Riksrevisionens rapport om granskningsnämndens granskning av public service

Fru talman! I dag debatterar vi Riksrevisionens rapport om granskningsnämndens granskning av public service. I det här betänkandet har vi en reservation som jag givetvis står bakom och yrkar bifall till.

Låt oss börja med lite bakgrundsfakta. Granskningsnämnden är det organ dit vi tittare, publiken, och programbolagen själva kan anmäla program som man anser strider mot sändningstillståndens innehåll. Det är granskningsnämndens uppdrag att granska.

Men i dag granskar man varken sakfel eller innehåll med vänster- eller högerpolitisk slagsida eller, för den delen, inslag som tar ställning genom sin rapportering om ett visst ämne. Det är fel, anser vi. Ett granskningsorgan borde även kunna granska sakfel och inslag som lutar mer åt den ena sidan.

Det finns även en tro bland befolkningen att granskningsnämnden granskar just sakfel och lutningar i rapportering i inslag eller program. Men detta stämmer som sagt inte. Granskningsnämnden kan enbart fälla ett inslag eller program som bryter mot sändningstillståndet. Vi anser att uppdraget till granskningsnämnden ska utvidgas och även omfatta granskning av just sakfel och det jag nämnt. Detta är inte mer än rimligt, enligt oss.

För denna hållning, att även sakfel bör granskas, har vi fått mycket kritik. Man anser att vi närmar oss en princip som bryter mot principen om armlängds avstånd och att det visst ingår i dagens uppdrag. Vi menar att det inte gör det men faktiskt bör ingå i granskningsnämndens uppdrag.

I Riksrevisionens rapport kan vi läsa att handläggningstiderna för ärendena är för lång. Man får in fler anmälningar i dag än tidigare, och en del friande beslut saknar motivering. Detta är kritik som granskningsnämnden bör beakta, och den bör omgående göra reformer för att upprätthålla förtroendet.

Nämnden har även fått en ökad ärendemängd. Om personalresurserna inte räcker till för de uppdrag man fått borde även detta ses över av huvudmannen.

Fru talman! Det är bra att programföretagen sätter stort värde på granskningsnämndens beslut och tar dem på allvar; något annat vore märkligt. Det gör de, enligt rapporten, genom att sprida kunskap om besluten i sina respektive organisationer och genom att efter varje fällande beslut hålla särskilda möten, där utgångspunkten är att diskutera vad som har gått fel och hur företaget eller företagen kan lära sig av detta för framtiden. Samtidigt uttrycker man frustation över att praxissamlingen Granskat och klart uppdateras alltför sällan. Det är bra att programbolagen inte tar lätt på fällande granskningar.

Fru talman! Debatten i samhället om public service pågår flitigt från alla håll och kanter. Det kan givetvis vara en faktor som bidragit till det ökande antalet anmälningar, det vill säga att när en debatt pågår om exempelvis vänstervridet public service ser man innehåll ur nya perspektiv, perspektiv man tidigare inte uppmärksammat.

Jag säger inte att det är så, men det kan vara en bidragande faktor. Eller så har anmälningsbenägenheten ökat eftersom man känner missnöje mot innehållet. Eller så är det för enkelt att anmäla ett program, likt skuldsaneringsansökningarna som gick upp när ansökningsformuläret drastiskt förenklades. Det vore intressant att titta vidare på varför anmälningarna blivit fler, men det får bli nästa projekt att ta sig an.

Avslutningsvis: Legitimiteten för public service bygger på att innehållet är sakligt och opartiskt, ett förhållande som blivit än viktigare efter att avgiftsfinansieringen flyttat över till skattsedeln. Genom denna möjlighet kunde den enskilde visa sitt missnöje med systemet och inte delta i finansieringen.

Även om mycket av public services innehåll lever upp till dess uppdrag menar vi att det finns förbättringspotential för att säkra dess oberoende, opartiskhet och saklighet. Allmänheten ska kunna följa granskningsnämndens olika bedömningar i alla steg. På så vis kan den enskilde bilda sig en egen uppfattning om bedömningarnas rimlighet. Här är granskningsnämnden en viktig del, anser vi, men det är vi tyvärr ensamma om att tycka.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen från Sverigedemokraterna.

Fru talman! Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun, för vi ska prata om Riksrevisionens granskning av granskningsnämnden i den här debatten. Det gäller närmare bestämt granskningsnämndens granskning av radio- och tv i allmänhetens tjänst, mer känt som public service.

För en demokrati har radio och tv i allmänhetens tjänst en särskild betydelse som oberoende medier med förpliktelser gentemot allmänheten som är reglerade genom avtal med staten. Förpliktelserna handlar om att vi, hela Sveriges folk, ska få opartiska och sakliga nyheter om vad som händer i landet och världen och inte bara bilden som statsmakten eller storföretagen vill förmedla.

Människor ska kunna lita på att det som sägs är ett resultat av journalistikens etiska principer och inte har en dold agenda. I en värld där desinformation sprids snabbt, och vi snart inte vågar lita på någonting, blir public services roll viktigare än någonsin.

Men det handlar inte bara om nyheter. Genom det breda uppdraget får vi ta del av berättelser från hela Sverige, inte bara från storstaden och inte bara från de välbeställda. Bredden handlar om att barn och seniorer, minoriteter och funktionsnedsatta har ett radio- och tv-utbud att ta del av. Public service är till för alla och väljer inte bort målgrupper för att de inte är tillräckligt kommersiellt intressanta.

Ett brett och legitimt public service ger också trovärdighet som granskare. Fristående, kritisk granskning av politik, myndigheter, näringsliv och andra makthavare bidrar till att stärka demokratin och samhällsutvecklingen. Det är vad public service gör.

Fru talman! Det är också därför förtroendet för radio och tv i allmänhetens tjänst står sig starkt och har en djup folklig förankring. Vårens två nya förtroendemätningar visar på stabilt och högt förtroende för svenska medier överlag, men högst är förtroendet för public service-företagen. SVT ligger högst av alla medier, och förtroendet stärks för tredje året i rad i SOM-institutets årliga undersökning. Coronapandemin har gjort att människor söker sig till information som är oberoende och tillförlitlig.

Fru talman! En av garanterna för att vi känner förtroende för public service är granskningsnämndens verksamhet. Granskningsnämnden har i uppdrag att, genom granskning i efterhand, övervaka om innehållet i radio och tv-program följer de föreskrifter och andra villkor som finns för sändningarna, bland annat saklighet och opartiskhet.

Granskningen kan antingen göras till följd av anmälningar från tittare eller lyssnare eller på nämndens eget initiativ. Allt innehåll kan anmälas av vem som helst för granskning. Det är mycket enkelt, precis som också föregående talare var inne på, och bidrar till insyn i verksamheten. Det stärker legitimiteten.

Hur ändamålsenlig är då granskningsnämndens granskning av programföretagen Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio? Det har Riksrevisionen undersökt, fru talman.

Riksrevisionen har analyserat drygt 280 av nämndens beslut år 2015-2019 samt intervjuat granskningsnämndens ledamöter, kansli och medarbetare, företrädare från Regeringskansliet, Myndigheten för press, radio och tv samt de tre programföretagen.

Vad har då Riksrevisionen kommit fram till? Den övergripande slutsatsen är att granskningsnämndens granskning av public service fungerar väl. Riksrevisionen lämnar dock några rekommendationer:

Man bör korta handläggningstiderna. Riksrevisionen konstaterar att granskningsnämndens rutiner för ärendehantering är väl efterföljda men att handläggningen av ärendena tar för lång tid.

Man bör utveckla motiveringarna i de beslut som fattas av enbart ordföranden.

Man bör oftare uppdatera praxissamlingarna för att göra det lättare för programföretagen att göra rätt.

Fru talman! I betänkandet konstaterar konstitutionsutskottet att det är värdefullt att Riksrevisionen har granskat ändamålsenligheten i granskningsnämndens verksamhet. Vi tycker det är positivt och att det stärker legitimiteten att granskningsnämndens granskning av radio och tv i allmänhetens tjänst bedrivs med hög effektivitet och öppenhet samt bidrar till en god regelefterlevnad hos de tre programföretagen, och också att programföretagen tar granskningarna på stort allvar. Det är positivt och stärker också systemets legitimitet.

Fru talman! Det finns en reservation i betänkandet. Sverigedemokraterna vill att det görs en översyn över hur granskningsmekanismerna fungerar, trots att Riksrevisionen konstaterar att systemet är väl fungerande.

Hur kommer det sig att Sverigedemokraterna vill in och fippla i något som inte är trasigt? Läser man motioner i ämnet från Sverigedemokraternas företrädare finner man att det knappast handlar om en översyn. De vill att granskningsnämnden ska utgöras av en parlamentariskt sammansatt grupp där partierna ska vara representerade proportionerligt efter hur stora de är i riksdagen. Därmed vill man också politisera innehållet.

Företrädare från Sverigedemokraterna har uttryckt att de vill ge granskningsnämnden "personaliserade repressaliemöjligheter", det vill säga möjligheter att straffa enskilda medarbetare, samt att det ska kunna riktas sanktioner mot programansvariga när "allvarliga brott mot sändningstillstånd sker".

Fru talman! Det är ingen översyn. Det är en total förändring som hotar den fria journalistiken. Det här är inte unikt för Sverigedemokraterna i Sverige. Över hela världen pågår samma typer av rörelser där högerpopulistiska partier gjort public service till en av sina huvudfiender.

Fru talman! Granskningsverksamheten som radio och tv i allmänhetens tjänst genomgår är omfattande och betydelsefull för legitimiteten. Det är glädjande att den fungerar på ett ändamålsenligt sätt, vilket nu också Riksrevisionen fastslår.

Fru talman! Det är lätt hänt att vartannat ord här handlar om granskning. Men jag ska försöka hitta lite synonymer här och där så att det inte blir så upprepande.

Riksrevisionen har granskat granskningsnämnden för radio och tv:s granskning av programföretagen Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB. Syftet har varit att bedöma om granskningsnämndens granskning fungerar på ett ändamålsenligt sätt och om den bidrar till god regelefterlevnad hos programföretagen.

Som vi hörde nyss har arbetet varit grundligt. RRV har analyserat styrdokument hos Myndigheten för press, radio och tv och statistik från granskningsnämnden. Drygt 280 nämndbeslut under perioden 2015-2019 har också analyserats, och lägg därtill ett antal olika intervjuer som har genomförts.

RRV har några kritiska synpunkter. Ärenden tar för lång tid att handlägga, och nämnden har haft svårt att nå sina interna mål för handläggningstider. Handläggningstiderna för de ärenden som leder till en prövning i sak har dessutom ökat över tid.

Samtidigt konstaterar ändå RRV att granskningsnämndens rutiner för ärendehantering hanteras på ett bra sätt och att det finns en tydlig ordning för hur inkommande anmälningar ska hanteras.

Enligt RRV har flera olika åtgärder vidtagits för att effektivisera granskningsnämndens ärendehantering och korta ned handläggningstiderna för att hantera ett ökat ärendeinflöde. Exempel på ändringar som införts i syfte att effektivisera handläggningsprocessen är att anonyma anmälningar inte behandlas, att den tidigare sexmånadersfristen för anmälan kortats ned till tre månader och att yttrandetiden för samtliga programföretag har dragits ned från fem till tre veckor.

Riksrevisionens rapport om gransk-ningsnämndens granskning av public service

RRV bedömer att granskningsnämndens arbete med de årliga bedömningarna av public service-redovisningarna är effektivt givet uppdragets förutsättningar. Det finns tydliga rutiner för hur arbetet ska genomföras. RRV konstaterar att programföretagen lägger ned ett stort arbete på att varje år producera så genomarbetade och tydliga public service-redovisningar som möjligt. De arbetar också för att utveckla redovisningarna, särskilt på de punkter där granskningsnämnden i tidigare års bedömningar har kritiserat företagen.

Som vi nyss hörde har Riksrevisionen lämnat några rekommendationer till Myndigheten för press, radio och tv:

Myndigheten bör ta fram en plan med en tydlig beskrivning av mål och medel för att korta handläggningstiderna.

Också beslut som fattas av enbart ordförande, utan nämndsammanträde, bör motiveras för att öka förståelsen för nämndens beslut hos anmälare och allmänhet.

Praxissamlingarna bör, som vi hörde, uppdateras oftare för att göra det lättare för programföretagen att göra rätt.

Regeringen instämmer i Riksrevisionens övergripande slutsatser att granskningen av public service fungerar bra, även om det, som nyss nämnts, finns delar av verksamheten som kan utvecklas. Regeringen instämmer även i Riksrevisionens konstaterande att granskningen lever upp till höga krav på effektivitet och öppenhet. Regeringen skriver att den avser att följa Myndigheten för press, radio och tv:s arbete med de rekommendationer som Riksrevisionen har lämnat.

Med detta yrkar jag att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och avslår yrkandet i följdmotionen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Ett institut för mänsk-liga rättigheter