Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till vår reservation 1.
Den nya fastighetsmäklarlagen och lagändringarna som föreslås är i linje med utredningen och något som även vi som parti ser positivt på.
Att köpa och sälja sin bostad är för de allra flesta människor den största affär som de någonsin gör under sin livstid. Konsekvenserna kan också bli katastrofala för privatpersonens ekonomi om det går fel. Därför är det bra att skyddet för både köpare och säljare stärks genom en förstärkt tillsyn över fastighetsmäklarbranschen.
Vi är dock lite förvånade över att regeringen väljer att förkasta en del av utredningens förslag, nämligen den om skadeståndsansvar för fastighetsmäklarföretag. Av någon anledning, oklart vilken, tycker regeringen alltså att just fastighetsmäklarföretag inte ska ha något skadeståndsansvar.
I propositionen, som man också hänvisar till från utskottets sida, ges en något märklig förklaring. Förslaget om att ge fastighetsmäklarföretag ett skadeståndsansvar har skickats till fastighetsmäklarföretag på remiss, och de har varit skeptiska till förslaget. Det var en stor överraskning.
Med andra ord: Regeringen har frågat fastighetsmäklarföretagen, till exempel Swedbank Fastighetsbyrå AB, om de vill ta ansvar för sin verksamhet och eventuellt kunna bli skyldiga att betala skadestånd om de bryter mot regelverket. Till svar fick regeringen: Nej, vi avstår helst från att ta ansvar för vår verksamhet.
På detta svarar regeringen: Då slipper ni.
Det är i alla fall den uppenbara tolkningen av svaret som man kan se i propositionen.
Jag tycker att det finns en viktig princip i att alla företag, oavsett bransch, bör ha ett ansvar att följa de regler och lagar som finns. Till detta ansvar bör det också finnas ett direkt ansvar att ersätta skada man åsamkar.
Jag tycker inte att det är ett hållbart argument att som regeringen här framhålla att det är få fall eller att det troligen i de allra flesta fall är onödigt med skadeståndsansvar. Det räcker att det finns ett fall där ett fastighetsmäklarföretag kommer undan för att lagstiftningen i enlighet med utredningens förslag skulle vara att föredra.
Det andra argumentet som framhålls är att det skulle bli svårt att veta vem skadeståndsanspråk ska riktas mot, fastighetsmäklaren eller fastighetsmäklarföretaget.
Men vänta lite här nu. Sas det inte att det är mycket ovanligt att fastighetsmäklarföretag gör några fel som de skulle kunna ställas till svars för? Då kan det inte vara så svårt.
Liksom tidigare bör anspråk alltså riktas mot fastighetsmäklaren i normalfallet och i de allra flesta fall. Det bör inte heller vara ett problem för Fastighetsmarknadens reklamationsnämnd att avgöra vem som i slutändan bär ansvaret. I de ytterst få och sällsynta fall där fastighetsmäklarföretaget faktiskt bär ansvaret bör det inte vara ett problem att gå vidare med anspråk mot fastighetsmäklarföretaget efter att det har klarlagts att det inte är fastighetsmäklarens ansvar.
Hur det faktum att företag tar ansvar skulle vara till nackdel för konsumenten är högst oklart. Det känns som om man hittar på argument i efterhand, efter att regeringen har bestämt sig för att ge fastighetsmäklarföretagen en unik gräddfil i ansvarsfrågan.
Avslutningsvis, fru talman, får det totalt sett anses anmärkningsvärt att regeringen på dessa lösa grunder sågar utredningens förslag och går till fastighetsmäklarföretagens försvar. Det är mitt partis uppfattning att utredningens förslag borde ha genomförts.