2020 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll

Herr talman! Vi har i dag att debattera justitieutskottets betänkande gällande 2020 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll. Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 4 samt yrka att riksdagen lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Det finns en stor uppslutning i denna kammare bakom den självklara utgångspunkten att utländska medborgare som utgör ett hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om detta av någon anledning inte är möjligt bör dessa personer hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt som är förenligt med internationella konventioner, inte minst Europakonventionen.

Herr talman! Hanteringen av utländska medborgare som utgör ett säkerhetshot är en fråga som inte bara diskuteras i Sverige. Ofta handlar debatten om fall där verkställighetshinder för en utvisning föreligger. I Sverige hade vi en intensiv debatt kopplad till de sex så kallade imamerna. Det kanske mest omtalade fallet i Norden rör mulla Krekar.

Krekar kom till Norge 1991 som kvotflykting och byggde upp den islamistiska gruppen Ansar al-Islam. Redan 2003 dömdes han till utvisning. I över tio år försökte olika norska regeringar verkställa utvisningen utan att lyckas. Norge är nämligen, likt Sverige, bundet av de internationella konventioner som landet har undertecknat. Således kunde Krekar inte utvisas till Irak, eftersom de irakiska myndigheterna inte kunde garantera att han inte skulle dömas till döden om han återvände.

Värt att notera kopplat till mulla Krekar är att Fremskrittspartiet inför stortingsvalet 2013 lovade att avvisningen av honom skulle verkställas om de vann valet. Efter valet ingick Fremskrittspartiet i en regering ledd av Høyre. Hur gick det då med avvisningen? År 2020 utvisades Krekar - till Italien. Sensmoralen är att det verkar vara enklare att vara populist i opposition än när man sitter i en regering.

Herr talman! Åter till Sverige. År 2018 beslutade regeringen om en översyn av lagen om särskild utlänningskontroll. Syftet var att åstadkomma en ändamålsenlig, effektiv och överskådlig reglering som samtidigt är förenlig med ett väl fungerande skydd för grundläggande fri- och rättigheter. Utredningen föreslår bland annat

ny lag som gör det lättare att utvisa kvalificerade säkerhetshot

skärpta straff för dem som bryter mot anmälningsplikten eller trotsar ett återreseförbud

sänkta krav för att få tillstånd till hemliga tvångsmedel, från synnerliga till särskilda skäl

användning av fler tvångsmedel.

Enligt utredningen borde den nya lagen träda i kraft så snart som möjligt, men eftersom tillämpningsområdet för den nya lagen till viss del bygger på att förslaget till terroristbrottslag genomförs bör den nya lagen träda i kraft tidigast vid samma tidpunkt som terroristbrottslagen träder i kraft.

Av regeringens propositionsförteckning för våren 2021 framgår det att regeringen avser att lämna propositioner i dessa två ärenden i juni 2021 för behandling i riksdagen efter sommaren. Tanken är att den nya lagen ska träda i kraft den 1 januari 2022.

Herr talman! Möjligheten att hålla individer i förvar när det föreligger verkställighetshinder är ytterst begränsad med hänsyn till proportionalitetsprincipen och de internationella konventioner, främst Europakonventionen, som Sverige är bundet av.

Europakonventionen kräver bland annat att frihetsberövandet ska ske som ett led i ett förfarande som rör individens utvisning. När en beslutande myndighet eller regering har funnit att det föreligger verkställighetshinder och utvisningsbeslutet därmed ska inhiberas kan nämligen frihetsberövandet inte längre bedömas vara ett led i ett förfarande som rör individens utvisning. En ny utredning kommer inte att ändra på detta faktum.

Herr talman! Europa har under de senaste decennierna drabbats av en lång rad mycket allvarliga terroristdåd. Det har främst rört sig om islamistiskt motiverad terrorism, exempelvis de allvarliga attentaten i Paris 2015. Med detta sagt har det också förekommit attentat med exempelvis högerextrema agendor, och vi minns alla med förskräckelse attentatet på Utøya 2011.

Efter terrordådet på Drottninggatan för snart fyra år sedan blev det tydligt att hotet från terrorismen är reellt även i Sverige. Sverige har sedan ett antal år tillbaka en förhöjd terrorhotnivå. Enligt Nationellt centrum för terrorhotbedömning finns det individer, både i Sverige och utomlands, som betraktar terrorattentat mot mål i Sverige som legitima och som har såväl avsikt som förmåga att genomföra sådana.

En viktig del i att kunna freda oss från nya terrordåd är att säkerställa att personer som är eller kan bli ett säkerhetshot mot Sverige inte lyckas uppehålla sig i landet. Genom lagen om särskild utlänningskontroll kan Säkerhetspolisen vidta särskilda åtgärder mot personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot. Det kan till exempel handla om personer som kan kopplas till säkerhetshotande verksamhet. Ytterst kan personerna bli utvisade ur landet.

I det betänkande som debatteras i dag behandlas regeringens skrivelse 2020 års redogörelse för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll liksom två följdmotioner.

Lagen om särskild utlänningskontroll har varit utsatt för hård kritik. Säkerhetspolisen har för några år sedan i en särskild inlaga till regeringen påtalat att lagstiftningen är otydlig, svårtolkad och svårtillämpad. Lagens brister har också under senare tid blivit tydliga då utländska medborgare, som utgör bedömda säkerhetshot, försätts på fri fot på grund av att det föreligger hinder för att verkställa utvisningarna.

Personer som av både regeringen, Säkerhetspolisen och Migrationsverket har bedömts utgöra hot mot Sveriges säkerhet kan alltså i princip röra sig fritt i det svenska samhället. Detta är en mycket olycklig konsekvens som många i Sverige, med all rätt, har reagerat väldigt negativt på. En grundläggande uppgift för varje stat är att freda sina egna medborgare.

I samband med den så kallade terroröverenskommelsen 2017 förband sig regeringen att se över lagen om särskild utlänningskontroll, men det tog regeringen mer än ett år att tillsätta den utredning som var en nödvändig förutsättning för att gå i mål med detta.

För ganska precis ett år sedan överlämnades till slut utredningens betänkande Ett effektivare regelverk för utlänningsärenden med säkerhetsaspekter till regeringen. Det var tre år efter att regeringen i terroröverenskommelsen lovade att se över lagen. Nu har det alltså gått ytterligare ett år, men regeringen har fortfarande inte lämnat någon proposition till riksdagen.

Herr talman! Moderaternas utgångspunkt är att utländska medborgare som utgör hot mot Sveriges säkerhet ska lämna landet. Om det av olika skäl inte är möjligt behöver dessa personer kunna hållas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt. Det är inte möjligt fullt ut i dag.

Utredningen har gjort en gedigen översyn av lagstiftningen på området och föreslår en helt ny lag som står på egna ben och inte, som den nuvarande lagen i dess tillämpning, är beroende av utlänningslagen. Utredningen föreslår också ett antal skärpningar av lagstiftningen.

Det är därför angeläget att regeringen nu skyndsamt återkommer till riksdagen med förslag om de skärpningar som utredningen föreslår.

Det är emellertid inte tillräckligt. Utredningen tog nämligen inte sikte på den typ av situationer när utvisningar inte kan verkställas, och det ingick inte heller i utredningens direktiv.

Utskottet konstaterar i betänkandet att kommittédirektiven till den utredning som kommer att ligga till grund för den kommande propositionen var alltför snäva och att vissa frågor som skapat påtagliga problem därför inte uppmärksammades tillräckligt av utredningen.

Riksdagen uppmanade därför regeringen redan för ett år sedan att skyndsamt tillsätta en ny utredning som ska se över vilka ytterligare åtgärder som behöver vidtas för att samhället ska kunna skydda sig mot personer som anses utgöra ett säkerhetshot.

Eftersom regeringen fortfarande efter ett år inte har tillsatt en sådan utredning kräver utskottet nu att en ny utredning tillsätts inom tre månader. En sådan utredning bör bland annat utreda förutsättningarna att öka möjligheterna att hålla personer som bedöms utgöra ett säkerhetshot i förvar med iakttagande av rättsstatliga principer och proportionalitet samt förstärka möjligheterna till övervakning i de fall utvisning inte kan verkställas.

Vidare menar vi moderater att det behöver införas ett system så att hinder mot att verkställa utvisningarna kan undanröjas genom så kallade diplomatiska garantier. Diplomatiska garantier kan ingås med andra stater i enskilda fall. Men det bör även vara möjligt att gå längre och pröva att införa den typ av system som finns exempelvis i Storbritannien, nämligen generella överenskommelser.

Jag yrkar därför bifall till reservation 2 om diplomatiska garantier.

Moderaterna har också föreslagit att Sverige ska ställa krav på ursprungsländer som tar emot svenskt bistånd att även samarbeta vid återtagande av sina medborgare. Konsekvensen av att vägra att ta emot sina medborgare som har nekats rätt att vistas i Sverige bör vara att hela eller delar av biståndet dras in.

Herr talman! Regeringen behöver nå större framgång med att få dessa säkerhetshot att lämna landet. Hotet från terrorismen kommer att finnas under överskådlig tid. Nu krävs politisk handling för att lösa de säkerhetsproblem som Sverige står inför.

Herr talman! Vi debatterar denna morgon redogörelsen för tillämpningen av lagen om särskild utlänningskontroll. Det är en särskild lag som finns i Sverige som ger vårt land en möjlighet att utvisa de utlänningar som av Säkerhetspolisen bedöms utgöra ett säkerhetshot mot vårt land.

Denna lag har Sverigedemokraterna ensamma varit kritiska mot under väldigt lång tid. Den är alldeles för tandlös. Det har tagit väldigt lång tid för andra partier, och inte minst för regeringen, att börja agera i denna fråga.

När Sverigedemokraterna för fem sex år sedan påtalade brister i denna lag och ville att den skulle utredas i en skärpande riktning fick vi höra från regeringen att det inte går att göra någonting åt detta utan att Sverige är bundna av konventioner som gör att man inte kan vidta några åtgärder i en skärpande riktning.

I dag får vi höra från socialdemokraten här i talarstolen att det går att göra skärpningar av denna lag och att regeringen tänker göra det. Men det går inte att göra mer än vad regeringen tänker göra. Det är nämligen omöjligt att göra.

Detta visar det motstånd som finns från den rödgröna regeringen att göra skärpningar i lagen om särskild utlänningskontroll och att det inte alltid grundar sig i verkligheten utan i politiskt och ideologiskt motiverat motstånd. Det är därför som Sverigedemokraterna fortsatt skriver följdmotioner med anledning av dessa redogörelser och skriver motioner under allmänna motionstiden om att lagen om särskild utlänningskontroll ska skärpas. Vi anser nämligen, till skillnad från andra partier i denna församling, att denna lag måste utformas med Sveriges säkerhet som främsta prioritet.

Då är det otillfredsställande att vi har haft ett ganska uppmärksammat fall - det är inte det enda i Sverige historiskt sett - med sex imamer som av Säkerhetspolisen ansågs utgöra ett säkerhetshot. De togs i förvar 2019 och skulle utvisas. Med bristfälliga möjligheter för Sverige att påverka verkställighetshinder släpptes dessa personer ut för att det inte finns någon annan grund för förvarstagande i Sverige. Dessa personer har gått fria i Sverige sedan dess. De får till och med välja var i Sverige de ska bo. En av dem har flyttat till Malmö, en kommun som redan är drabbad av våldsbejakande extremism.

Sverigedemokraterna förespråkar en helt annan linje, ett förvarstagande som grundar sig på Sveriges säkerhet, det vill säga att Säkerhetspolisen under vissa förutsättningar ska kunna ta personer - utlänningar - som utgör ett säkerhetshot mot vårt land i förvar. Om det exempelvis kommer underrättelseuppgifter till Säkerhetspolisen om ett väldigt avancerat nära förestående terrorattentat i vårt land skulle Säkerhetspolisen kunna ta farliga personer i förvar, kanske för att inhämta mer underrättelseuppgifter eller för att störa ut en organisering inför ett terrorattentat. Denna möjlighet saknar Säkerhetspolisen i dag på grund av att det finns ett politiskt motiverat motstånd, framför allt från regeringen. Vi kallar detta säkerhetsförvar, och vi tar upp det i en reservation. Men vi står också bakom andra möjligheter att påverka denna otillfredsställande situation i vårt land genom att få personer att lämna landet genom diplomatiska garantier.

Vi vet att det finns andra länder som är mer framgångsrika i arbetet med att verkställa utvisningar genom exempelvis diplomatiska garantier av personer för vilka det har förelegat verkställighetshinder.

När regeringen allt som oftast säger att den jobbar aktivt med dessa frågor kan man fråga hur ofta den har omprövat grunden för verkställighetshinder som Migrationsöverdomstolen har slagit fast.

Jag hade en interpellationsdebatt med statsrådet Damberg för inte så länge sedan. Svaret på denna fråga uteblev. Jag misstänker att regeringen inte alls har omprövat grunden för verkställighetshinder mot dessa sex imamer som skulle utvisas. Det har gått två år, och man har inte en enda gång omprövat grunden för verkställighetshinder. Det är inte vad jag kallar ett aktivt arbete för att nå framgång med utvisningar av sex imamer som utgör ett terrorhot mot vårt land. Det är betyg underkänt för den rödgröna regeringen.

Sverigedemokraterna har, som sagt, länge påtalat bristerna i denna lag. Vi har nått viss framgång exempelvis med regeringens långsamma agerande för att förlänga tiden i verkställighetsförvar. Vi har sakteligen fått insikten att någon form av ytterligare kontroll än samtal hos polisen genom anmälningsplikt en gång i veckan kan vara lämplig. Man har kommit med ett löst förslag om elektronisk övervakning.

Men vi har också sett att personer som skulle utvisas - terrorister - inte minst i England och som utgjorde ett hot mot Englands säkerhet och befann sig i frihet under övervakning med elektronisk övervakning genomförde knivattacker mot befolkningen.

Det bud som finns på bordet från den rödgröna regeringen handlar om en möjlighet till lite längre verkställighetsförvar och eventuellt elektronisk övervakning. Man kan köra lastbil med elektronisk övervakning. Detta bara som en liten påminnelse om situationens allvar.

Sverigedemokraterna kräver av regeringen att den ska göra mer än det. Det är inte för mycket begärt att man prövar en framkomlig väg för att nå en större säkerhet kring dessa frågor. Om det inte går, om det är omöjligt, är det en sak. Men den som inte har prövat bär också ett ansvar för den situation som sedan uppstår i vårt land.

Jag yrkar avslutningsvis bifall till Sverigedemokraternas reservation 3 om förvar.

Herr talman! Man får tycka vad man vill. Man får ha vilka galna idéer som helst, och ingen tanke kan vara förbjuden, hur motbjudande den än må vara. Men när ens tyckande och tänkande omsätts i antidemokratiska aktiviteter, uppmaningar till våld eller stöd till terrorsekter går gränsen för vårt samhälles öppenhet.

Var och en är fri att driva debatt och göra sin röst hörd. Men ingen är fri att hota, uppmana till våld eller själv begå eller bidra till våldshandlingar. Sådana handlingar är straffbara, och vi kommer kontinuerligt att behöva utveckla denna straffrätt för att skydda vårt samhälle. Även när det gäller den som ännu inte har begått sådana handlingar men har en tydlig ambition att göra det finns en gräns för det öppna samhällets tålamod.

Ämnet för dagen har debatterats i många omgångar, och det på goda grunder. Jag minns att jag när vi debatterade förra årets upplaga av denna skrivelse poängterade att frågan träffar rakt in i den oerhört känsliga balansgång vi måste gå mellan rikets och våra invånares säkerhet och rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer. Detta är därför ett ämne som måste behandlas med den högsta kvalitet vi någonsin kan uppbringa.

Jag har också för mig att jag sa att den som påstår eller antyder att det här är lätt allvarligt har underskattat frågans komplexitet, eller också förstår man men bryr sig inte om vare sig det ena eller det andra för demokratins centrala värde. Alldeles oavsett vilket visar man i så fall med all önskvärd tydlighet att man inte är mogen att ta sig an frågor av denna tyngd.

De blocköverskridande samtalen om hur vi bäst bekämpar terrorismen i Sverige från 2015 och 2017 var bra. Men sedan dröjde det tre år för regeringen att komma till skott med något av det allra viktigaste. När vi debatterade detta ämne förra året tillkännagavs att kompletteringar behövde göras, men ännu har ingenting hänt när de gäller dessa kompletteringar. Därför kommer ett nytt tillkännagivande i dag, som kollegan Mikael Damsgaard har redogjort för.

Regeringen må säga att man har mycket att göra och att det är massor av tillkännagivanden att leverera på. Men om man gör anspråk på att styra landet bär man också ansvaret för att få saker och ting gjorda, i synnerhet sådant som riksdagen anmodar regeringen att göra. Det finns inga ursäkter för denna saktfärdighet, och det är därför vi lägger i dag fram det här ganska skarpa tillkännagivandet med en tydlig tidsgräns.

Ett par begrepp brukar alltid komma upp när vi debatterar det här ämnet. Det är dels Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som vi har hört, dels diplomatiska garantier. Dagens debatt är inget undantag.

Diplomatiska garantier låter vettigt och rimligt, men vi ska ha i åtanke att de stater som är aktuella oftast har riktiga skurkregimer. Tänk på Syrien och Irak - ska man kroka arm med sådana regimer och lita på att en sådan diplomatisk garanti kan hållas? Det är ganska skakigt.

Det är just därför som verkställighetshinder ofta föreligger. Det här är stater som förtrycker sina invånare som begår grova övergrepp. Att kroka arm med sådana regimer är antagligen inte särskilt fruktbart, och överenskommelser med sådana regimer måste anses vara utomordentligt svaga. Men visst, möjligheten ska inte uteslutas.

När det gäller Europakonventionen för mänskliga rättigheter verkar vi genom åren ha gått lite fram och tillbaka, men vi tycks vara överens om det allra största och bredaste fältet i den parlamentariska majoriteten: Konventionen ska respekteras. Vi får inte utvisa människor om de riskerar tortyr eller dödsstraff.

Ibland låter det nästan som att detta är något beklagligt, något nödvändigt ont som vi helst skulle vilja dra oss ur eller omförhandla. Men, herr talman, det viktiga är inte att vi är bundna av den internationella konventionen. Det viktiga är att vi inte vill utvisa någon människa till tortyr eller dödsstraff. Jag hoppas att det är en hållning som vi är brett överens om även framöver.

Det finns mycket att säga om det här ämnet, och vi har debatterat det i många olika omgångar. Men jag hoppas att vi kommer framåt och har ett aktivt utvecklingsarbete i det utomordentligt viktiga arbetet med att skydda vårt rikes säkerhet och våra invånares säkerhet samtidigt som vi värnar rättsstatliga och demokratiska principer och ser varje människas värde alldeles oavsett vem man är.

Herr talman! Utländska medborgare som utgör ett hot mot rikets säkerhet ska lämna Sverige. Om det inte kan göras snabbt ska en sådan person kunna sättas i förvar eller övervakas på ett betryggande sätt.

Det är minst sagt nedslående att ytterligare åtgärder vid verkställighetshinder inte har utretts trots att riksdagen för ett år sedan gjorde ett sådant tillkännagivande. Men nu kan vi driva på detta genom ett beslut här i dag då vi röstar för utskottets förslag.

Kristdemokraterna har ett antal reservationer, men för att spara tid yrkar jag bifall endast till reservation 2 om diplomatiska garantier.

Med tanke på ämnets allvarlighet är det lite tråkigt att börja ett inlägg med att säga att vi här har ytterligare ett exempel på regeringens oförmåga att agera. Om vi verkligen menar allvar med att agera mot extremism och terrorism måste vi själva hela tiden se till att vi har adekvat lagstiftning som kan slå både mot organisering och mot finansiering.

Regeringen har ända sedan 2017, när överenskommelsen kring terrorismen gjordes, förbundit sig att se över lagen om särskild utlänningskontroll. Man har endast delvis lyckats. För ett år sedan gjorde riksdagen ett tillkännagivande för att vidga det snäva direktiv som den pågående utredningen arbetade efter. Utredningen hade inte fått direktiv att titta på situationer där verkställighetshinder förhindrar en utvisning. Här har vi alla på näthinnan situationen med de sex imamerna, som just av detta skäl nu rör sig fritt i vårt samhälle trots att de utgör ett hot mot rikets säkerhet.

Överenskommelsen om terrorism 2017 kom efter det att Säkerhetspolisen påtalat att den då gällande lagstiftningen var både otydlig och svårtolkad och dessutom svårtillämpad. Den minnesgode kommer säkert ihåg att det hände saker 2017. Vi minns alla som i går terrordådet på Drottninggatan här i Stockholm. Det som kanske färre känner till är att dagen före röstades Kristdemokraternas initiativ om att förbjuda samröre med terrororganisationer ned här i Sveriges riksdag.

Denna oförmåga att hantera extremism och terrorism från regeringens sida gör sig gällande på olika sätt.

En annan lagstiftning som vi behöver här i Sverige är ett förbud för utländska extremister att finansiera verksamhet här. Detta är någonting som vi kristdemokrater har drivit under flera år, för vi ser att vi måste sätta stopp för den utländska finansieringen. Det är nödvändigt om vi nu vill göra någonting åt exempelvis den våldsbejakande islamismen. Vi har därför lyft frågan om att det borde införas ett förbud mot utländsk finansiering av svenska moskéer och islamistiska föreningar.

Häromdagen beslutade Folketinget i Danmark att göra just detta. Det är en lag som sätter stopp för vad man kallar "antidemokratiska donationer". I ett pressmeddelande slår den socialdemokratiske invandrings- och integrationsministern fast: "Detta lagförslag är ett viktigt steg mot kampen mot de extrema islamisternas försök att vinna mark i Danmark. Med detta kan vi ta en riktad inställning till donationerna som undergräver de värderingar som det danska samhället bygger på."

Här i Sverige har den socialdemokratiskt ledda regeringen klargjort att man vill stoppa utländska direktinvesteringar i Sverige, men då har det handlat om fysiska investeringar i exempelvis svenska hamnar. När det gäller utländska fanatiker gör regeringen ingenting.

Herr talman! Vi har alltså en reservation där vi menar att verkställighetshinder ska kunna avlägsnas genom så kallade diplomatiska garantier. Vi vill att man prövar att forma avtal med diplomatiska garantier med andra länder så att utvisning kan ske. Här både kan och ska vi också utvärdera det svenska biståndet. Om landet i fråga får svenskt bistånd menar vi att biståndet måste prövas, och då tänker vi på den del av biståndet som kallas utvecklingsbistånd, inte humanitärt bistånd. Det ska kunna reduceras eller dras in om ursprungslandet inte samarbetar kring att återta sin medborgare.

En utlänning som fått avslag på en ansökan om asyl eller som begått brott ska lämna vårt land med beaktande av det som kallas för non-refoulement. Det är därför angeläget att Sverige arbetar aktivt, mycket mer aktivt, för att exempelvis få fram sådana diplomatiska garantier som ger möjlighet att pröva detta.

Detta är någonting som inte bara vi kristdemokrater och flera andra partier pekar på. Även Säpo pekar på detta som en möjlighet när det handlar om just de sex imamerna som greps och där utvisning dock inte kunnat verkställas utan där de i dag är på fri fot i vårt samhälle.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 13.)