Utrikesutskottets utlåtande nr 5

Utlåtande 1951:Uu5

Nr 5—6.

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

1

Nr 5.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts propoposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående
vissa av Europarådets rådgivande församling
år 1950 vid dess andra ordinarie möte fattade beslut.

Genom en den 26 januari 1951 dagtecknad proposition, nr 54, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utrikesdepartementsärenden, anhållit om riksdagens yttrande
angående vissa i nämnda protokoll omförmälda av Europarådets församling
år 1950 vid dess andra ordinarie möte fattade beslut, nämligen
rekommendationen om upprättandet av en europeisk armé,
rekommendationen om upprättandet av specialorgan inom Europarådets
ram,

rekommendationen om ändring av stadgans för Europarådet artikel 15
för att giva kommittén möjlighet att fatta för medlemsstaternas regeringar
bindande beslut,

rekommendationen om tillägg till ministerkommitténs arbetsordning i
syfte att möjliggöra för medlemsstaterna att i princip godtaga en överenskommelse,
samtidigt som de reservera sig beträffande sina möjligheter
att genast helt tillämpa densamma,
rekommendationen angående en internationell myndighet för kontroll av
kol- och stålindustrierna,

rekommendationen »angående upprättande av en europeisk minimistandard
för social trygghet,
rekommendationen om full sysselsättnig.

Texterna till rekommendationerna ha fogats såsom bilagor (Bil. A—H)
vid propositionen, vartill utskottet får hänvisa.

Departementschefen har beträffande dessa rekommendationer
bl. a. anfört följande:

Den rådgivande församlingens rekommendationer ha karaktären av principuttalanden.
Flera av de frågor, som här ha upptagits, skola behandlas av
den stadgekonferens, som Europarådets ministerkommitté har tillsatt och
som beräknas avsluta sitt arbete den 1 nästkommande mars. Det torde ej
finnas anledning att på nuvarande stadium av konferensens arbete precisera
ett svenskt ställningstagande till de olika principiella frågor, som rekommendationerna
behandla. Det synes dock givet, att en ombildning av
Europarådet, som syftar till att giva det karaktären av ett militärt förbund,
icke bör från svensk sida godkännas.

Inom ministerkommittén har enighet icke uppnåtts i den av den rådgivande
församlingen väckta frågan om att skapa möjligheter för kommit1
llihang till riksdagens protokoll 1951. 1 samt. 1 avd. Nr 5—0.

9

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

tén att underställa parlamenten vissa av församlingens rekommendationer.
Trots detta synes det mig lämpligt och önskvärt att gå den rådgivande församlingens
önskemål till mötes på så sätt, att Kungl. Maj :t inhämtar riksdagens
yttrande över församlingens ifrågavarande rekommendationer.

Från konstitutionell synpunkt lärer hinder icke föreligga för Kungl. Maj :t
att förfara på detta sätt, oavsett huruvida Kungl. Maj :t anser sig böra förorda
rekommendationerna eller icke.

Utskottet. Utskottet ansluter sig till departementschefens yttrande att
en ombildning av Europarådet, som syftar till att giva det karaktären av ett
militärt förbund, icke bör från svensk sida godkännas. Utskottet önskar i
detta sammanhang erinra om att riksdagen vid behandlingen av frågan om
Sveriges anslutning till Europarådet fäst avgörande avseende vid att frågor
rörande medlemmarnas försvar enligt stadgan ej falla under rådets kompetens.

Då Sverige ej deltager i förhandlingarna om upprättandet av en överstatlig
myndighet för kol- och stålindustrierna i vissa länder, torde något
uttalande från riksdagen ej vara påkallat med anledning av rådgivande
församlingens rekommendation avseende .dessa förhandlingar.

Utskottet har haft tillgång till upplysningar om förhandlingarna vid den
i propositionen omnämnda stadgekonferensen av experter i vad angår förevarande
rekommendationer. Dessa stadgefrågor skola undergå behandling
i ministerkommittén. Utskottet anser sig ej nu kunna taga ställning till
dessa frågor.

Rekommendationerna angående upprättandet av en europeisk minimistandard
för social trygghet och upprätthållande av full sysselsättning böra
enligt utskottets mening icke föranleda erinran från svensk sida. Utskottet
är medvetet om att initiativ på dessa områden ha tagits inom Förenta Nationerna
och dess underorganisationer. Detta bör emellertid icke vara till
hinder för att pröva i vad mån medlemsstaterna i Europarådet, som förete
mera likartade förhållanden, kunna samordna sina strävanden för att öka
den sociala tryggheten och skapa förutsättning för full sysselsättning och
ekonomisk stabilitet. Enligt vad utskottet inhämtat ha de av Europarådets
ministerkommitté begärda uppgifterna från medlemsstaterna om deras
ekonomiska politik för upprätthållande av full sysselsättning tillställts
Europarådets generalsekreterare för Sveriges del.

Utskottet önskar slutligen understryka nödvändigheten av att det europeiska
samarbetet effektiviseras och inriktas på praktiska arbetsuppgifter.
I detta syfte kan det visa sig ändamålsenligt att upprätta vissa specialorgan
inom Europarådet eller med anknytning till detsamma. Då bedömningen
lämpligen bör hänföra sig till konkreta förslag, som ännu ej föreligga,
vill utskottet endast uttala att specialorgans arbetsuppgifter böra ligga
inom rådets kompetensområde. Utskottet räknar med att dessa organ skola
bidraga till ett vidgat samarbete i Europa till båtnad även för de medlemsstater,
som av en eller annan anledning ej finna anledning ansluta sig till
desamma.

Utrikesutskottets utlåtande nr 5.

3

Av särskild vikt för vinnande av effektivare arbetsformer anser utskottet
det vara, att de två organisationerna, Europarådet och Organisationen
för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC), vilken har saknat förankring
hos ett europeiskt parlamentariskt forum av det slag, som nu föreligger
i Europarådets rådgivande församling, kunde så samordnas, att inom
samma organisation förenades den tekniska expertis, som nu står under
ledning av OEEC:s ministerråd och den parlamentariska representation,
som finnes i Europarådet.

Under åberopande av vad som sålunda framförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin
mening giva till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 8 februari 1951.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Gränebo, Andrén, Ohlon, von
Heland, Åman, Gustaf Karlsson samt Elmgren;

från andra kammaren: herrar Hedlund i Rådom, Ward, Fast, Svensson
i Ljungskile, von Friesen, Edberg samt Skoglund.