Regional anpassning av arbetsmarknadsutbildning

Herr talman! Att jag ville använda fel talarstol beror givetvis på mitt intensiva interpellerande till regeringen för att utkräva ansvar och svar kring en otydlig politik på många områden. Detta är dock ett anförande.

Man kan tycka att det handlar om en liten sak, herr talman: en rapport som utvärderar hur effektiva vissa typer av arbetsmarknadsåtgärder är och regeringens skrivningar angående detta. Riksrevisionen konstaterar att denna typ av åtgärder i arbetsmarknadspolitiken inte är särskilt effektiva. Effekterna på sysselsättningen av denna typ av åtgärder kan till och med totalt sett vara negativa.

Regeringen är dock, som regeringen nu mest är, herr talman, nöjd med sakernas tillstånd. Om det går bra eller dåligt tycks spela mindre roll. Man är överlag nöjd och vill kommunicera en positiv bild av Sverige, oavsett om den stämmer och har grund i fakta eller inte. Det är väl ett slags partistrategi mer än en ekonomisk arbetsmarknadsanalys.

Från Moderaternas och Alliansens sida tycker vi att en aktiv arbetsmarknadspolitik är viktig. Det kanske inte är det som främst styr hur stor sysselsättningen och hur högt arbetskraftsdeltagandet är i samhället, utan det är det andra faktorer som gör: hur mycket det lönar sig att arbeta, vilka regler som finns i socialförsäkrings- och bidragssystem, hur mycket lön man får, hur konkurrenskraftigt Sverige är och hur mycket företag kan växa och anställa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Men, herr talman, för stora grupper på arbetsmarknaden spelar den aktiva arbetsmarknadspolitiken en väsentlig roll. Det handlar om personer som haft problem under skolgången och inte förmått att rusta sig för de höga krav på anställbarhet som ställs på arbetsmarknaden. Här blir politiken desto viktigare - att hitta och utforma rätt typ av verktyg, som verkligen ger dessa människor möjlighet att träda in på arbetsmarknaden och till slut nå en egen försörjning utan olika typer av subventioner. Där kommer skrivningen in som en viktig komponent, nämligen att det läggs stora resurser på ineffektiva åtgärder.

Från Moderaternas sida tycker vi att man borde ta denna kritik på större allvar, ompröva och lägga pengarna på de mest effektiva åtgärderna. Nystartsjobb är en sådan sak. Vi har också föreslagit en lång rad åtgärder som skulle kunna vidtas. Vi återkommer i vår budgetproposition med fler förslag av olika typ som går att använda och ökar möjligheterna.

Någonstans, herr talman, bör man fråga sig varför regeringen är nöjd. Varför vill den ha kvar denna typ av politik, och varför vill den inte öka flexibiliteten och möjligheten till lokal anpassning när detta efterfrågas? Det är en öppen fråga varför regeringen är så nöjd med ett system som inte fungerar och som nu också får tydlig kritik.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 1 av Elisabeth Svantesson med flera.

Herr talman! Jag vill också yrka bifall, men till den kristdemokratiska reservationen i betänkandet.

I dag debatterar vi en skrivelse från regeringen som utgår från Riksrevisionens rapport om Arbetsförmedlingens upphandlingar av och anvisningar till arbetsmarknadsutbildningar. Den granskning som har gjorts visar att regeringen inte preciserar hur upphandlingen av arbetsmarknadsutbildningar ska gå till eller hur verksamheten ska organiseras för att uppfylla de mål som Arbetsförmedlingen har att förhålla sig till.

Arbetsförmedlingens egna analyser visar också att man anordnar arbetsmarknadsutbildningar som inte alltid motsvarar en brist på arbetsmarknaden. Det är lite anmärkningsvärt att de gör en sådan egen analys. I vissa fall anvisas platser till personer som inte har förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.

När det handlar om att anpassa utbildningarna efter regional och lokal efterfrågan visar rapporten från Riksrevisionen att analysen sker på Arbetsförmedlingens huvudkontor. Det gör att man inte fullt ut tar till vara de lokala arbetsgivarnas rekryteringsbehov. Det är något jag ofta hör när jag är ute och reser i landet - utbildningarna är inte anpassade. Riksrevisionen tycker att man ska genomföra mindre omfattande, regionalt initierade upphandlingar av arbetsmarknadsutbildningar.

Arbetsmarknadsutbildningarna kunde under det tidiga 2000-talet uppvisa relativt goda resultat; ca 70 procent fick arbete efter utbildningen. I dag konstaterar Arbetsförmedlingen att effekterna av programmen är små. Under senare år har de ibland varit obefintliga eller till och med negativa. Det har alltså visat sig att en person hade kunnat få ett arbete tidigare om man inte genomgått arbetsmarknadsutbildning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Regeringen anger inte några särskilda åtgärder mot den bristfälliga behovsanalysen utan hänvisar till regleringsbrevet för 2015, som enligt regeringen ger myndigheten större möjlighet att anpassa upphandlingarna och anvisningarna till arbetsmarknadsutbildningarna efter arbetsgivarnas behov. I regleringsbrevet för 2016 uttrycks det som att en förbättrad matchning ska uppnås genom att rekryteringsproblemen på arbetsmarknaden ska motverkas.

Under rådande förhållanden skulle regeringen tydligare ha behövt anamma Riksrevisionens rekommendationer för att säkra att man får till stånd mindre omfattande och regionalt initierade upphandlingar. Mot bakgrund av de allt sämre resultaten räcker det enligt min mening inte med generella målformuleringar i regleringsbrev för att vända utvecklingen.

Herr talman! Av Riksrevisionens granskning framgår vidare att det i vissa län anordnas utbildningar som inte nödvändigtvis avser att åtgärda en brist på arbetsmarknaden och där man kan förmoda att deltagarna inte ens kommer att kunna tillgodogöra sig utbildningen. Frågan är då vilken verkan många av dessa utbildningar har.

Från Arbetsförmedlingens sida måste man se till att först och främst arbeta med att förmedla jobb och se till att människor får sin arbetslöshetsersättning enligt regelverket. Andra aktörer än Arbetsförmedlingen lämpar sig förmodligen bättre för att utbilda arbetslösa till att bli mer gångbara på arbetsmarknaden. Endast 15,9 procent av deltagarna i Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar hade ett jobb 90 dagar efter utbildningen. För en kostnad på 1,3 miljarder kronor är detta naturligtvis helt otillräckligt.

Kristdemokraterna gör bedömningen att personer som går yrkesvuxenutbildningar har långt större möjlighet att få ett arbete efter utbildningen än efter en arbetsmarknadsutbildning som Arbetsförmedlingen har tillhandahållit. Med detta sagt, herr talman, anser jag att regeringen bör vidta åtgärder för att avveckla Arbetsförmedlingens arbetsmarknadsutbildningar till förmån för fler platser inom yrkesvuxenutbildningen.

Herr talman! Låt mig först yrka bifall till utskottets förslag.

Riksrevisionen har under sin granskning identifierat problem och utifrån detta lämnat rekommendationer och förslag till regeringen och Arbetsförmedlingen. I regeringens skrivelse kan vi läsa att regeringen håller med om många av Riksrevisionens påpekanden.

En aktiv arbetsmarknadspolitik, där arbetsmarknadsutbildningar ingår som ett viktigt inslag, är en förutsättning för att man ska kunna uppnå regeringens mål om att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen. Vi i utskottsmajoriteten anser likt regeringen att det är viktigt att de insatser som görs är både träffsäkra och kostnadseffektiva. Därför är det angeläget att arbetsmarknadsutbildningar riktas till dem som bedöms ha störst nytta av insatsen.

Låt mig påminna, innan vi går vidare, om hur det såg ut när vi lämnade ifrån oss regeringsmakten 2006. Då hade man ett resultat på 70 procent som gick till arbete efter arbetsmarknadsutbildning. Det var ett gott resultat. Sedan skar den dåvarande borgerliga, moderatledda regeringen ned kraftigt på utbildningarna. Resultatet sjönk drastiskt, ända ned till 30 procent. Detta gjordes, tyvärr, för att den dåvarande arbetsmarknadsministern Sven-Otto Littorin sa att det var marknaden som skulle sköta detta. Det var försämringar av regelverk, försämringar av resurser och ett svalt intresse för arbetsmarknaden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Nu har vår regering, den socialdemokratiskt ledda regeringen, påbörjat ett reformarbete som ger Arbetsförmedlingen större möjligheter att klara sitt uppdrag. Nu har trenden faktiskt vänt. Den senaste siffran är nu på 45 procent och ökande.

Under Alliansens tid i regeringsställning - under den kritik och det tryck som var mot Arbetsförmedlingen och som ledde till att generaldirektören och arbetsmarknadsministern fick avgå - började man trycka in folk i arbetsmarknadsutbildningar fast man visste att de inte hade särskilt stora förutsättningar att klara dem. Man började räkna pinnar, som man sa. Det ledde till ännu sämre resultat.

Vad gör man nu då? Nu har vår regering genomfört ett antal åtgärder för att förändra styrningen av Arbetsförmedlingen, via regleringsbreven för budgetåren 2015-2016, som innebär mindre detaljerad styrning och tydligare fokus på resultat. Även Statskontoret konstaterar i sin rapport att den minskade detaljstyrningen och ökade delegeringen gör att det går i rätt riktning.

För att bidra till en effektivare arbetsmarknadspolitik har regeringen förenklat och förtydligat regelverket, förbättrat förutsättningar för lokal samverkan och infört ökade möjligheter för arbetslösa att kombinera arbete med utbildning. All denna omläggning syftar till att förbättra matchningen. Det pågår också ett stort arbete inom Arbetsförmedlingen med att möta arbetsgivarnas behov.

Som ni har önskat har regeringen den 22 juni i år beslutat om att tillsätta en utredning för en bred översyn av det statliga åtagandet och Arbetsförmedlingens uppdrag.

Herr talman! Dagens och framtidens arbetsmarknadsutbildningar är viktiga komponenter för att få en bra matchning till lediga jobb. Arbetsförmedlingens samarbete med arbetsgivarna ska stärkas för att man ska kunna uppfylla matchningen på ett bra sätt. Detta arbete följs noga av regeringen. Det är jättebra, och det är jättebra att det också finns ett stort intresse från vår sida när det gäller detta.

Vi tror på en aktiv arbetsmarknadspolitik. Den förra regeringens ointresse och passivitet sänkte tyvärr Arbetsförmedlingens förtroende och resultat. Detta håller nu vår regering på att vända med relevant politik. Inom Arbetsförmedlingen pågår också det stora interna arbete som kallas för Förnyelseresan. Det bådar gott. Riktningen går framåt till det bättre.

Herr talman! Jag vill börja med att berömma regeringen för att man behåller den absolut viktigaste arbetsmarknadsåtgärd som Alliansen genomförde: Inte bara det första jobbskatteavdraget utan alla fem jobbskatteavdragen behåller regeringen i sin politik. I budgetpropositionen tillmäter man dem också ungefär den sysselsättningseffekt som alliansregeringen skattade dem till, 130 000 jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Jag vill alltså berömma Raimo Pärssinen med partikamrater för att de har svalt stoltheten och i sin budget behåller vår tids effektivaste åtgärd för att få människor i jobb.

Raimo Pärssinen blir dock svaret skyldig när det kommer till resultaten av de arbetsmarknadspolitiska åtgärder som han i övrigt försvarar. Raimo Pärssinen berömmer sig av goda resultat i olika typer av åtgärder under den socialdemokratiska regeringen. Enligt de utvärderingar som har gjorts beror detta till stor del på att de fylldes med människor som egentligen inte behövde dem. Att trixa med statistiken, gömma, döma och glömma var väletablerade begrepp, inte bara i den politiska debatten utan också långt där utanför, när Ylva Johansson förra gången hade som uppgift att pressa ned arbetslöshetssiffrorna utan att ett enda mer jobb skulle skapas i ekonomin. Då ville det till att blåsa upp volymerna i åtgärder. Om man har en massa människor med hög arbetsförmåga i åtgärder, för att dölja det underliggande problemet att man inte klarar jobben, är det klart att man också kan få mycket högre resultat i utvärderingarna.

När Riksrevisionen var på besök i utskottet vidimerade man bilden av att Alliansens åtgärder var effektivare för att de vände sig till de grupper som behövde dem, inte till grupper som bara skulle döljas i statistiken.

Herr talman! Vi hör att Niklas Wykman kommer från skatteutskottet, och han älskar alla skattesänkningar. Då borde det rimligtvis komma stora skattesänkningar i Moderaternas budgetmotion - ett sjätte jobbskatteavdrag som ska fixa det här med arbetslösheten.

Men kan Wykman för oss här i kammaren presentera att det gick bra med arbetslösheten under den tid då ni styrde och gjorde alla dessa skattesänkningar? Nej.

Kan Wykman leda i bevis att det var er regering och era åtgärder som gjorde att arbetsmarknadsutbildningarna blev effektivare? Nej. De sjönk ju som en sten på grund av er politik. Det är fakta. Sedan kan man försöka blåsa upp det eller trixa med statistiken. Det var så här det var, och det kommer från mycket trovärdiga källor.

Eftersom det var så stor kris inom Arbetsförmedlingen på grund av ointresse från regeringens sida - det ledde också till stora förändringar när det gällde besättningarna - tappade man förtroendet för Arbetsförmedlingen. Det var ju så. Nu är det ett hästjobb att vända på skutan, men det håller på att ske nu. I stället för att omgärda förmedlarna med detaljerade regelsystem öppnar vi nu för att man ska kunna vara professionell på sitt jobb som förmedlare. Det är skillnaden.

Ni hade politiken att man bara skulle vända sig till dem som stod längst ifrån arbetsmarknaden. Det betydde att det ofta var fel personer som blev rekryterade till utbildningarna, vilket gav ett dåligt resultat. Det är detta man nu förändrar.

Niklas Wykman kanske tror att man fixar detta med ett sjätte jobbskatteavdrag. Det tror inte vi socialdemokrater. Vi är övertygade om att det inte hjälper. Satsa på Arbetsförmedlingen i stället!

(Applåder)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Herr talman! Jag delar ungefär den bedömning som Raimo Pärssinens egen regering gör när det gäller jobbskatteavdragets effekter. Det är väl också därför Raimo Pärssinen nu är en anhängare av jobbskatteavdraget, eftersom hans eget parti i sin budget står bakom vart och ett av dem, givetvis på goda grunder, även om han här mer vill göra sig till politisk agitator än till någon som faktiskt ser effekterna av politiken.

Det efterfrågas källor och utvärderingar. Den aktiva arbetsmarknadspolitiken består av flera åtgärder: nystartsjobb, matchningsanställningar, yrkesvux och så vidare. Kombinationen av detta är vad som ska utvärderas, och man ska välja vilka åtgärder man vill införa.

Faktum är till exempel att nystartsjobben bara under sitt första år hade ungefär tre gånger så många deltagare som alla olika nya former som regeringen har satt upp och pratat mycket om, som inte fungerar och som är väldigt ineffektiva.

Därmed är det tydligt att alliansregeringens åtgärder var effektiva, vilket också till exempel arbetsmarknadsministern sa när hon var i utskottet häromdagen. Nystartsjobben var effektiva.

Raimo Pärssinen vill däremot satsa på åtgärder som kan gömma, döma och glömma människor. Så här skriver Arbetsförmedlingen själv om dem: De som gått programmen arbetspraktik och arbetsmarknadsutbildning fick ett osubventionerat arbete i något lägre utsträckning än dem som inte gått programmen. Under 2014 har denna negativa effekt förstärkts. Bland de arbetssökande som under året påbörjade arbetspraktik eller arbetsmarknadsutbildning hade runt 5 procentenheter färre fått ett osubventionerat arbete jämfört med dem som inte deltagit i programmen, ett år efter programstart.

Detta är alltså vad Raimo Pärssinen tycker att det är värt att satsa på i arbetsmarknadspolitiken, åtgärder som minskar chansen till jobb, när det i stället finns effektiva åtgärder som ökar chansen till jobb. Men det är klart att då kanske man syns i statistiken under tiden.

Herr talman! Det är tvärtom så, skulle jag vilja säga, att Niklas Wykman nu precis har beskrivit den trend som var 2014 och så vidare. Det var ett resultat av den moderatledda regeringens arbetsmarknadspolitik. Mätningen är ju inom den tidsrymden. Det var ni som försämrade det här. Att då komma och säga att det var vi som gjorde det är nästan too much, höll jag på att säga.

Det har visat sig att jobbskatteavdragen fungerar. Ja, men det finns en dödvikt i det hela. Ungefär 60 procent hade fått jobb ändå. Men jag hoppas att Niklas Wykman nu håller med om att det är jättebra att vi gör de här begränsningarna när det gäller nystartsjobben. Vi såg inslag i tv om att taxibranschen är sönderslagen därför att detta missbrukats. Nu gör vi förändringar för att göra nystartsjobben ännu mer effektiva. Det hoppas jag verkligen att Niklas Wykman ställer upp på.

Sedan gäller det detta med skatter. Det är klart att vi ändrar skatterna - det gör vi. Vi hörde i går att ni i Moderaterna själva säger att man måste höja en del skatter. Det vill vi också göra. Och vad vi har gjort är att vi har börjat skala ned jobbskatteavdraget. Vi kommer att fortsätta att göra det. Men vi gör det i en takt så att vi kan få ekonomin att gå ihop, så att vi kan stärka resurserna för välfärd. Vi kommer nu att satsa 10 miljarder på välfärden i kommunerna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Niklas Wykman drömmer om ett sjätte jobbskatteavdrag. På det sättet tror han att det blir fler jobb. Det tror inte vi, och det tror jag att en majoritet av svenska folket förstår efter att de har sett resultatet av er moderatledda regering.

(Applåder)

Herr talman! Det krävs lite ytterligare debatt, tycker jag, i den här frågan. Betänkandet handlar om Riksrevisionens kritik när det gäller den regionala anpassningen av arbetsmarknadsutbildningar. Jag tycker att det är väldigt otydligt vad regeringen tänker göra åt det här. Det skulle jag först och främst vilja ha ett svar på från Raimo Pärssinen. Vad tycker Socialdemokraterna att man konkret ska göra för att det ska bli bättre under den tid som vi har arbetsmarknadsutbildningar på det här sättet?

Sedan skulle jag vilja kommentera Alliansens insatser när det gäller arbetsmarknadsåtgärder. Vi kom in i en högkonjunktur. Jag vet inte om Raimo Pärssinen håller med mig om att man ska anpassa antalet arbetsmarknadsutbildningar. Är det högkonjunktur och det finns en stor efterfrågan kan man inte ha lika många som när det är lågkonjunktur. Man måste på något sätt se till att arbetskraften står till förfogande - eller hur? Det kan inte vara så att jättemånga arbetsmarknadsutbildningar alltid är jättebra och att färre alltid är dåligt. Det är precis som att höga skatter alltid är bra och att låga skatter alltid är dåligt. Ibland när man hör retoriken från Socialdemokraterna tänker man: Har de någon typ av kompetens på det här området för att uttala sig?

Jag skulle vilja ha en liten kommentar kring det här med arbetsmarknadsutbildningar och hur många man ska ha. Vi tycker att man nu måste se till att det finns en drivkraft för att gå ut i arbete. Jobbskatteavdraget har enligt Finanspolitiska rådet visat sig ha effekt på incitamenten att gå ut i arbete.

Men min fråga i första vändan är: Vad tänker ni konkret göra för att de lokala arbetsmarknadsutbildningarna ska bli bättre och tillgodose arbetsgivarnas önskemål?

Herr talman! Det är precis som Désirée Pethrus säger. När det gäller det här med arbetsmarknadsutbildningar måste väl det viktigaste vara att det motsvarar en matchning. När det är högkonjunktur blir det brist inom vissa områden. Då måste man på något vis försöka möta den bristen. När det sedan är lågkonjunktur krävs det också något. Det är alltså samma sak. Det krävs att man kan rusta människor så att de kan gå in och ta de jobb som är lediga.

Men vad jag menade var: När Sven Otto Littorin skar ned kraftigt ökade matchningsproblematiken. Det var inte bra. Det var ett stort sug efter arbetskraft. Det är klart att det tog lite tid innan det här ökade, men det ökade. Det var alltså ett felgrepp, tycker jag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Sedan vill jag berömma Désirée Pethrus. Om jag inte missminner mig hade hon en debatt, antingen under en frågestund eller under en interpellationsdebatt, med arbetsmarknadsministern om just de här utbildningarna. Arbetsmarknadsministern var ganska skarp i tonen. Hon följer det här väldigt noga och kräver resultat av förmedlingen. Resultatet är fortfarande alldeles för lågt - det vet vi. Om det är 45 procent har det åtminstone stigit från 30. Förmedlingen har i uppdrag att jobba systematiskt med att förbättra resultatet. Då ska man gå igenom hela kedjan, alltså behoven, och man ska titta över sina marknadsområden. Men framför allt handlar det om att man ska kunna få en mer direkt kontakt med arbetsgivarna, både lokalt och regionalt.

Eftersom förmedlingen har blivit starkt kritiserad för detta - ibland är det helt rätt att man har blivit kritiserad - säger man att det finns mycket större möjligheter och flexibilitet i dag när det gäller att ordna det både regionalt och lokalt. Det här är en fråga som vi måste följa väldigt noga från utskottets sida. Men nu finns det ett bättre systematiskt arbete med det. Man lovar att det blir bättre resultat. Det ser jag fram emot.

Herr talman! Vi ska också erkänna att Arbetsförmedlingen fick ett jättestort nytt uppdrag 2009 i och med etableringsuppdraget. Det är klart att den stora omställningen kanske påverkade deras effektivitet. Men till syvende och sist måste vi ändå ifrågasätta arbetsmarknadsutbildningarnas effektivitet. Det kan inte vara så att Socialdemokraterna kramar arbetsmarknadsutbildningar för deras egen skull eller för att man vill dölja arbetslöshetsstatistiken. Förhoppningsvis är det inte så.

Då tänker jag så här: Oavsett om det är högkonjunktur eller lågkonjunktur tycker Raimo Pärssinen att man ska använda sig av arbetsmarknadsutbildningar. Man anpassar det efter vad arbetsgivarna behöver. Men utbudet av arbetskraft måste snabbt vara tillgängligt. Då tycker jag att rapporten från Riksrevisionen om Volvo Cars, som vi hade i utskottet, var väldigt talande. Den sa att arbetsmarknadsutbildningar ibland försenade inträdet på arbetsmarknaden. Det är inte alltid bäst att ha en arbetsmarknadsutbildning.

Jag menar att Socialdemokraterna måste våga utmana sin egen image: att arbetsmarknadsutbildningar i alla lägen är det goda. Vi måste våga ifrågasätta det. Jag tycker att utbildning är jättebra. Och vi ska se till matchningen. Det var det som var Alliansens, och även Kristdemokraternas, grej under allianstiden. Matchningen på arbetsmarknaden måste bli bättre.

Nu har vi en väldigt stor grupp som står långt från arbetsmarknaden. Det är de som har det svårast på arbetsmarknaden. Då är min fråga: Vad tänker Socialdemokraterna göra för att förbättra matchningen? Vi har sett flera olika initiativ från arbetsmarknadsministern, men väldigt mycket har gått i stå. Det har inte hänt någonting konkret. Vad säger Raimo Pärssinen? Vad ska ni göra för alla som står långt från arbetsmarknaden och som kanske har svårt att tillgodogöra sig arbetsmarknadsutbildningar? Vad vill

Socialdemokraterna göra för den gruppen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Herr talman! Utvärderingen när det gäller Volvo Cars gav en bra lärdom. Det var även pengar som kom från europeiska fonder och så vidare. Precis som Désirée Pethrus säger var det ett dåligt resultat, men det ska man ha lärt sig av nu - det hoppas jag verkligen.

Vi kramar inte alla arbetsmarknadsutbildningar - det gör vi inte. Vi har haft perioder med en massa olika experiment i sämre konjunkturer och så vidare. Det ska vi inte ha, utan det ska vara riktat mot det behov som finns.

Då får man inte heller göra som ni tyvärr gjorde när ni låste in i regelsystemet och bara tittade på dem som var långt borta. Då fick vi exempel som den här verkstadskillen Magnus. Han sa: Det är konstigt. Jag träffade en kille vars föräldrar jag känner. Han har gått en verkstadsutbildning och är arbetslös. Jag har ringt till Arbetsförmedlingen och sagt att jag vill anställa den här killen, men nej, han kommer inte i första hand, för han har varit arbetslös för kort tid.

Det blev ju omvänt. Nu har man dock fått en annan instruktion så att man verkligen ska börja ta dem direkt från dag ett, och det kommer naturligtvis att hjälpa till och fylla på.

Sedan har vi det svåra problem som Désirée Pethrus pekar på, det vill säga de som har låg utbildningsnivå, inte kan språket och så vidare. Det är en utmaning, men nu på förmiddagen, innan jag kom hit, hade vi ett seminarium med Almega som också pekade på väldigt många goda exempel på vad som händer där ute.

Jag har inte tid att svara på alla frågor nu, men Désirée Pethrus känner till vad regeringen gör och har gjort. Det handlar om tidigare språkinlärning, bättre kartläggning, snabbspår och att öppna upp för studiestartsstöd för dem med låg utbildning, fler möjligheter att komma in på extratjänster och så vidare.

Det händer alltså en massa saker, och det tror jag att Désirée Pethrus också kan erkänna.

Herr talman! I betänkandet avhandlas regeringens skrivelse avseende Riksrevisionens rapport om regional anpassning av arbetsmarknadsutbildning.

Riksrevisionen pekar i sin rapport på en rad brister och förbättringspotentialer i Arbetsförmedlingens arbetssätt när det gäller just arbetsmarknadsutbildningarna. Riksrevisionen menar till exempel att det i Arbetsförmedlingens regleringsbrev för 2015 tydligt anges att verksamheten ska anpassas bättre till både arbetssökandes och arbetsgivares behov.

Riksrevisionen konstaterar också att Arbetsförmedlingens uppdrag att prioritera arbetssökande som står långt från arbetsmarknaden kan stå i konflikt med arbetsmarknadsbehovet. Arbetsförmedlingen påpekar också själv att detta skapar incitament att anordna utbildningar som inte nödvändigtvis avser att möta en brist på arbetsmarknaden. Att arbetssökande anvisats plats i utbildningar som man kan förmoda att de inte kommer att klara av står också i direkt konflikt med regleringsbrevet.

Riksrevisionen ger en rad rekommendationer till Arbetsförmedlingen som jag inte tänker räkna upp här, men de återges i Riksrevisionens rapport, i regeringens skrivelse och i betänkandet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Herr talman! Av regeringens skrivelse kan vi konstatera att regeringen i huvudsak delar Riksrevisionens bedömningar. Det är positivt. Regeringen skriver också att man för att uppnå målet minskad arbetslöshet och ökad sysselsättning anser att det är viktigt att satsa på utbildningar som leder till arbete. Det är naturligtvis en självklarhet - bra där!

Herr talman! Regeringen skriver också om vikten av att de insatser som görs inom ramen för arbetsmarknadspolitiken är träffsäkra och kostnadseffektiva. Det borde också vara en självklarhet. Därmed är det enligt regeringen angeläget att arbetsmarknadsutbildningarna riktas till de personer som bedöms ha störst nytta av insatsen - återigen självklarheter.

Jag konstaterar att regeringen har tagit åt sig av Riksrevisionens bedömningar och att regeringen i stort instämmer i Riksrevisionens rekommendationer. Enligt mig är regeringens skrivelse därmed relativt väl avvägd utifrån Riksrevisionens rapport, varför vi också senare i dag kommer att rösta ja till utskottets förslag i betänkandet.

Däremot, herr talman, delar vi sverigedemokrater i stora delar inte regeringens åsikter om hur den svenska Arbetsförmedlingen bör organiseras och arbeta. Arbetsförmedlingen har i dag ett för brett uppdrag med, enligt dem själva, för många och svåröverskådliga verktyg i verktygslådan. Arbetsförmedlingens uppdrag måste förenklas, renodlas och förtydligas.

Efter att detta betänkande justerades i utskottet har en grupp som har arbetat med Sverigedemokraternas arbetsmarknadspolitik fått in våra förslag om en förnyad och modern arbetsförmedling i vår budgetmotion som kommer att presenteras i nästa vecka. Det är jag mycket glad för. Det innebär också att vi kanske i det här läget skulle ha haft ett särskilt yttrande, vilket vi nu inte har eftersom det vid det tillfället inte var klart med detta.

Vår förnyade politik för en förbättrad och modern arbetsförmedling för moderna förhållanden kommer alltså att presenteras i nästa vecka.

Herr talman! Arbetsmarknadsutbildningar är ett bra arbetsmarknadspolitiskt program för att få in arbetssökande på arbetsmarknaden. Det är därför av vikt att utbildningarna anpassas i första hand efter det regionala behovet.

En viktig anledning till att arbeta regionalt anpassat är att regionerna har bättre insyn och kunskap gällande utbildning och arbetstillfällen inom sin egen region. Viktigt är att Arbetsförmedlingen kan finna en god balans i avvägningen mellan nationell, regional och lokal upphandling.

Herr talman! Att anpassa arbetsmarknadsutbildningar efter regionen kan också vara ett sätt att ta till vara individers kunskaper och kompetens. Att ta till vara individers kunskaper och kompetens är av stor vikt, inte minst för att det blir en samhällsinvestering. Det främjar det lokala näringslivet, arbetsmarknaden och integrationen. Det främjar även individer med utländsk bakgrund som kan komma närmare ett arbete i Sverige som motsvarar deras yrkeskompetens.

Herr talman! Även utbildningar i bristyrken som finns i den egna regionen bör prioriteras. Idén om riktat stöd för anställning i förväg är god, och Arbetsförmedlingen har vid några projekt arbetat på det viset, detta för att på ett smidigt sätt kunna täcka arbetsbristen i regionen, speciellt i mindre kommuner, och för att det är ett bra sätt för ungdomar och nyanlända att få en stadigvarande start på arbetsmarknaden. Kommuner som är särskilt drabbade av befolkningsminskning skulle se detta som ett bra tillfälle att återuppbygga sin kommun.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Herr talman! En annan viktig aktör på arbetsmarknaden är arbetsgivarna. Anpassning till arbetsgivarens behov bör eftersträvas även fortsättningsvis. Det är trots allt arbetsgivarna som ska anställa den arbetssökande efter avslutad arbetsmarknadsutbildning.

Herr talman! Miljöpartiet de gröna yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna.

(Applåder)

Herr talman! I betänkandet behandlas regeringens skrivelse om Riksrevisionens kritik om hur Arbetsförmedlingen anpassat sina arbetsmarknadsutbildningar efter regional och lokal efterfrågan på arbetskraft. Riksrevisionen konstaterar att nuvarande arbetssätt innebär en risk för att arbetsgivarnas rekryteringsbehov inte möts på ett tillfredsställande sätt.

Det här är en granskning av flera som ligger till grund för nya ställningstaganden för Centerpartiet.

Effekten av arbetsmarknadsutbildningar har varierat över tid. Från att ha haft mätbara positiva effekter under 80-talet sjönk effektiviteten under 90-talet. I början av 2000-talet uppmättes återigen positiva effekter, särskilt för vissa yrkesinriktade utbildningar, utbildningar riktade till något äldre personer och personer med lägre utbildning.

På senare år har effektiviteten återigen sjunkit och är nu generellt sett låg. Potentiella förklaringar är ökade volymer, sämre arbetsmarknadsläge och en förändrad sammansättning bland deltagarna.

De grupper som förefaller ha störst utbyte av programmet är äldre, personer med kortare utbildningsbakgrund samt utomnordiskt födda. Även personer med funktionsnedsättning har i perioder visat sig ha större nytta av arbetsmarknadsutbildningar än andra.

Centerpartiet vill minska omfattningen av de två stora arbetsmarknadspolitiska programmen som ger rätt till aktivitetsstöd på två sätt. För det första måste möjligheten för arbetssökande att lära på jobbet förbättras. Det görs bland annat genom att lärlingsjobben utvidgas till fler personer och fler typer av företag. För det andra bör utbildningsplatserna inom det reguljära utbildningssystemet öka. Särskilt yrkeshögskolan och yrkesvux är utbildningsprogram som delvis bör ersätta arbetsmarknadsutbildningarna.

Värdet av att snabbt kunna ställa om och omskola sig, jämfört med att genomgå längre och mer omfattande utbildningsinsatser, kan antas vara större för äldre personer. Detta gäller eftersom utbildningar leder till inlåsning och produktionsbortfall på kort sikt men höjer produktiviteten och inkomsterna på längre sikt. Yngre personer bör därför i högre grad ges möjlighet till utbildningsinsatser inom det reguljära utbildningssystemet.

Personer som står nära arbetsmarknaden är också ofta i mindre behov av utbildningsinsatser. För dessa personer är ett aktivt jobbsökande generellt mer prioriterat. För äldre personer som bedöms stå längre ifrån arbetsmarknaden, där positiva effekter bevisligen finns, ska arbetsmarknadsutbildningar användas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

En väl fungerande arbetsmarknadspolitik bidrar till att underlätta för arbetssökande att komma i arbete och minskar eventuella flaskhalsar på arbetsmarknaden. Det kan göras på ett antal olika sätt, bland annat genom att hjälpa arbetslösa att söka jobb, öka arbetssökandes anställbarhet genom utbildning och stötta företag som anställer personer som står långt från arbetsmarknaden.

Förutom denna förändring vad gäller arbetsmarknadsutbildningar vill Centerpartiet också förändra Arbetsförmedlingens struktur och funktion i likhet med många andra länder. Det mest kända exemplet är Australien. Där placeras arbetssökande i olika kategorier, beroende på hur långt från arbetsmarknaden de bedöms stå. Fristående förmedlare ges sedan en ersättning, som bygger på denna kategorisering och som till stor del är prestationsbaserad. De arbetssökande kan välja mellan olika regionala förmedlare. Förmedlingsaktörerna utvärderas kontinuerligt och ges betyg som underlättar vid framtida upphandlingar och bidrar till ökad information om olika aktörers effektivitet. Australiens system har varit en viktig bidragande orsak till att arbetslösheten mer än halverats och kostnaderna för arbetsförmedling minskat.

Liknande möjligheter att välja arbetsförmedlare har införts i Nacka kommun och inom ramen för trygghetsorganisationerna TSL och TRR.

Centerpartiet vill, med inspiration från bland annat Australien, införa en jobbfixarpeng. Det är en peng som följer den arbetssökande till den förmedling som hen själv finner bäst lämpad att hjälpa den arbetssökande att komma i varaktig sysselsättning. Aktören kan vara ideell, privat eller kommunal.

Svensk arbetsmarknadspolitik tar stora resurser i anspråk. Effektiviteten är dock sällan tillfredsställande. Centerpartiet vill se färre, enklare och mer effektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder. De resurser som sparas genom sådana reformer bör i stället användas för att finansiera jobbskapande reformer.

Herr talman! Vi har i detta betänkande inget yrkande, men vi återkommer i vår budgetmotion nästa vecka med förslag i enlighet med mitt anförande.

Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationerna.

Det här är egentligen ett okontroversiellt betänkande - eller borde i alla fall vara det. Riksrevisionen har ur en aspekt av många möjliga granskat arbetsmarknadsutbildningarna. Riksrevisionen har gjort påpekanden som i huvudsak har beaktats av regeringen, och ett förändringsarbete har redan pågått på området. Det viktiga är att det finns en kontinuerlig uppföljning av den typen av omfattande åtgärder så att arbetsmarknadspolitiken kan bli effektivare och bidra positivt till att fler arbetslösa kan rustas för en föränderlig arbetsmarknad.

Det är ändå generöst av högerpartierna, särskilt Moderaterna, att passa på att lyfta upp en del saker till debatt på det sätt de gör i dag. Det erbjuder ytterligare en möjlighet att belysa det flagranta misslyckandet under åtta långa år som med högerns ideologiska enögdhet och ansvarslösa experimentlusta drabbade arbetsmarknadspolitiken och Arbetsförmedlingen.

Herr talman! Det var med stor entusiasm som regeringen Reinfeldt efter valsegern 2006 gav sig i kast med att hårdhänt göra Arbetsförmedlingen till en myndighet för upphandling, kontroll och bestraffning snarare än en myndighet inriktad på samspel med den lokala arbetsmarknaden och besjälad av att hjälpa arbetslösa att komma på benen. Sådant sätter sina spår.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Den nuvarande regeringen lade, som bekant, om inriktningen på arbetsmarknadspolitiken direkt efter valet. Trots det kaos som Sverigedemokraterna och de tidigare regeringspartierna tillsammans skapade i samband med det första budgetbeslutet har politiken kunnat verka i många avseenden. Det är klart att sådant tar tid att förändra.

I det aktuella ärendet påpekar Riksrevisionen att det togs steg i en annan riktning, det vill säga mot större utrymme för att ta hänsyn till faktiska behov på arbetsmarknaden, redan i regleringsbrevet för 2015, det vill säga det första som sittande regering har satt ihop.

En stor del av problemet med allmänna utbildningar som har gett dåligt resultat är att Arbetsförmedlingen tidigare så ensidigt skulle arbeta med personer som ligger mycket långt från arbetsmarknaden. Det ledde till, som också Raimo Pärssinen var inne på, räkna-pinnar-tänkandet. Också där har en viss justering gjorts, men det är inte ett område där man kan tänka sig en quickfix. Våra liberala kamraters desperata utspel i dagarna om att lägga ned Arbetsförmedlingen helt och hållet och starta en ny myndighet som ska göra samma sak fast utan helhetsansvar kan tjäna som en god illustration om hur man inte ska förhålla sig till arbetsmarknadspolitiken.

Inget av det som jag säger nu betyder att arbetsmarknadspolitiken är felfri - långt därifrån. Min bedömning är att det går att göra betydligt mer när det gäller upphandlingar och utbildningar, särskilt om man tar fler steg bort från den tvångsmässiga ivern att lägga ut saker på externa och privata aktörer - som var den tidigare regeringens stående order till myndigheten. Det ska helt enkelt bli lättare att genomföra bra upphandlingar om man kan koncentrera sig mer på det som verkligen behöver upphandlas, alltså göra en del mer i egen regi. Men det är nog ämne för en diskussion vid ett annat tillfälle. Jag tror också att det går att förbättra uppföljningen av det som har upphandlats. Det arbetet är ju, såvitt jag kan förstå, igång på Arbetsförmedlingen redan nu.

Herr talman! Det råder en situation i dag där arbetslösheten har sjunkit substantiellt inom i princip alla undergrupper på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är fortfarande alltför hög, och utmaningarna är stora. Men det har varit en tydlig och glädjande tendens. Sysselsättningsgraden har ökat. Den är den högsta inom EU. Den samlade utvecklingen kallar Moderaterna i sin motion att "Sverige är på väg åt fel håll". Det är bra att känna till. Det sätter väl de svepande förslagen från Moderaterna om att ta bort resurser från arbetsmarknadsutbildningar i ett perspektiv.

Jag noterar också att det från borgerligt håll förs fram att det ska satsas på det reguljära utbildningssystemet. Det är intressant. I nuvarande budgetförslag görs omfattande satsningar på just det reguljära utbildningssystemet samtidigt som till exempel garantierna läggs om ekonomiskt för att ytterligare peka ut utbildning som en väg för personer som står utanför arbetsmarknaden.

Ja, det finns stora utmaningar för svensk arbetsmarknad nu och i tiden som kommer. Det behövs snabbare vägar till rätt jobb för många nyanlända. Det behövs utbildningar och åtgärder som stärker snarare än trycker ned de personer som länge har varit utanför arbetsmarknaden. Det behövs ordentliga satsningar för att fler unga ska slutföra sin gymnasieutbildning, för att inte tala om det långsiktiga behovet av en modern industripolitik och av att ordna upp ett segregerat och fragmentiserat skolsystem.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Det som möjligen har framgått av den här diskussionen är att högeroppositionen dessvärre inte är så väl lämpad för att på ett seriöst sätt delta i en debatt om de utmaningarna. Det är i alla fall vad jag tar med mig efter dagens övningar.

(Applåder)

Herr talman! Vi har från Liberalernas sida inte väckt följdmotioner i detta ärende. Vi har varit inbegripna i en egen förnyelseprocess i frågor om arbetsmarknadspolitiken. Dock har vi ett särskilt yttrande tillsammans med Centerpartiet, på s. 14 i betänkandet.

Jag har lyssnat på debatten, herr talman. Jag tycker att det är tråkigt när det finns så många människor i Sverige som står långt från arbetsmarknaden, så många människor i Sverige som är arbetslösa, som har det knapert ekonomiskt, som känner att det vore bra om politiken var lite engagerad för att staka ut en färdriktning. Sådana här debatter slutar i ett fullständigt destruktivt och tråkigt skyttegravskrig. När jag lyssnar på vår utskottsordförande här tror jag att till och med månlandningen skulle vara en konsekvens av ett beslut på S-kongressen. Det är en otroligt trubbig hållning till de här frågorna.

Vi måste ju förstå att det som är avgörande i detta inte enbart är en fokusering på interna myndighetsstrukturer och annat. Det som är viktigt är att människor i Sverige får jobb. Det är klart att om man då fokuserar på de människor som har lättast att få jobb kan man sedan hänvisa till att statistiken blir väldigt bra. Om man satsar och tydligt fokuserar på dem som står längst från arbetsmarknaden kommer man inte att kunna visa upp att lika många får jobb direkt, eftersom det handlar om mycket mer komplicerade situationer. Det handlar om människor som står längre bort. Det handlar om betydligt större insatser för varje enskild individ. Det måste man kunna erkänna även utan att stå här och slå sig för bröstet och säga: "Vi är mycket duktigare än ni är." Ja, men om man har helt olika fokus i sina insatser är det klart att resultaten också blir olika.

Vi i Liberalerna har nu tydligt sagt att vi menar att förtroendet för Arbetsförmedlingen hos arbetsgivarna, hos de arbetssökande och hos allmänheten är så pass lågt att det krävs en betydligt större reformagenda än vi nu ser från den nuvarande regeringen. Vi menar därför att Arbetsförmedlingen i dess nuvarande form bör läggas ned. Vi bör skapa en ny myndighet som i huvudsak fokuserar på dem som står längst bort från arbetsmarknaden.

De personer som är borta några månader - ingenjörer, sjuksköterskor eller andra - klarar i dag av att få jobb utan Arbetsförmedlingen. De allra flesta företag som behöver nya medarbetare, ny personal, går inte till Arbetsförmedlingen. Vår arbetsmarknad i dag ser inte ut som den gjorde för 30 år sedan, oavsett hur mycket Socialdemokraterna hoppas på, tror och vill detta. Vår arbetsmarknad i dag ser annorlunda ut. Det finns rekryteringsfirmor, privata bemanningsföretag och många andra som är långt mer effektiva än Arbetsförmedlingen på att matcha fram jobb för de människor som står närmare arbetsmarknaden. Detta är en kort förklaring till det.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Sedan är det också så att Sverige i dag är det land i Europeiska unionen som har minst andel så kallade enkla jobb. Vi är också det land i Europeiska unionen som har högst ingångslöner. Samtidigt har vi haft en väldigt stor invandring till Sverige. Vi måste ju förstå att om vi vill ge en framtid till alla de människor som har flytt från krigets Syrien, från diktaturen i Eritrea, från sönderfallet i Afghanistan och så vidare och kommit till vårt land, om vi vill ge dem en fair chance på vår arbetsmarknad, då måste vi också sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Det innebär att vi måste kunna formulera en politik som innebär lägre ingångslöner och fler jobb med lägre kvalifikationskrav för att människor snabbt ska kunna komma in. Från Liberalernas sida har vi också en rad förslag med anknytning till detta men i en vidare diskussion om arbetsmarknadspolitiken.

Herr talman! Ja, vi får väl önska Liberalerna lycka till på deras förnyelseresa.

De förslag som kommer nu verkar vara väldigt nya, men de pekar åt ett visst håll. Jag noterar två saker i Fredrik Malms anförande.

Det ena är retoriken. Han anklagar mig för att ha en viss retorik. Han har naturligtvis sin egen.

Det andra är att han vill lägga ned Arbetsförmedlingen. Här har vi en översyn av hur arbetsmarknadsutbildningarna fungerar. Nu har han kommit fram till svaret: Han vill lägga ned Arbetsförmedlingen, och sedan vill han ha lägre ingångslöner.

Samtidigt har ni från den borgerliga kanten tryckt på väldeliga om att vi ska ha en stor översyn av Arbetsförmedlingen. Det är tillgodosett. Nu är den utredningen på gång. Men då orkar inte Liberalerna vänta. Ni kanske är klara med er förnyelseresa redan. Ni säger: "Nej, vi väntar inte på någon utredning, utan vi lägger ned Arbetsförmedlingen och startar en ny myndighet." Jag förstår inte riktigt logiken i det, Fredrik Malm. Varför inte vara delaktig på bästa sätt i översynen av Arbetsförmedlingen som regeringen har tillsatt? Man ska se över uppdraget som myndigheten har och så vidare. Det är brett. Varför bara raskt gå på? Ali Esbati sa någonting om att det är en desperat handling, och nog verkar det vara lite av en desperat handling.

Bara för att Arbetsförmedlingen har hamnat i det här läget kan man inte säga att det är Arbetsförmedlingens fel. Man har naturligtvis styrt det politiskt, och det gjorde ni under åtta år, Fredrik Malm. Men nu har ni hittat en ny lösning: "Vi struntar i att göra den här översynen. Vi lägger ned. Sedan kommer vi att göra en lösning. Då sänker vi ingångslönerna. Då blir det jobb i Sverige."

Fredrik Malm har tidigare sagt att om inte arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar sänker vi här i riksdagen lönerna. Jag vill fråga: När har de inte gjort det?

Herr talman! Vi har i Sverige en alltmer tudelad arbetsmarknad och en allt tydligare tudelning av den grupp som inte har jobb.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

Vi har en stor grupp människor som snabbt får ett nytt jobb, som kanske är borta några månader. Det är unga människor med utbildning som blir arbetslösa och sedan ganska snabbt kommer tillbaka in på arbetsmarknaden. Så har det alltid varit, och så kommer det förmodligen alltid att vara. Det är viktigt att det finns människor som företag kan anställa snabbt.

Sedan har vi en större grupp människor som står längre bort från arbetsmarknaden, som har varit borta länge. Många av dem är också nyanlända; det är ungdomar utan utbildningskvalifikationer eller utan examen som kanske aldrig kommer in på arbetsmarknaden.

Detta innebär att ju längre den här tudelningen fortsätter och ju längre tid som går utan att integrationen riktigt fungerar i Sverige, desto större blir den grupp människor som står allt längre bort från arbetsmarknaden.

Det vi i Liberalerna menar är att man måste fokusera särskilt på den här gruppen. Man måste göra det mer. Vi menar att Arbetsförmedlingen eller den myndighet som kommer i dess ställe måste ha ett uppdrag som motsvarar den arbetsmarknad och den situation bland de arbetslösa som finns i Sverige. Vi menar att den inte har det i dag.

Därtill kan vi inte bortse från förtroendeproblematiken. Om väldigt många arbetsgivare i Sverige, uppemot 90 procent - eller 70 eller 80, någonstans där - känner att de inte vill gå till Arbetsförmedlingen när de behöver utlysa tjänster eftersom de inte får den kompetens som deras företag behöver, om väldigt många arbetssökande känner att de inte får jobb genom Arbetsförmedlingen och undrar varför de ska delta i dess program och om allmänheten upplever att den här myndigheten inte levererar, då menar vi att man måste göra någonting från politiskt håll.

Herr talman! Då måste man göra någonting själv, och då måste man naturligtvis bli vassare på matchningen så att man kan möta arbetsgivarna. Man ska i djupa samtal komma överens om vilka behoven är och på vilket sätt man kan tillgodose dem. Man måste ju jobba med frågan, Fredrik Malm! Ni kan inte bara gå ut och säga: "Nu lägger vi ned, och så startar vi något nytt. Häpp!" Det funkar ju inte.

Vart vill Liberalerna gå när det gäller samhällsbygget? Ni säger att vi måste förändra vår arbetsmarknad, och då ska vi gå tillbaka till en gammal arbetsmarknad där det var låg produktivitet som motsvarades av låga löner. Det är fler som får jobb då. Det är den gamla sanningen.

Men Sverige har inte vuxit och fått sitt välstånd genom att ha lågkvalificerade jobb i mängder. Tvärtom har vi byggt upp att vi har mer kvalificerade jobb, högre teknik, högre kunskap, högre mervärde och högre exportvärde så att vi kan få in pengar och bygga samhället. Det är ju ditåt vi ska gå. Vi ska inte gå mot att få tillbaka skoputsare och annat. Och vad menar Fredrik Malm med enkla jobb? Vad är det för någonting? Var kommer den definitionen ifrån? Och hur bygger man det? Det är ju att gå baklänges.

Vi ska bli konkurrenskraftiga i det här landet, och för det behövs det ett kunskapslyft. Det viktiga för att minska tudelningen är naturligtvis att se till att alla människor får bättre förutsättningar och bättre kunskaper. Det kommer att kräva stora resurser som i sin tur kräver att fler är med och bidrar på olika sätt - inte skattesänkningar eller lönesänkningar och inte att lägga ned Arbetsförmedlingen!

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Regional anpassning av arbetsmarknads-utbildning

(Applåder)

Herr talman! Jag har ungefär samma definition av enkla jobb som statsministern hade i sitt tal i somras, och han tillhör dessutom Raimo Pärssinens parti. Han gav då näringsminister Mikael Damberg i uppdrag att sammanföra fackförbund och arbetsgivare för att hitta en lösning för fler enkla jobb. Jag hade tyckt att det hade varit bra om det fungerade - då hade vi inte behövt ta upp det i riksdagens talarstol. Men det var bara det att facket sa nej. LO vägrade.

Vilket samhällsansvar är det? Vad säger man till de människor som i dag befinner sig i etableringen hos Arbetsförmedlingen men som har låg utbildning och som snabbt vill komma in på arbetsmarknaden? Vad säger man till den stora gruppen arbetslösa, många av dem nyanlända och långtidsarbetslösa? Bland dem som i dag är inskrivna på Arbetsförmedlingen är 40 procent födda utanför Europa.

Vad säger man till de 150 000 personer som just nu befinner sig i Migrationsverkets mottagningssystem? Många av dem kommer sedan att få uppehållstillstånd. Många av dem kommer från krigsområden - från Syrien, från Afghanistan, från Eritrea. Det är människor som sannolikt inte har haft möjlighet att skaffa sig en ingenjörsexamen, en sjuksköterskeexamen eller en juristexamen till följd av diktatur, krig och sönderfall, till följd av institutioner som inte levererar.

Vad säger Socialdemokraterna till dem? Jo, man säger: Vi ska inte förändra någonting.

Herr talman! Om jag ska vara uppriktig tror jag inte att vi kommer att klara detta i Sverige om vi inte klarar av att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden. Vi kommer att permanenta ett utanförskap. Vi kommer att pressa nya generationer nyanlända och ungdomar utan gymnasieexamen ut i periferin, längre och längre bort, i en större och större nyfattigdom. Och så kommer vi att få den här debatten, och siffrorna och kurvorna kommer att fortsätta att bara peka nedåt.

Då kommer Raimo Pärssinen att stå här fortsättningsvis och säga: Vi ska inte göra någonting. Men jag tror inte att det är lösningen för Sverige. Vi står inför betydande problem som vi måste kunna hantera.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 11.)