Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Utlåtande 1969:Uu3

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

1

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av motioner angående
riktlinjer för svensk export av krigsmateriel, m. m.

Till utrikesutskottet har hänvisats fyra motionspar rörande riktlinjerna
för den svenska krigsmaterielexporten, nämligen

dels 1:1 av herr Björk m. fl. och II: 1 av herrar Alemyr och Martinsson
angående riktlinjer för svensk export av krigsmateriel,
dels I: 52 av herr Werner och II: 58 av herr Hermansson m. fl, angående
principerna för export av krigsmateriel, m. in.,

dels I: 248 av fru Segerstedt Wiberg och herr Tistad och II: 286 av herr
förste vice talmannen von Friesen angående principerna för export av krigsmateriel,

dels I: 402 av herrar Sörenson och Eric Peterson och II: 466 av herr Jonsson
i Mora m. fl. om vidgning av krigsmaterielinspektionens befogenheter,
m. m.

De olika motionsparen utmynnar i följande yrkanden:
motionerna 1:1 och II: 1; att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att utreda
den lämpliga omfattningen av och de principiella riktlinjerna för svensk
export av krigsmateriel;

motionerna I: 52 och II: 58: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär
utredning om principerna för export av krigsmateriel samt att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t begär lagstiftning eller andra åtgärder som kan
möJllggöra förbud mot export av viss strategisk materiel t. ex. till Cabora
Bassa-projektet i Mogambique (följdmotionerna 1:62 och 11:71 behandlas
av bankoutskottet i dess utlåtande nr 20);

motionerna 1:248 och 11:286: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t
måtte hemställa om tillsättandet av en parlamentarisk utredning för att utforma
efter vilka principer och i vilken omfattning svensk export av krigsmateriel
skall tillåtas; samt

motionerna 1:402 och II: 466: att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
måtte anhålla dels om sådan revidering och komplettering av Kungl. Maj :ts
kungörelse angående förbud mot utförsel från riket av krigsmateriel att denna
kungörelse också omfattar förbud mot utförsel av produkter, som i försäljningsstadiet
är att betrakta som civila varor men av köparna lätt kan
omändras för militärt bruk, dels att krigsmaterielinspektionen måtte få sina
befogenheter utvidgade, så att marknadsföringen av i motionen anförda
produkter ställes under kontroll.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1969. 5 samt i avd. Nr 3

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Nu gällande politiska riktlinjer för export av krigsmateriel fastlades i ett
interpellationssvar av statsminister Erlander i första kammaren den 25 april
1956. Det heter i detta interpellationssvar bl. a. att den svenska regeringen i
allmänhet tillämpar principen att vägra licenser till stater som för tillfället
är invecklade i akuta internationella konflikter eller i vilka inbördeskrig är
rådande eller där det internationella eller interna läget är så hotande att
fara för oroligheter eller krig föreligger. Kontrollen är, heter det vidare i
interpellationssvaret, begränsad till exporten av vad som enligt författningsenliga
bestämmelser är att hänföra till krigsmateriel. Kontrollen avser däremot
inte sådana åtgärder som t. ex. medverkan från svenska företags sida
vid uppförande av vapenfabriker, uppgörande av ritningar eller anställande
av experter eller personal i övrigt.

Såsom framgick av ett uttalande av handelsminister Lange den 3 december
1968 har »den restriktivitet som tillämpningen av dessa principer kräver
skärpts under året. Vid prövning av licensansökningar har ett växande
antal diktaturstater undantagits från export.» Sverige för enligt detta uttalande
en mera restriktiv exportpolitik än något annat vapenproducerande
land.

Ett uttalande av liknande innebörd gjordes av utrikesminister Nilsson den
11 februari i år. Det heter i detta uttalande bl. a.: »Vid beviljandet av exportlicenser
har vi iakttagit betydande restriktivitet. Denna har i praktiken
under årens lopp undergått skärpning. Men utvecklingen i världen kan motivera
en allmän översyn av principerna för svensk export av krigsmateriel.

I avvaktan på en sådan översyn avser regeringen att ännu strängare pröva
ansökningar om exportlicenser.»

Gällande författningsbestämmelser om export av krigsmateriel återfinns
i en kungörelse den 16 september 1966 (nr 531). Kungörelsen är av följande
lydelse:

1 §

Ej må i andra fall än nedan sägs krigsmateriel utan tillstånd utföras till
utrikes ort.

Med krigsmateriel förstås i denna kungörelse sådana varor, som äro upptagna
i härvid såsom bilaga fogade förteckning. Materiel, som tillverkats
före år 1860, är dock undantagen från tillämpningen av kungörelsens bestämmelser.

Utan särskilt tillstånd må enskild person för personligt bruk från riket
utföra skjutvapen, som han enligt 3 § vapenförordningen är berättigad att
här i riket innehava, så ock erforderlig, till vapnet hörande ammunition. 2

2 §

Chefen för handelsdepartementet äger för särskilt fall meddela tillstånd
att utföra krigsmateriel från riket. Avser ärendet utförsel i större omfattning
eller är det eljest av större vikt, skall frågan underställas Kungl. Maj :t.

Vill någon i 9 § vapenförordningen nämnd sammanslutning, som ämnar
deltaga i en utom riket anordnad tävling eller övning, för medlems räkning
söka tillstånd att utföra för tävlingen eller övningen avsett vapen eller ammu -

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969 3

nition till vapnet, må sådant tillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län,
där sammanslutningens styrelse har sitt säte.

Enligt de närmare föreskrifter som meddelas av generaltullstyrelsen må
från riket aterutföras sadana jakt- och tävlingsskjutvapen som införts i enlighet
med bestämmelserna i 35 § 1 mom. femte stycket vapenförordningen
ävensom tillhörande ammunition.

I den bilaga, som omnämns i andra stycket av 1 §, förtecknas den materiel
som anses som krigsmateriel. Dit hänförs enligt bilagan bl. a.:
handeldvapen och kulsprutor;
artilleripjäser, granatkastare och eldsprutor;
ammunition;

robotar, bomber, raketer och torpeder;
materiel för stridsledning;

ABC-stridsmedel;

vissa typer av sprängämnen;

för militärt bruk utformade fartyg, båtar, luftfartyg och rymdfartyg;
stridsvagnar och likartade fordon;

för militärt bruk utformade kameror, apparater för infraröd strålning, strålkastare
m. m.

Den svenska exporten av krigsmateriel är av relativt liten omfattning.
Nedan redovisas statistiska uppgifter för kalenderåren 1964—1968 (uppgifterna
för 1968 är preliminära).

Export och import av krigsmateriel (milj. kronor)

Tillverkad krigsmateriel

1964 1965 1966 1967 =1968

1. Export “

a) Vapen och ammunition1......	87,9	128,3	90,6	109,2	131,5
b) Krut, sprängämnen2..........	15,2	13,6	11,8	10,9	11,9
c) Stridsvagnar, pansrade fordon . .	0,05	0,3	0,7	1,0	1,0
d) Krigsfartyg..................	—	—
e) Luftfartyg och delar därtill....	3 22,5	3 27,6	3 17,7	6 2,4	*4,0
f) Övrig krigsmateriel4..........	21,0	39,6	25,3	15,3	8,6
Summa export	146,6	209,4	146,1	138,8	157,0
Därav från statliga företag......	34,0	51,5	46,7	38,0	28,4
2. Import
Summa enl. 1 a)—d)..........	58,9	62,9	101,9	75,9	67,5
Luftfartyg och delar därtill3 ..	119,6	220,0	162,5	224,9	328^5
Summa import	178,5	282,9	264,4	300,8	396,0
3. Tillverkad krigsmateriel av icke
statliga företag* ..............	817	895	1 107	1 188	1 264

Anm.

1) Inkl. vapen och ammunition för jakt och sport.

2) Inkl. krut och sprängämnen för civilt bruk.

3) Inkl. civil flygmateriel.

4) Motorer för krigsfartyg, telemateriel, fordon, maskiner m. m.

5) Uppgifterna för 1968 preliminära.

6) Militär materiel.

* Uppgift om krigsmaterieltillverkningen av statliga företag har på grund av gällande bestämmelser
ej kunnat erhållas.

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

Som framgår av dessa siffror har importen av krigsmateriel regelmässigt
varit två till tre gånger så stor som exporten. Värdet av krigsmateriel exporten
har uppgått till 0,5 å 0,6 promille av den totala svenska exporten.

Under senare år har frågan om den internationella handeln med krigsmateriel
varit föremål för allt större uppmärksamhet i den offentliga debatten.
Detta gäller såväl i Sverige som i andra länder. Frågan har också aktualiserats
i Förenta Nationerna. Bl. a. har den danska regeringen i FN framlagt
förslag syftande till viss registrering av den internationella vapenhandeln.
Detta förslag har emellertid återkallats sedan det visat sig att ett antal
u-länder motsatte sig förslaget. Motiveringen har då varit att förslaget riktar
sig mot svaga u-länder som inte har möjlighet att själva tillverka vapen. Vidare
har det sagts att förslaget är ägnat att öka klyftan mellan industriella
och icke-industriella länder. Slutligen har farhågor framförts för att den
internationella illegala vapenhandeln kommer att uppmuntras.

Konflikten i Nigeria har också aktualiserat frågan om den internationella
vapenhandeln. Såväl den federala regeringen i Lagos som myndigheterna i
Biafra köper uppenbarligen betydande mängder vapen, delvis genom officiella
kanaler men även — vill det synas — via privata vapenhandlare.

Utskottet vill förorda att principerna för den svenska krigsmaterielexporten
görs till föremål för en förutsättningslös och allsidig prövning av en
parlamentarisk utredning. Även om den faktiska tillämpningen av gällande
principer för vapenexport har skärpts på senare tid, kan det alltså enligt utskottets
mening vara motiverat att undersöka om inte ändrade utrikespolitiska
förhållanden påkallar en granskning av dessa principer. Visserligen
synes riskerna för militära konflikter mellan de båda stormaktsblocken ha
minskat. Samtidigt har emellertid nya konflikthärdar uppstått inom de militära
allianssystemen samt på andra håll i världen, t. ex. i och mellan u1
änderna. I ett stort antal länder finns vidare befrielserörelser som ofta ser
sig tvingade att använda väpnat våld i sin kamp mot de styrande diktaturregeringarna.
En viktig faktor i förändringarna i den internationella politiska
miljön är vidare nedrustningssträvandena inom FN.

Det bör ankomma på den av utskottet förordade parlamentariska utredningen
att mot varandra väga de synpunkter av utrikes-, försvars- och arbetsmarknadspolitisk
karaktär som gör sig gällande.

Till de utrikespolitiska problem som anmäler sig i detta sammanhang hör
bl. a. frågan om de folkrättsliga aspekterna på krigsmaterielexporten med
hänsyn tagen till Sveriges alliansfrihet och neutralitet. Det skulle också vara
av värde att få belyst huruvida länder, som förvägrats inköp av krigsmateriel
från Sverige, i stället köpt materiel från andra länder eller från privata —
kanske t. o. m. illegala — vapenhandlare samt huruvida vissa inköpsländer
härigenom kan sägas ha kommit att bli politiskt beroende av andra stater.
Vidare bör undersökas i vad mån fortsatt svensk vapenexport kan inverka

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969 5

på Sveriges fortsatta medverkan i nedrustningssträvandena inom FN:s ram.
Det torde också vara angeläget att den parlamentariska utredningen prövar
huruvida ändringar är påkallade i gällande politiska riktlinjer för den svenska
vapenexporten, t. ex. när det gäller frågan om till vilka länder eller regioner
export bör tillåtas eller förbjudas.

Enligt utskottet är det vidare angeläget att undersöka vilken betydelse som
vapenexporten har för det svenska försvaret och dess inverkan på försvarskostnaderna.
Av stort intresse i detta sammanhang är frågan i vilken utsträckning
export av krigsmateriel kan reducera kostnaderna för det svenska
försvaret bl. a. genom att forsknings- och utvecklingskostnader kan slås ut
på ett större antal producerade enheter. En annan fråga av betydelse är
huruvida export av krigsmateriel är angelägen för att skapa garantier för att
den svenska produktionen är kvalitativt likvärdig med den utländska. Ett
annat spörsmål som förtjänar undersökas är om svårigheter kan komma att
yppa sig för kanske mycket viktig import och utveckling av krigsmateriel
för det fall att Sverige skulle ytterligare skärpa villkoren för sin export.

Den kan även vara av intresse att belysa den arbetsmarknadspolitiska betydelsen
av krigsmaterielexporten och de följder som ev. ändrade bestämmelser
för denna export kan få.

Granskningen bör enligt utskottet begränsas till vad som traditionellt hänförs
till begreppet krigsmateriel och alltså inte omfatta den »strategiska materiel»
som avses i motionerna 1:52 och 11:58. Detta bör inte hindra att
jämkningar sker i den nu gällande förteckningen över materiel som enligt
1966 års kungörelse är att hänföra till krigsmateriel, t. ex. så att — som
framhålles i motionerna I: 402 och II: 466 — produkter, som i försäljningsstadiet
är att betrakta som civila varor men som av köparna lätt kan omändras
för militärt bruk, också kommer att omfattas av bestämmelserna om
krigsmaterielexport. Utformningen av den administrativa handläggningen
och kompetensfördelningen av ärenden om krigsmaterielexporten förtjänar
också undersökas.

Det är enligt utskottet angeläget att den parlamentariska utredning, som
bör anförtros uppgiften att granska principerna för den svenska krigsmaterielexporten,
bedriver sitt arbete så skyndsamt som möjligt. Det är vidare
önskvärt att utredningen, utan att avvakta framläggandet av sitt slutbetänkande,
kan fortlöpande offentliggöra t. ex. statistiska uppgifter om den internationella
vapenhandeln och andra informationer som kan berika den
offentliga debatten i ämnet. Det är också önskvärt att utredningsarbetet bedrivs
i nära samråd med de närmast berörda departementen, dvs. utrikes-,
försvars- och handelsdepartementen, samt andra berörda parter.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen i anledning av motionerna I: 1 och II: 1,
I: 52 och II: 58, I: 248 och II: 286, I: 402 och II: 466 i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhåller om utredning angående rikt -

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1969

linjerna för svensk export av krigsmateriel i enlighet med
vad utskottet här ovan anfört,

2. att motionerna a) I: 52 och II: 58 samt b) I: 402 och
II: 466 i övrigt ej måtte föranleda någon åtgärd.

Stockholm den 17 april 1969

På utrikesutskottets vägnar:

ARNE GEIJER

Närvarande:

från första kammaren: herrar Arne Geijer (s), Lundström (fp), Georg
Pettersson (s), Virgin (m), Bengtson (ep), Möller (s), Palm (s) och Axel
Andersson (fp);

från andra kammaren: herrar Alemyr (s), Skoglund (s), Mellqvist (s),
Wedén (fp), fru Eriksson i Stockholm (s), herrar Wahlund (ep), Eliasson
i Sundborn (ep) och Bohman (m).

MARCUS BOKTR. STHLM 1969 690025