Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

Utlåtande 1958:Uu3 - a

Nr 3—4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

1

Nr 3

Utrikesutskottets utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition
angående godkännande av Sveriges anslutning
till en konvention mellan OEEC-länderna om upprättande
av säkerhetskontroll på atomenergiens område.

Genom en den 24 januari 1958 dagtecknad, till utrikesutskottet hänvisad
proposition, nr 58, har Kungl. Maj :t under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden samma
dag föreslagit att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att, då en
godtagbar överenskommelse mellan OEEC och Euratomkontrollen på atomenergiens
område föreligger, ratificera en i Paris den 20 december 1957
undertecknad konvention mellan medlemsländerna i organisationen för europeiskt
ekonomiskt samarbete (OEEC) om upprättande av säkerhetskontroll
på atomenergiens område.

Beträffande de förhandlingar, som lett fram till den föreliggande konventionen
meddelas i statsrådsprotokollet följande:

I juni 1955 tillsatte rådet i organisationen för europeiskt ekonomiskt
samarbete ett arbetsutskott med uppgift att yttra sig om huruvida och i vilka
avseenden det inom organisationen bedrivna samarbetet lämpligen
kunde bringas att omfatta även framställning och användning av atomenergi
för fredliga ändamål. Sedan utskottet avgivit ett positivt yttrande,
tillsatte rådet i februari 1956 en särskild kommitté, åt vilken uppdrogs att
i en utredning närmare utföra samt komplettera de uppslag, som det första
yttrandet innehöll. Denna utredning ledde i sin tur till en rad i juli 1956
framlagda och av rådet samma månad antagna förslag.

Ett av dessa förslag innebar, att en atomenergistyrelse skulle upprättas
såsom ett permanent organ inom OEEC. Atomenergistyrelsen skulle ha överinseende
över det närmare utrednings- och planeringsarbete på olika konkreta
projekt för samverkan, vilket skulle bedrivas inom ett antal arbetsutskott,
vart och ett sammansatt av företrädare för de OEEC-länder, som
hyste intresse för ifrågavarande projekt. Andra utskott skulle under atomenergistyrelsen
utreda möjligheterna att frigöra handeln med varor av
intresse för atomenergiproduktionen respektive möjligheterna till samordning
på lagstiftnings-, utbildnings- med flera områden. Resultaten av samtliga
utskotts arbete skulle av atomenergistyrelsen sammanfattas i en rapport
till rådet. Vidare skulle styrelsen utforma ett textförslag, ägnat att
ligga till grund för organiserande av en internationell kontroll av att den
internationella verksamhet på atomenergiområdet, som kunde komma att

1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 5 samt. 1 avd. Nr 3—4

2

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

igångsättas, skulle tjäna uteslutande fredliga ändamål. Slutligen ålades styrelsen
att utarbeta förslag till definitiva institutionella former för OEEC:s
befattning med nämnda verksamhet.

Atomenergistyrelsen framlade sin rapport i september 1957. Till rapporten
var fogade betänkanden från de förut nämnda utskotten. Såsom exempel
på utskottens förslag kan nämnas ett, varom chefen för handelsdepartementet
denna dag föreslår framläggande av proposition, nämligen om
uppförande av en gemensam anläggning för kemisk separation av bestrålat
atombränsle. Vidare ställdes i utsikt senare förslag om gemensamma reaktorprojekt
för forskningsändamål.

Atomenergistyrelsens rapport åtföljdes även av dels ett förslag till beslut
av OEEC:s råd, innefattande stadga för ett europeiskt atomenergiorgan,
dels ett förslag till konvention om upprättande av säkerhetskontroll på
atomenergiens område. Konventionen erfordrar ratifikation av de länder,
på vilka den skall tillämpas. Anslutning till konventionen är vidare ett
villkor för deltagande i planerade gemensamma företag, däribland nyss
nämnda separationsanläggning.

Sedan Kungl. Maj :t genom beslut den 29 november 1957 antagit såväl
förslaget till rådsbeslut avseende stadga för det europeiska atomenergiorganet
som förslaget till konvention om säkerhetskontroll samt bemyndigat
chefen för utrikesdepartementet att ombesörja undertecknande av
konventionen, godkände OEEC:s råd-den 17 december 1957 atomenergistyrelsens
rapport jämte dess olika förslag. Den 20 december 1957 undertecknades
konventionen jämte därtill hörande protokoll om en domstol, som
skall utgöra ett av OEEC:s organ på området. Samtidigt undertecknades en
av Kungl. Maj :t ävenledes den 29 november 1957 godkänd konvention om
upprättande av den tidigare berörda separationsanläggningen jämte — på
bemyndigande av vederbörande svenska intressent, nämligen Aktiebolaget
Atomenergi — till sistnämnda konvention fogade bolagsordning för anläggningen.

Beträffande texten till stadgan för det europeiska atomenergiorganet och
till konventionen om upprättande av säkerhetskontroll jämte till denna
hörande protokoll får utskottet hänvisa till propositionen.

Departementschefen har i det till propositionen fogade statsrådsprotokollet
anfört följande.

Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete har alltsedan sin tillkomst
för snart tio år sedan haft stor betydelse för främjandet av samverkan
mellan medlemsländerna på det ekonomiska området. Dess verksamhet
har såsom bekant inte bara berört det intereuropeiska utbytet av varor och
tjänster —- även om de uppnådda resultaten i detta hänseende torde vara
mest iögonfallande -— utan organisationen har också låtit sig angeläget
vara att utreda och söka lösningar på ekonomiska problem av gemensamt intresse,
som inte är direkt hänförliga till handelns område. Ett av de viktigaste
av dessa spörsmål är frågan om OEEC-ländernas energiförsörjning.

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år lt)5S

3

Denna är sedan åtskilliga år föremål för uppmärksamhet inom organisationen.
Befattningen med forskning och industriell utveckling på atomenergiområdet,
som kan sägas ha tagit sin början år 1955, är närmast att betrakta
såsom en del av OEEC:s handläggning av energifrågor i allmänhet.
De kontroll- och andra särskilda problem, som är förknippade med atomenergiens
utnyttjande, har medfört, att samarbetsorganisationens verksamhet
härvidlag har fått en särprägel.

Den fortgående snabba tekniska utvecklingen inom området i fråga har
tagits såsom en bekräftelse på att samarbete för atomenergiens utnyttjande
bör vara en viktig uppgift för OEEC. Det torde vidare stå klart, att området
i många avseenden är särdeles väl ägnat för samarbete över nationella gränser.
Ett omfattande och dyrbart forsknings- och experimentprogram, innefattande
bland annat provanläggningar av många olika slag, erfordras för
att atomenergien skall bli åtkomlig till rimligt pris. Dylika program i imponerande
skala håller på att genomföras i de på området ledande makterna
Förenta staterna, Sovjetunionen och Storbritannien, men skulle i allmänhet
ställa för stora krav på de ekonomiska, vetenskapliga och tekniska resurserna
i västra och norra Europas länder vart för sig. En arbetsfördelning
på området, förenad med utbyte av upplysningar, ter sig därför synnerligen
naturlig och påkallad.

OEEC:s intresse av atomenergifrågor är, såsom torde framgå av vad jag
nu sagt, av uteslutande ekonomisk art, likaväl som dess befattning med
andra energispörsmål. Härigenom skiljer sig organisationen från andra internationella
organ på atomenergiområdet, vilkas uppgifter är av dels ekonomisk,
dels politisk natur. Till det i Förenta Nationernas regi tillkomna
internationella atomenergiorganet (IAEA) har sålunda, såsom framhölls
vid behandlingen av frågan om Sveriges anslutning till detta organ, (proposition
nr 75/1957) knutits förhoppningen, att dess verksamhet, bland annat
i fråga om säkerhetskontroll, skulle kunna bilda en av utgångspunkterna
för en allmän nedrustning. Vad beträffar den av Frankrike, Västtyskland,
Italien och de tre Benelux-länderna upprättade europeiska unionen för
atomenergien (Euratom) är denna ett organ av närmast överstatlig karaktär,
som visserligen är avsett att fylla viktiga funktioner i ekonomiskt avseende,
men som också utgör ett betydelsefullt led i strävandena till politiskt
samgående mellan de sex länderna.

Att den för OEEC planerade rollen på atomenergiens verksamhetsfält är
enbart ekonomiskt motiverad innebär naturligtvis inte, att atomenergiens
politiska aspekter kan förbigås. En förutsättning för att leveranser av atombränsle
och utrustning liksom utlämnande av vetenskapliga och tekniska
data skall kunna ske inom OEEC:s ram, såväl mellan de europeiska medlemsländerna
som från exempelvis Förenta staterna —- av vars medverkan
den framtida utvecklingen är i hög grad beroende — är en tillfredsställande
kontroll av att det utlämnade tjänar endast fredliga syften. För de flesta
av OEEC-länderna torde den anslutning till denna kontrollprincip, som
klart markerats från amerikanskt håll, ha varit av betydelse vid ställnings -

4

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

tagandet i denna fråga. Det kontrollsystem, varom man kommit överens,
motsvarar nära det som förutsetts i det internationella atomenergiorganets
stadga men är utbyggt med en oberoende skiljeinstans, en domstol, som kan
göra för parterna bindande uttalanden i händelse av tvist mellan kontrollorganet
och något medlemsland rörande systemets tillämpning.

Ett med kontrollsystemet sammanhängande särproblem av stor betydelse
är frågan om förhållandet mellan OEEC:s atomenergiorgan och andra internationella
organisationer med liknande uppgifter, främst de båda förut
nämnda. Såväl i OEEC-organets stadga som i kontrollkonventionen finnes
föreskrifter om inledande av samarbete med andra organisationer. I konventionen
stadgas vidare, att kontrollen för OEEC:s del skall kunna hävas
med avseende på leveranser utanför OEEC-området, förutsatt att det som
levererats blir föremål för en likvärdig kontroll därstädes. Bestämmelsen
är tillkommen främst med tanke på det internationella atomenergiorganet.
Beräffande detta bör vidare påpekas, att kontrollkonventionen gör det möjligt
för OEECrs kontrollorgan att för IAEArs räkning ombesörja kontroll
inom OEEC-området. En förutsättning härför är givetvis en överenskommelse
i ämnet med det internationella atomenergiorganet.

I fråga om Euratom ligger saken något annorlunda till. De sex länder,
som bildat Euratom, är ju också medlemmar i OEEC, och deras områden
ingår i OEEC-området. Frågan gäller därför här i första hand om och i vilken
omfattning kontrollen av OEEC kan delegeras till Euratom i fråga om
sådana objekt som befinna sig inom Euratoms område.

Med hänsyn till förhållandet till Förenta staterna och det internationella
atomenergiorganet är det givetvis angeläget för OEEC att en sådan ordning
erbjuder säkerhet för att OEEC:s kontrollbestämmelser blir vederbörligen
tillämpade i Euratom-området lika väl som i det övriga OEEC-området.

Förhandlingarna utmynnade på denna punkt i den kompromisslösning,
som fått uttryck i konventionens artikel 16. Man enades sålunda om att
OEEC-kontrollens utövande på Euratomländernas område skall bli föremål
för en särskild överenskommelse mellan OEEC och Euratom, som skall ingås
snarast möjligt efter det att vederbörande Euratomorgan upprättats.

Denna viktiga fråga är således ännu inte slutgiltigt reglerad. Det godkännande
av Sveriges anslutning till kontrollkonventionen, som riksdagen kan
komma att lämna med anledning av den nu föreslagna propositionen, synes
mig därför inte böra utnyttjas för svensk ratifikation, förrän en godtagbar
överenskommelse mellan OEEC och Euratom föreligger.

Sverige är för sin framtida ekonomiska utveckling i hög grad beroende
av en tillfredsställande energiförsörjning. De snabba framstegen i fråga
om atomenergiens utnyttjande såväl bär som utomlands talar för att detta
slags energi kommer att bli av allt större betydelse för tillgodoseendet av
våra energibehov. Samtidigt står det klart, att det skulle vara föga ändamålsenligt
och stöta på mycket stora ekonomiska och tekniska svårigheter
för vårt land att på egen hand söka bedriva den omfattande forskning och
verkställa de många vetenskapliga och tekniska experiment, som ett till -

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

5

fyllestgörande atomenergiprogram kräver. Samverkan med andra länder är
därför påkallad.

I viss utsträckning sker redan en dylik samverkan, i det att Sverige ingått
bilaterala avtal till främjande av atomenergiforskningen med Förenta staterna
och Storbritannien. Vidare öppnar Sveriges medlemskap i det nyligen
upprättade internationella atomenergiorganet vissa möjligheter till utbyte
av material, utrustning och upplysningar. Det till Geneve förlagda europeiska
kärnforskningsinstitutet (CERN), vari Sverige även är medlem, är
ett forum för utbyte av vetenskapliga data. Vidare samverkar Sverige med
Danmark, Finland, Island och Norge i det gemensamma nordiska institutet
för teoretisk atomfysik i Köpenhamn. Slutligen skall nämnas det kontaktorgan
för atomenergifrågor, varigenom samverkan mellan de nordiska länderna
förberedes.

Att organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete till sina övriga
betydelsefulla uppgifter nu skall foga befattning med samverkan inom
atomenergiområdet synes mig både naturligt och önskvärt. Sveriges samarbete
med andra länder inom organisationens ram har under de gångna
tio åren inneburit betydande ekonomiska fördelar för landet, och det torde
finnas all anledning att verka för det tillskott i organisationens internationella
betydelse, som dess arbete med atomenergifrågor kan väntas medföra.
Organisationen torde härigenom komma i en gynnsam position för
förhandlingar med utomstående länder rörande leveranser och upplysningar
till medlemsländerna.

Ett svenskt deltagande i atomenergisamarbete inom organisationens ram
inverkar inte på våra möjligheter att i andra former bedriva sådant samarbete,
vare sig med medlemsländer i organisationen eller utomstående länder.
Organisationens tilltänkta verkamhet är närmast att betrakta såsom
en mäklarroll: medlemsländerna har full valfrihet, då det gäller att anlita
den, och kontrollfunktioner inträder endast med avseende på verksamhet,
vari den medverkat genom att åstadkomma leveranser eller ställa tjänster
till förfogande, eller som medlemsländerna själva önskar ställa under dess
kontroll.

Uppläggningen av arbetet ligger med bortseende från kontrollsystemet helt i
linje med organisationens traditionella arbetssätt. Alla beslut av betydelse
förutsätter sålunda antingen enhällighet mellan medlemsländernas representanter
i de styrande organen, eller också binder de endast de regeringar,
vilkas representanter biträtt beslutet.

Vad kontrollsystemet beträffar, står detta såsom tidigare anförts i nära
överensstämmelse med det internationella atomenergiorganets motsvarande
system. Beslut om vidtagande av i konventionen angivna sanktionsåtgärder
kan liksom i sistnämnda organ fattas mot det utpekade landets vilja, men
detta har då tillgång till en oberoende rättslig instans, som har att avgöra,
huruvida gällande bestämmelser riktigt tillämpats. Enligt min mening går
systemet inte utöver vad som kan anses vara påkallat av det planerade samarbetet
och bör inte giva anledning till erinran ur svensk synpunkt. En

6

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

förutsättning är dock, såsom anförts i det föregående, att kontrollen behörigen
utövas över all verksamhet, varmed organisationen tagit befattning,
oavsett i vilket medlemsland denna äger rum.

De allmänna kostnaderna för atomenergiorganets verksamhet avses ingå
i samarbetsorganisationens budget och skulle komma att inverka på storleken
av Sveriges bidrag härtill. Enligt hittills gjorda beräkningar skulle dessa
kostnader uppgå till 0,6 miljoner kronor för innevarande budgetår; härav
skulle något över fyra procent, eller drygt 24 000 kronor, falla på Sverige.
Detta belopp avses bestridas under tredje huvudtiteln av anslaget till OEEC.
De särskilda kostnader, som uppstår i samband med de olika samarbetsprojekten,
kommer däremot att intagas i särskilda utgiftsstater och fördelas
mellan de länder, som deltager i respektive projekt. Kostnaderna för Sveriges
bidrag härtill avses bestridas under tionde huvudtiteln av anslaget
till internationellt atomenergisamarbete.

Utskottet. Utskottet vill fästa uppmärksamheten vid att det internationella
samarbetet för fredligt utnyttjande av atomenergien sker inom ramen
för dels bilaterala avtal, dels det i FN:s regi tillkomna internationella atomenergiorganet
(IAEA), dels OEEC:s atomenergiorgan (ENEA), dels slutligen
europeiska unionen för atomenergien (Euratom). Dessa olika samarbetsformer
har var för sig givit upphov till kontrollföreskrifter och kontrollmetoder;
att märka är emellertid att en nära överensstämmelse föreligger
mellan IAEA:s kontrollsystem och det, som enligt föreliggande kontrollkonvention
avses skola gälla för ENEA. Dessa båda system företer även
betydande likheter med de föreskrifter, som inrymts i bilaterala avtal som
det i sammanhanget viktiga Förenta Staterna slutit med olika länder inom
eller utom OEEC som motpart. En angelägen uppgift för det framtida internationella
atomenergisamarbetet måste vara att finna former för förenhetligande
och samordning av kontrollsystemen, så att dubbelarbete såvitt
möjligt undvikes.

För Sveriges del gäller för närvarande kontrollföreskrifter i kraft av avtalen
med Förenta Staterna och Storbritannien rörande samarbete för atomenergiens
fredliga utnyttjande samt på grund av Sveriges anslutning till
IAEA. När frågan om Sveriges godtagande av ENEA-kontrollen nu underställts
riksdagen vill utskottet påpeka, att i de avtal som reglerar IAEA- och
ENEA-kontrollerna, förutsättningar skapats för en viss samordning. Föreliggande
kontrollkonvention för OEEC-länderna, som förutsätter ingående
av en överenskommelse mellan OEEC och Euratom, öppnar därmed även
möjlighet för viss samordning med Euratoms kontrollsystem. Utskottet vill
särskilt förorda, att i det fortsatta arbetet eftersträvas att principerna för
OEEC:s kontrollsystem godtages och att uppmärksamheten alltjämt hålles
riktad på de olägenheter, som måste vara förbundna med dubblering av
kontrollfunktioner inom ett och samma område.

Utrikesutskottets utlåtande nr 3 år 1958

7

Utskottet hemställer,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, bemyndiga Kungl. Maj :t att under i
propositionen angiven förutsättning ratificera konventionen
den 20 december 1957 om upprättande av säkerhetskontroll
på atomenergiens område.

Stockholm den 27 februari 1958.

På utrikesutskottets vägnar:

RICKARD SANDLER

Vid ärendets behandling ha närvarit:

från första kammaren: herrar Sandler, Ohlon, Strand, Sjödahl,
Ewerlöf, Birger Andersson, Lindblom och Ivar Johansson;

från andra kammaren: herrar Thapper, Ericsson i Kinna, Sehlstedt,
Skoglund och Pettersson i Dahl.