Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1966

Utlåtande 1966:Uu3

AV 3—4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1966

1

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
om förklaring enligt artikel 46 i Europarådets
konvention angående skgdd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Genom en den 27 januari 1966 dagtecknad proposition, nr 33, vilken
hänvisats till utrikesutskottet, har Kungl. Maj :t under åberopande av till
propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokoll över justitieärenden samma
dag föreslagit riksdagen att på sätt varom föredragande departementschefen
hemställt samtycka till att Sverige förklarar sig godkänna den europeiska
domstolens för de mänskliga rättigheterna behörighet att uppta
tvister enligt Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de
mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna trädde i kraft
den 3 september 1953. Enligt konventionen skall två organ upprättas för
att trygga efterlevnaden av dess bestämmelser, nämligen en kommission
och en domstol.

Enligt konventionens artikel 48 kan mål hänskjutas till domstolen endast
om den berörda staten eller de berörda staterna är obligatoriskt underkastade
domstolens jurisdiktion eller i det aktuella fallet samtycker till
att målet hämskjutes till domstolen.

Obligatoriskt underkastad domstolens jurisdiktion är stat som avgivit
förklaring att den erkänner att i alla frågor om tolkning eller tillämpning
av konventionen domstolens jurisdiktion är tvingande i och för sig och
utan särskild överenskommelse. En sådan förklaring kan förenas med villkor
om ömsesidighet i förhållande till övriga konventionsstater och även
avges för viss tid.

Frågan om Sveriges erkännande av domstolens jurisdiktion har vid ett
flertal tillfällen, senast vid föregående riksdag (UU 1965:4), behandlats i
riksdagen i anledning dels av motioner i ämnet, dels av rekommendationer
från Europarådets rådgivande församling, men har icke föranlett någon
riksdagens åtgärd.

1 propositionen framhålles att de erfarenheter som vunnits i domstolens
verksamhet är begränsade. Sedan Danmark och Island redan tidigt och
numera även Norge godkänt domstolens behörighet föreligger emellertid
skäl att taga upp frågan om svenskt erkännande av domstolens behörighet
till förnyad prövning.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1V66. C) saml. 1 avd. Nr 3—4

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1966

I likhet med vad som varit fallet för Danmark och Island föreslås att giltighetstiden
fastställes till fem år. Vidare föreslås dels att godkännandet
förknippas med ömsesidighetsvillkor, dels ock att detta skall avse domstolens
behörighet enligt såväl konventionen som dess tilläggsprotokoll nr 1
och 4.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot vad som framförts
i propositionen, hemställer,

att riksdagen måtte med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition medgiva att Sverige avger förklaring
med det innehåll, som angivits i propositionen.

Stockholm den 15 april 1966

På utrikesutskottets vägnar:

BIRGER LUNDSTRÖM

Närvarande:

från första kammaren: herrar Lundström, John Ericsson, Holmberg,
Möller och Palm;

från andra kammaren: fru Renström-Ingenäs, herrar Alernyr, Hedlund,
Bohman, Wedén, Mellqvist, Allard och Gustafson i Göteborg.