Språkplikt – deltagande i vuxenutbildning i svenska för invandrare (sfi) för rätt till försörjningsstöd

Herr talman! Det är dags att debattera punkt 40 i januariavtalet. I propositionen föreslås att det ska införas ett tillägg i socialtjänstlagen om att människor vid behov ska delta i kommunal vuxenutbildning i svenska för invandrare, sfi, eller motsvarande utbildning vid folkhögskola för att anses stå till arbetsmarknadens förfogande, en så kallad språkplikt. Den som har godtagbara skäl ska dock ha rätt till försörjningsstöd även om hen inte deltar i sfi.

Språkplikt - deltag-ande i vuxenutbildning i svenska för invand-rare (sfi) för rätt till försörjningsstöd

Syftet med tillägget är enligt regeringen att tydliggöra vikten av att delta i språkutbildning för att därigenom förbättra möjligheten att få ett arbete och etablera sig i Sverige. Regeringen anser vidare att tillägget tydliggör vad som enligt förarbeten och rättspraxis ingår i att stå till arbetsmarknadens förfogande.

Herr talman! Redan i dag görs en individuell bedömning av en persons språkkunskaper vid ansökan om försörjningsstöd. Om det visar sig att personen i fråga behöver språkutbildning och om det finns möjligheter att erbjuda sådan ställs krav på den stödsökande att delta i utbildningen för att erhålla försörjningsstöd. Det här görs alltså redan i dag i mån av plats. Om personen tackar nej till språkundervisning är hen inte berättigad till försörjningsstöd om det inte finns särskilda skäl.

Tillägget från regeringen kommer därmed bara att bli ett slag i luften eftersom det inte kommer att förändra situationen för arbetslösa personer med behov av ökade språkkunskaper som är beroende av försörjningsstöd. Det är inte där problemet ligger. Denna bild bekräftas av flera remissinstanser, främst kommuner, som uppger att tillägget inte kommer att innebära någon skillnad för biståndsmottagare, för socialtjänstens arbete eller för samverkansformer eftersom krav på deltagande i sfi redan ställs inom gällande lagstiftning.

Vi kan bara anta att när regeringen lägger fram förslag som egentligen inte har någon bäring görs det för att ge en signal. Man vill verka tuffare gentemot nyanlända och asylsökande.

Efterfrågan på sfi-utbildningar är stor i landet. Ett problem man redan i dag brottas med ute i kommunerna är bristen på utbildningsplatser samt bristen på utbildade sfi-lärare, för att inte tala om bristen på bra kvalitet, ibland. I vissa kommuner är köerna långa för att få en utbildningsplats. Det finns därmed en stor risk för att regeringens tillägg drar undan försörjningsmöjligheterna för människor som inte har fått chansen att delta i sfi-undervisning på grund av platsbrist på utbildningarna. Det innebär att man med det här förslaget riskerar att skicka fler utanför samhällets ramar, och det borde inte vara intentionen med lagförändringar.

I stället borde sfi-utbildningarna vara en rättighet, det vill säga att man borde fokusera på att tillgängliggöra sfi, och då av bra kvalitet. Fokusera på det i stället! Fokusera på att folk också får naturliga träffpunkter så att nyanlända har möjligheten att lära sig språket i vardagen! Då syftar jag såklart på segregationen.

Det är också viktigt att ta med sig något som flera remissinstanser har lyft: Det här skapar ett oflexibelt system. Det underminerar socialsekreterarnas möjligheter att arbeta på ett professionellt sätt.

Jag vill även lyfta att Vänsterpartiet vill att alla som kommer till Sverige ska ha rätt till sfi från dag ett.

Herr talman! Vänsterpartiet utgår från att alla människor i Sverige vill lära sig det svenska språket och bli självförsörjande. Förslaget ger en föreställning om att systemet överutnyttjas samt att människor inte gör vad de kan för att förändra sin situation.

Bilden av försörjningsstödsmottagare som passiva, som människor som överutnyttjar bidrag, överensstämmer inte med befintlig forskning. Sanningen är att socialförsäkringssystemet är underutnyttjat. Det är inte lätt att kliva in på socialkontoret och söka försörjningsstöd. Det är för många en allra sista åtgärd när det inte finns möjlighet att hitta en annan lösning. I dag ställs det många krav på de sökande. Det är inte lätt.

För oss är det ytterst viktigt att rätten till försörjningsstöd inte blir prestationsbunden. Vi delar bland annat remissinstanserna Svenska kyrkans och Föreningen Sveriges Socialchefers kritik mot förslaget och valet av uttrycket språkplikt. Lagförslaget och ordvalet ger intrycket av att regeringen vill individualisera problemet med arbetslöshet och lägga över ansvaret på den hjälpsökande.

Att fokusera på den enskildes plikt riskerar att leda till en förenklad bild av den komplexitet som har såväl individuella som strukturella orsaker och som ligger bakom att en person inte kan komma vidare in i arbetslivet och självförsörjningen. Därför anser vi från Vänsterpartiet att riksdagen bör avslå propositionen.

Jag yrkar bifall till Vänsterpartiets reservation.

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i socialutskottets betänkande, där utskottet ställer sig bakom regeringens proposition som handlar om språkplikt.

Socialtjänstlagen 4 kap. 1 § lyder: Den som inte kan tillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning.

Det svenska systemet med stöd till försörjning är unikt och har sitt ursprung i att det ska finnas hjälp att få oavsett om du hamnar i sociala eller ekonomiska problem. När man tittar på vilka medborgare som får försörjningsstöd ser man att det ofta är människor med låg utbildning och kanske med utvecklade sociala problem. De står ofta också långt ifrån arbetsmarknaden.

Tanken med försörjningsstöd är ändå att stödet ska vara tillfälligt och att det ekonomiska biståndet ska kompletteras med andra insatser.

Herr talman! Precis som med andra insatser från socialtjänsten är målet för individen att kunna klara sig på egen hand. Insatserna måste därför variera utifrån de behov som finns. Socialtjänsten jobbar med många olika lösningar och problem. Om du har missbruksproblem behöver du hjälp med behandling. Om du är bostadslös behöver det lösas med en bostad. Om du har problem med att sätta gränser för dina barn behöver du hjälp av en familjebehandlare. Om du mår psykiskt dåligt behöver du samtalsstöd.

Socialtjänsten har som sagt många uppgifter, och en viktig uppgift är att arbeta nära de arbetsmarknadspolitiska och utbildningspolitiska områdena.

Herr talman! År 2016 infördes ett förtydligande i socialtjänstlagen om att man ska kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Förtydligandet innebär att den som inte kan försörja sig, men kan arbeta, har rätt till försörjningsstöd om han eller hon står till arbetsmarknadens förfogande. Om det finns godtagbara skäl har den enskilde dock rätt till försörjningsstöd enligt vad jag tidigare har angivit.

För att man ska kunna vara tillgänglig för arbete krävs att socialtjänsten matchar sina insatser mot vad som görs inom det arbetsmarknadspolitiska området så att den som har försörjningsstöd verkligen får tillgång till insatser som stärker möjligheterna att ta sig in på arbetsmarknaden eller får ta del av lämplig utbildning.

Att ha en daglig sysselsättning är att vara en del av samhället, att kunna stå på egna ben. Förutom sociala svårigheter är det ofta en bristfällig skolgång med knappt avslutad grundskola eller avbrutna gymnasiestudier som är orsaken till att man inte kommer på arbetsmarknaden. Tyvärr ser vi dock att även nyanlända med god utbildning från hemlandet hamnar i försörjningsstöd i stället för i arbete, många gånger på grund av brister i det svenska språket.

För den som tar emot försörjningsstöd och saknar kunskaper i svenska är därför språkträning en viktig grund för att komma närmare en sysselsättning. Utifrån ett jämställdhetsperspektiv är det också viktigt att både kvinnor och män möts av samma förväntningar och krav samt ges rätt förutsättningar att kunna försörja sig själva och stå på egna ben genom inträde på arbetsmarknaden.

Herr talman! Regeringens förslag i dag innebär att ett tillägg införs i socialtjänstlagen. Tillägget kallas för språkplikt och innebär att den som uppbär försörjningsstöd och inte kan tala svenska förbinder sig att läsa på sfi, svenska för invandrare.

Redan i dag använder många kommuner detta redskap för att stötta fler nyanlända att komma närmare arbetsmarknaden. Skillnaden blir att lagen nu kommer att gälla alla kommuner, vilket gör att kravbilden blir mer jämlik i hela landet. Alla som får försörjningsstöd och behöver utbildning i svenska möter med detta förslag samma krav och får samma möjligheter, oavsett var i Sverige de bor.

Förslaget om att läsa sfi går dock inte före insatser som erbjuds av Arbetsförmedlingen, och socialtjänsten får heller inte ansvaret för att bedöma den enskildes språkkunskaper. Förslaget syftar i första hand till att underlätta för socialtjänsten att stötta den enskilde att närma sig arbetsmarknaden.

Herr talman! Till sist: Räcker då dessa insatser? Mitt svar är att det kan hjälpa på marginalen, och att socialtjänsten viktigaste uppgift är att stötta individer att utvecklas. Den här insatsen kan vara ytterligare en pusselbit som kan hjälpa människor vidare i livet.

Herr talman! Arbetslinjen måste återupprättas. Det är bara med en stark arbetslinje som vi kan pressa tillbaka utanförskapet, förbättra integrationen och långsiktigt trygga välfärdens finansiering. För att återupprätta en stark arbetslinje krävs omfattande reformer på en lång rad områden. Inte minst måste vi säkerställa att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att leva på bidrag.

Därför vill vi moderater sänka skatten på arbete, och vi vill också förändra bidrags- och transfereringssystemen, så att de stöder arbetslinjen. Vi vill införa ett bidragstak och göra en rejäl reformering av försörjningsstödet, alltså det som i folkmun kallas socialbidrag och som den proposition som vi i dag debatterar berör.

Herr talman! Försörjningsstödet är tänkt att fungera som det yttersta skyddsnätet men har utvecklats till att bli en långvarig försörjningsform för alltför många människor. Det är allvarligt.

Den som studerar statistiken över försörjningsstödet ser en tydlig bild av Sveriges misslyckade integration. En majoritet av dem som erhåller försörjningsstöd är födda utomlands. Och trots den långvariga högkonjunktur som Sverige och världen upplevde före den nu pågående pandemin växte våra integrationsproblem. Det är integrationsproblem som under pandemin ytterligare har fördjupats, när ingångjobb inom branscher som hotell- och restaurang och handel har försvunnit och arbetslösheten stigit.

Hälften av dem som invandrade till Sverige mellan 1990 och 2016 är i dag ännu inte självförsörjande. Det är ett rejält misslyckade som vi som samhälle får betala ett mycket högt pris för, ett pris i form av bland annat mycket höga kostnader för försörjningsstöd.

Kostnaden för ekonomiskt bistånd ligger i dag på omkring 12 miljarder per år. Det är 12 miljarder skäl för att återupprätta arbetslinjen. Varje krona som samhället får lägga på försörjningsstöd är en krona som hade kunnat läggas på fler poliser, på en högre bemanning inom äldreomsorgen eller som den som arbetar och sliter hade kunnat få behålla genom sänkt inkomstskatt.

Herr talman! Sverige har alltså mycket omfattande integrationsproblem. Vi moderater är dock övertygade om att det går att skapa en fungerade integration, men det kräver kraftfulla åtgärder, uthållighet och inte minst också en långsiktigt hållbar migrationspolitik. Den nuvarande regeringen och samarbetet mellan januaripartierna levererar tyvärr inget av detta.

Grundläggande för en bättre integration är att överge den kravlösa politik som Sverige alltför länge har präglats av. Människor som kommer till Sverige ska mötas av tydliga krav och välkomnas med höga förväntningar. Full tillgång till svenska bidrag och förmåner fås genom eget arbete eller permanent och laglig bosättning i Sverige.

I regeringens proposition föreslås ett tillägg i socialtjänstlagen om att den enskilde om det behövs som grundregel ska delta i svenska för invandrare, sfi, för att kunna erhålla försörjningsstöd. Detta är för oss moderater alldeles självklart. Därför kommer vi att rösta ja till regeringens proposition. Samtidigt är dock regeringens proposition helt otillräcklig. I grunden innebär den endast en kodifiering av gällande praxis. Mycket mer behövs.

I den följdmotion som vi moderater har väckt utifrån regeringens proposition föreslår vi ökade krav på motprestation i försörjningsstödet. Den motionen behandlar vi dock inte nu, utan socialutskottet har valt att behandla vår följdmotion tillsammans med övriga motioner som rör försörjningsstödet. Därför har vi i dag inte någon reservation i detta betänkande.

Det vi vill är hur som helst att det inte ska räcka med att delta i sfi för att få rätt till försörjningsstöd. Vi vill ställa krav på ansträngning och prestation, så att personer som invandrar till Sverige snabbt skaffar sig den nyckel till det svenska samhället som språket utgör.

Moderaterna vill att varje person som börjar med svenska för invandrare ska få en individuell prestationsplan. Det ska vara en plan som utformas utifrån den enskildes förkunskaper och innehåller en uppskattning om hur lång tid det kommer att ta för den enskilda att slutföra varje kurs och studieväg. Den som avbryter eller inte fullföljer sina studier med godkända studieresultat inom de angivna tidsramarna måste vara beredd på konsekvenser i form av exempelvis varningar och ytterst helt eller delvis indragen etableringsersättning eller försörjningsstöd.

Vi vill också genomföra flera åtgärder för att förbättra kvaliteten i sfi, inte minst genom olika insatser för att få fler sfi-lärare.

Avslutningsvis, för att summera och konkludera: Vi moderater vill införa en strikt arbetslinje i försörjningsstödet. Vi vill se ökade krav på motprestation och utöka aktivitetskraven i socialtjänstlagen. I normalfallet bör kommunerna ställa krav på aktivitet motsvarande heltid för den som erhåller försörjningsstöd. Och den som kan arbeta ska söka arbete i hela landet. Arbetslinjen måste återupprättas.

Herr talman! Jag reagerade på ledamotens beskrivning av försörjningsstödstagare. Det lät nämligen som om försörjningsstödstagarna har det väldigt lätt och lever gott på det stöd de får. Detta stämmer inte riktigt överens med den forskning som finns när det gäller försörjningsstödstagare.

Det är inte lätt att gå in på ett socialkontor och söka försörjningsstöd, och det finns prestationskrav. Det försökte jag förklara i mitt anförande. I dag kan man ställa ganska höga krav på försörjningsstödstagare. Det är alltså inte där problemet ligger.

Jag undrar vad ledamoten har för belägg för att försörjningsstödstagare har det så himla enkelt och faktiskt lever gott på sina bidrag.

Herr talman! Jag känner inte igen beskrivningen att det var så jag uttryckte mig i debatten.

Jag försökte vara tydlig med att den kravlösa politik som inte minst Vänsterpartiet i generationer har stått för är en viktig förklaring till att svensk integration har misslyckats, att vi har så stora problem med utanförskap och att så många människor inte kommer in i den gemenskap som arbetsmarknaden utgör. De kommer inte i egen försörjning och får inte en chans att bidra till att stärka och bygga upp vårt samhälle.

Dessa problem behöver vi adressera. Jag tror inte att de problemen löses genom att man inte ställer krav och inte tror på den enskilda människans kraft och vilja att bidra, arbeta och göra rätt för sig.

Jag säger inte att det är enkelt att få försörjningsstöd eller att det är en enkel tillvaro. Man har naturligtvis små marginaler när man lever på ekonomiskt bistånd; det är jag fullt medveten om. Men jag tror att hjälpen för dem som i dag är beroende av försörjningsstöd är en aktiv arbetslinje. Det handlar om bra utbildningsinsatser. Det handlar om starka drivkrafter för att komma tillbaka i arbete. Det handlar om att sänka trösklarna till arbetsmarknaden.

Men ingenting av det står Vänsterpartiet för - ingenting av det, herr talman. Det är det som är bekymmersamt.

Vi har alltså ett väldigt stort utanförskap i Sverige, som har vuxit och vuxit. Det behöver vi adressera. Det kommer nämligen följdproblem utifrån det utanförskapet - i form av trångboddhet och i form av ungdomar som känner hopplöshet och som blir ett enkelt byte för kriminella gäng som vill rekrytera dem.

Detta är en utmaning som är gigantisk. Jag är glad över att det finns många kommuner i Sverige som driver en stark lokal arbetslinje och som ställer krav för försörjningsstödet i enlighet med vad ledamoten redogjorde för. Men det ser olika ut. Ja, det finns kommuner som Växjö och Solna, som är moderatstyrda, som verkligen gör detta. Men det finns alldeles för många, inte minst rödgröna, där man är för slapp och inte ställer tydliga krav. Det måste få ett stopp, herr talman.

Herr talman! Det jag tolkade och som jag försökte förklara tidigare gällde att ledamoten sa att det ska löna sig att jobba, det vill säga att man tjänar pengar på att få försörjningsstöd.

Ledamoten menar att vi har misslyckats med segregationen. Ja, det kan man väl säga. Men då måste man titta på andra aspekter, och där har Moderaterna ett stort ansvar. Jag kommer själv från Skärholmen, och i Skärholmen håller man på och säljer ut de sista hyresrätterna. Man bygger inte. Under de mandatperioder som Moderaterna har suttit i styret i Stockholm har man inte byggt hyresrätter, vilket behövs för att folk ska ha ett boende.

Man pratar om segregation, men samtidigt har personer allt svårare att bo i olika delar av Stockholm. Det är enormt segregerat ur ett klassperspektiv. De rika bor i innerstaden. De fattiga bor i förorterna. Det är klart att man inte träffas. Det är klart att det naturliga språkutbytet, till exempel, inte förekommer.

Jag växte upp i Skärholmen. Där bodde då faktiskt både nyanlända och personer som hade bott i Sverige väldigt länge. Det bodde personer där som har bott i Sverige i generationer. Det är då mötena sker.

Genom er politik skapar man en segregation. Ni har en icke-befintlig bostadspolitik, där man säljer ut hyresrätterna och där man vill att folk ska ha råd med bostadsrätter, till exempel. Dessutom är det ett skolsystem som gör att ungdomarna inte ens träffas på sin ort. Det är där vi har problemen när det gäller att folk ska ha tillgång till samhället, till språket och så vidare.

Problemen kommer inte att lösas genom sådana här förslag.

Herr talman! Ja, nu är inte detta Stockholms kommunfullmäktige, så jag kanske inte ska ge mig in alltför mycket i den bostadspolitiska debatten om situationen i Skärholmen. Den känner jag inte tillräckligt väl till eftersom jag själv bor i norra Bohuslän.

Men jag kan ta upp min födelsekommun, Uddevalla. Man kan backa till tidigt 80-tal. Då kom väldigt många invandrare till Sverige. Vi hade också en arbetskraftsinvandring eftersom industrin efterfrågade arbetskraft. De människor som då kom integrerades framgångsrikt i Sverige. Varför då? Jo, det gjorde de tack vare arbete.

Arbetslinjen är integrationslinjen. Ska vi bryta den bostadssegregation som ledamoten talade om och ska vi skapa en bättre integration är det arbete som är vägen framåt. Och då tror jag och Moderaterna att det krävs ett brett batteri av åtgärder. Det krävs tydliga drivkrafter som gör att det lönar sig bättre att arbeta. Det ska aldrig vara möjligt att få mer i bidrag än vad man faktiskt tjänar på att arbeta. Det krävs att man sänker trösklarna till arbetsmarknaden. Därför vill vi till exempel utveckla RUT-marknaden, så att fler kan få in en fot på arbetsmarknaden.

Allt detta säger Vänsterpartiet nej till. Man måste då, herr talman, vara på det klara med att har man inte en aktiv politik för fler jobb och för fler arbetade timmar kommer resurserna till vår allmänna välfärd att krympa. Det blir mindre pengar för att öka bemanningen i äldreomsorgen. Det blir mindre pengar för att göra de välfärdssatsningar som vi alla vill göra. Det blir mindre pengar för att investera i Sveriges konkurrenskraft - i form av vägar, it-infrastruktur och annat som gör att morgondagens jobb kan växa till och att vi får ökade resurser.

En aktiv arbetslinje med tydliga krav, höga förväntningar och bra utbildningsinsatser är alltså vägen till en bättre och framgångsrik integration.

Herr talman! Jag vill börja med att säga att vi vill bidra till att människor mår bra och utvecklas. Och det är egentligen vad detta betänkande handlar om.

I betänkandet har vi behandlat frågan om språkplikt för invandrare när de är i behov av försörjningsstöd. Krav på kunskap i svenska språket har Sverigedemokraterna drivit länge i en rad olika sakfrågor. Vi välkomnar därför förslaget om språkplikt när det gäller försörjningsstöd för invandrare som är i behov av språkutveckling.

Att kunna tala landets språk är en oerhörd fördel och en nyckel till inkludering och etablering på arbetsmarknaden, men det ger också en ökad förståelse för samhället i stort. Det gäller såklart alldeles oavsett vilket land i världen du bor och vistas i under en längre tid.

Jag kan själv tänka mig in i ett scenario där jag är bosatt i ett annat land där man inte talar mitt språk och där jag dessutom inte har en förankring på arbetsmarknaden eller en möjlighet till egen försörjning. Situationen skulle nog lätt kunna mynna ut i isolering och att jag lever i min egen bubbla med mina eventuella landsmän som stöd.

Vad jag vill säga med detta är återigen att det är oerhört viktigt med språkkunskaper och att det är det primära för inkludering i samhället.

Vi behöver aktivt arbeta med detta på alla sätt som går. I de fall personen avstår från studier bör man kanske fundera på om personen har rätt att ta del av försörjningsstödet. Nu är ju försörjningsstödet, som bekant, det sista skyddsnätet, så det är kanske inte alldeles lätt att svara svart eller vitt på frågan, men den bör absolut ställas.

Herr talman! Jag vill också flagga för att vi i förslaget pratar om plikt och inte krav. Vi pratar om bör och inte ska. Förslaget är med andra ord ganska vagt formulerat, och dess implementering kan nog därmed se lite olika ut i landet.

Vi har såklart full förståelse för att ett krav kanske inte är tillämpbart i varje enskilt fall och att undantag ska kunna göras. Men om jag personligen är bosatt i ett annat land, inte arbetar och inte kan språket och tvingas uppsöka socialtjänst för att få min vardag rent ekonomiskt att gå ihop är väl ändå det minsta kravet att ställa på mig att jag lär mig det berörda landets språk?

För att ge ett perspektiv på detta skulle jag kunna uttrycka mig på ett enkelt sätt.

Jag flyttar exempelvis till Frankrike och inser till slut att jag inte klarar min ekonomi. Då söker jag försörjningsstöd där och måste då plugga franska. Det är i princip helt gratis. Det ger mig fantastiska möjligheter i landet. Det ger mig en ökad förståelse för samhället, och jag blir mer sällan missförstådd. Dessutom gör det mig mer attraktiv på arbetsmarknaden eftersom jag kan kommunicera med min omgivning och så vidare. Detta förslag är helt enkelt en investering.

Förslaget är inte mer kontroversiellt än så. Det är många av oss här i församlingen överens om, förutom Vänsterpartiet, som anser att förslaget är dåligt då det skulle kunna vara verkningslöst. Det kan jag till viss del hålla med om, med tanke på de vaga skrivningarna i förslaget. Men man framför som ytterligare ett argument att det är en dålig idé eftersom Sverige har ont om utbildningsplatser i sfi och att det skulle leda till att man hamnar utan försörjning.

Herr talman! Med tanke på de vaga skrivningarna är jag ganska övertygad om att ingen kommer att lämnas utan försörjningsstöd om socialtjänsten inte har någon plats att hänvisa till.

Sedan kan jag såklart inte låta bli att fundera lite extra kring argumentet att avslå förslaget på grund av brist på extra utbildningsplatser. Trots att vi i landet har bostadsbrist, extremt långa vårdköer, en alarmerande arbetslöshet och så vidare är man öppen för en ökad invandring och mer amnesti, exempelvis.

Det är lite inkonsekvent, kan jag tycka. Det är dock en fråga för ett annat utskott. Vad som förvånar mig är att man från Vänsterpartiet inte ser de positiva effekterna och att detta i sak är en investering i personen.

Herr talman! Sverigedemokraterna ställer sig bakom socialutskottets förslag i betänkandet, som vi anser är ett steg i rätt riktning. Dock är det viktigt för oss att poängtera betydelsen av att påvisa att det med rättigheter också följer skyldigheter.

Vi har i ett särskilt yttrande framfört att vi utöver språkplikt vill se ett prestations- och aktiveringskrav generellt för försörjningsstöd så att förväntan ställs på samtliga som uppbär stöd. Det ska alltid finnas någon form av motprestation för att få försörjningsstöd eftersom det rimligen ger flera positiva effekter för den enskilde men också incitament och drivkraft att faktiskt söka ett arbete.

Vi menar alltså att det generellt ska ske en aktivering och inte endast i form av språkutveckling. Detta behandlas dock inte inom det här betänkandet utan kommer att behandlas senare i vår. Vi ber därför att få återkomma i den diskussionen.

Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att det är oerhört bra att vi här i kammaren är så eniga i den här frågan. Vi ska inte vara rädda för att ställa krav och ha förväntningar. Människan mår bra av att vara delaktig. Människan mår bra av att passa tider. Människan mår bra av gemenskap och inte minst av att fylla ett syfte i någon mening. Ingen mår bra av det motsatta.

Herr talman! I dag ska jag hålla mig kort och koncis och inte sväva ut i frågor som inte alls berör debatten.

Vi debatterar deltagande i sfi för rätten till försörjningsstöd, och jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Förslaget är som ni vet en del av januariavtalet och har varit föremål för förhandlingar. Därför tar jag den här debatten för Centerpartiets räkning, och jag är stolt över att ha fått vara med och utforma innehållet i lagförslaget.

I pandemins spår är det i dag många som söker kommunernas försörjningsstöd. Tyvärr är det någonting som skedde också under brinnande högkonjunktur. Vi har sett att utanförskapet har växt i ett flertal år, att väldigt många människor har stått utanför arbetsmarknaden och att de sociala problem som finns kring utanförskapet har fått växa.

Undersökningar visar att sju av tio som i dag uppbär försörjningsstöd gör det enbart på grund av arbetslöshet. Det är för oss oacceptabelt att många människor låses in i utanförskap med alla de sociala problem som det innebär för både individ och samhälle.

Herr talman! Just nu genomför vi en historisk transformation av svensk arbetsmarknad, och jag är oerhört stolt över att få vara en del av detta. Vi håller just nu på med den största förvaltningsreformen i Sveriges moderna historia: reformeringen av Arbetsförmedlingen. Det är en reformering som är oerhört komplex, men när den väl är genomförd kommer det att innebära att väldigt många människor kommer att få möjlighet att träda in på arbetsmarknaden, få ett ägarskap över sin tillvaro och på så sätt uppnå sina livsdrömmar.

Men det räcker inte. Vi håller också på med de största förändringarna som har skett på den arbetsrättsliga sidan sedan Saltsjöbadsavtalet slöts 1938. Vi tar tag i problem som rör arbetsmarknadens funktionssätt, till exempel genom att möjliggöra för människor att ställa om och kompetensutveckla sig senare i livet.

Vi håller på att reformera arbetslöshetsförsäkringen för att det verkligen ska löna sig att arbeta. Vi ska säkra att våra transfereringssystem och försäkringar inte leder till att människor låses in i arbetslöshet.

Vi håller på att reformera sfi i grunden, både genom att tillsätta en utredning som berör huvudmannaskap genom sfi-peng och genom att se över innehållet med hjälp av Klivautredningen. Vi vet också att sfi är en underfinansierad skolform - den skolform som är sämst finansierad om man jämför till exempel med vad en gymnasieplats kostar. Vi vet att sfi brottas med oerhörda problem när det gäller både lärarnas behörighet och människors möjligheter att gå igenom sfi på ett högkvalitativt sätt.

Med hjälp av dessa strukturreformer tar vi stora steg för att uppnå målet: att bryta utanförskapet. Men vi behöver kavla upp ärmarna och göra fler saker parallellt och samtidigt. Vi vet nämligen att ingen enskild åtgärd ensam kan lösa de problem som vi ser i samhället. Låt oss vara tydliga med det.

Språkplikten är bara en pusselbit, inte hela lösningen. För Centerpartiet är det oerhört viktigt att vi möjliggör för människor att komma ut i arbetslivet och bidra positivt till samhället. Vi värnar helt enkelt arbetslinjen, och kunskaper i det svenska språket är en oerhört viktig pusselbit för att vi ska kunna nå målen.

Jag vill avslutningsvis beröra ett ämne som har lyfts upp i debatten men som egentligen inte har med själva betänkandet att göra. Min moderata kollega nämnde bidragstak. Låt oss inte hitta på problem som inte finns! Det vill jag poängtera. Vi har de facto ett bidragstak i Sverige. Det är inte så att man kan få hur mycket bidrag som helst hur som helst. Låt oss i stället adressera de problem som vi faktiskt ser i vårt samhälle.

Herr talman! Vi kristdemokrater tycker att dagens förslag om språkplikt är alldeles utmärkt. Det tydliggör att det finns krav ställda när man uppbär försörjningsstöd. Motsatt ordning vore synnerligen konstig. Försörjningsstödet är samhällets yttersta skyddsnät. Tanken var, och är väl, att det ska vara av kortsiktig natur.

Tyvärr har det inte blivit så för alla. Väldigt många fastnar tyvärr i socialförsörjning under lång tid. Inte minst gäller detta våra invandrade vänner. Det är oacceptabelt på alla sätt.

För att kunna närma sig den svenska arbetsmarknaden är kunskap i svenska språket av allra största vikt - kanske det allra viktigaste för att ha en chans att få ett arbete.

När vi vet detta - och jag tror att vi alla egentligen är överens om detta - måste vi ge alla möjlighet att lära sig svenska. Det finns naturligtvis de, bland annat i Vänsterpartiet, som tycker att helt rimliga krav kan ses som något slags bestraffning. Men den enda som förlorar på kravlöshet är den som inte får möjlighet att lära sig sitt nya språk.

Det är inte en hemlighet för någon att det finns personer som har befunnit sig i Sverige under mycket lång tid och ändå inte klarar sig på svenska på ett någorlunda fullgott sätt. Man måste i myndighetskontakter använda sig av tolk efter fem, tio och femton år i Sverige. Får man inte tolk får man använda sig av sina barn, som naturligtvis har haft det lättare att lära sig det svenska språket. Det är inte rimligt att barn ska ta ansvar för sina föräldrars kunskaper i svenska. Maktförhållandet i familjen blir alldeles konstigt.

Herr talman! Jag utgår, precis som Vänsterpartiet sa här, från att de allra flesta som uppbär försörjningsstöd inte vill något hellre än att komma därifrån, hitta ett eget arbete, en egen försörjning och skapa sin egen framtid. Trots det är det känt att vissa inte deltar i de verksamheter som erbjuds. Man vill inte eller man får inte. Oavsett vad det beror på ställs man utanför möjligheten att bli anställbar.

Alla, både män och kvinnor, ska ges möjlighet att lära sig svenska, ges möjlighet att bli en del av arbetsmarknaden och ges möjlighet att skapa sig en egen framtid utan att vara beroende av vare sig försörjningsstöd eller andra bidrag.

Herr talman! Därför anser vi kristdemokrater att dagens förslag om försörjningsstöd och deltagande i sfi är ett bra förslag. Vi yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr talman! På väg in i min hemstad Uppsala passerar man en skylt: Välkommen hit. Välkommen hem.

Man blir så glad av att se skylten - om man förstår vad det står på den, förstås.

Vi är ett land, här i Sverige. Vi ska vara ett folk, med möjligheter för var och en av oss. Vi ska alla kunna bilda oss, herr talman, bidra och bry oss om varandra. Språket är helt avgörande för att det ska bli så. Ett steg på vägen är det vi ska fatta beslut om senare i dag, nämligen att den som får försörjningsstöd samtidigt, om det behövs, ska lära sig svenska. Liberalerna har drivit denna fråga länge, och jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Vad är alternativet? Om man inte kan svenska, hur ska man då hitta en utbildning, gå utbildningen och klara den? Hur ska man kunna söka ett jobb, få jobbet, behålla jobbet och utvecklas på sin arbetsplats? Den som får försörjningsstöd behöver samtidigt få bättre chanser att slippa försörjningsstöd. Sedan ger språk naturligtvis samhörighet. Det är ett klister. Det är det som gör att vi får tillhörighet i vårt bostadsområde, vår stadsdel, och blir en del av vår stad, vårt samhälle.

Herr talman! Språk är makt. Språk ger makt att kunna rösta och veta vad man lägger sin röst på. Det är makt att förstå information, att kunna delta i utvecklingssamtal på barnens skola, att söka vård, förstå vad man själv ska göra och berätta om vilka besvär man har. Språk gör att man kan fånga möjligheter när de kommer i ens väg, på samma villkor som alla andra i detta land.

Det finns de som inte kan, och de ska inte heller behöva. Men alla de som kan tillgodogöra sig svenska språket ska ha den chansen. Allt annat är oacceptabelt. Oavsett var vi bor ska platsen på språkkursen finnas där så att vi kan skapa oss en framtid. Kunskaper är en avgörande väg in i samhället, och kunskaperna i just språk är sannolikt allra viktigast.

Lagändringen säger för mig att vi ger dig en chans till en framtid. Vi hjälper dig med försörjning och håller dig under armarna, och samtidigt ser vi till att du lär dig flyga själv. Det här landet ska tillhöra alla oss som bor här.

Herr talman! Ledamot efter ledamot går upp i talarstolen och säger att detta krav måste ställas. Men kravet finns redan. I dag kan elever få avdrag om de inte deltar i undervisningen, och så vidare. Det finns redan bestämmelser och praxis som villkorar rätten till försörjningsstöd. Egentligen är det mer fråga om en symbolisk lagändring. Men det finns ett problem som flera olika remissinstanser lyfter upp, nämligen att kravet låser socialsekreterarna. Det finns tillfällen då man inte anser att språkundervisningen är prio ett, utan i stället behöver andra arbetsmarknadsinsatser göras. Språkkravet tillåter inte att socialsekreterarna kan göra en egen bedömning av de personer som söker försörjningsstöd.

Varför lägger man fram ett lagkrav på sådant som redan görs och som riskerar att låsa in socialsekreterarna i att hantera personerna på ett visst sätt? På så sätt ges socialsekreterarna inte möjlighet att agera professionellt.

Herr talman! Jag tackar ledamoten Delgado Varas för frågan.

Jag begriper ingenting av innebörden i frågan, även om jag förstår alla orden vart och ett för sig. Hur kan någon låsas in i att lära sig språket? Det är fullständigt obegripligt. Det är tvärtom. Språk är frihet, makt och vägen till att själv kunna styra sitt liv.

Ledamoten Delgado Varas sa själv för en stund sedan i talarstolen att man redan i dag kan få undervisning om det finns en plats. Det stämmer att det redan i dag finns undervisning på många ställen, men på många ställen finns inte en plats. På många ställen får man inte möjligheten. Det beror på var man bor och hur det ser ut just då.

Jag anser att språk måste vara en rättighet för var och en av oss som bor här, för det är oerhört viktigt.

Det finns säkert många människor som behöver också andra insatser. Det tror jag absolut. Men jag undrar vilken av de insatserna man kan tillgodogöra sig helt utan språket. Jag tror att språket är grundläggande för att man ska kunna bli både självförsörjande och självbestämmande och för att man verkligen ska kunna leva det liv man själv vill och forma det på egen hand. Jag ser inga hinder för andra insatser. Men språket måste vara basen.

Herr talman! Språk är frihet - ja, självklart! Vänsterpartiet vill gärna att personer ska ha rätt till sfi från dag ett, alltså när de kommer till Sverige. Det är ett stort problem att det finns ett stort glapp mellan att man kommer till Sverige och att man får olika rättigheter.

Jag förvånas av oviljan att se de problem som remissinstanserna lyfter upp. De remissinstanser som finns med är ändå kommuner som jobbar direkt med frågan, universitet som jobbar med forskningsfrågor när det gäller detta och ideella organisationer som varje dag möter de här personerna.

Man väljer att försöka sudda bort det genom att säga att detta minsann kommer att lösa problemet. Problemet är snarare att man behöver stärka sfi-undervisningen. Man behöver utöka utbildningsplatserna och ha fler sfi-lärare. Tillgång till svenska språket behöver finnas från dag ett.

Herr talman! Den massiva kritik som ledamoten beskriver har jag inte sett. Det jag ser är ett Sverige som inte är jämlikt och som inte ger rättvisa och likvärdiga villkor. Det beror bland annat på att vi bor på olika ställen. På vissa ställen får man sfi; på andra får man det inte. På vissa ställen finns insatserna, och socialtjänsten vet vad som behövs; på andra gör det inte det.

De av oss som kan språket, var vi än bor, har också alltid ett försteg. Det är som att börja tio minuter tidigare i Vasaloppet. Det är inte rättvist.

På vilket sätt detta förslag kan vara fel är för mig fullständigt obegripligt. Jag har nämligen aldrig träffat en människa som har sagt till mig: Jag önskar att jag vore lite sämre på det språk som talas i landet där jag bor.

Jag säger alltså ja till detta förslag och nej till att saker ska vara valfria, kunna väljas bort. Jag säger nej till att människor inte ska få det stöd och den framtid som var och en måste ha rätt till i ett land som Sverige.

Herr talman! Ledamöter! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag.

För mig som ny ledamot och för Miljöpartiet är detta en viktig reform. Språk är - det har nämnts tidigare - en biljett och en nyckel till makt, framför allt egenmakt.

Innan jag går in på det vill jag reflektera lite över hur vi använder språket i Sverige och jämföra med hur det används i till exempel andra nordiska länder. I Sverige har vi skolplikt, som det så vackert heter. I den här kammaren har det alltså beslutats att föräldrar i princip ska hotas med kanske inte fängelse men i alla fall böter om de inte ser till att deras barn går i skolan. Huruvida barnen lär sig något eller inte har vi väl i och för sig också synpunkter på, men det finns i alla fall inte något straff som har med det att göra.

I vårt grannland Danmark har man i princip samma sak, men där heter det rätt till utbildning, alltså barnets rätt till utbildning. Man använder ord och deras innebörd på lite olika sätt. Som den halvdansk jag är gillar jag såklart den danska versionen där man pratar om rättigheterna.

Det här förslaget handlar, som jag och Miljöpartiet uppfattar det, om rättigheten att lära sig språk. Med den rättigheten i handen kan man som ny medborgare i det här landet också få nycklar till och kunskaper för att stå upp för sina rättigheter. Till exempel kan en kvinna som är i en destruktiv relation söka och hitta hjälp. Föräldrar kan hjälpa sina barn i skolan och så vidare. Språk är viktigt.

Jag värjer mig lite mot de, som jag tycker, ibland märkliga beskrivningarna av människor som lever på försörjningsstöd eller med hjälp av samhället. Många i min vänskapskrets har varit där, och jag vill nog säga att väldigt få av dem beskriver det som någon lättjefull tillvaro.

Det är ganska populärt med utmaningar på till exempel Facebook. Man utmanar varandra att göra armhävningar, situps och så vidare. Socialutskottet kanske ska titta på en utmaning där vi kan prova att leva två månader på försörjningsstödskvoten. Sedan får vi se hur roligt och lätt vi bedömer att det är att se till att barnen har det de ska och att vi har alla de prylar som vi behöver för att klara oss i samhället. Men det är delvis en annan fråga.

I grunden är det viktigt med språk. Språk är som sagt nyckeln till makt. Jag vill gärna se modiga medborgare som kan stå upp för och kräva sina rättigheter men också delta i samhället, i de samtal vi har här i riksdagen, i samhällsdebatten och i det politiska samtalet.

Jag yrkar som sagt bifall till utskottets förslag.

Språkplikt - deltag-ande i vuxenutbildning i svenska för invand-rare (sfi) för rätt till försörjningsstöd

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 18.)

Möjlighet till betyg från årskurs 4