Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Fru talman! Nu ska vi tala om beskattning av uthyrd personal, som det heter, där utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att den skyndsamt ska göra en konsekvensanalys av Skatteverkets tolkning utifrån nu gällande EU-rätt att konsultlösningar i vården är mervärdesskattepliktiga. Bakgrunden är att Högsta förvaltningsdomstolen för drygt ett år sedan beslutade att bemanningsföretags uthyrning av sjukvårdspersonal inte ska undantas från momsplikt.

Detta innebär en utredning av hur man ska kunna ge mer till dem som redan har medan vanligt folk får betala. Det kommer Vänsterpartiet inte att ställa sig bakom. Problemet i dag är att skattepengar som kunde ha gått till vård går till dyrare inhyrd personal. Det finns redan ett system med kompensation för mervärdesskatt till kommuner och landsting. Systemet ska motverka att privata aktörer gynnas eller missgynnas i förhållande till det allmänna.

Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Fru talman! Det som sker i dag är en konkurrenssnedvridning till fast anställda läkares nackdel. Med de skatteregler vi har i och med 3:12-reglerna kan en inhyrd läkare betala upp till 100 000 kronor per år i lägre skatt om man jämför med en fast anställd på en landstingsdriven eller privat sjukvårdsinrättning. Dessutom har schablonersättningen till privat driven vård befunnits vara för hög. Det här vill Vänsterpartiet ändra.

Inhyrda läkare kan tjäna 80 000 i veckan medan en undersköterskas snittlön i dag är under 25 000 i månaden. Löneutrymmet minskar alltså för all fast anställd personal, och mindre pengar finns kvar till vården.

Under förevändningen att bry sig om att folk på landsbygden ska få bättre vård vill nu alltså alla andra partier säkerställa stafettläkarnas redan höga inkomster. Tryggheten i att få träffa samma läkare sätts på undantag, och riskerna för feldiagnostisering ökar. Sjukvårdens brist på resurser borde vara i fokus för debatten, inte privilegierade gruppers hittepåproblem.

Och, fru talman, man är ju inte bakom flötet, så helt uppenbart är att detta inte för ett ögonblick handlar om oro för människors behov av vård. Oron för folk ute i landet var tvärtom som bortblåst redan när budgetbeslutet togs i vintras, och dagens budgetdebatt och beslut visar även de att omsorgen om storstadens rikemansområden står i centrum för samtliga andra partier.

Men inte ens detta räcker tydligen - inte för 73-punktsgänget och inte för ytterhögern. Nej, de redan genomförda eller initierade skattesänkningarna för mycket höga inkomster, slopad värnskatt, pressad sjukpenning, höjd pensionsålder och skrotad arbetsförmedling är inte nog. Nu har turen kommit till att värna den mycket utsatta gruppen välavlönade stafettläkare. Annars kommer världen att gå under, åtminstone i Stockholms innerstad - och där bor ju alla.

Fru talman! Hade de menat allvar med oron hade de i stället satsat pengar. För visst finns det problem: köer, sjukhusbyggen, överbeläggning, bristande kontinuitet och, faktiskt, att människor dör på grund av att de inte får den vård de har rätt till. Men pengarna går till fel saker. På fem år har kostnaderna för hyrpersonal i vården nästan fördubblats, bara för att ta ett exempel.

Att detta länge har varit högerns politik är förstås ingen nyhet. De är sällan hederliga i sin argumentation men brukar ändå konsekvent lägga fram förslag som gynnar de välbeställda på vanligt folks bekostnad. Den budget kammaren antog i vintras och de 73 punkter som ligger till grund för den nuvarande budgeten är tydliga bevis på just detta.

Men ju skarpare konturerna i regeringens politik blir desto tydligare framträder frågan: Vad är det egentligen i detta som är socialdemokratisk politik? Har man inte fått igenom en enda punkt i 73-punktsprogrammet? För hade det verkligen handlat om just det som nämns i betänkandet, konkurrensneutralitet, hade väl fokuset för utredningen kunnat vara bredare?

Fru talman! Jag citerar: "Är det något som denna kammare borde enas om är det att ta krafttag mot den inhyrda personalen. Ett stort problem för att komma till rätta med detta är det faktum att det är mer skattemässigt gynnsamt att vara inhyrd från eget företag än att vara fast anställd."

Så sa finansminister Magdalena Andersson i en interpellationsdebatt här i kammaren för ungefär fyra månader sedan. Nu är det annat ljud i skällan. Men så kanske det kan gå när man är i dåligt sällskap.

Fru talman! Jag yrkar bifall till vår reservation.

(Applåder)

Fru talman! I dag behandlar vi skatteutskottets betänkande nr 25, som handlar om beskattning av uthyrning av vårdpersonal. Utskottet föreslår att regeringen skyndsamt ska göra en konsekvensanalys av Skatteverkets tolkning att konsultlösningar i vården är mervärdesskattepliktiga och vid behov återkomma med ett förslag till riksdagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Fru talman! Högsta förvaltningsdomstolen beslutade i en dom den 7 juni 2018 att bemanningsföretags uthyrning av sjukvårdspersonal inte ska undantas från momsplikt.

Domstolen konstaterade att uthyrning av vårdpersonal inte utgör sådan sjukvård, sjukhusvård eller sjukvårdande behandling som enligt EU:s mervärdesskattedirektiv ska undantas från skatteplikt. Uthyrningen omfattades därmed inte av direktivets undantag från skatteplikt.

Man kan naturligtvis ha synpunkter på direktivet. Alternativet är väl att förhandla om det, vilket lär vara svårt och tidskrävande. En annan lösning är att gå ur EU, vilket är ännu svårare - vi ser ju kaoset i Storbritannien - eller att leva med direktivet.

Vid tolkningen är det den personaluthyrningstjänst som bolaget tillhandahåller som ska prövas mot undantagsbestämmelserna. Uthyrningstjänsten som sådan utgör enligt Högsta förvaltningsdomstolen inte sjukvård. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar avslutningsvis att det för bedömningen saknar betydelse om de uthyrda läkarna utövar sjukvård eller inte.

Skatterättsnämnden meddelade den 21 maj 2019 beslut i tre ärenden om förhandsbesked som föranletts av Skatteverkets tolkning.

Sedan kan vi konstatera att det finns ett kompensationssystem för kommuner och landsting. Det är en schablonersättning på 6 procent för merkostnaden för moms som uppkommer när privata utförare saknar avdragsrätt. Systemet avser att motverka snedvridningen av konkurrensen. Denna schablonersättning var högt beräknad, enligt SOU 2015:93. Men det är ju några år sedan, och det är naturligtvis viktigt att man räknar om det igen.

Vän av ordning kanske frågar sig: Behövs det ett initiativ, och är skatteutskottet rätt utskott att bereda detta? Man kan nog se det på lite olika sätt när det gäller om det är vår fråga eller inte. Å ena sidan är det en momsfråga. Å andra sidan är det en kompensationsfråga, och då är det ju finansutskottets område.

Utskottet har vid två tillfällen fått information av Finansdepartementet om frågan. Det känns nu mer som om det handlar om kompensationssystemet.

Kan då inte regeringen bara besluta om en lösning? Men vi har ju principen om kommunalt självstyre i landet och finansieringsprinciper som brukar gälla mellan stat och kommun.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag. Det ska bli intressant att se om schablonersättningen fortfarande är för högt beräknad.

Fru talman! Moderaterna står bakom det betänkande som nu ligger på riksdagens bord. Jag vill också göra alla uppmärksamma på att vi har ett särskilt yttrande i ärendet. I det utskottsinitiativ som togs stod det att regeringen vid behov ska återkomma med förslag om att lösa de problem som har uppkommit för en jämlik och rättvis vård i det här landet givet de lagar och regler som gäller.

För oss är det alldeles uppenbart att det föreligger ett sådant behov, men vi tänker självklart ge regeringen möjligheten att komma på det genom att först göra denna analys. Vi ställer oss därför bakom betänkandetexten sådan den är. Det är dock alldeles uppenbart att om man över en natt får 25 procent högre kostnader finns det ett behov av att på något sätt lösa detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Fru talman! Vi har domstolar som dömer oberoende. Vi har myndigheter som tillämpar de lagar och regler som gäller. Det är en för oss moderater odiskutabel ordning att detta gäller. Det ansvar som åligger oss som politiker är däremot att ställa oss frågorna om lagar och regler är som vi önskar att de ska vara, om vi vill att de ska vara annorlunda eller om vi, när vi får klart för oss hur de tolkas och används, vill att de ska justeras eller om man på något sätt ska kompensera för den effekt de har.

Jag är något bekymrad över den senfärdighet som har rått i den här frågan. Det har länge varit känt för regeringen och dess stödpartier Liberalerna och Centerpartiet att den här ändringen skulle komma på plats. Skatteverket har varit tydligt med att den ska gälla från årsskiftet, men det har funnits en minst sagt stor ovilja att göra något åt detta.

Eftersom detta är mitt sista inlägg i denna kammare inför sommaruppehållet kan jag väl passa på att vara lite generös. Till exempel kan jag berömma Vänsterpartiet, som är väldigt tydligt med de bakomliggande motiven till att man har välkomnat den nya tolkningen och inte har velat vidta några kompensatoriska åtgärder eller lagändringsåtgärder. Det handlar om att detta är en nådastöt mot möjligheten att bedriva privat vård runt om i Sverige. Här är Vänsterpartiet hedervärt tydligt.

Det fanns också ett brus av denna tydlighet när finansministern besökte utskottet. Det initiativ som sedermera har kommit och som det nu, med undantag av Vänsterpartiet, finns en enighet om att genomföra bottnar i att vi inte kan ha en ordning i Sverige där det råder extremt olika villkor mellan privat och offentligt utförd vård. Villkoren måste vara rimligt lika.

Fru talman! Den här frågan är av stort allvar såtillvida att vården i Sverige befinner sig i ett ansträngt läge. Jag håller med utskottets ordförande om att det inte primärt är en skattefråga. Men nästan allting kan bli skattefrågor eftersom det är skatt på nästan allt och många gånger dessutom alldeles för höga skatter. Det gör att den skattepolitik som finns och det sätt på vilket skattelagstiftningen tolkas och används påverkar nästan alla delar av samhället.

Vi har sett växande vårdköer, och vi vet att man utanför storstäderna har ett extra stort bekymmer att rekrytera vårdpersonal och få läkare att komma och arbeta på sjukhus och vårdcentraler. Det här beslutet innebär - det är oomstritt att det är så eftersom det är oberoende domstolar och myndigheter som använder de lagar och regler som finns - att personalen över en natt blir 25 procent dyrare att anställa. Då är det inte längre lika villkor för offentlig och privat verksamhet. Då riskerar vi självklart också att få stora orättvisor mellan landsdelar.

Fru talman! Jag har stor respekt för dem som har synpunkter på hyrläkarsystemet. Jag har stor respekt för dem som säger att det kanske inte är en rimlig ordning över tid att läkare bolagiserar sin verksamhet och hyr ut sig i stället för att bli anställda och så vidare. Allt detta kan man diskutera på ett rimligt sätt.

Det är ingen slump - åtminstone inte för mig som moderat, som vet att ekonomiska incitament spelar roll - när vi har drivit upp skatterna på ett läkarjobb eller ett kvalificerat sjuksköterskejobb till 40, 50 och många gånger över 60 procent att skatten blir en viktig faktor när man beslutar och prioriterar. Men ska den diskussionen lösas genom att man överlåter till myndigheter att tolka lagar och regler? Ja, självklart. Men ska man då inte i nästa steg fundera på om villkoren fortfarande är lika?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Det är glasklart att det sker en väldig förskjutning när det gäller villkoren. Det blir inte längre möjligt att tillhandahålla dessa tjänster privat längre. Framför allt de vårdcentraler och sjukhus som har svårast att rekrytera personal - de ligger många gånger utanför storstäderna och långt bort från läkarutbildningarna - riskerar att drabbas av ett hårt slag. Det är vad detta handlar om, kort och gott.

Jag beklagar att Centerpartiet och Liberalerna inte har lyckats upprätthålla sin del av januariöverenskommelsen, nämligen att det ska råda lika villkor. I stället har man låtit våren gå. Nu har man åtminstone kommit till detta ställningstagande. Vi står bakom det och välkomnar det. Vi kommer självklart att följa denna fråga noggrant. Det gäller både vad regeringen gör och att Liberalerna och Centerpartiet lever upp till de utfästelser de gett svenska folket och som finns i en gemensam värderingsgrund för oss i de gamla allianspartierna: Man ska kunna bedriva privat verksamhet runt om i landet.

Jag önskar alla - fru talman, alla i utskottet, kansliet och personalen - en glad sommar och lovar er alla att följa denna fråga särskilt noga framöver. Det löftet gäller särskilt Centerpartiet och Liberalerna, som ändå får sägas ha ett extra ansvar för att se till att den här delen av januariöverenskommelsen upprätthålls med lika villkor. Glad sommar!

Fru talman! Jag tror inte att någon i denna sal är omedveten om den kris som råder i svensk sjukvård i dag. Vårdköerna växer sig allt längre, och tillgängligheten uppfattas av allt fler som sämre. Kompetensbristen är redan stor och förväntas bli ännu större när behoven inom välfärden växer.

Överallt hör vi vårdinrättningar kämpa med att hitta kvalificerad personal, kanske främst läkare. Detta har många vårdgivare, framför allt på landsbygden, löst genom att hyra in den kompetens som behövs i verksamheten.

Hur kommer det sig då att det är en sådan brist på läkare i Sverige? Man kan säkert peka på verksamhetsmässiga brister där vårdens effektivitet förmodligen kan ifrågasättas och förbättras. Men det handlar även om att det både historiskt och kanske även i dag utbildas för få läkare, även om antalet utbildningsplatser har ökat något.

Fru talman! Hur ofta hör vi inte kollegor stå här i kammaren och bjuda över varandra när det gäller hur många nya poliser eller hur många nya lärare som ska utbildas? För att fylla alla dessa utbildningsplatser på polishögskolan och lärarhögskolan har man sedan tyvärr sett sig nödgad att sänka antagningskraven rejält.

Bland dem som söker till läkarlinjen på högskolan ser det dock lite annorlunda ut. Där behövde man för att bli antagen till någon av landets läkarutbildningar i snitt antingen 1,7 på högskoleprovet eller betygspoängen 22,0 av 22,5 möjliga. På det mest populära lärosätet sker dessutom antagningen med lottdragning bland sökande studenter med toppbetyg.

Nu förespråkar jag inte att man ska kopiera det högst tveksamma sättet att få in fler studenter på polis- och lärarutbildningen, utan jag vill bara åskådliggöra att det varje år finns studenter med i stort sett högsta betyg som söker till läkarlinjen men ändå inte kommer in.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Med detta sagt, fru talman, återgår jag till skatteutskottets område. Jag tror inte att vi sverigedemokrater är ensamma om att tycka att vården måste fungera på landsbygden, främst för patienternas skull.

Trots bristen på läkare anser vi att det måste råda konkurrensneutralitet mellan offentliga och privata vårdutförare. Branschen har påpekat att med den nya tolkningen av momstillämpning som Skatteverket gjort kommer det de facto inte längre att råda konkurrensneutralitet mellan privata och offentliga vårdgivare.

Detta är synnerligen olyckligt eftersom det inte bara kommer att drabba privata vårdgivare utan även primärt patienter och sjukhus på framför allt mindre orter där man i högre utsträckning tvingas hyra in kompetens, antingen för att det helt enkelt inte finns anställbara läkare eller för att man inte kan sysselsätta den aktuella kompetensen på heltid.

Därför ställer vi oss bakom utskottsinitiativet och det särskilda yttrandet som innebär att regeringen skyndsamt inte bara ska göra en konsekvensanalys av vad den nya tillämpningen av momsreglerna får för följder utan även ska åtgärda de negativa konsekvenser som den nya tillämpningen får för patienter och brukare samt neutralisera snedvridningen av konkurrens mellan offentliga och privata vårdgivare.

Slutligen vill jag passa på att i denna skatteutskottets sista debatt före sommaruppehållet önska samtliga ledamöter i skatteutskottet, utskottspersonal, talmanspresidiet och alla övriga ledamöter och åhörare en riktigt varm och skön sommar!

Fru talman! Jag har egentligen bara två frågor till Sverigedemokraterna, som ju säger sig vilja värna folk som bor på landsbygden och på bruksorter. Hur menar man att det är rimligt att en läkare tjänar 80 000 kronor i veckan, medan en undersköterska har 24 000-25 000 kronor i månaden? Tycker Sverigedemokraterna att det är en rimlig ordning att fast anställd personal ska ha det mycket sämre och konkurrensmässigt tuffare än enmansföretagare och stafettläkare?

Fru talman! Tycker Sverigedemokraterna slutligen att det är bra för landsbygden att man som patient får träffa en uppsjö olika läkare? Eller skulle det kanske vara bättre att se till att dessa pengar inte åker iväg till Danderyd utan finns kvar där vi vet att de behövs och skulle kunna användas till att förbättra sjukvården och lönerna för dem som bor där?

Fru talman! Tack, ledamoten Ida Gabrielsson, för frågan!

Huruvida det är rimligt med de löner och ersättningar som kommer stafettläkarna till godo kan man alltid diskutera. Det finns som det ser ut i dag en marknadssituation där vi har en brist på läkare, och precis som jag sa i talarstolen finns det för få utbildade läkare.

Detta gör att deras kompetens efterfrågas i en utsträckning som gör att man är beredd att betala de här summorna för dem. Jag tycker naturligtvis inte att det här är rimligt, utan jag tror att vi måste se till att det finns fler läkare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Angående frågan om det på något sätt skulle vara sämre att vara anställd är det läkaren själv som gör bedömningen om han eller hon vill arbeta som egenföretagare eller vara anställd. Du har ju helt andra förmåner som anställd hos en arbetsgivare än du har som egenanställd, en massa sociala förmåner och dylikt. Den bedömningen får alltså var och en göra.

Vi tycker naturligtvis också att vårdtagarna har rätt att möta samma personal i den utsträckning det är möjligt. Naturligtvis skapas en relation mellan vårdtagare och vårdgivare, så jag ser det som väldigt rimligt.

Däremot förstår jag att det här är en ideologisk fråga för Vänsterpartiet, och jag är inte förvånad över att man tycker att privat vårdgivande över huvud taget ska avskaffas.

Fru talman! Eric Westroth menar att han är överens med mig om att 80 000 kronor i veckan kan vara lite för mycket pengar och att man som boende på landsbygden har rätt att träffa samma läkare vid sjukvårdsbesök. Eric Westroth säger också att vi är överens om att det här behöver förändras.

Samtidigt stöttar Eric Westroth och Sverigedemokraterna i dag ett förslag som går i precis motsatt riktning i stället för att vara med och förändra 3:12-reglerna som har gjort detta möjligt. Jag tror knappast att en förändring och utjämning av den missledande konkurrenssituation där man får mycket bättre villkor som stafettpersonal än som fast anställd skulle leda till att högutbildade läkare bestämde sig för att bli städerskor i stället.

Det kommer absolut att behövas fler läkare, men då behöver vi ha kvar pengarna inom välfärden och inte göra som Sverigedemokraterna tillsammans med de andra partierna som i stället pytsar ut pengarna till Danderyd och andra områden i Storstockholm där folk redan har det ganska bra.

Vill Sverigedemokraterna kalla det för ideologi - var så god! Jag kallar det för sunt förnuft.

Fru talman! Jag säger återigen att det är marknaden som bestämmer priset. Vi behöver utbilda fler läkare. Det kan vi nog vara överens om.

Läkarförbundet har varit otroligt effektivt i att hålla antalet utbildningsplatser nere för att skapa en efterfrågan på tjänsterna och se till att marknaden har varit öppen för dem. Där kan man väl helt enkelt säga att politikerna historiskt sett har varit svaga och inte reformerat utbildningen för att se till att utbilda fler läkare.

Återigen: Den dagen som det blir fler läkare och om man har bättre villkor som anställd får kanske stafettläkaren inte några jobb, eftersom det har anställts en annan. Då kanske stafettläkaren blir arbetslös, kanske utan möjlighet till ersättning från diverse arbetslöshetskassor eftersom man har jobbat som egenföretagare i stället. Så är det att vara egen företagare. Man har inte samma tillgång till det trygghetssystem som normalt finns för vanliga anställda.

Fru talman! Politiken upphör aldrig att fascinera. Här har vi ett ärende i dag som den här församlingen näppeligen har bidragit till att det hamnat i denna kammare. Förvisso är det fråga om ett politiskt beslut i förskingringen från EU-domstolen som via lagstiftande myndigheter i Sverige hamnat som ett politiskt beslut på vårt bord, och vi måste göra vad vi kan för att dämpa de negativa konsekvenserna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Nåväl! En fungerande vård och omsorg är en förutsättning för att vi ska kunna bo, leva och verka i hela Sverige. Därom är vi säkert överens. Likaså kan vi vara överens om att det finns många hinder på vägen dit för att få en likvärdig vård i hela landet. Tillgång till vårdpersonal är ett sådant hinder. Kompetensbrist och tillgänglighet är två frågor som har varit aktuella länge. Om några veckor kommer alltså ytterligare ett hinder att adderas, nämligen vårdmomsen. För många kanske den uppfattas som en marginell fråga, men den kommer att få stor betydelse. Momshöjningen som väntar den 1 juli kommer att få stora konsekvenser. Momsen på 25 procent kommer att drabba privata vård- och omsorgsgivare, och den bygger in orättvisor i systemet då den vård som drivs av regioner och kommuner inte drabbas eftersom de, som vi vet, ersätts för sina direkta momskostnader.

På kort sikt innebär detta stora ekonomiska problem för flera av de privata aktörerna inom svensk vård och omsorg. Det gäller inte bara bemanningsföretag som hyr ut personal, utan det gäller också specialistkonsulter inom till exempel tandvård, hos psykologer och i olika verksamhetsformer inom omsorgen samt underentreprenörer i vårdkedjan. Minns att nästan hälften av alla vårdcentraler i Sverige i dag drivs i privat regi!

På längre sikt kommer det här onekligen att innebära ökade kostnader för kommuner och regioner för den vård och omsorg som man i dag köper - om tjänsten ens blir kvar att kunna köpa. Vi har så sent som i dag fått signaler från Vårdföretagarna om att vi riskerar se flera erfarna läkare som på äldre dagar valt att fortsatt att verka i egen regi sluta med sin verksamhet om deras arbete helt plötsligt blir krångligare och mindre lönsamt. Och nu hör jag hur vissa tänker att de kan väl jobba på timme eller vara deltidsanställda inom den offentliga sektorn. Men om det vore så enkelt skulle väl det vara ett faktum redan i dag, men så är det inte. Med den här förändringen riskerar vi att slå sönder väl fungerande vårdkedjor i Sverige. Har vi råd med det? Jag menar att vi behöver fler vårdgivare, inte färre.

Fru talman! Centerpartiet ser en uppenbar fara att momshöjningen kommer att drabba vården på landsbygden relativt sett mycket hårdare. På landsbygden sliter privata vård- och omsorgsgivare redan i dag med att hitta personal. Ofta måste man vända sig, åtminstone periodvis, till företag som hyr ut personal. Att försöka anställa någon på vikariat eller på timmar i en mindre ort är för många vårdgivare eller offentliga arbetsgivare en omöjlighet. Det finns helt enkelt inte tillgång till den personalen.

Här sticker landsbygden ut eftersom det i en större stad ofta finns en större kompetenspool att rekrytera från. Och ja, jag känner en oro för detta. Jag känner inte en oro för de bolag som hyr ut läkare utan för deras patienter.

Fru talman! Jag hade önskat att det fanns en snabb lösning. Men frågan är komplicerad. Det är den slutsats vi måste dra av det uppenbart osäkra rättsläget.

Vi har en oenig skatterättsnämnd som har fattat tre beslut om förtydligande av Skatteverkets tolkning. Dessa förhandsbesked har överklagats till Högsta förvaltningsdomstolen. Rättsläget kan helt enkelt inte anses klarlagt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Frågan kompliceras ytterligare av att vårt grannland Finland har tolkat det EU-regelverk som svenska myndigheter refererar till diametralt annorlunda. Där gäller som huvudregel fortsatt momsbefrielse.

Vad kan då göras? Ja, det är det vi förväntar oss att regeringen nu ska titta på på riktigt. Det gäller alltifrån att på sikt ändra momslagstiftningen till att lösa frågan på annat sätt, kanske via det årliga budgetförfarandet. Det bästa hade varit om Skatteverket skjutit upp införandet, vilket många aktörer har tjatat om och bett om - men det har varit blankt nej.

För oss i Centerpartiet är inte den exakta lösningen det viktiga, utan det viktiga är att vi även i fortsättningen har ett system som inte gör skillnad på privata och offentliga aktörer och att vi kan säkerställa likvärdiga förutsättningar för vård i hela landet.

Ett av de viktigaste incitamenten som vi i Centerpartiet ser står till buds är den överenskommelse som regeringen har slutit med Centerpartiet och Liberalerna. Det framgår tydligt att konkurrensneutralitet ska råda mellan offentliga och fristående vårdgivare vad gäller ekonomiska villkor. Den aktuella frågan visar tydligt att så inte är fallet från och med den 1 juli.

Jag tackar för uppmaningen från Moderaterna, och jag kan lugna dem med att Centerpartiet kan betraktas som Sveriges största sjukvårdsparti. Centerpartiet är med och styr i 19 av 21 regioner. Det borgar för att vi kommer att vara mycket noga och vaksamma med att just den delen i januariavtalet verkligen följs upp.

Privata och offentliga aktörer ska behandlas lika, och då måste momsfrågan tas på fullaste allvar. För att säkerställa en väl fungerande sjukvård i hela landet måste momsen på inhyrd vårdpersonal snabbt få en lösning.

Jag önskar alla medarbetare en trevlig sommar.

Fru talman! Vi brukar ju inte diskutera sjukvård i skatteutskottets debatter, men jag tycker att det är viktigt att sätta frågan om moms på inhyrd personal i vården i sitt sammanhang. När den svenska sjukvården kommer människor till del är den fantastisk. Resultaten är goda, och vården klarar av att hantera allt svårare sjukdomar. Men det är ett stort problem att inte alla får ta del av vården.

Över 80 000 svenskar har just nu väntat olagligt länge på operation eller specialistvård. Väntetiderna på landets akutmottagningar, liksom väntetiderna för att träffa specialistläkare, är långa. Bakom varje siffra finns en enskild människa som drabbas. Det är nog så illa i sig. Men kostnaderna för samhället i form av sjukskrivningar och kompetensbortfall är också enorma.

Den politik som fördes under förra mandatperioden förbättrade inte situationen i vården - tvärtom. Under den gångna mandatperioden verkade Socialdemokraterna främst fokusera på hur vården på olika sätt kan begränsas. De har försökt stoppa privat drivna akutsjukhus, försökt stoppa privat drivna vårdcentraler och försökt stänga väl fungerande omsorgsverksamheter bara därför att de inte har drivits i offentlig regi.

Sämre tillgänglighet i vården är den röda tråden i den politik som Socialdemokraterna bedrivit. Sämre tillgänglighet blir också konsekvensen av att inhyrning av personal i vården nu ska momsbeläggas. Det blir ännu ett slag mot en sjukvård som redan har stora tillgänglighetsproblem.

För den offentligt drivna vården blir konsekvenserna inte kännbara eftersom kommuner och regioner kompenseras av staten. För alla andra aktörer, som bara kompenseras via en schablon som kan betalas ut av regionerna, kan konsekvenserna bli mycket stora. Denna snedvridning av konkurrensen mellan aktörer beroende på om de driver sin verksamhet i offentlig eller privat regi riskerar att slå ut en lång rad aktörer och leda till mindre tillgänglighet inte minst i glesbygden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Fru talman! Ett stort problem i vården, som inte blir enklare att hantera när inhyrd personal blir momsbelagd, är bristen på kompetent personal. Under de kommande åren behöver hundratusentals människor anställas i välfärden bara för att vi ska klara att upprätthålla nuvarande nivå. Det kan inte beskrivas som något annat än en enorm utmaning. En del i lösningen av detta problem är att få de äldre som kan och vill arbeta kvar ytterligare ett eller två år att göra det. Till exempel kan äldre läkare som vill arbeta några år som konsulter. Dessa människor är en resurs som vi i den här kammaren borde vara tacksamma för och underlätta för.

Fru talman! Direkt efter regeringsbildningen i januari ställde jag en interpellation till finansministern där jag frågade vilka åtgärder regeringen tänkte vidta med anledning av den momsbeläggning av vården som skulle komma. Svaret var att regeringen inte avsåg att göra någonting. Det har också varit det återkommande svaret på alla frågor kring detta under våren, inte minst när Magdalena Andersson besökte skatteutskottet. Regeringen tänkte inte agera.

Under våren har jag haft mängder av kontakter med enskilda läkare, med branschorganisationer och med vårdbolag, stora som små, generalister och specialister. Alla har haft samma budskap: Inhyrd kompetens i vården är nödvändigt för att klara av vårdens uppdrag, och moms på detta skulle slå hårt mot alla dessa lösningar. Någon måste göra något.

Eftersom regeringen inte har velat göra någonting har det blivit nödvändigt att ta fram detta utskottsinitiativ, som nu förhoppningsvis blir ett tillkännagivande. Kristdemokraterna tog initiativ till detta, och tack och lov hörsammade alla utom Vänsterpartiet det. Särskilt glädjande är det att Socialdemokraterna ställer sig bakom det.

Jämfört med vad den socialdemokratiska regeringen sa i vintras är det en stor framgång att det nu blir ett tillkännagivande, inte för mig och inte för vårdföretagen men för alla patienter som riskerar att drabbas. Nu måste regeringen ta tag i den här frågan.

Fru talman! För mig råder inga tvivel om att Skatteverkets tillämpning av moms på inhyrd personal får konsekvenser för vården. Det råder inte heller några tvivel om det när vårdens företrädare beskriver situationen. Om jag fick önska vore det bästa att Skatteverket sköt på tillämpningen, åtminstone så länge tillämpningen prövas rättsligt i olika instanser. Men eftersom det i nuläget inte finns något som tyder på att det kommer att ske måste regeringen agera.

Om detta tillkännagivande lämnas utan snabba åtgärder kommer det att leda till konsekvenser. Det kommer att bli svårare att upprätthålla kompetensen, särskilt i glesbygd där det redan i dag är svårt att rekrytera personal. Därför är vi nu många som förväntar oss att regeringen agerar och det snabbt.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Beskattning av uthyrning av vårdpersonal

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 19 juni.)