Idrott, friluftsliv och spel

Fru talman! Det är friluftslivets år 2021. Det görs en lång rad satsningar för att fler ska söka sig ut i naturen. Under året kommer ungefär 150 olika aktörer inom friluftslivet att vara inblandade i att få fler att prova detta. Många människor gör det redan. Det beror sannolikt på att de mår bra av det. Friluftslivets år ska därför förhoppningsvis innebära att fler människor upptäcker vinsterna med att delta i friluftslivet.

Det handlar också om att öka den allmänna kunskapen och medvetenheten om friluftslivets värden och om allemansrätten. Det sistnämnda är inte minst viktigt, där vi ser en hel del utmaningar.

För en del räcker det att upptäcka dessa möjligheter, men för andra är det viktigt att också tillgängligheten förbättras. Det gäller avstånd till naturen, möjligheten att ta sig dit på ett praktiskt sätt och också tillgängligheten för till exempel barnvagnar och rullstolar när man väl är på plats. Det är bra att det i det här betänkandet finns en del motioner och tankar som påminner om detta.

Redan före pandemin såg vi ett ökat och stort intresse för dessa frågor och för att vara ute i naturen. Det har fått ytterligare skjuts genom pandemin, och det är underbart att se. Men det innebär såklart också en hel del utmaningar. Dels är det risker för allemansrätten, dels är det risker för föreningslivet. En stor del av friluftslivet är ju byggt på frivilliga krafter som nu får mer att göra och ibland också har ett ökat ansvar och större tyngd på sig. Det är viktigt att de orkar med den stora utmaning som detta innebär och också tar till vara de möjligheter som det för med sig.

Regeringen och samarbetspartierna har skjutit till pengar till detta. Det är bra, men min bedömning är att vi kommer att behöva fortsätta att ha friluftslivet tydligt i fokus framöver, inte bara detta år utan också kommande år. Kulturutskottet kommer att dra sitt strå till stacken genom en särskild utvärdering av friluftspolitiken under det kommande året.

Fru talman! Också idrotten har påverkats hårt av pandemin, vissa idrotter mer än andra. Framför allt gäller det idrotter där det är fysisk närhet och träning och tävlingar inomhus, men vi ser att alla andra också har drabbats. Stora arrangemang är svåra att genomföra, men också småskalig knatteverksamhet har varit svår att genomföra ibland.

Stöd är viktiga. Stöd har getts. Vi har inte kunnat ge stöd som täcker och löser alla problem som finns. Vi kommer att behöva fortsätta ge ekonomiska stöd så länge som det finns en pandemi och så länge som det finns restriktioner.

Jag tror också att det kommer att finnas långsiktiga konsekvenser av detta. Snedrekryteringen har sannolikt förstärkts. Det är svårare att rekrytera nya människor till idrotten, inte minst sådana som inte finns i kretsar där det är vanligt att delta i idrott. Kanske är det också så att de ideella krafterna på detta område får svårt att orka med framöver, då det ställer väldigt stora krav.

Också de utanför själva idrottandet har drabbats på olika sätt. Det har såklart varit färre upplevelser, färre stora arrangemang och mindre av elit som man kan betrakta och inspireras av. Detta påverkar naturligtvis synen på idrotten i Sverige. Vi kommer sannolikt att få se följdeffekter som varar i många år i form av minskad kraft i idrottsrörelsen men också sämre folkhälsa och risk för ett uttunnat civilsamhälle.

Idrottspolitik kan verkligen handla om det allra mesta, fru talman. Det är träningstider, det är skola och fritis, det är föräldrars intresse och insatser, det är värderingar, det är anläggningar som ska byggas, det är hur man främjar spontanitet men också hur man främjar vardagsmotion.

Lite för ofta handlar idrottspolitiken om det negativa – fusk, dopning, matchfixning, kriminalitet och hur andra människor försöker utnyttja systemets svagheter. Vi ser också problem med bristande jämställdhet, kroppshets och sexuella trakasserier.

Ibland handlar idrottspolitiken om allt idrotten kan förväntas hjälpa till med, alltså idrotten som instrument. Den ska förbättra integration och folkhälsa, den ska bryta ensamheten och den ska underhålla oss. Idrotten är verkligen bra för mycket i samhället, men den har också ett värde i sig. Jag tror att det är viktigt att påminna sig om det. Den är inte bara ett instrument för annat, utan den har ett värde i sig.

Ibland glömmer man nästan bort att det i grunden handlar om att det är någonting som den idrottande personen gör för att det är roligt, för att det känns bra, för att det är ett sätt att umgås och för att man utmanar och utvecklar sig själv. Idrott måste också få lov att bara vara kul. Man får inte glömma bort själva idrotten när man pratar om idrottspolitik, inte se idrotten bara som ett verktyg utan också som ett mål i sig.

Allt det där som heter idrottspolitik är till för att avgöra förutsättningarna för den där aktiviteten. Det är inte tvärtom, så att säga. Därför är det viktigt att idrotten har goda generella villkor, långsiktiga villkor och stor frihet. Därför yrkar jag bifall till reservation 4.

Fru talman! Slutligen några ord också om betänkandets tredje område, spelpolitiken.

Flera motioner väcker frågan om ordning och reda på spelmarknaden. Efter omregleringen behöver vi verkligen mycket noga följa utvecklingen, inte minst nu under pandemin: Har den inneburit förändrat beteende eller inte? Det är viktigt att seriösa aktörer får bra villkor men också att oseriösa aktörer stoppas. Det är viktigt att den som riskerar att fastna i missbruk får hjälp tidigt. Det är viktigt att stoppa matchfixning och annat fusk.

Att det finns problem med spel råder det ingen tvekan om. Det råder inte heller någon tvekan om att det kan finnas positiva delar för många människor. Det kan vara en trevlig avkoppling; det kan vara hopp om snabba cash. För föreningar är det ofta en viktig inkomstkälla.

Liberalerna välkomnade den omreglering som skedde. Vi är beredda att bidra till att den vårdas på ett seriöst och rimligt sätt.

Fru talman! Med detta yrkar jag alltså bifall till reservation nummer 4 i betänkandet.

Fru talman! Kulturutskottets betänkande nummer 2 är ett motionsbetänkande.

Jag tycker att vi kan stanna vid det lite grann. Man brukar ju säga att nu är det ett motionsbetänkande, och sedan ägnar man kanske inte det lika mycket uppmärksamhet som de propositioner vi behandlar. Men detta är alltså tankegods från den här kammarens samtliga ledamöter på ett eller annat sätt, antingen via kommittéer eller via enskilda motioner.

Jag har tänkt på det begreppet länge. Vi ligger ju faktiskt många gånger väldigt nära varandra. När vi nu diskuterar ett ämne som idrott i ett kulturutskott – både idrott och kultur är ju områden som inte känner några gränser, som förenar – skulle det vara en önsketanke från mig, även om jag lever i verkligheten och vet att vi går in i ett valår så småningom, att vi ändå kanske kunde ägna tiden framöver åt att tänka på det vi faktiskt har gemensamt och inte det som skiljer oss åt.

Fru talman! Detta motionsbetänkande är uppdelat i flera olika delar. Jag tänkte ägna mig åt idrott och friluftsliv och överantvarda spel, hästsport och annat roligt – allt är roligt – till min värderade kollega John Weinerhall lite senare i debatten.

Vi har ju alla känt av effekter, fru talman, av den här pandemin och alla dess restriktioner. Särskilt drabbade är många av verksamheterna inom idrotten. Friluftslivet har däremot fått en boom. Det är ju på ett sätt roligt att det år vi är i nu, 2021, är friluftslivets år. Det sammanföll på ett lite makabert sätt, får man väl säga. Men följderna har också blivit att människor i mycket större utsträckning har letat sig ut i vår natur – cyklat, vandrat, paddlat, fiskat och åkt långfärdsskridskor när det var möjligt. Det innebär förstås också att det blir en överbelastning både på vår natur och på olika leder och liknande som normalt sett inte har ett sådant här tryck.

Vi hade i veckan samtal med miljöminister Bolund i kulturutskottet. Det är viktigt att satsningar görs för att återställa och bygga ut där det behövs. Precis som föregående talare Christer Nylander sa behöver det tillskjutas ytterligare medel för att detta ska kunna möjliggöras.

Den andra sidan vi sett är att den här pandemin, fru talman, också har inneburit mycket stillasittande. Pep-rapporten från Generation Pep ges ut varje år, och den är ingen rolig läsning det här året. 30 procent av tonåringarna spenderar fem timmar framför skärmen eller mer utanför skoltid. Nästan hälften av tonåringarna sover mindre än de rekommenderade åtta till nio timmarna per dygn. Två av tio barn och unga når upp till Världshälsoorganisationens rekommendationer kring fysisk aktivitet om en timme per dag.

Begreppet ”livsstilsepidemi” som man använder är väldigt intressant och något jag tycker att vi ska uppehålla oss vid. Vi måste fundera över hur vi i återstartsarbetet också får igång det svenska folket. Det gäller förstås äldre, som jag, men viktigast är detta för vår kommande generation av barn och unga.

Fru talman! Då tänkte jag uppehålla mig vid ett par av de saker som vi vill lyfta fram från Moderaternas sida och som vi har reserverat oss till förmån för i betänkandet.

Det ena är finansieringen av träningsanläggningar. Många av de sporter som utövas är i behov av träningsanläggningar. Vi vet att de allra flesta träningsanläggningarna är från 40- och 50-talet. Många är från 70-talet. De är i behov av renovering. De är också i behov av nyetablering. Vi har ju nya regler som gäller i dag för arbetsmiljö, och detta är en arbetsmiljö.

Boverket och Centrum för idrottsforskning håller på med ett arbete med att ta fram olika nya träningsanläggningar. Det är såklart bra med studier och med olika projekt, men vi vet alla som har vår förankring i den kommunala världen att man runt om ute i landets kommuner kämpar med att kunna upprätthålla de här träningsanläggningarna.

Vi vill från Moderaternas sida, fru talman, att man ska titta på möjligheten till andra parallella finansieringsmetoder för att bistå kommunerna. Det finns i Danmark sedan mitten av 90-talet en fond som olika idrottsföreningar och idrottsanläggningar kan söka medel från. Vi vill gärna titta på detta, för arbetet släpar efter och träningsanläggningarna vittrar sönder om vi inte gör någonting snart.

Fru talman! Det andra som jag vill ta upp är lite på samma tema. Vi vill att även privata aktörer ska kunna söka stöd för barn- och ungdomsverksamhet. Vad menar vi med det? Jo, de statliga stöd som betalas ut går via Riksidrottsförbundet. Och det är gott så; man sköter sin uppgift. Men stödet går till medlemmar i organisationen. Om man tittar på Riksidrottsförbundets medlemsförteckning ser man att det till övervägande del handlar om lagsporter.

Här måste jag vara generaliserande, och jag gillar inte att vara det, men det är forskning och fakta som talar: Det är övervägande killar, pojkar, som ägnar sig åt lagsport medan tjejer till större delen ägnar sig åt sport med en enskild utövare. Det blir då en snedfördelning eftersom kommunallagen inte tillåter att man gynnar enskilda.

Vi vill att man ska se över ett lagförslag som gör det möjligt för även privata aktörer att stödja barn- och ungdomsverksamhet.

I svaret i betänkandet från regeringen uttrycker man farhågor för att regeringen själv ska behöva utse vilka föreningar som man ska ge det här stödet. Men det behöver man inte alls, tänker jag. Titta på frågan och tänk större, bredare och nytt! Utred åtminstone frågan, för vi behöver alla i hela samhället hjälpas åt – såväl offentlig verksamhet som näringsliv och det privata – för att återstarta framför allt idrottslivet men också understödja friluftslivet i det här landet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 11 under punkt 7.

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 15, men vi ställer oss givetvis också bakom våra övriga reservationer i det här betänkandet.

Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag, sa Ingemar Stenmark.

Svensk idrott hade inte varit det den är utan alla våra stjärnor som agerat betydelsefulla förebilder för barn och unga i deras idrottande. Svensk idrott hade heller inte varit det den är utan alla eldsjälar i idrottsföreningslivet runt om i landet. Denna viktiga grundbult har tydliggjorts än mer under pågående pandemi då bland andra barn och unga har fått sin träning och sitt tävlande omställda. Regeringen gick i går ut med att barn och unga födda 2002 eller senare ska få tävla. Det är bra, och det är något som vi har önskat se under en längre tid.

Vi vet att idrotten har förlorat många utövare, främst bland barn och unga. När man inte längre kan utöva sin idrott i form av träning eller tävling går ofta motivationen att nå nya framgångar förlorad. För varje dag som går utan fysisk aktivitet kan vi räkna med följdeffekter senare i livet. Det påverkar också folkhälsan i stort. Det är av den anledningen som vi ser med stor oro på den negativa utvecklingen när det gäller antalet barn och unga som slutar idrotta.

En annan viktig del av idrottsfrågorna är parasporten som har ett stort engagemang i vårt land och många utövare. Allt fler föreningar erbjuder parasport, men än så länge finns det inte i alla kommuner. Vi önskar att riksidrotten stöttar och hjälper föreningar än mer i de kommuner och län som i dag inte erbjuder parasport att komma igång och erbjuda detta så att det finns i hela landet.

Personer med intellektuella funktionsnedsättningar har ofta svårt att hitta en meningsfull fritid. De drabbas lätt av isolering, inaktivitet och psykisk ohälsa. Även fördomar från omvärlden hindrar ofta den här gruppen från att delta på ett naturligt sätt i samhället. Därför är det viktigt att en nationell strategi finns på plats för att inkludera även denna grupp och uppmuntra till ett hälsosammare liv.

En annan viktig del i folkhälsoarbetet är friluftslivet. För mig personligen är det en av mina absoluta hjärtefrågor, vilket med största sannolikhet inte har undgått någon. I vår kommittémotion finns en rad förslag för att förbättra friluftslivets roll i samhället. Med anledning av pågående pandemi tänker jag fokusera på två att-satser som rör hur denna har påverkat området.

Många tar del av och nyttjar naturen och friluftslivet på olika sätt. Beroende på hur man utövar friluftsliv kan slitage på bland annat leder i sårbar natur uppstå. Detta är något som är särskilt aktuellt i en tid då många svenskar väljer att i stället för att resa utomlands semestra i Sverige och i naturen.

Det är givetvis glädjande att allt fler hittar ut i naturen och får möjlighet att ta del av friluftslivet på olika sätt. Dock har den explosionsartade ökningen av antalet personer i friluftsområden slitit hårt på mark och vandringsleder. Med anledning av detta behövs en översyn och i förlängningen en handlingsplan för att hantera olika former av slitage på natur i sårbar miljö, inte minst för att stödja länsstyrelsernas arbete med detta.

Nedskräpning och sanitära problem är något som länge har påverkat friluftslivet och naturen överlag. I pandemins spår har dessa problem ökat ytterligare. Bland annat fjällvärlden har fått många nya turister, vilket är glädjande, men ovana fjällvandrare med bristfällig kunskap om hur man beter sig i naturen har medfört ytterligare problem med sanitära missförhållanden. Under senare år har en problematik uppmärksammats som innebär att hälsofarliga bakterier har spridits i vattendrag och således i det dricksvatten som finns att tillgå i naturen. Flera organisationer har gjort värdefulla insatser i frågan, men mer behövs.

Med anledning av detta är det av vikt att medel tilldelas ett uppdrag för Svenskt Friluftsliv att utreda och ta fram en åtgärdsplan för att komma till rätta med problematiken.

Fru talman! Som första parti presenterade Sverigedemokraterna förra året riksdagens första kommittémotion med 15 förslag för e-sport.

E-sport är ett samlingsbegrepp för spel och tävlingar som utförs på datorer, spelkonsoler, telefoner och surfplattor i virtuella miljöer där personerna spelar olika sorters digitala spel på egen hand, i lag eller mot varandra, oftast över internet. 80 procent av Sveriges befolkning utövar någon form av e-sport.

E-sporten har satt Sverige på kartan och bidrar med allt från arbetstillfällen till skatteintäkter, men när e-sporten inte erkänns som en kulturform eller en sport innebär detta ett stort antal problem och utmaningar, vilket riskerar leda till att Sverige tappar sin ledande position på området.

Med idrott avses kroppslig aktivitet eller träning. Med sport avses samma typ av aktivitet men med tillägg av tävlingsmomentet, det vill säga att man mäter sin prestation i förhållande till andra utövare. Schack och poker är två exempel på sporter där ansträngningen snarare är mental än fysisk. På samma vis är e-sporten en sådan typ av aktivitet som bygger på mental ansträngning, fokus och koncentration som i samband med tävling kan pågå i flera timmar.

Det är dock viktigt att vi fortsätter att skilja på sport och idrott, även om e-sporten skulle komma att klassas som officiell sport.

E-sporten leder oss osökt in på spelmarknadsområdet. Folkhälsoaspekten är central i vår spelmarknadspolitik på grund av önskan att minimera risken för att personer som spelar ska utveckla spelberoende och fastna i spelproblematik.

Sverigedemokraterna står bakom den modell med ett licenssystem som numera finns på plats på den svenska spelmarknaden. Situationen på spelmarknaden innan omregleringen och den nya lagstiftningen, där delar av marknaden var i händerna på oreglerade aktörer, var ohållbar.

En av målsättningarna med omregleringen var att uppnå en hög kanaliseringsgrad, vilket innebär att få en hög andel spelaktörer att vilja verka inom det svenska licenssystemet. Hur god kanaliseringsgraden är har varit en omdebatterad fråga sedan omregleringen.

Statskontorets uppföljning av omregleringen av spelmarknaden har varit viktig för att se hur omregleringen på området har fallit ut. Vi har under åren dessvärre sett en vikande trend enligt Statskontorets senaste delrapport som berör 2020. Kanaliseringsgraden bedömdes vara nere på låga 85 procent under 2020 medan kanaliseringsgraden 2019 låg på 88 procent. Samtidigt har regeringen pekat ut som ett mål att kanaliseringsgraden ska vara minst 90 procent. Detta är bekymmersamt och måste tas hänsyn till när åtgärder vidtas på området. Andelen spel som sker illegalt måste minska.

Utanför det svenska licenssystemet på spelmarknaden finns en marknad med olicensierade alternativ som riktar sig mot svenska spelare. Spelare kan välja att vända sig till dessa alternativ i stället för de licensierade alternativ som finns, exempelvis av skäl som att dessa spelsajter erbjuder bonusar och kampanjer som inte hade tillåtits hos alternativ med licens. Dessa sajter riktar också in sig mot högriskspelare.

Sverigedemokraterna ser det som mycket viktigt för legitimiteten för det licenssystem som finns på den omreglerade svenska spelmarknaden att illegala aktörer hålls tydligt utanför.

I detta anförande instämde Michael Rubbestad (SD).

Fru talman! Jag står förstås bakom Centerpartiets alla reservationer i detta betänkande, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 10.

I detta betänkande behandlas idrott, friluftsliv och spel. Jag tänker gå igenom vart och ett av dessa områden för att tittare och lyssnare ska få ta del av vad Centerpartiet driver inom dessa politikområden.

Centerpartiet är bekymrat över att ungdomar verkar röra sig allt mindre. Att ha en pulshöjande aktivitet en timme per dag är ett minimum för att hålla stånd mot både fysisk och psykisk ohälsa. Barn och ungdomar har ett helt liv framför sig, och goda vanor kring kost och motion byggs upp tidigt.

En grupp som vi sällan lyfter fram är äldre. Centerpartiet lyfter i sina motioner upp behovet av äldres idrottsaktiviteter. Jag skulle särskilt vilja trycka på behovet av att hålla muskler igång. För äldre kan det vara viktigare med styrketräning än konditionsträning.

Centerpartiet har under många år tryckt på vikten av att främja ett brett idrottsliv i hela landet där både etablerade och nya sporter, även digitala, blir tillgängliga för fler. Med tanke på coronapandemin är detta viktigare än någonsin.

Fru talman! Coronapandemins påverkan på idrottsrörelsen, motion och hälsa är stor. Centerpartiet har genom vår budgetsamverkan sett till att idrotten fått och får stöd så att man kan överleva tills vi har kommit igenom pandemin.

Vi ser också hur coronapandemin påverkat villkoren för en jämställd idrott. Detta vill vi utreda. Jag har själv stött på exempel från Sundsvall där kvinnliga konståkare på internationell elitnivå inte tillåts träna i ishallen, medan stadens hockeylag, som spelar i hockeyettan, vilket är nivån under hockeyallsvenskan, vilket i sin tur är nivån under Svenska hockeyligan, SHL, får träna. Sundsvalls kommun tolkar Folkhälsomyndigheten på ett sådant sätt att hockeylaget betraktas som professionella idrottare. Därför får de träna, medan de kvinnliga konståkarna på internationell elitnivå stängs ute.

Fru talman! Jag skulle vilja fortsätta prata en del om jämställdhetsfrågorna inom idrotten. Idrott är bra för både det fysiska och det psykiska välbefinnandet. Det är därför viktigt att ta reda på varför flickor slutar idrotta allt tidigare. Jag vill att det görs en utredning som tar fram förslag på lösningar på de utmaningarna, så att vi i vår tur kan ge Riksidrottsförbundet ett tydligare uppdrag för att uppnå jämställdhet inom svensk idrott. Då behöver vi bland annat se över fördelningen av bidrag och anläggningsinvesteringar ur ett jämställdhetsperspektiv. Även den befintliga skattelagstiftningen som i dag gör det dyrare och svårare att sponsra damidrott än herridrott bör ses över i denna utredning.

Fru talman! En annan idrottsfråga som Centerpartiet har drivit länge är behovet av att skapa ett nationellt föreningsdrivet parasportutrustningsbibliotek. Vi vill att barn och unga som vill testa på olika parasporter för att hitta sin idrott ska kunna göra detta. Parasportutrustning är dyr. Därför skulle ett parasportutrustningsbibliotek göra stor nytta. Det är inte bara utrustningsfrågan som är en tröskel. Centerpartiet vill också att vi ser över vilka praktiska hinder som finns för personer med funktionsnedsättning och hur vi kan underlätta utövandet och tävlandet inom parasport.

Fru talman! När städer förtätas och nya samhällen planeras får inte hänsynen till idrott och friluftsliv väljas bort. Vi har sett alltför många exempel på att idrottsytor planeras bort eller inte planeras in i nya bostadsområden. Vi har också de mycket märkliga exemplen på hur barns lek och skratt på idrottsplatser bedöms som störande buller samtidigt som vägen som ligger bredvid idrottsplatsen får ha högre decibeltal än barnens lek får ha. Samma sak gäller motoridrott, där vägen till motorstadion får bullra mer än själva motorstadion. Dessa märkliga bullerkrav riskerar också att ta död på musik- och kulturlivet i våra städer.

För att återgå till idrottsytor i samhällsplaneringen borde vi ha fler spontanidrottsplatser i våra stadsmiljöer. Lekande barn och ungdomar måste få vara en del av stadsbilden.

Fru talman! I Sverige är vi duktiga på att organisera stora evenemang. Jag och Centerpartiet anser att regering och riksdag ska vara positiva till att locka stora internationella idrottsevenemang till Sverige. Stora internationella idrottsevenemang har på senare år ändrat inriktning, på ett positivt sätt. I dag ser man mer på hur tävlingar kan genomföras på ett mer miljömässigt och ekonomiskt sundare sätt än tidigare.

Falun och Dalarna kommer under maj månad att ansöka om att få arrangera skid-VM 2027. Falun har arrangerat skid-VM 1954, 1974, 1993 och 2015. Inför 2015 investerades betydande summor i anläggningen. Det är därför rimligt att använda den investeringen för ytterligare ett skid-VM.

Vi fick tyvärr inte vinter-OS till Sverige. Men om Stockholm, Falun och Åre skulle vilja pröva en gång till tycker jag att staten ska ställa sig bakom en sådan ansökan. Internationella idrottsevenemang ger Sverige en möjlighet att visa upp oss från vår bästa sida.

Fru talman! I dag, den 29 april, är svenska friluftsdagen. Svenskar rör sig på grund av pandemin mer i naturen i dag än vi gjort på många år. Det är därför bra att år 2021 är friluftslivets år. Det pågår kampanjer runt omkring i Sverige för att få fler att upptäcka de fantastiska möjligheter som vår natur kombinerat med vår allemansrätt ger.

Centerpartiet ser gärna att satsningen på friluftslivets år inte är en engångssatsning utan att vi gör som vårt grannland Norge och gör det till ett återkommande arrangemang, till exempel vart fjärde år. Friluftslivet bidrar till bättre både fysisk och psykisk hälsa. Jag tycker vi bör ta vara på dessa värden på ett bättre sätt.

Fru talman! Vi som bor på landsbygden och för all del även de som bor i städer vet vilken stor betydelse bystugan, bygdegården och andra samlingslokaler har för lokalsamhället. Mötesplatser och lokaler för olika typer av verksamheter är viktig infrastruktur för såväl demokrati och trygghet som civilsamhälle och meningsfulla fritidsaktiviteter. Här spelar de föreningsdrivna samlingslokalerna en mycket viktig roll. Trots samlingslokalernas betydelse upplever man på många håll att det är svårt att bedriva verksamheten långsiktigt på grund av att finansieringen är splittrad och ofta osäker. Jag anser att samlingslokalerna och de föreningar som driver dessa bör ges långsiktiga förutsättningar att verka i hela landet.

Samlingslokalerna är viktiga också ur ett annat perspektiv, nämligen vid krissituationer eller när samhället behöver föreningslivets stöd, till exempel när skollokaler stängs, när det pågår skogsbränder eller varför inte när man behöver en lokal för vaccinering mot covid-19. Det är något som vanligtvis hanteras lokalt mellan föreningar och kommuner. Men jag anser att det även behövs nationell beredskap för att säkerställa tillgången till lokaler som kan användas i olika krissituationer och att stödet till allmänna samlingslokaler därför bör ses över. Bland annat skulle stödets syfte kunna utvidgas och samlingslokalernas strategiska betydelse för samhällets krisberedskap slås fast.

Fru talman! Jag och Centerpartiet vill framhålla att det är oerhört viktigt att värna kanaliseringen inom den nu omreglerade spelmarknaden, det vill säga att en mycket stor andel av spelandet sker hos bolag med licenser. Det är en förutsättning för ett gott spelarskydd. Alternativet med lägre kanalisering gör i stället att spelande sker oreglerat och därmed utan spelarskydd.

Sveriges mål med spelpolitiken måste vara att ha en sund och säker spelmarknad under offentlig kontroll där de negativa konsekvenserna av spelandet kan minskas. Vi som många andra ser allvarligt på hur coronapandemin påverkar spelandet i Sverige, med ökad skuldsättning och psykisk ohälsa som följd. Centerpartiet anser också att det måste råda måttfullhet vad gäller reklam för spelande.

Fru talman! I dag vikarierar jag i kulturutskottet.

Att motionera är ett mycket effektivt sätt att motverka ohälsa. Vi mår bättre både fysiskt och psykiskt av det. Det har många vittnat om det senaste året när isolering och nedstängning av idrottsverksamheter har drabbat oss hårt under pandemin. När lagverksamhet och tävlingar inte tillåtits har fler hittat till friluftslivet eller gymmet, men också golfklubbarna vittnar om ett uppsving. Barn har som tur är fått fortsätta träna, men på ungdomssidan har det varit hårda restriktioner. Jag såg ett inslag med tonårstjejer som tränade handboll i mörkret ute i snön. Det var inte så lätt.

Effekten har blivit att föreningar har tappat ungdomar, och nu finns en oro för att de inte kommer tillbaka efter att pandemin är slut. De har dessutom haft distansstudier under lång tid, och man kan misstänka att de har suttit vid skärmar under långa perioder på ett inte helt ergonomiskt sätt. Det här är en grupp som riskerar både fysisk och psykisk ohälsa.

Vi ska dock vara medvetna om att många ungdomar saknade en fritidssysselsättning redan innan pandemin slog till. I en kartläggning uppgav runt 40 procent att de inte hade råd att göra det som de skulle vilja göra. Lika många sa att avståndet till fritidsaktiviteterna var ett problem.

I Vänsterpartiets vårändringsbudget finns därför ett förslag om att locka fler barn och ungdomar att hitta en aktivitet som de trivs med. Vi avsätter 500 miljoner för att åstadkomma gratisaktiviteter, inte bara på sommarlovet, som regeringen föreslår, utan året runt.

Samma undersökning visade också att så många som 22 procent sa att aktiviteten inte varit tillgänglig eller anpassad för dem. Det är såklart väldigt nedslående siffor.

Parasport Sverige har gjort en studie för att identifiera hinder och begränsningar för ett fysiskt aktivt liv med idrott för personer med funktionsnedsättning. Rapporten tar ett helhetsgrepp och kartlägger alla de delar som spelar in för en persons möjlighet att idrotta. Det gäller alltifrån habilitering, rehabilitering och syncentral till färdtjänst, bemötande, kompetens, ekonomi, sysselsättning och familjens förutsättningar att kunna hjälpa till.

Resultatet var att likställa med en hinderbana. För att ta sig igenom hinderbanan och nå målet till ett fysiskt aktivt liv behöver många olika hinder överkommas på vägen. Vissa hinder är enkla att ta sig över medan andra är mycket svårare. De förutsättningar en person har tillsammans med vilket stöd man får avgör hur utmanande hinderbanan till en fritidsaktivitet är.

Fru talman! Vi i Vänsterpartiet vill förstås inte ha det så här. Vi behöver jobba mycket mer målinriktat för att leva upp till de åtaganden Sverige har genom FN:s regler om delaktighet och jämlikhet för personer med funktionsnedsättning. Där ingår idrott, rekreation och fritidssysselsättningar. Det är dags att riva de hinder som finns och möjliggöra för alla människor i vårt land att leva ett aktivt och hälsosamt liv.

Vi har både i år och förra året haft ett helt batteri av olika förslag för att just riva hinder till fritidssysselsättningar. Vi har förslag som rör rätten att ta med sig idrottsutrustning i färdtjänsten, rätten att åka på tävlingar med färdtjänst och en utredning för att se över finansieringen av parasporten. Vi har tidigare föreslagit 1 miljard i investeringsstöd för att bygga nya tillgängliga idrottsplatser.

I går presenterades vårt förslag till vårändringsbudget, och där finns ett riktat stöd för att underlätta för unga med funktionsnedsättning att komma igång med idrott nu när de under så lång tid har behövt isolera sig under pandemin.

I dagens betänkande finns ett förslag om att se över kostnaderna för de enskilda. Att ägna sig åt idrott när man har en funktionsnedsättning kan i många fall vara väldigt kostnadskrävande. Exempelvis kostar en rullstol för rugby runt 75 000 kronor, och för den som är blind och behöver en guide eller ledsagare för till exempel skidåkning eller löpning är det väldigt kostsamt. Ofta är grundregeln att kommun och region inte står för sport- och fritidshjälpmedel. Det får man göra själv. Det krävs oftast medicinska argument för att få tillgång till hjälpmedel. En speciell benprotes för att kunna springa eller en cykel för tävling omfattas därför ofta inte, och det är något som det är upp till var och en att anskaffa för egna medel. Detta gör att idrottande riskerar att bli en klassfråga och att många utestängs från de sporter som de annars skulle vilja utöva.

Samtidigt har personer med funktionsnedsättning en svag ställning på arbetsmarknaden. De har låga ersättningar. Familjer med barn med funktionsnedsättning har svagare ekonomi. Vänsterpartiet menar att det är viktigt att samhället erbjuder den hjälp som behövs för att alla ska ha rätt till idrott och motion. Vi vill därför se en utredning för att stänga det ekonomiska gap som uppkommer mellan idrottare med funktionsnedsättning och dem utan. Jag yrkar därför bifall till vår reservation 7.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas reservationer nummer 1 och 8.

Detta nådens och friluftslivets år 2021 spelar idrottsrörelsen i Sverige en mycket viktig roll för enskilda individer och för samhället i stort. Den erbjuder en gemenskap och en plattform för människor att utvecklas. Svensk idrott har cirka 3,1 miljoner medlemmar och 650 000 ideella ledare som kämpar för barns och ungas utveckling. Idrotten spelar en stor roll för att stärka folkhälsan och ungdomars möjlighet att tillgodogöra sig sin skolgång. Den ska vara inkluderande och undanröja hinder för att ta till vara olika kompetenser, erfarenheter och talanger.

Kristdemokraterna vill se en bred översyn av det offentligas stöd till hälsorelaterad aktivitet och friskvård. En sådan översyn bör uppmärksamma möjligheterna för äldre, barn och personer med funktionsnedsättning till rörelse och motion.

År 2020 blev ett år då många barn och ungdomar slutade idrotta på grund av pandemin. Som någon sa tidigare var aktiviteten låg redan före pandemin. Enligt Riksidrottsförbundet handlar det om ett minus på 6 miljoner deltagartillfällen under 2020. Det är mycket olyckligt. Inomhussporterna är hårdast drabbade, särskilt de som innebär närkontakt. Innebandy, gymnastik och kampsporter har drabbats särskilt. Där kan en nedgång på 40 procent konstateras. Extra hårt drabbad är parasporten som minskat med ungefär 51 procent. Glädjande nog kan man se att fotbollen håller ungefär samma aktivitetsnivå som tidigare, och sporter som golf, konståkning och ridsport har ökat. Men sammantaget är det alltså en allvarlig nedgång för svenskt, ungdomligt idrottande.

Den överhängande risken är att barn som slutat idrotta inte hittar tillbaka till idrotten efter pandemin. Det vore mycket allvarligt ur folkhälsosynpunkt. Sunda vanor, som motion, är något som etableras tidigt i livet.

Fru talman! Den psykiska och fysiska ohälsan har betydande effekter också för samhällsekonomin. Det civila samhällets idrottsklubbar, föreningar och församlingar spelar en central roll för att mota dessa problem. Det civila samhället skulle med rätt förutsättningar kunna göra mer. Om fler barn deltar i idrotts- eller föreningsverksamhet får det betydande hälsoeffekter.

Kristdemokraterna menar att arbetet med inkludering inom idrottsrörelsen inte nog kan betonas. Forskning visar att personer med funktionsnedsättning rör på sig mindre än resten av befolkningen. Insatser behövs som möjliggör fysisk aktivitet för dessa personer.

Fru talman! Deltagande i föreningsliv minskar utanförskap och blir en naturlig brygga in till andra i samhällslivet. De nätverk och kontakter som ges genom föreningsliv ger ökad möjlighet till exempelvis arbete eller eget boende.

Många barn finns i en ekonomisk utsatthet som leder till segregation och ohälsa. Det finns klara samband mellan ekonomisk utsatthet och klart sämre hälsoutveckling i allmänhet, men också en tydlig koppling till ökad psykisk ohälsa.

En förklaring kan vara att barns fritidsaktiviteter är dyra. Kristdemokraterna har tagit intryck av reformer i nordiska grannländer och menar att det nu behövs en bred reform som stimulerar fler till rörelse och föreningsengagemang med ett särskilt fokus på de barn som finns i ekonomisk utsatthet.

Regeringen har föreslagit ett riktat statsbidrag till kommuner för avgiftsfria och smittsäkra lovaktiviteter under loven 2021 för barn och unga i åldern 6–15 år. Det är något som vi kristdemokrater välkomnar. Men – som också någon sa tidigare – låt inte aktiviteterna begränsas endast till loven! Alltför få barn och unga uppnår den rekommenderade mängden fysisk aktivitet.

Vi kristdemokrater har tagit fram någonting som vi kallar för fritidskortet. Det är till alla barn i årskurs 2–9. Det är laddat med minst 500 kronor öronmärkta för deltagaravgifter i ledarledda aktiviteter i föreningslivet eller kulturskolan. Stödets storlek kommer att variera utifrån hushållens ekonomi. De barn som finns i hushåll med ekonomisk utsatthet kommer att få ett betydande stöd på upp till 2 400 kronor per år på detta kort, som är väldigt konkret. Reformen innebär att nästan 1 miljon barn kommer att få stöd för en aktiv och meningsfull fritid. Vi avsätter 850 miljoner kronor till fritidskortet.

Jag har märkt i våra debatter här i kammaren att det börjar finnas en acceptans för fritidskortet. Man kan ofta prata om ganska luddiga saker, men här är det väldigt konkret. Det är ett kort som laddas med 500 kronor för alla barn som går i årskurs 2–9. Det är klart att jag blir stolt över det här förslaget. Riktigt intressant är det att flera andra partier nu börjar närma sig detta.

Tidigare har jag diskuterat fritidspengen vid ett antal tillfällen med mina politiska så kallade motståndare. Man har då sagt att det där inte är någonting att satsa på, bland annat därför att man vill se en generell välfärd, som alla ska få del av. Fritidspengen skulle bara de utsatta barnen med koppling till socialtjänsten få del av. Men fritidskortet är för alla barn i årskurs 2–9. Det laddas med 500 kronor. Jag har märkt en ökad acceptans från dem som tidigare kritiserat fritidspengen, och det gläder mig verkligen.

Det var redan före pandemin en utmaning att få fler unga i rörelse. Den här utmaningen är nu ännu större. Vi behöver verkligen växla upp för att hjälpa våra barn till ett sunt och roligt liv i den gemenskap och glädje som idrottslivet innebär. Och jag vill instämma med Christer Nylander – det ska vara roligt också.

Fru talman! Det vackra med idrotten är att den inte enbart tillhör elitidrottarna, klubbarna, ledarna, tränarna eller vissa samhällsklasser. Det fina med idrotten är att den tillhör samhället. Den tillhör också alla fans. Det vackra med idrotten är att den tillhör oss alla.

Som socialdemokrat är jag övertygad om att förändringar sker när människor krokar arm och kräver förändring, att vi tillsammans gör skillnad. För cirka två veckor sedan fick alla vi som älskar fotboll ett besked som kändes lite som en klump i magen. Några av våra absolut största fotbollsklubbar i Europa hade bestämt sig för att gå ihop och skapa en stängd superliga.

Men vad hände? Beslutet var inte förankrat – inte hos klubbarna, inte hos spelarna och inte hos fansen. Missnöjet var stort. Fans, fotbollsspelare och klubbar över hela världen gick gemensamt ihop i protester mot det giriga förslaget. I dag har majoriteten av lagen valt att lämna det. Charmen med fotboll – och all idrott – är att man ibland vinner och ibland förlorar och att det ibland kommer en nykomling, en underdog, ett okänt namn eller lag, som gör succé. Det älskar vi. I stängda serier förlorar man den charmen. Idrotten tillhör oss alla.

Fru talman! I över ett år har vi levt i en annan verklighet än den vi är vana vid. I över ett år har inte bara Sverige utan världen kämpat mot en pandemi som nu har tagit över 3 miljoner människors liv. Men pandemin slår inte bara hårt mot vår ekonomi och våra jobb. Den påverkar också vår vardag, våra livsmönster och vår hälsa.

Idrotten var, som vi alla vet, bland de första att bli påverkade när samhället stängde ned. Men idrotten stod enad, och trots sveda och värk för egen del var man fast besluten att vara en del i kampen för att stoppa smittspridningen. För detta kommer jag alltid att vara tacksam.

Men tacksamheten är också blandad med sorg, för jag ser hur det ansvar man har tagit slår hårt mot idrotten. Pandemin slår hårt mot vår idrottsrörelse så som vi känner den – mot dess ekonomi, mot dess medlemsutveckling, mot dess breddverksamhet med mera. Den slår hårt mot vår folkhälsa och vårt fysiska och psykiska mående. Den slår hårt mot gemenskapen i ett samhälle där människor kan mötas i glädje och sorg genom kärleken till idrotten.

Jag har under hela pandemin varit i ständig dialog med idrottsrörelsen på alla nivåer. Överallt möts jag av samma bild. Det finns en nedstämdhet och en oro för framtiden, men också en stor kämpaglöd som inspirerar. Klubbar och föreningar har ställt om sina träningar. Tränare och ledare har hittat nya sätt att kommunicera med sina idrottare och lag. Föreningar inom olika idrotter har påbörjat dialoger för att kolla hur andra gör för att ställa om och se till att ha smittsäkra träningar.

Just nu pågår dessutom motivationskampanjen Backa idrotten. Det är ett projekt där kända idrottsprofiler inom olika idrotter inspirerar och peppar andra att fortsätta – att hålla i, hålla ut och hålla igång.

Idrottens kretslopp är beroende av dess medlemmar. Självklart är detta något som har ställts på sin spets när man inte längre kunnat utöva det man älskar. I samtal med lokala idrottsföreningar i Hässleholm blev det tydligt hur svårt det är att motivera en simmare eller en brottare att fortsätta utöva sin idrott när man inte kan vara i bassängen eller på brottarmattan utan måste ställa om sin träning och till exempel springa på slingor i skogen. Framför allt har denna effekt synts på våra unga. Det är en grupp som måste prioriteras i det fortsatta arbetet – för deras långsiktiga hälsa och för att de ska fortsätta bära idrottsrörelsen.

Det är de som kommer vara en del av bredden. Det är de som i framtiden kommer att bära våra svenska färger med stolthet. Det är de som ska vara våra framtida domare, tränare och ledare. Det är de som ska inspirera nästa generation.

Därför är jag tacksam över att regeringen inte bara skjutit till stora stödpaket till idrotten utan också pekat på att detta stöd särskilt ska mildra coronapandemins negativa konsekvenser för barn och unga.

Till min stora glädje fick jag i går gå in och ändra mitt anförande. Då kom beskedet att vi nu äntligen kan komma igång med matcher och tävlingar för barn och unga.

Beskedet från regeringen och Amanda Lind är tydligt. Så fort smittläget tillåter finns det fler öppningsplaner att ta till för glädjen, för motivationen och för gemenskapen.

Slutligen kommer vi också att behöva jobba för att långsiktigt stärka idrotten. De orättvisor och trösklar som finns inom idrotten måste bort. Vi socialdemokrater kommer aldrig att acceptera att idrotten blir en klassfråga eller utestänger människor på grund av kön eller funktionsvariationer. Detta måste bort. Det vackra med idrotten är att den tillhör oss alla.

Fru talman! I dag är det friluftslivets dag. Jag ställer mig helt bakom tanken som Svenskt Friluftsliv har att hela Sverige behöver en friluftsdag. Jag hoppas att det i dag på skolor och på arbetsplatser har skett flera aktiviteter i den andan.

Det är såklart otroligt givande att se att fler och fler människor under 2020 har hittat ut i den svenska naturen. Jag och min dotter är själva två av dem. Hemma i Hässleholm har det varit fullt på grillplatserna runt Hovdala, som är ett fantastiskt naturområde i min hemkommun.

Att se människor ta ansvar och hitta smittsäkra sätt att umgås med sina nära och kära genom en gemensam promenad i naturen eller över en grillad korv har gjort mig glad. Jag hoppas att detta är en av de positiva konsekvenserna som kommer att leva vidare.

År 2021 är dessutom friluftslivets år, och Svenskt Friluftsliv har ett samarbete med Naturvårdsverket för att genomföra det. Som ett led i detta kommer man under året varje månad att ha ett nytt tema, och cirka 150 aktörer är inblandande för att genomföra det. Extra fokus har man valt att ha på årskurs 4–6 och de personer som är ovana vid att röra sig i naturen.

Syftet med året är såklart att lyfta fram friluftslivet och att få fler att testa på det och långsiktigt fortsätta med det, att öka medvetenheten om friluftslivets värden och allemansrätten och att öka samverkan mellan olika organisationer.

En av de stora utmaningarna på detta område är befolkningens ganska låga kunskapsnivå om naturen och allemansrätten. För med rättigheter kommer också skyldigheter. Samtidigt som fler människor rör sig i naturen ser vi också hur nedskräpningen har ökat.

Vi har en ganska stor samstämmighet i kulturutskottet om att vi måste stärka dessa kunskaper. Vi är nog alla överens om att skolan är av stor vikt för att öka dem. Därför var det glädjande när miljö- och klimatminister Per Bolund presenterade att dialoger förs med utbildningsutskottet kring detta.

Naturen tillhör oss alla och envar. När kunskaperna om våra skogar, våra sjöar, våra vattendrag och våra fjäll höjs ökar också förståelsen för hur människor och natur måste samspela.

Fru talman! Jag har tidigare talat om det spelmissbruk min bror har. Tyvärr har pandemin lett till att fler personer i min närhet har utvecklat ett spelmissbruk. Man kan inte längre säga nej utan tänker: bara en gång till.

När det kommer till spelfrågorna hade jag dock inte tänkt att tala jättemycket om dem. Jag har varit tydlig med var vi socialdemokrater står. Vi ska skydda konsumenterna. Vi ska minska spelmissbruket. Vi ska stärka de allmännyttiga lotterierna. Vi ska stoppa matchfixningen. Vi ska skydda vårt licenssystem.

Anledningen till att jag väljer att inte tala mer specifikt om detta denna gång är att i morgon den 30 april stängs fönstret för den remissrunda som pågår om Spelmarknadsutredningens slutbetänkande. Detta är frågor som vi måste fortsätta att jobba med. Vi kommer snart att få debattera dem igen.

Fru talman! Jag ser att jag har dragit över talartiden, och jag ber om ursäkt för det. Jag avslutar med att yrka bifall till kulturutskottets förslag i betänkande KrU2, och jag yrkar också avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! Tack, Anna Wallentheim!

Vi är inte bara kulturpolitiska talespersoner utan också idrottspolitiska talespersoner. Det är väldigt inspirerande. Jag respekterar väldigt mycket ditt starka engagemang för fritid, friluftsaktiviteter, scouter och annat som du håller på med.

I dag skulle jag vilja fråga var vi befinner oss när det gäller fritidskortet. Det är möjligt att fritidspengen tidigare hade lite brister. Den var riktad till en viss kategori. Den var ingen generell välfärd, utan den var helt enkelt riktad.

Det som då efterlystes var en mer generell metod. Nu har vi tagit fram fritidskortet. Vi satsar 850 miljoner kronor. Min fråga är helt enkelt: Kan vi hitta något gemensamt spår här så att vi kan komma vidare med detta?

Fru talman! Hade det varit så att Roland Utbult inte hade begärt replik på mitt anförande hade jag nog nästan blivit besviken. Vi har haft den här debatten ganska många gånger om fritidspengen och någon gång också om fritidskortet eller åtminstone om de tankar man hade.

Jag tänker passa på att vända min blick mot Annicka Engblom som i sitt anförande påpekade att fördelen med vårt utskott är att vi oftast kan hitta saker som förenar oss i stället för skiljer oss åt.

Nu är det så, Utbult, att ni har tänkt om när det gäller fritidspengen. Ni har i stället utvecklat ett fritidskort. Jag uppskattar att Roland Utbult och Kristdemokraterna har hittat ett annat sätt att presentera detta, därför att jag vet att syftet med det är gott.

Jag är en av dem som nämnt att vi tror på generell välfärd. Jag tänker erkänna att tanken på fritidskortet fångar mig mer än tanken på fritidspengen. Där finns en grundidé som jag tror att vi kan spinna vidare på.

Jag står fortfarande fast vid att vi tror på idén att vi delar ut pengar till välfärden och till kommuner och regioner som får ta ansvar för att se till att fler barn och unga kommer i kontakt med idrotten och fritidslivet.

Om ni fortsätter att spinna vidare på den här idén och fortsätter att samtala med oss om hur vi ökar rörelsen för våra barn och unga tror jag att vi gemensamt kan hitta lösningar för att öka rörelsen och minska stillasittandet bland barn och unga.

Fru talman! Tack, Anna Wallentheim!

Någon sa en gång så här: Vi kämpar för kulturen både inom våra partier och ute i samhället. Vem var det som sa de bevingade orden? Det var faktiskt Anna Wallentheim. Jag glömmer aldrig när ledamoten sa det. Det var väldigt träffande och bra. Vi kämpar för kulturen och idrotten både inom våra partier och ute i samhället.

Jag är väldigt glad att vi ändå hittar något gemensamt spår här. Jag trodde att jag skulle få sjunga Så kall ni är om handen, Rodolphes aria i La Bohème av Puccini, men det slapp jag göra. Här är faktiskt en utsträckt hand. Vi får se hur långt det räcker, men jag har goda förhoppningar för framtiden. Tack för detta!

Fru talman! Precis som Roland Utbult sa står jag fortfarande fast vid den tanken. Vi måste kämpa inom våra partier för att lyfta fram fritidsfrågorna, idrotten och kulturen. Roland Utbult lyfter fram det faktum att ska vi få förändringar kanske det just här krävs att vi krokar arm.

Vi vill minska stillasittandet och öka rörelsen för barn och unga, människor med funktionsvariationer men också för äldre. Vi har ganska stor samsyn kring detta. Ska vi få till förändringar oavsett regering kanske vi behöver kroka arm i utskottet för att lyfta fram detta.

Jag köper inte idén med fritidskortet rakt av. Men om den tanken fortsätter att utvecklas, och även vår tanke kring hur vi får kommuner och regioner att ställa upp och ta det här ansvaret, kanske vi kan hitta en lösning så småningom.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet.

I år är det friluftslivets år, och i dag är det den svenska friluftsdagen. Den här dagen firas varje år för att uppmärksamma och främja ett bra friluftsliv – att vara ute i naturen utan att lämna skräp eller spår efter sig. Jag hade naturligtvis önskat att jag kunde ha firat dagen vid en fågelsjö med kikaren runt halsen. Men, fru talman, det får vänta. Jag får fira dagen med att göra ett inlägg här i riksdagen om just friluftslivspolitiken.

Men det går inte att hoppa över idrotten, som drabbats så hårt av coronapandemin. Därför vill jag säga att det är väldigt viktigt att idrottsrörelsen kan bedriva verksamhet utifrån rådande smittläge och framför allt kan ha kraft nu framöver att starta upp igen när läget väl medger det. Det är synnerligen viktigt för barnens och de ungas hälsa och välbefinnande, men precis som många har sagt i debatten handlar det ju om oss alla.

Det är Folkhälsomyndigheten som får fatta beslut om när det exempelvis kan bli matchspel för barn- och ungdomsfotbollen igen. Regeringen har under pandemin prioriterat barnens och de ungas möjlighet att ha en dräglig vardag. Det har genomförts genom att till exempel låta skolor och förskolor vara öppna, och mycket mer öppna än skolorna har varit i många andra länder i Europa och i världen.

Barn och unga i Sverige har ändå kunnat idrotta i ganska stor utsträckning, förutom under en period i vintras. Också där skiljer sig Sverige från många andra länder.

Men nu hoppas jag, liksom alla som jag har hört tala här tidigare, att smittspridningen minskar, att vaccineringen genomförs och att vi kan locka tillbaka många barn och ungdomar till idrotten och självklart också till friluftslivet. Naturen är förmodligen vår största idrottsanläggning. På grund av coronapandemin har väldigt många fler människor hittat ut. Tack vare den kampanj som bedrivs kring friluftslivets år når vi ännu fler människor som kommer ut i naturen.

De friluftspolitiska målen håller på att fylla tio år, och de har utvärderats av Naturvårdsverket. Utvärderingen innehåller ett antal förslag.

Ett förslag är att fortsätta att stödja friluftsorganisationerna. Det är någonting som Miljöpartiet verkligen anser att man behöver göra. Verksamheter för barn och unga är särskilt prioriterade, och det handlar speciellt om satsningar på möjligheten för barn och unga att lära sig umgås i och med naturen. Det tycker Miljöpartiet är viktigt. Och med detta följer fysisk aktivitet och kunskaper om naturen.

Det behövs en översyn av socialavgiftslagen. Också Naturvårdsverket säger att det är önskvärt att man gör en sådan översyn och att det blir samma undantag för friluftsorganisationer som för idrottsföreningar. Också detta tycker Miljöpartiet är värt att stödja och driva.

Ytterligare en punkt från Naturvårdsverket är att det behövs mer skydd, skötsel och restaurering av värdefull natur. Det behövs satsningar på skogens sociala värden. Naturvårdsverket konstaterar att det behövs etappmål inom området hyggesfritt skogsbruk. Vi behöver alltså också för friluftslivets skull få en grönare skogspolitik.

Det handlar om att säkra kännedomen om allemansrätten, som ju är friluftslivets grundförutsättning för fortsatta, och i vissa fall förstärkta, insatser. Det behövs för att öka kännedomen om allemansrätten.

Vi behöver stärka skolans roll i friluftsarbetet. Jag är glad att Per Bolund var i kulturutskottet häromdagen och pratade just om de här frågorna.

Under pandemin har besökstrycket i naturreservaten ökat. På vissa håll har det lett till slitage, nedskräpning och trängsel. Detta har gjort att Friluftsfrämjandet ganska nyligen gick ut med en artikel och vädjade till oss politiker att ta krafttag. Vi har en väldigt viktig uppgift i att se till hur vi kan stärka möjligheterna till ett ökat friluftsliv nu när så många äntligen har hittat ut.

Det Friluftsfrämjandet lyfter fram är bra förbindelser med kollektivtrafik och cykel till olika naturområden. Man vill se tydlig information på internet med kartor och regler på flera språk, men också skyltar ute i naturen. Det ska finnas bättre information om allemansrätten, och man vill se satsningar på att bygga fler leder, vindskydd och eldplatser. Det handlar om att sätta upp papperskorgar. Det handlar också om att säkerställa att det finns tystnad i områdena så att man avskärmar buller från närnaturen.

Man ska naturligtvis också satsa på anpassning för personer med olika funktionsvariationer. Precis som vi i den här debatten har pratat om parasporten ska vi nog framöver också börja prata mer om parafriluftslivet. Det är en oerhört stor glädje för många som har en funktionsnedsättning att få komma ut i naturen. Då krävs det också investeringar i olika handikappanpassningar av leder och platser i form av ramper, taktila skyltar och så vidare.

Det behövs extra förutsättningar för dem som har speciella intressen. Det kan vara vinterleder för turskidor och leder för mountainbike. Just detta med cykelleder parallellt med vandringslederna är oerhört viktigt för att inte vandringslederna ska slitas ned.

Fru talman! Allemansrätten är, som jag sa tidigare, oerhört viktig. Och den är på väg att kunna bli världsarv. Den är fantastisk; det är verkligen en unik möjlighet vi har i Sverige att alla får komma ut i naturen.

Nu säger sex av tio svenskar att de är emot en försvagning av strandskyddet, enligt en undersökning som Sifo har gjort. Allmänheten vill fortsätta att ha tillgång till stränder, bad och friluftsliv. Storleken på plånboken får inte avgöra möjligheten till detta.

Risken är nog ganska stor att om vi luckrar upp reglerna kring strandskyddet kommer mer av den mest värdefulla naturen, som är den mest älskade av svenskarna, att försvinna. Det tycker jag är väldigt olyckligt. Vi behöver ta med oss detta nu och väga in det när strandskyddet diskuteras och förhandlas i politiken framöver. Vi får inte riskera svenskarnas möjligheter att gå, vandra, bada, lägga till med båten vid en brygga och så vidare.

Jag vill avsluta med att säga att jag tyckte att det var en intressant debatt, fru talman, från Kristdemokraterna om fritidskortet. Det låter ju väldigt positivt att satsa på en sådan sak. Men jag måste lägga till att det blir ett totalt slag i luften i ett läge där Kristdemokraterna går ihop med Sverigedemokraterna om att sänka det generella och allmänna barnbidraget. Det hoppas jag inte händer.

Fru talman! Jag tänkte uppehålla mig vid spelfrågorna, eftersom min kollega Annicka Engblom förtjänstfullt har redogjort för allt annat i betänkandet.

Trots att drygt två år har passerat sedan den nya spellagen kom till i bred politisk samsyn väcker spelmarknaden fortfarande stor politisk debatt. Det handslag som oppositionen då gjorde med den rödgröna regeringen glider alltmer isär. Hela tanken med omregleringen var nämligen att skapa trygghet för spelare, förutsägbarhet för spelaktörerna och klara spelregler inte minst från statens sida. Allt detta riskeras med regeringens undergrävande av reformen.

Fru talman! Målet med omregleringen var att minst 90 procent av spelandet skulle ske hos aktörer med svensk licens. I dag visar siffror att ungefär 75 procent av spelandet på onlinekasinon sker hos spelbolag med svensk licens. Det innebär alltså att en fjärdedel av allt spelande på onlinekasinon sker hos utländska illegala spelbolag, aktörer som egentligen inte borde få erbjuda spel alls på den svenska marknaden.

Direkt efter omregleringen tillsatte regeringen en utredning som bland annat skulle se över hur marknadsföringsförbud skulle kunna genomföras, trots att marknaden inte hade satt sig och att det egentligen var alldeles för tidigt att dra några slutsatser kring omregleringen. Jag kan inte tolka det som något annat än ett populistiskt utfall för att stilla en opinion där och då. Tyvärr har det lett till att utredningen nu också föreslår partiellt marknadsföringsförbud, något som vi moderater motsätter oss då kanaliseringen riskerar att ytterligare försämras. Dessutom har man lockat spelbolag till Sverige för att lösa svensk licens. Sedan vill man förbjuda dessa att marknadsföra sina produkter.

En viktig aspekt som glöms bort i detta är frågan om den kommersiella yttrandefriheten. Företag som lagligt bedriver verksamhet i Sverige måste givetvis också få möjlighet att marknadsföra sina produkter. Annars riskerar man att många hittar till olagliga spelsajter som helt enkelt saknar ansvar för dem som spelar.

Fru talman! Nu har regeringen tillsatt ytterligare en utredning, som ska titta på hur olicensierat spel kan stoppas. Det är välkommet, men man har valt att inte ge utredningen uppdraget att se över hur tillämpningsbestämmelsen i spellagen ska utformas. Genom en förändring av den hade man kunnat göra det olagligt att erbjuda spel till svenska konsumenter även om de inte direkt vänder sig till den svenska marknaden. I dag krävs det att de exempelvis tar betalt i svenska kronor eller har en sajt på svenska språket. Det är då inte olagligt om de inte har detta. Vi moderater hade velat se detta som ett utredningsdirektiv.

En annan sak som denna utredning ska titta på är frågan om hur matchfixning kan förhindras. Det är väldigt bra, för varken idrotten, spelbolagen eller åskådarna är betjänta av att det förekommer. Dessutom göder det organiserad kriminalitet. Även här har Moderaterna förslag, men det är också förslag som regeringspartierna har sagt nej till. Det handlar bland annat om att ge idrottsaktörer och spelbolagen en skyldighet att dela information sinsemellan vid misstanke om matchfixning. Den skyldigheten har de inte i dag, och de får därför heller inte dela med sig av den informationen på grund av dataskyddsförordningen.

Ytterligare en åtgärd som vi vill få till är att Sverige skriver på Europarådets konvention mot matchfixning. Det har Sverige ännu inte gjort trots att den antogs redan 2014.

Fru talman! Ytterligare något som oroar är regeringens tillfälliga förordning om spelansvarsåtgärder, som innehåller en rad begränsningar för spelmarknaden. Den mest ingripande är den om insättningsgränser. Trots att spelproblemen till synes inte har ökat under pandemin har regeringen anfört detta som ett argument för åtgärderna. Statsrådet Shekarabi har KU-anmälts av undertecknad då detta förefaller sakna saklig grund.

Att använda pandemin som svepskäl för att kraftigt begränsa en laglig verksamhet är mycket allvarligt. Det riskerar hela den svenska licensmodellen. Förordningen är nu dessutom aviserad att förlängas. Det finns all anledning för riksdagen att vara självkritisk till att regeringen fick ett så stort mandat att införa begränsningar genom förordningar när det gäller spellagen.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag lyfta frågan om villkoren för de allmännyttiga lotterierna. Anna Wallentheim lyfte förtjänstfullt upp dem tidigare. Även här har riksdagen anledning att vara självkritisk. Vi glömde bort dem i samband med den förra omregleringen. I och med den nya spellagen blev de tekniska föreskrifterna för certifiering och licensiering alldeles för betungande för lotterier och bingohallar. Det är nu politikens uppgift att rätta till det.

Civilsamhället och Sveriges rika föreningsliv är i mångt och mycket beroende av de fria medel som lotterierna utgör. Och som moderat tycker jag givetvis att det är viktigt att inte all finansiering kommer från det offentliga. Spelmarknadsutredningen föreslår lättnader för dessa. Jag hoppas att vi i riksdagen kan nå en bred samsyn och snabbt få till en lösning på detta område. Det borde inte vara en politisk konflikt.

Samma sak, som när det gäller detta med licensiering och certifiering, är det med frågan om varupremier som lotterierna tidigare har kunnat ge sina trogna prenumeranter. Nu är de förhindrade att göra det, för det likställs i spellagen egentligen med bonus för onlinespel. Detta misstag måste också rättas till.

Jag hoppas att vi i framtiden kan få en bättre samsyn i spelfrågorna och att regeringen i stället för att glida ur det handslag som de gjorde med oppositionen inför omregleringen kan se till att vi vårdar och värnar den reform som vi politiskt har lagt ned så mycket tid, kraft och energi på att få till.

I detta anförande instämde Annicka Engblom (M).

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 5 maj.)