Fru talman! I början av 2000-talet hade Moderata ungdomsförbundet en populär slogan: "Jag älskar att äga." En del retade sig på den; det ansågs vara skrytigt att tala om ägande som inte var kollektivt.
Vi som hade kommit till Sverige från före detta kommunistländer där äganderätten hade utplånats förstod precis vad som menades med denna slogan: Ägande ger självbestämmande, oberoende och frihet. Därför måste ägande uppmuntras och underlättas.
Förutom dessa principiella och mjuka värden när det gäller ägande är det ett obestridligt faktum att det ur ett långsiktigt ekonomiskt perspektiv är mest fördelaktigt att äga sin egen bostad. Det innebär normalt sett lägre boendekostnader, och dessutom ger den värdeökning som över tid sker för så gott som alla bostäder en extra boost till det sparande som amorteringarna innebär.
Man vårdar det man äger, och därför är områden med högre andel av ägt boende mindre utsatta för förstörelse och andra former av kriminalitet. Att äga sin bostad ger alltså såväl ekonomisk trygghet som trygghet i vardagen i den miljö man vistas i.
Bolånetaket infördes av Finansinspektionen 2010. Taket innebär att bostadsköpare inte kan låna mer än 85 procent av bostadens värde med bostaden som säkerhet, vilket medför att det krävs en kontantinsats på 15 procent vid köp av en bostad. Tidigare hade det varit upp till bankerna och övriga finansiella institut att själva avgöra hur mycket man kunde låna på sin bostad, men i kölvattnet av finanskrisen 2008 väcktes frågan om att införa ett bolånetak för att minska risken för en ny finanskris utlöst av en bolånekris.
För att ytterligare dämpa hushållens skuldsättning infördes även amorteringskrav 2016, och 2018 trädde ett skarpt amorteringskrav i kraft. Såväl bolånetaket som amorteringskraven har till del uppfyllt sitt syfte att hålla tillbaka hushållens skuldsättning, men de har samtidigt bidragit till andra problem. Att ta sig in på bostadsmarknaden och köpa sin första bostad har aldrig varit enkelt, men kraven som nu ställs - och då i synnerhet bolånetaket - har gjort det än svårare.
Man har som förstagångsköpare naturligen ingen vinst från tidigare bostadsaffär att använda som hjälp till kontantinsatsen. Man är ofta ung och har därmed ännu inte fått så hög inkomst. Samtidigt som man köper bostaden ska man kanske också sätta bo, med de ytterligare utgifter det innebär.
Fru talman! Det är inte ofta jag citerar socialdemokratiska statsministrar - vare sig nuvarande eller före detta - annat än som varnande exempel, men jag ska göra ett undantag. Göran Persson hade helt rätt när han uttalade att bolånetaket behöver ses över. Han sa: "Det blir ibland fullkomligt omöjligt för hårt arbetande unga människor att klara den saken, även om man sedan skulle klara sina amorteringar."
Det är långt ifrån alla som har föräldrar som kan hjälpa till med kontantinsatsen på 15 procent, och med dagens bostadspriser tar det lång tid att spara ihop till den. Bankerna kräver ofta bara 5 procent i kontantinsats och erbjuder blancolån på resten. Ur ett konsumentskyddsperspektiv är det mycket bättre att ha ett bolån med hög belåningsgrad än att ha ett bolån på 85 procent och ett blancolån på resten. Det senare alternativet innebär en lika stor prisrisk men högre ränteinbetalningar, snabbare amortering och på alla sätt en mer sårbar situation.
Trösklarna in på bostadsmarknaden är på tok för höga. En dåligt fungerande hyresmarknad har gjort att det ofta även är svårt för ungdomar att få en hyresbostad. Och skulle man få en hyresbostad är det ofta ett dyrt boende, vilket minskar möjligheten till sparande och skjuter möjligheten att köpa en egen bostad ännu längre fram i tiden. Får man inte en hyresbostad kanske man hänvisas till att hyra i andra eller tredje hand, med såväl otrygghet som ännu högre kostnader som följd - och då helt utan möjlighet att spara till ett eget boende.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Finansiell stabilitet och finansmarknads-frågor
Att kunna ta sig in på bostadsmarknaden och köpa sin första bostad får inte vara något som är vissa få, privilegierade förunnat, det vill säga de med höga inkomster eller förmögna föräldrar. Det måste helt enkelt göras möjligt för betydligt fler än i dag. Därför är det vår bestämda uppfattning att man bör höja bolånetaket till 90 procent av bostadens värde och i samband med det ta bort avdraget på blancolån. De ökade risker som det höjda bolånetaket möjligen skulle kunna ge upphov till kompenseras av att riskerna förenade med blancolån minskar.
Fru talman! Jag yrkar bifall enbart till reservation l, men vi står bakom alla våra reservationer.