Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn

Fru talman! Coronakrisen förvärras just nu. Många blir sjuka. Många sörjer sina älskade vänner och släktingar. Det är snart jul, och sorgen känns alltid lite extra tung vid de självklara familjehögtiderna.

Att våra äldre som behöver vara isolerade från närhet nu behöver närheten mer än någonsin är någonting som vi behöver tänka på allihop lite extra just nu.

I pandemins kölvatten faller företag ihop. Oron och den ekonomiska stressen är påtaglig då det tar alltför lång tid för företagsstöden att komma på plats.

Sverige har, förutom pandemin, en hög arbetslöshet och en grov kriminalitet att hantera. I Moderaternas budget fokuserar vi därför på att knäcka arbetslösheten och bekämpa kriminaliteten. Samtidigt innehåller den en krisbuffert som kan användas till att stärka sjukvården och att pressa tillbaka arbetslösheten när smittspridningen nu ökar igen.

Vi återupprättar arbetslinjen genom att strama åt bidragssystemen, införa bidragstak, se till att nyanlända kvalificerar sig in i välfärden samt växla ineffektiva skatteavdrag mot bredare skattesänkningar på arbete och investeringar. För allting hänger ihop.

Fru talman! Den ekonomiska familjepolitiken brukar hamna i en debatt om jämställdhet, där man menar att det är utformningen av systemet, föräldraförsäkringen, som bygger jämställdheten i vårt land. Men föräldraförsäkringen innehåller tvärtom inlåsningseffekter som hindrar en livslång jämställdhet.

Den som kan använder försäkringen för att vara hemma så länge som möjligt med sitt barn och förlorar då så pass mycket i sin totala livsinkomst att den kommer att ha svårt att klara sig på sin pension. Den här effekten brukar kallas för kvinnofällan eftersom det främst är kvinnor som är föräldralediga och halkar efter i livsinkomst.

Det behövs förändringar i försäkringens utformning för att bättre spegla det moderna föräldraskapet.

Med vetskapen om denna kvinnofälla och mitt i en brinnande pandemi där företag kämpar för att behålla sina verksamheter och där återstarten av Sverige kommer att kräva fler arbetade timmar valde regeringen plötsligt att prioritera familjeveckan.

Det är en reform som tar fullt friska och arbetsföra människor ut ur arbete för en extra semestervecka på bekostnad av – någonting annat. Jag förstår att regeringen försökte smyga ut remissen den 4 november, i skuggan av presidentvalet i USA.

Fru talman! Äkta jämställdhet kommer inifrån individen. Äkta jämställdhet är frihet att ha en egen ekonomi och att kunna fatta egna beslut över sin egen vardag. Det är när kvinnor och män naturligt äger lika mycket. Äkta jämställdhet är när ingen man, ingen kvinna, ingen religion och ingen tradition tvingar någon annan att förminska sina rättigheter eller att öka sina skyldigheter. Ingen ska heller fråntvingas sina möjligheter.

Fru talman! Äkta jämställdhet är när alla har samma skyldigheter, samma rättigheter och samma möjligheter.

Eftersom en riksdagsmajoritet här inne har gett budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskar avstår vi, fru talman, från ställningstagande när det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 12.

Men för den som är nyfiken på Moderaternas budget kan jag berätta att vi bland annat avskaffar efterlevandestödet för ensamkommande barn och ungdomar eftersom de redan försörjs av samhället genom placeringar i HVB-hem, stödboende och familjehem.

I Moderaternas budget som helhet stärks välfärden och tryggheten. Den innehåller också ett skattehöjarstopp för att inte hota en ekonomisk återhämtning.

Den klyfta i beskattning som finns mellan löntagare och pensionärer eftersom regeringen inför den tar vi moderater och kristdemokrater bort.

Vi måste framöver komma till rätta med myndigheternas svårigheter att bekämpa, bestrida och beivra det omfattande fusk med bidrag som i många fall bekostar kriminellas uppehälle på bekostnad av vanligt folks trygghet. Vi behöver göra reglerna i vårt socialförsäkringssystem mer flexibla för att passa även föräldrar som är företagare.

Med det, fru talman, vill jag önska fru talmannen med medarbetare och alla i utskottet, ledamöter och kansli, en riktigt god och omtänksam jul.

Fru talman! Nu ska jag debattera mitt favoritområde – familjeekonomisk politik.

Eftersom ramarna är satta och vi i Sverigedemokraterna vill gå över ramen lyfter vi i detta budgetbetänkande fram våra ekonomiska satsningar inom familjepolitiken i ett särskilt yttrande. Vi investerar 3 miljarder kronor mer än regeringen i ekonomisk trygghet för familjer och barn.

Sverigedemokraterna har en vision om en barndomsgaranti, som innebär att samhället så långt det är möjligt ska garantera en trygg uppväxt för barn där barnets bästa alltid sätts i fokus. Barndomsgarantin sträcker sig över en rad olika politikområden men gäller inte minst vårt utskott, som hanterar den ekonomiska familjepolitiken.

Jag vill påstå att Sverige generellt sett har en generös ekonomisk familjepolitik och en i grunden god föräldraförsäkring. Med det sagt kan man inte luta sig tillbaka och tycka att den är fulländad. I en interpellationsdebatt med statsrådet Shekarabi menade han att familjepolitiken är bra och att ingen kräver någonting annat. Med andra ord var det slutdiskuterat.

Jag kan förstå regeringens och statsrådets hållning – de har ju en hel del annat att stå i – men från mitt perspektiv finns det mycket att förändra och förbättra inom familjepolitiken.

Fru talman! Vi pratar mycket om ett delat föräldraansvar, vilket är det absolut bästa för allas välmående. Jag vill nog våga påstå att föräldrar generellt sett har ett gott samarbete där man hjälps åt på bästa sätt. Skulle fallet inte vara så behöver kanske ytterligare insatser göras på andra områden som sträcker sig utanför vårt.

Sverigedemokraterna har även i denna budget lagt fram en rad förslag som skulle främja såväl delaktighet som jämlika förutsättningar för föräldrar.

Vi kan för enkelhetens skull börja tidigt, redan under graviditeten. Här vill vi lagstadga att såväl mammor som pappor ges laglig rätt till ledighet med ersättning för besök hos mödravården redan från det att graviditeten är bekräftad. I dag har man rätt till ersättning först de sista 60 dagarna. Det är sannerligen inget problem för en hel del föräldrar att ta ledigt om arbetsgivaren beviljar det, men för en del kan det innebära problem. Inte minst gäller detta männen.

Som med så mycket annat handlar det om en viljeinriktning samt att politiken menar allvar med jämlika förutsättningar. Därför menar vi att detta bör lagstadgas.

Vi anser också att samtliga gravida ska ha rätt till tio dagars graviditetspenning, vilket ger utrymme för att samla kraft och lugn och ro inför förlossningen. Detta är också ett förslag för att främja kvinnors hälsa.

Ytterligare ett förslag, som är nytt för i år, är att vi vill se ett utökat antal pappadagar, som man lite slarvigt kallar dem. Det är helt enkelt de tio dagar som den andre föräldern får och som oftast tas ut i direkt anslutning till födseln. I lagen kallar vi dem tillfällig föräldrapenning vid barns födsel eller adoption.

Med vårt förslag kan föräldrarna vara hemma tillsammans i ytterligare en vecka, och vår ambition på sikt är att det ska utökas med en vecka till så att familjen har en första gemensam samlad månad tillsammans.

Vi kan se att denna satsning kan ge flera effekter. Familjen får en längre start tillsammans, och genom att en vuxen till finns hemma och hjälper till att få ihop vardagen och alla dess nya rutiner faller allt på plats. Detta anser vi är en stor vinst. Har man dessutom ytterligare små barn hemma är det också ett stort ansvar att själv ta hand om hela familjen med ett nyfött barn.

Men viktigast av allt är att båda föräldrarna tidigt knyter band till den nya familjemedlemmen. Detta är oerhört viktigt. Satsningen blir alltså även en jämställdhetssatsning från vår sida.

Fru talman! Till detta vill vi även utöka antalet dubbeldagar från 30 till 60; det är alltså de dagar som man kan ta ut samtidigt. Det gör att i de fall komplikationer uppstår eller det finns behov av extra händer hemma öppnar vi för ytterligare valfrihet för föräldrarna.

Enligt en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen är det i dag relativt få familjer som använder sig av dubbeldagar. Det kan bero dels på att man inte riktigt vet om att möjligheten finns, dels på det faktum att dagarna då förbrukas dubbelt så fort. Men för de föräldrar som nyttjar dem och som har ett behov är det oerhört viktigt att valmöjligheten finns. Att vi väljer att inte gå fram med att samtliga dagar ska kunna tas ut som dubbeldagar beror just på att dagarna då förbrukas dubbelt så snabbt och vi samtidigt vill att barnet ska kunna vara hemma under så lång tid som möjligt.

Vi har således en hel del förslag som på riktigt inkluderar båda föräldrarna i föräldraskapet, men på helt frivillig basis.

Vi behöver också – vi har varit inne på det tidigare – komma bort från politiska utspel om kvinnofällor. Det är en ynnest att kunna vara hemma under småbarnsåren och att få vara delaktig i de första framstegen. Det är också en ynnest att känna den kärlek som sprudlar ur ens bebis ögon och att få all denna tid tillsammans. Detta är viktigt. Åren springer snabbt iväg och kommer aldrig tillbaka.

Vi måste uppmuntra till att spendera tid med barnen när de är små och se till att löneutveckling och karriärvägar inte grusas utan att man kan kombinera. Detta är politikens roll. Vi måste sluta nedvärdera den mest naturliga delen i människans liv: att kunna bilda familj och må bra av det.

Faktum kvarstår dock: Den förälder som tar ut mest föräldraledighet förlorar ekonomiskt, inte minst i månadsinkomst. Men genom pensionsrätt för barnår kompenseras pensionen till stora delar för den förlust det innebär att vara hemma. Problematiken är främst kopplad till deltidsarbete i samband med familjeledighet, och här tittar vi på lösningar för att det ändå ska vara möjligt att gå ned på deltid när det krävs för att få familjelivet att gå ihop, utan att detta resulterar i en sämre pension på sikt.

Statistik visar att nuvarande reserverade föräldramånader har gett framsteg i form av ett mer jämnt fördelat uttag av föräldradagar men också att mammor har ett ökat uttag av obetald ledighet. Det går alltså rakt emot den intention man har.

Fru talman! Sverigedemokraterna instämmer självklart i att arbetslivet är viktigt och fyller en stor roll för den vuxnes sociala nätverk och välmående. Vi ska kunna förena arbetsliv med familjeliv utan att det får för stora konsekvenser.

Tilläggas i debatten kan också att sysselsättningsgraden för kvinnor med barn är särskilt hög i Sverige jämfört med i andra länder. Kvinnor i Sverige är därmed internationellt sett oerhört flitiga när det gäller att arbeta och vara föräldrar samtidigt. Parallellt ser vi också en alarmerande hög psykisk ohälsa bland kvinnor, inte minst kvinnor med barn, som skulle kunna vara en effekt av detta. Här tror jag faktiskt att man behöver ta ett helhetsomtag.

Jag tror tyvärr inte att en god livskvalitet, småbarnstid och yrkeskarriär för kvinnor främjas av regeringens förda politik med fler kvoterade föräldramånader och mer krångel i regelverket. Jag tror att vi behöver backa bandet lite och uppgradera föräldraskapet och allt vad det för med sig, för både mammor och pappor.

Fru talman! Förr löste politiken de sociala problemen. I dag skapar politiken tyvärr problemen i stället. Barn blir fattiga för att deras föräldrar gjorts fattiga av politiker i den här salen – inte av sig själva, inte på grund av sina brister och inte för att föräldrarna har brustit utan för att samhället inte agerar för att villkoren ska vara rättvisa.

I Sverige växer den ekonomiska eliten och barnfattigdomen sida vid sida. Skillnaderna människor emellan ökar snabbast här i välfärdslandet Sverige. I stället för ekonomiskt pressade barnfamiljer är det rika miljonärer som ska få bidrag lagom till jul. Den snåle Ebenezer Scrooge är inte längre enbart en karaktär i en av Charles Dickens påhittad julsaga utan en del av den verklighet som många familjer befinner sig i nu innan julhelgerna.

Tankarna på hur pengarna ska räcka till både julklappar till barnen och mat på julbordet skapar stress och oro. Vissa barn kommer tillbaka från jullovet och berättar om nya tv-spel och andra leksaker. Andra försöker hålla låg profil och bär sin familjs fattigdom som en skam. I samma stad lever barn som åker på lyxiga fjällsemestrar och sådana som inte kommer längre än till hyreshusets lekplats.

Fru talman! Min uppväxt i bruksorten Sandviken var knappast perfekt, men den hade mer av tillsammans än dagens uppdelning och marknadsskola. I samma skola gick jag, butiksarbetarens dotter, och Sandvikdirektörens son. I samma bänkrad satt vi, i samma skola – med helt olika förutsättningar, givetvis, men ändå tillsammans.

Jag citerar: ”Men jag vill inte ge mest till de som redan har mest. Jag kan ärligt säga till er med de största förmögenheterna: Nu får ni faktiskt stå tillbaka – nu är det vanligt folks tur!” Så sa Stefan Löfven i sitt Almedalstal 2018. Och vi kan alla gissa vad som hände sedan.

Fru talman! Det som egentligen borde orsaka en kraftig storm tiger vi i stället ihjäl. Tänk om samma energi skulle läggas på att prata om exempelvis rätten till sjukersättning som det i bland annat socialförsäkringsutskottet läggs på att prata om tuffare migrationspolitik. Det skulle vara något, det! Då skulle kanske fler familjer få en god jul.

Detta är inte värdigt. Fattigdom kan drabba oss alla. Har inte coronapandemin fått oss att inse det vet jag inte vad som ska göra det. Den som blir sjuk eller förlorar jobbet kan i dag inte lita på det skyddsnät som finns.

Efter Alliansens omläggning av socialförsäkringssystemet 2009 fick rekordmånga barn växa upp i familjer utan pengar. Det är vanligt folk som du och jag – tidigare lärare, snickare och bruksjobbare, människor som skadat sig i jobbet eller haft oturen att få en kronisk sjukdom – som nu står utblottade. Detta drabbar dem enormt, och det drabbar deras familjer obeskrivligt. Att inte kunna ge ditt barn en rejäl julklapp – försök att sätta dig in i den känslan. Ursäkta språket, fru talman, men det känns för jävligt.

Fru talman! Den av regeringen och januaripartierna borttagna värnskatten kostar i budgeten drygt 6 miljarder varje år.

Och, fru talman, det verkar som om Liberalerna inte vet att de själva ingår i budgetsamarbetet. Jag berättar därför här för ledamoten Bengt Eliasson att han kan kontakta Mats Persson om han vill att sjukpensionärerna ska få mer pengar.

Mats Persson kanske kan driva det som ett förslag från mig i stället för det som han har fått gehör för, att ta bort värnskatten för dem som tjänar över 61 000 i månaden. Det var ju Liberalernas hjärtefråga i budgetförhandlingarna. Det kanske är synd att det inte är Bengt Eliasson som sitter i finansutskottet.

Fru talman! Tänk vad vi skulle ha kunnat göra för att ge barn bättre villkor i stället för att ge Volvos vd 2 ½ miljon extra årligen genom Liberalernas hjärtefråga. Vilket slöseri! Det är så befängt att jag knappt orkar prata om det. Det verkar nästan som att Centerns ungdomsförbund har förhandlat med Socialdemokraterna. Ni vet, de som nyligen i Expressen sa att de välkomnade välfärdsstatens fall och ansåg att var och en av oss skulle spara ihop till vår egen sjukvård. Jag undrar om ungdomen tror att sjukvården kostar som patientavgiften, alltså 200 kronor. Vet de att ett kejsarsnitt kan kosta upp till 71 000? Detta vet vi inte i dag.

Fru talman! Verkligheten ser ut som den gör. Det blir större skillnader. Fler lever med pressad ekonomi. Andelen barnfamiljer som har det riktigt dåligt ställt ekonomiskt har fördubblats sedan början av 2000-talet. Bortser man från de familjepolitiska insatserna som tidigare gjorts skulle det handla om en fjärdedel av de svenska barnfamiljerna. En fjärdedel!

I stället har Sverige sett till att toppa ligan i antalet miljonärer. Och mer kommer i den vägen. En familj får hela huset julstädat, och det betalas av oss skattebetalare. Städerskan själv har knappt råd med en julklapp till sin dotter. Så ser Sverige 2020 ut. Så här används den politiska makten. Vad är det för dumheter? Jo, det ska jag tala om. Det är regeringens och de övriga januaripartiernas – Centerpartiets och Liberalernas – budgetförslag.

Detta måste vi ändra på. Från slutet av 90-talet har den omfördelande effekten av samtliga socialförsäkringar till barnfamiljer nästan halverats. Ensamstående kvinnor med barn har det allra tuffast. Ensamstående mödrar är ett socialt problem igen 2020 på grund av att politiken gjort dem fattiga. Det beror inte på något annat än det. Detta ska vi ha klart för oss.

Fru talman! Vänsterpartiet satsar i stället på familjerna. Arbetsvillkoren måste bli bättre och lönerna högre. Alla ska ha rätt till heltid, och föräldraförsäkringen ska ge trygghet och ersättning när man har skaffat barn. Vi måste höja ersättningsnivåerna i våra socialförsäkringssystem. Man ska inte behöva bli fattig för att man förlorar jobbet eller blir sjuk. Alla sjuka ska få den ersättning de har rätt till. Fler jobb och bra barnomsorg gör att föräldrar kan jobba medan barnen har det bra på förskolan.

I årets budget satsar vi på sjukersättningen och sjukpenningen och på höjda pensioner. Vårt förslag innebär också att fler än i dag får rätt till bostadsbidrag. Det skulle göra skillnad i plånboken för dem med lägst inkomst.

Fru talman! För mig är det obegripligt att familjers väl och ve inte kommer före de stora bidrag som nu kommer att läggas på landets höginkomsttagare. Det är ynkligt.

Med detta hänvisar jag till vårt särskilda yttrande.

Fru talman! Med barnets bästa för ögonen vill vi ge varje familj de bästa möjligheterna att lägga sitt unika livspussel. Om någon bad mig att förklara och sammanfatta Kristdemokraternas familjepolitik skulle det bli med just den meningen.

Att just familjepolitiken ligger oss varmt om hjärtat vet nog alla, och förklaringen är vår övertygelse att familjen är samhällets viktigaste gemenskap och byggsten. Hur vi tänker finns utförligt redovisat i en partimotion. Vi har ett särskilt yttrande men avstår från att delta då Kristdemokraternas förslag till ramverk redan fallit.

Det finns mycket som är tråkigt med dessa pandemitider. Men en sak som vi har lärt oss under coronatiden är att vi människor har ett oavvisligt behov av gemenskap och relationer, och den mest grundläggande gemenskapen är familjen. Här möts människor över generationsgränser, och här ges kärlek och tillit.

Familjer skiljer sig åt. De ser olika ut. Kärnfamiljen finns absolut fortfarande men kompletteras av sambor, ensamstående, samkönade par, ombildade parrelationer och en rad andra familjebildningar. Att familjen alltid har varit och är unik är sant men kanske ännu mer i dag än tidigare.

Fru talman! Det är just insikten om den unika familjen med sitt eget unika livspussel som ständigt måste läggas och läggas om som gör att systemperspektiv lämpar sig synnerligen illa i familjepolitiken. Sätt barnet, sätt människan i centrum så inser vi alla att ett stort mått av flexibilitet och valfrihet krävs för att stötta familjerna i den situation de befinner sig i.

I vår motion visar vi kristdemokrater hur politiken kan se ut för att underlätta familjebildning, öka föräldrars möjlighet att få tillbringa tid med sina barn, stärka ekonomin och ge bättre förutsättningar för att kombinera familjeliv med både arbete och karriär.

Är dessa frågor viktiga? Avgörande, är mitt korta och raka svar. Det är min absoluta övertygelse att om ett samhälle ska fungera och växa sig starkt måste man ha trygga och välfungerande familjer som bas. Detta låter sig endast göras om man har barnets bästa för ögonen.

Därför blir jag lite ledsen och upprörd när jag gång på gång ser hur barnen får stå tillbaka när vi äntligen diskuterar familjepolitik. Oftast är det samhällsekonomiska kalkyler eller brist på jämställdhet mellan föräldrar som blir det viktiga. Det duger inte.

Kristdemokraterna välkomnar en ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. I till exempel debatten om pensioner som vi nyss hade berättade jag om några av våra förslag för mer jämställda pensioner.

Min poäng då och nu är att föräldraförsäkringen finns för barnens skull. Föräldraförsäkringen ska ge våra små barn så mycket tid och omvårdnad som möjligt med och av föräldrarna. Som pappa till tre numera vuxna söner kan jag konstatera att varenda sekund jag har spenderat med mina pojkar har varit väl investerad. Det som sägs är sant: En barndom går aldrig i repris.

Fru talman! Kristdemokraterna bidrar mycket på det familjepolitiska området. Ett av våra viktigaste bidrag är att vi vill se en helt fri föräldraförsäkring. Ta bort kvoteringen nu! Vi vill se en ökad flexibilitet så att vårdnadshavare får möjlighet att lämna över sina föräldrapenningdagar till någon närstående. Det behöver inte vara någon i samma hushåll, utan det kan vara far- och morföräldrar eller ett vuxet syskon.

Allt detta sammantaget syftar till en enda sak, och det är att göra det möjligt för familjer att få livspusslet att fungera, inte minst för de ensamstående föräldrarna.

De som förstår att varje familj är unik förstår också att önskemålen, behoven, prioriteringarna och förutsättningarna är olika. Då fungerar inte kvotering. Kvotering går ju på tvärs med själva poängen med föräldraförsäkringen.

Är pappan exempelvis egenföretagare blir konsekvensen att barnet inte får lika många dagar hemma som andra barn. Ja, om vi nu inte tar alternativet att egenföretagaren låter företaget gå i konkurs som en konsekvens.

För egenföretagaren spelar det ingen som helst roll hur mycket han vill vara hemma hos sin son eller dotter. Man måste lämna iväg sitt barn till barnomsorgen tidigare än vad man vill därför att kvoteringen finns.

Vi kristdemokrater välkomnar att barnens föräldrar så långt som möjligt delar lika på föräldraledigheten. Ett delat föräldraansvar är något att sträva efter. Men om vi har barnens bästa för ögonen blir konsekvensen att man säger nej till kvotering. De som vet allra bäst vad som är bra för sitt barn är givetvis barnets föräldrar. Det är inte politiker i Rosenbad eller här på Helgeandsholmen. En bra familjepolitik har fokus på att ge föräldrarna största möjliga stöd att lösa den fantastiskt viktiga uppgift och roll de har nu när ett litet liv har börjat spira.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på alla motioner.

Målen för den ekonomiska familjepolitiken är flera. Dels ska den bidra till att alla barnfamiljer har en god ekonomisk levnadsstandard, dels ska den minska de ekonomiska skillnaderna mellan hushåll med respektive utan barn. Ett mål är också ett jämställt föräldraskap.

Det är stora mål för ett stort område i livet. Det brukar ofta sägas att staten inte ska lägga sig i vad man väljer att göra i familjen. Regeringen har ingenting med mina personliga val att göra. Det brukar också sägas att politik inte har något med sport att göra.

Och alla de här sakerna stämmer ju. Men alldeles oavsett har alla regeringar alltid ansvar för hur de väljer att hantera de gemensamma resurser som vi för in via skatten. Det är ju också detta hur som brukar vara basen för varje valrörelse vart fjärde år, som tas fram av engagerade partimedlemmar med ett starkt samhällsintresse och som är grunden till att det också finns olika partier. För det är klart att politik inte har någonting med sport att göra – tills isladan behöver renoveras och kommunen borde skjuta till pengar.

Regeringen ska heller inte lägga sig i vilka personliga val jag gör så länge de inte inskränker på andras friheter och rättigheter – på ett ungefär. När det sedan kommer till frågan om hur jag väljer att göra i min familj har staten absolut ingenting att säga till om, det vill säga så länge det jag väljer att göra inte är brottsligt enligt just det vi som nation bestämt ska vara det.

Så då kommer vi till detta hur. Hur använder vi våra gemensamma resurser?

Jag menar, fru talman, att vi ska vara ansvarsfulla och inte lägga pengar på sådant vi vet inte främjar våra mål. Om ett mål är ett jämställt föräldraskap kan det inte vara rimligt att finansiera ett ojämställt sådant. Därför är föräldraförsäkringen så oerhört viktig och något vi i Sverige kan vara på riktigt stolta över att vi har. Vi har inte bara rätt att vara lediga när vi ska få en utökad familj, vi får också ekonomisk ersättning under tiden! Vi kan vara stolta, men inte nöjda.

Fru talman! Låt mig säga något kort om familjeveckan eftersom den togs upp i debatten. För att tala om detta hur tror jag inte att det var många som var med i valrörelsen 2018 som missade att ett av Socialdemokraternas vallöften var just familjeveckan. Det kan ses som slöseri i pandemitider, men slöseri brukar man också kalla olika försäkringar, till exempel a-kassan eller sjukpenningen. Den jämförelsen haltar lite grann eftersom familjeveckan inte är tänkt som en försäkring – däremot en möjlighet för familjer att klara det som vi i dag populärt kallar livspusslet.

Hur fixar man det faktum att förskolan håller stängt för utbildning? Familjeveckan kommer inte att lösa allt, men det är få reformer som enskilt gör det.

Fru talman! Av synliga skäl – det är inte bara pandemiglassen! – kan jag redogöra för förväntningarna som ofta finns när man är på väg in i en familjebildning. Att tillsammans med den man valt att leva med invänta och uppfostra en helt ny person är mäktigt. Det är stort och skrämmande. Det är kort sagt spännande.

Ibland går det inte som man tänkt sig, och ibland lever man inte lika länge som man tänkt med sin kärlek. Livet händer och saker förändras. I det läget kommer målet som handlar om att alla barnfamiljer ska ha en god ekonomisk levnadsstandard in i bilden.

I budgetpropositionen för 2021 lyfts underhållsstödet fram som en del av detta. Nästa år kommer en höjning av stödet med mellan 100 och 150 kronor i månaden per barn. Det är något som både efterfrågats och efterlängtats.

Fru talman! Staten ska inte lägga sig i vad enskilda familjer gör för livsval i olika situationer, med vissa undantag som jag tidigare nämnde. Däremot är det rimligt att anta att staten ska finnas där när du inte klarar dig själv. Du ska bidra efter förmåga för att också kunna få hjälp efter behov. Det här samhällskontraktet svajar lite emellanåt, men grunden finns där, och den är stark. Jag tycker att vi ska vara stolta, men absolut inte nöjda.

Fru talman! Kvällen börjar bli sen, och år 2020 är snart slut. Det är ett år som har påverkat många människor på olika sätt. Människor har drabbats av sjukdom eller dödsfall. Människor har haft ökad sjukfrånvaro, haft ökat vabuttag, drabbats av permitteringar eller fått lämna sina arbeten.

Det här året kommer att påverka även 2021, och jag hoppas verkligen att det blir ett annorlunda år jämfört med 2020 och att vi kan återgå till någon form av vardag. Låt oss slippa den höga sjukfrånvaron, vabben och permitteringarna.

Målet med den ekonomiska familjepolitiken, som andra talare också har varit inne på, är en god ekonomisk standard för familjer och att utjämna skillnader mellan hushåll med och utan barn. Men det är också fråga om ett jämställt föräldraskap. Det är precis som Hans Eklind sa tidigare, nämligen att vi ska sätta barnet i centrum. Det är precis vad det handlar om, och det är därför det finns föräldraledighet; barnet behöver sina föräldrar.

Centerpartiet vill få en ökad flexibilitet och möjlighet att fatta köksbordsbeslut. Ur den aspekten är jag överens med min kollega från Kristdemokraterna, även om vi inte är överens om alla vägar dit. Vi behöver göra mer. Vi behöver ökad information om vad de val jag gör i mitt barns tidiga liv innebär för min livsinkomst.

Men det handlar också om att vi behöver fatta beslut om gemensam vårdnad, för det handlar om en symbol. Nu hanteras inte den frågan i det här utskottet, men den är minst lika viktig för att visa att båda föräldrarna är lika viktiga för barnen.

Jag tror att vi också behöver jobba med morötter. Vi behöver återkomma med jämställdhetsbonus och vab-bonus för att få en mer jämställd fördelning.

Men oavsett hur mycket vi gör i systemen måste vi också jobba med våra normer och värderingar. Vad är det vi väljer? Hur ser vi på föräldrar som väljer att ta ut sin föräldraledighet på ett annat sätt än vad traditionen bjuder? Jag tror inte att det handlar enbart om ekonomi utan också om hur vi som enskilda individer diskuterar och agerar och ser på att man väljer en annan väg. Jag ser fram emot den dag då det är helt självklart att mamman är hemma tre månader. Sedan är pappan hemma sju månader, och sedan kanske mamman återkommer. Den dagen har vi börjat nå ett jämställt föräldraskap. Men det räcker inte att bara ändra i systemen, utan det handlar om att jobba med våra värderingar.

Det finns en annan bit som jag tycker är viktig och som vi också behöver ha med i diskussionen, och det är att vi ska underlätta föräldraskapet. Vi ska underlätta för att kunna jobba och få pusslet att gå ihop.

För det finns det en reform. Den är inte alltid så populär i alla kretsar, men rutreformen ger faktiskt möjligheten till föräldrar att jobba samtidigt som de sköter om sitt hem. Det ger också andra människor en vit inkomst. Det är ett viktigt arbete för de personerna.

Fru talman! Det visar sig också att kvinnor har fått högre livsinkomst efter att man infört den här typen av reformer, så de är viktiga.

Fru talman! Jag kan inte låta bli att också prata om bostadsbidraget när jag pratar om familjeekonomi.

Där behöver vi nu göra en månadsavstämning. Det är en del av helheten för att föräldrar och familjer ska våga söka bostadsbidrag när inkomsterna förändras, som de har gjort ett sådant här år. Går man från arbete till att kanske få lägre inkomst måste man kunna söka bostadsbidrag utan att riskera att hamna i skuld. Det är en viktig sak som regeringen behöver ta tag i och faktiskt genomföra. Men, som sagt, inga bidrag kan kompensera att vi arbetar.

Det finns en annan fråga som ligger mig varmt om hjärtat och som delvis berör bostadsbidraget, och det är den om föräldrar som väljer att leva isär. Det är alldeles för mycket tvister om barn. Det drabbar barnen, som ska stå i centrum. Därför är det viktigt att se över bostadsbidraget och hur de regelsystemen ser ut så att föräldrar även efter en separation kan fortsätta leva ett bra tillsammans med sina barn.

Jag tänker inte förlänga debatten mer än så, men jag vill önska alla i kammaren och alla kollegor och talmannen med medarbetare en riktigt god jul och ett gott nytt år.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Näst sist ut klockan snart halv elva. Det är spännande att debattera viktiga saker även vid denna tidpunkt. Det visar hur viktiga Sveriges riksdagsdebatter faktiskt är.

Fru talman! Eftersom Ida Gabrielsson så förtjänstfullt påminde mig om att vi har ett januarisamarbete yrkar jag till att börja med bifall till förslaget i betänkandet, så är det gjort.

Fru talman! Sverige har en av världens absolut mest generösa föräldraförsäkringar. Det är vi liberaler väldigt stolta över, för det har vi varit med och drivit fram sedan början av 1910-talet.

Men dagens system bidrar också till att bevara ojämställda mönster. Det behöver därför införas en förändrad modell som ökar valfriheten och jämställdheten i föräldraförsäkringen. En modern och bra familjepolitik gör det möjligt för föräldrar att kombinera arbete med föräldraskap och för barn att få tillgång till båda sina föräldrar.

För att vi ska få ett jämställt föräldraskap är också ett mer jämställt uttag av föräldraförsäkringen avgörande. Statistiken visar tydligt att när barnen kommer börjar kvinnorna tappa i löneutveckling medan sjuktalen går upp. Detta får i slutändan, i pensionssystemet som vi debatterade för en stund sedan, enorma konsekvenser för kvinnors livslön. De tjänar i genomsnitt 3,6 miljoner mindre än männen under livet. Även om den siffran mycket långsamt minskar finns den kvar. Och eftersom huvudansvaret för barnen hamnar på kvinnan är det vanligare att kvinnor arbetar deltid i hög utsträckning, vilket gör att hälften av alla kvinnor riskerar att bli så kallade fattigpensionärer med mycket låg pension.

Fru talman! Det handlar dock inte bara om kvinnor. Det handlar också om männens rätt till sitt föräldraskap.

Vi har år 2020 fortfarande normer och förväntningar som många gånger styr hur ledigheten delas mellan föräldrarna. Män som vill ta ut en större andel och vara mer med sina barn upplever enligt undersökningar ofta att de blir motarbetade, och förväntningarna att snabbt vara tillbaka på jobbet är starka drivkrafter. Vi ska inte tala om hur det är för egenföretagare, som har ett väldigt tryck på sig och känner att de faktiskt inte kan låta bli att jobba för sitt företags skull.

Konsekvenserna av detta blir inte sällan att karriär och löneutveckling försämras drastiskt för de män som beter sig så som kvinnor förväntas göra. Det är inte rimligt, inte på något sätt. Barn har rätt till båda sina föräldrar.

Fru talman! Ensamstående föräldrar lever i en alldeles särskilt utsatt situation. De barn som lever i barnfattigdom lever ofta med en förälder, som alltför ofta inte får det underhållsstöd den har rätt till för att kunna försörja familjen. Det är oftast kvinnor som lämnas att försörja och ta hand om barnen efter en separation, men det finns också många män som är otroligt utsatta i den här situationen. Det får vi inte glömma bort. Deras situation, både männens och kvinnornas, behöver uppmärksammas särskilt. Ekonomisk ojämlikhet minskar kvinnors och mäns frihet och oberoende. Det är viktigt att vi har en familjepolitik som fokuserar på detta och samtidigt sätter barnet i centrum.

Fru talman! Familjer kan se ut på många olika sätt, och alla föräldrar ska ha möjlighet att kombinera jobb och föräldraskap. Vi liberaler vill ha en modern, valfrihetsinriktad familjepolitik som ökar jämställdheten och uppmuntrar arbete. Ett jämställt föräldraskap är bra för barnen, bra för familjen, bra för samhället och bra för individen. Här spelar föräldraförsäkringen och de ekonomiska förutsättningarna, som vi nu debatterar, en central roll.

Med detta vill jag i denna sena timme önska talmanspresidiet, kammarkansliet, kammarens ledamöter och framför allt kompisarna i utskottet en riktigt god jul och ett gott nytt år. Var rädda om er i pandemin!

Fru talman! Jag tittar på klockan och ser att vi har väldigt lång tid på oss.

Politiken kring barn och barnfamiljer hittar vi i en mängd politikområden. Det handlar om vården och omsorgen, om förskolan och skolan, om kulturen, om stadsbyggnads- och bostadspolitiken. Men gemensamt är att satsningar på framtida generationer förmodligen är de bästa investeringar vi kan göra. En bra skola och en trygg uppväxt i trygga uppväxtmiljöer är förutsättningar för trygga liv.

Föräldrarnas inkomst ska aldrig vara avgörande för barnens möjligheter. Samhället har ansvar för barn. Därför investerar vi i alla de här områdena, och därför är det utgiftsområde i statsbudgeten som vi nu diskuterar, Ekonomisk trygghet för familjer och barn, så viktigt.

Barnbidraget är en bärande del. Det tillkom för över 70 år sedan, i en annan tid men med delvis samma utmaningar som vi har i dag: att stärka barnfamiljernas ekonomiska situation och minska barnfattigdomen, men också att utjämna klyftor. Det generella barnbidraget har bidragit till jämställdhet mellan könen och är en markering av samhällets ansvar att värna barnen och deras uppväxt.

Fru talman! Vi har nu ett antal rätt svåra månader bakom oss och kanske lika många – eller ännu fler, vem vet – framför oss med en global pandemi som har orsakat sjukdom och död men också vänt upp och ned på livet för många.

Regeringen har tillsammans med riksdagen agerat kraftfullt inom nästan alla politikområden. Vi var tidiga med att införa en lag för att snabbt kunna stänga skolorna och, kopplat till det, även en tillfällig föräldrapenning om barnen behöver vara hemma samt en förebyggande tillfällig föräldrapenning för att minska risken att barn som haft en allvarlig sjukdom ska smittas.

Pandemin har slagit brett mot ekonomin. Vi har sett en ökning av arbetslösheten, och som vanligt är det de som redan har små marginaler sedan tidigare som drabbas hårdast. Regeringen har sett till att underlätta för de mest utsatta barnfamiljerna genom en höjning av bostadsbidraget. Det har skett genom ett särskilt tilläggsbidrag riktat till barnfamiljer.

Jag vill stanna upp här och trycka på den åtgärden. Den har varit träffsäker för att stärka just de mest utsatta barnfamiljerna. Nu har de fått en förstärkning sedan ett halvår tillbaka. Det rör sig många gånger om ensamstående föräldrar, i de allra flesta fall om ensamstående kvinnor med barn. Vi behöver dock fortsätta att följa utvecklingen.

I budgeten för nästa år ligger en annan viktig satsning, som är permanent. Vi höjer underhållsstödet med 100–150 kronor per månad och barn. Det är också en träffsäker åtgärd för ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, som nu kommer att kunna erbjuda en bättre ekonomisk situation för sina barn.

Miljöpartiet har länge påtalat och arbetat för att förbättra situationen för just de mest utsatta barnfamiljerna. I Miljöpartiets Sverige ska vi inte ha vräkningar av barnfamiljer. Barnfattigdomen ska raderas ut. Alla barn ska ha goda förutsättningar och få en bra start i livet. Alla barn ska känna sig sedda och vara betydelsefulla. Det är ju målet.

Miljöpartiet drev av den anledningen länge att FN:s deklaration om barnens rätt skulle bli en del av svensk lag, vilket den sedan ett knappt år tillbaka också är. Det är en historisk händelse och ett viktigt kliv framåt för barns rättigheter. Ny lagstiftning och alla som fattar beslut som rör barn måste nu alltid beakta att barn har rättigheter och att dessa blir tillgodosedda. Det handlar om barnens trygghet, delaktighet och inflytande.

Att vi nu har barnkonventionen i lagen är inte något självändamål eller slutmål i sig. Vi är inte framme, utan det är implementeringen som blir det viktiga. Det här är början på en lång process.

Fru talman! Jag ska också säga något om jämställdhet. Sverige är ett av världens mest jämställda länder. Men det betyder inte, inte heller på det här området, att vi är framme vid något mål, att vi kan slå oss för bröstet eller ens att vi är nöjda. Vi har långt kvar.

Jämställdhetsarbetet behöver genomsyra hela samhället: civilsamhället, skolan, arbetslivet, politiken, familjelivet. En avgörande nyckelfaktor för att komma framåt i arbetet och framåt på vägen mot det jämställda samhället ligger i omsorgen om barnen. Pappor måste ta lika stort ansvar under barnaåren som mammorna, annars kommer inte detta att gå. Männen måste avstå tid från arbete eller studier i samma grad som kvinnorna för att ta hand om barnen om vi ska komma någonvart. Och politiken behöver visa vägen.

Vi har tidigare här i debatten hört från Kristdemokraterna att föräldraförsäkringen måste utgå från barnen. Vi har hört från Sverigedemokraterna att föräldraförsäkringen är en ynnest för föräldern. Vi har hört från Moderaterna att den äkta jämställdheten ska komma inifrån. Politiken ska inte lägga sig i.

Men, fru talman, historien har faktiskt visat något annat. Det är politiska reformer som har möjliggjort att Sverige är ett av världens mest jämställda länder.

Vi har ett utredningsbetänkande på bordet sedan 2017. Betänkandet har remissbehandlats. Utredningen föreslår ett jämställt föräldraskap med ett mer lika uttag av föräldraledigheten. Konkret föreslås en tredelning av föräldradagarna och generellt ett tidigare uttag av dagarna. Jag måste säga att det smärtar att vi inte kan nå en enighet, att vi är så långt ifrån varandra i den här frågan att vi inte kan genomföra dessa förslag. Miljöpartiet kommer i alla fall att fortsätta driva att fler dagar reserveras.

Fru talman! Föräldraförsäkringen och hela den ekonomiska familjepolitiken vilar på idén om den svenska välfärdsstaten, som har gynnat Sverige under många decennier. Men dagens familjepolitik måste möta dagens familjekonstellationer.

Jag har nämnt jämställdheten. Men det var också väldigt glädjande nyheter förra veckan när jämställdhetsminister Åsa Lindhagen meddelade att regeringen nu tillsatt en utredning om en könsneutral föräldrabalk.

Utredaren kommer att få ett brett direktiv. Bland annat ska barn självklart ha rätt till sina föräldrar – till alla sina föräldrar, även om de är fler än två. Den situationen är ju långt ifrån ovanlig i dag om man ser det från barnets perspektiv, där en bonuspappa eller en bonusmamma kan vara minst lika viktig för barnet som de juridiska föräldrarna. Men det handlar också om att i vissa fall häva ett föräldraskap och om nya adoptionsregler. Till exempel ska också par som har separerat ändå kunna adoptera, antingen gemensamt eller i de fall där bara den ena parten är juridisk förälder men där båda kanske har en nära koppling till barnet. Det handlar också om att få en tryggare och enklare lagstiftning i de fall där föräldrarna är av samma kön.

Det här är efterlängtat. Utredaren ska återkomma med ett betänkande senast till sommaren 2022.

Fru talman! Jag ser att jag har dragit över talartiden. Jag ber om ursäkt för det. Jag tror dock att jag har möjlighet att, förutom att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet, önska alla en god kväll och en trevlig natt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 15 december.)