmelserna om skattetillägg. Efter en sammanvägning av de olika remissin- stansernas synpunkter och Europadomstolens tidigare utslag finner regeringen att det förhåller sig så. Vårt system är alltså förenligt med konventionen. Övervä- gandena finns noggrant dokumenterade i proposition 106. Absurt nog skulle ett av reservanternas yrkanden, nämligen införande av de subjektiva rekvisiten uppsåt och oaktsamhet som grund för skattetilläggen, medfö- ra att risken för att bryta mot detta dubbelbestraff- ningsförbud skulle öka dramatiskt. Därtill skulle yrkandet, om det vann gehör, orsaka att antalet skatt- skyldiga som måste betala skattetillägg skulle öka. Den av majoriteten föreslagna ändringen kommer att innebära lättnader och ett minskat antal skattskyl- diga som måste betala sanktionsavgifterna. Det är så vi socialdemokrater vill ha det. Reservanterna yrkar vidare att skattetilläggen ska tas ut med ett fast belopp i stället för att beloppet knyts till storleken på den undanhållna skatten. Det borgerliga förslaget innehåller emellertid en liten eftergift åt rättvisan, nämligen att sanktionsavgiften skulle kunna ökas på vid stora undanhållna skattebe- lopp. Vid hur stora belopp? undrar jag. Och på vilket sätt skulle för övrigt fasta belopp öka rättssäkerheten? Ser reservanterna inga risker med tröskeleffekter eller konsekvenserna av de sig- naler som det här förslaget sänder ut, nämligen att det är nästan okej och i alla fall inte dyrt att fuska lite lagom? När det i stället gäller förseningsavgifter, som ut- går om deklarationen inlämnats för sent, är vi samtli- ga överens om att fasta belopp ska gälla. Reservan- terna tycker att nivån ligger för högt i det nya syste- met, men konstaterar också i sin motion att det är vanskligt att bedöma en lämplig nivå så att sanktio- nen fyller sin funktion att vara avskräckande utan att vara orimlig. De orden skriver jag gärna under på. Det nya systemet bygger på en avgiftsökning ju längre deklarationen fördröjs. Maxbeloppet som ak- tiebolag och ekonomiska föreningar kan tvingas att betala är på 15 000 kr och 3 000 kr för andra skatt- skyldiga. Huruvida dessa belopp är för höga eller rentav lagom höga är som sagt en bedömningsfråga. Men det är viktigt att i sammanhanget ändå påminna om att dessa avgifter är lätta att undvika att drabbas av. Det är inte på något vis svårt att få anstånd med sin deklaration om man av någon anledning inte kan lämna sina uppgifter inom föreskriven tid. Med detta, fru talman, yrkar jag avslutningsvis bi- fall till skatteutskottets förslag och avslag på reserva- tionen.

Fru talman! Ulla Wester tog oss på en odyssé i Kristianstads parkeringselände. Det var i och för sig intressant, men relevansen undgick faktiskt mig. Jag ställde en fråga i mitt anförande till socialde- mokraterna, vänsterpartisterna och miljöpartisterna här i kammaren varför ni säger nej till den utredning som vi har föreslagit. Vi anger i vår motion varför vi vill ha en utredning. Skyndsamhetskravet är en del av det. Otydliga regler, Ulla Wester, bidrar till skynd- samhetskravet inte kan uppfyllas. Därvidlag balanse- rar vi fortfarande på en knivsegg. Jag tycker att det visar på ett naivt och föraktfullt synsätt, där bristen på förståelse för de människor som har klämts i detta kraftfulla statliga system fortfarande lyser igenom med all önskvärd tydlighet. Varför kan ni inte säga ja till denna utredning som så innerligt väl behövs?

Fru talman! Att det skulle vara någon brist på för- ståelse kan jag sannerligen inte hålla med om. Dagens debatt handlar om ett förändrat system och vad det kommer att innebära - det tycker jag att den ska göra. Det handlar mycket mer om hur dåligt det gamla systemet har varit. Det har slagit fel och varit dåligt i många sammanhang. Det är därför vi debatterar just den här frågan i kammaren just nu. Utredning - ja, vi har precis slutfört en och dis- kuterar nu resultatet. Vi utreder ständigt, det är en fortlöpande process. Men en sak är viktig: Man måste följa upp sina förändringar och beslut. Vi pratar mycket om rättssäkerhet. Den är oerhört viktig, och det är oerhört viktigt i det här samman- hanget att vi följer Europakonventionens regler. Det tycker jag att majoritetens förslag gör, men jag kän- ner mig väldigt tveksam till att reservanternas förslag skulle göra det. Det handlar om det subjektiva rekvi- sit som reservanterna vill införa. Det skulle direkt bryta mot de mänskliga rättigheterna, mot konventio- nens 4 kapitel. Det skulle förlänga handläggningsti- den i enlighet med Europadomstolens domar som har meddelats mot Sverige. Dessutom skulle fler männi- skor få betala skattetillägg. Jag skulle vilja fråga Ulf Sjösten: Varför är rätts- säkerhet viktig ibland, och varför är det inte så ibland? Varför är det bra att fler ska betala skattetill- läggsavgift? På vilket sätt skulle det öka systemets legitimitet?

Fru talman! Orsaken till att vi har lagt den här motionen från de fyra borgerliga partierna är att vi anser att rättssäkerheten alltid är viktig. Ulla Wester har själv här i kammaren sagt att den tingens ordning som vi har haft fram tills nu inte har varit bra. Det är ett understatement av sällan skådat slag. Det har varit fruktansvärt. Vi har haft ett system där människor har klämts åt under inte bara ett, två eller tre år utan upp till tio år eller mer av ett system som sedan visat att företaget i fråga eller personen i fråga inte är att anse som skattskyldig för det som man först har ansetts skattskyldig för. Det systemet har vi haft fram tills nu. De förslag som nu kommer är bra, men de går inte hela vägen ut. Att införa subjektiva rekvisit, precis som inom övriga områden av rättsväsendet, är klokt och bra. Jag tror inte alls att det skulle innebära att rättssäkerheten skulle försämras, tvärtom. I det förslag till utredning som vi har lagt listar vi upp varför vi vill ha denna utredning. Det handlar om långa handläggningstider där man inte gått in på or- saken till att det sett ut som det har gjort under väldigt många år. Det handlar om uttunnad kompetens på detta område i rättssystemet, och det handlar om organisatoriska förändringar som måste ske för att man ska få ned just handläggningstiderna. Den pro- blematiken nonchalerar ni socialdemokrater, vänster- partister och miljöpartister genom att säga nej till att göra denna naturliga fortsättning, att utreda rättssä- kerheten inom skatteområdet. Säg ja till det!

Fru talman! Jag har lyssnat på Ulf Sjösten och konstaterar att han fortfarande pratar mer om hur det var förut än om hur det ska bli. Det blir lite konstigt, tycker jag, men det kanske passar ihop med att vi en gång i världen hade ett system som byggde på sub- jektiva rekvisit när det gäller skattetilläggen. De hör- de hemma i straffrätten. De var dessutom väldigt svåra att bevisa. Det här systemet, som byggde på sådan rekvisit, avskaffades på 1970-talet, närmare bestämt 1973 om jag minns rätt. Varför gjorde man det? Jo, därför att det slog så hårt och var så orättvist. Man ville undvi- ka polisingripanden och domstolsprövningar. Man vill inte att människor skulle in i brottsregistret för små förseelser. Man insåg redan då, för 30 år sedan, att det finns en skillnad mellan gärning och brott. För mig är det fullständigt obegripligt att Ulf Sjö- sten vill återinföra ett system som man redan för 30 år sedan tyckte var både orättvist och slog hårt. Det kan inte föra utvecklingen framåt.

Fru talman! Jag hade inte så mycket att tillägga innan Ulla Westers anförande. Jag fick desto mer att tillägga efter anförandet. Jag hoppas i alla fall att kristianstadbornas efter- levnad av parkeringsregler inte visar på den genom- snittliga viljan i Sverige att betala skatt och följa gällande regler. Annars skulle det innebära att vi behöver både många rekvisit och annat. Vad jag skulle vilja ta upp är automatiskt anstånd med betalning av skattetillägg. Det måste väl ändå med rim och reson vara så att det inte behövs särskild ansökan i ett fall, medan man i andra sammanhang automatiskt får anstånd. Jag tycker att den delen bor- de det vara ganska enkelt att svara ja på. Om man skulle hålla på så där på alla områden skulle vi få totalt olika lagar. Jag hoppas att Ulla Wester ska kunna inta en lite annorlunda ståndpunkt i det sam- manhanget.

Fru talman! Mitt exempel om parkeringar kanske var långsökt, men där finns ändå en parallell. Som bilförare förutsätts jag känna till vissa regler, eller hur? Parkerar jag fel får jag, om jag har otur som man kan beteckna det, ju parkeringsböter. Jag kan säga att jag inte såg skylten eller tänka att jag nog är tillbaka inom 15 minuter. Jag får likväl en bot, oavsett om jag har parkerat fel avsiktligt eller inte, vilket kan vara svårt att avgöra i efterhand. Jag kan dock överklaga, precis som man kan göra när det gäller skattetilläg- gen, om jag kan hävda att till exempel förbudsskylten var nedtagen. Där ligger parallellen. Det kanske inte blev mind- re långsökt, men det var så jag tänkte. Alla kommer nu att få anstånd med betalningen, och det är en väldigt bra förändring som jag är väldigt glad över. Att man inte får anstånd automatiskt tycker jag inte är något stort problem. Det är bra att den skattskyldige är varse vad som kan hända om över- klagandet inte går igenom till den klagandes fördel. Jag tycker inte att detta är något stort problem. An- tagligen handlar det om att sätta kryss i en ruta. Det kan ju vara någon som vill betala sin avgift, det vet vi inte. Det låter inte sannolikt, men det kan vara så. Låt den enskilde bestämma själv!

Fru talman! Jag förutsätter att jag, även om jag kör på en enslig väg och är emot högertrafikomlägg- ningen, håller mig på den högra sidan av vägen. Det finns ju inte någon anledning till att man ska kryssa i en särskilda ruta för ett anstånd som gäller hela systemet. Jag tycker inte att det är riktigt trovär- digt. Sedan pratade Ulla Wester om olika grader. Ja, det finns i lagen olika grader av snatteri och stöld. Det är klart att det alltid måste finnas en gradskillnad vid bedömningen. Men det måste finnas en rimligt förhållande mellan betalning för en vara och varan, även om det här gäller skatteområdet. När det gäller de som nu strejkar för att få högre lön är man villig att betala skatt - tydligen inte i Kristianstad, men det är en annan sak. Då är det in- tressant att notera att vi måste ha gemensamma reg- ler. Det är så enkelt som att det måste finnas en för- ståelse och en legitimitet. Vi i de borgerliga partierna strävar efter att gå lite längre för att man inte ska stanna halvvägs. Det är inte mer komplicerat än så. Vi begär också en översyn av det hela för att man ska hitta ett fullödigt system inom ett skatteområde innan man börjar med nästa område. Vad jag vet kommer jag att sitta i riksdagen bara i fyra år, så jag gissar att jag inte kommer att hinna med alla områ- den.

Fru talman! Jag är inte riktigt säker på att jag för- står frågan. Jag förstod inte detta med olika grader, men jag lyssnade kanske väldigt dåligt. Vi får slutföra den debatten utanför kammaren. Med tanke på det som Lars Gustafsson sade eller inte sade tycker jag att det är underligt att han är beredd att återgå till en ordning som rådde för 30 år sedan, en ordning som är mer orättvis och mera sträng.

Fru talman! De flesta partier har motionerat om att det behövs en förändring av skattetilläggen. Det är intressant att man i den här debatten diskuterar i stort sett bara historien. Man diskuterar väldigt lite om innehållet i betänkandets förslag till förändringar. Från borgerligt håll säger man att detta inte är till- räckligt. Sedan argumenterar man utifrån hur det har varit. Jag skulle kunna ta upp exempel på ännu mer groteska skattetilläggsärenden än de som har redovi- sats här. Jag har själv som konsult varit inblandad i några ärenden där det är fullkomligt obegripligt att man över huvud taget funderade på att påföra skatte- tillägg. Detta har inte minst gällt mervärdesskattelag- stiftningen och vissa typer av så kallade mindre peri- odiseringsfel. Genom detta betänkande kommer vi till rätta med stora delar av dessa problem. Det har uppstått en diskussion om att man ska återinföra de subjektiva rekvisiten. När vi fick del av lagrådsremissen begärde vi en diskusson med reger- ingen eftersom vi ansåg att det kunde finnas fog för att införa subjektiva rekvisit i syfte att göra gränsen väldigt klar. Men vi fick då klart för oss att det blir problem med Europakonventionen om man inför subjektiva rekvisit för utdömande av skattetillägg. Enligt höga juristers bedömning kan man inte ha samma rekvisit i brottmålsprocessen och när det gäll- er administrativa avgifter. Det tycker jag att Ulla Wester har gjort klart. Jag förstår inte att de borgerli- ga partierna inte kan ta till sig denna juridiska be- dömning. Detta får naturligtvis inte någon praktiskt betydelse i slutändan. Däremot blir det möjligt att ha kvar skattetilläggen. Men jag anar naturligtvis vad de borgerliga är ute efter, nämligen att ta bort skattetilläggen helt. Man vill att de ska undandröjas genom en lagstiftning som vi inte styr över. Det är därför som man vill införa subjektiva rekvisit. Det är ett väldigt fult sätt att ar- gumentera på. Det är precis det som ni är ute efter. Ni vill inte ha några administrativa utgifter. Det står i alla fall klart att om vi inför samma rek- visit som gäller i brottmålsprocessen för administrati- va avgifter finns det en stor risk för att vi inte kan använda oss av administrativa avgifter eftersom det då betraktas som dubbelbestraffning. Befrielsegrunderna är nu väldigt bra definierade. Göran och Barbro som togs upp i fallen här får inte några problem med den nya lagstiftningen. De blir befriade från skattetillägg. Det står tämligen klart att så kommer det att bli. Vad vi har varit kritiska emot är att det har gått så lång tid från det att Muncks utredning blev färdig till dess att propositionen kom på riksdagens bord. Det har tagit lite för lång tid. Men det som är ursäktligt för regeringen är att man ville invänta de processer som var aktuella i Europadomstolen och som gällde ett par taxichaufförer för att se var gränserna skulle dras. Trots att jag är kritisk tror jag att det fanns en poäng med att invänta dessa processer för att man skulle ha all dokumentation på bordet när man antog en ny lag. Det har sagts att det enligt dessa domar skulle vara skattetilläggen som är problemet, men så är det ju inte. Domstolen säger att det är okej med skattetill- lägg bara de är utformade på ett vettigt sätt. Men det är domstolsprocessens längd som är det stora proble- met. Ulf Sjösten sade att processen kan ta tio år. Jag vet ett fall som tog 20 år där en person som drev ett företag försattes i konkurs. Därefter undanröjde de högre insatserna alltihop. Det förelåg aldrig någon anledning att ta ut skattetillägg och inte heller att höja taxeringen. I det här fallet drev man alltså igenom en konkurs som var helt felaktig. Det berodde också på att det då inte fanns anståndsregler som nu föreslås. Detta hade aldrig inträffat med den nya lagstiftning- en. Det pågår ett arbete med att snabba på domstols- processen. Låt oss avvakta det och se vad det leder till. Jag håller med om att det är fullkomligt oanstän- digt att processen ska dra ut så långt på tiden. Många gånger är det fråga om ganska enkla mål. Att proces- sen kan ta lång tid vid sådana komplicerade mål som skalbolagsaffärer kan jag ha en viss förståelse för, men många gånger är det tämligen enkla mål som tar alltför lång tid, och det är oacceptabelt. Jag tror att vi alla här i kammaren är eniga om det. Det är därför som det pågår ett arbete för att snab- ba upp processerna i domstolarna. Därför avvaktar vi vad det arbete som nu pågår kommer att innebära. Därefter kanske det kan bli aktuellt att återkomma om det eventuellt skulle behövas någon form av parla- mentarisk utredning, men låt oss först se vad som sker utan att tillsätta ännu en utredning. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betän- kandet. Med detta tror jag att vi får en lagstiftning om skattetilläggen som på sikt, inom ett eller två år, kommer att visa sig funka väldigt bra. Sedan är bara frågan hur domstolsprocesserna kan snabbas upp.

Fru talman! Per Rosengren gav också en bild av verkligheten, och den kan jag förstå relevansen i på ett annat sätt än den bild som jag tidigare relaterade till här i kammaren. Per Rosengren sade att skattetilläggen har varit groteska. Nu ber jag om ursäkt, för jag befinner mig faktiskt fortfarande i det förflutna, Per Rosengren. Men för att förstå framtiden måste vi också förstå det förflutna. Det är en gammal god princip som i alla fall jag hyllar. Jag nämnde tidigare att en domstolsprocess kan ta tio år, och du sade att du har upplevt fall där det har tagit 20 år. Det är ju fruktansvärt! Man förlorar sin verksamhet. Man förlorar sitt anseende. Man förlorar sin ekonomi. Man förlorar faktiskt sitt liv. Människor har förlorat sina liv i de här processerna under många, många år. Vi pekar i vår reservation på att här behövs det en bred utredning som tittar på alla de komponenter som vi har varit inne på här i dag och ett antal till. Det behövs en blåslampa för att det faktiskt ska hända någonting med detta som har dragits i långbänk som oerhört länge. Men ändå, Per Rosengren, säger ni vänsterpartister nej till detta. Du säger från talarstolen att du kan väl förstå att det behövs utredas och att det behövs förslag på det här området och kanske också på andra. Men ni säger ju inte ja till det borgerliga förslaget i just den delen. Varför inte, Per Rosengren?

Fru talman! När det gäller det första är det klart att vi väl alla har lärt oss av det förflutna och sett effekterna av det tidigare skattetilläggssystemet. Det var flera år sedan som vi började motionera om att det behövdes en förändring. Vi instämde till stora delar i Munkcs utredningar. Varför vi sedan har avvikit från den just när det gäller de subjektiva rekvisiten har jag förklarat. Det är inte bara det att man förlorar sin ekonomi, sitt anseende, sitt liv, utan många människor har tvingats in i ett rättshaveribeteende på grund av denna lagstiftning, och mycket på grund av domstolsproces- sen. Men vi vet ju att det pågår ett arbete för att snab- ba upp domstolsprocessen och att man tänker vidta ett antal åtgärder. Låt oss se vad dessa åtgärder innebär innan vi drar i gång ytterligare en utredning, för det är inte på det sättet att utredningar automatiskt innebär en blåslampa på lagstiftarna och på regeringen när det gäller att komma fram till beslut. En utredning brukar ta omkring två år. Låt oss först avvakta och se vad de konkreta förslag som kommer att lämnas kommer att innebära för dom- stolsprocessens uppsnabbning. Jag tycker att det är ganska vettigt att göra det först. Om det sedan visar sig behövas kan man dra erfarenheter av de försök som har gjorts för att snabba upp processen. I det läget kommer en utredning att ha bättre förutsättning- ar att lyckas.

Fru talman! Att man behöver snabba upp proces- sen på just det här området torde vara tämligen otvis- tigt. Jag tolkar också debatten här i kammaren i dag så att vi faktiskt är eniga om det, och det tycker jag är bra. Men vi är inte eniga om hur vi kan nå fram till denna uppsnabbning, och det är det som jag tycker är lite tråkigt. Vi har alltså ett konkret förslag som går vidare än de utredningar som finns i dag. Jag tror att en utred- ning med ett parlamentariskt tryck bakom faktiskt skulle kunna åstadkomma underverk, och just på det här området behövs det underverk. Jag tänkte också fråga Per Rosengren varför ni säger nej till det automatiska anståndet. Vad är för- klaringen till detta, Per?

Fru talman! Jag tror inte att en utredning skulle innebära snabbare domstolsprocesser än om man redan nu tar tag i detta, som man gör inom regering- en. Man är medveten om problemet och kommer alltså att leverera förslag som ska snabba upp proces- sen. Det tror jag är det snabbaste sättet att lösa pro- blemen. Om man sedan inte är tillräckligt kreativ när det gäller att komma på lösningar, kanske det behövs flera hjärnor. Men låt oss se om det som kommer att föreslås kommer att innebära de förändringar och förbättringar som vi alla här i kammaren - och jag vill betona alla här i kammaren - vill ha när det gäller skatteprocesserna för att trygga rättssäkerheten och för att inte folk ska hamna i samma situation som flera människor har gjort. De har i lägre instans blivit dömda att betala skattetillägg och dessutom skatt, och sedan har både skattetillägget och taxeringarna un- danröjts i högre instans. Då har de redan blivit före- mål för kronofogden. Det är naturligtvis en helt oac- ceptabel situation. Sedan tror jag att problemet med anstånden kan lösas på ett väldigt enkelt sätt. Man sätter bara ett kryss i en ruta, som Ulla Wester sade, och begär an- stånd. Svårare är det inte. Gör inte automatiskt an- stånd till en jättefråga! Sätter man ett kryss i en ruta och därmed får automatiskt anstånd, då tycker jag att vi har kommit ganska långt. Då tror jag inte att pro- blemet existerar. Talmannen konstaterade att ingen talare var an- mäld.

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till den moderata reservationen i betänkandet. Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna ett utkast till rambeslut om frysning av egendom eller bevismaterial. Rambeslutet innehåller bestämmelser som innebär att beslut som fattas i en medlemsstat där förundersökning pågår automatiskt ska erkännas och verkställas här i Sverige om egendom och bevismate- rial finns här. Något nytt beslut ska man inte behöva fatta, utan egendom och bevismaterial ska frysas i avvaktan på att den stat där förundersökningen pågår bestämmer om bevismaterialet kan överlämnas eller tills man har förverkat det och beslutet därmed är verkställt. Ett genomförande av rambeslutet förutsätter lag- ändringar i vår lagstiftning. Sveriges advokatsamfund tillhör dem som har påpekat att de lagtexter som gör att man kan förutse konsekvenserna av att anta be- slutet saknas, och så är det här i kammaren i dag. Vi moderater är engagerade för ett gemensamt eu- ropeiskt arbete mot grov organiserad brottslighet, och ambitionerna med rambeslutet ligger helt i linje med det. Vi kan också konstatera att förslaget i flera delar verkar rimligt. Men, och det är det som är poängen med vår reservation, vi anser att riksdagen, innan vi överlåter besluten till andra, ska veta och kunna be- döma konsekvenserna i den svenska lagstiftningen. Rättsordningarna i våra länder är olika, och det finns faktiskt goda skäl att begrunda hur beslutet i prakti- ken kommer att verka om vi inte vill skapa helt nya bekymmer och problem. Här handlar det ju om att göra ingripanden mot enskilda människors egendom. Vi har ansvar, tycker jag, att inte generellt bara leva efter devisen att ändamålen alltid helgar medlen. Rättssäkerheten måste vara viktig här i kammaren, och vi har ett ansvar både här och som medlemmar i den europeiska unionen. Regeringen och Socialdemokraterna brukar göra EU skyldig för denna märkliga beslutsordning som vi nu har sett flera exempel på, men i det här ärendet går det inte ens att göra det. Det datum när medlemssta- terna ska ha genomfört bestämmelserna är ännu inte bestämt. Om regeringen och Socialdemokraterna hade velat göra det här i ordnade former, hade det faktiskt varit fullt möjligt. Det vore intressant att få ett svar på varför man inte ens gitter försöka när ma- negen är krattad. Jag vill också tillägga en sak, och det är att jag tror att vi ofta i det här sammanhanget glömmer bort behovet av implementering hos berörda myndigheter och instanser. Om man ska genomföra det här och se till att alla vet vad som gäller och hur de ska arbeta förutsätter det ju att alla får information och att vi har den svenska följdlagstiftningen. Man måste också rent praktiskt kunna hantera det hela. Det kan kräva organisationsförändringar och omprioriteringar. Jag tycker att det här slarvas bort hela tiden. Det är också så att nya regler, eller delvis nya regler, oftast ställer krav i fråga om förändringar som krävs för att de ska kunna fungera. Det måste finnas nya resurser eller möjligheter att göra andra budget- prioriteringar för att klara information, utbildning och verkställighet. Jag tror att nya lagar och nya beslut på de här områdena kan göra brottsbekämpningen mer effektiv, och det är ju nödvändigt. Men det förutsätter resurser, och det förutsätter ett engagemang att för- verkliga det också rent praktiskt. Vi har en mycket snabb utveckling när det gäller samarbetet på rättsområdet, och jag tycker att det är ytterligare ett argument för att rättsväsendet inte hela tiden kan hanteras som något slags restpost i det bud- getarbete som vi också bedriver i vår i riksdagen. Menar vi allvar med att vi måste bli bättre på att be- kämpa grov, gränsöverskridande brottslighet krävs det politisk samordning mellan ord och handling. Också i det avseendet tycker jag att regeringen är en besvikelse. Det finns anledning att påpeka det också när vi diskuterar det här ärendet.