Utrikesutskottets utlåtande nr 5 år 1957

Utlåtande 1957:Uu5

Utrikesutskottets utlåtande nr 5 år 1957

1

Nr 5

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts skrivelse
till riksdagen med överlämnande av redogörelse
från Nordiska rådets svenska delegation.

Genom en den 8 mars 1957 dagtecknad skrivelse, rar 114, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av skrivelsen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
utrikesdepartementsärenden samma dag, till riksdagen överlämnat redogörelse
från Nordiska rådets femte session i Helsingfors den 15—22 februari
1957. Skrivelsen har av riksdagen hänvisats till utrikesutskottet.

Beträffande redogörelsens innehåll får utskottet hänvisa till skrivelsen.

Utskottet. Vid skrivelsen är liksom föregående år fogad en uppställning
angivande vilka åtgärder, som vidtagits i anledning av beslutade rekommendationer.
Den nu överlämnade uppställningen redovisar jämväl i de övriga
nordiska länderna vidtagna åtgärder, vilket betydligt ökar redogörelsens
värde som en översikt över resultatet av Nordiska rådets verksamhet.

Utskottet finner härutöver ej anledning till något särskilt uttalande och
hemställer,

att riksdagen måtte giva Kungl. Maj :t till känna vad av utskottet
sålunda anförts.

Stockholm den 28 mars 1957

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Ohlon, Sjödahl, Åman, Ewerlöf,
Lindblom, Birger Andersson och Werner; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Umeå, Pettersson i Dahl,
Netzén, Håstad och Bengtsson i Halmstad.

Särskilt yttrande av herr Håstad.

Jag har under överläggningar i utskottet förordat att utskottet ej skulle
nöja sig med alt till kamrarna utan någon erinran vidarebefordra rapporten
angående Nordiska rådet utan även ingå i närmare prövning av vissa

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 5 samt. 1 avd. Nr 5

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 5 år 1957

där återgivna frågor för att i samband därmed göra vissa uttalanden. Ett
utlåtande formulerat på sådant sätt skulle ej blott bilda en bättre grundval
för utan även stimulera eventuella debatter i kamrarna om rådets verksamhet.
Antingen frågornas vikt eller det förhållandet att frågorna aldrig
dryftats i den svenska riksdagen borde motivera detta. Den svenska delegationen
till Nordiska rådet har riksdagens kamrar till huvudmän, och från
denna synpunkt måste en närmare granskning av den svenska delegationens
ställningstaganden te sig konstitutionellt naturlig. Vad jag här uttalat
ansluter sig direkt till tankegångar, som utvecklades från flera håll efter
rådets tillkomst vid de tillfällen, då förhållandet mellan parlamenten och
rådet diskuterades. Det vore enligt min uppfattning endast till det nordiska
parlamentariska samarbetets bästa, om en sådan närmare utskottsprövning
kunde göras årlig och kontinuerlig.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570622