Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

Utlåtande 1967:Uu4

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

1

Nr 4

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om bistånd
åt befrielserörelsen i Mogambique.

I en i första kammaren av herr Werner väckt motion, nr 466, samt en i
andra kammaren av herr Hector m. fl. väckt motion, nr 590, vilka såvitt
angår medelsanvisningar hänvisats till statsutskottet och i övrigt till utrikesutskottet,
föreslås att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer
om effektiva påtryckningar och åtgärder mot Portugal inom FN, EFTA och
andra internationella organisationer; att riksdagen måtte anslå 500 000
kronor i ekonomiskt stöd till Mozambique Institute; samt att riksdagen i
skrivelse till regeringen hemställer om förslag angående ekonomiskt och
materiellt stöd åt befrielserörelsen i Mocambique.

Beträffande motiveringen till motionärernas yrkanden får utskottet hänvisa
till motionerna.

Sverige har i olika sammanhang, bl. a. i FN och i riksdagen, givit uttryck
för sitt starka fördömande av den portugisiska kolonialpolitiken.
Från svensk sida har man förbehållslöst godtagit rätten för folken i de
olika portugisiska besittningarna till självbestämmande och understrukit
att man ansett det oriktigt att förvägra dem möjligheten att utöva denna.

Opinionen mot Portugals politik i fråga om dess afrikanska områden
kom vid 1966 års möte med FN :s generalförsamling ånyo till uttryck bl. a.
genom antagandet av resolutionen 2184 (XXI) om områden under portugisisk
administration (Aktstycken utgivna av Kungl. Utrikesdepartementet
Ny serie 1: A : 16 s. 192 ff.). Mycket i denna resolution när det gällde fördömande
av Portugals kolonialpolitik och kravet på självbestämmanderätt
för befolkningen i de afrikanska områdena under portugisisk administration
överensstämde med Sveriges och de övriga nordiska ländernas inställning
till dessa frågor. Emellertid innehöll resolutionen även bestämmelser
som Sverige liksom de andra nordiska länderna icke ansåg sig kunna stödja.
Detta föranledde Sverige att nedlägga sin röst på resolutionen i dess helhet.
Sålunda uttalades i resolutionen att säkerhetsrådet skulle ålägga alla stater
direkt eller genom åtgärder i de internationella organ där de är medlemmar
att bojkotta all handel med Portugal, förbjuda sina fartyg att anlöpa hamnar
i Portugal eller dess besittningar, stänga sina hamnar för portugisiska
fartyg och att avbryta sina diplomatiska förbindelser med Portugal. På

1 Bihang till riksdagens protokoll 1967. 5 samt. 1 avd. Nr 4

o

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

svensk sida ansåg man det viktigt att generalförsamlingen icke i detalj
föreskriver åtgärder som uteslutande ligger inom säkerhetsrådets kompetensområde.
Vidare innehöll resolutionen en vädjan till Världsbanken och
Internationella valutafonden att icke ge Portugal bistånd så länge landet
icke genomfört FN:s kolonialdeklaration. Härvidlag är förhållandet att
Världsbankens stadga ej medger att hänsyn tas till politiska rekommendationer
av generalförsamlingen. Ehuru Internationella valutafondens stadga
icke är så preciserad på dessa punkter torde den dock böra tolkas så att
principerna är desamma. En röstning för den nu åsyftade punkten i resolutionen
skulle sålunda ha stått i strid med Sveriges förpliktelser gentemot
dessa två organisationer.

Beträffande möjligheterna att inom EFTA:s ram genomföra påtryckningar
mot Portugal må framhållas att EFTA — liksom även GATT — är en
organisation med rent handelspolitiska och i övrigt ekonomiska uppgifter
och att några formella förutsättningar för en medlemsstat att vidtaga påtryckningsåtgärder
av politisk art mot en annan medlemsstat icke finnes.
Ej heller förutser EFTA-avtalet att en medlemsstat kan uteslutas. Däremot
finns i EFTA-avtalet liksom för övrigt även i GATT-avtalen stadganden
som uttryckligen berör frågan om lojalitet mot FN-stadgan. Enligt dessa
har medlemsstat rätt att vidtaga åtgärder till fullgörande av förpliktelser
enligt FN :s stadga i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet.
Ett eventuellt beslut om sanktioner av säkerhetsrådet kommer självfallet
att lojalt tillämpas av Sverige.

Sverige har 1965 lämnat ett bidrag på 87 000 kronor till den utbildningsverksamhet
som bedrives bland flyktingar från Mocambique i Rutamba i
Tanzania. Vidare har Sverige under budgetåret 1964/65 lämnat 150 000
kronor och under innevarande budgetår 300 000 kronor som stöd till undervisningen
vid Mozambique Institute, som också ligger i Tanzania, nära
Dar es Salaam. Mer än 50 % av institutets utbildningsprogram bekostas av
svenska medel.

Även flyktingar från Angola kommer i åtnjutande av svenskt utbildningsstöd.
Sålunda lämnas bidrag till angoleser i Kongo för yrkesskole- och
gymnasiestudier. Under budgetåret 1965/66 ställdes 70 000 kronor till
FN:s flyktingkommissaries förfogande för detta ändamål. Förutom detta
bidrag har svenska stipendier lämnats till 124 angoleser i Kongo.

Utskottet anser att Sverige inom FN :s ram i samverkan med övriga nordiska
länder skall verka för realistiska åtgärder på bredast möjliga bas i
syfte att förmå Portugal att uppge sin nuvarande kolonialpolitik och i stället
främja en utveckling ledande till självbestämmanderätt för befolkningen i
de afrikanska områdena under portugisisk administration.

Utskottet hemställer,

Utrikesutskottets utlåtande nr 4 år 1967

3

att motionerna 1:466 och 11:590 i de av utskottet behandlade
delarna må anses besvarade med vad utskottet
anfört.

Stockholm den 30 mars 1967

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s), Lundström (fp), John
Ericsson (s), Birger Andersson (s), Bengtson (ep)*, Möller (s), Axel Andersson
(fp), Ivar Johansson (ep) och Hernelius (h);

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs (s), herrar Alemyr (s)*,
Ohlin (fp), Skoglund (s), Mellqvist (s), Wedén (fp), fru Eriksson i Stockholm
(s) samt herrar Wahlund (ep) och Cassel (h).

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Särskilt yttrande

av herrar Axel Andersson (fp), Lundström (fp), Ohlin (fp) och Wedén
(fp):

Vi delar uppfattningen att de i utskottets utlåtande berörda frågorna i
första band bör behandlas inom Förenta Nationerna. Sverige bör där verka
för åtgärder som kan leda till att Portugal medger den afrikanska befolkningen
självständighet i de områden som i dag behärskas av Portugal. Om
säkerhetsrådet beslutar eller rekommenderar sanktioner mot Portugal bör
Sverige självfallet omedelbart stödja dessa.

Om inte energiska åtgärder vidtages av FN inom en nära framtid bör
man från svensk sida i samverkan med andra nordiska länder taga upp
frågan i lämplig form inom EFTA:s krets för att påskynda en utveckling i
Angola, Mocambique och portugisiska Guinea i riktning mot självständighet
och demokratisk styrelse.

MARCUS 30KTR. STHLM 1967 670025