Utrikesutskottets utlåtande nr 3

Utlåtande 1950:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Ma):ts proposition
angående Sveriges anslutning till Internationella
handelsorganisationen (ITO) m. m.

Genom en den 27 januari 1950 dagtecknad proposition, nr 54, har Kungl
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för nämnda dag, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj:t att å Sveriges vägnar vid tidpunkt, som Kungl. Maj:t
äger bestämma, godtaga Havanastadgan för en internationell handelsorganisation
(ITO) och att fastställa de villkor, på vilka stadgan må sättas i
kraft för Sveriges del, dels ock till Kostnader för Sveriges medlemskap i ITO
för budgetåret 1950/51 under tionde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
100 000 kronor.

Propositionen har utom vad avser anslagsfrågan hänvisats till utskottet.
Till utskottet ha jämväl hänvisats dels en av herr von Heland i första kammaren
väckt motion nr 370 samt en av herr Norup inom andra kammaren
väckt motion, nr 448, i anledning av Kungl. Maj :ts nyssnämnda proposition,
dels en av herr Johansson i Stockholm inom andra kammaren väckt motion,
nr 457 i samma fråga. I de båda förstnämnda motionerna hemställes,
att riksdagen vid prövningen av stadgeförslaget för den tilltänkta världshandelsorganisationen
måtte taga hänsyn till den utveckling beträffande
jordbruksproduktionen, som sedan stadgans tillkomst ägt rum i Sverige,
samt fatta därav eventuellt påkallade beslut. I den sistnämnda motionen
hemställes, att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts proposition nr 54.

Havanastadgan har utarbetats vid en internationell konferens rörande
handel och sysselsättning, som efter inbjudan av Förenta Nationerna hållits
i Havana under tiden 21 november 1947—24 mars 1948.

Enligt stadgans första kapitel skall organisationen eftersträva att förverkliga
de i Förenta Nationernas stadga angivna syftena, särskilt syftet att
uppnå högre levnadsstandard, full sysselsättning samt framåtskridande
och utveckling i ekonomiskt och socialt avseende. För detta ändamål förbinda
sig organisationens medlemmar att främja nationella och internationella
åtgärder, som syfta till att underlätta lösningen av problem på den
internationella handelns område rörande sysselsättning, ekonomisk utveckling,
handelspolitik, affärsmetoder och råvarupolitik.

I andra kapitlet, som handlar om sysselsättning och ekonomisk verksamhet,
fastslås att åtgärder för att undvika arbetslöshet eller ofullständig sysselsättning
icke enbart äro en medlemmarnas inre angelägenhet utan även
1 Iiihang till riksdagens protokoll 1990. 5 samt. i and. AV 3.

■>

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

en nödvändig förutsättning för att uppnå organisationens mål. Därjämte
uppdragas vissa allmänna riktlinjer för medlemmarnas politik på detta
område.

Tredje kapitlet behandlar spörsmålet om ekonomisk utveckling m. m.
Bestämmelserna i detta kapitel åsyfta att främja den industriella och allmänna
ekonomiska utvecklingen i alla länder och särskilt i de länder, vilkas
resurser ännu äro jämförelsevis outvecklade.

I fjärde kapitlet återfinnas de allmänna bestämmelserna för medlemmarnas
uppträdande i handelspolitiska avseenden. Dessa bestämmelser syfta
främst att undanröja handelshinder av olika slag. De viktigaste bestämmelserna
härutinnan föreskriva i princip behandling såsom mest gynnad
nation medlemmarna emellan, avskaffande av kvantitativa import- och
exportrestriktioner samt skyldighet att förhandla om nedsättning av tullar
och andra avgifter å import och export.

Femte kapitlet handlar om restriktiva affärsmetoder. Därmed förstås sådana
metoder, som begränsa konkurrensen eller tillträde till marknader
eller uppamma monopolistisk kontroll. Medlemmarna skola vidtaga erforderliga
åtgärder för att förhindra, att restriktiva affärsmetoder, som ha
skadliga verkningar på produktionen och handeln, användas inom deras
områden.

I sjätte kapitlet meddelas bestämmelser om ingående av mellanstatliga
råvaruöverenskommelser. Sådana överenskommelser skola bl. a. taga sikte
på att åstadkomma en jämn produktion av en vara eller att förhindra tyngande
upplagring och starka prisfluktuationer.

De sista kapitlen i stadgan — kapitlen VII—IX — behandla frågorna om
organisationens uppbyggnad och arbetsuppgifter samt om bestridandet av
kostnaderna för organisationen m. m. Organen utgöras av medlemsförsamlingen,
vari samtliga medlemsstater äro företrädda, och verkställande rådet,
vilket skall bestå av högst 18 medlemmar. I spetsen för organisationen skall
stå en generaldirektör, som skall ha ett sekretariat till sitt förfogande.

I propositionen har redogjorts för de yttranden över Havanastadgan, som
avgivits av kommerskollegium, statens handelskommission, statens livsmedelskommission
och statens priskontrollnämnd samt gemensamt av handelpolitiska
beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor.
Av redogörelsen framgår att handelskommissionen och priskontrollnämnden,
som endast behandlat spörsmål inom sina respektive verksamhetsområden,
icke framställt någon erinran mot stadgans bestämmelser.
Livsmedelskommissionen har särskilt undersökt i vad mån Havanastadgans
bestämmelser kunde anses utgöra hinder för tillämpning av det jordbrukspoiitiska
program, som 1947 års riksdag godkänt i anslutning till propositionen
nr 75 till nämnda riksdag, och därvid såsom slutomdöme uttalat, alt
ett godkännande av stadgan i föreliggande skick icke torde behöva föranleda
omprövning av de av riksdagen fastställda grunderna för jordbrukspolitikens
handhavande. Kommissionen har därför hemställt, att stadgan måtte
ratificeras. Kommerskollegium har för sin del anfört, att även om anmärk -

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

3

ningar kunde göras mot vissa bestämmelser dessa vore av underordnad betydelse
i jämförelse med intresset av att få till stånd den åsyftade regleringnen
av den internationella handeln. Kollegium har därför förordat, att Sverige
ansluter sig till stadgan. Handelspolitiska beredningen och J9t7 års kommitterade
för utrikeshandels frågor ha främst granskat stadgans bestämmelser
ur synpunkten av deras förenlighet med svensk lagstiftning och praxis. Kommittéerna
ha icke i något fall funnit bestämmelserna vara sådana, att de icke
skulle kunna godtagas för Sveriges del. Vad beträffar organisationens principiella
syften framhålla kommittéerna, att dessa väl överensstämma med
den allmänna målsättning, som under växlande förhållanden gällt även för
Sveriges del. Avslutningsvis förklara de båda kommittéerna, som vid avgivandet
av sitt yttrande haft att beakta de övriga remissmyndigheternas
yttranden, att vad som anförts av dessa myndigheter gåve stöd åt den upplåning,
till vilken kommittéerna letts av egna överväganden, nämligen att
värt land borde skänka sin fulla medverkan i det mellanfolkliga samarbete,
varom här vore fråga, genom att ansluta sig till den blivande internationella
handelsorganisationen. I överensstämmelse härmed ha beredningen och de
kommitterade tillstyrkt, att Havanastadgan ratificeras för Sveriges del. I
särskilt yttrande har en av de kommitterade, f. d. ledamoten av riksdagens
första kammaren S. H. L:son Linderot — under åberopande av betänkligheter
rörande stadgans inverkningar på svensk ekonomi och utrikeshandel
samt faran för inskränkningar av svensk suveränitet i förhållande till yttervärlden
—- hemställt, att stadgan för Sveriges del tills vidare icke ratificeras.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande.

Organisationens uppgifter överensstämma — såsom även handelspolitiska
beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor framhålla
— väl med den allmänna målsättning, som beträffande handel och
sysselsättning under växlande förhållanden gällt för Sveriges del. Här må
särskilt understrykas, att Sverige sedan länge tillämpat en politik med låga
tullar. För Sverige, som i jämförelse med många andra länder är särskilt beroende
av sin utrikeshandel, är det också av betydande ekonomiskt intresse,
att handeln med främmande länder blir så omfattande och fri som möjligt.
Inriktningen av vårt näringsliv förutsätter sålunda ett flersidigt varuutbyte.
Att medverka i en världshandelsorganisation, som syftar till att bana väg
för en multilateral och av restriktioner i görligaste mån obunden handel,
måste därför anses vara en angelägenhet av vikt för Sverige. Det försök att
säkerställa en sådan handel, som göres genom Havanstadgan för en internationell
handelsorganisation, måste hälsas med tillfredsställelse.

En anslutning till internationella handelsorganisationen kommer självfallet
att i viss mån inverka på vår handlingsfrihet. Frågan om möjligheten
att inom organisationens ram genomföra den framtida jordbrukspolitiken
sådan den godkänts av 1947 års riksdag bör i detta sammanhang beröras.

Den praktiska betydelsen av de regleringsåtgärder på jordbrukets område,
som skulle kunna bli aktuella på såväl kort som längre sikt, kan f. n.

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

icke överblickas med någon säkerhet. Det kan naturligtvis ej heller med bestämdhet
avgöras, när och i vilken utsträckning de regleringsåtgärder behöva
sättas in, vilka te sig svårförenliga med stadgans bestämmelser. Statens
livsmedelskommission har emellertid undersökt i vad mån stadgans bestämmelser
kunna utgöra hinder för följande åtgärder inom ramen för det
jordbrukspolitiska programmet, nämligen inmalningstvång, margarinaccis,
exportrestriktioner för alt möta en på grund av prishöjning i andra länder
inträdd avsevärd stegring av de inhemska priserna å livsmedel, vidare importrestriktioner
för att möjliggöra för Sverige att utjämna säsongvariationer
beträffande animaliska produkter, slutligen också subventionering av
animalieexporten. Kommissionen har därvid funnit, att vissa svårigheter
att tillämpa kvantitativa restriktioner, framför allt med avseende å importen
av ägg, kunna komma att uppstå. Full klarhet på denna punkt torde enligt
kommissionen kunna vinnas först sedan handelsorganisationen trätt i
full verksamhet. I övrigt synas bestämmelserna i stadgan enligt kommissionens
mening icke behöva komma i konflikt med det jordbrukspolitiska programmet.
Handelspolitiska beredningen och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor
ha vid behandlingen av de avsnitt av stadgan, som kunna
beröra vår handlingsfrihet på jordbrukspolitikens område, å sin sida funnit
bestämmelserna i stort sett tillfredsställande ur svensk synpunkt. Såsom
slutomdöme har livsmedelskommissionen — med hemställan om att stadgan
måtte ratificeras — framhållit, att ett godkännande av stadgan icke torde
föranleda att de av riksdagen fastställda grunderna för jordbrukspolitikens
handhavande behöva omprövas. För egen del kan jag, på grund av vad sålunda
anförts och med hänsyn till de allmänna fördelar för världshandeln
även ur Sveriges synpunkt, som Havana-stadgan bör medföra, icke finna, att
det svenska jordbrukspolitiska programmet skall behöva utgöra hinder för
att Sverige godtager stadgan.

Utöver frågan om den svenska jordbrukspolitiken torde böra nämnas vissa
ytterligare spörsmål, som påkalla uppmärksamhet från svensk sida.

Vid sin granskning av artikel 18 angående »nationell behandling i fråga om
inre beskattning och regleringar» ha handelspolitiska beredningen och 1947
års kommitterade för utrikeshandelsfrågor beträffande de i Sverige utgående
skatterna å tobaksvaror och pälsvaror erinrat, att högre skatt uttages å
utländsk än å inhemsk vara. Kommittéerna ha därvid framhållit, att den
högre skatten å utländsk tobaksvara visserligen strider mot bestämmelserna
i artikel 18 men enligt ett utskottsuttalande skulle kunna betraktas som
en tillåten monopolinarginal enligt stadgans artikel 31. Denna artikel föreskriver
dock, att sådan marginal är underkastad förhandlingsskyldighet
på samma sätt som en tull. Vad angår den högre skatten å utländska pälsvaror
ha kommittéerna funnit, att de omständigheter, som föranlett det tilllämpade
systemet, måste anses göra det möjligt att försvara skattens utformning.
Förhandlingar skulle emellertid kunna påkallas i fråga om
denna skatt med hänsyn till de diskriminerande dragen i densamma. I
anslutning till artikel 35 angående bestämmande av tullvärde ha kommit -

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

5

téerna behandlat frågan om eventuell ändring av bestämmelserna om omräkning
av främmande myntslag i kungörelsen den 29 november 1929 med
tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen, varvid en ändring förklarats
vara i princip nödvändig. Enligt kommittéerna får emellertid artikeln
anses medgiva anstånd med en ändring till dess förhållandena på valutaområdet
stabiliserats. Vidkommande artiklarna 46—54, som handla om restriktiva
affärsmetoder, må framhållas, att det kan komma att visa sig nödvändigt
att utvidga den svenska lagstiftningen om övervakning av konkurrensbegränsning
inom näringslivet för att de förpliktelser, som stadgan
ålägger medlemmarna, skola kunna uppfyllas. Stadgan förutsätter nämligen,
att medlem skall kunna ingripa mot konkurrensbegränsningar av olika
slag i den internationella handeln. Detta kan icke ske med stöd av nuvarande
svenska lagstiftning på området, vilken dels endast avser inhemska
förhållanden, dels medgiver enbart offentliggörande av konkurrensbegränsande
överenskommelser och undersökning av förhållanden på detta område
men icke direkta ingripanden. Såsom framhålles av handelspolitiska beredningen
och 1947 års kommitterade för utrikeshandelsfrågor torde emellertid
något omedelbart behov av särskild lagstiftning icke föreligga, utan
bör det vara möjligt att bygga på existerande anordningar och vidtaga erforderliga
åtgärder från fall till fall. Det kan för övrigt erinras om att vår
lagstiftning på detta område för närvarande är föremål för översyn av nyetableringssakkunniga.

Med hänsyn till vad sålunda anförts synas ej heller de nu nämnda spörsmålen
behöva hindra en svensk anslutning till stadgan.

Såsom angivits i redogörelsen för artikel 24 i Havanastadgan skall medlem
av handelsorganisationen antingen vara medlem av Internationella valutafonden
eller träffa ett särskilt valutaavtal med organisationen. En av
fullmäktige i riksbanken gjord framställning om Sveriges anslutning till
fonden prövas f. n. inom finansdepartementet. Förslag avses att senare framläggas
angående den ordning, i vilken ifrågavarande förutsättning för medlemskap
i organisationen bör från svensk sida uppfyllas.

Av bestämmelserna om stadgans ikraftträdande framgår, att de regeringar,
som ratificerat stadgan, skola samråda för att besluta, huruvida och
på vilka villkor de önska sätta stadgan i kraft. Stadgan har enligt tillgängliga
uppgifter hittills endast ratificerats av två signatärmakter, nämligen
Australiska statsförbundet och Liheria. Det australiska godkännandet har
skett under förbehåll för ratifikation av Amerikas förenta stater och Storbritannien.
Orsaken till att så få länder ratificerat stadgan torde vara att
söka i det förhållandet, att Förenta staterna, som intagit en ledande ställning
i arbetet på stadgans tillkomst, ännu icke ratificerat stadgan och att
övriga signatärmakter, vilka icke godtagit densamma, velat avvakta stadgans
godkännande av den amerikanska kongressen. Förslag om stadgans
ratifikation, vilket framlagts för kongressen vid dess session förra året,
har icke hunnit behandlas av kongressen på grund av det omfattande kongressprogrammet
vid nämnda session. Stadgan har emellertid enligt uppgift

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

från härvarande amerikanska beskickning av amerikanska regeringen givits
mycket liög prioritet på programmet för kongressens session innevarande
år. Frågan om ratifikation för Sveriges del bör redan nu framläggas
för riksdagens prövning, så att denna fråga och spörsmålet om Sveriges anslutning
till allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) kunna behandlas i
ett sammanhang. Ratificering av Havanastadgan bör dock icke ske, förrän
överblick vunnits över vilka länder som godtagit stadgan samt frågan
om Sveriges anslutning till Internationella valutafonden eller om ingående
av särskilt valutaavtal med organisationen blivit löst. Det bemyndigande,
som jag avser föreslå Kungl. Maj :t att begära av riksdagen, torde böra utformas
så, att Kungl. Maj :t erhåller riksdagens fullmakt att vid tidpunkt,
som Kungl. Maj:t äger bestämma, å Sveriges vägnar ratificera stadgan och
att fastställa de villkor, på vilka stadgan må sättas i kraft för Sveriges del.

Utskottet.

Under erinran att utskottet vid behandling år 1946 av frågan om Sveriges
anslutning till Förenta Nationerna underströk betydelsen av denna organisations
och därtill anknutna internationella fackorgans verksamhet på de
ekonomiska och sociala områdena samt framhöll Sveriges intresse att därvidlag
lämna sin medverkan biträder utskottet departementschefens allmänna
synpunkter på frågan om vår anslutning till den blivande världshandelsorganisationen.

Att medlemmarna i en sådan organisation måste underkasta sig viss begränsning
av handlingsfriheten på det handelspolitiska området ligger i sakens
natur. Den verkställda utredningen har emellertid givit vid handen, att
detta icke ger tillräcklig anledning för vårt land att undandraga sin medverkan.

De av 1947 års riksdag fastställda grunderna för den framtida jordbrukspolitiken
torde sålunda icke behöva göras till föremål för omprövning.

Vad beträffar de olika slag av regleringsåtgärder, som diskuterades i den
vid nämnda riksdag framlagda jordbrukspropositionen, vill utrikesutskottet
erinra om följande uttalande av särskilda utskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande nr 2.

Det ligger i sakens natur, att det icke är möjligt att i förväg, med anspråk
på giltighet för någon längre tid angiva, hur de prisreglerande åtgärderna
på jordbrukets område böra utformas. Regleringsverksamheten måste i
stället anpassas efter de förhållanden, som föreligga vid varje särskild tidpunkt,
och de problem, som då möta. Särskilt måste beaktas, att den internationella
handelspolitiska utvecklingen kan bliva av stor betydelse även
vid valet av de vägar, å vilka man här i landet skall söka att förverkliga
önskemålet om likställdhet mellan jordbruket och andra näringsgrenar. Utskottet
finner det under sådana förhållanden lämpligt att, såsom även skett
i propositionen, ställningstagandet till frågan om utformningen av de prisreglerande
åtgärderna på jordbrukets område i stort sett begränsas till
vissa problem av mera principiell karaktär, och att det samtidigt framhålles,
att även ett dylikt mera begränsat ställningstagande kan komma att behöva
justeras till följd av ändrade förhållanden.

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

7

1 överensstämmelse med vad sålunda anförts finner utrikesutskottet det
vara av underordnad betydelse, att en eller annan av de ifrågasatta åtgärderna
måhända kan komma att visa sig oförenlig med stadgans bestämmelser.
Även om viss åtgärd av detta slag efter den senaste tidens utveckling skulle
framstå som mera önskvärd än tidigare, bör det enligt utskottets mening
vara möjligt att uppnå det åsyftade resultatet genom alternativa åtgärder,
som kunna vidtagas utan att komma i konflikt med stadgan. Utskottet finner
sålunda, att den föreslagna stadgan icke lägger hinder i vägen för ett realiserande
av 1947 års riktlinjer för den svenska jordbrukspolitiken — även om
hänsyn tages till den utveckling beträffande jordbruksproduktionen, som
sedan dess ägt rum i Sverige — varför motionerna I: 370 och II: 448 icke
behöva föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Beträffande därefter övriga av departementschefen berörda detalj spörsmål
delar utskottet departementschefens uppfattning att icke heller de behöva
hindra en svensk anslutning till stadgan.

Utskottet tillstyrker töljaktligen att Sverige godtager Havanastadgan för
en internationell handelsorganisation. Såsom i propositionen framhållits bör
ratificering av stadgan dock icke ske, förrän överblick vunnits över vilka
länder som godtagit stadgan samt frågan om Sveriges anslutning till Internationella
valutafonden eller om ingående av särskilt valutaavtal med
organisationen blivit löst.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

dels att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition samt med avslag å motion II: 457, bemyndiga
Kungl. Maj :t att å Sveriges vägnar vid tidpunkt,
som Kungl. Maj:t äger bestämma, godtaga Havanstadgan
för en internationell handelsorganisation (ITO) och att fastställa
de villkor, på vilka stadgan må sättas i kraft för Sveriges
del;

dels ock att motionerna I: 370 och II: 448, i den mån de
icke kunna anses besvarade med vad utskottet ovan anfört,
icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 14 mars 1950.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER.

8

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Sandler, Lindström, Gränebo, Andrén,
Gjöres, von Heland, Strand, Sjödahl, Tjällgren, Bergvall, Wigforss och Heiding;
samt

från andra kammaren: herrar Hedlund i Rådom, Ward, Fast, Olsson i
Gävle, Svensson i Ljungskile, Hjalmarsson, Hallén och Kristensson i Osby.

607389. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1950.