Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 196b

Utlåtande 1964:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 196b

1

oftfrrxn&ii

Nr 3

''• i » { , ■■ ! }ii : i. '' • ! I ; • .''-''it *1 ‘ ) ■/ t r i

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner om erkännande
av Europarådsdomstolens behörighet.

I en motion i första kammaren, nr 433, av herr Hanson, Per-Olof, och
herr Hernelius, ävensom i en likalydande motion i andra kammaren, nr 520,
av herr Bohman m. fl., har föreslagits, att riksdagen ville för sin del besluta
att Sverige bör avgiva sådan förklaring om erkännande av Europarådsdomstolens
behörighet, som avses i art. 46 av Europarådskonventionen angående
de mänskliga rättigheterna.

Beträffande motiveringen till motionärernas yrkande får utskottet hänvisa
till motionen.

Utskottet erinrar om att denna fråga väckts vid flera olika föregående
riksdagar (se UU 1950:2, 1969:5, 1961: 4, 1962 : 6). Sedan ärendet senast
behandlades av riksdagen har intet tillkommit som föranleder ändring i utskottets
tidigare redovisade hållning, avvaktande eventuellt initiativ från
regeringens sida.

Utskottet hemställer,

att motionerna 1: 433 och II: 520 icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1964

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sandler, Boheman, Undén, Virgin, Elmgren,
Bengtson, Boman* och Axel Johannes Andersson;

från andra kammaren: herrar Bengtsson i Halmstad, Gustafsson i
Stockholm, fru Renström-Ingenäs, herrar Kärrlander, von Friesen, Cassel*,
Wahlund och Gustafson i Göteborg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

1 Bihang till riksdagens protokoll I96i.å samt. 1 avd. Nr 3

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1964

Reservation

av herrar Virgin, Cassel och Gustafson i Göteborg, som ansett att utskottets
yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

*Utskottet vill erinra om att denna fråga vid flera tidigare tillfällen varit
föremål för behandling i riksdagen. De därvid godkända uppskoven med ett
svenskt ställningstagande har varit föranledda av önskan att domstolen
skulle få en något fastare ställning, innan Sverige toge ställning till frågan
om att underkasta sig dess jurisdiktion. Så synes nu ha skett, och några
principiella hinder för svensk anslutning har icke påvisats. Därtill kommer,
att det i nuvarande läge ter sig önskvärt att vårt land visar sill redobogenhet
att utan onödig tidsutdräkt medverka i allt sådant europeiskt samarbete,
som är förenligt med vår alliansfria politik. Vid sådant förhållande finner
utskottet ej hinder möta att riksdagen nu fattar det av motionärerna föreslagna
beslutet.

Utskottet hemställer sålunda,

att riksdagen med bifall till motionerna 1: 433 och II: 520
ville för sin del besluta att Sverige bör avgiva sådan förklaring,
som avses i art. 46 i Europarådets konvention angående
skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande
friheterna.»

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag 640151