Översyn av resegarantisystemet

Fru talman! Enligt riksdagsordningen kan ett utskott väcka förslag i riksdagen om ämnen som hör till utskottets beredningsområde. Det är det som nu har skett i civilutskottet när det gäller att utreda det nuvarande resegarantisystemet.

Covid-19 har slagit hårt mot världen och mot Sverige. Pandemin har inneburit stora påfrestningar för såväl enskilda som hela samhället. Det har påverkat oss alla. För en del har det inneburit att familjemedlemmar eller nära vänner har avlidit, och i många fall har det inte varit möjligt att ta ett ordentligt avsked. Människor har isolerats, och ensamheten plågar många. Sjukvården har satts under stor press, och vi vet ännu inte vilka följder det kan få för folkhälsan framöver.

Covid-19 har också slagit hårt mot människor som har haft ett jobb att gå till den ena dagen men inte den andra. Sjukskrivningar har också gjort att inkomsterna har blivit osäkra.

Uttrycket slagit hårt kan kanske sägas vara en underdrift i sammanhanget. Men vi har alla bilden ganska klar för oss, även om vi ännu inte vet de slutgiltiga konsekvenserna.

Många företag, beroende på bransch, förstås, har också drabbats hårt, vilket i sin tur kan drabba konsumenter. Så har det varit när det gäller resebranschen. Konsumenter har betalat i förväg för en resa som sedan inte har kunnat genomföras, och företaget har saknat likvida medel för att kunna betala tillbaka pengarna.

Vi har vidtagit insatser för att mildra effekterna för de resenärer som har drabbats. EU har pekat på ett vouchersystem. I en extra ändringsbudget för 2021 har regeringen avsatt 679 miljoner kronor för ett researrangörslån. En del konsumenter har fått tillbaka sina pengar, men det kvarstår fortfarande många omständigheter som gör att resenärer i dag inte erhåller fullgott skydd. Det måste ses över.

Angående konsumentskydd är det viktigt att nämna att det till stora delar är harmoniserat inom EU. EU presenterade därför i november en strategi för konsumentpolitiken där man sa att man ska analysera i vilken mån paketresedirektivet fortfarande fyller sin funktion, mot bakgrund av det som har hänt. Kommissionen avser att senast 2022 vara klar med sin analys. Sverige och vår regering ska såklart vara en aktiv del i det förändringsarbetet, eftersom det är önskvärt att ha ett gott skydd inom hela EU.

Vi ställer oss bakom det här utskottsinitiativet, eftersom vi ser att det är viktigt för konsumenter och företag som drabbats. Långsiktiga och hållbara lösningar behöver mejslas ut inför framtiden.

Avslutningsvis är det också viktigt att nämna att vi måste få stopp på covid-19. Vi måste alla fortsätta ta ansvar för att minska smittspridningen och vaccinera oss för att få stopp på pandemin. Än så länge fortgår den dock, och vi kommer att ständigt behöva se över nya vägar inom både Sverige och EU för att begränsa effekterna.

Fru talman! Med det yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Pandemin slog som bekant till mot samhället med full kraft. En bransch som fick erfara det på ett påtagligt sätt är resebranschen. För ungefär ett år sedan beslöt UD att avråda från resor till samtliga länder. Konsekvensen av det blev i princip ett näringsförbud för en hel bransch.

Det resegarantisystem som vi har i dag täcker inte situationen när en resa blir inställd på grund av ett de facto-reseförbud från UD, utan det resegarantisystem som vi har ersätter en konsuments resa när den har ställts in på grund av researrangörens insolvens. Den situation som vi i stället fick var att många researrangörer kom att bli insolventa på grund av reseförbudet. Men resan ställdes alltså inte in på grund av insolvens utan på grund av UD:s reserekommendationer.

Det gick upp för oss som parti och för många andra att det system som vi från politikens sida hade skapat för att skydda och hjälpa konsumenter nu riskerade att stjälpa en hel bransch. Vi resonerade som så att politiken därför bör vara med och ta ansvar för att försöka hjälpa en bransch som kommer i kläm. Den är å ena sidan återbetalningsskyldig, men å andra sidan varken får eller kan den i praktiken genomföra sin verksamhet. Den hade de facto fått ett näringsförbud från politiken men inte fått fullgod kompensation för det.

Därför tog Moderaterna under våren ett initiativ till att införa en resegaranti med en fondlösning, som på sikt skulle kunna bli självfinansierande av branschen. Men politiken behövde till exempel låna ut pengar för att fonden skulle komma på plats och för att inte såväl konsumenterna som resebranschen skulle lida stora ekonomiska förluster.

Den chansen fanns där och då. Men regeringen gjorde ingenting eller mycket lite för att avhjälpa problemet. Tiden gick. Ingenting hände, och researrangörer började gå i konkurs. Det som sedan hände och som har gjort att vi står här i dag var att Centerpartiet väckte ett nära nog likalydande, inte helt likalydande, men något mer utvattnat förslag än det som vi moderater lade fram från början.

Fru talman! Det tycker jag är bekymmersamt. Det finns anledning att fundera över om Centerpartiet har varit genuina i detta. Eller har man helt enkelt bara väntat ut tiden för att det inte ska kunna kosta några pengar, för att förslaget inte kommer att kunna tillämpas för de företag som nu har problem? Det har man också varit ganska transparenta med. Man har sagt: Nej, vi kommer inte att kunna hjälpa dem som har drabbats av pandemin den här gången i det här avseendet. Det här blir för framtiden.

Det, fru talman, tycker jag är att undfly sitt ansvar. Om man tycker någonting bör man rimligen också stå för det och driva den politiken. Men det har blivit uppenbart att man som en eftergift till det regeringssamarbete man stöttar valt att inte göra det. Detta är naturligtvis att beklaga för Sveriges konsumenter och för den resebransch som har lidit stora umbäranden under pandemin.

Nu står vi här med ett urvattnat betänkande med förslaget att regeringen ska tillsätta en utredning. Vi ställer oss för all del bakom det, för en utredning är väl bättre än ingenting. Men vi hade kunnat besluta om ett långt mycket bättre och skarpare förslag om vi redan för knappt ett år sedan hade gått vidare med det förslag som Moderaterna lade fram och som Centerpartiet nu har försökt kopiera.

Jag vill med det sagt, fru talman, yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! För ganska exakt ett år sedan, den 14 mars 2020, stängde världen ned. Pandemin var ett faktum. UD:s avrådan från alla icke nödvändiga resor till samtliga länder har sedan dess förlängts ett antal gånger och gäller fortsatt till många av länderna i vår omvärld. Hundratusentals konsumenter med bokade resor hamnade i kläm. Lagen säger att konsumenterna ska ha pengarna tillbaka inom 7 respektive 14 dagar, men möjligheterna för resebolagen att betala tillbaka har varit, och är fortfarande, mycket små.

En tjock svart rullgardin drogs ned över hela resebranschen. Regeringens stödpaket och åtgärder för företag har varit för krångliga och för få. De har kommit för sent och har inte träffat rätt. Hjälpen till resebranschen har alltså uteblivit, och många konsumenter har fått vänta länge på det de lagligen har rätt till. Företag har gått i konkurs. Livsverk har slagits i spillror. Det har kommit åtskilliga mejl och telefonsamtal från företrädare för reseföretag som desperat försökt berätta och få regeringen att förstå att situationen är akut. Trots det har agerandet från regeringen och dess samarbetspartier varit mycket passivt.

Fru talman! Vi i Sverigedemokraterna är glada över att det förslag som vi och Moderaterna med stöd av Kristdemokraterna lade fram nu också får stöd av övriga partier i civilutskottet. Det är dock sorgligt att det har tagit så otroligt lång tid för de övriga partierna att förstå att situationen är akut och att något behöver göras. Ett helt år efter det att nedstängningen av branschen blev ett faktum reagerar Centerpartiet och övriga. Sent ska syndaren vakna, som man brukar säga.

Redan i april 2020 lade nämligen Sverigedemokraterna och Moderaterna fram förslag om åtgärder för företag och konsumenter. Då röstade Centern nej. Regeringspartiernas företrädare röstade också nej och menade på att man inte bedrev påtryckningar på regeringen genom utskottsinitiativ, trots att man gjort det tidigare och trots att man inte verkar ha några problem med att göra det i många andra frågor. Sanningen var antagligen den, fru talman, att förslaget kom från fel parti.

Regeringspartiernas företrädare sa i våras för ett år sedan att regeringen redan jobbade på frågan, men månaderna gick och ingenting hände. Problemen för resebranschen var fortsatt stora och eskalerade allteftersom tiden gick. När september kom fanns det inga förslag på bordet. Då lade vi sverigedemokrater fram ett nytt förslag för att hjälpa konsumenterna och rädda resebranschen. Även denna gång röstade Centerpartiet och övriga i JÖK-konstellationen nej.

Nu, nästan ett år efter det att krisen blev ett faktum, lägger alltså Centerpartiet fram detta förslag med i stort sett samma innebörd, och då går det tydligen bra att bedriva påtryckningar på regeringen genom utskottsinitiativ. Då går det tydligen bra att rösta ja. Jag måste säga, fru talman, att jag tycker att det är ynkligt. Prestigen är så hög bland dessa partier i Sveriges riksdag att man utan att blinka låter företagare och konsumenter hamna i kläm.

Fru talman! Den lagstiftning som finns i dag är inte anpassad för situationer som den vi haft med coronapandemin. Resebranschen skriker efter hjälp. En del har tappat 100 procent av sin omsättning. Även om många företag nu betalat tillbaka till konsumenterna, ofta genom ofördelaktiga lån, är faran långt ifrån över. Därför har Sverigedemokraterna drivit på för förändring, och jag hoppas att regeringen nu förstår allvaret i situationen och kommer att agera därefter. Det är också viktigt att lagstiftningen ses över för framtiden, så att vi inte hamnar i den här situationen nästa gång vi har en global kris. Därför kommer vi att stödja det här initiativet, då det ligger i linje med de initiativ som vi själva tagit. Från Sverigedemokraternas sida stöder vi gärna bra förslag, oavsett vem som lägger fram dem. Vi tar vår uppgift att företräda folkets vilja på allvar.

Fru talman! Det har väl framgått av tidigare talare att det utskottsinitiativ som samtliga partier har ställt sig bakom tagits på förslag av Centerpartiet.

Det är inte så många år sedan vi beslutade om de nuvarande resegarantierna, som innebär att en resenär endast kan få återbetalning av biljetter och ersättning för eventuell återresa ifall researrangören är insolvent och går i konkurs. Pandemin har blottlagt brister som vi nu tar initiativ till att åtgärda. Det är många här som på ett målande sätt beskrivit detta. Alla vet ju vad pandemin har inneburit för människors möjligheter att röra sig och resa. Detta känner vi alla till.

Vad händer om arrangören hindras från att fullgöra sitt åtagande när, som nu sker, gränser stängs och all trafik även inom landet nästan upphör? Alla vet vilka anledningarna är till att researrangörerna nu ber oss om stöd. De har, precis som andra företag, möjlighet att ansöka om omsättningsstöd och stöd till korttidspermitteringar, men till skillnad från många andra har de drabbats dubbelt.

När vi talar om det här vill jag också påpeka att såväl omsättningsstödet som stödet till korttidspermitteringar är ekonomiska stöd som tillkommit tack vare att Centerpartiet varit en budgetförhandlande part. Det vi nu är missnöjda med är de sena utbetalningarna och de krångliga reglerna.

Intäkter som researrangörerna redan fått från försålda resor måste återbetalas till kunderna, samtidigt som de står med fordringar gentemot hotell, transportföretag, guider och andra som befinner sig i samma prekära sits som de själva. Utöver det är, som alla vet, marknaden för nyförsäljning stendöd.

Vad är då en researrangör för något? De flesta tänker säkert på något av de större bolagen, som flyger oss till Kanarieöarna, till Paris eller ännu längre bort med hjälp av sammanlänkade tjänster som flyg, transporter, hotell, utflykter, guider med mera. Men det kan också vara en mindre arrangör av sportresor, kulturresor eller konsertresor. Det som behövs är att resan säljs som ett sammankopplat arrangemang i paketform. Det är alltså många småföretag detta handlar om. Dessa arrangörer har ingen annanstans att hämta pengar än från sin egen ficka. Pandemin har drabbat alla lika, och det är uppenbart att det funnits brister i den nuvarande resegarantilagen som man inte kunde förutse när den senast ändrades.

Det har påpekats i debatten att jag och Centerpartiet inte varit först med att påtala resebranschens akuta behov, men vi har varit medvetna hela tiden. Jag önskar att jag hade varit med den gången. Det är av kända skäl, som jag inte tycker att vi ska ägna värdefull talartid åt att gå in på nu. Centerpartiet har genom att ställa krav på regeringen på ett antal punkter, närmare bestämt 73 punkter, fått vara med och budgetsamverka och skapat den situation vi har i dag. Där har Centerpartiet alla möjligheter att påverka.

Det handlar också om att ta ansvar för Sveriges ekonomi. Det gäller särskilt i kristider när vi kanske har lagt fram 20 olika krispaket och budgetar för att rädda företag, varav några också finns i resebranschen. Vi har som framgår varit först med att lägga fram förslag i Sveriges riksdag om att utreda en lagändring som kan leda fram till att ett sådant stöd kan tas fram och finansieras på det sätt som Svenska resebyrå- och arrangörsföreningen har föreslagit i en skrivelse till regeringen den 2 december 2020. Det är således inte som Carl-Oskar Bohlin säger en blåkopia av Moderaternas förslag, utan det är resebranschens eget förslag som vi lägger fram som ett förslag.

Sedan frågan väcktes ursprungligen av såväl Sverigedemokraterna som Moderaterna har Centerpartiet inte legat på latsidan. Vi har använt vårt avgörande inflytande över den ekonomiska politiken till att se till att ett statligt lån kunnat sättas upp, varifrån de företag som ännu står i skuld till sina resenärer kan få hjälp till återbetalning. Det har varit bra för resenärerna, såklart, som har fått vänta på sina pengar. Men det har också erbjudit en möjlighet åt dessa bolag, som inte har kunnat återbetala resenärernas pengar, att fortsätta att existera och planera för framtiden.

Låneramen är på 670 miljoner kronor. Det är den summa vi har kunnat sätta av i en extra ändringsbudget som ett nytt anslag i utgiftsområde 24 Näringsliv. Det är det närmaste en finansiering åt resebranschen vi sett i något budgetalternativ som lagts fram i riksdagen och även i skuggbudgetar. För det räcker inte att ersätta branschen med fagra ord och olika initiativ. Det behövs pengar och en vilja att i sin egen budget prioritera detta i en tid när många andra uppgifter av goda skäl känns angelägnare.

Fru talman! Min förhoppning är att den utredning som det enhälliga civilutskottet nu begär att regeringen ska tillsätta arbetar snabbt och att den fond som researrangörerna själva förbinder sig att finansiera långsiktigt kan avsättas i kommande budgetar.

Men det är en process vi inte råder över här och nu, fru talman. Jag är glad och nöjd att vi snabbt är framme vid ett beslut. Jag vet att många arrangörer hade hoppats kunna få mer stöd medan pandemin pågick och pågår. Vi hade hoppats att kunna boka semesterresor igen, först nu i vår och sedan till sommaren.

Nu vet vi inte hur återstoden av 2021 kommer att se ut. Det är mitt hopp att vi med dagens beslut ger såväl resenärer som researrangörsföretag lite ljus i tunneln som innebär att vi kan planera en framtid med upplevelser och god rekreation. Jag yrkar således bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Min fråga till Ola Johansson är enkel. Vid två tidigare tillfällen - i april 2020 och i september 2020 - har utskottet behandlat frågan. Båda gångerna har Centerpartiet röstat nej.

Nu slår man på stora trumman och går ut med att man lanserar det här initiativet. Det sker först efter ett år av en riktigt allvarlig och akut situation för konsumenter och företagare samt kort efter att kraftig kritik riktades mot Centerpartiet i det seminarium som branschen ordnade. Det är knappast en slump.

Missförstå mig inte. Jag är jätteglad att Centern nu har vaknat och kan tänka sig att stödja initiativet för att förbättra för företag och konsumenter. Men varför kunde man inte det i april eller i september?

Min fråga till ledamoten Johansson är därför: Varför röstar Centern nej två gånger till detta initiativ om man är för frågan i sak? Är det verkligen så att Centern håller sig på en sådan otroligt låg nivå att man inte kan rösta ja till ett bra förslag bara för att det kommer från Sverigedemokraterna?

Fru talman! Jag vill börja med att försöka förklara för Angelica Lundberg hur det hänger samman med de förslag som läggs fram som utskottsinitiativ i civilutskottet och hur man arbetar med den ekonomiska politiken.

Jag tror att Angelica Lundberg skulle kunna gå hem och titta igenom Sverigedemokraternas skuggbudget och leta efter den summa pengar som är avsatt för detta ekonomiska stöd till resebranschen som hon själv tog initiativ till. Att ta ansvar för en bransch och samtidigt ta ansvar för Sveriges ekonomi innebär att man inte bara i ord lägger fram förslag om åtgärder utan att man också är beredd att sätta den kostnad som man har talat om i motsats till andra angelägna utgifter.

Det går inte an att lägga fram ett förslag om ett utskottsinitiativ som inte sedan backas upp med avsättningar av ekonomiska medel i den egna skuggbudgeten. Det är väldigt viktigt att påpeka. Det är också det som gör att talet om vem som var först eller kom sist med detta är ganska meningslöst. Det behöver sättas av pengar om man ska genomföra en sådan åtgärd.

Just det faktum att pengar behövde avsättas där och då på det sätt som Moderaterna och Sverigedemokraterna framförde i sina förslag var skälet till att Centerpartiet inte där och då kunde säga ja till förslaget, även om vi känner stor sympati och medkänsla för resebranschen.

Det vi i stället gjorde var att se till att ta ett samtal med regeringen och se till att 679 miljoner kronor som researrangörerna kan använda som ett lån tillgängliggjordes så fort som möjligt.

Det är väldigt viktigt och betydelsefullt. Det visar också att om man vill kunna påverka ska man sitta och förhandla om budgetar och inte stå i talarstolen och påstå att man vill göra saker som man sedan inte har täckning för i den egna budgeten.

Fru talman! När vi lade fram förslagen för nu nästan ett år sedan haglade invändningarna tätt från Centerpartiet. Vi hör samma invändningar här i dag.

Invändningen var att förslaget var budgetdrivande. Man raljerade i utskottet över att man inte såg de pengarna i Sverigedemokraternas budget, och det är samma invändning vi hör här i dag.

Nu lägger Centerpartiet självt fram samma förslag. Men det har inga pengar med i sin budget. Centerpartiet har ingen budget. Det är ju Stefan Löfvens budget. Men det finns inte heller där några pengar med för en resefond till resebranschen.

Varför finns inte det, om det nu var invändningen och argumentet mot vårt förslag? Varför finns då inte dessa pengar med i regeringens budget, som Ola Johansson säger här i dag?

Det är uppenbart var Centern har sina lojaliteter. Det är inte hos företag eller konsumenter. Om jag hade varit företagare och då speciellt i resebranschen hade inte jag lagt min röst på Centerpartiet i nästa val. Det är ett som är säkert.

De lån som Ola Johansson nämner och som han aviserat träffar långt ifrån rätt. Här missgynnas företag som har gjort allt de kan och tagit ofördelaktiga lån för att kunna betala tillbaka till konsumenterna.

Det är heller inte de pengarna som Ola Johansson talar om i sitt initiativ, utan det är stödfonden med pengarna för att rädda resebranschen. De finns inte heller med i Centerpartiets budget, eller för den delen i Stefan Löfvens budget.

Fru talman! Jag vill ställa frågan till Ola Johansson om han inte själv tycker att han håller sig på en ganska låg nivå. Det är till viss del barnsligt att föra politik på det här sättet. Skulle det inte vara bättre om Centerpartiet höjde sig något för företagens och konsumenternas skull?

Fru talman! Politik handlar om att samla majoriteter kring förslag som är möjliga att genomföra. Det må vara så som Carl-Oskar Bohlin säger att det jämfört med vad som sas för ett halvår sedan är urvattnat. Men det är det förslaget som går att genomföra och som det går att få en bred majoritet för och få hela utskottet och riksdagen att ställa sig bakom.

Då är det vad vi kan genomföra. Det är vad Centerpartiet gör. Vårt bidrag till politiken är att se till att saker och ting blir gjorda. Sedan ska man inte underskatta betydelsen av 679 miljoner kronor i ett lån till de företag som inte har egna medel för att återbetala sina resenärer. Det har självklart varit oerhört betydelsefullt för resenärerna som har legat ute med pengarna under väldigt lång tid men också för företagen som slipper sälja av sina tillgångar för att kunna göra återbetalningen som de troligen har väntat alldeles för länge med.

Jag konstaterar dock samtidigt att Angelica Lundberg inte har bekräftat att Sverigedemokraterna i sin egen skuggbudget har tagit höjd för den extra kostnad som hon föreslog för ett halvår sedan. Hade man menat allvar skulle man ha ställt den kostnaden mot andra saker som man vill genomföra, men det har inte Sverigedemokraterna gjort. Man har valt att lägga de pengarna på någonting annat.

Fru talman! Pandemin har slagit hårt mot världen på ett sätt som inte många förutsåg 2019. Effekterna har blivit mycket större än vid de sjukdomsutbrott som kommit tidigare under 2000-talet. Människor har blivit allvarligt sjuka och dött. Ekonomin har drabbats hårt. Tillväxten har stannat av. Företag har fått det tufft och gått i konkurs. Människor har förlorat sina jobb och sina bostäder. Vårdpersonal går på knäna. Många har fått det extremt svårt.

Fru talman! Pandemin har nu pågått i över ett år. Reseföretag har blivit återbetalningsskyldiga för många paketresor oavsett om de fått tillbaka sina utlägg eller inte. Samtidigt har nya bokningar varit i stort sett obefintliga, vilket gör att nya pengar inte kommer in. De konsumenter som bokat resor kan inte få tillbaka sina pengar.

År 2018 trädde paketreselagen och resegarantilagen i kraft. En resenär får enligt paketreselagen avbeställa en resa innan den påbörjats och ska då få pengarna tillbaka. Med resegaranti avses ett skydd mot ekonomisk skada som kan drabba resenären om arrangören inte har pengar att betala tillbaka med. Arrangörer av paketresor är skyldiga att se till att paketresorna omfattas av en resegaranti som är godkänd enligt resegarantilagen. Här kan varje företagare välja själv vilket sorts skydd de vill ha.

Resegarantin kunde tidigare tas i anspråk även då en resa ställdes in eller avbröts på grund av force majeure. Den nya resegarantilagen gäller däremot endast vid insolvenssituationer. Dessa saker har medfört problem i den situation som uppkommit på grund av pandemin.

Fru talman! Nu har ett enigt utskott bestämt sig för att utreda utformningen av det svenska resegarantisystemet, med målet att resenärerna ska få ett starkare ekonomiskt skydd inför framtiden. Förhoppningsvis kan en bred och förutsättningslös översyn av resegarantisystemet få fram en lösning som alla kan enas kring.

Fru talman! Det är viktigt att dra lärdomar av den kris som vi nu befinner oss i. En lärdom är att det saknas ett fungerande skydd för konsumenter som köpt en resa när världen stänger ned på grund av en pandemi och att företag i branschen kom i kläm på grund av nuvarande lagstiftning.

Nu har vi en chans att bättra den situationen inför nästa kris. Lösningen kan mycket väl vara att bygga upp en fond som finansieras av branschen; det får utredningen utvisa. Viktigt är dock att vi parallellt följer den översyn av paketreselagen som EU-kommissionen har tagit initiativ till, så att vi får ett hållbart system på europeisk nivå.

Med det ställer vi oss bakom förslaget till tillkännagivande.

Fru talman! Som sista talare i dag och mot bakgrund av den här debatten vill jag påminna alla om att hjälpas åt att hålla smittspridningen nere och att ta vaccinet när vi väl erbjuds det. Jag tror att vi alla längtar efter att öppna upp samhället igen - och inte minst efter att få resa.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 18 mars.)