Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! De svenska kommunerna och landstingen ansvarar för driften och utvecklingen av många uppgifter, bland mycket annat för det vi traditionellt betecknar som välfärden. Det är verksamheter som ligger nära invånarna i deras vardag och som kan ha mycket stor och direkt påverkan på människors liv. Vi har ett kommunalt självstyre som innebär att många av besluten som rör dessa verksamheter fattas lokalt. Det innebär att vi från centralt håll behöver se till att kommuner och landsting har de bästa förutsättningarna för att klara sina uppdrag.

Till allra största del finansierar kommunerna sina verksamheter med kommunalskatten, som de själva bestämmer över. Därutöver tillkommer generella respektive riktade statsbidrag. Resterande 15 procent finansieras via avgifter, försäljning av verksamheter, hyror och liknande. Men där har vi delvis lagt oss i och begränsar, till exempel med beslut om maxtaxor.

Kommunerna ställs hela tiden inför utmaningar. Årskullarna skiljer sig storleksmässigt rätt mycket åt, och in- och utflyttning sker. Det påverkar förskolor och skolor. En åldrande befolkning behöver mer omsorg och sjukvård. I allt detta finns en viss framförhållning - den som föds i dag kommer om något år att dyka upp inom barnomsorgen. Ju äldre man är, desto större är sannolikheten att man behöver hjälp av hemtjänst och sjukvård.

Skillnaden de senaste åren är den stora invandring som nu och framöver i stort ligger i händerna på kommunerna. På längre sikt har vi än större utmaningar på grund av befolkningsutvecklingen, med en relativt sett mindre del av befolkningen som ska försörja allt fler. Det perspektivet får vi inte tappa bort, särskilt eftersom den utmaningen blir än större om vi inte lyckas med integrationen av de nyanlända.

De senaste årens utveckling återspeglas redan i relativt stora kostnadsökningar ute i kommunerna. Visserligen har de kunnat kompenseras av ökade skatteintäkter - tack vare Alliansens politik och även med hjälp av konjunkturen har vi för närvarande goda skatteintäkter på alla nivåer. Men prognoserna pekar på att utgifterna de kommande åren kommer att öka i högre takt än inkomsterna.

Med det i åtanke är det nu vi måste agera. Om inte får kommunerna och landstingen det riktigt tufft redan på kort sikt men framför allt från mitten av 2020-talet. Det kommer egentligen inte som någon överraskning; det har i princip alla rapporter och långtidsutredningar sedan länge visat.

Därför är regeringens agerande bekymmersamt. Man vältrar över kostnader som staten ansvarar för på kommunerna.

Som exempel kunde vi förra veckan i Dagens Samhälle läsa om hur kommunerna får rycka in med hemtjänst och boendekostnader när Försäkringskassan säger nej till personlig assistans för att leva upp till regeringens sparkrav.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Ett annat exempel är att Migrationsverket inte betalar ut ersättningarna till kommunerna. Det är ett extra stort problem i Skåne, där kommuner som Örkelljunga tvingas låna pengar för att lägga ut de ca 60 miljoner kronor som Migrationsverket inte betalat - och det är alltså bara för Örkelljunga. Kommunerna har redan stora investeringsbehov och ökade pensionskostnader, så dessa extra kostnader är verkligen inte något som staten borde undandra sig ansvaret för.

Ett tredje och ett fjärde exempel är att regeringen kortsiktigt ändrar villkoren för kommunerna genom sänkt dygnsersättning för ensamkommande barn respektive den så kallade bosättningslagen för att ordna bostäder åt nyanlända.

Enligt SKL:s ekonomirapport får bosättningslagen inte bara konsekvenser för kommunerna genom direkta kostnader för investeringar. Det finns även långsiktiga risker med ökad belåning, ökat risktagande och eventuella effekter på kommunernas ekonomiska bistånd.

Strax kommer vi säkerligen att få höra om de 10 miljarder som regeringen satsar på kommunerna. Det besynnerliga är dock vad dessa 10 miljarder ska räcka till.

För det första ska man vara medveten om att de 10 miljarderna i stort täcker de senaste årens urholkning av statsbidragen, som ju inte räknas upp med automatik.

Det är endast 3 miljarder som går in i utjämningssystemet. Övriga 7 miljarder går till att täcka kostnader för flyktingsituationen. Men regeringen förväntar sig att pengarna även ska användas till att utveckla välfärden utifrån lokala behov. Man nämner därutöver att fler ska anställas och stärka vården, skolan och omsorgen. De höjda arbetsgivaravgifterna ska kompenseras. De ökande sjukkostnaderna och LSS-kostnaderna ska finansieras. Pengarna ska dessutom användas till att förbättra arbetsmiljön. Ja, det kan ju vem som helst förstå att det inte blir särskilt stora effekter när pengarna ska räcka till det mesta i 290 kommuner och 20 regioner respektive landsting.

Vi moderater vill satsa mer på kommunerna och på välfärden än vad regeringen gör. Sett till åren 2017-2020 satsar vi dryga 60 miljarder på kommunerna och på välfärden medan regeringens satsningar uppgår till ca 40 miljarder. Vi satsar generellt på kommunerna men alldeles särskilt på skolan. Det handlar bland annat om mer undervisningstid, utökad lovskola och obligatorisk läxhjälp.

Att satsa på skolan är viktigt för att på lång sikt säkerställa att våra unga kommer att vara attraktiva på arbetsmarknaden. Vi tror stenhårt på arbetslinjen, och samtliga våra reformförslag fokuserar på hur jobben ska bli fler. Det bidrar till bättre möjligheter för kommunerna att stå på egna ben.

Vi moderater har en plan för Sverige som långsiktigt tryggar den svenska välfärden. Den hoppas vi att vi tillsammans med våra allianskompisar kan genomföra från år 2018.

(Applåder)

Herr talman! Jag har en bakgrund i kommunpolitiken. Det var innan jag blev riksdagsledamot. På den tiden befann sig Anette Åkesson i samma del av landet, också som kommunalråd och kommunpolitiker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vi har ungefär samma bild och samma erfarenhet av vad det innebär att sitta i budgetberedningar och vända och vrida på skatteintäkterna för att få budgeten att gå ihop och kunna genomföra de politiska ambitioner man har och de satsningar man vill göra.

När Moderaterna och Anette Åkesson nu går upp och talar om det förträffliga i Moderaternas budgetalternativ är det lite märkligt att man väljer att bara räkna på ökade utgifter, men inte på besparingar och nedskärningar. Faktum är nämligen att Moderaterna i sitt alternativ till den budget regeringen har lagt på bordet föreslår nedskärningar på 20 miljarder kronor, varav 4 miljarder är direkt riktade mot kommuner och landsting.

Man skär ned på folkhälsa och psykiatri, minskar antalet anställda i äldreomsorgen, försämrar arbetsmiljön i välfärden och vill stoppa resurser till kommuner som bygger bostäder för alla de unga som behöver flytta hemifrån.

Jag tror inte att det finns särskilt många kommunalråd runt om i vårt land som håller med om att nedskärningar på flera miljarder skulle stärka deras möjligheter att upprätthålla en god välfärd och en god skola. Jag lever dessutom i förvissningen att om Anette Åkesson fortfarande hade suttit som kommunalråd i sin hemkommun hade hon varit mer bekymrad med en borgerlig eller moderat budget i Sveriges riksdag än med den som regeringen nu lägger fram.

Vad jag gärna vill veta är: Var ligger det rimliga i att redovisa utgifterna men inte besparingarna? Varför räknar ni i er budget bara brutto men inte netto?

Herr talman! Jo, det stämmer att Niklas Karlsson och jag känner varandra från tidigare uppdrag, men jag delar inte den bild han ger. Som kommunalråd hade jag varit väldigt nöjd med en moderat budget eftersom jag hade sett fördelarna med fokuset på arbetslinjen. Jag hade tyckt att de satsningar man gör är bra, och jag hade insett att det vi inte ställer upp på i den socialdemokratiska och miljöpartistiska budgeten är till exempel satsningar på sådant som är ineffektiv arbetsmarknadspolitik: att man bygger ut statligt subventionerade extratjänster som inte funkar och att man vill lägga en massa pengar på ineffektiva byggstöd.

Att man därutöver försöker att med precision hindra sådana åtgärder som främjar jobben och dessutom vill minska tillväxten är sådant som jag inte hade ställt upp på. Så jag delar inte alls den synen. Rent konkret satsar vi dessutom mer pengar på välfärden än S och MP gör.

Herr talman! Detta blir lite märkligt, för Moderaterna och Anette Åkesson vidhåller fortfarande att det bara är ökade utgifter som ska räknas, inte hur det ser ut på sista raden.

I Moderaternas budgetalternativ framför man att man under perioden 2017-2020 satsar 33 miljarder på kommunsektorn. Men räknat på samma sätt satsar regeringen 40 miljarder på det utgiftsområde vi talar om i dag. Ni räknar inte de 20 miljarder ni drar bort från kommunsektorn bara för nästa år, 2017. Bara 4 miljarder går direkt till kommunsektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Oavsett hur man väljer att räkna och vad man väljer att säga är det de facto så att det fattas 4 miljarder kronor netto till följd av nedskärningar om Moderaternas budgetförslag skulle gå igenom i Sverige riksdag.

Min fråga kvarstår: Varför är det rimligt att som riksdagsledamot bara räkna utgifter och inte besparingar, när du som kommunalråd hemma i Båstad har suttit och räknat på både inkomster och utgifter?

Herr talman! Jag delar fortfarande inte Niklas Karlssons beskrivning. Om vi återkommer till de specifika 4 miljarder som Niklas Karlsson hänvisar till har vi visserligen en minskad schablon för nyanlända på 4 miljarder kronor, men vi kompenserar det med en etableringsersättning som ökar från två till tre år. Det är alltså en kostnad på 4,4 miljarder, så netto ger den neddragningen ett plus på 0,4 miljarder, om nu dessa detaljer intresserar någon.

Herr talman! Vad är jämställdhet? Samma rättigheter och skyldigheter för kvinnor och män, lika lön för lika arbete och samma förutsättningar att själv styra över sitt liv är nog vad många skulle svara. Men det beror givetvis på vem man frågar; man får kanske inte samma svar av en genusvetare på Södertörn som man får av genomsnittssvensken.

Men jag tror också att man får olika svar i denna församling. För en del är jämställdhet kvotering till bolagsstyrelser, kvotering av föräldraförsäkring och jämställd snöröjning. Själva kärnan i problemformuleringen för dem som tycker så här är att män och kvinnor gör olika saker i olika utsträckning, och det vill man ändra på genom lagstiftning. Men alla de svenskar som inte läst genusteori tror jag har andra jämställdhetsproblem i sin vardag.

I dag deltidsarbetar ofrivilligt fler än hundra tusen svenskar inom offentlig sektor: män och kvinnor som vill och kan men inte får arbeta heltid. Majoriteten av dessa hundra tusen deltidsanställda är kvinnor. Som exempel kan nämnas att en tredjedel av kvinnorna i dag arbetar deltid medan det bland männen endast handlar om en tiondel, vilket gör detta till ett av våra största jämställdhetsproblem.

Jag tror att det är här jämställdhetsdebatten bör föras, för jag är av uppfattningen att kvinnor är lika kompetenta som män och på egen hand kan ta sig in i börsstyrelserna. Och låt oss vara helt ärliga: Finns det inte större vardagsproblem än så för alla dem som är ryggraden i svensk välfärd?

Jag tänker exempelvis på de hundratusentals deltidsanställda som tvingas ta ett förmiddagspass och ett kvällspass med ett flera timmar långt hål mitt på dagen utan arbete för att få privatekonomin att gå ihop. För det är så det är: Det är inte värt att åka hem mellan förmiddags- och kvällspasset, så i stället sitter man av tiden i fikarummet i väntan på att arbetet ska börja igen. Det är under denna tid man hade kunnat ge de äldre den extra vård och omsorg de förtjänar eller kanske ge dem en möjlighet till socialt umgänge.

För en ensamstående mamma som jobbar deltid blir det en daglig kamp att få livspusslet att gå ihop. Det blir inte bara körigt att hinna med allt som ska göras med matlagning, läxläsning och tvätt, utan det leder faktiskt också till sämre karriärmöjligheter, sämre löneutveckling och dessutom en lägre framtida pension.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det vi beslutar här är alltså inte bara något som påverkar människor i dag och fyra år framåt. Det är något som kommer att påverka den ensamstående mamman som jobbar deltid även på ålderns höst. Om vi inte kan se bortom mandatperiodens begräsningar kommer hon att bli ännu en svensk fattigpensionär. Vi är de enda som har makten att förhindra det.

I slutändan påverkas vi alla, för ofrivillig deltidsarbetslöshet leder till en generellt sämre välfärd. Vi har i dag en situation där det finns många ofrivilligt deltidsanställda förskollärare som mer än gärna hade gått upp till heltid och höjt kvaliteten på förskolan. Vi vet att behovet av fler händer i vården inte kommer att minska i framtiden; tvärtom pekar prognoserna på att vi blir allt fler äldre.

Men för att höja kompetensen och få fler att söka sig till vård- och omsorgsyrkena behöver statusen för dessa yrken höjas. Om det finns en möjlighet att utvecklas och utbilda sig och därmed höja sin lön blir yrket också mer attraktivt.

År 2011 startades Omvårdnadslyftet, som är en kompetensreform för anställda inom äldreomsorgen för att öka kunskapen och förståelsen kring äldres situation. Utöver den uppenbara kunskapshöjning som reformen för med sig är syftet också att ge personalen fler karriärvägar genom att de kan växa och utvecklas i sina yrkesroller. En nischad undersköterska med specialkompetens står bättre rustad på arbetsmarknaden än ett mindre erfaret vårdbiträde.

Herr talman! Politiker i denna kammare har under lång tid skjutit över ansvaret för dessa frågor till kommunerna, och med facit i hand kan vi konstatera att det inte fungerat. Därför tar vi, som tidigare år, initiativ till att lösa problemet på riksnivå i denna församling.

Regeringen distribuerar 7 miljarder till kommunerna för att täcka upp för den misslyckade invandringspolitiken. Sverigedemokraterna väljer att göra en annan prioritering. Vi behöver bättre arbetsvillkor inom välfärden, och det behövs fler händer som kan öka livskvaliteten för våra sjuka och gamla.

Vi avvisar därför regeringens 7 flyktingmiljarder och gör i stället om dem till 7 välfärdsmiljarder. Fler än hundra tusen ofrivilligt deltidsanställda kommer att kunna gå upp till heltid. Vi satsar på att förbättra offentliganställdas situation och arbetsvillkor, och vi nystartar Omvårdnadslyftet.

Jag yrkar bifall till Sverigedemokraternas reservation 1.

I detta anförande instämde Heidi Karlsson och Crister Spets (båda SD).

Herr talman! Vi ser att Sverigedemokraterna i sitt budgetalternativ för 2017 väljer att dra ned med över 30 miljarder på kommunsektorn. Även om man skulle tro på alla de beräkningar som finns i Sverigedemokraternas budgetalternativ, framför allt deras uppskruvade förväntningar på höjda skatteinkomster, skulle det innebära att kommunerna i Sverige får över 10 miljarder mindre i ekonomiska resurser än med det förslag som regeringen har lagt fram.

Dessa 10 miljarder motsvarar över 20 000 undersköterskor. Det motsvarar 7 000 vårdplatser eller kostnaden för att driva en av tio skolor i hela Sverige. Av dessa resurser motsvarar 26 miljarder det kommunalekonomiska utjämningssystemet, som man helt plötsligt bara lyfter ut. Det är resurser som man fördelar beroende på de förutsättningar som finns runt om i vårt land, så att välfärden ska kunna levereras och kvaliteten ska vara densamma oavsett var i landet människor väljer att leva.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det förslag som Sverigedemokraterna nu lägger fram är ett direkt slag mot Landsbygdssverige. Det är ett direkt slag mot kommuner som har sämre ekonomiska förutsättningar. Det är en omfördelning av enorma mått utifrån en omvänd Robin Hood-effekt.

Jag undrar, Dennis Dioukarev, vilken rättvisa du ser i detta. Varför är det rimligt att Hagfors och Höör ska ges sämre förutsättningar att bedriva en vård, omsorg, skola och barnomsorg som är likvärdig med andra kommuner runt om i vårt land?

Herr talman! Det var ett väldigt ohederligt och märkligt sätt att läsa en budget på, får jag ändå säga. När man läser en budget får man kolla på helheten. I vårt budgetalternativ får vi kraftigt ökade skatteintäkter på grund av de skattereformer som vi genomför, och vi får kraftigt minskade utgifter på grund av en ansvarsfull invandringspolitik. Effekterna av detta på det stora blir att vi har exakt samma finansiella sparande som regeringen.

Detta ger mig två sätt att tolka Niklas Karlssons anförande. Antingen kan han inte läsa en budget, vilket jag betvivlar, eller så misstolkar och vilseleder han medvetet svenska folket som ett led i Socialdemokraternas retoriska spel. Man är ett trött parti som saknar riktiga lösningar på reella problem, och det tror jag kommer att straffa sig i nästa val.

Herr talman! Om det beror på min bristande kunskap eller på min retoriska förmåga är upp till andra att avgöra. Men om vi försöker hålla detta på någon form av intellektuell nivå kan vi väl börja bena ut detta.

Det kommunalekonomiska utjämningssystemet bygger på att man ska ges förutsättningar att bedriva en likvärdig välfärd i hela landet. Det innebär att systemet omfördelar.

På sista raden kan det mycket väl vara så - även om man gör en välvillig tolkning av ert budgetförslag - att det finansiella sparandet är detsamma. Men förutsättningarna för våra kommuner blir annorlunda. De intäkter som Hagfors, Höör, Hörby och andra kommuner förlorar när ni tar pengarna ur systemet får de inte tillbaka när ni samtidigt höjer skattenivåerna, så att de får ökade intäkter genom kommunalskatten. Därför blir det en omfördelning.

Vissa kommuner i vårt land, ofta landsbygdskommuner, barnrika kommuner och kommuner som har en åldersstruktur som medför stort vårdbehov och att välfärden är extra tung, ges inte förutsättningar att bedriva samma vård, omsorg, skola och barnomsorg som de rika kommunerna, som ofta är förortskommuner runt våra storstäder. Det finansiella sparandet är nog detsamma, men vi omfördelar resurser från Landsbygdssverige till lite rikare kommuner runt våra storstäder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag frågar igen: Varför är detta rättvist? Var är det rimliga i att göra detta? Hur ser den sverigedemokratiska rättvisan egentligen ut?

Herr talman! Återigen: Om man läser vårt budgetalternativ ordentligt ser man att vi till skillnad från er öronmärker bidrag till kommunerna som ska gå till välfärdens kärnverksamhet i stället för att fördela dem exempelvis genom en anslagspost som heter Stöd med anledning av flyktingsituationen. Vi öronmärker våra anslag till välfärdens kärnverksamhet. De ska gå till sjukvård, skola och omsorg, ingenting annat. Så enkelt är det.

Herr talman! Dennis Dioukarev inleder med att tala om jämställdhet och ofrivillig deltid. Jag måste säga att jag är lite förvånad. Det var lite oväntat. Men jag ska ändå ta tillfället i akt att säga att oavsett vilket parti man representerar välkomnar jag att man lyfter fram frågor om jämställdhet, även Sverigedemokraterna.

Jag tror dock inte att vi har riktigt samma syn på hur vi ska nå jämställdhet. Dennis Dioukarev tog själv upp frågan om kvotering. För mig är kvotering ett medel, inte ett mål. Det är viktigt att ha klart för sig att så länge vi har ett ojämställt samhälle behöver vi ibland fatta politiska beslut som leder till att vi får ett jämställt samhälle.

Dennis Dioukarev tar upp frågan om deltid. Det verkar väldigt konstigt mot bakgrund av vad som hände här i kammaren för två veckor sedan, då vi debatterade offentlig upphandling. Det handlade om hur vi ska använda var femte skattekrona i Sverige och vilka krav vi ska kunna ställa. Då ville vi i Vänsterpartiet och regeringen ställa sociala krav. Det ville inte Sverigedemokraterna. Man ville inte att det skulle vara möjligt att på något sätt skydda dem som arbetar i verksamheter som upphandlas med offentliga villkor. Man ville inte ställa några sociala krav, och man såg till att det blev majoritet för detta i riksdagen. Jag menar att det var ett löftesbrott mot Sverigedemokraternas väljare. Det tyckte jag var väldigt märkligt.

Då talade du inte om ofrivillig deltid, Dennis Dioukarev. Då pratade du om halalkött.

De 10 välfärdsmiljarderna är en permanent höjning till välfärden. Vi har en fördelning på dem, så att det i början går mer pengar till de kommuner som tagit större ansvar för den flyktingsituation vi har haft i Sverige. Det tycker jag är en bra politik. Det visar att man ser att det har varit skillnader mellan olika kommuner i Sverige och att man har olika möjligheter att förbättra situationen. Därför tycker jag att det är rimligt att man gör den typen av prioritering. Det blir alltså en permanent höjning, som innebär att kommunsektorn får den största höjningen sedan det kommunala utjämningssystemet infördes.

Herr talman! Det vore intressant att få veta hur man ska kvotera in till bolagsstyrelser. Är det på basis av det sociala könet, det juridiska könet eller det biologiska könet? Det är ett litet sidospår, men det vore intressant att höra Håkan Svennelings åsikt i den frågan.

Med vår politik kommer en majoritet av dem som är i asylsystemet i dag att få avslag. Det kommer över huvud taget inte att bli någon belastning på välfärdssystemet, för vi knyter välfärdssystemets förmåner hårdare till det svenska medborgarskapet, för vi tror att det är en integrationspolitiskt bra satsning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Vi kan väl börja med att konstatera att Dennis Dioukarev sätter sig över lagar och regler och helt enkelt konstaterar att de som har sökt asyl i Sverige inte har asylrätt. Det är i sig skrämmande. Det säger ganska mycket om Sverigedemokraternas politik att man så kategoriskt kan säga att de kommer att få avslag och inte kommer att få vara en del av det svenska samhället, oavsett om de har flytt från krig och förtryck. Det tycker jag är allvarligt att ha som grundhållning.

Jag tror inte att Dennis Dioukarev och jag kommer att bli överens om kvotering, och jag tänker inte gå in i en diskussion om vilket kön man ska utgå från. Jag tror dock att man kan se att pappamånaderna i föräldraförsäkringen har lett till att män har tagit ett större ansvar för föräldraskapet än tidigare.

Vi kan se att i länder som har infört kvotering i bolagsstyrelser har det lett till att kvinnor får en större andel poster i bolagsstyrelser och kommer fram på ett bättre sätt, så att glastaket bryts. Men precis som Dennis Dioukarev mycket förtjänstfullt framhöll i sitt anförande har vi ett problem med att det ibland blir en väldigt elitistisk syn på jämställdhet när man bara diskuterar de kvinnor som sitter i bolagsstyrelser. Vi behöver till exempel tala om ofrivillig deltid. Då behöver vi ha krav på att heltid ska vara norm och deltid en möjlighet. Det är krav som Vänsterpartiet driver i kommuner och landsting på ett bra sätt. Vi driver också krav här i Sveriges riksdag för att nå dit.

Skulle Sverigedemokraterna i praktiken driva den politiken skulle vi kanske se en annan arbetsmarknad i det här landet. Men tyvärr gör inte Sverigedemokraterna det. De säger en sak till sina väljare men röstar annorlunda när det är dags att rösta i riksdagen.

Herr talman! Det är lite lustigt. Här står jag och talar om rätt till heltid, och så kommer Vänsterpartiet och börjar prata om Sverigedemokraternas invandringspolitik. Jag är glatt överraskad över att man vill tala om vår profilfråga. Det ska dock sägas att danska siffror visar på att majoriteten av de ensamkommande flyktingbarnen faktiskt ljög om sin ålder och visade sig vara vuxna.

Med vår politik skulle människor som har ljugit sig till ett medborgarskap eller uppehållstillstånd få det återkallat. Vi har ännu ett exempel från EU:s gränsbyrå Frontex. 60 procent visade sig vara ekonomiska migranter och lyder alltså inte under FN:s flyktingkonvention. De skulle också få sina uppehållstillstånd återkallade om vår politik var gällande.

Herr talman! Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna - det låter kanske inte som världens kioskvältare. Men som tidigare kommunalråd - det är även andra kommunalråd här - vet jag vilken betydelse denna budgetpost har för en stor del av Sveriges kommuner och landsting, kanske framför allt kommuner på landsbygd och i glesbygd, som redan i dag har svårt att få budgeten att gå ihop.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

När man läser regeringens budgetproposition får man intrycket av både texter och diagram att det går bra för Sveriges kommuner och att de har visat stora vinster de senaste tio åren. Jag har skrivit något som parentes i mitt manus: Det kanske är dags att införa vinstförbud i kommunerna.

Det är sant att kommuner gör vinster, men bakom dessa texter och diagram döljer det sig en massa landsbygds- och glesbygdskommuner som har mycket svårt att få ihop en budget. De stora kommunala vinsterna har uppstått i storstadskommuner och i förortskommuner under de senaste tio åren.

Statsbidragen finansierar ca 19 procent av de kommunala verksamheterna, men även om statsbidragen är viktiga för kommuner och landsting är förstås den största och viktigaste inkomstkällan kommunalskatten.

Något som alltid störde mig under min tid som kommunalråd var alla de specialdestinerade bidrag som staten tillförde kommunerna och som ofta skapade suboptimeringar. Jag skulle önska att staten hade ett större förtroende för våra duktiga kommunala företrädare och lät dem själva avgöra var de statliga bidragen gör störst nytta för medborgarna.

Herr talman! Sverige är ett land i förändring. De kommunala verksamheterna vård, skola och omsorg står inför stora utmaningar i framtiden. Men även om vi står inför stora utmaningar framöver vill jag framhålla att vi lever i ett av de bästa länderna i världen. Med bra politiska beslut som håller ihop hela landet och får människor i arbete kommer vi att klara av även framtidens utmaningar på samma sätt som vi har klarat av tidigare svårigheter och gjort Sverige framgångsrikt.

Eftersom den kommunala sektorn får sina skatteintäkter utifrån arbetade timmar i kommunen måste våra politiska beslut i riksdagen vara inriktade på hur fler ska gå från bidragsberoende till arbete och därmed få makt över sitt eget liv. Vi behöver också premiera högre utbildning för att framtidens jobb ska skapas i våra kommuner runt om i Sverige.

Herr talman! Centerpartiets politik är inriktad på att skapa förutsättningar för jobb och företagande. Det är inte lösningen på alla problem, men det skapar resurser för att ta hand om alla problem.

Vi i Centerpartiet har i vår budgetmotion föreslagit ett alternativ till regeringens budgetproposition. I motionen föreslås stora och viktiga strukturreformer på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden, omläggningar av skatten på arbete och företagens villkor samt en kraftfull grön skatteväxling, där sänkt skatt på arbete finansieras genom att förorenaren betalar för utsläpp. Målet är att frigöra alla de krafter som finns runt om i vårt land, så att nya initiativ och idéer belönas i stället för att bestraffas.

Herr talman! Riksdagen har ställt sig bakom regeringens budgetproposition och de utgiftsramar och beräkningar av inkomster som föreslås där. Eftersom riksdagen har gett budgetpolitiken en annan inriktning än den jag och Centerpartiet önskar avstår vi från att delta i beslutet om anslagens fördelning, men jag står självklart bakom vårt särskilda yttrande i detta betänkande.

Ansvaret för en stor del av de politiska viktiga frågorna ligger på kommuner och landsting. Det gäller till exempel skolan, sjukvården och kollektivtrafiken. Om Sverige ska fungera måste kommuner och landsting ges förutsättningar att också fungera. Politiker på nationell nivå - där också jag sedan den 11 januari, märkligt nog, inkluderas - är dock benägna att försöka detaljstyra lokalpolitiken, vilket ofta resulterar i förslag om riktade statsbidrag som bakbinder den lokala nivån. Centerpartiet arbetar därför efter principen att riktade statsbidrag i så stor utsträckning som möjligt ska omvandlas till generella statsbidrag. Det skapar också ett ökat utrymme för effektivisering.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Mot bakgrund av detta står Centerpartiet bakom förslaget att permanenta den tillfälliga höjningen av de generella statsbidragen, som genomfördes inom ramen för migrationsöverenskommelsen, motsvarande ett årligt tillskott om 10 miljarder kronor till kommunerna. Men då vi tror på en närodlad politik där beslut fattas så nära medborgarna som möjligt avvisar Centerpartiet ett antal riktade statsbidrag och höjer i stället de generella statsbidragen med 2,5 miljarder kronor årligen, så att kommunerna själva kan avgöra vad statsbidragen ska gå till och var de gör störst nytta för medborgarna. Totalt förstärks alltså de generella statsbidragen med 12,5 miljarder kronor per år i vårt förslag.

Det finns andra ändringar som påverkar de statliga bidragen till kommunerna. Vi vill ersätta särskilt anställningsstöd med utvecklade nystartsjobb. Vi vill införa en äldreboendegaranti. Vi vill införa så kallade ingångsavdrag, och vi vill höja förmånsvärdet för icke-miljöbilar.

Herr talman! Jag vill avslutningsvis delge er den oro för framtida försämringar som Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och EU-kommissionen framför. Riksrevisionen skriver: "Om regeringens prognos skulle realiseras kommer det att kräva betydande neddragningar i den kommunala välfärden fram till 2020. Om kommunernas utgifter i stället ska kunna svara mot hur befolkningsstorleken och ålderssammansättningen förändras behöver de öka med 50 miljarder kronor utöver vad som ligger i regeringens prognos fram till 2020."

Trots dessa något beska piller vill jag slutligen önska talmannen, presidiet och mina kollegor en riktigt god jul.

Herr talman! Ja, Vänsterpartiet har i förhandlingarna med regeringen fått igenom 10 miljarder för välfärden. Det är den största satsningen på kommunsektorn sedan statsbidragssystemet infördes. Det är vi, och många med oss, väldigt glada för.

Centerpartiet har dock försökt bräcka oss. Jag tänkte att vi nu skulle diskutera hur centermatte fungerar. Centern har under hösten, bland annat i en artikel i Svenska Dagbladet den 4 oktober, sagt:

"Samtidigt lägger vi 50 miljarder de kommande fyra åren på att förstärka kommunernas ekonomi, 10 miljarder mer än regeringen."

Men Centerpartiet avvisar också förslagen om avgiftsfri öppenvård för äldre, avgiftsfria glasögon för barn, kostnadsfri mammografi för kvinnor och avgiftsfri tandvård för unga. Barndelen i riksnormen för försörjningsstöd avvisas, och lovskolan säger man nej till.

Det man med den ena handen ger till kommunerna från Centerpartiets sida tar man tillbaka med den andra handen. Man ger mer generella statsbidrag, men man tar i ännu större utsträckning bort de riktade statsbidragen. Sammanlagt, Peter Helander, kan man säga att ni tar bort 8 ½ miljarder kronor per år från kommunsektorn, från vår gemensamma välfärd. Det är alltså raka motsatsen till det som ni påstår att ni gör.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag vet inte om ni medvetet har fört medborgarna bakom ljuset eller om ni har räknat fel. Centermatte är i varje fall någonting vi borde undvika. Jag är glad över att det inte är Centerpartiets ekonomiska politik som styr Sverige.

Herr talman! Tack, Håkan Svenneling, för repliken! Det är sant att vi väljer att ta bort de riktade statsbidragen. Det var en hel del i mitt anförande som förklarade just det. Vi tror att de kommunala företrädarna själva kan avgöra vilka hål det finns att stoppa pengar i.

Håkan Svenneling och Vänsterpartiet pratar gärna om att det är de som ligger bakom de 10 miljarderna till kommunerna - jag hävdar att vi är flera som har varit med om den uppgörelsen. Vi lägger det på kommunerna. De får själva avgöra vad de vill använda pengarna till. Jag vet inte om Håkan Svenneling har varit kommunalråd. Då hade han kanske hållit med mig om att kommunerna själva klarar av att göra de här satsningarna.

Jag kommer ihåg när Wärnerssonpengarna kom för länge sedan. Då fick vi riktade bidrag för att öka antalet lärare i skolan. Det hade vi gjort redan fem år tidigare. Men nu skulle vi öka antalet ännu mer för att få tillgång till riktade statsbidrag. Det är därför vi ska undvika de riktade statsbidragen så långt som möjligt.

Jag skulle vilja ställa en fråga till Håkan Svenneling. Vi för en ansvarsfull ekonomisk politik. Tycker Håkan Svenneling att den liggande budgeten är långsiktigt hållbar, eller delar han Riksrevisionens, EU-kommissionens och Konjunkturinstitutets syn på budgeten? De anser att den inte är hållbar. Det fattas 50 miljarder fram till 2020. Det är lätt att säga att man ska satsa på välfärdssektorn när det finns varningssignaler om att den kan rasa ihop, eftersom det inte finns täckning i budgeten för det som kommer framöver.

Herr talman! Jag har tyvärr aldrig varit kommunalråd. Jag blev bara gruppledare i kommunen, i opposition, vilket ändå var lärorikt i fråga om hur det funkar i en kommun.

Jag tror att det är bra att pendeln har svängt från väldigt många riktade statsbidrag till lite färre riktade statsbidrag och mer generella satsningar. Jag tror att alla kommunpolitiker är glada över att vi nu ser denna utveckling i Sveriges riksdag.

Men jag tror ändå att de är gladare om de får riktade statsbidrag än om de får 8 ½ miljard mindre per år till sina kommuner. Detta gör att jag fortfarande tror att pengarna är mer avgörande än hur vi skickar dem, vilket i och för sig också kan vara avgörande.

Precis som Peter Helander själv är inne på behövs det mer pengar framöver. Jag hoppas att vi får fler partier som ställer upp på en politik som handlar om att vi satsar mer pengar på vår gemensamma välfärd och på våra kommuner och landsting.

Herr talman! Jag skulle också vilja lyfta upp en annan fråga som har debatterats hett. I valrörelsen 2010 hade Centerpartiet stora plakat där det stod att de var Alliansens gröna röst. De gröna frågorna är viktiga för Centerpartiet för att möta miljö- och klimathotet - till exempel har man tidigare talat om grön skatteväxling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Men nu verkar det som att pendeln i Centerpartiet har svängt. Nu satsar man på storstilade och dyra kampanjer mot olika skatter, till vilka det ännu inte ens finns förslag att diskutera. Vägslitageavgiften - eller, som Centerpartiet kallar den, kilometerskatten - är väl den som har varit mest i ropet. Men även det som man kallar flygskatt har fått väldigt hård kritik från Centerpartiet.

Jag gjorde en liten beräkning av hur det skulle kunna gå för Peter Helander när han ska resa från Mora. Det tar lite längre tid att åka med tåg, men det är betydligt billigare jämfört med att ta flyget. Jag funderar på varför det skulle vara så hemskt om Peter Helander skulle behöva betala 80 kronor i flygskatt för att han har möjlighet att spara lite tid men samtidigt smutsar ned miljön. Det är ju faktiskt förorenaren som borde betala.

Vad har hänt med Centerpartiet? När gick man från att vara ett grönt parti till att bli ett skattesänkarparti? Och hur ska vi finansiera vår gemensamma välfärd om vi inte har några skatter att möta klimathotet med?

Herr talman! Jag tackar Håkan för frågan. Det gläder mig att Vänsterpartiet ansluter sig till Centerpartiets syn på generella statsbidrag.

Vad är det som skapar välfärd? Vad är det som skapar pengar i kommunerna? Det vore ju fantastiskt om det vore så att det bara är statliga bidrag som räddar kommunerna. Detta är en liten del av kommunens bas för att kunna bedriva välfärd. Det stora behovet hos kommunerna är att det skapas jobb. Arbetade timmar i kommunen är det som skapar välfärd.

Detta kanske är den ideologiska skillnaden mellan Vänsterpartiet och Centerpartiet. Vänsterpartiet tror att man kan rädda detta genom att höja skatten och skicka in bidrag till kommunerna. Jag tror att vi ska hjälpa kommunerna att skapa företagande och jobb och genom detta få större skatteintäkter så att de kan bedriva vård, skola och omsorg. Det är inte så att vård, skola och omsorg kommer att bedriva sig själva utan intäkter.

Jag åker tåg till Stockholm, och jag är kanske den i riksdagen som har längst till Stockholm, tidsmässigt sett, fastän jag bor i Dalarna. Det tar 3 timmar och 40 minuter att åka tåg. Trafikverket, som är den myndighet som är ansvarig för järnvägsunderhållet, säger att det kanske tar 40 minuter längre om några år eftersom underhållet inte fungerar. Dessutom tar det redan i dag 15 minuter längre än för tio år sedan.

Men återigen: Vad är det som skapar välfärd, Håkan? Du ville inte kommentera detta tidigare, men vad säger du om att Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och EU-kommissionen anser att den budget som ni har medverkat till inte är hållbar och att välfärden riskerar att rasa ihop?

Herr talman! Jag noterar att Centerpartiets Peter Helander lyfter upp Riksrevisionens granskning av regeringens budgetproposition. Jag vill inledningsvis säga att det som Riksrevisionen ägnar sig åt i det här fallet är att bli en opinionsbildande part i debatten snarare än att syssla med revision. Bortsett från vad de säger tror jag att detta är någonting som vi ska fundera över. Här har vi nog samma uppfattning: Riksrevisionen ska kanske ägna sig åt andra saker.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Med detta sagt vill jag framhålla att deras argument mot regeringens budget dels är att regeringen har räknat fel, dels att budgeten saknar 50 miljarder kronor. I själva verket är det så att planen för statens budget är att vid 2020 ha ett plus på 78 miljarder.

Saken är att Riksrevisionen och regeringen räknar på olika sätt. Riksrevisionen gör en bedömning av vilken politik som kan komma att föras. Detta är rimligen inte Riksrevisionens främsta paradgren; regeringen borde rimligen veta detta bättre.

Jag ska inte orda mer om detta, även om det säkert finns mycket att säga, men jag ville ändå få det sagt.

Min fråga till Peter Helander - eller mitt resonemang - är av mer principiell karaktär. Vi har i dessa debatter tidigare haft en del meningsutbyten som har handlat om synen på statsbidragen till kommuner och landsting. Vi har båda erfarenhet som kommunalråd och har jobbat länge hemma i kommunen. Vi vet vad det innebär när man får generella statsbidrag, och vi vet vad det innebär när man får specialdestinerade, riktade statsbidrag.

Vi har tidigare haft en ganska gemensam uppfattning att de generella statsbidragen är att föredra framför de riktade, specialdestinerade bidragen. Men när jag läser budgetarna från dina kollegor i den borgerliga alliansen ser jag att det är principen om riktade statsbidrag som har företräde, inte principen om generella statsbidrag.

Min fråga till Peter Helander, och till Centerpartiet, är hur man ser på detta. Är det inte bättre att vi funderar på att göra en överenskommelse - i det här avseendet - mellan Centerpartiet och regeringen?

Herr talman! Tack, Niklas, för frågorna!

Jag förstår att Niklas Karlsson och regeringen inte vill lyssna på vad Riksrevisionen säger. Det är förklarligt att man tycker att de är en part, även om de inte är det. Detta kan man tycka, men vad tycker Niklas Karlsson om Konjunkturinstitutet? Är de också en part som är emot regeringen och som svartmålar den? Är EU-kommissionen en part som har fel?

När tre sådana tunga instanser - och det finns fler - har synpunkter på hållbarheten i budgeten kanske man måste lyssna. Jag säger detta med all välvilja, för det vore en katastrof för Sverige om svensk välfärd ramlade ihop på grund av att vi inte har en budget som håller ihop och som man måste låna till.

Vi har nu en högkonjunktur. Vem som har skapat den kan man diskutera, men det är en högkonjunktur, och i högkonjunktur borde vi spara pengar för att bygga skyddsvallar mot den lågkonjunktur som kommer, förr eller senare.

Niklas inbjöd till att vi skulle samverka med regeringen och lämna Alliansen bakom oss. Jag tror att Sverige behöver ett nytt ledarskap. Sverige behöver en ny regering som befrämjar arbete, som håller i budgeten och som inte lovar mer än vad den kan leverera över tid. Detta är mitt svar till Niklas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Jag får nästan intrycket att Centerpartiet och Peter Helander inte har funderat över denna frågeställning, trots att vi diskuterade den för mindre än ett år sedan. Jag trodde ändå att tanken på vad detta skulle innebära hade funnits hos Centerpartiet.

Priset för Centerpartiets retorik när man talar om nytt ledarskap och att Sverige behöver en alliansregering är ju att Centerpartiet får mindre av sin politik genomförd. Under åtta år av alliansstyre är det inte de generella statsbidragen som har varit de ledande. Där har folkrörelsecentern fått ta ett steg tillbaka för att det i stället ska vara riktade, specialdestinerade statsbidrag som skickas till kommuner och landsting.

Min fråga är ärlig, liksom min inställning. Om Centerpartiet nu tycker att det är generellt stöd till Sveriges kommuner och landsting som är det viktiga och det bästa borde man väl fundera på att göra upp med de andra partier som har den inställningen. Borde man inte göra detta i stället för att låsa sig vid gamla lösningar och göra uppoffringar som innebär att man får igenom mindre av sin politik än vad man - i det här fallet - skulle få om man valde att göra upp med regeringen?

Herr talman! Jag ska kommentera Niklas påstående att det skulle vara bättre för Centerpartiet att ansluta sig till regeringens ståndpunkter, vilket historiskt sett och även i dag vore en katastrof för Sverige.

Svensk landsbygd och svensk glesbygd behöver ett parti som jobbar för småskalighet, som jobbar för att hela landet ska leva. Regeringen och Miljöpartiet med stöd av Vänstern vill i stället beskatta och straffa landsbygden genom avståndsbeskattning.

Flyget är en förutsättning för att vi ska kunna behålla näringsliv, industri och jobb i Norrland. Sedan kan man säga att det handlar om så små pengar, att det är så lite, men det här är en droppe som får bägaren att rinna över. Avståndsskatten på landsbygden och det som ni kallar vägslitageskatt är någonting som slår stenhårt mot Norrland och landsbygden. Det är väl ingen politik som främjar små kommuner och landsbygden och som över huvud taget skulle stå upp för de värderingar som Centerpartiet har.

Nej, det här landet behöver en ny regering som står upp för hela landet, som jobbar med småskalighet och som inte inför straffbeskattning av landsbygden.

(Applåder)

Herr talman! Det vi diskuterar nu, som handlar om kommunernas, landstingens och regionernas ekonomi, är en grundbult för det svenska samhällskontraktet. Att människor känner tillit till att de får välfärd för sina barn, sig själva eller sina gamla föräldrar är det som håller ihop det svenska samhället, och att vi i den här kammaren tydligt står upp för välfärdens kärna handlar om att vi står upp för det svenska samhällskontraktet.

Från Liberalernas sida säger vi: Skolan först. En framgångsrik skola är avgörande för Sveriges framtid. Med goda kunskapsresultat stärks Sverige. Och i ett läge med många nyanlända i skolan krävs stora satsningar på skolan. Det handlar om höjda lärarlöner. Det handlar om fortbildning av lärarna. Det handlar om att förlänga skolplikten för nyanlända och halvera sommarlovet för att sätta fokus på att lära sig svenska språket. Det handlar om fler undervisningstimmar i grundskolan och fler matematiktimmar i högstadiet. Det handlar om att tydliggöra ordning och reda i skolan. Det handlar om att barn och ungdomar ska börja i skolan tidigare. Vi föreslår en tioårig grundskola.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Liberalerna satsar 43 miljarder kronor på skolan under de kommande åren. Det är den enskilt största satsningen på skolan någonsin. Det är 32 miljarder kronor mer än vad regeringen satsar på skolan. Det är en väldigt tydlig prioritering, herr talman, att Liberalerna sätter skolan först.

Det handlar också om att värna sjukvården. Vi ser nu hur vårdköerna växer, hur människor får vänta allt längre innan de får sjukvård. Det är inte rimligt. Att regeringen i det läget väljer att slopa den så kallade kömiljarden - det bidrag som tidigare gavs till de regioner och landsting som gjorde riktade satsningar för bättre tillgänglighet - vittnar om att man inte tar den här frågan på allvar.

Herr talman! Vi ser hur sjuksköterskor säger upp sig, hur missnöjet bland de anställda i vården blir allt tydligare och hur känslan av att man inte får göra det man är utbildad till på jobbet växer sig starkare. Allt detta gör att vården fungerar sämre. I det läget väljer regeringen att med ett tydligt alexanderhugg slopa det riktade statsbidraget till de landsting och regioner som satsar på att öka tillgängligheten. Snacka om dråpslag!

Vi liberaler föreslår en ny kömiljard. Vi föreslår satsningar på fler vårdbiträden för att proffsen ska få vara proffs på jobbet. Vi föreslår en satsning på fler specialistsjuksköterskor för att öka kunskapen och kvaliteten i vården och på det sättet göra att förtroendet för och tillgängligheten till vården blir bättre.

Herr talman! Liberalerna står upp för de funktionshindrade. En välfärdspolitik värd namnet handlar om att stå upp för dem som har det tuffast i vårt samhälle.

Vi gör en prioritering av det vi kallar en LSS-miljard, som står i skarp kontrast till de neddragningar som regeringen och Vänsterpartiet nu på bred front runt om i landet gör mot samhällets svagaste och mest utsatta grupper.

Vi märker en väldigt stor oro hos personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga när de märker att de blir av med timmar med personlig assistent och när deras frihet och deras vardag beskärs. Regeringen och Vänsterpartiet bär det fulla ansvaret för denna politik. Vi väljer en annan väg för Sverige när vi prioriterar en särskild LSS-miljard. Vi menar att välfärdssamhället, om det ska fungera, måste värna dem som behöver stödet mest och som av någon anledning har ett funktionshinder.

Herr talman! Regeringen väljer en annan väg än Liberalerna. När vi säger skolan först, att vi ska satsa på sjukvården och låta proffsen vara proffs och när vi säger att vi står upp för de funktionshindrade, då väljer regeringen en helt annan väg.

Samtidigt för man en politik med ofinansierade bidragshöjningar och ökar underskotten i statens budget, vilket gör att vi i nästa lågkonjunktur står svagare och då inte kommer att kunna värna välfärden. Det äventyrar mycket av det samhällskontrakt som är så viktigt för Sverige. Man höjer också skatten på arbete, vilket gör att det blir mindre lönsamt för människor att arbeta. Rent logiskt betyder det att det över tid innebär mindre skatteintäkter ute i kommunerna och till välfärden. På det sättet sipprar det långsamt ned en politik som gör att välfärden blir svagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Vi står för en annan politik. Vi är tydliga med att skolan ska gå först och att sjukvården och de funktionshindrade ska prioriteras. Vi menar att det är detta som bygger Sverige starkt.

Eftersom våra förslag till ramar föll - de som skulle innebära att svensk ekonomi och de offentliga finanserna skulle vara ännu starkare vid nästa finanskris - har vi inget yrkande i debatten. Men vi har ett särskilt yttrande som jag naturligtvis ställer mig bakom.

(Applåder)

Herr talman! Mats Persson pratar om samhällskontraktet. Mats Persson är ju 36 år gammal. Men jag funderar på om han inte kan vara Sveriges yngsta gubbe, om jag får vara lite fräck, för på Liberalernas Facebooksida och i en debattartikel säger Mats Persson att vi måste göra upp med ungdomars lathet.

Redan de gamla grekerna gnällde på att ungdomarna var lata. Och genom historien har vi sett ett konstant hat mot ungdomars kultur, såsom dansbandsskatt, danstillstånd och Siewert Öholms avrättning av hårdrocken.

Varje generation har utsatts för kritik av tidigare generationer för att inte bete sig på rätt sätt och för att vara lata. Denna långlivade tradition för nu den unga gubben Mats Persson vidare.

Mats Persson säger att dagens ungdom är söndercurlade. Men Mats Persson har fått svar. Stella, som är bemanningsanställd, har svarat Mats Persson och undrar om han klarar ens ett halvår som bemanningsanställd. Och jag tror faktiskt att hon har en poäng.

Om Mats Persson i stället hade varit springvikarie i hemtjänsten hade han fått leva med telefonens ringsignal, som betyder att man snabbast möjligt ska inställa sig för arbete, och saknat möjligheter att planera sitt liv. Till skillnad från mig och Mats vet man inte om det är julledigt nästa vecka eller om man över huvud taget kommer att ha semester.

Jag tror att man kan läsa Aftonbladets artikelserie med helt andra ögon än vad Mats Persson gör och konstatera att det inte är fler låglönejobb för lata ungdomar som politiken behöver fixa, utan fler sjysta jobb där man blir en del av arbetslaget, där man får vara med på personalmöten och gå på vidareutbildningar och där man får en skälig lön så att man kan flytta hemifrån. Det behöver finnas bostäder som man kan bo i.

I reportaget får vi också läsa om företagare som vill ha mer och bättre kontakt med Arbetsförmedlingen och om arbetsförmedlare som vill ha bättre kontakt med företagen för att kunna matcha den kompetens de behöver. Men Mats Perssons lösning är att lägga ned Arbetsförmedlingen i stället. Arbetsförmedlingen har tidigare sagt att man ska lägga ned 100 kontor, men då reagerade Sveriges kommuner vilket gjorde att man fick dra tillbaka förslaget.

Jag tror att Sverige behöver en politik där Arbetsförmedlingen kan syssla med sitt kärnuppdrag, att förmedla jobb, inte Liberalernas politik, där man ska kontrollera ungdomar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Jag kan lova Håkan Svenneling att jag är en cool gubbe, om jag nu är Sveriges yngsta gubbe.

Det jag som denne coole gubbe har noterat när jag träffar företagare och arbetsgivare och när jag också tar del av företagarnas egna undersökningar - de gjorde nyligen en företagarbarometer - är att det har hänt någonting. Det har hänt någonting med synen på arbete. Det har hänt någonting med arbetsmoralen i vårt samhälle.

De anekdotiska exempel som ofta lyfts fram i debatten handlar om människor som frågar sin chef om de ska begära sjukledigt eller ledighet för vård av barn när husdjuret är sjukt och man därmed inte vill jobba. Jag träffar så många företagare och arbetsgivare som bekräftar att de anekdotiska exemplen faktiskt vittnar om en ny syn på arbete.

Det där hänger givetvis samman med hur skolan är utformad. Har vi förväntningar på människor? Har vi synen att man har skyldigheter och inte bara rättigheter i samhället?

Jag tycker att man har skyldigheter och inte bara rättigheter i vårt samhälle. Samhällskontraktet är att man gör rätt för sig och att man om man har möjlighet att arbeta gör allt för att söka arbete. Det är basen för vårt samhälle. Hur ska den som går upp halv sex varje morgon och i fyrtio års tid har betalat skatt känna förtroende för samhällssystemet om inte han eller hon vet att den som för stunden inte kan arbeta ändå gör sitt yttersta för att återgå i arbete? Jag tror att detta är fundamentalt för vårt samhälle.

Det här är gamla klassiska värderingar som har präglat den svenska arbetarrörelsen genom historien. Men jag noterar i debatten att de inte längre genomsyrar samma arbetarrörelse. Kritiken kommer nämligen alltid från vänster. Kritiken kommer alltid från Socialdemokraterna när jag lyfter fram vikten av att man tar eget ansvar och faktiskt kommer i tid till jobbet och gör det man har sagt att man ska göra. Det är att stå upp för samhällskontraktet.

Herr talman! Det är bra att du är orolig för samhällskontraktet, Mats Persson. Jag tror dock att vi är oroliga på lite olika sätt, vilket gör att det finns politiska skillnader.

Jag är orolig för att vi hamnar i ett läge där människor känner att de inte är en del av samhället utan står utanför och att de inte heller får vara en del av samhället utan hela tiden hålls utanför.

Jag träffar en hel del människor som har hamnat i olika cykler där de inte lyckas ta sig tillbaka till arbete. Det är fruktansvärt att se dessa människoöden.

Många gånger handlar det om att unga människor som lämnar gymnasieskolan med helt okej betyg inte får en chans på svensk arbetsmarknad och att de villkor de ställs för är ganska osjysta. Politiken handlar mycket om att de har för hög lön trots att de knappt kan leva på sin lön. De är hänvisade till ofrivillig deltid, som vi diskuterade tidigare, eller arbetsvillkor där de inte har en fast anställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Sverige behöver ett samhällskontrakt där vi inte sänker lönen och höjer hyrorna, vilket Liberalerna vill. Sverige behöver ett samhällskontrakt där vi politiker tar ansvar och bygger de där 700 000 bostäderna som behövs, vilket är den största bostadssatsningen på 20 år och finns i denna budget. Vi måste också säga att det inte är politikens ansvar att försämra villkoren utan att förbättra villkoren.

Därför var det viktigt att vi röstade igenom lagen om offentlig upphandling och att det ställs sociala krav i den.

Denna politik ställer Liberalerna inte upp på. Det beror nog på att vi har lite olika syn på hur vi ska nå samhällskontraktet och vilken politik som leder dit.

Herr talman! Det blir tydligt i debatten att det finns två vägval för svenska folket och att det finns två olika synsätt på vart Sverige är på väg.

Å ena sidan har vi Håkan Svennelings syn på att företagare är usla och vill suga ut människor och erbjuda dåliga villkor i varje läge. Det handlar inte om eget ansvar, utan förslag om medborgarlön blossar upp i debatten. Människor ska få lön av samhället, staten och skattebetalarna utan att behöva utföra någon form av arbete. Det är den politik som Håkan Svenneling, Miljöpartiet och delar av Socialdemokraterna företräder. Jag menar att det är helt fel väg för Sverige att gå.

Vi kan fråga såväl privata som offentliga arbetsgivare - en rektor på en skola, en förskolechef eller en föreståndare på ett särskilt boende - om det har hänt något med arbetsmoralen. Det samstämmiga svaret är ja. Det har hänt något med synen på det egna ansvaret för att komma i tid till jobbet, för att göra det lilla extra på arbetsplatsen, för att inte sjukskriva sig på måndagen och så vidare.

Jag hittar inte på detta, utan man har frågat 5 000 småföretagare och offentliga arbetsgivare vad de uppfattar som det största problemet när det gäller att växa och bedriva en bra verksamhet. Jo, det är att något har hänt med samhällsmoralen och arbetsmoralen.

Detta om något är en politisk uppgift att tydliggöra. Det handlar om motprestation för att få försörjningsstöd och om att ha tydliga förväntningar i arbetslöshetsförsäkringen. Det handlar om att från politiskt håll sända en tydlig signal att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag. Det är en framtidsinriktad politik, och det är så vi bygger Sverige starkt.

Herr talman! Vi kristdemokrater är hängivna anhängare av det kommunala självstyret. Kommuner ser olika ut och bör hitta lösningar på kommunala problem just kommunalt. Kommunerna har inte bara rättigheten att utforma sina verksamheter på det sätt som passar bäst utan även ansvaret att finansiera sina åtaganden.

Riksdagen är ibland klåfingrig och vill putta kommunerna i en viss riktning med riktade statsbidrag. Men dessa bidrag ska ses som signaler i en riktning och inte ta bort ansvaret från de kommunala politikerna. Det är på lokal nivå man kan finna lösningar på många av framtidsutmaningarna, ibland tillsammans med statliga regelförändringar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Kommunerna saknar inte utmaningar. De har stor brist på bostäder och en äldreomsorg, skola och socialtjänst som är i behov av utbildad arbetskraft nu och i framtiden. Att vara kommunpolitiker betyder, precis som för oss här i kammaren, att prioritera.

Att ta bort momentet att prioritera och säga att man ger allt till alla kan ge dåliga och ineffektiva lösningar som inte är noga genomarbetade. Det är den strategin som regeringen har gått in för. Om man bara öser in pengar i den kommunala sektorn löser sig allt.

Det som är mest betydelsefullt för att kommuner och landsting ska kunna uppehålla och utveckla välfärden är skatteunderlagets utveckling. Hur antalet arbetade timmar utvecklas är därför av avgörande vikt för att välfärdsuppdraget i kommuner och landsting ska kunna fortsätta och säkerställas.

Trots en gynnsam konjunktur, som inneburit att skatteunderlaget utvecklats positivt, finns det anledning till oro då regeringens politik inte främjar fler människor i arbete.

SKL spår en svagare utveckling av skatteunderlaget redan under nästa år. Förändringarna i sjukförsäkringen, avsaknaden av reformer för att förbättra integrationen och höjda skatter kommer inte att leda till fler arbetade timmar. Regeringens budget är därmed långsiktigt problematisk för kommuner och landsting.

Under Alliansens tid i regering visade vi att det går att sänka skatterna på jobb och samtidigt se till att resurser bibehålls eller förstärks - om man genomför rätt reformer. Alliansens politik främjade välfärden och stärkte kommuner och landsting, och den skulle kunna göra så igen.

Tittar vi på data från SCB ser vi att den genomsnittliga skattekraften, det vill säga skatteunderlaget per invånare, ökade med över 12 procent under alliansregeringen, från 162 600 kronor år 2006 till 185 800 kronor år 2014.

Data från Ekonomistyrningsverket och SCB visar att kommunernas skatteintäkter ökade. Det gäller både utvecklingen i fasta priser med en ökning på nästan 19 procent och utvecklingen per capita med en ökning på nästan 13 procent.

Tittar vi på data från SCB, Socialstyrelsen och Skolverket ser vi att resurserna till skola, sjukvård och omsorg ökade med mer än 100 miljarder i fasta priser, från 490 miljarder kronor år 2006 till 596 miljarder kronor år 2014. Det visar att resurserna ökade per invånare, per elev och per slutenvårdspatient.

Det absolut avgörande för kommunsektorns resurser till välfärden är sysselsättningen. Det säger inte bara allianspartierna utan även finansminister Magdalena Andersson. Då är det anmärkningsvärt att regeringens lösning för kommunerna inte är att genomföra jobbskapande reformer utan snarare att tillskjuta generella bidrag som inte kommer att lösa de långsiktiga välfärdsutmaningarna.

Kristdemokraternas jobbförslag kommer att leda till fler arbetade timmar och en fortsatt god utveckling av skatteunderlaget, vilket främjar välfärden långsiktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Statsbidrag är givetvis viktiga för kommunsektorn, men med så kallade gratisreformer tenderar regeringens förslag att leda till underfinansierade tjänster, upptrappad löneutveckling och felprioritering av verksamhet.

För kommunsektorn är det avgörande att statliga styrsystem främjar effektivitet och ändamålsenlighet. Exempel på sådan god statlig styrning är prestationsbaserade ersättningar som överlåter åt landsting och kommuner att själva välja lämpliga metoder för genomförandet. Ett konkret exempel är kömiljarden. Den tog regeringen bort, vilket fått till följd att köerna ökar igen.

Kristdemokraterna genomför en rad reformer för kommunsektorn. I vårt budgetförslag har vi välfärdssatsningar för vårdpersonal, äldreomsorg, sjukhusvård, skola och stöd till familjer. Tillsammans uppgår de till 7,1 miljarder 2017 och ökar till 9,5 miljarder 2020.

Exempel på sådana satsningar är vårdserviceteam för att avlasta den hårt belastade vårdpersonalen på landets sjukhus, i primärvården och inom äldreomsorgen. Vi satsar också stort på att ytterligare utveckla vårdpersonalens kompetens, genom Omvårdnadslyftet som ger möjlighet att vidareutbilda sig och skaffa specialistutbildning och genom ledarskapsutbildning för äldreomsorgens chefer.

Vi inför en äldreboendegaranti och ett måltidslyft för att garantera att de äldre får den trygghet och den värdighet de förtjänar. Vi vill införa en elevhälsogaranti och ett speciallärarlyft i skolan. Vi vill säkerställa att familjer får rådgivning och stöd när de behöver det. Och vi gör ännu fler satsningar som kommer kommunerna och landstingen till del.

Vi vill särskilt peka på kömiljarden, som bevisligen fungerade - köerna inom vården minskade. Nu när regeringen har tagit bort den ökar köerna igen. Denna besparing kan inte ha varit till förmån för medborgaren. I vår budget finns den med igen eftersom vi anser att det är viktigt att människor får vård så snart det är möjligt och inte får vänta av besparingsskäl.

Jag menar att vår budget skapar en bättre möjlighet att klara välfärdsutmaningarna i framtiden för kommunerna. Fokus på något annat vore oansvarigt och kortsiktigt.

(Applåder)

Herr talman! Kommunalekonomisk utjämning diskuterar vi i riksdagens kammare i kväll. Det handlar ytterst om att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för Sveriges kommuner och landsting.

När den ekonomiska utvecklingen varierar mellan enskilda kommuner och landsting, när kostnaderna inom den kommunala sektorn fortsätter att öka och när strukturella förhållanden, såsom skillnader i kommuninvånarnas förvärvsinkomster, andel förvärvsarbetande och åldersstruktur, ser så olika ut spelar utjämningssystemet en avgörande roll för att hela landet ska leva.

Utan utjämningssystemet skulle det för den kommun som har störst skattekraft räcka med 12 procent i kommunalskatt för att nå den genomsnittliga kommunala skatteintäkten. De invånare som bor i den kommun som har minst skattekraft skulle tvingas betala 28 procent av sina inkomster för att nå upp till samma nivå. Om man lägger till landstingsskatten skulle skillnaden i skatteuttag hamna på mer än 35 000 kronor per år för en medelinkomsttagare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

När Sverigedemokraterna i sitt budgetförslag föreslår en besparing på 26 miljarder i utjämningen är det ett direkt slag riktat mot Landsbygdssverige och de kommuner som har sämre ekonomiska förutsättningar. Det är i grunden en gigantisk omfördelning med omvänd Robin Hood-effekt, från de kommuner som har det lite tuffare till de kommuner som redan har ganska goda förutsättningar.

Sverigedemokraterna visar tydligt att de är riksdagens absoluta högerparti. I denna tävling kommer Moderaterna på en god andraplats. De föreslår nedskärningar på 20 miljarder nästa år, varav 4 miljarder slår direkt mot kommuner och landsting.

Det handlar om att skära ned på folkhälsa och psykiatri, minska antalet anställda i äldreomsorgen, försämra arbetsmiljön i välfärden och stoppa stora resurser till kommuner som bygger bostäder för alla unga som behöver flytta hemifrån.

Jag har sagt det förut, men jag säger det igen: Jag tror inte att det finns många kommunalråd runt om i vårt land som håller med om att nedskärningar på flera miljarder stärker deras möjligheter att upprätthålla en god välfärd och en bra skola.

Herr talman! De förslag på socialdemokratiska satsningar och borgerliga nedskärningar som vi debatterar här i dag ska alltså sättas i perspektivet att kommunsektorn som helhet förvisso haft positiva resultat sedan 2004.

Utmaningarna och problemen framöver är desto större. Investeringsnivån i kommunsektorn är för närvarande hög, och den demografiska utvecklingen, mottagandet av asylsökande och nyanlända samt medborgarnas förväntningar på likvärdig service av god kvalitet är några av de utmaningar vi har framöver. Detta kommer att ställa krav på bland annat personal- och kompetensförsörjning och förmåga till innovation och helhetssyn men också effektiviseringar.

Sett i det ljuset kan man med fog instämma i att de 10 välfärdsmiljarder som riksdagen har beslutat att tillföra de generella statsbidragen är ett mycket viktigt tillskott till kommunsektorn. Utan statsbidragen skulle färre kommuner och landsting klara av att balansera intäkter och kostnader, vilket skulle ge dem sämre förutsättningar att klara sitt välfärdsuppdrag.

Det finns kanske en och annan som lyfter ett varningens finger och menar att ökade statsbidrag skapar förväntningar hos kommuner och landsting på att staten ska finnas där i svåra lägen. När vi skrapar på ytan ser vi ganska snabbt att dessa motiv är både dunkla och ideologiska.

Herr talman! I en värld som är stadd i ständig förändring spelar en stark och jämlik välfärd roll för att man som individ ska våga utvecklas och möta det enda vi med säkerhet vet: att morgondagen ser helt annorlunda ut.

Välfärden i kommuner och landsting påverkar människors vardag både konkret och direkt. Den skapar trygghet i ålderdomen, ger livschanser i ungdomen och ökar människors frihet och förutsättningar att få ett rikt och meningsfullt liv.

De förslag som nu ligger på riksdagens bord skapar goda förutsättningar för kommuner och landsting att bedriva viktiga välfärdstjänster som sjukvård, äldreomsorg och skola. Jag yrkar därför bifall till finansutskottets förslag.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Det var ett vackert tal. Mycket av det kan man i förstone givetvis hålla med om. Vi hoppas att kommunerna får en gynnsam situation framgent och går en ljus framtid till mötes.

Problematiken är att regeringens budget inte ger en ljus framtid för alla människor. Regeringen har sänkt LSS-utgifterna i sin budget, vilket innebär att många människor går en mörk framtid till mötes. Människor vet inte vad morgondagen kommer att innebära och om de kommer att få det stöd och den hjälp att komma ut och kunna gå till affären eller annat som gör att de kan vara en del av samhället.

Jag kan inte se att det var en riktig satsning att skära ned på dem som behöver hjälp av samhället - de som behöver oss. Det gör ni i er budget, Niklas Karlsson. I regleringsbrevet till Försäkringskassan talar ni dessutom om att de ska skära ned antalet timmar. Är detta verkligen en budget som regeringen vill stå bakom - en budget som Socialdemokraterna vill stå bakom? Jag trodde att ni värnade om LSS-reformen och de människor som behöver hjälp från samhället.

Herr talman! Det regeringen nu gör är att vända en utveckling där vi följer principen att man ska bära resurserna efter förmåga och att man ska få efter behov.

Det vi dag, just nu, diskuterar i riksdagen är vilka förutsättningar kommuner och landsting ska ha de kommande åren. I de anföranden vi har hört av Larry Söder och Kristdemokraterna men också av andra borgerliga partier finns en ganska samstämmig bild av vilka utmaningar som finns för kommunsektorn.

Samtidigt divergerar slutsatserna rätt mycket när det gäller vilka åtgärder vi ska vidta för att den nära välfärden, som är direkt och konkret för varje enskild individ ute i vårt samhälle - i kommuner och landsting - ska bli så bra som möjligt.

Vi menar att de 10 välfärdsmiljarder som nu ligger på riksdagens bord och som vi vill skjuta till - 40 miljarder under en fyraårsperiod - är viktiga och nödvändiga. Kristdemokraterna och Larry Söder i sitt anförande säger att de inte spelar någon roll och inte har någon effekt. Jag delar inte den uppfattningen.

Om dessa resurser inte ges kommer de utmaningar vi har talat om i alla våra anföranden att bli oerhört mycket större, och effekterna på de medborgare som bor i vårt land - i våra kommuner och landsting - kommer att bli mycket negativa. Denna fråga ska vi diskutera i dag. Därför svarar jag - till sista andetaget - att de 10 miljarderna är nödvändiga för att kommunsektorn ska klara sina uppdrag.

Herr talman! Jag noterar att man inte på något sätt svarar på min fråga om LSS. Man är väldigt stolt över att man har öst ut 10 miljarder över kommunerna, men de räckte tydligen inte till dem som behöver LSS.

På något sätt är man stolt över att man kan se till att man vältrar över en hel del framtida kostnader på kommunerna. Det är faktiskt det som man gör när man inte ser till att jobb skapas och antalet arbetade timmar ökar för att man ska få en skattebas som gör att man kan betala dessa saker i framtiden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Men tydligen räckte inte Socialdemokraternas pengar till LSS. De skickar ett regleringsbrev till Försäkringskassan och säger att Försäkringskassan ska dra ned på detta. Är inte det att skära ned resurser från dem som faktiskt behöver samhällets tjänster mest? Jag kan inte förstå hur man i en regering kan undgå att se att detta är någonting som man behöver satsa pengar på.

Jag tror tyvärr inte att jag får svar den här gången heller från dig, Niklas Karlsson. Detta är en viktig fråga. Vi kommer att jaga er med den ända tills ni ändrar er, eftersom detta är så viktigt för dessa människor. Jag kan inte förstå att ni inte kan se detta. Ni talar bara om era 10 miljarder, som för övrigt är lånade.

Herr talman! Det finns anledning att upplysa och påminna riksdagens kammare om att det under de senaste två åren har växt till 120 000 nya jobb. Arbetslösheten minskar och närmar sig en nivå på 6 procent. Det är långt kvar till full sysselsättning, men utvecklingen går i rätt riktning.

Bedömningen är att det de kommande åren kommer att växa till 87 000 nya jobb bara i kommunsektorn. Det är händer som är viktiga för att vi ska kunna stärka kvaliteten i äldreomsorgen, barnomsorgen och skolan. I detta perspektiv är regeringens budget en jobbudget. Det handlar om att skapa nya jobb, minska arbetslösheten och ge människor förutsättningar att försörja sig själva. Det kommer också att innebära att vi får ökade skatteintäkter. Min förhoppning är att de ska öka så mycket att vi ska klara av de utmaningar som vi har i kommuner och landsting de kommande åren. Men vi kan inte utesluta att staten genom det kommunalekonomiska utjämningssystemet måste göra ytterligare satsningar.

Skillnaden mellan de förslag som ligger på riksdagens bord i dag är de 10 miljarderna. Kristdemokraterna och Larry Söder kastar lite vårdslöst ur sig att man har öst ut dessa pengar till kommuner och landsting. Det handlar inte om att ösa ut pengar till kommuner och landsting. Det är ett medvetet val för att se till att de åtaganden som finns ute i den nära välfärden ska kunna fungera.

Med anledning av det som har sagts från Kristdemokraterna i denna debatt kan vi konstatera att med en borgerlig budget, där Kristdemokraterna hade haft ett avgörande inflytande, hade förutsättningarna att lyckas med dessa uppdrag varit betydligt sämre. Det beklagar jag.

(Applåder)

Herr talman! Som jag förutspådde blev det mycket diskussioner om de 10 miljarderna. Det visar sig att 7 miljarder går direkt till kompensation för flyktingar. Det är egentligen alltså 3 miljarder som går in i utjämningssystemet, och de ska räcka till att fler ska anställas, de ska kompensera för att regeringen har höjt arbetsgivaravgifterna för unga och äldre och de ska stärka vården, skolan och det ena och det andra.

Min första fråga är därför: Vad ska dessa pengar egentligen användas till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

När det gäller diskussionerna om de 10 miljarderna är det snarare 3 miljarder som det handlar om. Jag vill gärna ha Niklas Karlssons kommentar till detta.

Herr talman! Den frågan är retorisk. Anette Åkesson och Moderaterna vet att det inte går att svara på den i detalj, och det är det som är poängen med de generella statsbidragen. Det ger också de bästa förutsättningarna för kommuner och landsting att bedriva sin verksamhet.

I stället för att Anette Åkesson, jag och alla andra som sitter i den här kammaren talar om exakt vad resurserna ska användas till får kommunerna använda dem efter eget huvud för att klara sitt uppdrag.

Vissa kommuner har enorma utmaningar med nyanlända men också med stora investeringsbehov och brister i välfärden. I grannkommunen bara någon mil därifrån kan förutsättningarna se helt annorlunda ut. Det vet Anette Åkesson. Vi kan jämföra våra kommuner. Det är fem sex mil mellan Båstad och Landskrona, men det är vitt skilda förutsättningar. Det blir inte bättre för att vi i Sveriges riksdag talar om hur dessa pengar ska användas. Det ska kommunalråden, kommunstyrelserna och budgetberedningarna själva få avgöra efter eget huvud.

Sedan vet jag att Anette Åkesson förmodligen vill göra en poäng av att man säger att dessa pengar ska användas till allting och att de ska räcka till så mycket. De kommer naturligtvis inte att räcka till allt. Många kommuner kommer att fortsätta att ha stora utmaningar framöver. Därför är det viktigt att vi har en jobbskapande budget och att vi inte utesluter att nya resurser ska komma till kommunsektorn. Men kommunerna måste också ta sitt ansvar att effektivisera.

Efter detta kokar ändå frågan ned till en sak. Vi föreslår 10 miljarder i generella bidrag till kommunsektorn. Nettot av det som Moderaterna föreslår är 4 miljarder mindre. Hur kan det bli bättre för Sveriges kommuner och landsting?

Herr talman! Vi har redan fastställt att det inte stämmer. Moderaterna lägger mer pengar netto.

Jag reagerade också lite grann på det som sas om en jobbskapande budget. Det finns till och med personer externt som konstaterar att er budget inte bidrar till fler jobb utan tvärtom färre.

Eftersom Moderaterna också lägger mer pengar till välfärden, och framför allt generella statsbidrag, är det stora problemet att staten vältrar över en massa kostnader på kommunerna. Sedan kan man ha generella bidrag som gör att kommunerna själva bestämmer utifrån lokala förutsättningar. Men om staten fortsätter att vältra över kostnader, som Niklas Karlsson känner till, samtidigt som Migrationsverket och andra statliga myndigheter inte betalar det som de är skyldiga kommunerna och låter kommunerna ta smällen vill jag ställa följande fråga till Niklas Karlsson: Vad tänker Socialdemokraterna och regeringen göra åt detta? Ämnar ni fortsätta att vältra över kostnaderna kvittar det egentligen hur mycket pengar som man bidrar med till kommunerna.

Om man samtidigt gör den lilla fula affären med att dumpa kostnader på kommunerna som staten själv borde ta hand om är det inte riktigt sjyst. Vad tänker Niklas Karlsson göra om man dessutom, när man väl gör detta, inte ens betalar för sig som man har kommit överens om?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Moderaterna och Anette Åkesson har väl vanan och fäblessen från alliansregeringen att så fort de uttalar sig säga vi, därför att de hade tolkningsföreträde även för de andra borgerliga partierna. I den här kammaren behöver ni inte göra det.

Vi är inte överens. Och vi har inte fastställt att ni satsar mer pengar på kommunsektorn än vad regeringen gör, för det gör ni inte. Det kan man räkna ut. Ni talar bara om utgifter, men ni talar inte om nettot. Ni redovisar inte de besparingar och nedskärningar som ni gör. Då är det så, Anette Åkesson, att Moderaterna har 4 miljarder mindre till kommunsektorn än vad regeringen har.

Det finns ändå anledning att bli smått imponerad över den nyvakna oron över att staten vältrar över kostnaderna på kommunsektorn som Anette Åkesson visar prov på. Under åtta år har vi levt med en borgerlig alliansregering som har gjort precis detta.

Jag kan bara konstatera att vi nu har lagt fram en budget som innebär att nya jobb växer till och att arbetslösheten minskar. Sysselsättningen har ökat med 120 000 de senaste två åren, vi närmar oss 6 procents arbetslöshet och prognosen är att vi får 87 000 fler arbetstillfällen i välfärden. Detta kommer naturligtvis att ge resultat.

Men vi säger samtidigt att det är möjligt att detta inte kommer att räcka till för de utmaningar som finns i välfärdssektorn i kommuner och landsting. Då krävs det nya resurser och inte det som Moderaterna föreslår - nedskärningar och besparingar.

(Applåder)

Herr talman! Niklas Karlsson nämner många bra saker om att hela landet ska leva och om egenmakt. Alla här i kammaren delar uppfattningen att det är bra för Sverige och för alla om man kan få makt att styra över sitt eget liv.

Inte med ett ord nämner Niklas Karlsson det som skapar förutsättningarna för kommunal välfärd, nämligen arbete och företagande. Det är grunden till att vi har en välfärd i landet.

Tror Niklas Karlsson att det blir bättre för kommunerna på landsbygden och i Norrlands inland om man inför avståndsskatter, kilometerskatt och flygskatt? Kommer det att främja kommunernas situation i inlandet att göra på det sättet? Kommer det att främja situationen att ta bort Inlandsinnovation, som har ett särskilt riskkapital för kommunerna i Norrlands inland?

Vi har problem över hela världen, och även i Sverige, med globalisering och tudelning av samhället. Jag tror att inte att det är bidrag Sveriges kommuner, framför allt på landsbygd och i glesbygd, egentligen behöver. Vi ska ha generella statsbidrag för att utjämna de olika förutsättningarna, men det kommuner vill ha är rättvisa förutsättningar för att skapa jobb ute på landsbygden. Man kan inte leva på landsbygden om det inte finns jobb där.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag undrar därför vad Niklas Karlsson anser behöver göras. Skapar skatterna bättre förutsättningar? Och vad anser Niklas Karlsson om regionala skattebaser? Det har vi försökt lyfta fram som en möjlighet för kommuner ute på landsbygden - där saker produceras - att ta del av de vinster som landsbygden ger.

Herr talman! Efter de superlativ Peter Helander har förärat mig i denna debatt och de superlativ jag i mitt replikskifte förärat honom borde det finnas förutsättningar för oss att sitta ned och samtala.

Jag uppfattar det som att det finns mycket i Centerpartiet - alltså folkrörelsecentern, med sin syn på de generella statsbidragen, satsningarna på kommunsektorn och vikten av att hela landet ska leva - och det man står för som sammanfaller med socialdemokratins och regeringens syn. Helander och Centerpartiet hittar fler beröringspunkter där än hos sin alliansregering, skulle jag vilja påstå. Det är väl en resa vi har att göra, och vi får återkomma till det.

Med det sagt finns det kanske en del att säga om det Centerpartiet föreslår i sitt budgetalternativ. Jag var ganska snäll i ett tidigare replikskifte, men vi kan väl ta upp den tråden och resonera om det Peter Helander nu tar upp utöver det som redan är sagt.

Jag vill påstå att ni förstår vikten av kommunalt självbestämmande och de allmänna statsbidragen till kommunerna, Peter Helander. Men samtidigt som ni stöder regeringens välfärdsmiljarder vill ni slakta de riktade statsbidragen till kommunerna. Sjukvården tar en smäll genom att ni drar ned på bidrag till folkhälsa och sjukvård med 1,6 miljarder. Äldreomsorgen förlorar 2,3 miljarder i riktade statsbidrag, och skolan förlorar 1,4 miljarder i riktade bidrag. Våra snabbast växande kommuner förlorar 1,8 miljarder i utökade statsbidrag för att klara de initiala kostnader som är förknippade med en hög byggtakt.

Totalt skär alltså Centern ned anslagen till kommunsektorn med över 8 miljarder netto. Och det är inte nog med det; samtidigt vill man börja utförsäkra människor ur sjukförsäkringen. Det är en, som vi vet, tidigare prövad politik som får konsekvensen att stora grupper förflyttas från den statligt finansierade sjukförsäkringen till det kommunala försörjningsstödet. Med Centerns politik ska alltså kommunerna ta över en större del av trygghetssystemen men samtidigt få mindre stöd av staten. Det känns, efter Anette Åkessons anförande, som att Moderaterna och Centern har en del att tala om.

Herr talman! Talet om att skära ned är klassisk retorik. På grund av att vi inte går med på era höjningar i budgeten heter det att vi skär ned. Vi lägger pengar på jobb och företagande - det som skapar långsiktig hållbarhet för hela landet, även landsbygd och glesbygd. Det är så man skapar långsiktig hållbarhet.

Jag skulle vilja återkomma till de rapporter från Riksrevisionen, EU-kommissionen och Konjunkturinstitutet som var en partsinlaga. Man skriver att regeringens prognos kräver betydande neddragningar i den kommunala välfärden fram till 2020 och att det, om regeringens egen prognos realiseras, kommer att bli betydande neddragningar i välfärden fram till 2020. Riksrevisionen och även andra institut ställer frågan vad vi har att välja mellan. Är det stora skattehöjningar eller statsbidrag, eller - förstås - det tredje alternativet, som är neddragningar i välfärden? Vilket av alternativen väljer Socialdemokraterna och Niklas Karlsson?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Den sista frågan jag har gäller detta med att arbetslösheten faller. Det är helt korrekt. Niklas Karlsson vet säkert också hur tudelningen av den kurvan ser ut. För vilka faller arbetslösheten? Jo, den faller för gubbar som jag - vita äldre män som alltid får jobb. För dem utan gymnasieutbildning, för de äldre och för dem med utländsk bakgrund faller ingenting, utan där ökar arbetslösheten. Den tudelningen måste man ta tag i. Hur gör man då det? Jo, det gör man genom att skapa förutsättningar för att få fram mer jobb i Sverige.

Det var två frågor till Niklas Karlsson.

Herr talman! Om jag inte riktigt svarar på frågorna beror det inte på ovilja utan på att jag uppfattar dem som lite otydliga. Jag ska trots det göra ett försök.

Låt mig börja med Riksrevisionen, Peter Helander, eftersom du håller fast vid det. Det finns olika myndigheter som har olika uppdrag. Konjunkturinstitutet har ett tydligt uppdrag att bedöma konjunkturen, och där finns både den ekonomiska utvecklingen och arbetslösheten med. Riksrevisionen har ett lite annat uppdrag, och jag tycker att det har gått ut över detta när man tidigare har gjort en bedömning av statens budget. Bortsett från vad man kommer fram till tror jag att vi som partier ska diskutera om det är rimligt. Jag tror inte att Peter Helander heller hade velat ha den ordningen om vi hade haft en centerpartistisk regering. Det kan vi dock tala om sedan.

När det gäller om vi ska behöva välja hur kommunsektorn ska möta sina utmaningar under de kommande åren ställer Peter Helander den smått retoriska frågan: Är det genom effektiviseringar, ökade statsbidrag eller jobbtillväxt genom skatteintäkter? Svaret på det borde rimligen vara all of the above. Alla tre saker kommer att behövas, men i vilken storleksordning och i vilka kvantiteter är det nog svårt att säga i dag.

Det första är naturligtvis att se till att jobben växer till. Det handlar om att nå målet om full sysselsättning och ge människor förmåga och möjlighet att försörja sig själva - och därmed bidra till välfärden genom att betala skatt. Det är den första delen i det samhällskontrakt vi har talat om tidigare i denna kammare.

Samtidigt har staten naturligtvis ett ansvar för att kommunerna och landstingen klarar av att leverera välfärd av god kvalitet. Där finns statsbidragen som en viktig faktor, inte minst när det gäller kommunalekonomisk utjämning. Det handlar om att göra välfärden likvärdig och att människor ska känna trygghet oavsett var i landet de bor - i Peter Helanders hemkommun i Dalarna eller i min hemkommun Landskrona i Skåne.

Det tredje är att kommunsektorn naturligtvis hela tiden måste fundera på hur den använder sina resurser och jobba med effektivisering.

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Herr talman! Sveriges ekonomi går bra, men det är långt ifrån alla som får ta del av det. Under lång tid har klyftorna ökat. Det har aldrig funnits fler svenska miljardärer än i dag, och de är dessutom rikare än någonsin.

Vi är många runt om i Sverige som vill ha en ekonomisk politik som är till för alla och som gör upp med ojämlikheten. Det är med detta i ryggen vi i Vänsterpartiet har gått in i budgetförhandlingar med regeringen, och vi har fått igenom reform efter reform som gör livet bättre för vanliga medborgare. Vi höjer underhållsstödet för ensamstående föräldrar, och vi gör det billigare för äldre att gå till tandläkaren. För barn har vi infört gratis medicin och bidrag till glasögon. Ingen ska behöva se dåligt bara för att ens föräldrar har det tufft ekonomiskt. Det är ett exempel.

Som vänsterpartist är jag stolt över de fina jämlikhetsreformer vi har fått igenom, men vi behöver bli fler som trycker på för att ta tag i den stora ojämlikheten. Det behövs en politik som på allvar tar tag i problemen med de ekonomiska klyftorna. Sverige behöver en ekonomisk politik för alla, inte bara de rikaste.

Den 23 februari skrev Vänsterpartiet på DN Debatt att vi krävde 10 miljarder till välfärden. Vårt krav var och är att det är dags att höja ambitionsnivån. Med 10 nya miljarder till kommuner och landsting skulle man kunna anställa fler i vården, omsorgen och skolan. Pengarna räcker till ungefär 7 000 socialsekreterare, 8 000 förskollärare och 8 000 undersköterskor. Det motsvarar alltså omkring 25 000 fler tjänster i välfärden.

Välfärden har i dag stora eftersatta behov. Barngrupperna i förskolan är för stora, kunskapsskillnaderna i skolan växer och personalen inom vård och omsorg är i många fall överbelastad. Från och med 2017 får kommun- och landstingssektorn 10 miljarder kronor i ökade anslag. Tillskottet är permanent, och det är det största tillskottet till de generella statsbidragen sedan de infördes 1993. Det ger möjligheter att anställa fler inom skolväsendet, vården och omsorgen. Under de första åren kommer de kommuner och landsting som har tagit emot flest asylsökande och nyanlända att få lite mer pengar än de andra.

Med 10 nya välfärdsmiljarder till kommuner och landsting kan man anställa fler. Fler anställda är A och O om man ska syssla med kvalitetsförbättringar. Ett stort problem i dag är att många utbildade lärare och socialsekreterare lämnar sina yrken för att de inte anser sig kunna göra ett bra jobb med dagens arbetsvillkor. Med fler anställda blir arbetsvillkoren bättre.

För att lösa det enorma rekryteringsbehov som välfärden står inför under de närmaste decennierna behöver vi höja lönerna för undersköterskor och andra yrkesgrupper. Men lönen är inte den enda faktorn som är viktig för att man ska trivas på jobbet. Det är minst lika viktigt att man kan känna sig stolt över sin arbetsinsats. Den som kroknar under en orimlig arbetsbörda går sällan hem från jobbet uppfylld av just yrkesstolthet.

Satsningen med 10 miljarder till välfärden fanns inte med vid förhandlingsbordet när regeringen mötte Vänsterpartiet. Men den 4 april presenterade vi att vi var överens med regeringen. Det är därför som Vänsterpartiet är ett ansvarstagande oppositionsparti som samarbetar och gör skillnad.

För Vänsterpartiet är det inte möjligt att stödja en budget utan satsningar på välfärd och investeringar. Det är långt ifrån självklart att vi alltid lyckas komma överens med regeringen i förhandlingsrummet. Allt handlar om hur mycket omfördelningspolitik och välfärdssatsningar som vi lyckas pressa fram. Det gör helt enkelt välfärden i Sverige bättre.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Reinfeldts regering dränerade välfärden på resurser. På något sätt måste 140 miljarder i skattesänkningar finansieras. Under den borgerliga rege-ringens tid urholkades stödet till kommuner och landsting. År 2007-2014 minskade de generella statsbidragen i fasta priser med en halv miljard - detta samtidigt som befolkningen växte mycket kraftigt. Denna utveckling kan jämföras med perioden innan, 2000-2007, då de generella statsbidragen i fasta priser ökade med 17 miljarder kronor. Det är alltså skillnad på höger och vänster i svensk politik.

Alltmer i den svenska välfärden styrs av privata företag som är där för att göra vinst. I stället för omtanke om elever och äldre blir det jakten på pengar som styr. Resultatet av det kan vi se varje dag omkring oss. Vänsterpartiet säger nej till vinster i välfärden. Det är dags att befria skolan, vården och omsorgen från vinstintresset så att vi får en välfärd som vi kan lita på.

I dag går flera miljarder av det vi betalar i skatt till välfärden i stället till privata vinster. Inte sällan går vinsterna dessutom till riskkapitalbolag som själva gör sitt bästa för att smita undan skatt. När ägarna plockar ut vinster samtidigt som förskolebarnen får vatten och hårt bröd visar det vad vinstjakten leder till. Om verksamheten en dag inte är lönsam kan ägaren låta den gå i konkurs. Sådana konkurser drabbar redan tiotusentals elever.

Det som kostar mest pengar i välfärden är personalen. Därför är det inte konstigt att det oftast är personalen företagen sparar in på för att göra sin vinst. Till exempel har privat äldreomsorg 10 procent färre i personalen än vad den kommunala har. I gymnasieskolorna har de privata gymnasierna 17 procent lägre lärartäthet än de kommunala. Det blir mindre tid för de äldre och mindre tid för eleverna som effekt. Det leder ibland också till att personalen får sämre lön och är mindre utbildad jämfört med sina kollegor.

Lägre personaltäthet ökar dessutom stressen för de anställda. Det är färre heltider och färre fasta anställningar i det privata jämfört med offentlig sektor. Undersökningar bland Kommunals medlemmar visar att bland dem som hade arbetat både i privat och i offentligt driven äldreomsorg var det ungefär dubbelt så många som föredrog villkoren i det offentliga jämfört med i det privata.

Frågan om vinster i välfärden är också en fråga om hur vi ser på varandra och på samhället. När vi går till vårdcentralen vill vi vara trygga i att vi bemöts utifrån vad vi behöver, inte utifrån hur lönsamma vi är. När våra barn börjar i skolan vill vi att de möts som elever, inte som kunder eller i värsta fall som vinstmöjligheter. Där vinsttänkandet styr påverkas våra relationer till varandra. Välfärden ska vara en fristad från sådant.

Nu har Ilmar Reepalu överlämnat en utredning på 850 sidor som heter Ordning och reda i välfärden och som har landat på regeringens bord. Utredningen föreslår att tillståndsplikt införs för alla juridiska personer som ska bedriva offentligt finansierad välfärdsverksamhet och att en reglering införs som syftar till att offentliga medel ska användas till den verksamhet som de är avsedda för. Eventuella vinster ska återinvesteras i verksamheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Det innebär att vi kommer att ha många olika utförare att välja på men samtidigt slipper jakten på vinster. Vi vill också att det alltid ska göras noggranna bedömningar och fattas demokratiska beslut när verksamheter ska startas för skattepengar. Så är det inte i dag. Därför hoppas jag och Vänsterpartiet att vi snart kan se till att välfärden inte är till salu så att vi kan få en välfärd som man kan lita på.

Jag yrkar bifall till förslaget, som också innebär bifall till de 10 vänstermiljarderna.

Herr talman! Det var ett innehållsrikt tal med mycket som man kan hålla med om och många fina ord: en politik för alla, och en välfärd vi kan lita på. Jag noterar att Vänsterpartiet inte i några ord eller någon mening diskuterar LSS-verksamheten. Nu när vi bara är du och jag här i denna kammare så här sent på kvällen vill jag säga några ord om det.

Vi vet om att i den gemensamma budgeten som Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har gjort har man sänkt uppräkningen av LSS på utgiftsområde 25. Vi som kristdemokrater avvisar det och vill lägga mer pengar på det, 150 miljoner kronor.

Jag har den synen att människor kan göra fel. De kan förbise saker, misstolka saker och hamna i situationer som de inte riktigt tycker är till fyllest. Jag vill nog tro att Vänsterpartiet har hamnat i en situation när det gäller LSS där det faktiskt inte vill vara.

I LSS står det om rätten till insatser för att få hjälp med sin livsföring. De som är beroende av LSS vill nog också att vi ska ha en politik för alla. De vill nog också att vi ska ha en välfärd som vi kan lita på.

Jag kan köpa om Vänsterpartiet här och nu säger: Det här var fel. Vi krokar arm med Alliansen och talar om att det var alldeles fel och gör någonting åt detta. Vi ser till att regeringen får jobba om den här delen.

Det vore en politik för alla. Det vore en välfärd vi kan lita på och även de som använder LSS. Är du beredd att ta den utsträckta handen är jag väldigt glad. Då kan vi gå på julledighet med vetskapen om att de andra som behöver LSS också kan vara trygga.

Herr talman! Tack så mycket för frågan, Larry Söder! Det är en väldigt viktig fråga. Det är helt riktigt att jag kanske borde ha lyft upp detta i mitt anförande.

Man kan säga så här: Hade inte Vänsterpartiet varit med i budgetförhandlingarna hade det varit värre. Då hade det varit ännu sämre för dem som har stöd enligt LSS. Vänsterpartiet har under lång tid stått upp för LSS som en rättighet och kommer att göra det under lång tid framöver.

Vi har tagit utskottsinitiativ i socialutskottet för att man ska ändra det regleringsbrev som regeringen har skickat till Försäkringskassan där det står att man ska minska kostnaderna för LSS. Vi har deltagit i en aktuell debatt om LSS-frågan, som jag tror att det var Kristdemokraterna som begärde, och vi har skrivit debattartiklar och på andra sätt deltagit aktivt i debatten.

Det är uppenbart att det finns stora likheter i vilken syn man har på LSS hos Kristdemokraterna, Vänsterpartiet och även Liberalerna. Det delas tyvärr inte på samma sätt av andra partier i denna kammare. När vi gjorde ett utskottsinitiativ och hade en möjlighet att få en majoritet i socialutskottet backade Moderaterna ut. De kände sig så rädda för att stödja ett vänsterpartistiskt förslag. Dagen efter kom de med att de vill göra någonting åt det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Vi ser också hur regeringen beskriver LSS som kostnader snarare än som den rättighetsreform den är. Detta måste vi kämpa för tillsammans varje dag i denna kammare och i alla andra forum. Jag tycker att det är bra att Larry Söder lyfter upp de här frågorna. Jag vet att han har ett bra stöd från Vänsterpartiets talesperson i frågorna.

Vi kommer inte att ge oss. LSS är en rättighetsreform, och den ska också fortsätta att vara det. Jag ser med stor oro på den utveckling vi har. Vi kommer att kämpa för att LSS ska vara en rättighet.

Herr talman! Man kan konstatera att det regleringsbrev som har gått ut kommer att skapa ett problem i nästa års budget. Man kommer att göra uppräkningen på en utgift som är lägre än vad den var under detta år. Det betyder att man urholkar LSS-stödet på ett ofördelaktigt sätt för dem som behöver hjälp i sin livsföring, som det står. De är väldigt bra att Vänsterpartiet på ett så tydligt sätt lyfter fram att det är emot denna del.

Vän av ordning blir väldigt nyfiken på hur Vänsterpartiet i diskussionen med regeringen om budgeten gjorde förändringar i detta avseende som gjorde att det blev mindre illa än vad det såg ut från början. Det skulle jag gärna vilja ha svar på. Här är det uppenbart att Vänsterpartiet har missat i sin förhandling och att man inte kunde se att det kunde få denna effekt för dem som behöver LSS.

Dessa människor får oftast hjälp av kommuner som tar stora kostnader. Jag tycker att staten också ska vara med och ta en del av kostnaderna. Det måste vi se till även i nästa års budget.

Jag skulle gärna vilja att Vänsterpartiet på ett tydligt sätt talar om vad det var i förhandlingen som ni tog bort och som gör att detta är mindre ont för dem som får LSS nästa år än hur det annars kunde ha sett ut.

För dem som har rätt till insatser för att få hjälp med sin livsföring är detta ett slag i ansiktet.

Herr talman! Jag skulle gärna vilja svara på Larry Söders fråga, men vi berättar tyvärr inte om hur våra förhandlingar går till och vad som sker i dem. Vi har gjort så gott vi har kunnat. Vi har kämpat hårt, och vi har slagits för LSS. Det är en viktig fråga för oss i Vänsterpartiet, precis som det är för Kristdemokraterna.

Vi skriver dock inte regleringsbrev. Det gör regeringen. Det är Socialdemokraternas och Miljöpartiets ansvar, och det är de som ska ställas till svars för de meningar som står där.

Jag håller med om att det är viktigt att staten tar sitt ansvar. Om man har rätt till mer än 20 timmar LSS är det ett statligt ansvar; om man har färre timmar är det ett kommunalt ansvar. Vi ser att denna typ av problematik även finns på andra områden där stat och kommun delvis delar på kostnader och helt enkelt skjuter kostnader mellan sig. Det är någonting som vi som politiker måste ta lite mer helhetsansvar för och kolla över. Ska det verkligen vara på det här sättet? Är det rimligt att människor på olika sätt hamnar i kläm och får beslut som blir avgörande för dem när det handlar om få timmar? Det är någonting jag tycker att vi behöver se på framöver.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Jag hoppas att vi håller trycket upp i frågan nu när vi har fått fart på den. Framför allt har vi fått tryck i den efter det att budgeten lades på riksdagens bord. Vi behöver hålla i detta hela våren, hela hösten och hela mandatperioden om så krävs. Det hoppas jag att Vänsterpartiet och Kristdemokraterna kan hjälpas åt med.

Herr talman! Håkan Svenneling brukar ta upp det här med skatteintäkterna under allianstiden. Jag tänkte passa på att informera Håkan Svenneling och eventuella lyssnare om att enligt Skatteverket ökade skatteintäkterna i Sverige totalt sett varje år under alliansregeringen bortsett från år 2009, som präglades av den globala finanskrisen. När det gäller kommunalskatten, det vill säga de intäkter som går direkt till kommunerna och landstingen, ökade skatteintäkterna varje år utan undantag. Det är ju kommunerna och landstingen som bedriver de viktiga verksamheter som traditionellt betecknas som välfärd, det vill säga skola, vård och omsorg. Det betyder att under Alliansens tid ökade skatteintäkterna till välfärden varje år, och detta enligt Skatteverket.

Vänsterpartiet har en unik situation i svensk politik som man vet att utnyttja på alla möjliga sätt. Man är både i opposition och delaktig i budgeten, vilket även betyder att man får ta ansvar för budgeten. Den budget som nu ligger och ska upp för beslut är enligt externa aktörer och olika personer jobb- och tillväxtfientlig. Det har nämnts i olika sammanhang.

Frågan är: Hur tänker sig Vänsterpartiet och Håkan Svenneling att antalet jobb ska öka, eller rättare sagt fortsätta att öka? Det är ju tack vare inte minst alliansreformer och konjunkturen som jobbtillväxten redan är ett faktum. Men hur tänker sig Vänsterpartiet att det hela ska gå till för att kommunerna ska få fortsatt ökande skatteintäkter som ska bidra med finansiering?

Herr talman! Jag talade om statsbidragen och inte om skatteintäkterna. Det är riktigt, det som Anette Åkesson säger: Skatteintäkterna ökade under den period som regeringen Reinfeldt satt vid makten, och det gjorde även inflationen. Däremot räknade man inte upp statsbidragen. Det gör, som Anette Åkesson sa, att de 3 eller 10 miljarderna är ett sätt att kompensera för tidigare uppräkningar som har saknats. Det är stor skillnad på att över huvud taget ha uppräkning för inflation och att tillsätta 10 miljarder till välfärden. Jag tycker att det är en tydlig skiljelinje i svensk politik.

Jag måste säga att jag är glad över att Moderaterna och Centerpartiet i någon mening ändå accepterar de 10 miljarderna till välfärden och ser att de behövs. Det gör inte alla borgerliga partier på samma sätt.

Vänsterpartiet är ett oppositionsparti som är tydligt. Vi riktar mycket kritik mot regeringen. Precis före detta replikskifte diskuterade jag LSS med Larry. Det är ett område där vi har varit kritiska mot regeringens sätt att hantera frågan. Det finns också många andra politiska områden där vi inte är överens med regeringen. Men vi förhandlar och samarbetar med regeringen, för vi vill göra det bättre för enskilda människor i deras vardag. Därför betyder det mycket för oss att vi får igenom reform efter reform som gör skillnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Men vi gör inte en budget med regeringen som på något sätt är tillväxtfientlig. Jag debatterade näringslivet tidigare här i veckan. Borgerliga företrädare var såklart oroliga; det är det som är oppositionens roll. Men budgeten är inte på något sätt tillväxtfientlig. Vi ser att sysselsättningen ökar och att arbetslösheten är på väg ned.

Senast i måndags fattades ett beslut av Billerud Korsnäs att investera 5,7 miljarder i en ny kartongpappersmaskin i Grums i Värmland. Det är den största investering som Värmland har fått del av på väldigt länge. Det kommer att säkra jobb, och det kommer att säkra konkurrenskraft under lång tid. Jag har träffat platschefen för Gruvöns bruk i Grums. Det är inte så att de går runt och oroar sig för vilken politik vi för i budgeten, och det gäller också andra företagare. Det är inte det de oroar sig för.

Herr talman! Jag vill börja med att göra det som jag har missat hittills under både anförande och tidigare repliker: Jag vill ställa mig bakom det moderata särskilda yttrandet.

Moderaterna lägger till och med mer än regeringen och Vänsterpartiet på kommunerna och välfärden. Vi är samtidigt oroliga över att kostnader vältras över på staten. Låt oss se på de här 10 miljarderna. Jag var inne på detta lite grann tidigare. Konkret är det som Håkan Svenneling säger: Man talar mycket om 10 miljarder, men rent konkret är det 3 miljarder som går in i utjämningssystemet och 7 miljarder som ska täcka de ökade kostnaderna för flyktingsituationen. Men på samma gång är man inne på alla möjliga områden: Det ska anställas fler personer, som jag var inne på tidigare. Man ska kompensera för höjda arbetsgivaravgifter. Sjukkostnaderna har ökat, vilket olika politiska beslut har bidragit till. Man ska använda pengar till att förbättra arbetsmiljön.

Dessa, konkret sagt, 3 miljarder ska alltså användas till väldigt många olika saker. Niklas Karlsson var tidigare inne på att det är kommunerna som bestämmer eftersom detta är generella statsbidrag. Men det upplevs ändå mer som att det är mycket prat och att det i slutändan inte kommer att bli så mycket konkret. Pengarna fördelas till mycket och ska räcka till mycket.

Hur ställer sig Håkan Svenneling och Vänsterpartiet till detta?

Herr talman! Det är 10 miljarder och inga 3 miljarder. De kommuner som har tagit ett större ansvar för flyktingar får ta del av de 7 miljarderna i större utsträckning. Vi ser moderatstyrda kommuner som inte vill ta ansvar för de flyktingar som har kommit utan som i stället vill skydda sig själva och låter bli att bygga bostäder och inte gör någonting alls.

Vi har en fördelning som gör att man får mer pengar om man tar ett större ansvar, och det gynnar kommuner som har en pressad ekonomi på en del håll. Det första året tror jag att det är 7 miljarder. Sedan minskar det till 5, och sedan minskar det till 3 miljarder. Det är en sådan trappa, men det kommer att bli en permanent höjning av statsbidragen med 10 miljarder till välfärden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Ansvaret för att bestämma vad de här pengarna ska gå till ligger inte hos mig eller hos Anette Åkesson. Det ligger hos de kommun- och landstingspolitiker vi har runt om i Sverige. Det är deras ansvar att bestämma vad prioriteringen är. Detta är ingen riktad satsning som ska gå till saker som jag kan stå här och peka ut. Det är en generell satsning på välfärden. Det är 10 miljarder som går rakt in i välfärden.

Anette Åkesson oroar sig för övervältring. Jag var kommunpolitiker under de åtta år som Fredrik Reinfeldt var statsminister och vi hade en borgerlig regering. Då hade vi sjukförsäkringarna, som var en av de största övervältringar vi har sett i modern tid. Staten vältrade över kostnader för sjuka människor på kommunerna.

Det innebar att vår kostnad i Karlstads kommun för försörjningsstöd steg från 60 miljoner till 90 miljoner och toppade uppe på 100 miljoner. Vi fick också mycket annan konstig övervältring. Vi fick till exempel en flygplats. Staten sa: Vi är nog bara ansvariga för den här flygplatsen till 75 procent. 25 procent är nog ert ansvar. Det innebar att vi fick ta pengar från vinst i andra kommunala bolag, som annars skulle ha gått tillbaka till välfärden, till att finansiera en flygplats eftersom staten inte ansåg att det var dess uppdrag trots att flygplatserna som helhet gick med vinst. Det var moderat politik när man övervältrade kostnader.

Så vill inte jag ha politiken. Därför ska vi alltid vara försiktiga med att vältra över kostnader på kommunerna.

Herr talman! Vi debatterar här i kväll allmänna bidrag till kommunerna, utgiftsområde 25. Det är ett av de viktigaste områden som vi har i budgeten. Sveriges kommuner och landsting och den verksamhet som bedrivs för invånarna utgör kärnan i den svenska välfärdsmodellen. Det är mycket av det som ger oss trygghet och som gör oss stolta över att vara medborgare i vårt land. Här ser vi till befolkningens behov och möts i ett gemensamt ansvarstagande.

Det handlar om utbildning, om skola och förskola där barnen ska tillbringa många timmar och lära för resten av livet.

Det handlar om äldreomsorgen, som ska ta hand om alla dem som byggde upp Sverige och göra det på ett värdigt sätt varje dag.

Det handlar om sjukvården, om kvalitet och tillgänglighet, om att den som blir akut sjuk får den vård som den behöver.

Det handlar om kollektivtrafik, som ger oss hållbarhet så att vi kan transportera oss på ett miljövänligt sätt, och många andra viktiga verksamheter.

Allt det här styrs från kommun- och landstingsnivå, och vilket fantastiskt jobb alla anställda i verksamheterna gör varje dag! Det gäller alla politiker, lokala fritidspolitiker, som försöker få de knappa resurser som finns att räcka till så mycket som möjligt när de gör budgetar. Det gäller alla lärare och vårdare, som i kontakten med elever och brukare gör så mycket de bara kan med de resurser som finns. Alla de insatser som görs av alla som arbetar i välfärdssektorn är helt fantastiska.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Men just för att kommuner och landsting utgör kärnan i välfärden är utmaningarna för dem alltid stora. Statens arbete i det här handlar om att ge så goda förutsättningar som möjligt, att värna kommunernas och landstingens möjligheter att göra sitt jobb på ett bra sätt och ge dem de resurser de behöver för att klara välfärdsutmaningen.

Jag tror att de allra flesta är överens om att kommunsektorn står inför stora utmaningar, bland annat som följd av den demografiska utvecklingen och det mottagande av nyanlända som vi haft. Då är det otroligt viktigt att kommuner och landsting har de grundläggande förutsättningar och den kapacitet som krävs för att hantera det de ställs inför. Fungerande personal och kompetensförsörjning är en av nyckelfaktorerna för att hantera utmaningarna som finns inom många verksamheter.

Därför är beskedet till kommunerna som ges i den här budgeten så viktigt. Sverige ska ha välfärd av hög kvalitet som vi alla kan lita på, och de 10 miljarder årligen som nu tillförs som en permanent höjning av statsbidragen ger förutsättningar att långsiktigt utveckla välfärden utifrån de behov som man har lokalt. Det skapar möjligheter för kommuner och landsting att anställa fler och stärka vården, skolan och omsorgen.

Vi ser vad personalen gör runt om i landet. Vi ser vad personalen vill, och regeringen vill ge förutsättningar för att klara arbetet. Därför levereras nu miljarder till kommuner och landsting för att Sverige också i fortsättningen ska kunna ge god samhällsservice till sina medborgare.

Herr talman! Tack så mycket, Rasmus Ling! Det var många fina ord. Ni vill ha en budget som ser till befolkningens behov. Ni vill ha välfärd av hög kvalitet som man kan lita på.

Jag försökte ställa en fråga till Socialdemokraterna om LSS. Vänsterpartiet, som jag frågade, talade om att det är regeringen själv som har kommit på försämringarna som drabbar människor som faktiskt är i behov av LSS. Jag vill påstå att de också vill ha en välfärd man kan lita på. De vill ha rätten till insatser för att få hjälp med sin livsföring.

Ni har i regleringsbrev till Försäkringskassan talat om att man ska minska antalet timmar. Ni har inte räknat upp utgiftsområdet för LSS i den omfattning man brukar.

Jag frågar Rasmus Ling: Tycker regeringen att dessa människor inte är i behov av välfärd av hög kvalitet?

Herr talman! LSS är en av de rättighetslagstiftningar vi har i det här landet som vi ska vara stolta över och värna om, också långsiktigt.

Det här är en jätteviktig men också svår diskussion. Om vi ska kunna värna det här systemet långsiktigt måste vi också se över hur det fungerar över tid. Vi har sett att kostnaden för LSS har fördubblats den senaste tioårsperioden. För att värna systemet måste vi se hur det kan bli hållbart också långsiktigt.

Det har tillsatts en utredning som Larry Söders partikamrat Désirée Pethrus leder för att se över hur LSS ska fungera. Det arbetet är otroligt viktigt. Vi behöver se hur det här systemet ska kunna fungera för att alla som har behovet ska kunna få det tillgodosett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Allmänna bidrag till kommuner

Samtidigt har vi sett att man behöver göra en mer strikt bedömning. Det har funnits problem i det här - felaktiga incitament för de vårdbolag som har utfört LSS. Mot den bakgrunden har vi, för att värna systemet, behövt göra en sådan översyn.

Herr talman! Jag har respekt för att man tillsätter en utredning för att se över en del av lagstiftningen som man kanske känner att man behöver ha extra koll på.

Det jag inte har respekt för är att man egentligen går före själva utredningen och gör förändringar innan utredningen är färdig, vilket man faktiskt har gjort i detta fall. Man har talat om för Försäkringskassan att den betalar ut för många timmar i LSS. Man har dragit ned kostnaderna i budgeten innan man har fått reda på vad utredningen egentligen säger.

Vore det inte respektfullt mot utredningen att backa? Borde inte regeringen säga "Nej, vi gjorde fel här. Vi måste först se vad utredningen säger. Sedan gör vi de åtgärder som ska göras" i stället för att slänga ut människor i en orolig tid och säga att man inte kan lita på välfärden?

Är det verkligen Miljöpartiets uppfattning att man ska göra så här med människor som behöver stöd och hjälp med sin livsföring? Kan det vara möjligt, Rasmus Ling?

Herr talman! Regeringen har inte gjort några regeländringar i lagen om särskilt stöd och service. Det vi har gjort är att tillsätta en utredning.

Vi har också sagt att antalet timmar ska minska mot bakgrund av att vi har haft en kraftig ökning över lång tid som inte kommer att vara hållbar. För att systemet ska fungera på längre sikt måste vi bryta den utveckling med väldigt mycket högre kostnader som vi har haft. Men vi har inte gjort några lagändringar i LSS.

Vi kan också se att det nuvarande systemet har gett felaktiga incitament för de privata vårdbolag som har utfört det här. Man har många gånger haft jurister anställda för att driva på, inte utifrån brukarens behov utan för att man har velat få upp intäkterna till utförarbolaget. Det är inte så systemet ska fungera, och därför behöver det göras förändringar.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 december.)