Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Fru talman! Frågan om riktade respektive generella statsbidrag har diskuterats många gånger i denna kammare. Moderaterna har två viktiga principer när det gäller statsbidrag till kommuner och regioner.

För det första anser vi att tillskott i högre grad bör vara permanenta och inte tillfälliga. Vi konstaterar att även Konjunkturinstitutet pekar på samma sak, alltså att tillskott till kommunerna bör vara permanenta för att ge effekt på anställningar och investeringar. Tillfälliga tillskott riskerar att leda till att kommuner och regioner sparar pengar och inte vågar använda dem till det som avses, eftersom det kan leda till permanenta kostnadsökningar, exempelvis för att behålla eventuella nyanställda.

För det andra ser vi moderater ett problem med en alltför stor andel riktade statsbidrag. År 2018 var vår nuvarande civilminister Lena Micko ordförande för dåvarande SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. I en intervju i Svenska Dagbladet i april 2018 konstaterade hon och dåvarande SKL:s ledning att de riktade statsbidragen var ett växande problem. I artikeln skrev man: "Sveriges medborgare och den svenska välfärden har inte råd att fortsätta med ineffektiva satsningar i form av riktade statsbidrag." Man föreslog att generella statsbidrag skulle vara huvudregeln.

Tyvärr verkar inte den ansvariga ministern ha tagit fasta på det hon själv skrev 2018. De riktade statsbidragen fortsätter nämligen att utgöra en alltför stor del av de totala statsbidragen.

Kritiken mot en alltför stor andel riktade statsbidrag är däremot något som vi i Moderaterna har tagit fasta på i vår senaste budgetmotion, där vi utöver att tillföra mer pengar än regeringen även gör om riktade statsbidrag till generella.

Fru talman! Det ärende vi nu debatterar avser Riksrevisionens granskning av ett särskilt avgränsat område, nämligen regeringens arbete med 30 riktade statsbidrag som syftar till att på olika sätt stödja socioekonomiskt utsatta områden. Riksrevisionen konstaterar att statens principiella utgångspunkt för bidragsgivning är att statsbidrag ska ges som generella bidrag och att riktade statsbidrag i regel inte är avsedda att lösa de underliggande problemen med segregation och ojämlikhet. Riksrevisionen menar att möjliga lösningar i stället finns i till exempel hur kommunalekonomiska utjämningsbidrag utformas, hur arbetsmarknads- och utbildningspolitik bedrivs eller hur bostadsbyggandet regleras.

Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Riksrevisionen påpekar att många av de problem som länge har funnits med de riktade statsbidragen kvarstår, exempelvis att statsbidrag resulterar i att verksamhet planeras under tidsnöd och genomförs, för att senare avvecklas och ersättas med verksamhet finansierad med nya statsbidrag. Det blir ryckighet i stället för kontinuitet och uthållighet.

Riksrevisionen konstaterar också att det behövs större intresse för och kunskap om lokala behov och förutsättningar för att statsbidragen ska kunna uppnå sina respektive syften om minskad segregation, ökad likvärdighet och ökad jämlikhet. Riksrevisionen konstaterar vidare att Regeringskansliet inte har riktlinjer eller vägledningar för hur riktade statsbidrag bör utformas. Likaså saknas systematisk uppföljning och analys. Det är ganska allvarlig kritik.

Riksrevisionen har konkreta förslag. De föreslår att man ska öka andelen fleråriga statsbidrag i syfte att förbättra kommunernas möjligheter att planera och verkställa nya satsningar. Riksrevisionen tycker att man ska göra analyser inför införandet av nya statsbidrag för att få veta hur de kan tänkas påverka det lokala arbetet i socioekonomiskt utsatta områden. Vidare vill Riksrevisionen förbättra uppföljningarna av statsbidrag, bland annat genom att följa upp hur de tas emot i de utsatta områdena. En sådan analys är nödvändig.

Moderaterna instämmer i Riksrevisionens kritik. Bland annat har vi i vår egen budgetmotion, som jag tidigare nämnde, påbörjat ett arbete med att minska andelen riktade statsbidrag till förmån för generella bidrag till kommunerna. Med anledning av skrivelsen vill Moderaterna uppmana regeringen att påbörja ett arbete i enlighet med Riksrevisionens sammanfattande rekommendation.

Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden har inte väckt närmare intresse, och det är bara att beklaga.

Att Sverige gått från att vara ett föregångsland där trygghet och sammanhållning har varit ledord till att ha flera socioekonomiskt utsatta områden, eller med ett annat ord utanförskapsområden, är en skam.

Socioekonomiskt utsatta områden är skapade av dagens politik såväl som gårdagens. Stora ekonomiska satsningar har inte saknats, men precis som Riksrevisionen påpekar är satsningarna ryckiga, tillfälliga och utan långsiktighet. Samtidigt frågar alltför många invånare vad samhället kan göra för dem i stället för vad de kan göra för samhället.

Jämlikhet och frihet uppnås när man kan försörja sig och på riktigt välja hur man vill leva. Barnfattigdom, som är alltför utbredd i Sverige i dag, kommer oftast av att föräldrar inte har tillräcklig inkomst. Kriminella ungdomsgäng uppstår av flera anledningar, men ingen kommer att tacka oss för att vi i dag inte ställer tillräckligt stora krav på unga. Att försörja sig genom kriminalitet måste sluta att vara ett alternativ i Sverige.

Sverigedemokraterna vill se färre riktade statsbidrag. Överlag är vi skeptiska till vissa riktade statsbidrag, då de positiva effekterna är tveksamma i förhållande till satsningarna.

Vi anser att analyser ska göras inför införandet av nya riktade statsbidrag. Vi anser också att de riktade statsbidrag som tillhandahålls ska vara fleråriga i syfte att förbättra kommuners och regioners möjligheter att planera och verkställa nya satsningar. Vi anser vidare att det behövs förbättrade analyser och redovisningar av effekterna av de riktade statsbidragen för att öka träffsäkerheten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Detta kan tyckas självklart, men riktade statsbidrag handlar i dag om att försöka släcka bränder snarare än om att rätta till stora strukturella samhällsproblem.

Sverige har en relativt ny situation där stora grupper inte kommer i arbete över huvud taget. Framför allt är det många invandrarkvinnor och grupper från Afrika och Mellanöstern som av olika skäl inte arbetar. Att stora grupper inte arbetar är kostsamt, både för samhället och för individen i fråga. Rent makroekonomiskt leder stor arbetslöshet till lägre skatteintäkter, samtidigt som kostnader för bidrag och annat relaterat till arbetslöshet ökar.

På individnivå leder ett liv utan förvärvsarbete bland annat till fattigdom, svårighet att lära sig svenska och svårighet att bli en del av det svenska samhället. Vi vet från forskning att fattigdom ökar risken för både fysiska och psykiska sjukdomar. Medellivslängden är också lägre för dessa grupper.

Fru talman! Sverigedemokraterna vill se en större tydlighet med att ett liv i Sverige inte är ett liv levt på bidrag. Ekonomiskt stöd, oavsett form, ska vara en tillfällig nödåtgärd.

Att flytta till Sverige ska vara detsamma som att man är villig att bidra till vår gemensamma välfärd genom att ta de jobb som finns.

Att flytta till Sverige ska vara detsamma som att man gör sig anställbar, bland annat genom att lära sig svenska.

Att flytta till Sverige ska helt enkelt vara detsamma som att man är beredd att göra sin plikt för att därefter kunna kräva sin rätt.

Förra våren, vid ett möte i finansutskottet, gratulerade regeringen sig själv för att arbetslösheten minskat. Jag ställde då frågan om hur många arbetstagare som är självförsörjande, vilket är en mycket viktigare siffra än hur många som är i arbete. Svaret jag fick av regeringen var att man inte mäter det.

Fru talman! Det är olyckligt att vi inte har en tydlig gräns för när man anses vara självförsörjande. Bara genom att veta hur många som inte är självförsörjande kan vi överblicka vilka insatser, stöd och bidrag vi behöver i Sverige. Det bästa sättet att minska segregationen och i stället öka likvärdighet och jämlikhet är att individer kan försörja sig själva. Det går inte att vara jämlik om man inte kan försörja sig själv eller sina barn. Fokus framåt med riktade statsbidrag ska vara att få människor att bli självförsörjande.

Sverige är ett av de länder som har de största sysselsättningsgapen mellan inrikes födda och utrikes födda. Utan att rabbla siffror vill jag med det förklara att det inte är konstigt att det finns grupper som hamnar i de socioekonomiskt utsatta områdena, och därifrån är det svårt att ta sig.

Det kommunala utjämningssystemet är ett system som tydligt visar på ojämlikhet i Sverige och hur vi spär på den varje år. Sverige är till ytan mycket stort, och i glesbygden samt i små orter är det svårt att få jobb. Så länge vi väljer att inte satsa på att hela Sverige ska leva, med möjlighet att försörja sig i mindre orter, behöver vi ett utjämningssystem. Men det är illa, mycket illa, när Sveriges tredje största stad, Malmö, kräver enorma bidrag genom det kommunala utjämningssystemet för att inte gå i konkurs. I oktober meddelades det att Malmö har landets högsta arbetslöshet. I gruppen utrikes födda var 28,3 procent arbetslösa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Fru talman! Att det är svårt att finna ett jobb i glesbygden är tyvärr inte förvånande med tanke på hur Sverige har centrerats runt storstäderna. Men att så många inte arbetar i en storstad som Malmö är ett strukturellt problem som måste adresseras genom våra bidrag, riktade eller inte riktade. Om nästan 30 procent av utrikes födda i Malmö inte arbetar över huvud taget kan man tänka att siffran för självförsörjande är ännu mer nedslående.

Avslutningsvis vill jag poängtera att även om Sverigedemokraterna förespråkar en tydlighet gentemot dem som kommer till Sverige och breda generella statsstöd till kommuner och regioner kommer det till viss del att behövas riktade statsbidrag. Då är det viktigt att dessa föregås av en gedigen analys av deras påverkan och en seriös uppföljning av vad som har fungerat.

Med detta yrkar jag bifall till vår reservation.

Fru talman! Alla har inte samma möjligheter i livet. Vi socialdemokrater har alltid strävat efter ett jämlikt samhälle där varje människa har möjlighet att delta i samhället och skapa sig ett gott liv. Då behövs en stark välfärd som ger alla människor likvärdiga förutsättningar. I det arbetet är stödet till kommunerna och regionerna avgörande.

Men det ska förstås göras rätt. Därför är Riksrevisionens rapport som vi diskuterar här i dag viktig. Har de riktade statsbidragen till socioekonomiskt utsatta områden lett till det de var ämnade för? Vilka lärdomar kan vi dra för att utforma framtidens stöd på bästa sätt?

Vad lär vi oss då av Riksrevisionens rapport?

Slutsats 1: Generella statsbidrag är att föredra, eftersom det gör det möjligt för kommuner och regioner att utforma stöden utifrån lokala förutsättningar. Det menar Riksrevisionen, och det har regering och riksdag som utgångspunkt.

Slutsats 2: Långsiktighet är avgörande. Det borde vara en självklarhet. Kortsiktiga insatser eller statsbidrag ska redan från början vara planerade att ingå i det ordinarie, om projektet eller stödet visar sig fungera. Annars ska de vara avsedda för att pröva ett nytt sätt att arbeta. Därför bör de riktade statsbidragen bli avgjort färre. Samtidigt förändras samhället, och för att hitta nya arbetsmetoder kommer riktade statsbidrag att behövas också framöver. Men då ska det finnas en planerad fortsättning.

Slutsats 3: Vi måste veta hur de lokala förutsättningarna ser ut när statsbidragen utformas eller ge förutsättningar för att det ska kunna göras på det sätt som ger bäst effekt just där.

Slutsats 4: Analyser och bättre kunskap kan aldrig överskattas. Om vi inte vågar fråga, mäta, vara ärliga och analysera våra insatser kan vi inte veta säkert vad som fungerar. Med ökad kunskap kan vi bli klokare, ändra och göra mer rätt i framtiden.

Jag stämmer in i alla dessa slutsatser, och jag känner igen mig, inte bara som kommunalråd utan framför allt i mitt jobb. Jag har själv jobbat i sådana projekt som statsbidragen har varit avsedda för.

Jag vill förutom detta lyfta fram att de mindre kommunerna ofta har svårare att ta del av de riktade statsbidragen trots att de inte har mindre behov av statligt stöd. Hur vi utformar stöden är därmed en fråga om jämlikhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Fru talman! Från kommuner och regioner har det kommit berättigad kritik mot att det finns ett alltför stort antal riktade statsbidrag. Det kan jag förstå. Det handlar naturligtvis om att man ska kunna använda pengarna och stöden på bästa sätt. Ibland är det som behövs i en kommun inte just det som statsbidragen är avsedda för. Därför ska en omfördelning ske.

Regeringen har inlett ett arbete för en mer strategisk styrning av de riktade statsbidragen. I det arbetet kommer Riksrevisionens synpunkter och rekommendationer förstås att tas med.

Jag är stolt över att ha en regering som förstår och agerar för förbättrade insatser för att motverka sociala problem - med starka trygghetssystem, välfärden först och kraften att arbeta mot ett starkare samhälle. Jag är också stolt över att leva i ett samhälle med den samhällsmodell som Sverige har, där det lokala självstyret är en självklar del och där det finns ett kommunalt utjämningssystem för att kommuner och regioner över hela landet ska ha möjlighet att erbjuda vård, skola och omsorg på lika villkor.

Ska hela Sverige leva och ha goda förutsättningar krävs det att det finns möjligheter att ha samma mål med olika medel som är anpassade efter de lokala förutsättningarna. Politiker och tjänstemän i Linköping, Ödeshög och Storuman har olika utmaningar, och de vet bäst hur de bemöts. I och med den förändring i kostnadsutjämningen som riksdagen beslutade om hösten 2019 ges bättre möjligheter till och förutsättningar för en mer jämlik utjämning, men ännu är vi inte framme. Det skiljer fortfarande alltför mycket mellan kommunernas förutsättningar. Det bör vi göra något åt.

Fru talman! Kommunernas och regionernas insatser och möjligheter är avgörande för välfärden. De är avgörande för att alla medborgare ska få en god omsorg, skola och vård. Vårt mål är att vi ska göra allt vad vi kan för att alla kommuner ska vara bra kommuner och att alla regioner ska vara bra regioner. Genom att fortsätta sträva efter mer likvärdiga villkor i hela landet kan vi tillsammans bygga ett starkare samhälle.

Men vad behövs då för att vi ska nå dit? Jo, förebyggande arbete är avgörande för att vi ska klara framtidens utmaningar. Tillsammans med kommuner och regioner behöver vi förbättra skolresultaten och ta tag i skolsegregationen, se till att få en god och jämlik välfärd och ge människor framtidshopp. I det arbetet måste vi hjälpas åt att styra resurserna och insatserna. Vi vet att en ojämlik vård kostar mer pengar än en jämlik. Såväl människor som samhällsekonomi vinner på om vi kan styra om än mer till ett jämlikt samhälle som förebygger mer.

Fru talman! Under pandemin har revorna i samhället blivit tydliga, och när den är över ska vi inte tillbaka till den situation vi hade innan. Vi ska bygga samhället starkare, och det ska vi göra genom att jobba Sverige ur krisen.

När vi här i dag debatterar riktade bidrag till socioekonomiskt utsatta områden är jobben kanske bland det viktigaste. Vi gör nu kraftfulla investeringar i utbildning och arbetsmarknadspolitik för att rusta människor. Fler människor ska komma i arbete. Det är en av de viktigaste pusselbitarna i att bryta utanförskap, för det är bara när alla som kan jobba också jobbar som vi lägger grunden för vår gemensamma välfärd - en välfärd som skapar likvärdiga förutsättningar för alla människor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Nu vill vi fortsätta bygget av det trygga samhället med fler i jobb och ökade resurser till välfärden. Så vill vi bygga ett starkare samhälle och ett tryggare Sverige.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

Fru talman! Jag har inga problem att hålla med Eva Lindh om de vackra ord hon framhåller i sitt anförande: välfärden först, hela Sverige ska leva, jobba Sverige ur krisen.

Det blir dock nästan lite tragikomiskt med tanke på hur verkligheten ser ut. Välfärden först, säger en företrädare för det stora regeringspartiet samtidigt som välfärden är den del som fått minst pengar från regeringen i alla budgetar i princip sedan regeringen tillträdde 2014.

Hela Sverige ska leva, säger man samtidigt som politiken är nästan kliniskt inriktad på att slå mot landsbygden och mot möjligheten att leva och verka utanför städerna.

Jobba Sverige ur krisen, säger alltså en företrädare för den regering som har misslyckats så fullständigt med jobben. Sverige har nästan den sämsta utvecklingen på arbetsmarknaden i hela EU. Vi skulle vara det bästa landet i EU 2020, enligt blivande statsminister Löfven.

I dag ligger vi alltså bland de allra sämsta. Vi har haft den sämsta utvecklingen i hela EU det senaste året, och det är bara några få länder i EU som har högre arbetslöshet än Sverige. Sverige har nu alltså högre arbetslöshet än genomsnittet i EU, vilket vi inte har haft någon enda gång sedan vi gick med i EU.

Trots detta säger alltså Eva Lindh att vi ska jobba Sverige ur krisen. Det går inte ihop.

Om vi återgår till själva ämnet för denna debatt räknar Eva Lindh upp alla de problem med riktade statsbidrag som även jag nämnde i mitt anförande. Jag vill ställa en fråga till Eva Lindh: Hur många miljarder har Socialdemokraterna i sin senaste budget gjort om från riktade till generella statsbidrag?

Fru talman! Tack för frågan, Jan Ericson! Självklart stärker vi välfärden hela tiden och har så gjort i varje budget. Det vet Jan Ericson också. Vi har anställt fler personer i välfärden och kommer att fortsätta att göra det eftersom Socialdemokraterna alltid sätter välfärden först.

Jobben, precis som jag sa, är en otroligt viktig fråga. Det är likadant där: Vi har gjort stora satsningar, och vi har högre sysselsättning än på mycket, mycket länge.

Jag vill ställa en fråga till Jan Ericson: Hur gynnar de försvagningar - verkligen stora hugg - i trygghetssystemen och satsningar på jobb som Moderaterna alltid och fortfarande har i budgetarna en förstärkning av jobb och välfärd? Det undrar jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Fru talman! Eva Lindh lyckades tyvärr med allting utom att svara på min fråga, så jag upprepar den: Hur mycket pengar gjorde ni om från riktade till generella statsbidrag i er senaste budget, med tanke på att Eva Lindh här i debatten påstår att det är detta som är regeringens fokus? Då vill jag veta hur mycket man gjorde av detta jobb i den senaste budgeten.

När det gäller frågan om att stärka välfärden är det bara att läsa innantill i budgeten och se hur mycket pengar Socialdemokraterna har lagt på välfärden i sina senaste budgetar kopplat till och jämfört med vad man har lagt på andra saker. Jämför man vilket parti av Socialdemokraterna och Moderaterna som har lagt mest pengar på välfärden i sin budget ser man att det är Moderaterna som har lagt mest pengar till detta.

Man kan också titta på utvecklingen på arbetsmarknaden och hur det gick under alliansåren, trots finanskris, och hur det har gått för dagens regering. Då är det helt klart så att den här regeringen har misslyckats jämfört med hur den moderatledda regeringen lyckades.

Tyvärr, Eva Lindh, visar verkligheten alltså att Socialdemokraterna inte lyckas vare sig med välfärden eller med jobben.

Min fråga är återigen: Hur mycket pengar gjorde ni i er senaste budget om från riktade till generella statsbidrag? Om inte Eva Lindh vet detta kan hon ju medge det, men om hon vet det vill jag gärna veta hur mycket det var.

Fru talman! För det första, Jan Ericson, har det gjorts väldigt mycket för att slå ihop statsbidrag och förenkla det administrativa. Särskilt på utbildningsområdet har det gjorts stora insatser för att gå från riktade statsbidrag till mer generella, men exakt hur många kronor det handlar om kan jag inte svara på.

För det andra har vi inte alls samma bild av hur det ser ut. Vi har en väldigt hög sysselsättning, och vi har gjort väldigt mycket för att minska arbetslösheten. Vi har även förstärkt välfärden väldigt mycket under de senaste två mandatperioderna som vi har styrt. Det kommer vi att göra framöver, och det kan människor känna sig trygga med.

Sedan vill jag bara kort säga att det alltid är lätt att kritisera när man är i opposition. Jag tycker att det är intressant att Jan Ericson är så väldigt kritisk mot riktade statsbidrag när de senaste pengarna som Moderaterna tillsammans med andra föreslog faktiskt var just ett riktat statsbidrag. Det är naturligtvis alltid upp till bevis när det gäller att tala och sedan göra det man säger att man ska göra.

Jag håller med Riksrevisionen. Vi kommer att fortsätta att jobba för att förstärka välfärden för att fler ska i jobb. För att förenkla för regioner och kommuner behöver vi ha mer generella statsbidrag och mindre riktade sådana. Riktade statsbidrag ska vara långsiktiga.

Fru talman! Generella statsbidrag är såklart alltid att föredra, men det finns en risk att de generella statsbidragen går till skattesänkningar i borgerliga kommuner. Med riktade statsbidrag kan ju staten styra att pengarna går till det som det är tänkt, vilket Riksrevisionen också konstaterar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Riktade statsbidrag utformas dock ibland så att de inte blir sökbara för den som har det allra största behovet. Det gäller framför allt mindre kommuner. Det är krångligt att söka eller så finns det inte resurser för motprestation vid eventuella sådana krav. Det gäller, som Riksrevisionen påpekar, att hitta rätt balans mellan tillit till respektive kontroll av att kommunerna använder pengarna till det som är avsett.

Statsbidrag som går till att åtgärda orsakerna till fattigdom och segregation är såklart alltid det bästa, men vi måste också jobba för att komma åt de problem som det orsakar.

Men det som vi allra mest behöver är en politik för att vi inte ska ha några socioekonomiskt utsatta områden. Det handlar om bostadspolitiken, jobbpolitiken, socialpolitiken och inte minst om skolan. De hotande marknadshyrorna kommer att segregera våra bostadsområden ännu mer. Vi behöver en omfördelning av resurser och större generella statsbidrag till kommuner med stora behov. Vi behöver en politik för alla och inte bara för några få. Inget barn ska behöva växa upp i fattigdom. Men om vi har riktade statsbidrag måste de vara utformade så att de träffar rätt.

Under förra mandatperioden var jag kommunalråd i Uppsala kommun. Där kunde vi konstatera att det fanns ganska många riktade statsbidrag som förvaltningar och nämnder inte sökte. Genom att förstärka vår ekonomiavdelning och söka de statsbidrag som kommunen kunde söka ökade statsbidragen mer än kostnaden för den utökade ekonomistaben. Det är något som är svårare att göra för den lilla kommunen eller för en kommun med resursbrist. Det är ofta dyrt att vara fattig. Det gäller både den lilla människan och en kommun.

De sökbara statsbidragen för socioekonomiskt utsatta områden var viktiga för att vi i Uppsala skulle kunna göra de satsningar på stadsdelarna Gottsunda och Valsätra som vi ville göra. Statsbidraget på 16 miljoner kronor var en välkommen förstärkning till kommunens egna medel. När Moderaternas och Kristdemokraternas budget för 2019 röstades igenom försvann dessa statsbidrag, och kommunen fick revidera sin plan och sin budget. Det visar hur viktigt det är att statsbidragen är långsiktiga, oavsett om de är generella eller riktade.

När riksdagen beslutade om den så kallade servettskissen och därmed lade ned Delegationen mot segregation fick det stor påverkan på denna myndighets arbete, konstaterar Riksrevisionen. Myndigheten förlorade kompetens, och verksamheten stannade av. Beslutet om avveckling påverkade även de ekonomiska förutsättningarna i kommuner, regioner och hos ideella föreningar och stiftelser, eftersom det innebar att de statsbidrag som myndigheten fördelade året innan uteblev. Och även uppdragen om långsiktiga statsbidrag på sju år drogs tillbaka. Detta skriver Riksrevisionen i sin rapport. Den borgerliga kortsiktiga politiken är ett stort hot mot att riktade statsbidrag ska kunna bli långsiktiga och möjliga för kommuner och regioner att räkna med, även om det också gäller de generella statsbidragen.

Fru talman! När Vänsterpartiet samarbetade med regeringen förra mandatperioden drev vi igenom sommarlovsstödet. Sommaren 2018 deltog cirka 76 000 barn i en aktivitet som helt eller delvis finansierades via statsbidraget för lovaktiviteter. Det visar Riksrevisionens granskning.

År 2020 fanns inte statsbidraget för lovaktiviteter, och de flesta kommuner drog ned på sina sommarlovsaktiviteter. Av de 229 kommuner som svarade på en enkät uppgav 169 att det uteblivna stödet ledde till färre aktiviteter. 17 kommuner anordnade ingenting alls. I de kommuner som anordnade aktiviteter blev flera aktiviteter i stället avgiftsbelagda, till exempel i Sorsele där kommunen införde en avgift på 500 kronor för den simskola som tidigare hade varit gratis.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

De riktade statsbidragen för lovaktiviteter har varit en lyckad satsning, och det är glädjande att det finns en majoritet i riksdagen för det även i år.

Riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden är enligt Riksrevisionens granskning lyckade när de är enkla att söka och redovisa och ses som en bonus, som statsbidraget för aktiviteter, och när de är utformade för långsiktiga resultat och kommunerna själva kan avgöra hur de vill arbeta med syftet med bidraget och därmed kunna integrera det i sitt redan befintliga arbete.

De rekommendationer som Riksrevisionen lämnar utifrån sin granskning till regeringen är väl avvägda. Regeringen uttalar att den kommer att ta till sig rekommendationerna i sin utveckling av en mer strategisk styrning. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det första skälet till att jag begärde replik är att jag känner att både jag och Vänsterpartiets ledamot nog har ett behov av att göra klart vissa saker för Eva Lindh. De pengar som vi tillförde för krisåtgärder kallar Eva Lindh för riktade statsbidrag. Avsikten är att de ska fortsätta även senare men att man av budgettekniska skäl måste lägga upp dem som en krisåtgärd i de ändringsbudgetar som vi har gjort i finansutskottet. Sedan är tanken från vår sida i alla fall, från Moderaternas sida, att detta är satsningar som sedan ska fortsätta. Då syftar jag på satsningarna på äldreomsorgen. Jag tror att Ilona Szatmari Waldau delar min bedömning att detta är saker som man vill fortsätta med i framtiden. Då blir det också generella statsbidrag.

Vi har alla haft en speciell situation under pandemin som gör att vi har gjort väldigt många tillfälliga saker i dessa krisbudgetar. Vi har fattat beslut om 16-17 ändringsbudgetar, och det är klart att det är ett väldigt speciellt år. Men när Eva Lindh drar slutsatsen att detta innebär att man inför riktade statsbidrag och inte håller sitt löfte om att införa generella statsbidrag i stället tycker jag faktiskt att det landar lite fel.

Jag har också en invändning till Ilona Szatmari Waldau. Att man lägger ned myndigheter och drar in statsbidrag innebär inte att man inte lever upp till principen om långsiktighet och att man inte vill ha generella bidrag. Om det är dåliga statsbidrag och myndigheter som man inte anser behövs måste man också kunna justera detta. Det är ett problem som vi har att en regering kan ta beslut om att införa nya myndigheter och nya statsbidrag som vi som opposition inte tror på. Då måste vi också ha en möjlighet att ändra på det. Det tycker jag inte talar emot att man strävar efter generella statsbidrag.

Jag skulle gärna vilja höra Ilona Szatmari Waldaus syn på detta.

Fru talman! Jag tackar Jan Ericson för frågan. Jag tänker inte ge mig in på att diskutera en annan ledamot under ett replikskifte mellan mig och ledamoten Ericson. Det tycker jag var lite grann av ett slag under bältet på en person som nu inte kan gå in i debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Däremot är Vänsterpartiets åsikt att de generella statsbidragen behöver utökas, såväl inom äldreomsorgen som inom skolan och inom många andra områden.

När det gäller myndigheten Delmos och den så kallade servettskissen, det vill säga den budget som Moderaterna och Kristdemokraterna fick igenom för 2019, blev konsekvensen att många kommuner, däribland Uppsala, på ett bräde förlorade 16 miljoner kronor. Man visste inte om de skulle komma eller inte och vad som egentligen skulle hända med de statsbidrag som man blivit utlovad när de tagits bort av tre partier som röstade för denna budget.

Det som jag sa om problemen med nedläggningen av myndigheten och vad som hände var taget direkt från Riksrevisionens granskning och som vi debatterar här och nu. Det är ingenting som jag har hittat på, utan det var taget direkt från Riksrevisionens granskning om hur det uppstod problem när det gäller att det som hade fördelats inte betalades ut när myndigheten i stället skulle avvecklas och det långsiktiga statsbidraget på sju år drogs in och de problem som skapades när en avveckling hann påbörjas innan regeringen bestämde att myndigheten skulle vara kvar och att den skulle börja betala ut igen. Detta har man fortfarande problem med eftersom man inte har kommit i kapp. Detta har skapat problem och skapar fortfarande problem för oss.

Fru talman! Mitt första inlägg syftade egentligen inte till att kritisera någon. Det syftade mer till att markera att man även under en kris kan sätta igång projekt genom riktade statsbidrag med avsikten att de sedan ska göras generella. Det var min poäng med detta inlägg.

Självklart får en avveckling av en myndighet effekt. Själva tanken med att man avvecklar en myndighet är att man ska spara in dessa pengar och använda resurserna effektivare. Men det är också sittande regering som har ansvaret för att hantera en sådan avveckling på ett vettigt sätt.

Detta gjorde uppenbarligen inte dagens regering. Beslutet togs i budgeten att den här myndigheten skulle avvecklas, men sedan bestämde regeringen att myndigheten inte skulle avvecklas. Man motarbetade beslutet och ville inte hantera detta på ett vettigt sätt så att det fungerade för kommunerna. De delar av bidragen som skulle fortsätta att betalas ut hade man till exempel kunnat styra över till en annan myndighet när man avvecklade den här myndigheten. Så hade man gjort om man hade agerat seriöst som regering, tycker jag.

Ansvaret för att det blev rörigt hos kommunerna ligger alltså hos den sittande regeringen, inte hos dem som tog beslutet om att avveckla myndigheten. Jag tycker därför att Ilona Szatmari Waldau riktar sin kritik åt fel håll i detta. Däremot kan jag instämma i att det är olyckligt för kommunerna om de inte vet vad som händer i samband med att en myndighet avvecklas och om den verksamhet som ändå ska finnas kvar inte överförs till andra myndigheter, som tar över ansvaret. Det är så man brukar göra när man avvecklar en myndighet.

Det är alltså bara att beklaga att regeringen hanterar detta så illa.

Riksrevisionens rapport om riktade statsbidrag för socioekonomiskt utsatta områden

Fru talman! Jag tycker att det är intressant att höra hur moderaten Jan Ericson skyller ifrån sig och skyller på regeringen för någonting som de borgerliga åstadkom genom att rösta igenom en budget som inte stöddes av den sittande regeringen, varken den som satt då eller den som sedan tillträdde. Sedan kom en period då en ny regering skulle formas och ta sina beslut, till exempel att inte lägga ned den här myndigheten. Det är ingen annan än Moderaterna och Kristdemokraterna som genom sin budget - genom ett enkelt pennstreck på en servett - lyckades se till att kommunerna under flera månader levde i ovisshet.

Vi är båda kritiska till den här regeringen, på många olika sätt, men den budget som den här riksdagen röstade igenom tack vare Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna, med ett passivt stöd från Centern och Liberalerna, ställde till stora problem för såväl staten som för regionerna och för kommunerna. Man ställde till det bland annat genom att helt enkelt ta bort riktade statsbidrag och spara in på dem. Man lade ned myndigheter som hade i uppdrag att utveckla de riktade statsbidragen.

Sedan står man här och säger att det är ett misslyckande att det inte finns några långsiktiga riktade statsbidrag på rätt sätt - när det var Moderaterna själva som skapade detta kaos på den myndighet som hade uppdraget. Jag tycker att det är magstarkt av ledamoten att stå här och skylla ifrån sig.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 20.)

Säkrare samordnings-nummer och bättre förutsättningar för korrekta uppgifter i folkbokföringen