Utrikesutskottets utlåtande nr 3

Utlåtande 1945:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 19 juni 1945 kl. 4 em.

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående Sveriges anslutning till den vid luftfartskonferensen
i Chicago år 1944 antagna internationella
luftfartskonventionen m. fl. överenskommelser.

Genom en den 1 juni 1945 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad proposition,
nr 333, har Kungl. Majit under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för samma
dag föreslagit riksdagen att godkänna Sveriges anslutning till de vid den
internationella civila luftfartskonferensen i Chicago den 7 december 1944
undertecknade överenskommelserna, nämligen interimsöverenskommelsen
angående internationell civil luftfart, konventionen angående internationell
civil luftfart, transitöverenskommelsen angående internationella luftfartslinjer
samt överenskommelsen angående internationell lufttrafik.

I fråga om överenskommelsernas ordalydelse ävensom propositionens
svenska översättning därav får utskottet hänvisa till propositionen.

Enligt vad framgår av det vid propositionen fogade utdraget ur statsrådsprotokollet,
har den internationella luftfartskonferensen, som sammanträdde
i Chicago under november månad 1944 och vid vilken svenska regeringen
var representerad, utarbetat ett komplex av konventioner angående internationell
luftfart. Den svenska delegationen vid konferensen erhöll Kungl.
Maj:ts bemyndigande att underteckna samtliga de överenskommelser, som
äro fogade vid konferensens slutakt. Genom förevarande proposition begäres
riksdagens samtycke till en definitiv anslutning från Sveriges sida
till dessa överenskommelser.

Ett av de utarbetade avtalen har interimistisk karaktär och skall upphöra
att gälla senast tre år från ikraftträdandet, d. v. s. från den tidpunkt överenskommelsen
blivit godkänd av 26 stater. Syftet med interimsöverenskommelsen
har varit att få till stånd en internationell organisation så snart som
som möjligt och utan avbidan på ett ikraftträdande av övriga avtal. Vissa
mera omstridda regler, som ingå i de sistnämnda, ha utelämnats i interimsöverenskommelsen.
Enligt vad utskottet erfarit, har interimsöverenskommelsen
numera godkänts av 30 stater och har sålunda trätt i kraft.

Vid sidan av interimsöverenskommelsen föreligga tre fristående avtal,
kallade luftfartskonventionen, transitöverenskommelsen och lufttrafiköverenskommelsen.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 5 sami. 1 avd. Nr 3—i.

1

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

Den förstnämnda konventionen är avsedd att utgöra en förbättring och
utvidgning av den hittillls gällande internationella Pariskonventionen angående
reglering av den internationella luftfarten — vilken konvention Sverige
har biträtt — ävensom av den mellan vissa amerikanska stater gällande
Havanakonventionen. Genom luftfartskonventionens antagande skulle dessutom
deri i interimsöverenskommelsen angivna organisationen definitivt godtagas.
Denna organisation skall antaga och när så befinnes erforderligt ändra
internationella normer ävensom förorda regler och tillämpningsförfaranden,
som äga samband med lufttrafikens säkerhet, regelbundenhet och effektivitet
samt foga dem som bilagor till konventionen.

Beträffande interimsöverenskommelsens och konventionens närmare innehåll
i övrigt får utskottet hänvisa till propositionen.

Vissa regler angående den regelbundna linjefarten ha utbrutits ur den allmänna
konventionen och upptagits i två särskilda avtal. Därigenom har möjliggjorts,
att staterna kunna ansluta sig till den allmänna konventionen utan
att biträda de nämnda utbrutna reglerna. Dessa ha formen av fem olika
grundsatser angående »luftens frihet». Transitöverenskommelsen innefattar
två av dessa grundsatser, nämligen skyldigheten för ansluten stat att tilllåta
luftfartyg från annan ansluten stat, som går i regelbunden internationell
luftfart att

1) överflyga den förra statens område utan att landa, samt

2) göra tekniska mellanlandningar å dess område (d. v. s. landningar utan
trafikändamål).

I lufttrafiköverenskommelsen ingå dels nu nämnda två regler, dels ytterligare
tre principer, nämligen skyldighet för ansluten stat att å sitt område
tillåta luftfartyg i regelbunden internationell luftfart från annan ansluten
stat att

3) avlämna passagerare, post och gods, som tagits ombord i luftfartygets
hemland,

4) taga ombord passagerare, post och gods för befordran till luftfartygets
hemland, samt

5) taga ombord passagerare, post och gods för befordran till varje annan
fördragsslutande stats område samt avlämna passagerare, post och gods å
sådant område.

Utskottet. Utskottet finner icke anledning till erinran mot Sveriges anslutning till
den på konferensen i Chicago upprättade interimsöverenskommelsen. Det är
tydligen av stor vikt, att Sverige omedelbart kan deltaga i den nya organisationens
verksamhet.

Den vid konferensen antagna allmänna luftfartskonventionen är avsedd
att ersätta den hittills gällande Pariskonventionen, vilken Sverige på sin tid
biträtt. Såsom föredragande departementschefen uttalat, synes det vara ur
svensk synpunkt påkallat, att Sverige även i fortsättningen ansluter sig till
det arbete, som bedrives för att genom allmängiltiga konventionsregler skapa
gynnsammare betingelser för utvecklingen av den internationella lufttrafi -

Utrikesutskottets utlåtande nr 3.

ken. Då detta arbete för framtiden torde komma att huvudsakligen ske
efter de riktlinjer, som uppdragits vid Chicagokonferensen, är det önskvärt,
att Sverige ansluter sig till den där antagna allmänna konventionen, vars innehåll
icke synes ha varit föremål för delade meningar vid konferensen.

De båda överenskommelser, som i olika omfattning upptaga vissa principer
för »luftens frihet», täcka delvis varandra. I likhet med departementschefen
anser utskottet goda skäl tala för att Sverige förklarar sig godtaga
samtliga de uppställda fem reglerna och alltså ansluter sig till lufttrafiköverenskommelsen.

Då emellertid vissa andra stater kunna väntas acceptera endast de två
regler, som upptagits i transitöverenskommelsen, bör Sverige godkänna även
denna i syfte att gentemot detta avtals kontrahenter vinna de förmåner och
ikläda sig de förpliktelser, som en anslutning till avtalet medför.

Under åberopande av vad nu anförts hemställer utskottet,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, meddela av Kungl. Majit äskat godkännande
av följande vid den internationella civila luftfartskonf
eren sen i Chicago den 7 december 1944 undertecknade överenskommelser,
nämligen interimsöverenskommelsen angående
internationell civil luftfart, konventionen angående internationell
civil luftfart, transitöverenskommelsen angående internationella
luftfartslinjer samt överenskommelsen angående
internationell lufttrafik.

Stockholm den 19 juni 1945.

På utrikesutskottets vägnar:

ÖSTEN UNDÉN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Undén, Åkerberg, Johansson, Johan Bernhard, Bärg,
Björnsson, Lindström och Wistrand; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund, Ward, Vougt, Lindguist, Carlström, Eriksson
i Stockholm, Byberg och Hagberg i Malmö.