Utrikesutskottets utlåtande Nr 6

Utlåtande 1940:Uu6

8

Utrikesutskottets utlåtande Nr 6.

Nr 6.

Ankom till riksdagens kansli den 7 maj 1940 kl. 5 e. m.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av väckt motion angående
de svenska malmfgndigheterna.

I en inom första kammaren väckt, till utrikesutskottet hänvisad motion,
nr 195, av herr Lindhagen hemställes, att riksdagen ville hos Kungl. Maj:t
äska: 1) övervägande och förslag skyndsamt till svensk lagstiftning och utrikespolitisk
deklaration, att de svenska malmfyndigheterna stå till buds endast
för fredliga behov i världen, men för krigsrus tningsändamål blott för stärkande
främst av Nordens och Skandinaviens försvarsbehov, eventuellt andra
neutrala småstaters enahanda behov, med förbehåll om kontroll i de speciella
fallen; 2) undersökning, i vad mån det i Sverige anställda gruvfolket
och dess samhällen, Narviks samhälle i Norge samt malm järn vägens betjäning
kunna hållas skadeslösa för eventuellt minskad malmbrytning i anledning
av yrkandet under punkt 1); 3) föranstaltande, att Norden eller Skandinavien
eller åtminstone Norges och Sveriges parlament och regeringar omedelbart
sammanträda någonstädes in pleno icke blott till övervägande och aktion i
ett påkallat samarbete för världsfreden och dess förutsättningar, utan även för
deras förenämnda inställning till de för dagen inträdda neutralitetskränkningarna
från Englands och Tysklands sida.

Angående de skäl, som motionären anfört till stöd för sina yrkanden, får
utskottet hänvisa till motionen.

Utskottet. I anledning av förevarande motion må först påpekas, att järnmalm icke
enligt internationell rätt intager någon särställning i förhållande till andra varor,
som kunna brukas antingen såsom råmaterial för krigsindustrin eller
mera direkt för krigföringens behov. Sålunda kan nämnas, att den s. k.
London-deklarationen av år 1909, som var avsedd att bli en folkrättslig
kodex för handeln till sjöss under krig och som utarbetades av delegerade för
samtliga stormakters jämte Spaniens och Nederländernas regeringar, icke
ens upptog järnmalm såsom vare sig absolut eller villkorligt krigskontraband.
Råvaror av olika slag, däribland malmer, skulle alltså enligt Londondeklarationen
överhuvud icke kunna förklaras såsom krigskontraband utan
vörö upptagna på den s. k. fria listan. Härav följde, att krigförande makt
enligt deklarationen icke skulle vara berättigad hindra neutrala länders
malmexport genom uppbringning å internationellt vatten av neutrala fartyg
med malmlaster, kommande från neutralt land och destinerade till krigförande
land. Ehuru London-deklarationen icke blev ratificerad och sålunda aldrig
trädde i kraft, ha dess bestämmelser ofta åberopats såsom ett auktoritativt
uttryck för uppfattningen om de regler, som vid tidpunkten för dess ut -

Utrikesutskottets utlåtande Nr 6.

9

arbetande ansågos böra tillämpas. Det må tillfogas, att järnmalm emellertid
upptagits såsom kontraband i de krigförandes kontrabandslistor såväl under
förra världskriget som under nu pågående krig.

Vidare må anmärkas, att 1907 års alltjämt gällande Haag-konventioner
örn neutralas rättigheter och skyldigheter i lantkrig (5:e Haag-konventionen)
och i sjökrig (13:e Haag-konventionen) uttryckligen förklara, att en neutral
stat icke är skyldig förhindra export till krigförande makt av »vapen, ammunition
och i allmänhet allt, som kan vara till gagn för en armé eller en
flotta». Å andra sidan är en neutral makt berättigad att utfärda exportförbud
eller andra restriktioner för exporten av dylika varor, under villkor att
restriktionerna opartiskt tillämpas i förhållande till båda de krigförande parterna.

Sverige har, i motsats till åtskilliga andra neutrala länder, t. ex. Amerikas
Förenta Stater, underlåtit att utnyttja den handlingsfrihet, som nyssnämnda
föreskrifter i Haag-konventionerna tillerkänna neutrala stater i fråga örn export
av krigsmateriel till krigförande makt. Sådan export har såväl under
1914—1918 års världskrig som under det nu pågående kriget varit förbjuden.
Härutinnan har alltså svenska regeringen valt en rigorösare handlingslinje
än som är från neutralitetsrättens synpunkt nödvändigt. Motionären förordar
nu, att även järnmalmsexp orten från Sverige till krigförande länder skall
underkastas vittgående restriktioner, avseende att förhindra malmens bruk
såsom råmaterial för krigsindustrin. Sverige skulle genom en ensidig principförklaring
och lagstiftning binda sina händer och ålägga sig stränga restriktioner
beträffande export av järnmalm, medan andra neutrala länder skulle
alltjämt fritt exportera till de krigförande såväl järnmalm som andra för
krigsindustrin eller krigföringen lika betydelsefulla råvaror, t. ex. andra malmer
och metaller, olja, stenkol, bomull. Utan att närmare utveckla de komplikationer,
som ett förverkligande av motionärens projekt mitt under pågående
krig uppenbarligen skulle medföra, vill utskottet blott anmärka, att en principförklaring
av angiven innebörd enligt utskottets mening ingalunda vore
ägnad att stärka vårt lands neutrala ställning eller eljest förenlig med Sveriges
intressen i nuvarande läge. Utskottet kan sålunda icke tillstyrka en skrivelse
till Kungl. Majit i angivet syfte.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionen I: 195 icke måtte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1940.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 1.

Bihang till riksdagens protokoll 19H0. 5 sami. 1 avd. Nr 1—7.

a